Herrnhutismen i Herrnhut och i norra Skåne DEL 1 & 2 - Till Liv

så att världen klart kan märka:vi är dina, du är vår.Församlingen i Herrnhut växte snabbt och stabiliseradesefter hand. Zinzendorf hade blivitbiskop i den kyrka han själv bildat. Hans målvar att samla alla Kristustroende i en inre gemenskap,som var oberoende av konfessionellaoch nationella skrankor. Han kallar detta ett”överkyrkoideal”.Men han ville också vara trogen den luthers -ka bekännelsen. Det är därför inte tal om kyrkosplittring.Herrnhutismen blev en andligliv srörelse, som ville verka för förnyelse av deprotestantiska kyrkor som redan fanns.I förkunnelsen betonar man starkt den andratrosartikeln med tonvikt på ”blodet och såren”.Att vila i såren är att vila vid vad Kristushar gjort för oss.När en människa får syn på vad hon äger iKristus väcker det en kärlek till honom ochföder lovsång i hjärtat. Man vill föra det gladabudskapet vidare.Zinzendorf har själv karakteriserat herrnhutismensom ”hjärtats religion”. Mycket av detsom kännetecknar denna rörelse kan säkert tilllämpaspå den kristendomstyp som har präg latden lågkyrkliga väckelsetraditionen.Motgångar saknades inte för Zinzendorf.Sållningstider kom med inre motsättningarkring olika trosfrågor. Brödrakyrkan drabbadesäven av svåra förföljelsetider, som leddetill att Zinzendorf blev förvisad från Sachsen1736. Hans hustru fick ta över ledningen avförsamlingen.Zinzendorf gav sig då ut på resor i missionerandesyfte. Han grundade filialer till Herrnhutpå olika platser i många länder. Men år1749 kunde han återvända till Herrnhut ochhan verkade där till sin död 1760.Herrnhutismens idéer spred sig mycketsnabbt. Man var tidigt ute med mission i andraländer och är föregångare på detta område.Redan 1732 reste två missionärer ut till denvästindiska ön St. Tomas, och de följande årensändes missionärer ut till olika världsdelar.Under de tjugo följande åren sändes fler missionärerut från Herrnhut än som hade lämnatEuropa under de närmast föregående 200 åren.Herrnhut i dagDet är en stor upplevelse att komma till Herrnhuti dag. Denna plats är fortfarande centrumför alla de brödraförsamlingar som finns påolika håll ute i världen.De många byggnader som hör till brödraförsamlingenutgör en hel stadsdel i stadenHerrnhut. Kyrkan där är prototypen för allabrödrakyrkor i hela världen. Allt är i vitt, vitaväggar och bänkar, enkelt men vackert. Ingetaltare finns, ingen predikostol, bara ett bordpå långsidan, där mötesledaren sitter tillsammansmed de äldste i församlingen.Ritualen vid gudstjänsterna är enkel medmycket sång och bibelläsning. Nattvarden delasut i bänkarna.En sak som herrnhutismen är särskilt kändför är utgivningen av Dagens lösen. Det är enliten kalender med bibelord för varje dag underåret. Den boken har getts ut varje år ändasen 1731, och det är en omfattande verksamhetman fortfarande bedriver på detta sätt iHerrnhut. Boken publiceras varje år på över50 olika språk. På svenska kom boken ut förstagången 1880. 2När det gäller omfattningen av herrnhutismensverksamhet i dag, så kan här nämnas attman arbetar inom 19 provinser i olika delarav världen. Antalet medlemmar är ca 600 000.Den största upplevelsen för den som besökerHerrnhut är säkert att vandra uppför Hutberget,som inte är något berg utan en hög kulle.På sluttningen ligger alla församlingsmedlemmarsom dött sen 1727 begravda. Här finnsöver 6 000 gravar, och här upplever besökarenen särskild stillhet och frid.herrnhutismen i herrnhut och i norra skåne 13

På 1760-talet började man att från Herrnhutsända missionärer till Sverige.De kallades diasporaarbetare,dvs. arbetare ute i förskingringen.De kallades ibland för emissarier.Av folk i allmänhet kallades de kamrerer.Varje person har en gravsten med namn ochfödelse- och dödstal. Varje gravsten har sittnummer, och alla ligger begravda i den ordningde dött. Vid ingången ligger grav nr 1 medgrundaren av församlingen, Christian Davidssten. Gravarna ligger i långa rader, tätt intillvarandra.Män och kvinnor ligger skilda åt: systrarnai öster, bröderna i väster. Här finns inga familjegravar– med ett undantag: Zinzendorf ochhans familj ligger för sig själva i större gravmonumenti ett avdelat område mellan brödernaoch systrarna.Vid gravarna finns inga planteringar. Herrnhutarnaskyrkogårdar kallas Guds åker, en finbenämning på en kyrkogård.Uppe på toppen av det lilla Hutberget harman en vidunderlig utsikt över staden och mankan se in i såväl Polen som Tjeckien. Man kanäven se Zinzendorfs slott Berthelsdorf.Herrnhutismen kommer till SverigeTill Sverige spred sig herrnhutismen snabbt.Redan på 1730-talet nåddes Sydsverige avherrn hutismens budskap. 1735 besökte greveZinzen dorf Malmö. Han kom då från Danmark,där han tack vare släktskap med danskadrottningens mor kommit i förbindelse meddanska hovet. Redan 1731 hade han varit medvid Christian VI:s kröning.I Malmö sammanträffade han med en av depietistiska ledarna, Peter Murbäck. Han besökteäven den ledande kyrkomannen i Sydsverige,Andreas Rydelius i Lund. Grevens avsiktvar att lägga en grund för den herrnhutiskarörel sen i Sydsverige. Han nådde dock inte denomedelbara framgång som han hoppats.Vi hade i vårt land vid denna tid goda kontaktersöderut mot kontinenten. Många prästerhade studerat nere i Tyskland, och genom dessaspreds herrnhutismens idéer till olika församlingar.Men vad fanns det då för förbindelser mellanHerrnhut och norra Skåne vid denna tid?Jo, det fanns mycket täta kontakter.Som nämnts satsade herrnhutarna på mission,och Sverige blev för dem ett viktigt missionsland.På 1760-talet började man att frånHerrnhut sända missionärer till Sverige. Dekallades diasporaarbetare, dvs. arbetare ute i förskingringen.De kallades ibland för emissarier.Av folk i allmänhet kallades de kamrerer.Vi har flera kyrkohistoriska forskare somägnat stor möda åt att kartlägga dessa missionärersverksamhet, inte minst i norra Skåne.Professor Ernst Newman ägnade sig särskilt åt14 börje karlsson • begrunda 2 2012

de nordskånska väckelserörelserna. I början av1920-talet åkte han runt i området och intervjuadefolk och försökte få reda på så mycketsom möjligt av äldre personer om vad de kändetill om herrnhutarnas missionsarbete i dessatrakter.Professor Hilding Pleijel har skrivit en bokom herrnhutismen i Sydsverige, och vidarekan nämnas Nils Jakobssons intensiva forskningsarbetenere i arkiven i Herrnhut i börjanav 1900-talet.Diasporaarbetarnas uppgift var att predikaGuds ord och att utöva själavård bland deherrnhutiska grupper som efter hand bildadespå olika platser. Samtidigt kom de att utgöraen viktig förbindelselänk mellan diasporanoch moderförsamlingen i Herrnhut.De missionärer som sändes till Sverige varofta födda i vårt land men vissa kom även frånandra länder. De var utbildade för sin uppgifti Herrnhut och utsända därifrån.Många av dessa diasporaarbetare tog sig alltsåmed hjälp av olika färdmedel från Herrn huthit upp. Man kan tänka på vilka uppoffringardessa missionärer var beredda att göra för att vihär uppe i Norden skulle nås av evangelium.De missionärer som kom från andra länderfick först lära sig svenska språket. De missionärersom var födda i Sverige var tvungna attlära sig tyska språket för att kunna hålla regelbundenkontakt med ledningen i Herrnhut.Diasporaarbetarna var skyldiga att lämnaskriftliga rapporter till Herrnhut om sin verksamheti vårt land. De fick ange vilka platser dehade besökt och hur många som hade kommittill tro på varje plats osv. Än i dag kan man iarkivet i Herrnhut ta del av dessa rapporter ochläsa om missionärernas resor i norra Skåne.Här följer artikelns fortsättning som kommer att publiceras itryck i nästa nummer av Begrunda (nr 1-2013).Herrnhutiska grupper i nordvästra SkåneEn framträdande ledare för herrnhutismen iSydsverige blev prästen Johan Sundius i Allerum(d. 1774). Han blev en banbrytare för deherrnhutiska idéerna i denna del av Skåne. Hanstuderade Zinzendorfs skrifter och började anordnaherrnhutiska samlingar. Allerum blevett första centrum för herrnhutismen i dessabygder.I slutet på 1760-talet hade den herrnhutiskarörelsen vunnit fast mark i Sydsverige. Centrumhade nu flyttats från Allerum till Rise berga,där en mäktig väckelse gick fram vid denna tid.Väckelsens främste företrädare var kyrkoherdeni Riseberga, Samuel Arsenius (d. 1786).Enligt professor Plejel har ingen näst efter Sundiusbetytt så mycket för den sydsvenska herrnhutismensframgång som Arsenius.Väckelsens vindar svepte över trakten medväldig fart. Kyrkorna var överfulla av åhörare.Varje söndag efter gudstjänsten anordnadesmöte i prästgården med uppbyggelse undermer fria former. Väckelsen spred sig snabbttill omkringliggande socknar. Hösten 1767rapporteras att de troendes antal stigit till ca200 i detta område.Man räknar med att väckelsens vindar spredsig till ett 20-tal församlingar i nordvästra Skåne.Denna verksamhet satte djupa spår i folkfromhetenoch när den evangeliska väckelsenbröt fram på 1800-talet fanns här en fast grundatt bygga vidare på.Den herrnhutiska väckelseni nordöstra SkåneI nordöstra Skåne fick den herrnhutiska väckelsenen mycket intensiv karaktär. Utgångspunktenför rörelsen var Stoby prästgård, där kyrkoherdePaul Lybeck (d. 1797) verkade. Hanräknas till den sydsvenska herrnhutismenspion järer. Han utövade ett starkt inflytandeöver hela nordöstra Skåne, och spåren av dennaverksamhet kan avläsas långt in på 1800-talet.När denevangeliskaväckelsenbröt frampå 1800-taletfanns hären fast grundatt byggavidare påherrnhutismen i herrnhut och i norra skåne14a

anknytning till den nyevangeliska väckelsetraditionen.Äldsta dottern Ingar (d. 1843) gifte sig medPehr Persson (d. 1852) i Övarp i Strö socken(öster om Vinslöv), och han hade i tidiga årkommit med i den herrnhutiska väckelsen.Snart blev denna lilla undangömda by centralpunktför herrnhutarnas verksamhet. PehrPersson var en andlig ledare i sin bygd och ivrademycket för den unisona sången. Med singoda sångröst ledde han ofta sången vid störreoch mindre samlingar, och därigenom nåddebrödraförsamlingens sånger stor popularitet.I Övarp uppstod vid mitten av 1810-taleten ökad aktivitet och en stor väckelse uppstod.Varje år hölls vid pingst eller midsommar ettstörre möte som besöktes av 400–600 personerfrån när och fjärran. Dessa möten var, skriverNewman, ett slags föregångare till de riksbekantaVannebergamötena (söder om Vinslöv),som kom igång på 1850-talet. Genom dessaÖvarpsmöten spreds väckelsen ännu längremot norr.När man läser i NSM:s 50-årsskrift, kanman lägga märke till att någon inledningsvisnämner herrnhutiska möten i Övarp. Den somskriver är en av förgrundsgestalterna inomNSM, nämligen Nils Olsson (d. 1924) i Broby.Han satt i styrelsen för NSM i 49 år, varav45 år som sekreterare.Nils Olsson berättar, hur han som ung varmed på större möten i Övarp, då utsända diasporaarbetarepredikade. Det talas om skaror på500–600 personer som kom från en omkretsav 4–6 mil. Han skriver: ”Jag minns ännu, hurjag som ung gosse i ett större sällskap färdadestill Övarp i Strö socken, där en ”kamrer”höll ett evangeliskt föredrag. Före och efterföredraget sjöng han ur deras sångbok någrasånger.”Nils Olsson hade inte så långt till Övarp.Han var född i Åby i Färlöv, där hans far OlaEriksson tillhörde den evangeliska väckelsenoch öppnade sitt hem för lekmannaförkunnelse.Från Nils Olsson är det lätt att följa släkttrådarnaframåt. Nils Olsson hamnade i Nöbbelövmen flyttade sen till Broby och blevBro by Kristliga Ungdomsförenings förste ordförandeoch var aktiv som sång- och musikledare.Det evangeliska väckelsearvet har senförts vidare i flera generationer framåt ända ini vår egen tid.Jag har nämnt dessa släktgrenar som slåendeexempel på hur den herrnhutiska väckelsenburit frukt i många generationer framåt.Fler sådana exempel kunde nämnas.Stora BjörkerödEtt annat starkt fäste i Göingebygden för diasporaarbetarnasverksamhet var Stora Björkerödi Glimåkra socken. Dit flyttade 1805 enryttmästare vid namn Bengt Gustaf Skytte (d.1844). Han hade tidigare bott på Emmislövsboställe och haft kontakt med folket på dennärliggande Baggagården och den herrnhutiskaförkunnelsen där.Ryttmästaren var en eldsjäl och blev dendrivande kraften bakom herrnhutisk verksamheti såväl Blekinge som Skåne. Han hade enomfattande korrespondens i själavårdsärendenmed bröder och systrar i tron.Det talas om stora möten i Stora Björkeröd,liknande dem i Övarp. Fr.o.m.1827 anordnadeSkytte varje sommar möten under ett antal åri samband med Eneqvists besök. Dit strömmadefolk från angränsande församlingar. Pådet enkla korset över hans grav på Glimåkrakyrkogård står inristat dessa ord:Gud och min Nästautan skrymtan är det bästa.Den nyevangeliska väckelsen bryter framNär vi sen kommer längre in på 1800-talettar väckelsen sig andra former i Göinge. Det14d börje karlsson • begrunda 2 2012

kommer inte längre några diasporaarbetarefrån Herrnhut. Besöken avtar alltmer framåt1840-talet. När Eneqvist slutar som diasporaarbetare1839 upphör det herrnhutiska inslageti väckelsen. Motståndet mot denna lekmannastyrdaverksamhet hårdnade också frånkyrkans sida.Men herrnhutismen hade lagt en grund förnya väckelser, som snart skulle blomstra ochleva vidare i andra organisationsformer. Därmedär vi framme vid de väckelser som leddetill att missionsföreningar bildades inom regionföreningarnaNordöstra Skånes Missionsförening,Hässleholms Lutherska Missionsföreningoch Västra Skånes Missionsförening.Här var det främst Oscar Ahnfelt som blevden drivande kraften när det gällde att förain väckelsen i nya banor. Ahnfelt bosatte sigi Karlshamn 1851. Hans inflytande blev särskiltstort i nordöstra Skåne, och det framgårklart att de herrnhutiska grupperna slöt sig tillAhnfelt och kretsarna kring honom. Den nyevangeliskaväckelserörelsen förde därmed vidareden förkunnelse som herrnhutismen lagtgrunden för under årtionden.Det finns anledning att citera professor Pleijel:”Man förstår helt enkelt inte 1800-taletskyrkohistoria, om man inte tar hänsyn tillherrnhutismens tidigare insats.”Anders Karl Rutström. Två herrnhutiska sångböcker gavs ut:Sions sånger 1743 och Sions nya sånger 1778. Senaste upplaganav Sions nya sånger gavs ut på BV-Förlag 1923. Anhängaretill herrnhutismen kallas ofta för herrnhutare.2 Som en kuriositet kan nämnas att adventsstjärnan har sitt ursprungi Herrnhut. Den 24-uddiga stjärnan av hoplimmadepappersstrutar tillverkas här i massor i olika färger och säljsöver hela världen. Den började tillverkas redan på 1880-taletav missionärsbarn som bodde i en internatskola i Herrnhut.LitteraturHilleskog, Gunnar, Släktkrönika (otryckt)Hulthén, Per, Om vägen kunde berätta. Kyrkohistoriska studier,Stockholm 1956Jakobsson, Nils, Den svenska herrnhutismens uppkomst, Uppsala 1909Johnsson, Pehr, ”Baggagården” ur BV:s Julkalender 1941Newman, Ernst, Nordskånska väckelserörelser, Lund 1925Nilsson, Artur, ”Guds nåd varar” ur BV:s Julkalender 1952Pleijel, Hilding, Herrnhutismen i Sydsverige, Lund 1925Rønnow, Brødramenigheden – en levande tradition, Christiansfeld1980Strödda drag ur N.Ö. Skånes missionsförenings historia, Kristianstad1908Börje KarlssonFil. kand., Kyrkhult1 Herrnhutismen är namnet på en luthersk väckelserörelse somuppstod på 1720-talet i nuvarande staden Herrnhut i tyskadelstaten Sachsen. Rörelsen grundades av greve NikolausLudwig von Zinzendorf, som vid den tiden bodde på ett godsi närheten av staden. Ett viktigt kännetecken på herrnhutismenvar att man tidigt inriktade sig på missionsverksamheti Europa och i andra världsdelar. Till Sverige kom dennaväckelserörelse tidigt. Den fick sitt genombrott på 1740-taletoch kom att på flera sätt påverka den stora folkväckelsen på1800-talet. Bland präster som tillhört rörelsen kan nämnasherrnhutismen i herrnhut och i norra skåne14e