You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
- Jag ska bo <strong>en</strong>sam ute på landet hela sommar<strong>en</strong>. Leva påfisk och sånt.- Får du det? sa hon.- Javisst. Jag lever mest <strong>en</strong>sam här också, farsan är nästanalltid på nåt jobb. Jag sköter mig själv. Mig själv och farsanmed, när han är hemma.Det blev tyst ig<strong>en</strong>.- Du kan väl komma ut! sa jag. Jag hade tänkt ringa digoch snacka om det.- Jag tror inte jag har lust att åka dit.- Du kan väl tänka på sak<strong>en</strong>.Hon nickade.- Bor du här på Söder? sa jag för jag var förvånad att jaginte sett h<strong>en</strong>ne tidigare.Hon skakade på huvudet.- Jag ska träffa <strong>en</strong> kompis. Mona. Vi ska ska sjunga iSofia kyrka. M<strong>en</strong> jag är alldeles för tidig.- Min farmor är begravd där, sa jag.Hon öppnade d<strong>en</strong> gröna skinnväskan och tog upp <strong>en</strong> lit<strong>en</strong>guldfärgad lapp som hon räckte mig.Jag kikade på d<strong>en</strong>. Det var ett visitkort. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> Arvnell.En adress på Östermalm: Sibyllegatan 13. Ett telefonnummer.- Har din mamma gift om sig?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickade.- M<strong>en</strong> din pappa har kvar gård<strong>en</strong> va? sa jag.Hon nickade ig<strong>en</strong>. Jag tänkte på allt som hon måste hagått ig<strong>en</strong>om. Hur länge sedan var det? Tre år? Ja, det visstejag ju. Om det var någonting jag var säker på så var detfaktiskt det; i sommar skulle det vara tre år s<strong>en</strong>.6- Hur går det? sa jag och nickade nästan omärkligt motrullstol<strong>en</strong>.Hon ryckte på axlarna. Sa med nonchalant röst:- Det går. Jag börjar vänja mig. När vi flyttade hit sa jagatt jag hade ramlat ner från Eiffeltornet. För att få vara ifredi plugget. Jag var hemsk, säger Mona. Hon skrattade till. Såupprepade hon:- M<strong>en</strong> nu går det. Det är inget särskilt längre.Jag trodde inte att det jag hörde var sant. Jag tittade påklockan och insåg att jag måste dra. Det var onsdag. Vi skulleha avslutning med knattelag<strong>en</strong> i innebandy. Jag skulle in påMetro i Ring<strong>en</strong>s c<strong>en</strong>trum och fixa chips och <strong>en</strong> back läskoch s<strong>en</strong> måste jag hinna förbereda nåt ätbart till farsan. Hanskulle komma hem från Amman.Det slog mig att det eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> var farsan och h<strong>en</strong>nes föräldrarsom hade umgåtts. Det var så vi lärt känna varandra.Jag trodde att farsan och h<strong>en</strong>nes mamma hade haft lite kontaktefteråt också.- Farsan kommer hem från Jordani<strong>en</strong> ikväll, sa jag.- Reser han lika mycket fortfarande?- Mer!Så stoppade jag ner det gyll<strong>en</strong>e visitkortet i jeansfickan,sa hej då till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>:- Du kan väl tänka på det, sa jag.- Jag tror inte det går, sa hon.- Jag ringer, sa jag.*Jag gjorde det några dagar s<strong>en</strong>are. Det var <strong>en</strong> lördag. Hon7
satt och såg på tv. Vi pratade <strong>en</strong> lång stund. Jag hörde atthon kom ihåg bättre nu. Hon sa att hon hade talat med sinmamma om mig och att jag skulle hälsa till farsan.Hon sa att hon tyckte det var konstigt att vi bara stött ihopså där. Jag sa att sånt händer mig hela tid<strong>en</strong>.Jag fortsatte att ringa. Ibland var det <strong>en</strong> telefonsvarare.Då la jag bara på. Hon ringde aldrig. Några gånger lät honirriterad och sur. Då pratade vi inte så länge.Jag frågade om hon tänkt på mitt förslag. Hon svarade atthon inte visste än. M<strong>en</strong> det verkade som om hon förstod.Jag vaknar tidigt av gråtrutarnas rop. Jag ligger under <strong>en</strong>röd filt och lyssnar:kjiiääh Gwääh Gowähh Gooo-wääähwääh-wääh. Jag hör ett avlägset eko från <strong>en</strong> fiskebåt påväg ut eller in och tycker att båtmotorn bankar som ett ängsligthjärta. Det slår snabbt och hårt g<strong>en</strong>om vågornas lugnaandhämtning. Jag försöker hålla samma takt som vågorna.Lugn, lilla hjärta. Jag andas långsamt in och ut, långsamt inoch ut, långsamt in och ut. Som vågorna.Somnar om ig<strong>en</strong> och ig<strong>en</strong>.Sol<strong>en</strong> skiner och himl<strong>en</strong> är blå, ska jag skriva i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>s<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> när jag vaknar. Sol<strong>en</strong> skiner och himl<strong>en</strong> är blå.+19, svag sydvästvind.Jag sätter <strong>en</strong> kastrull med tevatt<strong>en</strong> på spis<strong>en</strong> och skjuterupp dörr<strong>en</strong> och går ut och pinkar i de höga rallarrosorna vidgaveln. Sol<strong>en</strong> står i nack<strong>en</strong>. Det är förmiddag. Jag kisar utöver sjön. En storskrakhona glider ut från bryggan med <strong>en</strong>rad dunungar som i ett snöre efter sig. Hon kikar på mig.Jag räknar till sju m<strong>en</strong> s<strong>en</strong> ser jag att det kommer <strong>en</strong> sån däreftersläntrare paddlande <strong>en</strong> bit efter de andra. Skynda diglilla fågel, viskar jag.Vattnet kokar när jag kommer in och jag ställer snabbt avkastrull<strong>en</strong> och kastar i <strong>en</strong> tepåse. Jag skär tre skivor av limpanoch brer på mjukost utan smör.Jag sitter på träbänk<strong>en</strong> framför huset. Det doftar från skog<strong>en</strong>.Några segelbåtar kryssar tafatt i d<strong>en</strong> svaga vind<strong>en</strong>. Detl89
här är min vardag. Vindar, vågor.En sädesärla kommer springande i gräset och jag kastarnågra brödbitar till d<strong>en</strong> m<strong>en</strong> då bestämmer d<strong>en</strong> sig för att taett par snabba flygskutt ner till vatt<strong>en</strong>brynet.Jag hör ett skrockande ljud och reser mig. Sträcker påmin sömniga kropp och går bort till skåpbil<strong>en</strong> för att mataSiv och Rut. Jag tar ett par nävar säd ur trätunnan i uthuset.- Kooom då, kooom då! lockar jag.Siv och Rut kommer utstudsande ur de öppna bakdörrarna.De kacklar irriterat och jag kastar in säd<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om hönsnätetsom omger d<strong>en</strong> gamla bil<strong>en</strong>. De pickar begärligt i sigkorn<strong>en</strong>.- Har ni värpt idag då, frågar jag. M<strong>en</strong> de har inte tid attprata nu så jag öppnar d<strong>en</strong> lilla nätdörr<strong>en</strong> och kliver in ihönsgård<strong>en</strong>. Siv drar sig tillbaka och kikar misstänksamt påmig m<strong>en</strong> när Rut fortsätter att äta återgår äv<strong>en</strong> Siv till sinförs<strong>en</strong>ade frukost. Jag kollar så att vatt<strong>en</strong>automat<strong>en</strong> är full.S<strong>en</strong> öppnar jag framdörr<strong>en</strong> och finner till min glädje ettbrunt ägg i passsagerarsätet. Det känns lite ljummet när jagtar upp det och jag stoppar det försiktigt i fickan.- Fint tjejer, säger jag och skjuter försiktigt ig<strong>en</strong> dörr<strong>en</strong>och backar ut ur hönsgård<strong>en</strong>.Ett ägg skriver jag i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>. Jag lägger det i det storaäggfacket av trä i skafferiet. Det ser lite ödsligt ut med baraett ägg i det stora facket som verkar ha plats för trettio. M<strong>en</strong>Siv och Rut måste få tid, tid att vänja sig vid mig. Allt härutemåste få tid att vänja sig. Jag mest.*Jag hämtar skissblocket och vandrar sakta bort mot granskog<strong>en</strong>.Det är <strong>en</strong> riktig trollskog med granar som är flerahundra år gamla. Man måste vara flera styck<strong>en</strong> för att nå omstammarna. M<strong>en</strong> det finns också små soliga gläntor och fuktigakärr som lyser vita av ängsull. Jag sätter mig med korslagdab<strong>en</strong> i gräset och tecknar av några smörblommor somser lite lustiga ut. Blommorna verkar trasiga och ofullständiga.En del har fem gula kronblad, andra ser ut att inte hanågra alls. Jag vet att det här ofullbordade intrycket är typisktför <strong>en</strong> art som heter majsmörblomma. Jag skriver detunder teckning<strong>en</strong>, Ranunculus auricomus, 14 juni.Sedan upptäcker jag lågvuxna vita blommor på mark<strong>en</strong>.De står så tätt att de bildar ett trasmattemönster över skogsäng<strong>en</strong>.Överallt lyser små vita blommor med gröna treflikigablad. Jag blir glad för jag vet att det är backsmultron. Tänkatt de finns kvar!Jag skriver det i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong> sedan: Det blir mycket smultroni John Bauer-skog<strong>en</strong>.På kväll<strong>en</strong> sitter jag vid det stora bordet framför fönstretoch ser sjön lägga sig tillrätta efter ännu <strong>en</strong> dag med båtaroch trutar. Jag går ut och stänger bakdörrarna om Siv ochRut. Vind<strong>en</strong> har slagit om till sydost. Det friskar i lite ochgranarna viskar något till varandra.-Godnatt tjejer, ropar jag m<strong>en</strong> jag får inget svar. Jag stårtyst <strong>en</strong> <strong>en</strong> stund och hör hur det snusar inifrån d<strong>en</strong> mörkaskåpbil<strong>en</strong>. Sedan går jag in ig<strong>en</strong>.Jag stänger dörr<strong>en</strong> till stugan och efter <strong>en</strong> stunds tvekanvrider jag om nyckeln. Fråga mig inte varför. Det är kanskebara <strong>en</strong> ovana från stan.*1011
Jag vaknar mitt i natt<strong>en</strong>. Jag har ing<strong>en</strong> aning om hur längejag sovit. Regnet fingrar hårt på taket och först tror jag attdet är det jag vaknat av. Sedan hör jag det ig<strong>en</strong>. Ett dovtljud. Det kommer utifrån. Ganska nära, tror jag.Jag tänker på Sivan och Rut för det finns räv i skog<strong>en</strong>m<strong>en</strong> det är inte från hönsgård<strong>en</strong> ljudet kommer.Jag ligger <strong>en</strong> lång stund och lyssnar. Jag har ett sånt därfiskebåtshjärta ig<strong>en</strong>, det bankar snabbt och stumt.Det kommer nerifrån sjön. Jag sätter mig upp i säng<strong>en</strong>.Då hör jag det ig<strong>en</strong>: Badooong. Jag försöker se ut g<strong>en</strong>omfönstret. Det är mörkt. Jag kan inte <strong>en</strong>s se var mark<strong>en</strong> slutaroch sjön börjar.I samma ögonblick spricker d<strong>en</strong> svarta natt<strong>en</strong> upp i <strong>en</strong>lång vit reva, som om någon drar ett självlysande blixtlåsfrån sjöns yta och ända upp i himl<strong>en</strong>. I det starka ljussk<strong>en</strong>etser jag allt jag inte såg nyss: snipan vid bryggan, d<strong>en</strong> ödesandstrand<strong>en</strong>, skog<strong>en</strong>s höga siluett, höns<strong>en</strong>s Volvo Duett.Jag håller andan. Jag hinner räkna till tre: Badooong.Jag kryper ner i säng<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Drar d<strong>en</strong> röda filt<strong>en</strong> övermig. Över hela mig. När jag var lit<strong>en</strong> var jag rädd för åska.M<strong>en</strong> nu är jag inte lit<strong>en</strong>.*När jag var lit<strong>en</strong> bodde farsan och jag och Britt Börjesson istugan.Vi hade fina sommar här, särskilt när inte Britt dök upp.Jag sprang och badade dagarna i ända, som småungar brukargöra. Jag älskade att bada. ”Om man är så mycket i vattnetväxer det ut simhud mellan tårna”, brukade Britt säga.Och så rev hon av ett garv.Först trodde jag på det där. Små barn kan vara så korkade.En dag tog hon mig hårt i arm<strong>en</strong> och drog med mig längst utpå bryggan. Där tvingade hon mig att hoppa i. Hon ropadeatt jag skulle simma in till land, med all min simhud. S<strong>en</strong>sprang hon och ställde sig på strand<strong>en</strong> och skrattade medanjag flaxade med armarna och skrek att jag höll på och drunkna.Då fattade jag att hon inte fattade någonting om barn.Jag tror det var d<strong>en</strong> händels<strong>en</strong> som gjorde att jag aldriglärde mig simma. Jag fick nån sorts vatt<strong>en</strong>skräck. Jag stodsom <strong>en</strong> pinne i vattnet. De hade kunnat förtöja snipan vidmig.Jag började meta. Hittade ett ställe där <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> å med bruntkärrvatt<strong>en</strong> rinner ut i sjön. Vid mynning<strong>en</strong> kunde jag draupp abborrar som var så mörkt gröna att de var nästan svarta.Britt undrade alltid var jag fått dem. ” Rätt långt bort.Efter Nord<strong>en</strong>. Längst ute på deras udde”, förklarade jag.Det var i andra änd<strong>en</strong> av värld<strong>en</strong>. Så lång bort man kundekomma. M<strong>en</strong> jag vet inte om hon verklig<strong>en</strong> gick dit nångång.På kvällarna låg jag i min säng och lyssnade när Britt sippademousserande vin och skrattade sitt flabbiga trutskratt.Jag tänkte: nu går åskan. M<strong>en</strong> det kom aldrig någon blixt.Det bara mullrade och mullrade.Jag visste inte att skratt kunde låta obehagligt. Att detkunde få mig att känna mig olustig till mods. Man säger juatt ögon<strong>en</strong> är själ<strong>en</strong>s spegel. M<strong>en</strong> <strong>en</strong> människas skratt kankanske också vara det. M<strong>en</strong> det fattade jag nog inte förränlångt s<strong>en</strong>are, när Britt Börjesson och jag gjorde upp räkning<strong>en</strong>med varandra.1213
När jag vaknar är himl<strong>en</strong> r<strong>en</strong>spolad. D<strong>en</strong> lyser ljus, blåvit.Jag har sovit länge ig<strong>en</strong>, för länge, m<strong>en</strong> skyller på natt<strong>en</strong>soväder.Jag sätter på tevatt<strong>en</strong>, går ut och pinkar i rallarrosornaoch knallar bort till skåpbil<strong>en</strong>.Siv och Rut verkar också ha sovit oroligt. De kommermotvilligt vaggande när jag lockar på dem, stannar vid bakdörr<strong>en</strong>och studsar inte ner förrän jag har slängt in två nävarsäd.Jag hittar inga ägg och förstår att ing<strong>en</strong> kan vara på humöratt värpa efter <strong>en</strong> sån natt.När jag kommer in ig<strong>en</strong> tar jag av kastrull<strong>en</strong> och kastar i<strong>en</strong> tepåse. Jag skär två skivor av limpan och trycker ut kaviarpå dem. När jag häller upp teet i kopp<strong>en</strong> märker jag attdet är iskallt. Jag fattar först ing<strong>en</strong>ting. Sedan skvätter jagnågra droppar vatt<strong>en</strong> på plattan. D<strong>en</strong> är också kall. Jag vriderom strömbrytar<strong>en</strong> till taklampan m<strong>en</strong> då vet jag redanatt d<strong>en</strong> inte kommer att tändas. Strömm<strong>en</strong> har gått. Jag undrarom jag kan fixa det g<strong>en</strong>om att byta <strong>en</strong> propp eller omfelet sitter i elskåpet på andra sidan vik<strong>en</strong>.+ 13, rätt klart, måttlig nordost. Ing<strong>en</strong> ström efter natt<strong>en</strong>såska, skriver jag.*Frampå dag<strong>en</strong> blir det bättre väder och när jag sitter ute påbryggan tränger sig sol<strong>en</strong> plötsligt fram. Jag drar av migtröjan och låter min bleka överkropp få värma sig.Jag tycker om att sitta här. Bryggan är byggd på stora,*kantiga st<strong>en</strong>bumlingar och kraftiga pålar som slagits ner ibott<strong>en</strong>. Ovanpå har man spikat breda plank som är svarta avtjära och vita av trutskit. En kanalbåt skulle kunna lägga tillhär. Farsan brukar skoja om det ibland. En morgon kanskeDiana eller Juno ligger vid bryggan, säger han. M<strong>en</strong> omman undantar någon <strong>en</strong>staka semesterseglare som sökt nödhamnför ett plötsligt oväder, har det aldrig varit större båtarhär än Britts svarta snipa.Jag kisar ut över sjön, skissar på måfå. Med mjuka blyertsstrecklinjerar jag upp vik<strong>en</strong> som skär djupt in i landskapetoch kantas av två långa gröna armar. På d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a arm<strong>en</strong>sitter jag. Det är min halvö. Här finns bara urskog och gläntoroch kärr. Och så vårt hus då.D<strong>en</strong> andra halvön mitt emot är öppnare och ljusare. Därligger <strong>en</strong> gård som heter Nord<strong>en</strong> och veteåkrarna lyser somljusgula utflyktsfiltar mellan slingrande grusvägar.Jag vänder blick<strong>en</strong> utåt sjön och försöker fånga konturernaav de små öarna som ligger som ankrade fartyg mitt isjön. D<strong>en</strong> närmsta liknar <strong>en</strong> val. Det är Jungfrun. D<strong>en</strong> ärkal. Bara st<strong>en</strong>ar och klippor och berg, och så tus<strong>en</strong> trutarsom håller till där.D<strong>en</strong> andra ön liknar <strong>en</strong> limpa. Det är Fjuk. Det är eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>flera öar m<strong>en</strong> det ser man inte härifrån. De glider ihoptill <strong>en</strong> <strong>en</strong>da. Fjuk vet man aldrig var man har, säger folk.Ibland är d<strong>en</strong> <strong>en</strong> skimrande hägring, som lyft sig flera meteröver vattnet.Jag har sett de där öarna s<strong>en</strong> jag var lit<strong>en</strong>. Jag har drömtom dem. Fantiserat om att jag rest dit och undersökt dem.M<strong>en</strong> jag har aldrig satt min fot där. Vi är inget båtfolk, farsanoch jag.1415
Jag tittar på mina ruffa skisser m<strong>en</strong> är inte nöjd med resultatet.Jag har försökt teckna av öarna många gånger. M<strong>en</strong>de undflyr mig. De har någonting som jag inte lyckas fånga.Någonting som inte syns. Jag har alltid känt <strong>en</strong> dragning tillsådant, till att försöka fånga det osynliga på bild. Stämningar,känslor och sånt. Konstnärer talar ibland om ett specielltljus som de jagar. M<strong>en</strong> jag jagar det som inte syns. Jag villförsöka lära mig teckna det ord inte kan säga. Jag sa det tillGunilla Fahlander på <strong>en</strong> bildlektion. Det är bra Adam. Manska sikta mot stjärnorna, svarade hon.Nät<strong>en</strong> ligger i uthuset. D<strong>en</strong> som använt dem s<strong>en</strong>ast måstehaft mycket brått. För de ligger hopslingrade i <strong>en</strong> stor vitplastbalja. Så som de <strong>en</strong> gång togs upp ur vattnet. Ing<strong>en</strong>tingär r<strong>en</strong>sat, ing<strong>en</strong>ting är r<strong>en</strong>gjort eller rättvänt. Om man intevisste att det var fisknät, skulle man aldrig kunna gissa det.Jag tvekar m<strong>en</strong> tar till slut baljan och bär ut d<strong>en</strong> på gårdsplan<strong>en</strong>.Jag ställer d<strong>en</strong> framför verandan och efter mycketrotande hittar jag <strong>en</strong> lös ände och kan börja det mödosammaarbetet.Jag hakar fast änd<strong>en</strong> i <strong>en</strong> spik i verandan och börjar dra utnätet mot tvättställning<strong>en</strong> framför de halvvilda klarbärsbuskag<strong>en</strong>.Där vänder jag och går tillbaka mot huset. Nätetär i ett bedrövligt skick. Långa sträckor ser det ut som etttvinnat snöre. Och de bitar som jag lyckas få att falla ner ochveckla ut sig, är så fulla av hål att jag inte kan låta bli att skratta.M<strong>en</strong> jag vet att det går att fixa. Det kommer att ta <strong>en</strong> satans tid.M<strong>en</strong> det går. Allting gör det. Allting, om man verklig<strong>en</strong> vill.16*På kväll<strong>en</strong> överfalls jag av <strong>en</strong> häftig hunger och kommerihåg att jag inte ätit s<strong>en</strong> morgon<strong>en</strong>. Inne i stugan står taklampanoch lyser och jag förstår att strömm<strong>en</strong> har kommittillbaka. Jag går in i det rymliga skafferiet och låter ögon<strong>en</strong>vandra längs raderna av konservburkar. Jag väljer <strong>en</strong> burkvita bönor. Jag sätter d<strong>en</strong> gamla stekpannan med höga kanterpå <strong>en</strong> av plattorna och skivar ett halvt paket bacon i småtärningar. Jag låter d<strong>en</strong> minimala konservöppnar<strong>en</strong> tuggasig runt halva locket. Sedan viker jag upp det. När baconetser någorlunda klart ut häller jag över bönorna och låter detstå och puttra <strong>en</strong> stund.Jag äter direkt ur stekpannan, ute på bryggan. Sol<strong>en</strong> står iväster nu, nästan mitt mellan Jungfrun och Fjuk. D<strong>en</strong> värmerinte lika mycket och jag drar på mig tröjan.När jag ätit lägger jag mig på mag<strong>en</strong> och doppar ner tallrik<strong>en</strong>i det klara, kalla vattnet och diskar av d<strong>en</strong> med <strong>en</strong>ahand<strong>en</strong>. Ett stim abborrar flyr förskräckt in mellan de storabryggst<strong>en</strong>arna.- Var inte rädda, viskar jag. Det är bara jag. Det är Adam.Efter <strong>en</strong> stund kommer de fram ig<strong>en</strong> och nafsar prövandeefter de få rester som jag lämnat. Jag ligger kvar <strong>en</strong> långstund och betraktar de grönskimrande fiskarna. Sedan märkerjag att jag inte tittar på dem längre utan på <strong>en</strong> annan bildsom rör sig i d<strong>en</strong> oskarpa vatt<strong>en</strong>spegeln. Bild<strong>en</strong> av Adam.D<strong>en</strong> suddiga bild<strong>en</strong> av Adam O.17**
- Kom in och ät nu, Adam!Jag hör Britts röst från huset. Hon låter inte som mammorska göra. Det är ing<strong>en</strong> vänlig inbjudan. Det finns inteett spår av värme i röst<strong>en</strong>. Det är som vilket rop som helst.Britt pratar alltid med mig i samma tonläge. ”Adam, borstatänderna! Godnatt, Adam! Adam, framåt marsch!”M<strong>en</strong> istället för att lyda order springer jag åt andra hållet.Rakt ut i trollskog<strong>en</strong> flyr jag. In bland täta gröna buskarsom tar mig i sin famn och gömmer mig för Britt Börjesson.*När det skymmer går jag in och sätter mig vid det långaträbordet framför fönstret. En humla surrar dovt och studsarmot rutan och jag reser mig för att släppa ut d<strong>en</strong>. Det ärlänge sedan någon öppnade fönstret och jag får ta i ord<strong>en</strong>tligtinnan det glider upp. En stor flaga av plastfärg<strong>en</strong> påutsidan följer med. Humlan vinglar ut i frihet<strong>en</strong> och drunknari mörkret.Jag drar ig<strong>en</strong> fönstret och tänder lampan och går och hämtar<strong>bok</strong><strong>en</strong> om perspektivteckning som Gunilla Fahlander<strong>en</strong>visats med att jag ska läsa i sommar. Trots att jag är alldeles<strong>en</strong>sam har jag svårt att konc<strong>en</strong>trera mig. D<strong>en</strong> här sort<strong>en</strong>sböcker har aldrig riktigt intresserat mig. Det är för torrt. Jagtvivlar på att det är möjligt att lära sig teckna efter <strong>en</strong> <strong>bok</strong>.Jag kan det i alla fall inte. Och det är inte så här jag villteckna, det är inte det tekniska jag söker. Äv<strong>en</strong> om jag inseratt man måste kunna det med. ”Man måste behärska det föratt kunna lägga det bakom sig”, sa Gunilla när hon lånademig <strong>bok</strong><strong>en</strong>.När det bankar på dörr<strong>en</strong> är jag nära att flyga upp i taket.Knackandet är inte särskilt hårt m<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> totala tystnad<strong>en</strong>smäller det som pistolskott.Jag vet inte vad jag ska göra. Min första tanke är att fly.Kanske ut g<strong>en</strong>om fönstret i köket? Jag är rädd, fast jag vetatt det knappast finns någon anledning.När det på nytt bankar på dörr<strong>en</strong> lyckas jag lugna ner miglite. D<strong>en</strong> som står där ute har förstås redan tittat in i d<strong>en</strong>upplysta stugan.- Vem är det? ropar jag med prövande röst.- Det är Björn... Björn Arvnell.Jag går ut i d<strong>en</strong> lilla hall<strong>en</strong>, tänder ytterbelysning<strong>en</strong> ochöppnar dörr<strong>en</strong>.Mann<strong>en</strong> utanför blinkar mot det plötsliga ljussk<strong>en</strong>et. Hanhar jeans och träskor och <strong>en</strong> slit<strong>en</strong> brun manchesterkavaj.Under kavaj<strong>en</strong> har han <strong>en</strong> randig olle med dragkedja i hals<strong>en</strong>.Tröjan får honom att se större ut än han är. På huvudetsitter <strong>en</strong> slit<strong>en</strong> keps som <strong>en</strong> gång varit pepitarutig m<strong>en</strong> somnu är blekgrå av solsk<strong>en</strong> och smuts. Det vessleliknande ansiktetär täckt av vit skäggstubb. Han försöker le och visartänderna och nickar mot mig.- Jag har sett att det lyst ett tag, säger han. Jag förstod attdet var du.Jag säger ing<strong>en</strong>ting. Jag nickar bara.- Ska du stanna länge?- Jag vet inte riktigt. Kanske.- Och nät<strong>en</strong> har du fått ordning på.Han tecknar nästan omärkligt med keps<strong>en</strong> mot det skiradimstråket som löper tvärs g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>.- Det var duktigt gjort.1819
- Det är inte mycket med dem längre.- Jag höll i alla fall på att fastna i dem, säger Björn ochskattar plötsligt och hårt.Det uppstår <strong>en</strong> besvärlig tystnad. Jag vet inte vad jag skasäga. Inte Björn heller tydlig<strong>en</strong>. Jag tycker han ser trött ut.- Och stor har du blivit, säger han till slut. Hur gammal ärdu nu, sjutton?- Femton, rättar jag. Hur är det med dig då, frågar jag i ettförsök att verka artig.- Jodå. Det knallar. Fisket är dåligt förstås m<strong>en</strong> det har detvarit länge. Jag odlar fisk nu. Regnbågslax. Du har väl settdammarna?Jag nickar. Jag har sett de nygrävda dammarna som gjortsår i mark<strong>en</strong> på halvön mitt emot.- Och jordbruket är ju som det är det. Fast i år har detåtminstone regnat.- Var är korna? frågar jag.- De är slaktade. Det blev för tungt. Jag hinner ing<strong>en</strong>tingnär jag är själv.Jag samlar mod, frågar:- Och...<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, hur...är det bra med h<strong>en</strong>ne med?Han nickar.- Det tror jag väl.Jag vill inte fråga mer. Jag undrar om jag kanske bordesäga att jag träffat h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> det blir inte så.- Vill du inte komma in förrest<strong>en</strong>, säger jag istället.- Tack ska du ha m<strong>en</strong> jag skulle bara höra så att det stodrätt till. Du vet jag har lovat Britt att hålla ett öga på allting.- Jag vet.- Då ger du höns<strong>en</strong>?- Javisst.- Fint, då slipper jag tänka på dem ett tag.Han tar ett steg bakåt, ner från det lilla trappsteget av gråst<strong>en</strong>och börjar gå.- Du får väl ha det så bra då, säger han.När han hunnit halvvägs g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong> ropar jag efterhonom.- Tänker du säga till Britt att jag är här?Han hejdar sig. Kliar sig lite nedanför kepsskärm<strong>en</strong>.- Nej, det behövs väl inte. Inte när det är du.*Jag stänger dörr<strong>en</strong> långsamt och drar <strong>en</strong> suck av lättnad. Jagär glad att han inte frågade mer.Jag går och lägger mig m<strong>en</strong> har svårt att somna. Jag trorjag legat vak<strong>en</strong> och snurrat ett par timmar när jag plötsligtkommer på att jag glömt att stänga för Siv och Rut. Jaghoppar upp och drar på mig jeans<strong>en</strong> och tröjan och springerbarfota g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>.Jag går in i d<strong>en</strong> fallfärdiga hönsgård<strong>en</strong> och stannar utanförskåpbil<strong>en</strong> och lyssnar. När jag tycker mig höra höns<strong>en</strong>slugna snusande skjuter jag ig<strong>en</strong> bakdörrarna.- Sov gott, tjejer.Jag går långsamt tillbaka över d<strong>en</strong> daggvåta gräsmattan.Samtalet med Björn har rört upp <strong>en</strong> massa. En massa av detfrån förr.Plötsligt känns det som om det var i förra veckan. Allt ärsig likt. Allt är som då. Det är samma dofter i trädgård<strong>en</strong>.Samma fuktiga gräs mot mina nakna fötter. Samma dova2021
susande från skog<strong>en</strong>s granar och sjöns lugnande andetag.Allt det jag tyckte om. Det är bara jag som har förändrats.*- Adam, kom nu!Jag står på knä mellan några tuvor i d<strong>en</strong> fuktiga skog<strong>en</strong>.Jag har upptäckt några blommor där, några grönvita småklockor som jag inte lagt märke till tidigare. Blommornasitter uppträdda som vita pärlor längs kala stjälkar. Somliljekonvaljer nästan. Och ändå inte alls. De liknar ing<strong>en</strong>tingannat jag sett. Jag är förvånad över att så vackra blommorkan växa så djupt inne i skog<strong>en</strong>, bland bärris ochormbunkar och mossa.- Adam!Jag bryter snabbt <strong>en</strong> stjälk och ger mig springande av iriktning mot farsan och Britt. Galopperar mellan de högastarrtuvorna, leker att jag är <strong>en</strong> vildhäst som jagas av <strong>en</strong>flock vargar. Frustande av <strong>en</strong>ergi och låtsad fasa snor jagin i säkerhet mellan farsans b<strong>en</strong>, och stöter i hastighet<strong>en</strong> tillBritts bärplockare så att blåbär<strong>en</strong> yr i luft<strong>en</strong>.- Akta, Adam!- Titta vad jag hittade! Är det <strong>en</strong> pippernell?Jag räcker stolt d<strong>en</strong> vita skogsblomman till farsan ochhan tar emot d<strong>en</strong> och granskar d<strong>en</strong>. Ett småle<strong>en</strong>de leker ihans mungipa.- Nån pimpinell är det inte Adam m<strong>en</strong> det är <strong>en</strong> finblomma.Jag nickar, glad över att ha funnit d<strong>en</strong>na fina blomma åthonom.Så tar han upp sin lupp ur bröstfickan och granskar blommansolika delar under förstoringsglaset. Han gör det föratt ge min upptäckt större betydelse. Han låtsas inte om attBritt Börjesson står och stampar av otålighet.- Det är <strong>en</strong> klotpyrola, säger han och nickar gillande motmig. Du ser det här kala, upprätta växtsättet, det är typisktför pyrolorna.Han ger mig blomman och jag stoppar d<strong>en</strong> försiktigtlängs kant<strong>en</strong> i min korg för jag vill att vi ska pressa d<strong>en</strong> ochsätta d<strong>en</strong> vår samling, klotpyrolan.I min och farsans samling.*Jag vaknar tidigt av regn som skvalar på taket. Jag går framtill fönstret och ser ut. Regnet får sjön att koka. Dropparnaliksom sjunker ner i vatt<strong>en</strong>ytan och kastas upp i ett mönstersom jag känner ig<strong>en</strong> så väl och som jag ändå inte kan slutaatt titta på. Jag sätter på tevatt<strong>en</strong>. Av limpan återstår bara <strong>en</strong>skalk som liknar <strong>en</strong> brun barkbit. Jag stoppar d<strong>en</strong> i fickan.Det är varmt ute, sol<strong>en</strong> trycker bakom moln<strong>en</strong>. Det kommeratt bli väderomslag. Det kan bli <strong>en</strong> fin dag.Siv och Rut vägrar att komma ut i regnet och jag läggerderas säd i <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> hög inne i skåpbil<strong>en</strong>.- Här får ni lite bröd också, säger jag och smular det sistaav limpan mellan mina handflator. De pickar i sig brödbitarnasom faller från mina händer. Jag kikar efter ägg, både isät<strong>en</strong>a och i lastutrymmet m<strong>en</strong> kan inte finna några. Jag grälarpå dem <strong>en</strong> stund.I skafferiet hittar jag konserverade persikohalvor som jag2223
äter direkt ur burk<strong>en</strong>. Jag njuter av de söta fruktbitarna somsmälter i munn<strong>en</strong>. Sedan dricker jag teet sittande på trappanframför huset, där ett litet utskjutande tak skyddar mig frånde sista regndropparna. Sol<strong>en</strong> har brutit ig<strong>en</strong>om moln<strong>en</strong> nuoch hänger ner som änglahår över åkrarna på andra sidanvik<strong>en</strong>.Jag börjar tänka på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ig<strong>en</strong>.Jag undrar hur hon mår. Om hon har ändrat sig och villåtervända hit. Som jag.Det är söndag. En blågul flagga slokar högst uppe i d<strong>en</strong>vita flaggstång<strong>en</strong>. I trädgård<strong>en</strong> sorlar finklädda människorkring det dukade kaffebordet.Jag går längs gång<strong>en</strong> mellan blommande rabatter.Gång<strong>en</strong> slutar framför <strong>en</strong> rund plats som nylig<strong>en</strong> belagtsmed svarta st<strong>en</strong>ar som har <strong>en</strong> nästan spegelblank yta. Jagvet att det är svart granit för jag tittade på när Björn ladem. Han har fått dem vid någon konstig bytesaffär av detslag som han ofta håller på med. Mitt i st<strong>en</strong>läggning<strong>en</strong> stårdet gamla bigarråträdet som dignar av frukt.Där hittar jag h<strong>en</strong>ne.Hon sitter <strong>en</strong> bit upp i trädet och har följt mig med blick<strong>en</strong>hela tid<strong>en</strong>. Hon är inte finklädd som jag utan har jeans och<strong>en</strong> röd t-shirt. På huvudet har hon <strong>en</strong> gul mössa som detstår Odal på.- Hej Adam, säger hon.H<strong>en</strong>nes ögon klurar mot mig. Hon kastar huvudet bakåtså att det långa bruna håret lyfter.*- Hej, säger jag.- Kom upp, säger hon.Mina ögon vandrar från <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> till bigarråerna för.Så mycket bär har jag aldrig sett. Hemma har vi bara klarrödakörsbär som är så sura att man kan spotta kärnornaöver hela huset.Jag tvekar. Ser på mina kläder. M<strong>en</strong> följer sedan h<strong>en</strong>nesexempel och klättrar upp i det grovstammiga trädet.När jag kikar upp ser jag hur <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kliver vidareuppför trädet. Hon stiger från gr<strong>en</strong> till gr<strong>en</strong>, som om det var<strong>en</strong> trappa hon gick i.På d<strong>en</strong> översta gr<strong>en</strong>våning<strong>en</strong> sätter hon sig.- Sno dig, ropar hon.Jag klättrar sammanbitet. Jag undviker att se ner ochhåller blick<strong>en</strong> vid stamm<strong>en</strong>. Jag upptäcker <strong>en</strong> guldgul klumppå <strong>en</strong> gr<strong>en</strong>.- Vad är det här? säger jag tacksam över att finna ett skälatt avbryta klättring<strong>en</strong>.- Det är bara kåda, säger hon.Jag fingrar på d<strong>en</strong> gula, stela massan.- Det ser ut som guld, säger jag.Vi sitter högst uppe i trädkronan, som två örnungar. Undeross pågår <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s födelsedagskalas. Grusplan<strong>en</strong>framför huset är nykrattad och full av bilar. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´smormor har kommit från servicehemmet. Hon är nittio åroch har vitt hår och samma nyfikna ögon som <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Björns röda flint lyser mot oss. Jag betraktar d<strong>en</strong> förvånad,undrar om det är normalt att tappa håret så tidigt. Jag hörhur han berättar <strong>en</strong> rolig historia och när han är färdigkommer Britts gälla gråtrutskratt flaxande g<strong>en</strong>om trädgår-2425
d<strong>en</strong>. Jag gör <strong>en</strong> grimas mot <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det är som om detinte angår oss. Som om Britt inte når mig här.- Så goda de är, säger jag och håller ögon<strong>en</strong> på bär<strong>en</strong> imin hand.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> betraktar mig.- Du har svindel, va?Jag nickar int<strong>en</strong>sivt, ser på bigarråerna.- Jag tror det.- Vad modig du är som vågar klättra upp ändå, sägerhon.Jag blir stolt. Jag gör ett försök att lyfta blick<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jaghinner bara skymta de svarta st<strong>en</strong>plattorna under trädetinnan jag känner hur det snurrar till i skall<strong>en</strong> och jag tar ettstadigt tag i gr<strong>en</strong><strong>en</strong>.- Ska jag berätta för dig vad man ser härifrån?- Jag nickar.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ställer sig upp i trädet, och jag blir rädd ochtar ett snabbt tag om h<strong>en</strong>nes b<strong>en</strong>.- Är du inte klok, viskar jag.- Äsch, det här är väl ing<strong>en</strong>ting mot Eiffeltornet.- Har du varit uppe i det?- Nej, m<strong>en</strong> jag ska. Vi ska åka dit, säger pappa.- Kan du se Fjuk?- Ja. Jungfrun med. Och ditt hus. Det sitter tre rävar utanföreran hönsgård. Och din cykel har ing<strong>en</strong> luft i framdäcket.- Du ljuger! Sånt kan man inte se.Då brister <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ut i skratt.- Man måste ha fantasi, Adam!*På eftermiddag<strong>en</strong> cyklar jag till affär<strong>en</strong>. Jag trampar långsamtlängs d<strong>en</strong> slingrande grusväg<strong>en</strong> och andas in välbekantadofter från vetefält och ärtåkrar. I sväng<strong>en</strong> efter busshållplats<strong>en</strong>upptäcker jag blåklint i kant<strong>en</strong> av säd<strong>en</strong> och jagångrar att jag inte tog med skissblocket. Jag stannar ochplockar <strong>en</strong> bukett och lägger d<strong>en</strong> på pakethållar<strong>en</strong>.Det är inga kunder i affär<strong>en</strong> och jag vandrar lite planlöstmellan hyllraderna. Jag fiskar upp två limpor. Tvekar <strong>en</strong>stund framför ett sexpack med ägg m<strong>en</strong> lägger tillbaka det.- Inget annat, säger Rosén och ser upp från sin tidning.Han vänder på de bägge limporna och slår in priset i kassaapparat<strong>en</strong>.- Nej tack. Jo förrest<strong>en</strong>. Batterier. Vanliga ficklampsbatterier.Två styck<strong>en</strong>.Rosén plockar ner två avlånga batterier från <strong>en</strong> batterihyllabredvid disk<strong>en</strong>. När han ska räcka dem till mig, hejdarhan sig:- M<strong>en</strong> är det inte...Adam! Det var inte i går.- Nej, säger jag. Det var ett tag s<strong>en</strong>.- Så du är på besök?Jag nickar.- Jo.- Och hur är det i storstan annars?- Jorå, det är väl bra.Jag lägger två tjugokronorssedlar på disk<strong>en</strong>. Han tar democh ger mig <strong>en</strong> näve kronor tillbaka.- Hälsa så mycket, säger Rosén.Jag nickar och öppnar dörr<strong>en</strong>. Just då kommer jag på att2627
skulle köpa ett telefonkort också. När jag fått det säger jaghej till Rosén <strong>en</strong> gång till och går bort till telefonautomat<strong>en</strong>mitt emot butik<strong>en</strong>. Jag går in och ringer och låter mångasignaler gå fram m<strong>en</strong> får inget svar.*Blåklint<strong>en</strong> på pakethållar<strong>en</strong> slokar när jag cyklar sista bit<strong>en</strong>.Det går ing<strong>en</strong> väg fram till huset. I alla fall ing<strong>en</strong> riktig väg.Grusväg<strong>en</strong> slutar med <strong>en</strong> skarp vänstersväng och försvinnerner mot stugbyn. M<strong>en</strong> jag trampar rakt fram i kurvanoch följer sedan två knappt synliga hjulspår som letar sigfram över d<strong>en</strong> öppna hagmark<strong>en</strong>. Förr låg det bruna korunder träd<strong>en</strong> och det luktade syrligt om däck<strong>en</strong> av komockornaman kört över.*Jag ror med långsamma tag, vilar årorna i luft<strong>en</strong> och låtersnipan glida <strong>en</strong> bit innan jag på nytt tar spjärn med fötternaoch sätter i årorna. Båt<strong>en</strong> är lång och tungrodd. M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> ärstadig och ror man bara jämnt så rör d<strong>en</strong> sig ganska villigtöver ytan. Det gäller att hålla d<strong>en</strong> igång. Det värsta är flytväst<strong>en</strong>,d<strong>en</strong> är i väg<strong>en</strong> hela tid<strong>en</strong>.Jag ror ut längs udd<strong>en</strong>, rakt västerut. När jag når storst<strong>en</strong>arnadär udd<strong>en</strong> tar slut, viker jag av söderut. Efter <strong>en</strong>stund lägger jag upp årorna på aktertoft<strong>en</strong> och söker efterdet första märket inne på land.Jag hittar det inte. Kanske har allting förändrats så mycketatt de gamla märk<strong>en</strong>a inte gäller. Kanske är det jag som minnsfel.Jag bestämmer mig för att lägga nätet ändå och kastar id<strong>en</strong> röda plastkulan. Jag tar ett par årtag så att snipan får fartatt glida, och reser mig och börjar häkta av nätet frånplastklykan i lagom takt. Jag är glad att ing<strong>en</strong> ser mig förnätet är ing<strong>en</strong> vacker syn. Trots att jag gjort vad jag kunnatför att lappa ihop det är stora partier nästan helt borta. Detser ut som om det var <strong>en</strong> långrev jag la ut.Nätet tar slut överraskande fort och d<strong>en</strong> sista plastkulandansar iväg av bara fart<strong>en</strong> och glider bort på vatt<strong>en</strong>ytan. Jagtittar på himl<strong>en</strong> m<strong>en</strong> ser inga molnbankar smyga i sjökant<strong>en</strong>.Det blir nog skapligt väder i morron.+ 20, soligt efter natt<strong>en</strong>s regn. Svag sydost, skriver jag påkväll<strong>en</strong>.Jag somnar tidigt m<strong>en</strong> vaknar med ett ryck av att jag har<strong>bok</strong><strong>en</strong> om perspektivteckning över ansiktet.- Nej <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! Låt bli!Jag står med armarna tätt pressade mot bröstet. Vattnetnår mig strax över knäna. Jag har stått på samma fläck sålänge att de eviga räfflorna i sandbottn<strong>en</strong> har lösts upp undermina fötter. Vattnet är kallt och mina b<strong>en</strong> värker.På strand<strong>en</strong> ligger Britt och solar sig. Hon har ing<strong>en</strong>överdel och bröst<strong>en</strong> tittar åt var sitt håll, som om de spanadeefter snygga karlar på d<strong>en</strong> öde strand<strong>en</strong>. Farsan sitteri <strong>en</strong> solstol i skuggan under alarna och läser Dag<strong>en</strong>s Nyheter.En sädesärla kilar längs strand<strong>en</strong>. Jag har följt d<strong>en</strong> <strong>en</strong>*2829
stund och sett hur kvickt d<strong>en</strong> snappar upp långb<strong>en</strong>ta myggori vatt<strong>en</strong>brynet.Sädesärlan flyger förskräckt undan när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kommerrusande. Hon har <strong>en</strong> röd tvådelad baddräkt och forsarut i vattnet. Hon drar upp knäna så högt att vattnet sprutarom h<strong>en</strong>ne. Hon springer rakt mot mig och passerar så näraatt det kalla vattnet sköljer över mig.Jag skriker i högan sky och snurrar runt för att ha kontrollöver h<strong>en</strong>ne. Hon kastar sig raklång och doppar sigoch far upp ur vattnet med ett frustande. Så spänner honfast mig med sin luriga blick.-Nej! skriker jag. Låt bli! Du får inte!M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> låter inte bli. Hon skrattar förtjust ochrusar på nytt mot mig. D<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong> stannar hon framförmig och tar loss min händer som nästan är fastklistrademot bröstet. Hon dansar runt med mig tills jag ramlar omkull.- Sluta! skriker jag. Lägg av!Jag hör Britt gnägga på strand<strong>en</strong>.Jag rusar upp ur vattnet och river åt mig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´sröda filt så att sand och vatt<strong>en</strong>droppar yr rakt över Britt.Hon far upp och sliter av sig solglasögon<strong>en</strong>.- Adam! ryter hon.M<strong>en</strong> jag struntar i Britt Börjesson. Jag springer ut i vattnetig<strong>en</strong> och kastar d<strong>en</strong> röda filt<strong>en</strong> så långt ut jag förmår.- Åh, nej! Hur kunde du, Adam! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.*Det går vita gäss på sjön när jag vaknar. Jag blir stå<strong>en</strong>deframför fönstret, ser på vågorna som rytande kastar sig motbryggans st<strong>en</strong>läggning.I d<strong>en</strong> här vind<strong>en</strong> är det inte möjligt att gå ut med snipan. Ialla fall inte med bara åror. Jag ser att det blåser från nordväst.Jag rycker på axlarna. Nät<strong>en</strong> får vänta. Sjön är känd föratt kunna blåsa upp utan förvarning m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> brukar lugnasig nästan lika fort.Jag gör i ordning teet och ett par mackor med räkost.Medan jag käkar kladdar jag förstrött på blocket framförmig. Det blir utsikt<strong>en</strong> från fönstret: bryggan med d<strong>en</strong> gungandesnipan, de skummande vågorna, <strong>en</strong> gråtrut som kommervinglande utifrån sjön. Jag fyller <strong>en</strong> hel sida med småblyertsskisser.Jag drar på mig tröjan och går ut till höns<strong>en</strong>. Det är blötti gräset och jeans<strong>en</strong> blir mörka <strong>en</strong> bit upp på b<strong>en</strong><strong>en</strong>.- Godmorron, säger jag när jag öppnar bakdörrarna tilld<strong>en</strong> gamla Duett<strong>en</strong>. Siv ruskar på sig och kommer fram tillöppning<strong>en</strong>. Jag tror att de börjar vänja sig vid mig. Jag gerh<strong>en</strong>ne säd och lite kokt ris som blev över från gårdag<strong>en</strong>smiddag.Hon kastar sig över riset.- Kooom då, kooom då! lockar jag och spanar in i bil<strong>en</strong>efter Rut. Hon syns ing<strong>en</strong>stans m<strong>en</strong> jag tycker jag hör ettsvagt skrockande ljud längre in i bil<strong>en</strong>. Jag går runt ochöppnar framdörr<strong>en</strong> och kikar efter Rut samtidigt som jagletar efter ägg. Där finns vark<strong>en</strong> höns eller ägg.- Kooom då, Rut! lockar jag och står sedan tyst och lyssnar.Jag tycker mig höra något från baksätet. Jag sträckermig in i bil<strong>en</strong> och lyfter försiktigt upp d<strong>en</strong> långa sittdynan.3031
Där ligger Rut och trycker. Hon ser oroligt på mig, som omhon tvekar om hon ska våga ligga kvar. Till sist hoppar honupp och springer ut till Siv och börjar äta.Jag stirrar på plats<strong>en</strong> där hon legat. Där är <strong>en</strong> fördjupningsom är bäddad med brun stoppning från sät<strong>en</strong>a. I redet liggertvå ägg. Jag plockar upp dem och försöker krångla tillbakasittdynan med <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong>.+ 19, halvklart, frisk nordväst. Två ägg, skriver jag påkväll<strong>en</strong>.Sjön är fortfarande upprörd.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> seglar över vik<strong>en</strong>. Det blåser hårt och h<strong>en</strong>nesfinnjolle försvinner mellan vågorna. Jag följer d<strong>en</strong> i kikarefrån fönstret och tycker att hon doppar seglet i vattnet.När hon lägger till vid bryggan skrattar hon med helaansiktet åt mina bekymrade frågor.- Det är härligt när det blåser, Adam. Man känner sig sålevande.Vi går g<strong>en</strong>om skog<strong>en</strong> till äng<strong>en</strong> på andra sidan udd<strong>en</strong>.Där växer nyponrosor och <strong>en</strong>buskar m<strong>en</strong> framförallt blommor.Massor av blommor: mandelblom, kattfot, jungfrulin,prästkragar. S<strong>en</strong>are på sommar<strong>en</strong> kommer brudbröd, gulmåraoch stor blåklocka. Farsan och jag har gjort <strong>en</strong> riktiginv<strong>en</strong>tering här. Sjuttiofyra arter har vi hittat och <strong>bok</strong>förtpå sv<strong>en</strong>ska och latin.På äng<strong>en</strong> finns också några bronsåldershögar som resersig som väldiga st<strong>en</strong>rös<strong>en</strong>. Efter dem stupar det brant nermot Vättern. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har döpt äng<strong>en</strong> till bronsåldern.Det är första gång<strong>en</strong> jag tecknar utomhus och jag kännermig g<strong>en</strong>erad när jag går åt sidan och sätter mig ochförsöker rita av <strong>en</strong> ljusröd nyponros som håller på att slåut.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skuttar omkring på bronsåldershögarna. Honbrukar rota där, hon vänder på st<strong>en</strong>arna och kikar ner ihålrumm<strong>en</strong>. Jag vet inte vad hon letar efter. Jag tror intehon vet det själv heller.- Jag vill göra ett fynd, Adam, ropar hon. Jag vill hittanågot som ing<strong>en</strong> annan har hittat. Något som är flera tus<strong>en</strong>år gammalt.Då och då kommer hon svepande fram till mig för atttitta på teckning<strong>en</strong>.- Du kommer att bli konstnär, säger hon.- Du kommer att bli upptäcktsresande, svarar jag.M<strong>en</strong> hon är redan borta. Snabbt som sommarvind<strong>en</strong> susarhon över äng<strong>en</strong>s gräs.- Kom och titta, Adam! Här är ett fågelbo med fyra ungari, ropar hon med halva kropp<strong>en</strong> inne i <strong>en</strong> <strong>en</strong>buske.S<strong>en</strong> sitter vi på d<strong>en</strong> branta stupkant<strong>en</strong> och ser ut översjön. Här uppifrån syns vågorna nästan inte. Inte <strong>en</strong> båtkan vi upptäcka trots att vi kan överblicka <strong>en</strong> stor sträcka.- Jag undrar hur det var på bronsåldern, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Kanske precis som det är nu, försöker jag. Det har säkertsuttit <strong>en</strong> bronsålderskille och <strong>en</strong> bronsålderstjej härnågon gång.- Tänk om man varit med då. Bara <strong>en</strong> dag. Jag ska bliarkeolog och komma tillbaka hit <strong>en</strong> dag och gräva ut dehär gravarna.3233
- Det finns inget där, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. De är redan undersökta.- Det är vad man tror ja!Jag skrattar åt h<strong>en</strong>ne. Drar mig lite längre upp på kant<strong>en</strong>.- Mår du dåligt?Jag skakar på huvudet.- Det är ing<strong>en</strong> fara.- Hur högt tror du det är?Jag sneglar ner mot d<strong>en</strong> st<strong>en</strong>iga strand<strong>en</strong>. Ser några fisktärnorsegla långt under mig.- Minst femtio meter, säger jag.Jag lägger mig på rygg i gräset och tittar på d<strong>en</strong> blå himl<strong>en</strong>.Efter <strong>en</strong> stund känner jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> gör det samma.Det händer någonting med oss när vi ligger där. Något somjag inte kan förklara. Ett grässtrå leker över min kind ochjag kisar mot <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som halvsitter över mig.- Är du kittlig? frågar hon.Jag skakar på huvudet.Hon flyttar strået och sätter det prövande under min haka.- Nej sluta, skrattar jag.- Du ljuger!Vi rullar ett par varv i gräset. Jag försöker ta strået ifrånh<strong>en</strong>ne. Till slut ligger hon ovanpå mig. Hon ser mig i ögon<strong>en</strong>.Och jag ser in i h<strong>en</strong>nes, de <strong>en</strong>da ögon jag sett som kanskratta och vara allvarliga på samma gång. Och fast vi kännervarandra är det första gång<strong>en</strong> vi ser varandra. Tid<strong>en</strong>står still. Eller också gör d<strong>en</strong> inte alls det. Kanske blir det<strong>en</strong> kortslutning mellan nutid<strong>en</strong> och bronsåldern. Vi är intesamma människor som för <strong>en</strong> minut sedan. Jo, vi är samma.M<strong>en</strong> mellan oss finns något nytt. Jag känner lust att röra34vid <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Stryker med fingertopparna över h<strong>en</strong>nes kind,över skrattgroparna och läpparna. Jag vet inte varför jaggör det.- Jag vill att vi alltid ska vara tillsammans, säger jag.Lova det <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar. Nickar.- Det är klart. Alltid, Adam.Jag river ut teckning<strong>en</strong> av nyponros<strong>en</strong> ur blocket ochskriver ”Till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>” längst ner på papperet. Jag gerbild<strong>en</strong> till h<strong>en</strong>ne. Hon tittar länge på d<strong>en</strong>. Så ser hon upp påmig:- Rita av mig, Adam!M<strong>en</strong> jag skakar på huvudet.- Jag kan inte <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag måste lära mig mycket merförst. S<strong>en</strong> ska jag göra det. Jag lovar. En dag ska jag rita avdig.- En dag kommer du att bli berömd, säger hon.Några veckor s<strong>en</strong>are är det grillfest i <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s trädgård.Det är mycket folk och man har dukat i ett avlångt rödrandigttält för vädergubb<strong>en</strong> i Rapport har snackat om ettlågtryck i flera dagar. En av mamma Scans smågrisar roterarljudlöst över <strong>en</strong> bädd av glödande kol.Han som vaktar gris<strong>en</strong> har suttit i trädgård<strong>en</strong> s<strong>en</strong> tio påförmiddag<strong>en</strong> och bara haft starkölsburkar som sällskap.Någon gång under dag<strong>en</strong> måste han ha tappat kontroll<strong>en</strong>över anrättning<strong>en</strong>, för när tid<strong>en</strong> är inne och Björn på provskär upp några skivor visar det sig att d<strong>en</strong> lille gris<strong>en</strong> fort-*35
farande är alldeles rå inuti. Det återstår timmar innan d<strong>en</strong>kan ätas.Kanske är det därför som det går så snett d<strong>en</strong> här kväll<strong>en</strong>.Björn bara skrattar. Han rullar ut ett serveringsbord medett batteri av spritbuteljer och uppmanar gästerna att försesig med <strong>en</strong> fördrink till. Han häller upp vodka och whiskyoch gin. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> berättar att alltsammans är hembräntsom han blandar med smakess<strong>en</strong>ser som han köper på postorder.Sprit<strong>en</strong> förvaras i femlitersdunkar bakom tröskan imaskinhall<strong>en</strong>.Stämning<strong>en</strong> i trädgård<strong>en</strong> blir högre. Britt Börjessons gällaskratt klipper stora hål i sommarkväll<strong>en</strong>. Hon har <strong>en</strong> djupturringad klänning som med nöd och näppe håller bröst<strong>en</strong>på plats.- Hon skulle kunna vara gris<strong>en</strong>s mamma, muttrar jag närBritt lutar sig över drinkbordet och är nära att spilla ut <strong>en</strong>av tuttarna över Björn.Då skrattar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> så att hon får andnöd och jag blirtvung<strong>en</strong> att banka h<strong>en</strong>ne i rygg<strong>en</strong>.- Varför släpar din pappa med h<strong>en</strong>ne hit varje år, sägerhon.- Jag vet inte, ljuger jag. De är ju arbetskompisar. Honär redigerare på DN och bearbetar farsans texter. De harjobbat ihop i nästan tjugo år.- M<strong>en</strong> för det behöver de väl inte bo ihop?- Det gör de inte heller. Bara på somrarna.Och så äger Britt halva vårt hus, för hon hjälpte farsanekonomiskt när det var lite kärvt strax efter skilsmässan.Utan Britts p<strong>en</strong>gar, hade han inte haft råd att behålla huset.36Det är därför som vi måste dra på Britt. Det är h<strong>en</strong>nes husockså. M<strong>en</strong> det säger jag inte. Hellre dör jag än säger dettill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.När gris<strong>en</strong> är ätlig är det ett småslirigt gäng som slår signer i tältet. Rödvinsflaskor och ölburkar vandrar längs bord<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s mamma, som heter Irja, serverar snapstill dem som önskar. Hon är flink som <strong>en</strong> servitris och kläddi <strong>en</strong> lång gul sommarklänning. Hon flyger som <strong>en</strong> fjäril mellangästerna. Serverar och konverserar. Jag tycker att detmärks att hon är van att röra sig bland folk. Hon är studierektorpå Wetterskolan och p<strong>en</strong>dlar mellan Nord<strong>en</strong> och stani <strong>en</strong> midnattsblå Golf.Irja sitter hos <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och mig <strong>en</strong> stund. Hon drickernästan ing<strong>en</strong>ting. Hur skulle hon hinna det? H<strong>en</strong>nes klackarsmattrar som hackspettnäbbar mot d<strong>en</strong> svartast<strong>en</strong>läggning<strong>en</strong> när hon går in huset för att hämta något.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag käkar snabbt och går s<strong>en</strong> ner till sjön.Det är <strong>en</strong> rätt fin kväll och vi tar h<strong>en</strong>nes båt och ror drag.Gång på gång ror vi över vik<strong>en</strong>, från norrud<strong>en</strong> till våranudde och tillbaka. Sjön ligger som <strong>en</strong> glasskiva. Det är hussvalorkring båt<strong>en</strong>, de jagar insekter tätt över vatt<strong>en</strong>ytan.- Det blir regn i natt, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det är därför detinte nappar.När vi är på fjärde eller femte varvet märker vi att vind<strong>en</strong>friskar i. Jag får brått tillbaka till bryggan. När vi kommerin går det redan höga vågor.- D<strong>en</strong> här sjön är ju helknäpp, säger jag när vi gör fastbåt<strong>en</strong>. Jag känner att mina knän skakar.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar bara.- D<strong>en</strong> blåser upp fort, säger hon lugnt.37
Hon vet. Hon har bott vid sjön hela sitt tolvåriga liv. Honär inte som jag: gäst i verklighet<strong>en</strong>. Sommargäst!När vi kommer upp till gård<strong>en</strong> har fest<strong>en</strong> gått in i ett nyttskede. Gris<strong>en</strong> är avklarad och folk är utspillda i mindre grupper.Några sitter kvar i tältet och dricker kaffe. Jag ser farsanstå och prata i sin eviga mobiltelefon under ett av fruktträd<strong>en</strong>.Han har <strong>en</strong> gul grogg i hand<strong>en</strong> och vinkar med d<strong>en</strong>när vi kommer. Vi går fram till honom.- Vem snackade du med?- Det var Örjan på tidning<strong>en</strong>. Han kanske kommer ut ochhälsar på några dagar.- Var är Britt? frågar jag.- Ing<strong>en</strong> aning, säger fasan och ser sig omkring.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag tar var sin dricka och går in för attkolla på tv. Inne i huset är det tyst och lugnt. När jag tassariväg för att gå på toa hör jag ljud från ett rum som jag vetär Björns kontor. Först får jag för mig att det kan vara <strong>en</strong>tjuv därinne. Jag blir stå<strong>en</strong>de utanför dörr<strong>en</strong> och lyssnar.Det prasslar. En röst viskar något jag inte kan uppfatta.Någon stönar.Jag börjar förstå att det inte är någon tjuv m<strong>en</strong> när jagska gå vidare till toalett<strong>en</strong> dyker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s mamma uppfrån ing<strong>en</strong>stans. Hon frågar varför jag står där i mörkret .Jag rycker på axlarna. Kanske sneglar jag på dörr<strong>en</strong> också.Eller så hör hon det själv. För i nästa ögonblick fattar honhand<strong>en</strong> om handtaget och öppnar till kontoret och tändertakbelysning<strong>en</strong>.Ur d<strong>en</strong> svarta skinnsoffan mitt emot skrivbordet stickerBjörns röda flint upp. Han har bara d<strong>en</strong> uppknäppta vitaskjortan på sig. Rest<strong>en</strong> av kläderna ligger utspridda över38golvet. Han glor förvånat mot dörr<strong>en</strong>. Som om det först nuslog honom att han borde ha låst d<strong>en</strong>. En gäll röst hörsnerifrån soffan:- Vad är det älskling?Det är d<strong>en</strong> röst som jag känner ig<strong>en</strong> bäst av alla röster:Britt Börjessons.*Dagarna som sedan följer har jag tänkt ig<strong>en</strong>om mångagånger och jag tror att jag kan redogöra för det mesta somsker. M<strong>en</strong> det finns inget som <strong>en</strong>s antyder vad d<strong>en</strong> banalahändels<strong>en</strong> i skinnsoffan skulle leda till. Ing<strong>en</strong> hade kunnatförutse det. Jag märker ing<strong>en</strong>ting. Farsan är ett levandefrågeteck<strong>en</strong>. Och han är annars rätt observant.D<strong>en</strong> som tar det bäst är nog <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s mamma, somverkar se det från ett sakligt håll. Hon är samlad och klok;fortsätter att vara samma snabba och snygga Irja som förut.H<strong>en</strong>nes tjocka hår är klippt i <strong>en</strong> modern halvkort frisyr, ochvarje gång hon vrider på huvudet så rör sig hela frisyr<strong>en</strong>.Irja vrider mycket på huvudet de här dagarna. Såna därm<strong>en</strong>ingslösa detaljer minns jag. De är knivskarpa.Björn är skams<strong>en</strong> som <strong>en</strong> hund som blivit ertappad med<strong>en</strong> fläskkotlett i munn<strong>en</strong>. Han ber om ursäkt dagarna i ända.Försäkrar att det aldrig ska hända ig<strong>en</strong>.Farsan bara skakar på huvudet åt alltsammans.- Det är så jävla typiskt BB, säger han.Britt Börjesson åker på farsans förslag hem till Stockholmför <strong>en</strong> tid. Jag tycker nästan lite synd om h<strong>en</strong>ne. Honser plötsligt så <strong>en</strong>sam och vils<strong>en</strong> ut. Och fast jag är rätt trött39
på h<strong>en</strong>nes ständiga närvaro i huset måste jag kanske korrigerabild<strong>en</strong> av h<strong>en</strong>ne. Hon är inte bara sån. Det är minsubjektiva bild. Det är de sämsta bitarna som kommer framhär.Britt är <strong>en</strong> riktig arbetsmyra. Långt innan farsan och jagvaknar på mornarna har hon fått på sig jeans och <strong>en</strong> utanpåskjortaoch står och småvisslar någonstans. Hon målarhuset, byter trasiga takpannor, tapetserar vardagsrummet,sätter in v<strong>en</strong>tiler i skafferiet, lägger ny takpapp på utedasset.H<strong>en</strong>nes morotsröda hår är samlat till ett gungande garnnystanuppe på skall<strong>en</strong> och hålls på plats av ett vitt bomullsbandsom hänger ner i pannan. När jag var lit<strong>en</strong> tyckte jaghon liknade <strong>en</strong> indian.Farsan har aldrig varit särskilt praktisk. Han klipper gräset.I alla fall ibland. Det är hans sommarjobb. Förrest<strong>en</strong>,hönshuset är delvis hans verk också. När räv<strong>en</strong> hälsat påför andra gång<strong>en</strong> föreslog Björn att vi kunde låna hansgamla avställda Volvo Duett och ha höns<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> på nätterna.D<strong>en</strong> stod ändå bara och samlade damm. Farsannappade. Jag tror han tyckte att det var <strong>en</strong> festlig idé. Så <strong>en</strong>söndagseftermiddag körde Björn in bil<strong>en</strong> mitt i hönsgård<strong>en</strong>.Där har d<strong>en</strong> stått s<strong>en</strong> dess.Farsan ser torpet som sin viloplats. Hit kommer han föratt koppla av från stress<strong>en</strong> på tidning<strong>en</strong>, för att hålla liv isina gamla kunskaper i botanik och för att skriva någrasidor i sin eviga roman.Vtan Britt hade huset sakta m<strong>en</strong> säkert förfallit. Jag inserockså att man inte kan lasta h<strong>en</strong>ne för allt som sedan händer.Naturligtvis för det hon själv gjorde. För det där ovärdigahånglandet med Björn. M<strong>en</strong> mer än så? Jag vet att40hon tog det mycket hårt. M<strong>en</strong> det ändrar inte min uppfattning:jag gillar h<strong>en</strong>ne inte.Jag förstår aldrig att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> döljer vad hon känner. Honvisar upp <strong>en</strong> nonchalant min och pratar om det på ett raljantsätt. Hon säger att det är väl ungefär vad man kanvänta sig av <strong>en</strong> riktig grisfest. Det är som om det inte rörh<strong>en</strong>ne i rygg<strong>en</strong>.M<strong>en</strong> sanning<strong>en</strong> är att händels<strong>en</strong> slår ner som <strong>en</strong> bomb ih<strong>en</strong>nes tillvaro. För h<strong>en</strong>ne är det det värsta som kan hända.Allt hon trott på slås i spillror. H<strong>en</strong>nes pappa bedrar h<strong>en</strong>nesmamma med <strong>en</strong> annan kvinna i deras eget hem.Jag tror <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tappar proportionerna på det. Det förstorasupp för h<strong>en</strong>ne. Det äter sig in i huvudet och förmörkarh<strong>en</strong>nes blick. Jag tror att det är <strong>en</strong> rätt naturlig reaktionhos någon som är tolv år. Jag skulle kanske ha reageratlikadant själv. Barndom<strong>en</strong> är i bästa fall <strong>en</strong> oskuldsfull sagamed <strong>en</strong> kung och <strong>en</strong> drottning. Förr eller s<strong>en</strong>are g<strong>en</strong>omskådarman det där. Man fattar att <strong>en</strong>s föräldrar bara är vanligamänniskor med samma svagheter och brister som allaandra. M<strong>en</strong> för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir upptäckt<strong>en</strong> <strong>en</strong> chock.*Jag hör sir<strong>en</strong><strong>en</strong> redan när bil<strong>en</strong> är uppe vid Vivohall<strong>en</strong>.Jag står i trädgård<strong>en</strong> och försöker laga <strong>en</strong> punktering påmin cykel. Farsan har rest sig från ordbehandlar<strong>en</strong> och kommitut på trappan.41*
Ljudet är svagt först och når oss bara stötvis, som omvind<strong>en</strong> får tag i det ibland och sveper ner det mot sjön. Sedanblir det tydligare. Jag tycker det låter som <strong>en</strong> ylandevarg som rör sig i landskapet. Som springer än hit och ändit och vrålar ut sin sorg och smärta.Jag försöker följa bil<strong>en</strong>s färd längs d<strong>en</strong> slingrande grusväg<strong>en</strong>.Tycker mig höra hur d<strong>en</strong> saktar in i d<strong>en</strong> skarpa kurvanvid busskur<strong>en</strong>, ökar fart<strong>en</strong> på raksträckan längs åkrarna,hör när d<strong>en</strong> svänger av innan udd<strong>en</strong> och kör västerut.När ljudet plötsligt tystnar blir allting stilla. Farsan harkommit ut på gräsmattan och står bredvid mig.Jag vet exakt var ambulans<strong>en</strong> stannat. Jag ser att han vetdet också.*På eftermiddag<strong>en</strong> ringer farsan till sjukhuset. Han pratar<strong>en</strong> lång stund med Irja. Jag står bredvid och lyssnar ochförstår.Det är ing<strong>en</strong> fara för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s liv. Hon är vid medvetandem<strong>en</strong> har <strong>en</strong> skada på ryggrad<strong>en</strong>. Några kotor hartryckts ihop. Mer går inte att säga än.Hon hade hoppat högst uppifrån bigarråträdet och slagiti de svarta granitplattorna.Hon hade väntat i nio dagar innan hon gjorde det.*När jag vaknar har sjön lugnat sig. Vågorna är bara42krusningar på ytan. När jag går ut hör jag ett monotont morrandesom kommer rullande över vattnet från andra sidanvik<strong>en</strong> och när jag tittar upp kan jag urskilja <strong>en</strong> traktor somlångsamt tuggar sig fram och tillbaka över ett fält. Traktornser ut som <strong>en</strong> fluga härifrån. Björn slår hö. Jag tar det somett teck<strong>en</strong> på att det är stabilare väder att vänta.Jag äter två smörgåsar med vändstekt ägg och dricker tepå bryggan. Traktorn tystnar. Sädesärlan kommer kvillrandeg<strong>en</strong>om luft<strong>en</strong> och slår sig ner på bryggan med gungandestjärt. Jag tänker att jag ska försöka teckna av d<strong>en</strong> och letarbland några nyinköpta blyertsp<strong>en</strong>nor. Jag väljer <strong>en</strong> 2B ochd<strong>en</strong> mjuka blyspets<strong>en</strong> sjunker nästan in i papperet när jagmodellerar upp fågelkropp<strong>en</strong>, det lilla huvudet med d<strong>en</strong>kritvita kind<strong>en</strong> och de vaksamma, mörka ögon<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> svartahaklapp<strong>en</strong> på bröstet, d<strong>en</strong> stolta stjärt<strong>en</strong>, de kvicka tändsticksb<strong>en</strong><strong>en</strong>.Just som jag är klar och lyfter papperet flyger sädesärlanmot land. Jag ser d<strong>en</strong> försvinna in under <strong>en</strong> takpanna nästanuppe vid skorst<strong>en</strong><strong>en</strong>.Jag sitter kvar och tittar efter d<strong>en</strong> <strong>en</strong> stund.Det <strong>en</strong>da som hörs är de små vågorna som kommer rasslandeöver gruset i vatt<strong>en</strong>brynet. Det är riktiga sommarvågor.Jag sluter ögon<strong>en</strong> och låter min kropp fyllas av det rullandeljudet som upprepas gång på gång. Det här måste vara etturljud, tänker jag. Så här måste det ha låtit på jord<strong>en</strong> i tid<strong>en</strong>sbörjan. På bronsåldern. Och ännu tidigare: innan människornafanns.*43
44Efter <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s olycka rasar Nord<strong>en</strong> ihop som ett korthus.Det är som om hon får oss alla att se händels<strong>en</strong> i skinnsoffani ett annat ljus. I <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ljus.Jag vet inte om det är ett bra beslut eller inte m<strong>en</strong> Irjapratar med farsan om att hon ska flytta från Björn. För<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s skull. Hon säger att hon funderar på att flyttatill Stockholm.Björn börjar dricka. Han var väl inget mönsterbarn tidigareheller, m<strong>en</strong> det var som om sprit<strong>en</strong> inte bet på honomdå. Inte som d<strong>en</strong> gjorde på andra. Han hade <strong>en</strong> nästan magiskförmåga att <strong>en</strong>sam sköta de många sysslorna på gård<strong>en</strong>.Han kunde vittja nät på morgon<strong>en</strong> och köra fångst<strong>en</strong>till stan. Svetsa ihop <strong>en</strong> rostig Volvo 240 på förmiddag<strong>en</strong>.Tröska vete efter lunch. Åka in till Odal med traktor ochdubbla vagnar för att leverera säd<strong>en</strong>, klara av några inveckladebytesaffärer i industriområdet och komma hem påkväll<strong>en</strong> med vagnarna fyllda av tegelrör till dränering<strong>en</strong> påklövervall<strong>en</strong> längs sjön och trädgårdsmöbler till <strong>en</strong> ny uteplatssom han tänkte göra. Så hoppade han upp i traktornig<strong>en</strong> och plöjde till långt efter midnatt. Och sedan varvadehan ner <strong>en</strong> stund med d<strong>en</strong> rostiga Volvon innan han stupadei säng. Så höll han på. Dag efter dag.Ing<strong>en</strong> förstod hur det gick till. Ing<strong>en</strong> förstod att han orkade.M<strong>en</strong> Björn själv bara skrattade och strök några svettdropparfrån sin flint. Han gick med raska steg, kraftigt framåtlutad,som om han höll på att falla. Fötterna lyfte knapptöver mark<strong>en</strong>. Det såg ut som om han åkte skridskor. M<strong>en</strong>fort gick det.M<strong>en</strong> nu är det som om något brister för honom. Det därnästan osannolika flytet som höll ihop hans tjugotimmarsdagar,det som gjort att det gick trots allt, kanske kärlek<strong>en</strong>till Irja och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, det överger honom.Han försöker ligga i som tidigare. M<strong>en</strong> han börjarglömma saker. En höpress blir stå<strong>en</strong>de på <strong>en</strong> åker i fleraveckor. Han kastar sig från det <strong>en</strong>a till det andra m<strong>en</strong> göring<strong>en</strong>ting riktigt färdigt. Han kan koppla på vägsladd<strong>en</strong> ochköra ut från gård<strong>en</strong> och så plötsligt hoppa av traktorn ochbörja måla verkstan och s<strong>en</strong> strunta i alltihopa och sättasig och dricka grogg med <strong>en</strong> sommargäst som kommit föratt köpa röding.Han slutar skratta.När jag ror ut för att vittja har jag svårt att hitta nätet. Detligger inte där jag tror att det ska ligga och jag undrar omdet kan ha drivit långt i d<strong>en</strong> hårda vind<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> upptäckerjag <strong>en</strong> av de röda plastkulorna lite längre ut på sjön.Det sägs att Vättern är svårfiskad. Det är sant att det är <strong>en</strong>mycket stor sjö. D<strong>en</strong> är bråddjup, vattnet är kristallklart. Manmåste veta var fisk<strong>en</strong> står, alltså exakt var d<strong>en</strong> står, annarsblir man utan. Farsan och jag vet <strong>en</strong> del om det. Om att bliutan. M<strong>en</strong> fisk finns det. Lax, sik, harr, gädda och abborre,och så röding förstås. Sik har vi fått några gånger och <strong>en</strong>sommar fick vi <strong>en</strong> brax som vägde nästan tre kilo.Ing<strong>en</strong>ting av det sitter dock i nätet som jag halar upp d<strong>en</strong>här förmiddag<strong>en</strong>. Det är tomt. Jag blir sådär rådvill som jagkan bli ibland, och kan inte för mitt liv bestämma mig förom jag ska låta det ligga kvar eller om jag ska flytta det <strong>en</strong>bit eller om jag ska ta upp det för gott. Jag tror jag sitter <strong>en</strong>*45
kvart i båt<strong>en</strong> och funderar. Till slut låter jag det ligga kvar ivattnet. Då är jag alldeles g<strong>en</strong>omsvettig.*46En vecka efter olyckan besöker jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> på sjukhuset.Farsan är med och vi har med oss <strong>en</strong> ask Aladdin frånVivohall<strong>en</strong> och <strong>en</strong> bukett blommor som jag plockat på äng<strong>en</strong>på andra sidan skog<strong>en</strong>. Mest blåklockor, för jag vet att hongillar dem.Det är <strong>en</strong> av sommar<strong>en</strong>s hetaste dagar och stan är folktom.Enstaka människor skymtar på parkbänkarna djuptinne i skuggan. På sjukhuset råder <strong>en</strong> sådan stillhet att vinästan tror att det är övergivet. Entrédörrarna står på vidgavel. Korridorerna ligger öde. En gardin rör sig lojt i ettfikarum. Inte <strong>en</strong> sköterska så långt ögat når. Vi glider frampå det blänkande golvet i avdelning 4 och hittar slutlig<strong>en</strong>sal 21 längst bort i <strong>en</strong> korridor.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vet om att vi ska komma och reagerar inte närvi skjuter upp dörr<strong>en</strong>. Hon ligger på rygg i <strong>en</strong> stor stålrörssängframför fönstret. På ett bord vid huvudänd<strong>en</strong> står tvåvaser med blommor. Hon är blek i ansiktet och jag tyckeratt hon ser mindre ut än tidigare.- Hejsan <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, säger farsan.Hon nickar nästan omärkligt till svar.- Hur är det, undrar jag.- Jodå, säger hon.- Det är skitvarmt ute, säger jag och gör <strong>en</strong> grimas medansiktet, mest för att jag inte kan komma på något annat attsäga. Kanske för att jag vill säga att hon i alla fall har någonfördel av att ligga inne i det här svala rummet.Hon säger inget.- Mamma och pappa hälsar, säger farsan.Fast det är väl också rätt onödigt för Irja är ju här varjedag.Jag tittar mig omkring i rummet. Det är ganska litet, sommitt eget ungefär. Vid ingång<strong>en</strong> är det <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> hall med <strong>en</strong>toa. Jag tycker det är skönt att hon får vara själv. Jag trorman behöver ett eget rum om man ska ligga stilla i <strong>en</strong> specialsängi flera veckor.- Vilk<strong>en</strong> fin utsikt du har, säger farsan och nickar mot d<strong>en</strong>lummiga park<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger fortfarande ing<strong>en</strong>ting.Då kommer farsan äntlig<strong>en</strong> på att hala upp choklad<strong>en</strong> ursin Vivopåse och jag räcker fram blommorna som jag hållitbakom rygg<strong>en</strong>.H<strong>en</strong>nes ansikte lyser upp när hon ser blåklockorna. Hastigt,som när sol<strong>en</strong> blinkar till bakom ett mörkt moln.- Tack, säger hon. De är fina.- De är från bronsåldern, säger jag. Där finns massornu.Jag säger det för att jag vill berätta att de här blommornabetyder mer än vanliga blommor. De är från vår äng. Jagser att hon får tårar i ögon<strong>en</strong>.- Vi sticker dit när du kommer ut härifrån, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar. Hon sväljer. Så ser hon på mig medögon som är helt olika dem jag är van att möta. Blick<strong>en</strong> fårmig att haja till. Så säger hon:- Jag kanske aldrig gör det, Adam. Jag kanske får stannahär.47
Jag skruvar på mig, vet inte vad jag ska säga. Jag tror attjag är rätt nära att börja tjuta. Jag vet att det är <strong>en</strong> allvarligskada hon har i rygg<strong>en</strong>. Att det kommer att ta mycket långtid innan hon blir bra. Att hon nog aldrig kommer att bliriktigt återställd. M<strong>en</strong> hon hade tur också. Skadan sitterlågt. Hon landade visst på rumpan. Det är kanske därförhon lever.Allt det hinner jag tänka för jag blir så rädd när jag ser<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ögon. Långt borta hör jag farsan prata om vilkastora framsteg som görs inom sjukvård<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> jag lyssnarinte. Jag bara stirrar på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. H<strong>en</strong>nes ögon är alldelestomma. Det är som att titta in i två svarta hål. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>är inte där.*Jag besöker h<strong>en</strong>ne <strong>en</strong> gång till. Då är hon trött och nedstämd.Hon svarar nästan inte när vi pratar med h<strong>en</strong>ne ochefter <strong>en</strong> stund börjar hon gråta. En ung sköterska med <strong>en</strong>lång svart fläta kommer in och säger att det är bäst att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> får vila lite.Några dagar s<strong>en</strong>are åker vi tillbaka till Stockholm. Farsanssemester är slut.När vi kommer tillbaka sommar<strong>en</strong> därpå är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>och Irja borta. Björn bor <strong>en</strong>sam på Nord<strong>en</strong> och kämpar <strong>en</strong>ojämn kamp mot ogräs och hembränt.D<strong>en</strong> sommar<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skulle ha fyllt tretton är förstagång<strong>en</strong> som det inte är kalas i d<strong>en</strong> stora trädgård<strong>en</strong>.På h<strong>en</strong>nes födelsedag går jag till bronsåldern och plockar<strong>en</strong> bukett som jag lägger på ett av st<strong>en</strong>rös<strong>en</strong>a. Jag står stilla48<strong>en</strong> stund, ber tyst att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ska bli frisk och att det skabli som förut.Vi stannar bara några dagar. Jag tror att både farsanoch jag känner samma sak. Att det inte går att vara här.S<strong>en</strong>are åker farsan ut ig<strong>en</strong>. Ensam ibland. Med Britt <strong>en</strong> gång.M<strong>en</strong> jag följer inte med. Jag kan inte. Jag blir inte fri fråndet. Det är som om jag själv fallit. Efteråt sa farsan att jagförstorade upp alltsammans. Det är möjligt. M<strong>en</strong> det kändesinte så då.Farsan ringer till Irja ibland. Hon berättar att läget äroförändrat och att hon är orolig för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon harblivit inåtvänd och bitter. Ett tag tror jag nästan att farsanär lite intresserad av Irja. Att det ska bli nåt mellan dem.Jag m<strong>en</strong>ar, varför inte: det hade väl bara passat in i detallmänna mönstret. M<strong>en</strong> det händer aldrig nåt. Farsan ärför lat. Han orkar inte <strong>en</strong>gagera sig. Han tycker han hardet bra som han har det. Han har ju mig.*Jag skakar på huvudet och ser ut över sjön, bort mot Nord<strong>en</strong>.Livet är så skört, tänker jag. Det kan förändras likasnabbt som man slår ihjäl <strong>en</strong> mygga. I morgon eller om femminuter kan allt se annorlunda ut.Finns det <strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing med det som sker, med det m<strong>en</strong>ingslösasom händer oss? I vintras kom det ett par dörrknackarefrån nån religiös sekt och pratade om det. Det var två magra,kostymklädda krakar med bakåtkammat svart hår och glasögon.Jag hade tänkt avvisa dem snabbt m<strong>en</strong> de lyckadesvända allt jag sa till intressanta frågor som de skulle svara49
på. De sa så då. Att det finns <strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing med allt som sker.Att vår uppgift i livet är att upptäcka d<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>.Jag nickade och höll med. Sa att det var tänkvärt. Jaggjorde det för att jag fattade att det var <strong>en</strong>da sättet att bli avmed dem. En fråga brände hela tid<strong>en</strong> på mina läppar: M<strong>en</strong>om <strong>en</strong> tjej som är 12 år hoppar från topp<strong>en</strong> av sitt bigarråträdoch slår sig fördärvad, vad är det för m<strong>en</strong>ing med det?Jag sa det aldrig. Jag nickade och jamsade med. Det varfegt, m<strong>en</strong> jag är så feg ibland.Efteråt har jag förstått att det fanns olika versioner av<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s hopp från trädet. För mig var sak<strong>en</strong> solklar. Honförsökte ta livet av sig. M<strong>en</strong> jag begrep att Björn och Irjatrodde att hon hade ramlat ner. Att det var <strong>en</strong> olycka! Tilloch med farsan, som ändå ska vara <strong>en</strong> kritiskt granskandejournalist, verkade luta åt att det var <strong>en</strong> olyckshändelse. Ärvuxna blinda? Eller förmår de inte att ta in obehagliga sanningar?Jag upplevde det på ett helt annat sätt. Det låter kanskekonstigt, m<strong>en</strong> jag beundrade <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i hemlighet för vadhon gjort. Jag var imponerad av h<strong>en</strong>nes mod, av h<strong>en</strong>nesobevekliga beslutsamhet. När jag tänker på det ryser jag ihela kropp<strong>en</strong>. Det var så typiskt <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon följde alltidsina känslor. Sån var hon.*På eftermiddag<strong>en</strong> cyklar jag till Vivohall<strong>en</strong>. Jag stannar tillvid busshållplats<strong>en</strong> och rotar med hand<strong>en</strong> i vår brevlåda. Därligger ett vykort från Damaskus. Farsan har det jobbigt för detär för varmt, skriver han. Nästan fyrtio grader i skuggan.50När jag trampar vidare ser jag att det är mängder medbaldersbrå i vetet. De vita, prästkrageliknande blommornaligger som ett vitt skum över åkrarna. Luft<strong>en</strong> är torr. Det ärvarmt här med. Det doftar kryddigt av mognande säd. Jagsvettas trots att jag cyklar långsamt. Fyrtio grader i skuggan,tänker jag. Det var som fan, farsan!Jag köper bröd och mjölk och fil och <strong>en</strong> dyr tub medskinkost.S<strong>en</strong> går jag och ringer till morsan. Hon låter glad när honhör att det är jag. Jag säger att allt är topp<strong>en</strong>. Att sol<strong>en</strong> skineroch att jag har blivit rätt brun.När vi sagt hej och var rädd om dig och ring snart ig<strong>en</strong>,tar jag upp det guldfärgade visitkortet och slår det sjusiffriganumret som står på det. Jag räknar signalerna som går fram.Hon svarar mitt i d<strong>en</strong> fjärde.- Det är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> Arvnell.- Hej... det är Adam.Det blir tyst i lur<strong>en</strong> någon sekund. Jag tycker mig hörahur hon tar sats:- Hej.- Jag lovade ju att jag skulle höra av mig.- Ja, det var roligt att du gjorde det.- Hur är det i stan?- Varmt!- Här också. Till och med i vattnet!- Ringer du från affär<strong>en</strong>?- Ja. Jag orkade knappt cykla hit.- Jag vet.Jag tycker att hon låter ganska glad på röst<strong>en</strong>. I alla fallgladare än jag trodde hon skulle låta. Eller är det bara som51
hon håller mask<strong>en</strong>?- Jag träffade Björn häromdan. Han kom och hälsa på.- Jaha.Jag förstår att jag trampat in på ett känsligt område ochletar efter något annat att säga:- Jag tecknar blommor på bronsåldern. Det är fint där nu.- Jaha.Jag samlar mod. Följer <strong>en</strong> mörkblå Golf som svänger inoch stannar framför Vivo. Ser att d<strong>en</strong> är tyskregistrerad. Frågar,äntlig<strong>en</strong>:- Har du funderat på det vi pratade om?Det blir tyst i lur<strong>en</strong> ett ögonblick:- Att komma ut, m<strong>en</strong>ar du?- Ja. Det skulle vara jättekul.- Mamma och jag har pratat om det. Hon tycker att det är<strong>en</strong> bra idé. Hon vill att jag ska göra det.- Det tycker jag också, säger jag ivrigt. Du får bo i Brittsrum. Det är det bästa i hela kåk<strong>en</strong>.Det blir tyst í lur<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>:- Jag tror jag gör det, Adam. Jag tror jag kommer!*När jag står framför torpet har jag inte <strong>en</strong> aning om hur jagkommit hit. Det fattas <strong>en</strong> halvtimme av mitt liv. Jag har cyklatsju kilometer utan att vara medvet<strong>en</strong> om det. Jag har befunnitmig någon annanstans. Jag antar att jag får vara tacksamöver att jag inte blivit påkörd, för buss<strong>en</strong> måste jag juha mött.När jag nattar Siv och Rut på kväll<strong>en</strong> känner jag mig fortfarandeglad. Baksätet är tomt. Det är fjärde dag<strong>en</strong> i rad52utan ägg. Jag säger åt dem att de får försöka skärpa sig lite.Vi ska få främmande, förklarar jag.Åck-åck-åck, säger Rut och Siv och vaggar bekymrat påsina huvud<strong>en</strong>.*Jag knallar ett par varv med sopborste och skyffel och hittartvå döda humlor under fönstret i vardagsrummet. Jag kastarut dem och lite smuts g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> öppna dörr<strong>en</strong>. Jag funderarpå om jag ska skaka trasmattan i köket m<strong>en</strong> bestämmermig för att det inte är nödvändigt. Det är ju bara jag sombott här.Jag går <strong>en</strong> sväng i trädgård<strong>en</strong> och plockar några kvistarjasmin som jag sätter i <strong>en</strong> smal keramikvas i fönsterkarm<strong>en</strong>i Britts rum. Jag har tagit fram d<strong>en</strong> gamla porslinspottansom Britt köpte på auktion.+ 27, sol, svag sydvind skriver jag i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>.Jag har svårt att somna. Det blåser i granarna och jag undrarom sjön ska brusa upp ig<strong>en</strong>. Under täcket hörs ett snabbt,bankande ljud. Det är mitt fiskebåtshjärta som börjat slå.Lugn, lilla hjärta.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kommer nu. Det går säkert bra.53
2- Säkert att du inte vill ha då?- Ja.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter på bryggan och ser ut över sjön. Honvänder sig inte om när hon svarar. Kvällssol<strong>en</strong> smeker h<strong>en</strong>neskind, ger h<strong>en</strong>nes mörkbruna hår <strong>en</strong> ljus gloria. Jag gårfram och sätter mig med b<strong>en</strong><strong>en</strong> i kors bredvid h<strong>en</strong>ne. Jagblåser försiktigt på det heta teet.- Vad fint det är, säger hon.- Jag är glad att du kom.Hon vrider på huvudet, äntlig<strong>en</strong>, ser på mig <strong>en</strong> kort sekund.Jag möter h<strong>en</strong>nes ögon, d<strong>en</strong> tomma blick<strong>en</strong>, och kännerhur det hugger till i hjärtat, ig<strong>en</strong>. Herregud, tänker jag.Herre Gud, vad har du gjort med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Så vänder honsig bort.Vi sitter tysta. Låter kväll<strong>en</strong> tala. Vågorna mumlar osammanhängande,<strong>en</strong> snabb plastbåt rundar udd<strong>en</strong> och river upp<strong>en</strong> söm i det blanka vattnet på sin väg in mot Norräng<strong>en</strong>sstugby, och trots att båt<strong>en</strong> är långt ute på sjön så hör vi vadde säger ombord, lika tydligt som om de suttit i snipan härvid bryggan. Var<strong>en</strong>da ord går fram.När båt<strong>en</strong> är borta hör vi att Sivan och Rut ojar sig övernågot borta i hönsgård<strong>en</strong>.- Vad kul att du har höns, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag nickar.55
- Fast de värper inte.- De kanske ruggar.- Vad är det?- De byter fjädrar. Det tar några veckor innan de nya vuxitut.Jag funderar på sak<strong>en</strong>. Rut och Sivan känner sig kanskelite hängiga.- Vill du se? undrar jag och räcker h<strong>en</strong>ne skissblocket.Jag vill att hon ska se hur annorlunda jag tecknar nu. Attjag har lärt mig ett och annat under de här tre år<strong>en</strong>.Hon nickar och tar emot det och bläddrar snabbt i blocket.- Bra, säger hon och räcker det till mig.- Hur går det med ditt sjungande?Hon sitter tyst. Det verkar inte som om hon tänker svara.Jag försöker släta över.- Jag kom bara att tänka på när vi träffades på Söder. Duskulle sjunga i Sofia kyrka.- Jaha.- Ska du satsa på det, på att sjunga?Hon svarar inte med detsamma. S<strong>en</strong> börjar hon tala med<strong>en</strong> röst som är så hård att jag fryser.- Vad tror du jag ska bli, Adam? Kan du inte se det? Ettjävla vårdpaket, det är vad jag ska bli!Hon snurrar runt och rullar snabbt in mot land, fortsätteri betydligt långsammare takt över gräsmattan. Hon stannarframför trappst<strong>en</strong><strong>en</strong> vid ytterdörr<strong>en</strong> och skriker med gäll röst:- Hjälp mig då för helvete!När <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> stängt in sig i Britts rum sitter jag <strong>en</strong> stundvid bordet framför fönstret. Jag ritar utan att tänka på vadjag gör. Hand<strong>en</strong> får sköta sig själv. Efter <strong>en</strong> stund reser jag56mig. Jag går ner till bryggan och borstar tänderna. När jagkommer tillbaka stannar jag utanför <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s dörr ochfrågar om hon behöver hjälp med nåt. Hon svarar inte. Kanskehar hon somnat.- Jag går och lägger mig, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Om det är nåt du villha, kan du bara ropa.Jag krafsar ner <strong>en</strong> rad i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>: + 22, sol svag sydvind.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> här.Jag kryper ner i säng<strong>en</strong>, försöker läsa lite m<strong>en</strong> kan intekonc<strong>en</strong>trera mig. Jag släcker lampan och ligger vak<strong>en</strong> länge.*Jag vaknar tidigt, sätter på tevatt<strong>en</strong>, försöker röra mig tyst,smiter ut och vattnar rallarrosorna. Det är <strong>en</strong> fin dag. Sommar<strong>en</strong>börjar komma i form. En segelbåt som sökt natthamni vik<strong>en</strong> stävar ut med fladdrande storsegel och två småkillari sittbrunn<strong>en</strong> vinkar åt mig. De har flytvästar upp över öron<strong>en</strong>och jag ser bara det blonda håret som sticker fram. Jagvinkar tillbaka, knallar ner till hönsgård<strong>en</strong>. Det ligger rättmycket fjädrar på mark<strong>en</strong> och jag tänker att hon kanske harrätt, Siv och Rut ruggar nog.När jag kommer in kokar vattnet. Jag stänger av plattan,kastar i <strong>en</strong> tepåse, skär upp bröd och dukar fram på bordetframför fönstret, jag hämtar skinkost<strong>en</strong> i skafferiet. Jag hörljud från <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rum. Dörr<strong>en</strong> glider upp och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>blir synlig. Hon tar sats med armarna, grimaserar lite närhon skumpar över tröskeln, och rullar in i köket.- Jag ska ta bort d<strong>en</strong> där, säger jag.- Har ni fortfarande ing<strong>en</strong> toa inne?57
58Jag skakar på huvudet.- Bara utedasset du vet.Dasset är ett rött skjul som ligger uppe på ett litet berg iskogskant<strong>en</strong>, ett bit från huset. En delvis st<strong>en</strong>satt gång lederdit. G<strong>en</strong>om springorna i dörr<strong>en</strong> ser man hela vik<strong>en</strong>.- Och hur har du tänkt dig att jag ska komma dit?Jag inser att vi har problem. Jag har inte tänkt alls på sådanasaker. Att ta sig upp till dasset med rullstol är knappastmöjligt. Inte <strong>en</strong>s om jag kör h<strong>en</strong>ne. Jag kommer att tänka påatt farsan ibland körde mig dit i skottkärran när jag var lit<strong>en</strong>.Det var bland det roligaste jag visste.- Vänta ska du få se!Jag går ut i trädgård<strong>en</strong> och hittar till slut skottkärran bakomuthuset. Jag tittar i d<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> verkar inte alltför r<strong>en</strong>. Jag öppnaruthuset och tar två tomma plastsäckar som jag lägger iskottkärran. På <strong>en</strong> krok hänger d<strong>en</strong> blåvita båtmössan medskärm som farsan fick när han fyllde trettio. Jag sätter d<strong>en</strong>på huvudet. Småspringer med skottkärran över gräsmattan,parkerar elegant framför dörr<strong>en</strong>, går in och gör <strong>en</strong> honnör.- Adams taxi, till er tjänst.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> verkar inte road. Hon reser sig bara upp,sträcker armarna mot mig. Jag tar h<strong>en</strong>ne precis så, i famn<strong>en</strong>,så att h<strong>en</strong>ne huvud och axlar blir hängande över mina axlar,jag bär h<strong>en</strong>ne försiktigt ut g<strong>en</strong>om dörr<strong>en</strong>, hon är mycketlättare än jag trodde, som <strong>en</strong> skyltdocka, tänker jag, och sänkerlångsamt ner h<strong>en</strong>ne i kärran så att b<strong>en</strong><strong>en</strong> vilar över <strong>en</strong>akant<strong>en</strong>.- Mot skithuset! säger jag och tar ett stadigt tag i träskaklarna.Det blir <strong>en</strong> ganska skakig färd, sista bit<strong>en</strong> får jag ta i ord<strong>en</strong>tligtså att kärrans tjocka gummihjul liksom studsar uppförberget.- Varsågod, säger jag och sätter ner skottkärran framfördet röda trähuset. Jag ställer upp dörr<strong>en</strong> på vid gavel.- Lägg av nu, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och sträcker armarna motmig.Jag försöker få samma tag ig<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jag får h<strong>en</strong>ne intelika högt upp. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ansikte kommer i höjd med mitteget, h<strong>en</strong>nes kind mot min ett ögonblick, h<strong>en</strong>nes kropp blirhängande utmed min. Jag ställer h<strong>en</strong>ne bredvid skottkärran,böjer mig ner lite och tar ett nytt tag och bär in h<strong>en</strong>ne.- Jag väntar där nere, säger jag och nickar mot sjön.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rör inte <strong>en</strong> min. Jag skjuter ig<strong>en</strong> dörr<strong>en</strong> omh<strong>en</strong>ne och går och sätter mig vid vattnet. Jag väntar <strong>en</strong> helevighet. Till slut börjar jag undra om hon somnat därinne.Just när jag rest mig för att gå och kolla, ropar hon på mig.- Det är <strong>en</strong> jävla massa humlor här inne, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>och sparkar upp dörr<strong>en</strong>. Några humlor tumlar ut och brummarbort mot skog<strong>en</strong>.- Jag tror de har ett bo i närhet<strong>en</strong>, säger jag.- Ta ut mig härifrån, skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och sträcker armarnamot mig. Jag går fram och får ett bra grepp, börjarredan få ett hum om vilk<strong>en</strong> teknik man ska använda, ochbär h<strong>en</strong>ne tillbaka till skottkärran.Vi studsar nedför st<strong>en</strong>sluttning<strong>en</strong>. Jag lyfter h<strong>en</strong>ne in ihuset, slappnar av lite för tidigt och är på vipp<strong>en</strong> att slå h<strong>en</strong>neshuvud i det låga dörröppning<strong>en</strong> till köket, upptäcker deti sista sekund<strong>en</strong>, sätter ner h<strong>en</strong>ne i rullstol<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Jag kännermig nöjd med mig själv, tycker jag klarar det här ganskafint.59
- Vill du ha lite frukost?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar. M<strong>en</strong> när jag häller upp teet ser hon pådet med avsmak. Jag har glömt att fiska upp tepås<strong>en</strong> ochvätskan är mörkbrun och simmig.- Jag sätter på nytt, säger jag häller ut teet i vask<strong>en</strong>. Ta <strong>en</strong>macka så länge.- Finns det inget kaffe?- Vill du hellre ha det?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.Jag letar ig<strong>en</strong>om skåpet, skakar på huvudet.- Jag ska köpa det.- Har du inte smör heller?Jag skakar på nytt på huvudet:- Jag tycker inte det behövs om man tar mjukost på.Det nya teet blir lyckat och jag häller upp åt <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.S<strong>en</strong> tar jag <strong>en</strong> macka med skinkost. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> läppjar påsitt te. Jag frågar om hon inte ska ha <strong>en</strong> smörgås i alla fall.- Du borde käka nåt. Det finns konserverade persikohalvor,det är gott.- Jag är inte hungrig.Jag tar <strong>en</strong> macka till. Pekar ut mot <strong>en</strong> båt. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> låtsasinte om d<strong>en</strong>. Jag hämtar <strong>bok</strong><strong>en</strong> om perspektivteckning ochläser lite i d<strong>en</strong> medan jag äter.- Säg till om du vill ha mer te.- Nej tack.- Vad har du lust att göra?- Inget särskilt.- Jag tänkte vi kunde gå till bronsåldern.- Jag stannar hellre här.- Okej. Det är fint här med.60<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ställer sig upp och jag rullar ut stol<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omhall<strong>en</strong> och nedför trappst<strong>en</strong><strong>en</strong> och ställer d<strong>en</strong> i gräset utanförhuset och går in och hämtar h<strong>en</strong>ne.- Vill du vara bussig och inte hålla mig som om jag var <strong>en</strong>trasdocka, säger hon.- Förlåt.Vi sitter nere på bryggan s<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i sin stol, längstut. Hon har ett kollegieblock med bruna pärmar i knäet. Dåoch då skriver hon i det. S<strong>en</strong> tittar hon upp, ut över vik<strong>en</strong>,bort mot Nord<strong>en</strong>. Långa stunder blir hon sittande så stillaatt jag undrar om hon somnat.Jag får lust att rita av h<strong>en</strong>ne där hon sitter med hela vik<strong>en</strong>framför sig m<strong>en</strong> jag är osäker på om hon gillar att jag tecknarh<strong>en</strong>ne i smyg och låter det vara. Jag sjunker ner i nåtkontemplativt tillstånd. Lyssnar på vågorna. Mediterar lite.Jag sitter så <strong>en</strong> kvart eller <strong>en</strong> timma, jag vet faktiskt inte,och bara följer de mörkgröna vågorna som rullar in i vik<strong>en</strong>och spricker ut i ett skummande skratt strax utanför strand<strong>en</strong>.Det är riktiga badvågor idag, såna där som man brukadehoppa i när man var lit<strong>en</strong>. Jag får nästan lust att bada.När jag tittar upp ser jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> hon snurrat stol<strong>en</strong>och tittar mot mig.- Det är för varmt. Jag vill in, säger hon.- Jag ska hjälpa dig.Jag kör h<strong>en</strong>ne fram till huset, lyfter upp h<strong>en</strong>ne och bär inh<strong>en</strong>ne i rummet och sätter h<strong>en</strong>ne försiktigt på sängkant<strong>en</strong>.Jag går ut och hämtar rullstol<strong>en</strong>.- Vill du vara snäll och stänga dörr<strong>en</strong>, säger hon när jagställt rullstol<strong>en</strong> bredvid säng<strong>en</strong>.- Jag cyklar nog till Vivohall<strong>en</strong>, säger jag. Är det nåt sär-61
skilt du vill ha.- Nej.- Vi ses s<strong>en</strong>are då.Jag drar ig<strong>en</strong> dörr<strong>en</strong>, går ut i solsk<strong>en</strong>et. Jag leder ut cykelng<strong>en</strong>om grind<strong>en</strong> och trampar sakta längs hjulspår<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omhag<strong>en</strong>.Det kommer aldrig att gå, tänker jag. Hon funkar inte.Hon är <strong>en</strong> annan människa. Vi känner inte varandra.Jag funderar på om jag ska ringa till färdtjänst<strong>en</strong> och bedem hämta h<strong>en</strong>ne ig<strong>en</strong>.*När jag kommer tillbaka sitter <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vid bordet framförfönstret och läser i min väderdag<strong>bok</strong>. Hon lägger d<strong>en</strong>ifrån sig när jag kliver in med <strong>en</strong> stor bärkasse som jag hivarupp på diskbänk<strong>en</strong>.- Hej, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> svarar inte.- Jag har köpt tomater och gurka och sallat. Och kaffe,lägger jag till och börjar packa upp varorna på diskbänk<strong>en</strong>.Jag viker ihop papperskass<strong>en</strong> och lägger d<strong>en</strong> ovanpåtidningshög<strong>en</strong> längst ner i <strong>bok</strong>hyllan och bär in varorna iskafferiet.- Vad vill du ha till lunch, ropar jag. Jag är skithungrig.- Vad finns det?Jag ser mig omkring.- Massor, ropar jag. Kom in och kolla.Jag hör att hon vrider på rullstol<strong>en</strong> och kommerskumpande över tröskeln. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tittar längs de djupa62trähyllorna som kantas av konserver. Det finns säkert hundraburkar. Vita bönor, bruna bönor, ärtsoppa, pytt i panna, kalops,tonfisk, fiskbullar, sardiner, matjesill, köttbullar, krossadetomater, gröna ärtor, majs, sparris, delikatesspotatis och<strong>en</strong> hel hylla med bara konserverad frukt.- Det är farsans förråd, säger jag. Han sitter här och jobbaribland.- Vad brukar du äta, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det är olika. Jag kan göra farsans special om du vill.- Vad är det?Jag lyfter ner <strong>en</strong> burk vita bönor och <strong>en</strong> burk fiskbullar ihummersås.- Man blandar det här, häller i <strong>en</strong> skvätt olja och lite saltoch svartpeppar. Det är faktiskt gott.- Usch, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Har ni bara konserver?Jag tänker att jag kanske inte ska berätta hur farsan görnär han sitter här och skriver på höst<strong>en</strong> och ställer ut konserveri långa rader ovanpå elem<strong>en</strong>t<strong>en</strong>. ”Så är de lagomvarma, när hungern sätter in”.- Det finns lite annat i skåpet i köket. Pasta och potatismosoch ris och sånt.- Jag är inte hungrig.- Du måste käka, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Kan du göra <strong>en</strong> tomatsallad?- Självklart.Jag småvisslar medan jag gör i ordning mat<strong>en</strong>. Skivar trefina tomater och halva gurkan och lägger det på <strong>en</strong> tjockbädd av sallatsblad. Jag tänker att det borde varit några skivorgul lök över det här m<strong>en</strong> det har jag glömt att köpa. Jaggår ut i skafferiet och hämtar <strong>en</strong> glasburk med svarta oliver63
och kastar ut ett tiotal av dem över sallad<strong>en</strong>. Jag gör <strong>en</strong> dressingav olja och ett par skvättar plastcitron, rör ner lite s<strong>en</strong>apoch saltar och pepprar. Skär upp några skivor av ettfranskbröd som jag köpt. Det är så färskt att det fortfarandedoftar.Jag dukar fram tallrikar och glas på bordet. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>följer mig med blick<strong>en</strong>:- Brukar du laga mat?Jag nickar medan jag sköljer händerna under kran<strong>en</strong>:- Farsan är nästan aldrig hemma. Man kan ju inte käkapizza varje dag.- Vad vill du dricka, det finns mjölk och vatt<strong>en</strong>.- Vatt<strong>en</strong>.Jag häller upp <strong>en</strong> glas kallt vatt<strong>en</strong> åt h<strong>en</strong>ne och tar frammjölkpaketet ur det lilla kylskåpet. Vi äter under tystnad.Sallad<strong>en</strong> är faktiskt lyckad. Jag doppar brödet i dressing<strong>en</strong>som samlas på tallrik<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> petar i mat<strong>en</strong>. Olivernarullar hon åt sidan. Hon vill inte ha någon dressing. Hon tarmotvilligt <strong>en</strong> skiva bröd, biter <strong>en</strong> tugga i d<strong>en</strong>, s<strong>en</strong> läggerhon d<strong>en</strong> på tallrik<strong>en</strong> och skjuter d<strong>en</strong> ifrån sig och säger atthon är dödsmätt.När jag dukar av slamrar jag hårt med tallrikarna. Jag kastar<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s mat i hönshink<strong>en</strong> och slår ig<strong>en</strong> dörr<strong>en</strong> underdiskbänk<strong>en</strong> med <strong>en</strong> smäll.- Nu blir Siv och Rut glada, säger jag. De älskar sallad.*Jag går ut i trädgård<strong>en</strong>. Jag behöver frisk luft. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>64vill vara inne. Bra, tänker jag. Hon kan sitta därinne ochruttna. Jag står rådvill på gräsmattan, vet inte vart jag ska taväg<strong>en</strong>, känner att jag vill bort härifrån.Jag driver planlöst längs strand<strong>en</strong> i flera timmar. Till sluthamnar jag vid storst<strong>en</strong>arna längst ut på udd<strong>en</strong>. Jag sättermig där och tänker. Det känns lite bättre.När jag kommer tillbaka ligger det <strong>en</strong> lapp på köksbordet:Jag har gått och lagt mig. Väck mig inte är du snäll. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag tittar på klockan. D<strong>en</strong> är fem i sex. Jag knycklar ihoplapp<strong>en</strong> och slänger d<strong>en</strong> i soppås<strong>en</strong>. Jag ser att hon ställt utkeramikvas<strong>en</strong> med jasmin på diskbänk<strong>en</strong>.Jag går ut och snackar fjädrar med Sivan och Rut.*- Ska vi åka ut med båt<strong>en</strong>?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet.- Har du lust att bada?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet, nästan omärkligt.Ska vi gå <strong>en</strong> sväng i John Bauer-skog<strong>en</strong>?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar inte på huvudet, stirrar stelt framför sig.- Nej, säger hon till slut. Jag har ing<strong>en</strong> lust.- Vad har du lust med då?Paus ig<strong>en</strong>. S<strong>en</strong>:- Inget, Adam. Inget särskilt. Gör vad du själv vill m<strong>en</strong> gefan i mig är du bussig. Okej?Kort paus. S<strong>en</strong>:- Nej. Det är inte okej. Ska du va här ska vi vara tillsammans.Annars kan du lika gärna åka ig<strong>en</strong>.65
<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inget.- Vad är det för fel?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inget.- Är det jag?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet.- Är det för jobbigt alltihopa?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar inte på huvudet, stirrar rakt fram.- Är det det, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Är det för mycket för dig attkomma tillbaka? Säg det i så fall. Jag fattar att det är svårt.Jag gör det faktiskt.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> far runt i rullstol<strong>en</strong> så häftigt att d<strong>en</strong> är nära attvälta. Hon riktar sina ögon, sina svarta, bedrövade ögonhålormot mig. De sliter tag i mitt hjärta, ig<strong>en</strong>. Hon ryter:- Lägg av nu för helvete, Adam! Sluta att tyckta synd ommig. De tar hand om mig. Folk har faktiskt betalt för det.Samhället fixar det här paketet. De kommer och hämtar detnär jag ringer.Hon sväljer <strong>en</strong> klump i hals<strong>en</strong>, torkar sig om läpparnamed handrygg<strong>en</strong>, tar sats:- Jag skiter i ditt jävla torp och hela i Nord<strong>en</strong>. Det betydering<strong>en</strong>ting för mig. Hör du det? Ing-<strong>en</strong>-ting, Adam.Det blir tyst s<strong>en</strong>. Jag tänker febrilt, känner att tålamodetär slut. Det räcker nu. Säger så långsamt jag förmår:- Jag tycker inte synd om dig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det är du självsom gör det. Du är d<strong>en</strong> bortskämdaste tjej jag har träffat.Det blir alldeles tyst när jag slutar. Jag är arg så jag skakar.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inget. Hon glor ut över vattnet.Jag känner att jag måste avreagera mig på nåt sätt, snurrarrunt och går hastigt upp mot torpet. Vänder mig om, ropar:- Jag ska bada.66Jag går in och drar snabbt på mig badbyxorna. När jagkommer ut, har ilskan fått ord<strong>en</strong>tligt fäste i mig. D<strong>en</strong> spridersig som <strong>en</strong> skogsbrand nu. Jag ser <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitta i sinrullstol under alarna på strand<strong>en</strong>. Jag vet inte vad som far imig. Jag sätter full fart, rusar ner mot strand<strong>en</strong>, tar tag i handtag<strong>en</strong>på rullstol<strong>en</strong> och springer med d<strong>en</strong> framför mig raktut i vattnet. Rullstol<strong>en</strong>s breda cykelhjul snurrar lätt över d<strong>en</strong>långgrunda sandbottn<strong>en</strong>. Jag känner räfflorna i bott<strong>en</strong> som<strong>en</strong> lätt skakning i handtag<strong>en</strong>. Vattnet sprutar. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitterstel som <strong>en</strong> pinne, panikslag<strong>en</strong>, håller hårt om armstöd<strong>en</strong>.S<strong>en</strong> reser hon sig till halvstå<strong>en</strong>de, vrider på huvudet, slårefter mig med <strong>en</strong>a arm<strong>en</strong>, som om jag var nån sorts ohyra,skriker i högan sky:- Sluta din förbannade idiot. Stanna! Adam, stanna!Jag ökar takt<strong>en</strong>. Springer med högt uppdragna knän. Vattnetstiger, når halvvägs upp på rullstol<strong>en</strong>.- Jag stannar aldrig, vrålar jag.Till slut orkar jag inte längre. Rullstol<strong>en</strong> tvärstannar. Vattnetnår <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> <strong>en</strong> bit upp på bröstet. Hon har slutat skrika.Jag kastar mig handlöst framåt och doppar mig, låtsas simmanågra meter under vattnet och kommer upp till ytan ig<strong>en</strong>med ett frustande. Jag blir stå<strong>en</strong>de, lätt framåtlutad, flämtandeav ansträngning.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter still i rullstol<strong>en</strong>. Kläderna smetar moth<strong>en</strong>nes hud. Hon är blöt i håret. Det droppar ner i ansiktet.Jag vågar knappt titta på h<strong>en</strong>ne. Det kalla doppet har svalkatav mina känslor, jag skäms lite nu. Och samtidigt kännerjag att jag börjar se det komiska i situation<strong>en</strong>. Jag är räddför att jag ska brista ut i ett stort garv. Jag dyker ig<strong>en</strong> ochlyckas s<strong>en</strong> plaskande ta mig bort mot bryggan. Jag klättrar67
upp på st<strong>en</strong>arna och sätter mig på de varma brädorna. Skrattrisk<strong>en</strong>känns mindre på lite avstånd.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har vänt rullstol<strong>en</strong> och börjat rulla in mot land.Hon tar kraftiga, korta tag med armarna. Stol<strong>en</strong> rör sig saktag<strong>en</strong>om vattnet. När hon kommer upp på strand<strong>en</strong> stannarhon. Ropar, utan att se åt mig:- När du har badat klart kanske du kan hjälpa mig in.*Det regnar ihållande. När jag ser ut kan jag se hur dropparnaliksom smälter ihop till långa ljusa strån som skär g<strong>en</strong>omluft<strong>en</strong>. Jag undrar om det är därför man säger att regnetstår som spön i back<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är på rummet. Hon sitter i sin stol och läser.Dörr<strong>en</strong> till rummet är öpp<strong>en</strong> m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> kunde lika gärna varitstängd. Mellan oss råder <strong>en</strong> avvaktande tystnad. Vi talar intemed varandra i onödan. Eller rättare sagt: <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> pratarinte så mycket.Jag tittar ut på nytt för att se om regnet tänker avta m<strong>en</strong>eftersom det inte ser så ut, tar jag farsans gamla skinnjackaöver huvudet och går ut. Jag tvekar några sekunder utanfördörr<strong>en</strong> innan jag rusar g<strong>en</strong>om regnet bort till uthuset. Därhämtar jag andan, tar ett par nävar säd och rusar till hönsgård<strong>en</strong>.När jag öppnar Duett<strong>en</strong>s bakdörrar glider skinnjackanav mig och jag blir stå<strong>en</strong>de oskyddad i ösregnet. Jagkastar snabbt in säd<strong>en</strong> i bil<strong>en</strong>, gnider handflatorna mot varandraför att befria min fuktiga hud från alla korn som klistrarsig fast i mina fuktiga händer, fiskar upp skinnjackanfrån mark<strong>en</strong> och kastar d<strong>en</strong> över mig.68- Ni får vara inne idag, säger jag och stänger dörrarna.Jag springer in i uthuset ig<strong>en</strong>. Jag ställer mig på betonggolvetoch ruskar på mig som <strong>en</strong> blöt höna. Sedan rotar jag<strong>en</strong> stund bland verktyg<strong>en</strong> som Britt ordnat i prydliga raderpå lagerhyllan Billy bredvid fönstret. Jag väljer hammare,tång, fogsvans och <strong>en</strong> stor skruvmejsel och tar verktyg<strong>en</strong> ifamn<strong>en</strong> och kastar mig på nytt ut i hällregnet. När jag rusarfram till huset skymtar jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ansikte i fönstret.Hon ser på mig med <strong>en</strong> uttryckslös min. Jag blir osäker påom hon ser mig eller om hon ser rakt g<strong>en</strong>om mig.- Vilket skitväder det är! ropar jag när jag sliter upp dörr<strong>en</strong>och kastar mig in i hall<strong>en</strong>.Jag lägger verktyg<strong>en</strong> på <strong>en</strong> stol och lägger mig ner pågolvet för att granska min uppgift i detalj. Det slår mig attjag inte vet någonting om trösklar. Inte varför de finns, vilk<strong>en</strong>nytta de kan tänkas göra, hur de är ditsatta och, framförallt,hur man tar bort dem.Jag har tänkt mig att det skulle gå att såga av dem längsmed dörrkarm<strong>en</strong> och sedan slå bort dem med hammar<strong>en</strong> m<strong>en</strong>när jag ligger på golvet upptäcker jag att trösklarna snarareverkar vara fastspikade i golvet. Klarar jag att bända uppdem med <strong>en</strong> hammare eller behöver jag <strong>en</strong> sån där kofot?Någon kofot tror jag inte Britt har så jag bestämmer migför att försöka ändå.- Det kommer att bullra lite nu, ropar jag.Jag attackerar d<strong>en</strong> första tröskeln med några snabbahammarsvingar. Det dånar i huset. Tekopparna skallrar pådiskbänk<strong>en</strong>. Tröskeln rör sig inte m<strong>en</strong> får ett par grova hacki sidan. Jag funderar <strong>en</strong> stund och slår sedan in skruvmejselnmellan golvet och tröskeln. Jag tar ett stadigt tag i hand-69
taget och försöker lyfta d<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> ger efter <strong>en</strong> aning. Efter <strong>en</strong>stund har jag fått <strong>en</strong> springa på nästan <strong>en</strong> halv c<strong>en</strong>timetermellan golvet och tröskeln. Jag sätter in baksidan på hammar<strong>en</strong>i springan och bänder långsamt upp tröskeln. Spikarnatjuter missbelåtet när de släpper sitt tag i golvet. Närtröskeln lossnar tappar jag balans<strong>en</strong> och ramlar baklängesin i köket.Jag skrattar för mig själv.Uppmuntrad av framgång<strong>en</strong> fortsätter jag med de andratrösklarna i huset. Skafferidörr<strong>en</strong> är r<strong>en</strong>a barnlek<strong>en</strong>. När jagkommer fram till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rum har jag blivit varm i kläderna.Jag slår rutinerat in skruvmejseln och bänder itröskelns bägge ändar, bankar in hammar<strong>en</strong> och häver försiktigtm<strong>en</strong> beslutsamt upp tröskeln. Jag önskar att hon hadesett på.- Jag ska fixa <strong>en</strong> ramp till ytterdörr<strong>en</strong> s<strong>en</strong>, säger jag till<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rygg när jag står med tröskeln i hand<strong>en</strong>.Rygg<strong>en</strong> svarar inte.- Är du hungrig?Det bruna håret skakar nästan omärkligt.- Jag ställer fram lite lunch så kan du ta när du har lust.Själv tar jag tar några mackor och <strong>en</strong> tallrik fil. När jagäter ser jag att regnet faktiskt börjar avta. Himl<strong>en</strong> har klarnatoch blå flagor skymtar mellan de grå moln<strong>en</strong>. Längre utpå sjön skiner sol<strong>en</strong>. Fjuk badar i ljus. Så upphör regnettvärt, som när man stänger av <strong>en</strong> dusch.- Jag går ut <strong>en</strong> stund, ropar jag.När jag står framför ytterdörr<strong>en</strong> och funderar på hur mangör <strong>en</strong> rullstolsramp får jag <strong>en</strong> rätt g<strong>en</strong>ial idé. Man skulleväl kunna ta <strong>en</strong> vanlig dörr! En sån där slät innerdörr.70Jag knallar ner till uthuset för att se om där står någraöverblivna dörrar m<strong>en</strong> det gör det inte. Istället faller minblick på d<strong>en</strong> grå dörr<strong>en</strong> in till det lilla förrådet där hönsfodretstår. D<strong>en</strong> skulle ju passa utmärkt.Jag lyfter av dörr<strong>en</strong> från gångjärn<strong>en</strong> och bär d<strong>en</strong> på huvudetg<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>. Jag lägger ner d<strong>en</strong> på prov, som <strong>en</strong>spång från dörröppning<strong>en</strong>, över d<strong>en</strong> låga trappst<strong>en</strong><strong>en</strong>, ut tillgräsmattan. Det <strong>en</strong>da som behövs är ett par spik i d<strong>en</strong> övreänd<strong>en</strong>, så att d<strong>en</strong> ligger still.Jag går tillbaka till uthuset, väljer de längsta spik jag kanhitta och går upp och bankar i dem, på snedd<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om dörrbladetoch in i husvägg<strong>en</strong>.Jag backar ut i trädgård<strong>en</strong> och granskar ramp<strong>en</strong>. Jag ärimponerad av mig själv för d<strong>en</strong> ser verklig<strong>en</strong> bra ut. D<strong>en</strong> ärinte brantare än att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> själv kan rulla ut och in precissom hon önskar.- Kom och prova <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! ropar jag.Till min förvåning hör jag rullstol<strong>en</strong> röra sig g<strong>en</strong>om huset.- Adams Allservice, till er tjänst, säger jag när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>dyker upp i hall<strong>en</strong>.Hon rör inte <strong>en</strong> min m<strong>en</strong> åker fram och stannar i dörröppning<strong>en</strong>.S<strong>en</strong> fortsätter hon långsamt utför d<strong>en</strong> grå dörr<strong>en</strong>.- Fint, säger hon och fortsätter ut i trädgård<strong>en</strong>.Hon rullar bort till hönsgård<strong>en</strong> och jag kommer på att jagborde släppa ut Siv och Rut så jag går efter h<strong>en</strong>ne.Höns<strong>en</strong> studsar ut ur bil<strong>en</strong> när jag öppnar bakdörrarna.De burrar upp sig och ruskar på sig några gånger så att dammetyr i luft<strong>en</strong>.*71
Jag kommer på nåt vis upp i varv av framgång<strong>en</strong> med ramp<strong>en</strong>.Jag vankar runt i huset med Britts tumstock i hand<strong>en</strong>och <strong>en</strong> kort röd blyertsstump bakom örat. Jag visslar förmig själv. Stannar då och då till framför d<strong>en</strong> öppna ytterdörr<strong>en</strong>och spanar ut.Trädgård<strong>en</strong> ångar av fukt, sol<strong>en</strong> silar ner g<strong>en</strong>om blänkandelövverk, himl<strong>en</strong> är alldeles blå. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter i sol<strong>en</strong> framförhönsgård<strong>en</strong>. Jag kan inte avgöra om hon sover m<strong>en</strong> detser nästan så ut. Varje gång jag tittar på h<strong>en</strong>ne sitter honlikadant, med huvudet lite på sned.Kanske funderar hon på något. Jag tror det, för om det ärnågonting hon verkar göra mycket så är det att tänka. Hongrubblar hela tid<strong>en</strong>. Vänder och vrider på allting där inne isitt huvud. Jag undrar om det är bra för h<strong>en</strong>ne. Jag m<strong>en</strong>ar;det kanske kan bli för mycket. Om man <strong>en</strong>bart talar med sigsjälv, tyst inne i huvudet, får man väl inga andra svar än sinaegna.Efter rullstolsdoppet tycker jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> förändraslite. Hon är inte lika tvär längre, inte lika taggigt aggressiv.M<strong>en</strong> tyst och tänkande är hon, nästan mer tyst och tänkandeän förut.Därför blir jag överraskad av det som händer d<strong>en</strong> här eftermiddag<strong>en</strong>.Jag har knallat upp till dasset för att se om Adams Allservicemed några raska handgrepp kan förvandla det till <strong>en</strong>handikapptoa. Jag står och suger på p<strong>en</strong>nstump<strong>en</strong> och inseratt det här är betydligt värre. D<strong>en</strong> st<strong>en</strong>iga gång<strong>en</strong> hit upp ärinte mycket att göra åt och det lilla trähuset är ju som det är.Det är ing<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing med att lägga <strong>en</strong> ramp här eftersomman ju ändå inte kan ta sig upp hit med rullstol. Dessutom72är huset så litet att <strong>en</strong> rullstol knappt får plats.Jag börjar fantisera om hur man skulle kunna göra <strong>en</strong> linbanasom går från torpet och upp hit. En linbana med <strong>en</strong>korg att sitta i och som drivs med <strong>en</strong> kraftig vev. M<strong>en</strong> dåmåste jag ha <strong>en</strong> vajer, eller i alla fall ett riktigt rep och s<strong>en</strong>nån sorts hjul som repet löper i. Det har jag inte. M<strong>en</strong> detkanske går att skaffa.Det är ungefär här jag väcks ur mina funderingar av ettskratt som kluckar nere i trädgård<strong>en</strong>. Först hör jag det intepå det viset, det är inte ett skratt jag registrerar utan ett ljudsom jag känner ig<strong>en</strong>. Ett röstprov. Ett minne blinkar till. Enfråga: vems är det här röst<strong>en</strong>? Under <strong>en</strong> svindlande kort sekundblir jag tre år yngre och sitter på bronsåldersäng<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> susar omkring mig.” Du kommer att bli konstnär,Adam” säger hon. Och så: skrattet. Som <strong>en</strong> frisk, porlandebäck.Minnet försvinner lika snabbt. Nu hör jag skrattet frånträdgård<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s skratt! Och s<strong>en</strong> h<strong>en</strong>nes röst:- Adam, kom ska du få se!Jag springer ner till h<strong>en</strong>ne. Jag fattar inte vad som hänt.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter i rullstol<strong>en</strong> utanför hönsgård<strong>en</strong>, precis därhon suttit hela eftermiddag<strong>en</strong>. Hon har vänt sig mot mig,hon verkar ivrig, jag ser att hon har något att berätta, någotsom inte kan vänta. För ett ögonblick tycker jag att det nästanär d<strong>en</strong> gamla <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ig<strong>en</strong>, precis som i minnesbild<strong>en</strong>som h<strong>en</strong>nes skratt väckte.- Vad är det?- Det är höns<strong>en</strong>.- Vad är det med dem?- De ruggar inte.73
- Gör de inte?- Nej. De mår jättebra. De värper för fullt.- Gör de?- Ja. Precis som de har gjort hela sommar<strong>en</strong>.- Hur vet du det?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar mot hönshusbil<strong>en</strong>.- Fast inte inne i bil<strong>en</strong>, säger hon, utan under d<strong>en</strong>.Jag följer h<strong>en</strong>nes blick, ställer mig på knä och kikar inunder Duett<strong>en</strong>. Jag upptäcker g<strong>en</strong>ast <strong>en</strong> stor, skålformad gropi d<strong>en</strong> bruna jord<strong>en</strong>. Grop<strong>en</strong> är full med ägg.- Det är ju flera kilo! utbrister jag förvånad.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger ing<strong>en</strong>ting. Hon bara skrattar.Det är något magiskt med de där ägg<strong>en</strong>. Det är inte flerakilo. M<strong>en</strong> det är tjugotvå styck<strong>en</strong>. Träfacket i skafferiet blirnästan fullt. Det magiska är d<strong>en</strong> effekt de har på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Som om det är ägg<strong>en</strong> som får h<strong>en</strong>ne att spricka upp, somom det är deras förtjänst att hon börjar skratta. Fast jag förstårsnart att det inte är det som är förklaring<strong>en</strong>. Det ärrullstollsbadet. Det var det som skakade om h<strong>en</strong>ne, somfick h<strong>en</strong>ne att börja tänka efter. Det där med Rut och Sivankom med på köpet liksom. Det blev d<strong>en</strong> utlösande faktorn.Fast eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> tror jag inte det var badet heller. Inte baradet. För det där skrattet, det fanns i h<strong>en</strong>ne redan när honkom. Det var instängt, långt nere i h<strong>en</strong>nes själs mörker. M<strong>en</strong>det ville komma ut. Det var kanske därför hon kom.Jag står i köket och vispar fyra ägg med åtta matskedarvatt<strong>en</strong> i <strong>en</strong> plastbunke. Jag saltar och pepprar och häller i ett74*par klickar ketchup. S<strong>en</strong> slår jag häft<strong>en</strong> av smet<strong>en</strong> i <strong>en</strong> varmstekpanna. Det fräser om oljan.På plattan bredvid smälter jag två matskedar smör, jaghäller i <strong>en</strong> näve vetemjöl och låtsas inte om att det snöar nermjöl över hela spis<strong>en</strong>. Sedan späder jag med små mjölkduttar.Låter det puttra upp, rör om, duttar i mer mjölk, tills det serlagom tjockt ut. Då häller jag i <strong>en</strong> burk sparris.När d<strong>en</strong> första omelett<strong>en</strong> är gyll<strong>en</strong>brun skakar jag överd<strong>en</strong> på <strong>en</strong> tallrik. D<strong>en</strong> landar elegant och jag slår <strong>en</strong> rejälskvätt sparrisstuvning över och viker sedan halva omelett<strong>en</strong>över stuvning<strong>en</strong>. Jag ställer tallrik<strong>en</strong> framför <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon lukar på dem.- Åh, vad härligt det doftar. Du är ju kock, Adam, sägerhon.- Jag gillar mat. Det är kul att kunna laga lite, säger jag.När vi käkar pratar jag om att vi nog snart kan titta eftersvamp. Så som det har regnat borde det kunna bli mycketsvamp.- Omelett med kantarellstuvning, det är skitgott faktiskt,säger jag drömmande.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar. Hon kör ett sista varv med <strong>en</strong> bit vittbröd runt sin tallrik, sedan stoppar hon brödet i munn<strong>en</strong>.- Eller stolt fjällskivling, fortsätter jag. Det brukar det växapå bronsåldern.M<strong>en</strong> då börjar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skratta ig<strong>en</strong>. Jag hör hur detbörjar mullra nånstans djupt nere i h<strong>en</strong>nes kropp och hurskrattet jobbar sig uppåt och når h<strong>en</strong>nes mun som ett förtjustvulkanutbrott.- Vad är det, säger jag.M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kan inte sluta skratta nu. Hon håller hän-75
derna för ansiktet, kropp<strong>en</strong> skakar, tårar rinner nedför kinderna,till slut tar hon sig samman, stryker sig kring ögon<strong>en</strong>med handrygg<strong>en</strong>:- Jag tänker på när du körde ut mig i vattnet. Det var faktisktbra gjort, Adam.- Tycker du?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Jag var ju helt odräglig. M<strong>en</strong> det var inte m<strong>en</strong>at mot dig.Jag kan inte riktigt förklara det. Jag tror det var <strong>en</strong> mask jagvar tvung<strong>en</strong> att bära. Jag behövde väl <strong>en</strong> rustning för attvåga komma hit.- Det var inte m<strong>en</strong>ing<strong>en</strong> att skrämma dig. Jag blev bara såförbannad.- Jag blev inte rädd.När jag skriver i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong> känner jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> läseröver min axel: +15 störtregn, svag nordost. 22 ägg!- Har ni ing<strong>en</strong> regnmätare? undrar hon.- Att höns kan vara så luriga, säger jag*Jag vaknar av att det hörs ljud från köket, stelnar till förstm<strong>en</strong> lugnar mig när jag kommer ihåg att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är här.Det är ljust ute så jag antar att det är morgon m<strong>en</strong> jag haring<strong>en</strong> aning om vad klockan kan vara. Jag ligger kvar i varmasäng<strong>en</strong>, balanserar på gräns<strong>en</strong> mellan vakna och somna ochförsöker tänka ut <strong>en</strong> handling som stämmer med det jag hör.Skafferidörr<strong>en</strong> har gnisslat några gånger m<strong>en</strong> nu tror jagatt ljud<strong>en</strong> mest kommer från bordet. Det låter som om honvispar något. Ägg? Kanske. Efter <strong>en</strong> stund hör jag hur76rullstol<strong>en</strong> rör sig över köksgolvet, skåpsdörr<strong>en</strong> öppnas ochstängs. G<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> halvöppna dörr<strong>en</strong> till mitt rum skymtarjag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> med ett paket strösocker i famn<strong>en</strong>. Så börjarvisp<strong>en</strong> arbeta ig<strong>en</strong>. Hon bakar, tänker jag. Hon bakar <strong>en</strong>sockerkaka. Så sjunker jag hjälplöst ner i drömmarnas land.Jag vaknar av att telefon<strong>en</strong> ringer. Flera långa, <strong>en</strong>visa signalerskorrar g<strong>en</strong>om stugan. Jag sätter mig upp i säng<strong>en</strong>, känneratt jag har sovit mycket hårt, så där som man kan göranär man äntlig<strong>en</strong> slappnar av efter att ha varit spänd <strong>en</strong> tid.Just när jag ska släpa mig ur säng<strong>en</strong> kommer jag ihåg att detinte finns någon telefon i stugan. Bara farsans mobil ibland.M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> har han själv.Jag ligger kvar och försöker vakna. Det ringer fortfarandem<strong>en</strong> nu hör jag att det är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jaaa...hallå? ropar jag i ett försök att få stopp på ljudet.- Är det Adams Taxi?Jag ler för mig själv. Fattar poäng<strong>en</strong>, tror jag.- Det stämmer, mumlar jag.- Kan jag få <strong>en</strong> körning till humliga huset.- En resa till humliga huset var det. Det ska bli...Jag är ytterst nära att somna på nytt m<strong>en</strong> fattar att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> måste på toa. Jag kliver ur säng<strong>en</strong>, drar på mig jeans<strong>en</strong>,stapplar ut i köket. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter där. Hon skrattar åt mig.Bordet är fullt av prylar, av bunkar och margarinpaket ochsockerpåsar och äggskal. Det luktar nybakat bröd.- Vad du sover! Klockan är halv elva.- Är det sant?77*
<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Jag har bakat <strong>en</strong> persikokaka, säger hon.- Vad är det?- Du ska få smaka. Snart.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rullar ut i hall<strong>en</strong>, öppnar dörr<strong>en</strong> och fortsätterförsiktigt nedför ramp<strong>en</strong>. Hon reser sig. Jag går efter. Tarskottkärran som står lutad mot vägg<strong>en</strong> och hjälper <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att sätta sig över kant<strong>en</strong>. Jag märker att jag har lättareatt klara h<strong>en</strong>ne nu. Jag har väl blivit mera van. M<strong>en</strong> jagtycker också att hon hjälper till på ett annat sätt nu än hongjorde i början.- Håll i dig nu, säger jag och sätter fart uppför st<strong>en</strong>igastig<strong>en</strong>.*Vi käkar persikokaka till frukost. Kakan är försvinnandegod och när vi är klara återstår bara <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> smal trekantsom <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger att Rut och Sivan ska få.- Du får lära mig det här s<strong>en</strong>, säger jag för jag är rätt imponeradav h<strong>en</strong>nes recept: man gör samma smet som till <strong>en</strong>äppelkaka m<strong>en</strong> om man inte har några äppl<strong>en</strong> ersätter mandem med vad man råkar hitta i köket: bananer, melon, gurkakanske, eller lite godis. I <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s fall blev det <strong>en</strong> burkkonserverade persikor ur farsans förråd.Under tid<strong>en</strong> som jag diskar av efter <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s morgonbakförsvinner hon ner till höns<strong>en</strong>. Jag har burit ut h<strong>en</strong>neskopp och ställt d<strong>en</strong> på bänk<strong>en</strong> framför huset, för jag harmärkt att hon gärna vill ha några droppar kaffe till när jaghar druckit färdigt.- De gillade d<strong>en</strong> jättemycket, ropar hon g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> öppnadörr<strong>en</strong>.78- Bra!Jag torkar av bordet och sopar golvet för det är rätt mycketsocker som fastnar under fötterna när man går. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>ropar g<strong>en</strong>om fönstret:- Adam...- Ja.- Ska vi göra <strong>en</strong> utflykt?- Vart då?- Jag vet inte. Till bronsåldern kanske, om det går attkomma dit.*Redan när vi går g<strong>en</strong>om skog<strong>en</strong> känner jag att det kommeratt bli nåt särskilt med d<strong>en</strong> här dag<strong>en</strong>. Sol<strong>en</strong> silar ner g<strong>en</strong>omde mäktiga granarna och belyser mossan och de få växtersom lever på mark<strong>en</strong>. En myggsvärm dansar i motljus, somett levande moln.- Man känner sig lit<strong>en</strong> som <strong>en</strong> myra, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ochkisar upp mot trädkronorna halvvägs till himl<strong>en</strong>.En lit<strong>en</strong> arbetsmyra som skjuter <strong>en</strong> annan lit<strong>en</strong> arbetsmyrai <strong>en</strong> rullstol, tänker jag.Det är mycket rötter på mark<strong>en</strong> som de två små myrornamåste klättra över. Rötterna ligger som tjocka armar överstig<strong>en</strong>. Jag har aldrig sett dem förut. Aldrig hade jag kunnatdrömma om att jag <strong>en</strong> dag skulle skjuta <strong>en</strong> rullstol på d<strong>en</strong>här stig<strong>en</strong>.- Hur är det, frågar jag när vi hamnat i ett besvärligt avsnittoch mitt skissblock ramlat ur stol<strong>en</strong>.- Det är så skönt Adam. Jag älskar d<strong>en</strong> här skog<strong>en</strong>.79
- D<strong>en</strong> är fin, säger jag och fiskar upp blocket och ger dettill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det är som att gå i <strong>en</strong> tavla av John Bauer, säger jag ochnickar mot de urgamla träd<strong>en</strong>.John Bauer var min idol när jag var yngre. Farsan har <strong>en</strong>hel låda med gamla jultidningar som är illustrerade av honom.Under några år försökte jag rita som han. Jag tränademig att imitera hans bilder av mörka urskogar befolkade avstora, snälla troll och nätta, sköna prinsessor. Jag la smörpapperöver sidorna och ritade av bilderna. S<strong>en</strong> försökte jagutan smörpapper. Till slut kände jag att jag var i hans värld,i hans skogar. Jag tyckte jag förstod hur han bar sig åt. Detvar hans bilder som fick mig att börja drömma om att läramig teckna på riktigt, att bli <strong>en</strong> sån som han.Jag vill berätta det för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Han kunde verklig<strong>en</strong> få <strong>en</strong> att känna hur lit<strong>en</strong> människanär jämfört med natur<strong>en</strong>.- Vem?- John Bauer. I hans skogar är var<strong>en</strong>da stubbe levande.Han öppnar nya dim<strong>en</strong>sioner, skapar nya världar.Det tar mycket längre tid än jag trott att komma till äng<strong>en</strong>.Jag har fullt sjå att navigera i skog<strong>en</strong>. Jag känner mig som<strong>en</strong> kapt<strong>en</strong> på <strong>en</strong> båt. Ibland gör jag tvära girar in bland träd<strong>en</strong>vid sidan av stig<strong>en</strong>, för att undvika <strong>en</strong> rot eller <strong>en</strong> st<strong>en</strong>.Ibland tippar jag upp framdel<strong>en</strong>, som när man tar sig uppför<strong>en</strong> trottoarkant. Det är som ett dataspel. Man får inte välta,då blir man skjut<strong>en</strong>.När skog<strong>en</strong> öppnar sig framför oss och vi ser d<strong>en</strong> långaäng<strong>en</strong> sträcka ut sig i sol<strong>en</strong>, känns det först lite overkligt.Det är som om vi gjort <strong>en</strong> resa i <strong>en</strong> tidsmaskin. Sist <strong>Mary</strong>-80<strong>Lou</strong> var här var hon tolv år. Hon flög som <strong>en</strong> sommarvindmellan blommor och gravrös<strong>en</strong>. Hon var så levande, så lättrörlig.Jag kan fortfarande minnas h<strong>en</strong>ne som hon var då:h<strong>en</strong>nes röst, h<strong>en</strong>nes snabba rörelser, h<strong>en</strong>nes skratt. Allt detdär finns kvar i mig. Finns kvar här på äng<strong>en</strong>. Nu kommerjag tillbaka med h<strong>en</strong>ne i rullstol. Som <strong>en</strong> invalid. Som <strong>en</strong>levande död. Nej, inte som <strong>en</strong> levande död. Inte nu längre.M<strong>en</strong> som <strong>en</strong> rörelsehindrad. Som <strong>en</strong> fjäril utan vingar.- Vad vackert det är, säger hon. Det är precis som jag minnsdet.*Det blir <strong>en</strong> rätt eg<strong>en</strong>domlig dag. Inte för att det händer någotsärskilt. Eller kanske därför. För att det inte händer såmycket. Och ändå händer allting, ig<strong>en</strong>. I alla fall tycker jagdet.Det börjar med att jag upplever äng<strong>en</strong> som <strong>en</strong> bild somfrusits mitt i <strong>en</strong> rörelse för länge sedan: d<strong>en</strong> dag<strong>en</strong> när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kastade sig ut från sitt bigarråträd. Inget är rört s<strong>en</strong> dess.Inget är ändrat, har kommit till eller tagits bort. Allt är samma.Samma som då. Så känner jag. Andaktsfullt sätter jag nerfötterna i gräset.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> verkar inte alls uppleva det på det högtidligasättet. För h<strong>en</strong>ne är det ett kärt återse<strong>en</strong>de. Hon säger ”åh,vad vackert” när vi parkerar bredvid <strong>en</strong> blommande nyponbuske.Jag bryter av <strong>en</strong> ros.- Till d<strong>en</strong> vackraste tjej<strong>en</strong> på äng<strong>en</strong>, säger jag och ger d<strong>en</strong>till h<strong>en</strong>ne.Hon skrattar när hon tar emot d<strong>en</strong>, sluter ögon<strong>en</strong> och luktarpå d<strong>en</strong>.81
- Minns du att jag gav dig <strong>en</strong> teckning av <strong>en</strong> sån här?säger jag.-Nej, säger hon förvånad. Det har jag inget minne av.- Jag hade ritat av <strong>en</strong> knopp som var till hälft<strong>en</strong> utslag<strong>en</strong>.Så skrev jag Till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> på teckning<strong>en</strong>. Du fick d<strong>en</strong>.- Vad synd att jag inte har d<strong>en</strong> kvar.- Du kan få <strong>en</strong> ny. Jag ritar bättre nu.- Ritar du fortfarande lika mycket blommor?- Bara när jag är här. Det är något särskilt med blommor.De är så levande, de är individer. Som människor nästan.M<strong>en</strong> det märker man inte förrän man tittar riktigt mycket pådem. Man måste lära sig att se, innan man kan lära sig attteckna. Det är bra träning att rita av blommor.Jag gör <strong>en</strong> paus, ser mig omkring på äng<strong>en</strong>.- Blommorna är jord<strong>en</strong>s ögon, säger jag s<strong>en</strong>.- Hur då m<strong>en</strong>ar du?- Se dig omkring <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Märker du inte hur de tittarpå oss. De har gjort det ända sedan de hörde oss på stig<strong>en</strong>.Titta på blåklockorna i skuggan där och på prästkrag<strong>en</strong> bredviddin rullstol. De ser oss.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inget. Jag tror att hon funderar på det jagsagt: att blommorna är jord<strong>en</strong>s ögon. Kanske tycker hon attdet är <strong>en</strong> vacker fras. Och romantisk. Som <strong>en</strong> gammal drömsom människor haft för länge sedan. En dröm om <strong>en</strong> bättrevärld, kanske.- Tror du att de känner ig<strong>en</strong> oss? skämtar hon.- Självklart. Blommor kan bli jättegamla. Det finns sånasom är flera hundra år och som blommar på samma platsvarje år. Det är precis samma plantor som blommar nu, somnär vi var här sist. Det är klart de känner ig<strong>en</strong> oss.82- Hej, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och nickar mot några gulmårorbredvid oss. Ursäkta d<strong>en</strong> här kärran.- Jag skojar inte, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag tror det är så. Tillvaronbestår av mycket mer än det vi upplever. Blommorna är bara<strong>en</strong> del av det. M<strong>en</strong> de är levande, precis som vi. De ser, dekänner. Allt dumt vi gör mot det levande, det sörjer blommorna.Jag tystnar och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inget heller. Jag tar framskissblocket och börjar rita. Jag känner att det är sant somjag sa till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det känns som att ha levande modellerframför sig. Ing<strong>en</strong> är d<strong>en</strong> andra lik.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rullar i kringelkrokar över äng<strong>en</strong>. Hon hållersig på de magraste ställ<strong>en</strong>a där mark<strong>en</strong> är hård och gräsetkort. Hon kör runt <strong>en</strong> av bronsåldershögarna och kommermot mig ig<strong>en</strong>.- Hittade du nåt? ropar jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tittar upp.- Vad då för nåt?- Nåt som ing<strong>en</strong> annan hittat förr.- Vad m<strong>en</strong>ade du med det där om att jag hittat nåt, säger<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när vi ligger på stupkant<strong>en</strong>.- Du sa alltid så när vi var här. Du sprang omkring ochrotade i de där gamla st<strong>en</strong>högarna och ropade att du skullegöra ett fint fynd. Att du skulle hitta nåt som ing<strong>en</strong> hittatförut. Och så sa du att du skulle bli arkeolog. Det har jagtänkt på ofta. Du skulle komma tillbaka hit och göra <strong>en</strong> riktigutgrävning.83*
- Är det sant? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> häp<strong>en</strong>. Arkeolog! Jag minnsinte det. Jag kommer bara ihåg att jag lekte med st<strong>en</strong>arna.Och att du satt nånstans i närhet<strong>en</strong> och ritade blommor. Ochså att vi låg här och såg ut över sjön, för du var alltid räddför att titta ner. Är du det fortfarande?- Ja. Svindel är nog inget som går över tyvärr. Det harnästan blivit värre. Jag skäms för det och för att jag inte kansimma. Fast det är Britt Börjessons fel. Det också.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter tyst och ser på <strong>en</strong> havskryssare med blåttstorsegel som kommer glidande på vattnet långt under oss.Det lyser vitt av skum vid för<strong>en</strong>.- Visst är livet konstigt, säger hon. Sist när vi var tillsammansvar jag tolv år och seglade finnjolle så att vattnetdroppade från seglet i flera timmar efteråt. Det var det jagminns att jag drömde om, att segla. Att jag skulle segla jord<strong>en</strong>runt.Jag säger inget. Kan inte hitta nåt som passar. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>fortsätter.- Och nu, nu är jag femton och sitter i rullstol. Det bliring<strong>en</strong> jord<strong>en</strong> runt-segling. Det blir kanske inte så mycketannat heller. Jag minns att jag drömde om Eiffeltornet. Jagtror att pappa och mamma hade pratat om att åka till Parispå semestern. Dit lär jag väl heller inte komma. Inte upp idet där tornet i alla fall. Det blir ing<strong>en</strong> kraft över till sånasaker. Det blir ing<strong>en</strong> kraft över till nånting. Det är som om<strong>en</strong> del av mig har vissnat...Hon tiger. Jag känner att jag måste försöka säga något.- M<strong>en</strong> du är precis samma människa. Fast tre år äldre förstås.Du är <strong>en</strong> vanlig femtonårig tjej. D<strong>en</strong> där betyder väling<strong>en</strong>ting, säger jag och sparkar till rullstol<strong>en</strong> med fot<strong>en</strong>.84- Nej, inte för dem som inte behöver d<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> du har rättpå sätt och vis. Jag börjar vänja mig. Jag tänker inte helatid<strong>en</strong> på att jag är rullstolsbund<strong>en</strong>. Det händer att jag tänkerpå helt vanliga saker som killar. Jag tror till och med att jagkanske skulle kunna segla ig<strong>en</strong>. Problemet är bara att jaginte har nån lust längre. Och jag vet att det finns hiss iEiffeltornet för Mona, min kompis i plugget, tjatar alltid omdet. Så jag vet det. Nästan allt är handikappanpassat. Mankan köra rullstol runt hela jävla jord<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> det är inte det.Det inte det som är det svåra. Att ta sig fram och in i bussaroch varuhus och toaletter. Allt sånt löser sig. Det är jag somär det svåra. Det är jag som inte funkar. Min hjärna är intehandikappanpassad. Ibland blir jag så deppig att jag intestår ut med mig själv. Det går över efter ett tag, som tur är.Och så där töntig som jag var när jag kom hit, brukar jagfaktiskt inte vara.Hon gör <strong>en</strong> paus. Tar ett djupt andetag och andas ut bådeluft och nya ord:- Och förrest<strong>en</strong> är jag inte femton än. M<strong>en</strong> jag fyller inästa vecka.- Då ska vi ha fest, säger jag.- Om du vill, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.*Jag rullar sakta g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>, försöker följa gång<strong>en</strong>m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> är så övervux<strong>en</strong> med gräs att d<strong>en</strong> är ännu ojämnareän gräsmattan. Jag fortsätter ut på bryggan och där går detmycket lättare. Så här skulle det vara, tänker jag. Så härskulle det se ut överallt. Jag vilar <strong>en</strong> stund, armarna är helt85
slut. S<strong>en</strong> tar jag nya tag och rullar bort mot uthuset. Iblandkör hjul<strong>en</strong> ner i någon osynlig svacka i det oklippta gräsetoch <strong>en</strong> gång är jag nära att ramla framlänges ut ur rullstol<strong>en</strong>.Jag har aldrig tänkt på att det finns så många ojämnheter igräsmattan. Jag är blöt av svett på rygg<strong>en</strong>.Jag spanar efter farsans motorgräsklippare och hittar d<strong>en</strong>bakom några plastkassar med tomma vinflaskor som ska tillsystemet. Klippar<strong>en</strong> är ett riktigt åbäke, säkert tjugo år gammaloch avsedd för yrkesdrift i parker och sånt. D<strong>en</strong> är urstarkoch självgå<strong>en</strong>de och tuggar sig ig<strong>en</strong>om vad som helst;nässlor, buskar, tvätt som trillat ner från strecket, <strong>en</strong> påsegrillkol, ett par tofflor och annat som göms i gräset. D<strong>en</strong> ärperfekt till <strong>en</strong> gräsmatta som bara klipps några gånger omåret. Farsan älskar d<strong>en</strong>. Han upptäckte d<strong>en</strong> i ett förråd påDN. D<strong>en</strong> skulle kasseras och han fick d<strong>en</strong> till skänks.När jag letar efter dunk<strong>en</strong> med b<strong>en</strong>sin hittar jag regnmätar<strong>en</strong>på <strong>en</strong> hylla. Jag stoppar d<strong>en</strong> i bakfickan.När jag tankat klippar<strong>en</strong> får jag <strong>en</strong> idé som jag inte kanlåta bli att testa. Om man kan koppla rullstol<strong>en</strong> efter klippar<strong>en</strong>kan man ju åka med och styra. Som <strong>en</strong> sån där åkklipparesom nästan alla har nu för tid<strong>en</strong>. Fast fräckare. Värld<strong>en</strong>sförsta gräsklippare för handikappade! Det här är <strong>en</strong> uppgiftför Adams Allservice.Jag prövar flera olika varianter innan jag hittar <strong>en</strong> metodsom jag tror på. Att bara binda ihop ekipag<strong>en</strong> med rep eller<strong>en</strong> kedja, som jag först är inne på, funkar inte. Rullstol<strong>en</strong>måste sitta mycket stadigare i klippar<strong>en</strong>.Till slut hittar jag fyra breda lättmetallstag som jag trorhör till nån gammal <strong>bok</strong>hylla. Jag sätter fast stag<strong>en</strong> medslangklämmor som jag spänner så hårt att de gängade86skruvhuvud<strong>en</strong>a nästan förvrids. Två av stag<strong>en</strong> sätter jag sålågt jag kan, för jag tror det är där som påfrestningarna blirstörst.Jag leder klippar<strong>en</strong> prövande över betonggolvet ochrullstol<strong>en</strong> åker snällt efter.Jag öppnar b<strong>en</strong>sinkran<strong>en</strong>, sätter det rostiga gasreglagetpå max och rycker i startsnöret. Motorn hostar till. Jag drarpå nytt med samma resultat. D<strong>en</strong> startar alltid på tredje försöketbrukar farsan säga. Han tror det bor nån hemlig andei d<strong>en</strong> här gamla maskin<strong>en</strong>. Jag kan se honom framför mig,när han står med ett belåtet le<strong>en</strong>de vid d<strong>en</strong> vrålande maskin<strong>en</strong>.Okej farsan, tänker jag och drar i snöret. Motorn startarmed ett helvetesdån och spyr ut ett moln av sot. Jag sänkergas<strong>en</strong> så mycket det går och låter maskin<strong>en</strong> gå på tomgång<strong>en</strong> stund. S<strong>en</strong> sätter jag mig tillrätta i rullstol<strong>en</strong>, lutarmig framåt och ökar gas<strong>en</strong> till max och skjuter sedan drivreglagettill ”go” och rullar ut på gräset.Klippar<strong>en</strong> kör lydigt rakt fram. D<strong>en</strong> mejar ner allt grässom kommer i dess väg. Jag sitter på helspänn m<strong>en</strong> när jagmärker att det verkar funka sjunker jag tillbaka i sätet. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> står i köksfönstret med <strong>en</strong> <strong>bok</strong> i famn<strong>en</strong> och gapskrattaroch pekar på mig. Jag vinkar åt h<strong>en</strong>ne. S<strong>en</strong> undrar jag omhon klarar att gå lite själv, för hon låg på säng<strong>en</strong> och läst<strong>en</strong>är jag gick ut.Jag måste ha förlorat mig i mina tankar, för plötsligtkränger stol<strong>en</strong> till och välter. Jag kastas ur och blir liggandei gräset medan klippar<strong>en</strong> fortsätter g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>.När jag rusar efter hör jag hur det knackar hårt i fönstret.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vrider sig av skratt.87
*Det tar <strong>en</strong> stund att få bort rullstol<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. När det är klarttittar jag upp mot fönstret. Jag pekar på stol<strong>en</strong> och s<strong>en</strong> på<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> m<strong>en</strong> när hon skakar på huvudet rullar jag in d<strong>en</strong>bland klarbärsträd<strong>en</strong>.Jag fortsätter att klippa. D<strong>en</strong> tunga maskin<strong>en</strong> tar sig frami gräset utan problem. Jag går bara bredvid och försökerhålla lite uppsikt framåt, så att jag inte kör in i något. Ensommar körde farsan rakt ig<strong>en</strong>om Britts heliga odling avkryddväxter. Efter det satte han upp <strong>en</strong> käpp med <strong>en</strong> vit t-shirt på, mitt i landet. M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> är borta nu. Så vitt jag vethar Britt inte odlat något de s<strong>en</strong>aste år<strong>en</strong>. Så vitt jag vet ärhon inte här särskilt ofta längre.När jag klipper slänt<strong>en</strong> upp mot dasset märker jag att detkommer ut <strong>en</strong> skur med humlor när jag närmar mig st<strong>en</strong>kant<strong>en</strong>där gräsmattan slutar och natur<strong>en</strong> tar över. Jaså, detär här ni bor tänker jag. När jag vänt och kör sista varvetutmed st<strong>en</strong>kant<strong>en</strong> kommer det ut ännu fler humlor. De verkaroroade m<strong>en</strong> inte ilskna. Inte som getingar i alla fall. Närnågra humlor kommer farande mot klippar<strong>en</strong> gör jag <strong>en</strong> avslutandegir och svänger ner mot trädgård<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>.När jag stänger av maskin<strong>en</strong> utanför torpet är det som omnågon sätter på sommar<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. En rungande tystnad läggersig tillrätta över trädgård<strong>en</strong>. Jag hör svag musik inifrån huset,trutarnas kiv nere på bryggan och vågornas rasslandeevighetsvandring på strand<strong>en</strong>.Gräsmattan är långt ifrån perfekt. Där det var fuktigt harklippar<strong>en</strong> mest slitit av gräset. I fortsättning<strong>en</strong> ska jag användad<strong>en</strong> lilla handklippar<strong>en</strong> som Britt har köpt. D<strong>en</strong> funkar88fint när gräset är kort.- Det kommer att bli mycket bättre nästa gång, ropar jagtill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon sitter vid fönstret och slår ihop sin <strong>bok</strong> när jag kommerin.- Vad synd att din uppfinning inte fungerade, säger honoch ler mot mig.- Eller tur, säger jag. Man blir helt döv av d<strong>en</strong> där.Jag ska just säga något om hur hungrig jag är när jagkänner något som stramar i bakfickan.- Jag hittade d<strong>en</strong> här förrest<strong>en</strong>, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir jätteglad, som om det var <strong>en</strong> födelsedagspres<strong>en</strong>ti förskott, och inte bara <strong>en</strong> gammal smutsig regnmätare.*Vi äter fil och mackor med tomat och gurka på bryggan. Detär det sista brödet och jag tänker att jag måste komma ihågatt cykla till Vivohall<strong>en</strong> innan de stänger. Vi matar abborrarnaoch skrattar när de susar fram ur dunklet under bryggst<strong>en</strong>arnaoch snappar åt sig våra brödbitar. Det är varmt i sol<strong>en</strong>och när jag gått in med resterna sitter vi och slappar på bryggan.Jag har bytt om till badbyxor och ser att kropp<strong>en</strong> börjarfå färg. Jag funderar på att hämta nåt att läsa m<strong>en</strong> kommermig inte för. Snipan kluckar vid bryggan när svallvågornafrån <strong>en</strong> motorbåt når oss. Jag öppnar ögon<strong>en</strong>, kisar ut motsjön. Fjuk svävar som <strong>en</strong> flygande holländare, det ser utsom om ön är flera meter över vattnet.- När jag var lit<strong>en</strong> trodde jag att Fjuk var <strong>en</strong> förtrollad ö.89
Att d<strong>en</strong> flyttade sig och dök upp på nya ställ<strong>en</strong>, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar åt mig.- Det finns inga förtrollade öar, Adam. M<strong>en</strong> om de hadefunnits så hade nog Fjuk varit <strong>en</strong> sån. Jag seglade dit <strong>en</strong>gång. Det är ett märkligt ställe. Det kändes som om tid<strong>en</strong>stod still där ute. Så där som det kan kännas på bronsåldersäng<strong>en</strong>du vet. Förr bodde <strong>en</strong> man i <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> stuga på ön.Ensling<strong>en</strong> på Fjuk.- Som jag då.- Du är väl inte <strong>en</strong>sam.- Jag var.- Ensling<strong>en</strong> bodde där ute hela sitt liv. Inte bara <strong>en</strong> sommar.- Vilket namn, säger jag. Ensling<strong>en</strong>. Vad hette han eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>?- Jag vet inte. Jag har aldrig hört nån säga något annat än<strong>en</strong>sling<strong>en</strong>. Jag tycker det är vackert.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sträcker på sig som <strong>en</strong> katt som blivit väcktoch nu funderar på om d<strong>en</strong> ska somna om eller inte.- Man får nästan lust att bada, säger hon lojt.- Gör det, säger jag. Jag kan hjälpa dig.- Jag vet, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och gör <strong>en</strong> grimas.- Jag borde träna mig att simma, säger jag. Jag hade tänktatt jag skulle försöka lära mig det i sommar.- Jag kan hjälpa dig, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Hur då?- Ge dig instruktioner och så. Det är väl svårt att lära sigsimma helt <strong>en</strong>sam.- Jag vet hur man gör, säger jag.- Får jag se då!90Jag sätter mig upp. Gör några simtag med armarna. M<strong>en</strong>avbryts av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>:- I vattnet så klart. Fast du måste ta ut armrörelserna mycketmer. Du gör bara hälft<strong>en</strong>. Så här!<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tar några simtag i luft<strong>en</strong>. Hon sveper ut armarnai <strong>en</strong> vid cirkel kring rullstol<strong>en</strong>.- Du skjuter bara fram armarna, säger hon. Det funkarinte. Du kommer att sjunka som <strong>en</strong> st<strong>en</strong>.- Så här då, säger jag och försöker imitera <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´srunda armrörelser.- Det är mycket bättre. I med dig.Jag hoppar i från bryggan och ställer mig i vattnet. Detnår mig strax över badbyxorna. Vattnet är kallare än jag trottoch jag tvekar <strong>en</strong> stund innan jag kastar mig framåt ochdoppar mig. Jag tar några kvicka tag med armarna och ställermig sedan upp.- Såg du?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> gapskrattar.- Du måste ha <strong>en</strong> simdyna Blixt<strong>en</strong>!- Det har jag inte.- Då får du tänka ut nåt annat.- En bräda?- Det går kanske.Jag knallar upp ur vattnet och går bort till uthuset. Jag vetatt där ska finnas brädstumpar m<strong>en</strong> också några vita, styvafrigolitskivor som blev över när Britt isolerade hall<strong>en</strong>. Jaghittar <strong>en</strong> skiva som är nästan tjugo c<strong>en</strong>timeter bred och över<strong>en</strong> meter lång.När jag kommer tillbaka med frigolitskivan går jag ut ivattnet med d<strong>en</strong>. Jag lägger mig försiktigt över d<strong>en</strong>, så att91
skivan hamnar under mag<strong>en</strong>, strax under revb<strong>en</strong><strong>en</strong>. Jag känneratt d<strong>en</strong> bär mig och börjar göra snabba simtag med armarna.- Saktare Adam! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag lugnar mig lite och tar några tag till, s<strong>en</strong> måste jagresa mig upp för jag håller på att komma under med huvudet.- Bra! Fortsätt!Jag tycker det känns lite larvigt att stå så här och leka simskola.Jag är trots allt femton. M<strong>en</strong> det är ännu pinsammareatt inte kunna simma. Jag har fått lida tillräckligt för det, såjag är beredd att stå ut med <strong>en</strong> del. Jag lägger mig på nyttöver skivan och övar lite armtag. Jag tror inte jag rör migframåt m<strong>en</strong> det verkar som om frigolitskivan och jag saktasnurrar runt i vattnet. Jag vågar hålla på lite längre nu innanjag känner att jag håller på att sjunka med huvudet.- Fint Adam, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när jag reser mig på nytt.De sista tag<strong>en</strong> var jättebra. Jag tror att du bara kan ligga påskivan och plaska eller göra vad som helst. Så att du vänjerdig vid d<strong>en</strong> och känner att du flyter. Då går rädslan över.- Jag är inte rädd.Jag går till bryggan, skjuter skivan framför mig i vattnet.Kastar upp d<strong>en</strong> bredvid <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Tror du jag kan lära mig då?- Om du över lite varje dag kommer du snart att simmasom <strong>en</strong> fisk.H<strong>en</strong>nes ord får mig att tänka på <strong>en</strong> sak som jag alldelesglömt.- Nätet! skriker jag så häftigt att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rycker till. Jaghar glömt nätet! Det har legat i vattnet hur länge som helst.92Jävlar också, tänk om det är fullt av döda fiskar.- Var ligger det?- Utanför udd<strong>en</strong>, <strong>en</strong> bit söderut.- Vattnet är svinkallt där ute, fisk<strong>en</strong> lever länge i nät<strong>en</strong>.- Tror du?Jag har svårt att tänka på nåt annat s<strong>en</strong>. Jag vill ro ut meddet samma m<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger att jag kan vänta lite nu närdet ändå legat så länge. Hon vill bada också. Fast så tänkerhon på det <strong>en</strong> stund till och kommer tydlig<strong>en</strong> på att hon intehar någon lust eller vad det nu är, för hon säger att det kvittar.- Hänger du med ut?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet.- Nej, säger hon. M<strong>en</strong> det skulle vara gott med fisk i kväll.Röding var länge s<strong>en</strong> man åt.*Jag känner mig olustig till mods när jag ror d<strong>en</strong> tunga snipanutmed udd<strong>en</strong>. Jag skäms, känner mig skyldig. Jag tänker på<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s bekymmerslösa prat om röding. Det är så typiskth<strong>en</strong>ne, att inte oroa sig alls. Sån har hon alltid varit.Eller rättare sagt: sån var hon förr. Finns det nåt i nätet så ärdet nog inte rödingar utan dödingar,Jag tror jag är rätt bra på att förstora upp grejer, för efter<strong>en</strong> stund har jag <strong>en</strong> hel videorulle inne i skall<strong>en</strong>. Det är <strong>en</strong>läskig historia om lemlästade, döda fiskar som hänger i ettgammalt söndrigt nylonnät som driver omkring i vattnet.Fiskarna har vita, ose<strong>en</strong>de ögonkulor som glor stelt rakt fram.En del fiskar är illa sargade av nylontrådar som trängt djupt93
in i det röda köttet, andra är halvt förruttnade och f<strong>en</strong>ornahar börjat lossna från dem. Spöknät tror jag såna där herrelösanät kallas. Jag läste i DN att det finns tus<strong>en</strong>tals sånasom driver omkring på de bästa fiskeplatserna i hav<strong>en</strong>. Föratt nån har glömt dem eller för att <strong>en</strong> storm fått dem att slitasig. M<strong>en</strong> det här är mitt eget spöknät, det är Adam O. som ärd<strong>en</strong> skyldige.Första problemet visar sig vara att hitta nätet. Det liggerinte där jag tror att jag la det, om jag nu tror nånting allseftersom jag inte tog några landmärk<strong>en</strong>.Jag ror omkring planlöst, reser mig ibland upp och spanarlängs d<strong>en</strong> spegelblanka vatt<strong>en</strong>ytan. Efter ett bra tag ärjag nära att ge upp. Kanske har någon annan sett att nätetlegat i länge och tagit upp det. Det finns kanske <strong>en</strong> oskriv<strong>en</strong>lag som säger att man gör så. Just när jag funderar på attåtervända till land tycker jag att jag skymtar något långt utpå sjön. Jag ror dit och finner till min förvåning att det ärmin plastboj. Jag är först säker på att d<strong>en</strong> måste ha slitit sigoch drivit iväg <strong>en</strong>sam, för här la jag absolut inte nätet.När jag tar upp d<strong>en</strong> röda plastkulan ser jag att linan nertill nätet fortfarande sitter kvar. Med darrande händer börjarjag hala upp d<strong>en</strong>. Jag drar prövande några gånger, tycker attdet känns tungt. Stumt. Tänkt om hela nätet är <strong>en</strong> <strong>en</strong>da sörjaav rutt<strong>en</strong> fisk! Av sik och röding och gäddor och harr ochabborrar... Jag mår illa av tank<strong>en</strong>.När de första nylonmaskorna dyker upp vid reling<strong>en</strong> serjag att de är r<strong>en</strong>a. Inga spår efter döda eller skadade fiskar.Jag repar mod och börjar försiktigt hala upp nätet. Jag läggerdet i <strong>en</strong> hög på durk<strong>en</strong>, mitt i båt<strong>en</strong>, för i mitt uppjagadetillstånd har jag glömt att ta med plastkrok<strong>en</strong>.96Bit efter bit av nätet kommer upp ur det mörka vattnet.Maskorna ser orörda ut, vatt<strong>en</strong>droppar glänser som pärlor.Kan det verklig<strong>en</strong> vara sant? När farsan kommer iland medtomma nät, vilket händer rätt ofta, brukar han alltid morranåt om att nån hunnit före och tjuvvittjat. Det är kanske inteså konstigt eftersom farsan sällan kommer ut på sjön förräns<strong>en</strong>t på förmiddag<strong>en</strong>.M<strong>en</strong> nu? I ett nät som drivit omkring så länge? Hoppfulltlutar jag mig fram och kikar över reling<strong>en</strong> ner i vattnet.Jag ser inget, ing<strong>en</strong> fisk som blänker där nere. Jag fortsätterhala upp och allteftersom näthög<strong>en</strong> i båt<strong>en</strong> växer stiger ocksåmitt humör. När jag ser slutet av nätet komma upp jublar jaginombords.Jag ror d<strong>en</strong> tunga snipan som om d<strong>en</strong> var <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> plastjolle.När jag kommer in till bryggan är jag fortfarande uppfylldav <strong>en</strong> stark känsla av glädje. Jag reser mig upp i båt<strong>en</strong>.- <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! ropar jag. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, det var tomt. Inte <strong>en</strong>fisk, vilk<strong>en</strong> jävla tur alltså!S<strong>en</strong> går jag upp och slänger nätet i plastbaljan i förrådetdär det låg förut. Jag ska aldrig mer använda det, tänker jag.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> verkar vark<strong>en</strong> förvånad eller glad. Hon anade det,säger hon.- Du kan inte bara kasta i ett nät varsomhelst och tro attdu ska få <strong>en</strong> massa fisk. Sjön är för stor för det. D<strong>en</strong> är överhundra meter djup. Man måste veta var fisk<strong>en</strong> står. Annarsfår man aldrig nåt.- Då är det därför som farsan nästan aldrig får nåt m<strong>en</strong>ardu?97
- Javisst.- M<strong>en</strong> du då, du vet var man ska fiska?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Jag visste det förut i alla fall. Vi kan ju prova om detstämmer fortfarande.- Jag har tappat lust<strong>en</strong> att lägga nät.- Man måste ju inte lägga nät.- Nej, det har du rätt i.Jag står vid spis<strong>en</strong> och värmer <strong>en</strong> burk Felix konserveradedelikatesspotatis med dill och <strong>en</strong> burk fiskbullar i ost- ochpaprikasås. När jag kom ihåg nätet glömde jag bort att jagskulle handla. Det är rätt typiskt mig. Det här är det bästahuset förmår. Jag öser upp <strong>en</strong> sked fiskbullar och läggernågra små dillpotatisar bredvid.- En röding, varsågod, säger jag när jag sveper fram tallrik<strong>en</strong>till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon skrattar. Så ser hon på mig <strong>en</strong> lång stund medan jaglåter kran<strong>en</strong> rinna för att vattnet ska bli kallt. Jag kännermed pekfingret och fyller <strong>en</strong> glaskaraff.- Jag ska köpa citroner i morgon, säger jag. Så vi kangöra citronvatt<strong>en</strong>. Bara jag kommer ihåg det.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> slutar äntlig<strong>en</strong> betrakta mig. Hon jagar <strong>en</strong> lit<strong>en</strong>dillpotatis runt tallrik<strong>en</strong>, gör <strong>en</strong> snabb attack och spetsar d<strong>en</strong>på gaffeln. Hon tuggar misstänksamt på potatis<strong>en</strong>, får <strong>en</strong>nästan omärklig rynka över näsan. Sväljer, säger:- Du är <strong>en</strong> annorlunda kille, Adam, vet du det?*Nästa morgon vaknar jag tidigt. Sol<strong>en</strong> skiner och jag kliver98tyst ur säng<strong>en</strong>, drar av mig kalsingarna och hänger dem påsänglampan och tassar ut i köket. Det hörs inte ett ljud från<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rum. Jag skjuter försiktigt upp ytterdörr<strong>en</strong> ochspringer nak<strong>en</strong> ner till strand<strong>en</strong>, fortsätter ut i vattnet ochdoppar mig.Det är svinkallt förstås, m<strong>en</strong> eftersom jag inte är riktigtvak<strong>en</strong> märker jag inte det förrän jag redan är i vattnet. Ocheftersom luft<strong>en</strong> fortfarande är frisk och morgonsval är skillnad<strong>en</strong>inte lika stor som d<strong>en</strong> brukar vara längre fram på dag<strong>en</strong>.Jag känner det när jag reser mig upp och står till midjani vattnet.Jag brukar inte ta morgondopp. Det är inte min stil. Jagbrukar behöva sitta och uggla <strong>en</strong> timme innan jag kan göranånting alls. Jag tror det är för att jag har tänkt på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s simlektioner och på min frigolitskiva, jag har liksomdragits ner till vattnet. Jag hade nog tänkt att jag skulle övalite med skivan också. M<strong>en</strong> nu känner jag att det är fel tidpunkt.Jag drar bara ner d<strong>en</strong> i vattnet och lägger mig raklångöver d<strong>en</strong> <strong>en</strong> kort stund, s<strong>en</strong> börjar jag frysa och går uppig<strong>en</strong>.Jag tittar mot fönstret i <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rum m<strong>en</strong> där synsing<strong>en</strong>. Jag stannar framför ramp<strong>en</strong> och försöker gnida avfötterna som är alldeles gröna av gräsklipp m<strong>en</strong> det går dåligtför det har liksom klistrat sig fast. När jag tar händernatill hjälp fastnar gräset på dem istället.I skafferiet finns det konserver och ägg att välja på ochjag tar fyra ägg och gör äggröra i <strong>en</strong> kastrull. Jag kryddarmed salt och peppar och smular ner lite av Britts torkadebasilika som hänger på vägg<strong>en</strong>. Jag kokar tevatt<strong>en</strong>. Dukarfram mariekex och <strong>en</strong> tillplattad tub med räkost som jag99
hittar längst in i kyl<strong>en</strong>.- Är du vak<strong>en</strong>? ropar jag. Det finns frukost nu.Jag hör <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> röra sig i säng<strong>en</strong>. Det dröjer några minuter,s<strong>en</strong> öppnas dörr<strong>en</strong> och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> glider in i köket.Hon har <strong>en</strong> lång vit t-shirt på sig och ser sömnig ut. Hårethar hakat upp sig i sig självt och blivit hängande som <strong>en</strong>portion spagetti överst på skall<strong>en</strong>.Jag skrattar åt h<strong>en</strong>ne.- Humliga huset?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar och reser sig sömngångaraktigt. Jag gårfram och tar h<strong>en</strong>ne i min famn och bär h<strong>en</strong>ne ut ur stuganoch sänker ner h<strong>en</strong>ne i skottkärran.- Är du vak<strong>en</strong>? säger jag. Du måste hålla i dig.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar. Hon gör som jag säger, tar tag med händernapå var sin sida m<strong>en</strong> hon ser inte vak<strong>en</strong> ut alls.- Vet du varför det heter skottkärra? säger jag.Hon skakar på huvudet. Det bruna håret faller ner ochlägger sig tillrätta.- Det var <strong>en</strong> skotte som uppfann d<strong>en</strong>. Han var snål ochville inte köpa häst och vagn. Därför hittade han på <strong>en</strong> kärrasom han kunde dra själv. En skottkärra.Min förklaring får avsedd effekt. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser misstrogetpå mig, h<strong>en</strong>nes ögon klarnar långsamt.- Du bara hittar på Adam, säg att du gör det!Jag skakar på huvudet. Då börjar hon skratta. Ett gällt,hysteriskt skratt.Jag ler åt h<strong>en</strong>ne, tar träskaklarna, travar makligt upp motutedasset. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> fortsätter att skratta m<strong>en</strong> jag vet inteom det är åt mitt ljug om skottkärran eller om det är åt någotannat.100- Jag har redan badat, säger jag. Jag tog <strong>en</strong> simtur.- Du är inte klok, säger hon.*Jag skriver <strong>en</strong> lista på vad vi behöver: mjölk, fil, bröd, ost,tomater, citroner, lök, bananer, potatis. Jag tänkerpå vad det kan vara mer som saknas. Försöker gå ig<strong>en</strong>omrum för rum för att komma ihåg.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> läser om perspektivteckning. Hon verkar djuptförsjunk<strong>en</strong> i ämnet och smuttar frånvarande på sitt te.- Kan du komma på något mer säger jag och läser uppvad jag skrivit.- Toapapper. Det är nästan slut. Och schampo.- Bra, säger jag och skriver. Nåt mer?- Äppl<strong>en</strong>, gröna helst.- Popcorn, säger jag för jag gillar det rätt mycket.- Ett litet paket Marlboro, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och ger mig<strong>en</strong> sån där granskande blick ig<strong>en</strong>. Hon håller kvar ögon<strong>en</strong><strong>en</strong> lång stund. Som om hon undersöker hur jag reagerar.Jag säger inget. Skriver bara: Marlboro.- Jag tycker vi har det fint, säger hon.Jag nickar. Det tycker jag också, det funkar rätt bra.Mycket bättre än jag trodde.- Det känns tryggt att vara med dig, fortsätter hon. Du ärnästan som <strong>en</strong> pappa. Jag skulle kunna tänka mig att leva såhär. Att bo här alltid.- På vintern med, när snön vräker ner och is<strong>en</strong> är metertjockoch strömm<strong>en</strong> inte fungerar...- Ja, på vintern med. Då skulle vi elda i d<strong>en</strong> där gamla101
köksspis<strong>en</strong> och tända ljus och sitta och läsa på kvällarna.Jag känner att man kan hitta ro här. I stan brukar jag oftafantisera om vad alla människor gör på kvällarna. Inte närde är på bio eller på Mc Donald´s utan när de är hemma.Hur deras måndagskvällar ser ut. Hur de lever sitt vardagsliv.Förstår du hur jag m<strong>en</strong>ar?Jag nickar för jag tror jag gör det. Mina vardagskvällarär r<strong>en</strong>a kaoset.- Där vi bor kan man se rakt in i huset mitt emot, fortsätter<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det är <strong>en</strong> hel vägg med fönster rakt mot vårafönster. Jag tycker om att sitta där på kvällarna och se in ialla rum som är upplysta och kolla vad folk gör. Det kanskeinte är särskilt fint m<strong>en</strong> jag gör det ändå. Jag har lärt migrutinerna, så jag vet exakt vad de ska göra. När de kommerhem, när de äter, när de går på toa, när de släcker. Det är liteskrämmande. Att vi upprepar oss så mycket. Man tänkerinte på det själv. Man ser ju inte sitt eget liv. M<strong>en</strong> jag ser jumönstret så tydligt när jag sitter där. Fattar du?- Kan du verklig<strong>en</strong> se när de går på toa, säger jag skeptiskt.- Jag ser när de försvinner. Jag vet att de gör det då.- Mina kvällar är inte alls så, invänder jag. Jag tror intedet i alla fall, lägger jag till.M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> bryr sig inte om hur mina kvällar är.- Ett par sitter alltid framför tv:n och fikar, <strong>en</strong> kille lagarpasta i bara kalsingarna, <strong>en</strong> tjej pluggar hela kvällarna uppkrup<strong>en</strong>i <strong>en</strong> stor fåtölj. En tant stryker tvätt och pratar i telefonsamtidigt, <strong>en</strong> gammal farbror går omkring med bar överkropphela dagarna och har sina fönster på vid gavel ändatills han släcker klockan halv tio på kväll<strong>en</strong>. Det är som <strong>en</strong>102värld i miniformat. Har du aldrig spionerat på folk?- Jag har aldrig tänkt på sånt. Jag hinner inte. I stan far jagalltid från det <strong>en</strong>a till det andra. Eftersom farsan oftast ärborta på jobb eller bara jobbar s<strong>en</strong>t, så får jag fixa rubbet.Jag handlar, städar lite, lagar käk, pluggar, tecknar, tränarknattelag<strong>en</strong>. Tid<strong>en</strong> räcker inte. Jag gör allt det där som dusitter och tittar på. Jo, förrest<strong>en</strong>, <strong>en</strong> grej gör jag. Ibland närjag kommer hem tar jag trapporna bara för att gå förbi Lars<strong>en</strong>spå tredje våning<strong>en</strong>. Det luktar alltid mat där. Du vet.Ett tag satte jag det i system, jag lagade alltid samma somdet luktade. Om det var fläskkotletter eller stekt strömminghos Lars<strong>en</strong>s, då gick jag direkt till Metro s<strong>en</strong> och köpte tvåfläskkotletter eller ett paket strömming.- Vad smart!- Ja, fast det var ju inte alltid man kunde vara säker på vaddet luktade. En gång ringde jag på och frågade. Jag sa somdet var, att det alltid luktade så gott. Tant<strong>en</strong> blev jättegladoch började snacka om allt möjligt och s<strong>en</strong> sa hon att justidag skulle de äta på restaurang för h<strong>en</strong>nes syster fyllde sextio.- Vad var det som luktade då?- De frostade av frys<strong>en</strong> och kokade <strong>en</strong> gammal hare somde hittat längst ner. Systerns hund skulle få d<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar till, s<strong>en</strong> blir hon allvarlig ig<strong>en</strong>.- Jag tror det är det livet går ut på Adam. Att hitta sittvardagsliv. Först tror man att allt ska va så häftigt som möjligt.Disco, resor, skönhetstävlingar, partyn, strandliv. Jagtrodde det. Jag drömde om det. Om alla ställ<strong>en</strong> jag skulle se.M<strong>en</strong> s<strong>en</strong> fattar man att det är tvärtom. Livet består ju avnittio proc<strong>en</strong>t vardag och tio proc<strong>en</strong>t fest. Eller nåt sånt. El-103
ler har jag fel, Adam? Tror du det är för att jag sitter fast id<strong>en</strong> här jävla stol<strong>en</strong> som jag tänker så. För att försöka tröstamig själv?- Jag vet inte, säger jag uppriktigt. Det låter vettigt det därdu säger om <strong>en</strong> vardagsro. Det låter vuxet. Det är sånt sommin morsa skulle kunna säga.- Har du nån kontakt med h<strong>en</strong>ne?- Vi ringer till varandra rätt ofta. I alla fall på vintern. Honbor i Ljusdal. Visste du det?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet.- Är hon också journalist?Jag nickar.- Hon är nyhetschef på Ljusdals-Post<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inget.- Jag sticker till affär<strong>en</strong> nu, fortsätter jag. Kan du släppaut Sivan och Rut och ge dem lite mat?- Javisst.Innan jag viker ihop lapp<strong>en</strong> skriver jag med små <strong>bok</strong>stäver:pres<strong>en</strong>t.När jag cyklar förbi d<strong>en</strong> långa rad<strong>en</strong> av brevlådor vid busshållplats<strong>en</strong>märker jag att det håller på att blåsa upp. Lock<strong>en</strong>rör sig i vind<strong>en</strong>. Jag tycker att det ser ut som om de pratarmed varandra. Längst ut sitter <strong>en</strong> vit brevlåda som käft<strong>en</strong>går på nästan oavbrutet.Jag öppnar munn<strong>en</strong> på våran låda och hittar ett brev. Detär till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och när jag vänder på det ser jag att det ärfrån Irja, h<strong>en</strong>nes mamma. Jag stoppar det i bakfickan.104*Jag tänker på det <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sa om att hitta sitt vardagsliv.Det skrämmer mig lite. Jag hade tänkt svara <strong>en</strong> annan sakockså när hon frågade mig vad jag tyckte. Något som jagville säga m<strong>en</strong> som jag kände att jag inte inte vågade ochinte borde säga: Det låter lite sorgligt, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, hade jagvelat säga. Du som klättrade i de högsta träd<strong>en</strong>, du som segladede blåsigaste dagarna, du som drömde om att bestigaEiffeltornet och resa jord<strong>en</strong> runt. Vad drömmer du om nu?Att sitta framför tv:n och småmysa <strong>en</strong> kul<strong>en</strong> novemberkväll?Naturligtvis börjar det regna när jag hunnit halvvägs. Jaghar bara jeans och min blå tröja på mig och är g<strong>en</strong>omsur närjag kommer fram till Vivohall<strong>en</strong>.Jag stannar länge i affär<strong>en</strong>. Jag går långsamt utmed hyllorna.Kommer på nya varor som vi behöver. Knäckebrödoch potatis och hallonkräm och vispgrädde. M<strong>en</strong> kommerinte på någon bra pres<strong>en</strong>t. Vad vill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ha? Vad behöverhon? Jag vet inte. Jag kommer inte på nåt. När jag tillslut drar mig mot utgång<strong>en</strong> för att betala har regnet tilltagit.- Guuud vad det regnar, säger Linda som sitter i kassan.Hon ler mot mig. Ser m<strong>en</strong>ande på mina blöta kläder. Honhar långt lockigt hår och runda glasögon och ett grönt ochvitt förkläde med namnet broderat på vänstra bröstet.- Ja, säger jag och kisar ut g<strong>en</strong>om de stora regnvåta fönstr<strong>en</strong>.Jag stannar <strong>en</strong> lång stund. Snackar lite med Linda. S<strong>en</strong>ser det ut som om det värsta är över. Då går jag.- Hejdå, säger Linda.Jag fryser när jag cyklar tillbaka. Regnet har upphört m<strong>en</strong>vind<strong>en</strong> blåser rakt ig<strong>en</strong>om mina våta kläder.När jag öppnar grind<strong>en</strong> till trädgård<strong>en</strong> märker jag att nå-105
got är annorlunda. Först fattar jag inte riktigt vad det är, förjag är försjunk<strong>en</strong> i <strong>en</strong> tanke om varför John Bauer valde attgöra människorna så små i sina bilder.M<strong>en</strong> s<strong>en</strong> ser jag vad det är. Sivan och Rut spatserar omkringpå gräsmattan! Då och då stannar de, sprätter lite med<strong>en</strong>a fot<strong>en</strong>, pickar med näbb<strong>en</strong> och fiskar upp något. Så prom<strong>en</strong>erarde vidare, småpratande om maskar och frön. Deser ut som två små gummor i grå huckl<strong>en</strong>.Först tror jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har glömt att stänga hönsgård<strong>en</strong>.S<strong>en</strong> förstår jag att hon inte alls har glömt det. Naturligtvishar hon släppt ut dem!Jag tycker de ser anklagande på mig när jag passerar dem.De skrockar lite, som om de sa: Det här kunde du väl hagjort för länge sedan.- Vi får snacka om det här s<strong>en</strong>, säger jag.106*Det är tomt i huset. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kollegieblock ligger på furubordetframför fönstret m<strong>en</strong> av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> syns inte ett spår.Jag blir stå<strong>en</strong>de några sekunder vid bordet. Låter pekfingretlöpa över kollegieblockets brunvita omslag. Lyssnar efter<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Så drar jag av mina blöta kläder och går ut ochlägger dem på bänk<strong>en</strong>. Jag plockar fram mina avklippta jeansoch <strong>en</strong> t-shirt ur byrån i mitt rum.Jag går tillbaka ut i köket och packar upp varorna. Kännerett sting av olust när jag kommer ihåg att jag inte köptnågon pres<strong>en</strong>t till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. En <strong>bok</strong> hade jag velat ge h<strong>en</strong>ne.En riktigt bra <strong>bok</strong>. Kanske <strong>en</strong> diktsamling. M<strong>en</strong> böcker finnsinte i Vivohall<strong>en</strong>.Jag känner att jag är hungrig och gör <strong>en</strong> macka med herrgårdsost.Jag kommer på att jag glömt köpa Lätt & Lagom.Det är nästan slut.Jag tar mackan i hand<strong>en</strong> och går ut och letar efter <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon sitter bakom huset, vid de halvt förvildadeklarbärssnår<strong>en</strong>. Jag blir förvånad över att jag inte såg h<strong>en</strong>n<strong>en</strong>är jag kom.- Var har du varit? frågar jag.- Jag kissade.- Här på gräsmattan?- Där borta, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och tecknar med nack<strong>en</strong> motskogskant<strong>en</strong>. Vill du att jag ska peka ut exakt var det var?- Klarar du det själv, säger jag förvånat.- Det tar <strong>en</strong> jävla tid, Adam, m<strong>en</strong> det går!Jag hör på h<strong>en</strong>nes röst att det är något. Hon låter som närhon kom. Så där bitter och anklagande.- Vad är det <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>? Har det hänt nåt?Hon ser på mig m<strong>en</strong> inte med d<strong>en</strong> roade, undersökandeblick<strong>en</strong>. Inte med ögon<strong>en</strong> som tycker om Adam. De här stirrarbara på mig.- Vad skulle det vara? Tror du inte jag kan klara mig självnågra timmar utan att det händer <strong>en</strong> jävla massa. Tror duinte det Adam? Tror du att det är du som får allting att fungera,va?Gör du det? Tror du att det är dina jävla rullstolsrampersom gör att jag kan vara här? Gör du det? Svara, Adam!Jag känner att jag börjar bli förbannad. Jag vill försökabyta samtalsämne.- Varför har du släppt ut höns<strong>en</strong>?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> stirrar på mig. Jag ser att hon går igång på allvarnu.107
- Vad m<strong>en</strong>ar du? Får jag inte det? Ska du ha de där jävlahönorna inspärrade hela livet? I <strong>en</strong> satans skåpbil. Det är juför fan inte klokt!- De är inte inspärrade. Det är deras liv. De är trygga där.Det är för deras eg<strong>en</strong> skull, fattar du väl. Det finns räv här,det vet du väl?- Räääv! fräser <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. M<strong>en</strong>ar du att höns<strong>en</strong> ska behövabo i det där fängelset bara för att du är rädd för <strong>en</strong>räääv?- Okej, säger jag. De får gärna gå fritt för min del. M<strong>en</strong>du får ta ansvar för dem. Du får stänga in dem på kväll<strong>en</strong>.- Det ska bli ett nöje! skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Så kör hon med kraftiga armtag ner i trädgård<strong>en</strong> där Sivanoch Rut kommer spankulerande. Rullstol<strong>en</strong>s har kurs raktpå dem och de far åt var sitt håll med ett förskräckt kacklande.*Vi håller oss på behörigt avstånd från varandra. Vädret blirbättre och när sol<strong>en</strong> tittar fram på eftermiddag<strong>en</strong> går jag neroch lägger mig på bryggan. Det doftar tjära och kallt, klartinsjövatt<strong>en</strong> och jag tror jag somnar <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> stund till ljudetav tunga vågor som kastar sig mot bryggans st<strong>en</strong>läggning.När jag öppnar ögon<strong>en</strong> ig<strong>en</strong> är jag alldeles varm. Jag bestämmermig för att ta ett dopp och kastar i min vita simskivaoch hoppar efter själv. Jag håller på <strong>en</strong> lång stund medatt bara försöka flyta med skivan under kropp<strong>en</strong>. Det är svårtm<strong>en</strong> jag märker att det går lättare om jag vågar ta simtagmed armarna för då får jag bättre balans.När jag kikar upp ser jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter på bryggan.Jag undrar hur länge hon varit där. Hon ser på mig och jag108märker g<strong>en</strong>ast att hon har lugnat sig. Ögon<strong>en</strong> är mjuka ig<strong>en</strong>,nästan ångerfulla.- Adam...- Ja?- Kom.Jag traskar i vattnet, fram till bryggan. Jag söker med fot<strong>en</strong>efter <strong>en</strong> hålighet och klättrar upp på de stora st<strong>en</strong>arna.- Vad är det?- Förlåt Adam. Förlåt att jag var dum.- Det var väl inget.- Jag kan inte rå för det. Jag blir så där ibland. Jag bliralldeles rasande över ing<strong>en</strong>ting.- Jag fattar det. Det gör inget <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Du får bli rasande.- Du är fin Adam.Jag böjer mig fram över rullstol<strong>en</strong> så att mitt ansikte kommerintill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s. Jag vet inte varför jag gör det. M<strong>en</strong>det känns naturligt. Jag tror det är kropp<strong>en</strong> själv som sköterdet. Ett ögonblick är jag säker på att jag ska kyssa h<strong>en</strong>neoch jag ser i h<strong>en</strong>nes ögon att hon vet det också. Min mun ärså nära h<strong>en</strong>nes att jag kan känna h<strong>en</strong>nes utandning som <strong>en</strong>sval luftström mot mina läppar. M<strong>en</strong> så händer något, jagvet inte vad, jag stryker min hand över h<strong>en</strong>nes kind istället.- Du är fin du med, säger jag.*+ 17 grader. Det har blåst friskt hela dag<strong>en</strong>. Det regnadeett tag (sju millimeter). Två ägg. Höns<strong>en</strong> befriade! Det är<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som skrivit i dag<strong>bok</strong><strong>en</strong>. Jag sitter och bläddrar id<strong>en</strong> medan jag dricker mitt morgonte. Jag känner mig stel109
och frus<strong>en</strong>, har svårt att vakna. Jag nyser ett par gånger närjag söker efter <strong>en</strong> tjockare tröja i farsans garderob och undrarom jag är förkyld eller om det är min gamla dammallergi.Jag går ut och känner på min blå tröja som ligger kvar bredvidjeans<strong>en</strong> på bänk<strong>en</strong> framför huset. D<strong>en</strong> är full av nattfuktoch jag låter d<strong>en</strong> ligga. När sol<strong>en</strong> når hit torkar d<strong>en</strong> snabbt.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sover. Tror jag. Jag har ing<strong>en</strong> lust att bada, trotsatt det ser ut att vara hyfsat väder. Sol<strong>en</strong> lyser på halva bryggan.Sjön är småkrusig, alldeles knottrig, det glittrar ochblänker i vattnet. Det är inga riktiga vågor, de rör sig inte åtnågot särskilt håll. Det är bara vågbarn<strong>en</strong> som leker lite,innan vind<strong>en</strong> vaknar till ig<strong>en</strong> och <strong>en</strong> ny vandringsdag börjar.Så hör jag ljud inifrån <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rum. Jag går fram tillspis<strong>en</strong> och sätter på nytt vatt<strong>en</strong> och väntar på att hon skadyka upp. På att få stryka min hand g<strong>en</strong>om h<strong>en</strong>nes rufsigahår. Så här börjar våra morgnar. Vi har inga rutiner, ingaregler eller tider, vi låter kropp<strong>en</strong> bestämma rytm<strong>en</strong>. Ochändå: de börjar alltid så här.Så ser jag h<strong>en</strong>nes morgonskrynkliga ansikte i dörr<strong>en</strong> ochreser mig på nytt för att bära h<strong>en</strong>ne ut till Adams Skuttkärra,som <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> döpt d<strong>en</strong> till. Jag bär h<strong>en</strong>ne i famn<strong>en</strong>, somett barn, med <strong>en</strong>a arm<strong>en</strong> under h<strong>en</strong>nes knäveck och d<strong>en</strong> andrabakom h<strong>en</strong>nes rygg. Inte som i början när jag släpadeomkring på h<strong>en</strong>ne som om hon var <strong>en</strong> staty.Det känns fullständigt naturligt för mig att hjälpa <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i alla de situationer där hon behöver ett handtag. Jaghar förstått att det är jätteviktigt för h<strong>en</strong>ne att gå på toa regelbundet.Att det är ett av h<strong>en</strong>nes största dagliga bekymmer.Jag tror jag är lite stolt över mig själv. Jag har alltid fått110höra att jag klarar allting så fint. Att jag är så mog<strong>en</strong> ochklok för min ålder. Det är sant. Jag har stått på egna b<strong>en</strong> rättlänge. Fråga farsan! Så jag tycker jag är rätt person för dethär.Och ändå: just d<strong>en</strong> här morgon sviker jag. Jag vet intevarför. Kanske för att jag känner mig så seg, kanske för attvi fortfarande är lite g<strong>en</strong>erade inför varandra efter gårdag<strong>en</strong>sbråk. Vårt första gräl!Eller också händer det bara för att jag vill visa hur bra jagklarar allt det här. För att jag blir nonchalant.Just när jag ska bära h<strong>en</strong>ne nedför ramp<strong>en</strong> viker sig högrab<strong>en</strong>et under mig. Jag vet inte om det är kramp i vad<strong>en</strong>,jag får det ibland, eller om det är knät som spökar. Kansketrampar jag snett på nåt sätt. Hur som helst: b<strong>en</strong>et bara försvinnerunder mig och hela min kropp lutar häftigt åt höger.Hade jag varit <strong>en</strong>sam hade det varit <strong>en</strong> smal sak att fixa det.Nu har jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i famn<strong>en</strong> och tyngd<strong>en</strong> från h<strong>en</strong>ne klararjag inte på ett b<strong>en</strong>. Jag lyckas hålla balans<strong>en</strong> under någonsekund, s<strong>en</strong> brakar vi omkull med full kraft. Jag hamnarförst i nåt omöjligt läge med huvudet hängande nedförramp<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir liggande högre upp. S<strong>en</strong> glider jagutför d<strong>en</strong> hala ramp<strong>en</strong> och stannar halvvägs ut på gräsmattan.Jag tar mig om <strong>en</strong>a örat. Upptäcker att jag blir blodig påhand<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har kravlat sig upp och står på knä ramp<strong>en</strong>.Hon tar stöd mot huset och reser sig omständligt. Det tar <strong>en</strong>och <strong>en</strong> halv evighet m<strong>en</strong> s<strong>en</strong> står hon i alla fall upp.- Hur gick det, frågar jag.- Det är okej, säger hon. Hur är det med dig?- Näsblod och mosat öra.111
- Jag tror inte på några underverk längre. M<strong>en</strong> jag har inteslutat träna. Jag måste ju fortsätta att träna mig fysiskt, detmåste väl alla människor. Jag hade ju tur också. Min skadasitter lågt ner på rygg<strong>en</strong>. Ju högre upp ryggrad<strong>en</strong> går av, jumer förlamad blir man. M<strong>en</strong> jag bröt aldrig rygg<strong>en</strong>. Jag har<strong>en</strong> inkomplett skada.- Vad betyder det?- Att det mest är hopklämt. M<strong>en</strong> jag tänker inte på skadanlängre. Jag vill försöka hitta ett nytt liv nu, åt mig och d<strong>en</strong>här stol<strong>en</strong>. Istället för att inbilla mig att jag <strong>en</strong> dag ska kunnagå ut och dansa.- Hur ofta tränar du nu då?- En gång i veckan.Jag säger inget. M<strong>en</strong> jag känner hur h<strong>en</strong>nes svar gör mignästan gal<strong>en</strong>: <strong>en</strong> gång i veckan! Det är ju fullständigt m<strong>en</strong>ingslöst.Det är ing<strong>en</strong>ting. Folk som skiter <strong>en</strong> gång i veckandör av förstoppning. M<strong>en</strong> jag biter ihop.- Förlåt, säger jag.- Förlåt för vadå?- För att jag inte vet ett dugg om vad du har gått ig<strong>en</strong>om.För att jag ställer så idiotiska frågor.- Det är bra att du gör det, Adam. Fortsätt och ställ idiotiskafrågor till mig.*M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> där frågan som bränner som <strong>en</strong> låga mot mina läppard<strong>en</strong> ställer jag ändå inte. Frågan som förföljt mig i tre år,som väckt mig på nätterna när jag legat kallsvettig i säng<strong>en</strong>och viskat: Nej <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, Nej! Gör det inte! D<strong>en</strong> frågan116ställer jag inte. Jag sväljer ner d<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Gång på gång manarjag tillbaka d<strong>en</strong> brännande frågan in i munn<strong>en</strong> och släckerd<strong>en</strong> med min saliv. Jag känner hur ord<strong>en</strong> fräser till mot tunganinnan de förvandlas till vatt<strong>en</strong>ånga och försvinner i intet:<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, hoppade du verklig<strong>en</strong> från bigarråträdet?Det frågar jag inte. Det vågar jag inte, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag går ner till bryggan och tar av mig mina blodiga kläderoch sköljer dem i vattnet. Jag sträcker mig efter <strong>en</strong> klickgrönsåpa och d<strong>en</strong> gamla skurborst<strong>en</strong> som ligger i <strong>en</strong> hålighetunder bryggan. Jag skrubbar kläderna på <strong>en</strong> av bryggst<strong>en</strong>arnaoch tycker att resultatet ser lovande ut. Jag breder utdem på tork på bryggan.Så går jag upp till bänk<strong>en</strong> och drar på mig jeans<strong>en</strong> ochd<strong>en</strong> blå tröjan. De är varma av sol<strong>en</strong>. Jag känner något sompetar mig i rygg<strong>en</strong> och när jag känner efter med hand<strong>en</strong> fårjag tag i ett brev som sticker upp ur bakfickan. Visst ja, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s brev! Det ser illa medfaret ut. Buckligt av fukt. Text<strong>en</strong>är delvis utsuddad.- <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! ropar jag. Det är post till dig.Hon dyker upp i dörröppning<strong>en</strong>.- Jag glömde det igår. Det är visst från din mamma.Jag slätar ut brevet så gott det går och räcker h<strong>en</strong>ne det.Hon tittar på det, vänder på det.- Har du badat med det?- Det har legat i jeans<strong>en</strong> i natt. De var g<strong>en</strong>omsura efterregnet igår.Hon pillar upp det med pekfingret m<strong>en</strong> har svårt att veckla117*
ut själva brevet för det verkar ha klistrat ihop sig när dettorkat.- Man kan fukta det ig<strong>en</strong>, säger jag. Kom ska jag fixa det.Jag går in och sätter på <strong>en</strong> kastrull vatt<strong>en</strong> och när det kokarhåller jag brevet över vatt<strong>en</strong>ångan. Papperet mjuknarsnabbt och jag lyfter försiktigt upp d<strong>en</strong> hopvikta sidan.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> läser tyst. Vänder på det. Skrattar till. Så vikerhon ihop det ig<strong>en</strong>.- Mamma hälsar jättemycket till dig.- Tack.- Och till Anders, lägger hon till med ett skratt.- Varför hälsar hon till farsan?- För att hon tror att han är här så klart.- Varför tror hon det?- För att jag har sagt det så klart. Du tror väl inte hon hadesläppt iväg mig hit om hon hade vetat att jag skulle vara helt<strong>en</strong>sam med dig.*- Jag går <strong>en</strong> sväng, säger jag till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och håller uppskissblocket och några blyertsp<strong>en</strong>nor så att hon ska tro attjag behöver arbeta i fred <strong>en</strong> stund.- Mmm, säger hon utan att öppna ögon<strong>en</strong>.Hon ligger på bryggan och solar i <strong>en</strong> svart bikini. Detmörkbruna håret är utslaget över brädorna. Kropp<strong>en</strong> är späd,bröst<strong>en</strong> ganska stora. Hon ser ut som vilk<strong>en</strong> femtonårig tjejsom helst. Och ändå är hon märkt av sitt öde. B<strong>en</strong>musklernaär små och raka. Det syns att hon inte har använt dem pålänge. Det syns också att hon har använt sina armmusklerdesto mer.118När jag börjar gå ropar hon efter mig.- Var rädd om dig...Eftersom jag inte förstår riktigt hur hon m<strong>en</strong>ar säger jaginget. Jag stannar bara upp och nickar m<strong>en</strong> det ser hon inteför hon blundar fortfarande.- ... så att inte räv<strong>en</strong> tar dig!- Kul, ropar jag.Jag följer stig<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om Bauerskog<strong>en</strong>. Går och ser på allarötterna som jag nu har lätt att ta mig över. Sparkar på demlite, som om det skulle gå att få dem att begripa att de inteborde ligga här.När jag kommer till bronsåldersäng<strong>en</strong> ser jag att backsmultron<strong>en</strong>är mogna. Över d<strong>en</strong> del av äng<strong>en</strong> där det växermest, ligger <strong>en</strong> söt smultrondoft. Jag andas in d<strong>en</strong>, minnsdoft<strong>en</strong> från alla tidigare somrar, och tänker att om dofterhade varit möjliga att se, så hade luft<strong>en</strong> över äng<strong>en</strong> haft ljusrödslöja som rört sig sakta i vind<strong>en</strong>.Jag sätter mig på huk och tar fram <strong>en</strong> plastpåse ur fickanoch börjar plocka de trubbnosiga och fasta smultron<strong>en</strong>. Deliknar små jordgubbar. Älvornas jordgubbar, brukade farsankalla dem när jag var lit<strong>en</strong>.Jag plockar d<strong>en</strong> lilla pås<strong>en</strong> full. Så sätter jag mig i gräsetoch smakar på dem. De är godare än vanliga smultron. Detvet jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> också tycker.*På kväll<strong>en</strong> när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> lagt sig dröjer jag mig kvar i köket.Jag sitter vid fönstret och skissar snabba intryck av skymning<strong>en</strong>.Detaljer i trädgård<strong>en</strong>, bryggan och sjön i det sistaflämtande solljuset.119
huvud i mitt knä.Jag stoppar in hand<strong>en</strong> i håret.- Och vilk<strong>en</strong> underbar tårta du har gjort!- Grattis, säger jag och stryker h<strong>en</strong>ne över kind<strong>en</strong>.- Nej inte så. En riktig födelsedagspuss vill jag ha, säger<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och lyfter på huvudet.Hon blundar och jag lutar mig fram och kysser h<strong>en</strong>ne försiktigtpå läpparna.- Så då?- Det var mycket bättre! Det känns faktiskt lite specielltatt fylla femton. Man är stor då. Man får börja leva utanskyddsnät. Man får ta ansvar och skylla sig själv när det gåråt helvete. Fast det har ju du gjort länge.- Ja, det är klart. M<strong>en</strong> det är inte bara det som det handlarom. Det är <strong>en</strong> period i livet som är slut för alltid och <strong>en</strong> nysom börjar. Barndom<strong>en</strong> är förbi. Ja, d<strong>en</strong> slutar väl redan närman fyllt tolv. M<strong>en</strong> det blir så tydligt nu. Änglarna som harvaktat <strong>en</strong> s<strong>en</strong> man var lit<strong>en</strong> har börjat tröttna. De har nyabarn att tänka på.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger ing<strong>en</strong>ting och jag undrar om hon missförstårmig. Hon hade behövt ha kvar änglarna. Då hadekanske h<strong>en</strong>nes liv blivit annorlunda.- Tolv, femton och arton är det <strong>en</strong>da man skulle behövafylla. Det är de <strong>en</strong>da födelsedagar jag tänker fira i alla fall,säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar. Hon har svårt att ta ögon<strong>en</strong> från brickan.- Vilka fina blommor! utbrister hon som om hon först nuupptäcker de höga, lilaröda eldslågorna i ölglaset.- Rallarrosor, säger jag. Det är de <strong>en</strong>da rosor trädgård<strong>en</strong>erbjuder.122- Jag har alltid gillar dem, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jag vet inte vad jag tycker, säger jag. Britt älskar dem.Hon kallar dem ”sista chans<strong>en</strong>”.- Varför det?- För d<strong>en</strong> där skarpa rödlila färg<strong>en</strong>s skull. Äldre kvinnorklär sig visst i såna färger, i lila, när de ska göra sig riktigtfina. För att de ska synas bra. Det är ju sista chans<strong>en</strong> fördem att fånga <strong>en</strong> karl. Säger Britt.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar.- Det har jag aldrig hört förut, säger hon- Jag använder dem som almanacka. När de sista blommornai topp<strong>en</strong> har börjat blomma, då är sommarlovet nästanslut.- Då gäller det att ta sista chans<strong>en</strong> och njuta av sommar<strong>en</strong>,säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon tittar på de höga blomställningarna. De är knapptutslagna till hälft<strong>en</strong>. Det är tid kvar. Gott om tid. Än är intesommar<strong>en</strong> förbi.- Så många ögon, säger hon s<strong>en</strong>. Jag har tänkt på det därsom du sa om att blommorna är jord<strong>en</strong>s ögon. Här ser mandet ju jättetydligt.- Jag vet.- Vet du vad vi brukade kalla dem?- Nej- Rävrumpor!Vi skrattar.- Vill du ha <strong>en</strong> bit tårta? Det är backsmultron. Fast rest<strong>en</strong>är bara fusk.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar och jag skär upp <strong>en</strong> stor bit åt h<strong>en</strong>neoch <strong>en</strong> nästan lika stor åt mig själv.123
- D<strong>en</strong> är jättegod, Adam, säger hon och lyfter av ett storttrubbigt smultron och låter det smälta i munn<strong>en</strong>.- Var det de här du plockade i går eftermiddag?- Ja.Vi njuter av tårtan för d<strong>en</strong> är faktiskt inte så tokig, trotsmissödet med bakpulvret. S<strong>en</strong> känner jag att vi närmar ossdet ögonblick i varje födelsedag när man ska börja ägna sigåt pres<strong>en</strong>terna.- Nån pres<strong>en</strong>t har jag inte köpt, säger jag.- Det här är mer än <strong>en</strong> pres<strong>en</strong>t, säger hon och pekar medtesked<strong>en</strong> på födelsedagsbrickan.- M<strong>en</strong> du ska få <strong>en</strong> sak i alla fall.- Vadå?- Det är du själv som är pres<strong>en</strong>t<strong>en</strong>, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag ska gedig min bild av dig. D<strong>en</strong> sannaste jag kan skapa. M<strong>en</strong> dumåste själv hjälpa till. Du måste sitta för mig. Kanske mångatimmar. Vill du det?- Hemskt gärna, säger hon och låter lite rörd.- Minns du d<strong>en</strong> sommar<strong>en</strong> när vi var tolv år och var påbronsåldern så ofta. En gång sa du till mej: Rita mej, Adam!M<strong>en</strong> jag ville inte då. Jag tyckte inte jag var tillräckligt duktig.M<strong>en</strong> jag har tänkt på det s<strong>en</strong>, att jag skulle försöka göradet nångång, när jag lärt mig mer. Nu vill jag försöka.- Det minns jag inte, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> eftertänksamt. M<strong>en</strong>det är <strong>en</strong> underbar pres<strong>en</strong>t att få. Det är det finaste du kan gemig.*124Vi är på bryggan nästan hela dag<strong>en</strong>. Det är d<strong>en</strong> hetaste dag<strong>en</strong>hittills. Sol<strong>en</strong> är äntlig<strong>en</strong> så där varm som d<strong>en</strong> ska varaåtminstone några gånger. Vi ligger och flämtar och klagaröver värmeböljan precis som man ska göra när det äntlig<strong>en</strong>är sommar. Det är för varmt att göra något, till och med föratt teckna.- Vad ska du göra s<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Ska du bli konstnär?- Jag vet inte. Det är så många som är duktiga på att teckna.Om man ska bli konstnär måste man hitta <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> stil, etteget sätt att se saker och ting. Jag vet inte om jag klarar det.- Vad ska du bli, om du inte blir konstnär.- Ett tag tänkte jag att det kulle vara kul att vara botanistoch syssla med blommor m<strong>en</strong> jag vill nog hellre ha det som<strong>en</strong> hobby, som farsan.- Då blir du journalist, som Anders.- Jag vet inte, kanske. Eller fotograf, det verkar roligare.- Du skulle nog bli <strong>en</strong> bra fotograf, Adam, säger hon.- Du då? Jag minns att du ville bli sångerska när du varlit<strong>en</strong>. Du hade föreställningar i ladan. Kommer du ihåg det?Du sjöng så himla bra, tyckte jag<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar och nickar.- Jag sjunger ju fortfarande. Det är nog det <strong>en</strong>da som ärsig likt när det gäller mig. Jag sjunger i <strong>en</strong> kör. M<strong>en</strong> det varlänge s<strong>en</strong> jag slutade drömma om att bli sångerska. Hellreskådespelerska i så fall m<strong>en</strong> det är nog inte så stor efterfråganpå såna som måste ha <strong>en</strong> rullstol med sig på sc<strong>en</strong>.Det blir tyst <strong>en</strong> stund. Jag märker att vi bägge två tittarbort mot Nord<strong>en</strong>. Eller sneglar, kanske man ska säga, fördet känns nästan lite förbjudet att titta däråt.- Har du ing<strong>en</strong> kontakt med Björn?125
- Han ringer ibland. Inte så ofta nu som i början. Det ärnästan skönt. Han ber om ursäkt hela tid<strong>en</strong>. Ibland hörs detatt han är full.- Du har inte lust att hälsa på honom?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet.- Han vill inte det.- Varför det?- Han har sagt att han inte vill. Jag tror han skäms för hurhan har det nu.- Och du vill inte för att han inte vill?- Ungefär så.Vi badar s<strong>en</strong>. Jag ställer mig i vattnet och lyfter ner <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> från bryggan. Jag bär h<strong>en</strong>ne i famn<strong>en</strong> in mot strand<strong>en</strong>och sätter h<strong>en</strong>ne på d<strong>en</strong> räffliga sandbottn<strong>en</strong> där vattnet gårmig till knäna. Hon lägger sig på rygg, sträcker ut kropp<strong>en</strong>.- Åh, vad härligt, säger hon. Det är ju jättevarmt här inne!Jag nickar och går ut <strong>en</strong> bit och kastar mig raklång ochdoppar mig. S<strong>en</strong> går jag och tar skivan och försöker flyta påd<strong>en</strong> <strong>en</strong> stund. M<strong>en</strong> det går sämre d<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong>. Huvudetvill åka under.- Var inte så rädd, Adam! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.När jag bär <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> upp håller hon sina droppande armarom min hals och ger mig <strong>en</strong> blöt puss mitt på munn<strong>en</strong>.- Tack för hjälp<strong>en</strong>, säger hon. Det var första gång<strong>en</strong> jagbadade i <strong>en</strong> riktig sjö. Första gång<strong>en</strong> på tre år. Det passar välfint på <strong>en</strong> födelsedag.*På kväll<strong>en</strong> kommer vi på att vi ska äta <strong>en</strong> femtonårsmiddag126ute på bryggan. Jag hittar klotgrill<strong>en</strong> i uthuset m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> är iett bedrövligt skick och det tar <strong>en</strong> bra stund att få bort allgammal kol och rost som bildat <strong>en</strong> torvmosse i bott<strong>en</strong>. Gallretär fullt av sot och intorkade matrester. Min far är <strong>en</strong> slarver.Han skulle inte klara sig utan mig.- Titta, här ligger ju segl<strong>en</strong> till snipan, säger jag när jaglyfter undan några kartonger för att leta efter <strong>en</strong> stålborste.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rullar fram och kikar medan jag lyfter upp sprisegletoch drar ut det på betonggolvet. Det är gråvitt i färg<strong>en</strong>och luktar unket.- Det verkar i alla fall helt, säger jag.- Finns det försegel också?- Det tror jag.Jag återvänder till lådhög<strong>en</strong> och drar ut ett mindre segel.Det verkar lite mögligt och är ännu gråare.- Det är inte vackert m<strong>en</strong> det fungerar nog ändå, säger<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Ska vi ta <strong>en</strong> tur? undrar jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet.Jag drar ut de bägge segl<strong>en</strong> i sol<strong>en</strong> och hänger upp dempå spikarna i uthusvägg<strong>en</strong> där vi brukar ha nätet.- Jag ska tvätta dem med såpa s<strong>en</strong>, säger jag.Jag kånkar ut grill<strong>en</strong> och sedan söker vi ig<strong>en</strong>om helauthuset efter grillkol m<strong>en</strong> det finns ing<strong>en</strong>. Å andra sidanfinns det ing<strong>en</strong> tändvätska heller.- Vi kör med naturmetod<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Kottar gårprecis lika bra.Jag tar <strong>en</strong> plasthink och går upp i skogskant<strong>en</strong> och fyllerhink<strong>en</strong> med knastertorra tallkottar. Ovanpå lägger jag litedöda kvistar som jag bryter längst in under <strong>en</strong> gran.127
<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har lagt ett par hopknycklade tidningssidor igrill<strong>en</strong>. Jag bygger <strong>en</strong> lappkåta runt papperet av de torrakvistarna och häller försiktigt kottarna över. Jag gräver ut<strong>en</strong> lit<strong>en</strong> tunnel in till kvistarna och tänder eld på papperet.Jag går in i köket och tar ut långpannan ur ugn<strong>en</strong> ochfyller d<strong>en</strong> med grönsaker som jag sköljt och skurit i ganskagrova bitar. Det är gul lök, tomater, morötter, potatisskivoroch strimlad röd paprika. Jag häller på <strong>en</strong> burk champinjoner,saltar och pepprar och slår <strong>en</strong> skvätt matolja över alltihopaoch går ut med det till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vilk<strong>en</strong> fin glöd det är, säger jag och sätter långpannan pågallret över de rödlysande kottarna.- Jag ska bara fixa <strong>en</strong> sås, säger jag och försvinner upp tillhuset ig<strong>en</strong>.Jag rör ihop <strong>en</strong> snabbsås av <strong>en</strong> burk krossade tomater ochlite crême fraiche. Jag smular ner Britts torkade örtkryddor.S<strong>en</strong> går jag in i skafferiet, förbi hyllorna med konserveroch längst in till kortvägg<strong>en</strong> där jag vet att det brukar ligganågra vinare. Jag väljer bland de vita och tar flaskan medd<strong>en</strong> snyggaste etikett<strong>en</strong>.När jag kommer ut ig<strong>en</strong> ryker det ur långpannan och <strong>en</strong>doft av mat vilar över bryggan. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> byter om. Honhar tagit av sig d<strong>en</strong> svarta bikinin och håller på att krånglapå sig jeans<strong>en</strong>. Kvällssol<strong>en</strong> målar av h<strong>en</strong>ne och lägger ettmjukt, rödgult ljus över ansiktet och de kritvita bröst<strong>en</strong>.- Jag har bränt mig på lår<strong>en</strong>, säger hon och vänder sigog<strong>en</strong>erat mot mig. H<strong>en</strong>nes bröst är ganska snygga och jagkan naturligtvis inte låta bli att titta på dem. Hon skrattartill, som om hon kom på att hon faktiskt inte har nåt påöverkropp<strong>en</strong> och så drar hon på sig <strong>en</strong> tröja.128- Dricker du vin? säger jag och håller fram flaskan somjag haft bakom rygg<strong>en</strong>.- Inte så ofta precis, säger hon. M<strong>en</strong> ikväll skulle det varagott.- Det är inte så kallt, säger jag och känner på flaskan medhandflatan. Vitt vin ska vara kallt annars är det odrickbart<strong>en</strong>ligt farsan.- Det går att ordna, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och tar flaskan urmin hand.I <strong>en</strong> <strong>en</strong>da rörelse slänger hon d<strong>en</strong> över axeln och ut i vattnet.Det plaskar till rejält och d<strong>en</strong> tunga vinflaskan sjunkersom <strong>en</strong> st<strong>en</strong>. Vi ser hur d<strong>en</strong> lägger sig tillrätta på bott<strong>en</strong>.- Bra idé, säger jag och skrattar. Hur går det med käket?- Det är snart klart, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och rör om med <strong>en</strong>alldeles slät gr<strong>en</strong>klyka som vågorna har polerat.- Behöver vi tallrikar?- Nej, vi kan väl käka direkt från pannan. M<strong>en</strong> <strong>en</strong> gaffelvore inte så dumt.Jag går in ig<strong>en</strong>.- Och glas! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Och mina blommor!Jag hittar två hela vinglas i skåpet, tar två gafflar i diskstället,ölglaset med rallarrosorna och <strong>en</strong> korkskruv samtdet sista av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s födelsedagstårta.*Det är <strong>en</strong> sån där kväll med massor av hägringar i sjön ochvi roar oss med att försöka överträffa varandra med att räknaupp alla märkliga gestalter vi kan upptäcka i sjön. Allt harliksom lyft sig flera meter upp ur vattnet och svävar. Strand-129
st<strong>en</strong>ar, träd, bryggor, båtar och öar, allt sånt där flyger omkringframför oss. Vinet gör kanske sitt till också.Jag berättar för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att jag tycker att jag ser <strong>en</strong> stadsdeli Paris. Med kajerna utmed Seine och ett café med rödamarkiser och så <strong>en</strong> lång rad av såna där stånd där de säljergamla fina böcker.- Har du varit i Paris?- Jag var med farsan på ett jobb på sportlovet. Tre dar.- Är det fint?- Ja, fast det är mycket bilar överallt.- Vad gjorde ni?- Tja vi var på Euro-Disney ett par timmar och så såg viTriumfbåg<strong>en</strong> och Eiffeltornet och Mona Lisa. Det är santsom din kompis säger, det finns hiss i Eiffeltornet.Långpannan är länsad och ligger på sjöbott<strong>en</strong> bredvidbryggan. Vi har druckit upp det mesta av vinet och jag gissaratt vi inte är helt nyktra. Jag märker det på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>också, som fnittrar åt nästan allt jag säger.- Måna-Lisa, säger hon nu och fnittrar. Hon heter ju faktisktdet. Måna! Måna-Lisa!Så blir hon allvarlig ig<strong>en</strong>. Ser ut över sjön. Drar ett djuptbloss på sin cigarett och blåser långsamt ut rök<strong>en</strong> som bildarett ljust moln.- Jag tror aldrig jag skulle trivas i Paris. Jag tycker bästom när det är lugnt och stilla. Jag har faktiskt svårt för Stockholmmed. Så som vi har det nu, Adam, så skulle jag alltidvilja ha det.- Ditt vardagsliv? säger jag och tänker på det hon snackadeom häromdan.- Ja. Att försöka skapa <strong>en</strong> värld i värld<strong>en</strong>. En eg<strong>en</strong> värld.130- Som d<strong>en</strong> där <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> på Fjuk gjorde.- Ja. På sätt och vis. M<strong>en</strong> inte <strong>en</strong>sam. Helst inte <strong>en</strong>sam.Man måste hitta nån att vara med. Nån som man kan lita på.Det blir nog inte så jävla lätt.Jag rycker till lite för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> låter plötsligt hård påröst<strong>en</strong>. Jag säger inget mer. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> fimpar mot bryggan.Tystnad<strong>en</strong> drar ett svart streck under h<strong>en</strong>nes ord.Det börjar vaka ute på sjön. Ring efter ring dyker uppoch brer ut sig på d<strong>en</strong> mörka vatt<strong>en</strong>ytan. Det är vackert, detär nästan lite magiskt. Jag tycker mig höra ett svagt smackandeljud. Jag vet vad det är för jag har varit med om dettidigare. Det är fiskar som snappar insekter i ytan.- Det är harr, va? säger jag till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon nickar.- Det borde du fiska, säger hon.- Med nät?- Med fluga, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. S<strong>en</strong> börjar hon fnittra ig<strong>en</strong>.Eller humla, säger hon och fnittrar ännu mer. Det har du jugott om här.Jag skrattar också. S<strong>en</strong> sätter hon sig plötsligt upp på brygganoch drar av sig tröjan.- Jag vill bada, Adam. Det var så himla skönt. Bär mig!Kom!Hon sträcker sina armar i luft<strong>en</strong>.Jag reser mig upp.- Ska du ha jeans<strong>en</strong> på dig?- Nej, du får dra av dem.Jag tar tag i byxb<strong>en</strong><strong>en</strong> och börjar dra och när jeans<strong>en</strong> åkerav från hälarna tappar jag balans<strong>en</strong> och välter på bryggan.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> börjar fnittra ig<strong>en</strong>.131
Jag viker ihop jeans<strong>en</strong> och lägger dem i rullstol<strong>en</strong>.- De här behöver jag inte heller, säger hon och drar av sigtrosorna och kastar iväg dem. Man ska näcka, det är skönast,eller hur Adam.Trosorna hamnar ovanpå vinflaskan och när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>upptäcker det bryter ett nytt fnissanfall ut.Jag drar av mig mina kläder också. Så tar jag d<strong>en</strong> skrattande<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i famn<strong>en</strong> m<strong>en</strong> eftersom jag känner att jaginte är riktigt nykter vågar jag inte kliva i från st<strong>en</strong>arna. Jagbestämmer mig för att gå på bryggan in till strand<strong>en</strong> och s<strong>en</strong>ut i vattnet.Jag går försiktigt, tittar var jag sätter fötterna. Gårdag<strong>en</strong>solycka värker fortfarande i mitt öra. Jag har aldrig burit <strong>en</strong>nak<strong>en</strong> tjej tidigare. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s hud känns l<strong>en</strong> mot min. Detär ännu ett skäl till att jag försöker konc<strong>en</strong>trera mig på vadmina fötter gör.Plötsligt kacklar det till uppe i trädgård<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> läggersin hand på min arm. Jag tvärstannar. Lyssnar.- Det är nån i trädgård<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och låter plötsligtspik nykter.Jag spanar in bland träd<strong>en</strong>. Ser upp mot torpet. Kan inteupptäcka något.- Det är nog bara Britt Börjesson, säger jag.Då börjar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> fnissa ig<strong>en</strong>. Jag känner hur h<strong>en</strong>nesvarma kropp liksom vibrerar i min famn.Jag står stilla <strong>en</strong> stund. Inget mer ljud hörs. Det är bara iamerikanska filmer som sånt händer, tänker jag. Om det härvore <strong>en</strong> film så är det ju precis nu som farsan och Britt Börjessonska göra <strong>en</strong>tré. När jag står med <strong>en</strong> nak<strong>en</strong>rullstollsbund<strong>en</strong> tjej i famn<strong>en</strong> och <strong>en</strong> av Britts bättre vinare132står tom på bryggan. Fast det skulle hon kanske inte märka,kommer jag på, för tjej<strong>en</strong>s trosor hänger ju över d<strong>en</strong>.Jag fortsätter att gå. Det var säkert bara Sivan och Rutsom kom ihop sig om <strong>en</strong> mask. De brukar låta så där ibland.Jag säger det till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jag tyckte i alla fall att jag hörde nån, <strong>en</strong>visas hon.Vattnet är alldeles ljummet. Jag bär ut <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tills detnår mig <strong>en</strong> bit upp på lår<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> försöker jag sätta mig påbott<strong>en</strong> med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i famn<strong>en</strong>. Jag har nån vag idé om attvi ska bada tätt tillsammans. Vi ramlar baklänges ner i vattnet.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> fnissar och nu kan jag inte hålla mig längreutan får ett våldsamt skrattanfall som håller på ända tillsbåde <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag hamnar under vattnet.S<strong>en</strong> kastar sig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> åt sidan med ett skrik. Hon tyckteatt något snuddade vid h<strong>en</strong>nes rygg.- En fisk, säger hon.Jag säger inget. Jag vet vad det var. Det var min hårdasnopp som råkade komma emot h<strong>en</strong>ne. Jag blir g<strong>en</strong>erad ochdå ser jag att hon också förstår vad det var för <strong>en</strong> sorts fisk.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill sova under bar himmel. Ute på bryggan. Detär <strong>en</strong> bra idé tycker jag och går in och hämtar våra filtar. Jagtar kuddarna också och ordnar till två mysiga bäddar. S<strong>en</strong>springer jag bort och stänger till Sivan och Rut. De verkarha vant sig vid utelivet och går in själva på kväll<strong>en</strong>. Jagfattar inte varför vi inte har kommit på det här tidigare. Nuser jag dem sitta och snusa i d<strong>en</strong> mörka bil<strong>en</strong>. Jag sägergodnatt.133*
Jag går tillbaka, hjälper <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att lägga sig på bryggan,kryper ner bredvid h<strong>en</strong>ne. Vi ligger på rygg, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>på min arm, ser på mån<strong>en</strong> som hänger som <strong>en</strong> lysande bumerangöver skog<strong>en</strong>.Det är inte riktigt tyst. Ute på sjön hörs ljudet från <strong>en</strong> båt,jag gissar att det är <strong>en</strong> segelbåt som går för motor i d<strong>en</strong>vindstilla natt<strong>en</strong>. Då och då kan vi uppfatta avlägs<strong>en</strong> musikfrån <strong>en</strong> fest i <strong>en</strong> stuga nånstans inåt landet.- Jag älskar att sova utomhus, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jag med, säger jag.S<strong>en</strong> upptäcker vi att det är fullt av fladdermöss övervattnet och det känns häftigt att ligga nästan mitt ibland dem.De svävar som små spökfigurer över oss med snabba, knixigarörelser. Så kommer <strong>en</strong> fladdermus så nära att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>kryper ner under filt<strong>en</strong>.Jag ser att jag glömt att släcka i köket. Ytterdörr<strong>en</strong> ståröpp<strong>en</strong>. Det gör inget, tänker jag. Här händer aldrig nåt. Härkan man lita på folk.Jag säger det till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, får inget svar.Jag kryper tätt intill h<strong>en</strong>ne, lyssnar <strong>en</strong> stund på h<strong>en</strong>neslånga, lugna andetag. Hon låter som sjön. Jag försöker andasi h<strong>en</strong>nes takt, somnar.*134Jag sover oroligt. Drömmer <strong>en</strong> konstig dröm om att jag stårnak<strong>en</strong> mitt i Paris och att Britt Börjesson kommer fram tillmig. Hon är också nak<strong>en</strong> och h<strong>en</strong>nes bröst gungar tungt förvarje steg hon tar. Hon ser på mig. Skrattar åt mig. Så tarhon ett tag i min snopp med sin högra hand och drar prövandei d<strong>en</strong> några gånger. Så nickar hon och ser uppfordrandepå mig. ”Vad är det”, säger jag förskräckt. ”Sträck ut händerna,min son” säger Britt. Jag vill skrika till h<strong>en</strong>ne att jaginte är h<strong>en</strong>nes son. Att hon blandar ihop mig med någon.M<strong>en</strong> det kommer inte ett ljud över mina läppar. Jag står medvidöpp<strong>en</strong> mun, som <strong>en</strong> död fisk. Jag stryker med hand<strong>en</strong>över mina ögon och märker att de är vita utstå<strong>en</strong>de kulor.Jag är <strong>en</strong> död fisk, tänker jag och känner hur panik<strong>en</strong> växer.”Nå, min son”, säger Britt och då kan jag inte värja miglängre. Jag känner hur hon slingrar sina armar runt min kroppoch lyfter upp mig i sin famn. Hon bär iväg mig. ”Nej”,ropar jag. ”Släpp ner mig.” Då tycker jag att jag skymtarBjörn. Han går bredvid oss. Han är fullt påklädd och hard<strong>en</strong> grå keps<strong>en</strong> uppskjut<strong>en</strong> <strong>en</strong> bit i pannan. Han skrattar åtmig: ”Snacka franska, grabb<strong>en</strong> så man förstår vad du säger.”*Jag vaknar med ett ryck, tror först att jag bara sovit <strong>en</strong> lit<strong>en</strong>stund. M<strong>en</strong> det är ljust ute. Sol<strong>en</strong> är uppe. D<strong>en</strong> har just hävtsig över trädtopparna på halvön mitt emot och lyser på vårhalva av vik<strong>en</strong>. I d<strong>en</strong> andra halvan är vattnet svart som granit<strong>en</strong>under <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s bigarråträd.En gråtrut står på bryggan och gnäller. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rör sigoroligt under filt<strong>en</strong>. Då lyfter trut<strong>en</strong> och flyger upprörd utöver sjön.- Vad är det, mumlar hon.- En trut.Jag ser mig omkring. Ser <strong>en</strong> urdruck<strong>en</strong> vinflaska och två135
halvfulla glas. Det ligger lite kläder utspridda på bryggan.Ett ölglas med röda blommor. Två skrynkliga fimpar. Jagkänner att jag har <strong>en</strong> lätt värk i bakhuvudet och undrar omdet beror på vinet eller på d<strong>en</strong> hårda bryggan.Jag kravlar mig upp, drar på mig jeans<strong>en</strong>, går in, hämtartandborstar och tandkräm. När jag kommer tillbaka är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vak<strong>en</strong>. Hon ligger under sin filt, tittar på mig. Jag sköljerur ett av glas<strong>en</strong>, fyller det med vatt<strong>en</strong>, ställer det bredvidh<strong>en</strong>ne på bryggan. Jag klämmer ut tandkräm på h<strong>en</strong>nes tandborste,räcker h<strong>en</strong>ne d<strong>en</strong>. Hon ställer d<strong>en</strong> i glaset.- Tandkräm<strong>en</strong> åker av, säger jag och nickar mot glaset.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser på glaset och nickar tillbaka.- Ja mamma, säger hon.Jag sköljer ansiktet flera gånger och känner hur de sistaresterna av d<strong>en</strong> obehagliga drömm<strong>en</strong> vädras bort. När jagborstat tänderna ser jag på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon ligger fortfarandeunder filt<strong>en</strong>.- Jag går in och fixar lite frukost, säger jag.När jag går upp till huset tänker jag att hon har rätt. Jagkänner mig faktiskt som <strong>en</strong> jävla morsa.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill sitta för mig s<strong>en</strong>.-Rita mej nu, Adam! säger hon med <strong>en</strong> mjukt befallanderöst som jag har svårt att värja mig emot.Jag hade kunnat tänka mig <strong>en</strong> bättre dag att börja mittkänsliga arbete.- Vi kan göra ett försök, säger jag motvilligt.- Vad roligt det ska bli! Var vill du att jag ska sitta?136Jag har funderat rätt mycket på hur jag ska göra bild<strong>en</strong> av<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Om jag ska teckna h<strong>en</strong>ne i miljö eller välja attbara rita av h<strong>en</strong>nes ansikte. Först hade jag tänkt att vi skullevara på bronsåldersäng<strong>en</strong> eftersom jag har fått för mig attdet var där det här började. M<strong>en</strong> jag inser att det inte går.- Kanske här på bryggan, försöker jag.- I rullstol<strong>en</strong>?Jag funderar. Jag hade nog tänkt att det skulle vara utanstol<strong>en</strong>. Nu vet jag inte riktigt varför. Skulle det inte vara attljuga lite, att försköna bild<strong>en</strong> av h<strong>en</strong>ne? Eller är det <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> själv som är intressant, inte om hon sitter i <strong>en</strong> rullstoleller inte. Jag bestämmer mig för att stol<strong>en</strong> på nåt vis hör tillbild<strong>en</strong> av h<strong>en</strong>ne.- Vi kan pröva med det, säger jag. Längst ute, bredvidsnipan.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rullar ut. Hon vänder sig mot mig.- Jag vill ha blommorna med.Jag skakar på huvudet.- Det går inte, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det ser bara konstigt ut.- Jag vill ändå.- Varför det?- För att det ska bli ett minne av igår. Det var d<strong>en</strong> finastefödelsedag<strong>en</strong> i mitt liv.- Det kommer inte att bli bra.- Bara några styck<strong>en</strong>. Du är ju jätteduktig på att rita blommor.Hon drar upp ett par rallarrosor ur glaset och sticker nerdem i d<strong>en</strong> tomma vinflaskan. Hon håller d<strong>en</strong> i famn<strong>en</strong>.- Så här, säger hon. Då kommer allt med.Jag skrattar åt h<strong>en</strong>ne.137
- Okej, det får vara så, så länge.Jag går in och hämtar skissblocket och väljer <strong>en</strong> 3B p<strong>en</strong>na.Jag tar <strong>en</strong> köksstol med mig ut för jag vill komma i jämnhöjdmed <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vad spännande det känns, säger hon.Jag ställer stol<strong>en</strong> några meter ifrån h<strong>en</strong>ne och slår mig nerpå d<strong>en</strong>. Jag betraktar h<strong>en</strong>ne. Kisar med ögon<strong>en</strong>, öppnar demlångsamt. Ser på bakgrund<strong>en</strong>, snipan som kluckar vid bryggan,d<strong>en</strong> spegelblanka sjön och så långt där borta: norrudd<strong>en</strong>på andra sidan. Jag kliar mig med p<strong>en</strong>nan i pannan. Dethade nog varit bättre om hon suttit i trädgård<strong>en</strong>, kanske underett av träd<strong>en</strong>, så att ljuset blir mjukare. Här ute står jusol<strong>en</strong> på som <strong>en</strong> strålkastare.- Det blir inte bra, säger jag.- Varför inte?- Ljuset är för hårt. Allt blir platt.- På strand<strong>en</strong> då, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och pekar med <strong>en</strong>a fot<strong>en</strong>.Jag vänder mig om, ser alarna. Ljuset verkar mer levandeunder dem.- Ja, vi kan prova där, säger jag.*Jag ställer <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> under ett av träd<strong>en</strong> och vrider rullstol<strong>en</strong>så att snipan kommer med i bakgrund<strong>en</strong>. Så går jag och hämtarmin stol och sätter mig några meter ifrån h<strong>en</strong>ne.- Det här är mycket bättre, säger jag belåtet för ljuset ärhelt annorlunda. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ansikte får färg och liv.- Vad bra, säger hon.138Jag sitter <strong>en</strong> lång stund och försöker se på h<strong>en</strong>ne. Kisarig<strong>en</strong>, öppnar ögon<strong>en</strong>. Försöker se de mörka och ljusa partierna.Jag känner att jag är nervös. Jag har ritat av människortidigare m<strong>en</strong> inte på det här sättet. Då har det varitögonblicksbilder av klasskompisar. Nu vill jag göra någotmer. Det där som är just <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, det skulle jag vilja fångamed min p<strong>en</strong>na. Det där som finns bakom de bruna ögon<strong>en</strong>.Det där som gjorde att hon <strong>en</strong> julidag för tre år s<strong>en</strong> kastadesig ut från sitt bigarråträd.Jag river ut <strong>en</strong> halv sida ur skissblocket och viker d<strong>en</strong> ifyra delar. Så klipper jag ett fyrkantigt hål i mitt<strong>en</strong>. Jag vecklarut papperet och kikar på h<strong>en</strong>ne g<strong>en</strong>om hålet.Jag vrider och vänder på det. Så markerar jag ungefär var<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ska vara och var bakgrund<strong>en</strong> hamnar. Hon betraktarmig med undrande blick m<strong>en</strong> säger inget.Så börjar min hand arbeta. Jag linjerar försiktigt upp konturernaav h<strong>en</strong>nes huvud och kropp, av rullstol<strong>en</strong> och avhögra arm<strong>en</strong> som vilar på armstödet. Jag drar några lösastreck tvärs över bild<strong>en</strong> för att markera bakgrund<strong>en</strong>.- Sitter jag bra så här, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag nickar, hejdar hand<strong>en</strong>, funderar på hur jag ska göramed blommorna i vinflaskan. Jag hoppas att blommornasnart kommer att vissna och glömmas bort. M<strong>en</strong> för säkerhetsskull antyder jag dem på bild<strong>en</strong>.Jag tror vi sitter stilla i nästan <strong>en</strong> timme. Jag på min köksstol,hon i sin rullstol. P<strong>en</strong>nan raspar mot papperet. När jagvilar ett ögonblick tar jag upp tittram<strong>en</strong> och betraktar h<strong>en</strong>ne.Då och då säger hon nåt. Jag nickar mest till svar. Ett gängkillar åker vatt<strong>en</strong>skidor ute på vik<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jag märker detbara som <strong>en</strong> aning långt bak i skall<strong>en</strong>. Jag granskar pappe-139
et. Konturerna av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> finns där nu. Jag känner attdet är h<strong>en</strong>ne jag arbetar med. Jag nickar för mig själv. M<strong>en</strong>där ansiktet ska vara finns bara <strong>en</strong> oval ring. Alla detaljeråterstår. Jag vill vänta med dem. Jag vill arbeta sakta, kännahur bild<strong>en</strong> växer fram g<strong>en</strong>om mig själv. Så här långsamt harjag aldrig tecknat förut.- Nu räcker det för idag, säger jag och sträcker på mig.*Jag gör i ordning <strong>en</strong> karaff med kallt citronvatt<strong>en</strong> och vidricker flera glas under tystnad. Ing<strong>en</strong> av oss är hungrig.Det är lika varmt som dag<strong>en</strong> innan, sol<strong>en</strong> hänger som etteldklot över oss. Jag känner att jag är blöt under min t-shirt,fast jag bara ritat. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s lår svider. Hon provkikarg<strong>en</strong>om tittram<strong>en</strong> och jag hjälper h<strong>en</strong>ne att vända d<strong>en</strong> motolika motiv. Hon skrattar förtjust och säger att allting blir såannorlunda. Att det nästan är som att se färdiga tavlor.Jag kör h<strong>en</strong>ne upp i trädgård<strong>en</strong> och hämtar h<strong>en</strong>nes <strong>bok</strong>.Hon sätter sig under ett av de gamla äppleträd<strong>en</strong> och läser.Jag känner mig rastlös och släpar ner spriseglet till strand<strong>en</strong>.Jag drar ut det i vattnet och låter det flyta. När jag gårupp för att hämta förseglet ser jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> somnat istol<strong>en</strong>. Bok<strong>en</strong> har ramlat ner och ligger uppslag<strong>en</strong> i gräset.Jag tar upp d<strong>en</strong>, slår ihop d<strong>en</strong>, stoppar försiktigt in d<strong>en</strong> bredvidh<strong>en</strong>ne.Segl<strong>en</strong> får driva omkring i vattnet <strong>en</strong> stund. S<strong>en</strong> drar jagupp det första på bryggan och börjar skrubba det med såpa.Det är mycket jobbigare än jag tänkt mig, svett<strong>en</strong> dropparfrån min panna, ner på hand<strong>en</strong> med skurborst<strong>en</strong>.140Jag gör <strong>en</strong> paus efter det första seglet och badar samtidigtsom jag sköljer det r<strong>en</strong>t från såpa. Sedan viker jag ihop deti vattnet och bär det oformliga paketet tillbaka till uthusvägg<strong>en</strong>.- Ska du inte träna simning idag? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> närjag går förbi.- S<strong>en</strong> kanske, säger jag. Jag ska tvätta det andra segletförst. Sov du länge?- Bara några minuter.- Jag måste klippa gräset också. Det växer ju skitfort.Jag stryker med fot<strong>en</strong> över gräsmattan. Om jag ska kunnaanvända handklippar<strong>en</strong> får det inte vara högre. Det kommeratt bli som <strong>en</strong> golfbana.- Det skulle vara fint, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.*På kväll<strong>en</strong> simmar jag <strong>en</strong> stund med frigolit<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>sitter på bryggan och tittar på. Hon har d<strong>en</strong> svarta bikinin påsig och har lagt <strong>en</strong> tröja över lår<strong>en</strong>.Jag ligger på mag<strong>en</strong> och tar armtag m<strong>en</strong> så fort jag hargjort två eller tre styck<strong>en</strong> känner jag hur jag är på väg attsjunka med huvudet och reser mig snabbt upp.- Det kommer aldrig att gå. D<strong>en</strong> här skivan funkar inte.- Det är för att du blir rädd, Adam. Vänta ska du få se!<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> snurrar runt, rullar snabbt in längs bryggan.Hon svänger ut på strand<strong>en</strong>, kastar av tröjan i sand<strong>en</strong>, börjarrulla ut i vattnet.- Kom in lite, ropar hon.Jag traskar i vattnet, skjuter min skiva framför mig.141
- Såja, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Här kan vi vara. Hjälp mig lite ärdu bussig.Jag gör som hon säger, ställer stol<strong>en</strong> som hon vill.- Bra. Om du lägger dig på skivan som vanligt så ska jaghålla i d<strong>en</strong> så att d<strong>en</strong> ligger kvar.Jag tror inte att det kommer att funka m<strong>en</strong> gör som honsäger för att hon inte ska börja krångla. Jag tar några simtagoch ska just resa mig upp ig<strong>en</strong> när jag märker att skivanligger stadigt mot min mage. Jag sjunker inte.- Bra Adam! Fortsätt simma!Jag tar ytterligare ett par simtag. M<strong>en</strong> då känner jag attjag kommer att sjunka snart och ställer mig upp.- Jättebra! säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Känner du att skivan liggerkvar? Du sjunker inte Adam. Det är säkert. Försök ig<strong>en</strong>.Jag nickar, lägger mig på nytt på skivan, tar några armtag.- Långsammare, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag försöker lugna mig.- Ett...räknar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>...och två...och tre... och fyr...Då far jag upp ig<strong>en</strong>.- Det går ju fint, Adam.- Det kommer aldrig att gå, säger jag.*Det fina vädret fortsätter. Det var 29 grader och vindstillaidag. Två ägg ig<strong>en</strong>. Rut och Siv mår bra av att gå fria. Snartkan Adam simma. Vi har det underbart!<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har tagit över väderdag<strong>bok</strong><strong>en</strong>. Hon skrivermedan jag fixar käk. S<strong>en</strong> läser hon upp för mig vad hon142skrivit. Jag undrar vad farsan ska tänka när han läser det.Det där om att jag snart kan simma är inte sant. Jag kommeraldrig att lära mig det. Jag känner det när jag ligger påskivan. Jag får panik. Det hjälper inte att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitterbredvid och håller i mig. Ing<strong>en</strong>ting hjälper.Jag går till bronsåldern <strong>en</strong> stund efter lunch när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill sitta på sitt rum och skriva. Jag fortsätter att tecknaav blommorna, har redan ett halvt block fullt och <strong>en</strong> vag idéhar börjat växa i mig; om att kanske <strong>en</strong> gång klara av allaväxterna som finns i d<strong>en</strong> där inv<strong>en</strong>tering<strong>en</strong> farsan gjorde.Det skulle kunna bli <strong>en</strong> riktig flora. ”Bronsålderns blommor”av Anders och Adam O. Tänk om farsan kunde ta sigsamman och skriva <strong>en</strong> text till d<strong>en</strong>. Berätta lite om äng<strong>en</strong>och dess växter, om blommornas gamla namn och vad mananvände dem till förr. Sånt kan han slå upp i vilk<strong>en</strong> <strong>bok</strong> somhelst.John Bauer började teckna så här. Han var ute i natur<strong>en</strong>jämt. Han gjorde skisser av blommor. Tränade sig att iaktta.S<strong>en</strong>, när han blev konstnär, målade han dit själ<strong>en</strong> i natur<strong>en</strong>.Skog<strong>en</strong> började leva i hans bilder. Där det varit döda st<strong>en</strong>ar,mossa och gamla stubbar, reste sig troll och prinsessor.När jag kommer tillbaka ser jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter nere iträdgård<strong>en</strong> och gör underliga rörelser. Först undrar jag vadhon håller på med m<strong>en</strong> s<strong>en</strong> förstår jag att det är träningsprogrammethon snackade om. Det slår mig att det är förstagång<strong>en</strong> hon gör det s<strong>en</strong> hon kom hit. Fast s<strong>en</strong> antar jag atthon gör det på sitt rum på kvällarna.Jag stannar. Smygtittar på h<strong>en</strong>ne. Hon gör övningar medunderkropp<strong>en</strong> och b<strong>en</strong><strong>en</strong>. Det ser krångligt ut. Så upptäckerhon mig och vinkar. Jag går fram och visar <strong>en</strong> bild av <strong>en</strong>143
käringtand som jag är ganska nöjd med och berättar om minidé med <strong>en</strong> flora.- Vad kul Adam, säger hon. Tänk om ni kunde göra <strong>en</strong><strong>bok</strong> tillsammans. Om våran äng!- Var det ditt övningsprogram du gjorde?- En del bara.- Är det inte svårt att göra det <strong>en</strong>sam?- Det går.- Jag kan hjälpa dig om du vill.Jag ska just berätta för h<strong>en</strong>ne att jag har tränat knattelag<strong>en</strong>i innebandy i två säsonger och att jag varit <strong>en</strong>sam ansvarigs<strong>en</strong>aste året. Att jag gått på instruktörsutbildning <strong>en</strong>vecka på <strong>en</strong> kursgård vid Mälar<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakarpå huvudet.- Det behövs inte, Adam. Det är bara lite smågrejer somjag gör för att inte rosta ihop helt. För att jag ska kunnakomma ur d<strong>en</strong> här. Jag ska inte vara med i handikapp-OS,det har jag väl sagt?- Okej. Jag ska cykla till affär<strong>en</strong>, vet du nåt som behövs?- Det ligger <strong>en</strong> lista i köket.När jag kommer till Vivohall<strong>en</strong> går jag bort till vägg<strong>en</strong> därde har fritidsartiklar. Där finns kylväskor, bocciaspel,utegrillar, billiga fiskeset, såna prylar.Jag rotar lite bland grejerna s<strong>en</strong> går jag bort och frågarLinda om de inte har simdynor. Hon verkar glad att se mig.- Vi har i alla fall haft det, säger hon.Hon tittar på hyllorna m<strong>en</strong> försvinner sedan ut på lagretoch kommer tillbaka med <strong>en</strong> kartong.- Det här är vad vi har kvar, säger hon och drar upp tvågula simdynor.144- Vad små de är.Hon läser på kartong<strong>en</strong>.- De passar upp till åtta år, säger hon.- Det går inte, säger jag. Det skulle vara till ett stort barn.På kväll<strong>en</strong> sitter <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> <strong>en</strong> stund för mig. Rallarrosornaslokar m<strong>en</strong> hon <strong>en</strong>visas med att de ska vara med. Hon sägeratt hon ska plocka nya när de vissnar.Jag ger mig, tänker på porträttet som John Bauer gjordeav sin fru. Hon hette Ester och var också konstnär. Hanmålade h<strong>en</strong>ne på <strong>en</strong> sommaräng med vita björkar i bakgrund<strong>en</strong>och <strong>en</strong> liljekonvalje instuck<strong>en</strong> i klänning<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill se bild<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jag är st<strong>en</strong>hård och säger attdet blir inte tal om det förrän d<strong>en</strong> är klar.- Måste du vara så där hemlighetsfull, säger hon buttert.Jag svarar inte utan börjar linjera upp konturerna ig<strong>en</strong>,för att komma tillbaka där jag var. Så fortsätter jag med håret.Det faller rakt ner till i höjd med hakan där det gör liksom<strong>en</strong> sväng inåt hals<strong>en</strong>. Förra gång<strong>en</strong>, efter natt<strong>en</strong> på bryggan,hade hon bara kört hand<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om det. Då var det fulltav liv, det fanns ett uttryckt i det som jag gillade. Nu har honkammat sig och håret hänger som <strong>en</strong> livlös gardin.- Vill du höja huvudet <strong>en</strong> aning, säger jag.- Så här?- Jättebra.För att kunna teckna dig måste jag känna dig, tänker jag.Jag mäter upp avståndet mellan de svagt antydda ögon<strong>en</strong>145*
och hakan. S<strong>en</strong> lägger jag p<strong>en</strong>nan tvärs över bild<strong>en</strong> ochmarkerar var <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s vänstra öra ska hamna.Jag tycker jag märker att varje detalj jag närmar mig, varjelinje jag drar, varje skuggning jag lägger, väcker <strong>en</strong> fråga.En fråga om något som har med h<strong>en</strong>ne att göra. Eller medh<strong>en</strong>ne och mig.Vad vet vi om varandra? Vad vill vi veta? Ska man behålla<strong>en</strong> del för sig själv. Det man skäms för, skuggsidorna.Eller ska man vika ut sin själ för d<strong>en</strong> som vill veta? Kasta utall skit som finns längst nere på bott<strong>en</strong>.Eller - är det olika. Är vi människor olika, olika mycketöppna och olika mycket slutna. Själv är jag nog både och.Det beror på vem jag är med och vilket humör jag är på.- Hur går det, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Så där, säger jag. Det svåra börjar nu.- Jag känner mig som Mona Lisa, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och lerinåtvänt.- Du är snyggare.- Är det sant att hon är <strong>en</strong> man?- Vem? Mona Lisa?- Ja. Jag hörde nån som sa det.- Det tror jag inte, säger jag. Leonardo da Vinci var ettg<strong>en</strong>i. Han levde på fjortonhundratalet och målade bättre änman gör idag.- Jag undrar vem hon var.Jag låter frågan falla till mark<strong>en</strong>. Tänker istället: och dudå, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Vem är du, eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>? Jag känner inte ig<strong>en</strong>dig riktigt.Kanske är det mitt fel. Det är kanske jag som har fel bildav dig. Kanske är det bara det där minnet av sommar<strong>en</strong> när146vi var tolv år som spökar hela tid<strong>en</strong>. Är man verklig<strong>en</strong> sammamänniska när man är femton som när man var tolv? Jag ställerfrågan till mig själv och svarar: nej.Man går vidare. Hela tid<strong>en</strong>. Hela tid<strong>en</strong> vidare. Jag måsteförsöka se d<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som är framför mig här och nu.- Du har blommorna i ansiktet ig<strong>en</strong>, säger jag.- Förlåt.Jag känner att jag inte vill fortsätta. Hon är stel idag. Detär inte bara håret. Det är hela <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon sitter som <strong>en</strong>porslinsdocka i sin stol.- Jag tror vi slutar nu. Det är inte rätt ljus, ljuger jag.*Jag tar fram Britts gräsklippare. D<strong>en</strong> ligger nedpackad ioriginalkartong<strong>en</strong>, handtaget står bredvid, invirat i bubbelplast.Hon är så petig Britt. Jag fattar inte att hon står ut medatt dela hus med farsan.Jag lyfter ut klippar<strong>en</strong> och skruvar på handtaget. D<strong>en</strong> ärsom ny. Blåmålad med text<strong>en</strong> Gard<strong>en</strong>a 5000 i vitt påplåthöljet som skyddar knivarna.-Vänta, jag vill hjälpa till! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, när jag rullarut d<strong>en</strong> i trädgård<strong>en</strong>.Jag ger h<strong>en</strong>ne klippar<strong>en</strong> och hon tar ett stadigt tag i handtaget.Jag går bakom och skjuter på rullstol<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> lillaklippar<strong>en</strong> spinner som <strong>en</strong> katt när d<strong>en</strong> tuggar i sig gräset.- Va bra det går! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag nickar bara för jag har fullt upp med att styra bådeh<strong>en</strong>ne och klippar<strong>en</strong> mellan träd<strong>en</strong> framför uthuset. S<strong>en</strong> fortsättervi på raksträckan g<strong>en</strong>om trädgård<strong>en</strong>. Sivan och Rut147
kommer springande <strong>en</strong> bit efter oss. De gillar också kortklipptgräs. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser det och skrattar. Hon är på gotthumör.- Vi sjunger nåt Adam!- Vad då? säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> börjar sjunga Imagine av John L<strong>en</strong>non. Ochfast jag inte är nåt vidare på sång klämmer jag i jag med.Det känns okej att sjunga med h<strong>en</strong>ne, för min eg<strong>en</strong> röst drunknari <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s. Hon sjunger fantastiskt. Starkt och alldelesr<strong>en</strong>t. När vi ska svänga runt vid st<strong>en</strong>kant<strong>en</strong> nedanförutedasset stannar jag till ett ögonblick. Klippar<strong>en</strong> tystnar.Jag slutar sjunga och konc<strong>en</strong>trerar mig på rullstol<strong>en</strong>. M<strong>en</strong><strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s röst fortsätter, ut över trädgård<strong>en</strong>, ut över sjön:Imagine there´s no heav<strong>en</strong>, it is not hard to do...Det är så vackert att jag ryser.S<strong>en</strong> börjar jag kompa h<strong>en</strong>ne med klippar<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill att vi ska träna simning m<strong>en</strong> jag har fått nog.Det går inte. Jag vill inte. Jag säger att jag står ut med attinte kunna simma. Jag ska köpa <strong>en</strong> ny flytväst istället. Detfinns visst vanliga jackor med insydda flytvästar i fodret.En sån ska jag skaffa.- Vad barnslig du är, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> med eftertryck. Jagtrodde faktiskt du var lite mognare.- Vadå, det är väl min sak. Alla kan inte simma. Alla körinte bil. Det är väl inget konstigt.- Bil kan du skita i. Det finns tåg. Det är bättre för miljön.M<strong>en</strong> simma måste du kunna. Kom!148- Nej.- Lägg av. Kom nu! befaller <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jag bestämmer väl själv om jag ska eller inte. Du vill juinte att jag ska hjälpa dig med din träning. Jag accepterardet. Du får acceptera att jag inte vill.Jag är glad att jag kom på det argum<strong>en</strong>tet. Det får honsvårt att komma undan. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tystnar mycket riktigt.En lång stund sitter hon på bryggan och tjurar eller grubblar.Jag vet inte vilket.M<strong>en</strong> hon är inte d<strong>en</strong> som ger upp i första taget.- Betyder det så mycket för dig?- Vilket då?- Om du får hjälpa mig med lite stretching.- Jag vill det för din skull, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det är för din skull jag vill att du ska kunna simma.Tystnad. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blänger på mig.- Om du får det då?- Träna dig?- Ja. Simmar du då?Hon har fått mig i fällan. Jag vill inte. Efter sista gång<strong>en</strong>känner jag <strong>en</strong> rädsla som jag inte riktigt kan hantera. Barajag tänker på frigolit mår jag illa.- Jag vet inte.- Det är väl i alla fall rättvist, eller hur Adam?- Det är mycket värre att hålla på i vattnet. Du riskerar juinte att drunkna.- Du är rädd, det är därför.Jag säger inget. Letar efter <strong>en</strong> undanflykt. Jag har hundratalsskäl till att jag inte vill vara i vattnet. M<strong>en</strong> s<strong>en</strong> kännerjag att det inte är någon idé att hålla på och ljuga. Jag ser ut149
över sjön, tycker att jag ser harr som vakar ute på vik<strong>en</strong>ig<strong>en</strong>. Jag nickar.- Det känns inget vidare, medger jag.- Vi övar b<strong>en</strong>tag istället. Då kan du hålla dig i min rullstol,då kan du aldrig komma under.Jag tänker på sak<strong>en</strong>. B<strong>en</strong>tag låter inte riktigt lika farligt.- Får jag träna dig s<strong>en</strong> då?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Okej, säger jag. M<strong>en</strong> bara b<strong>en</strong>tag.Jag kör h<strong>en</strong>ne ut i vattnet. D<strong>en</strong> s<strong>en</strong>aste tid<strong>en</strong>s fina väderhar värmt upp vattnet. Åtminstone inne vid strand<strong>en</strong>. Jagvet av erfar<strong>en</strong>het att det kan ändra sig lika snabbt ig<strong>en</strong>. Deträcker med att vind<strong>en</strong> slår om så driver det solvarma ytvattnetrakt ut i sjön. En sommar när jag var lit<strong>en</strong> blev jag avmed <strong>en</strong> uppblåsbar späckhuggare på det viset. Jag hade lektmed d<strong>en</strong> och bara sprungit upp till träd<strong>en</strong> på strand<strong>en</strong> för attpinka och s<strong>en</strong>, när jag vände mig om var d<strong>en</strong> redan långt utepå sjön. Jag skrek förstås och farsan kom farande från trädgård<strong>en</strong>.Han simmade efter d<strong>en</strong> m<strong>en</strong> det var lönlöst. Späckhuggar<strong>en</strong>var snabbare.- D<strong>en</strong> driver nog till Fjuk, sa Britt glatt när farsan komsimmande in till bryggan.- Kom ig<strong>en</strong> då, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag lägger mig raklång och håller hårt om det <strong>en</strong>a hjuletpå rullstol<strong>en</strong>. Så gör jag några b<strong>en</strong>tag. Jag har tränat på bryggantidigare under <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kontroll så jag vet att jaggör ganska bra b<strong>en</strong>tag.- Fint, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Sträck ut ord<strong>en</strong>tligt efter varje.- Det här var inte så farligt, säger jag.- Där ser du.150Vi håller på <strong>en</strong> bra stund. S<strong>en</strong> säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att deträcker.- Du gör värld<strong>en</strong>s finaste b<strong>en</strong>tag, Adam.*M<strong>en</strong> när jag säger att det är h<strong>en</strong>nes tur att träna b<strong>en</strong>tag dåvill hon inte.- Jag har redan gjort mitt program idag, påstår hon.- Gör du det varje dag? Jag tyckte du sa <strong>en</strong> gång i veckan.- Jag ska göra det rätt ofta m<strong>en</strong> det är inte alltid jag gördet.- Varför inte?- För att jag inte har nån lust.Vi går in istället. Jag har köpt ett stort schweizerbrödoch vi gör mackor med hårdkokt ägg och kaviar med dillsmaksom det var extrapris på. Jag har hittat ett paket kakaoi skåpet i köket och lagar mjölkchoklad.- Sjunger du d<strong>en</strong> i kör<strong>en</strong>, säger jag när jag häller upp rykandechoklad i <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kopp.- Imagine? Ja ibland. Vi sjöng d<strong>en</strong> i Katarina kyrka. Duvet d<strong>en</strong> som brann och byggdes upp ig<strong>en</strong>. Det var värld<strong>en</strong>skänsla att sjunga där. Jag trodde taket skulle lyfta.- Synd att man inte var där, säger jag.Vi pratar om att försöka fiska harr nån kväll. Problemetär bara att vi inte har några flugor. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> berättar attBjörn brukade uttra när hon var lit<strong>en</strong>. Han hade <strong>en</strong> långstång som gick ut från båt<strong>en</strong> och från stång<strong>en</strong> släpade linori vattnet. På alla linor satt det konstgjorda flugor. Jag sägeratt jag minns det.151
- Fanns det inga fiskeredskap som hörde till snipan när niköpte torpet? undrar hon.- Inte vad jag vet, säger jag. Fast det är ju så länge sedan.Jag kan kika i uthuset. Jag ska ändå leta efter mast<strong>en</strong>.Jag tar fram blocket med blommorna och börjar skriva innamn<strong>en</strong> på dem. Jag textar det sv<strong>en</strong>ska namnet och slår s<strong>en</strong>upp det latinska i farsans flora och skriver det inom par<strong>en</strong>tes.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> betraktar mig.- Du tycker inte jag sitter bra, va. Det var därför du slutadeidag.- Nej, det var det inte. Det stämde inte riktigt.- Vilket då?- Inget. Det var fel ljus, du var nykammad och mera medvet<strong>en</strong>på nåt sätt. Första gång<strong>en</strong> så satt du bara där och vardig själv. Du var jättefin. Helt cool. Idag var du Mona Lisa.- Du kunde väl ha sagt nåt, muttrar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag fortsätter söka i floran efter <strong>en</strong> fingerört som jag inteär säker på.- Kollade du om det var nån post? undrar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Nej, det gömde jag. Jag gör det imorgon.Jag har lovat farsan att göra r<strong>en</strong>t i hönsbil<strong>en</strong> och jag sätterigång med det tidigt på morgon<strong>en</strong>. Det är dagg i gräset. Jagsläpper ut Sivan och Rut och kastar lite säd på mark<strong>en</strong> ihönsgård<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> granskar jag bil<strong>en</strong>s innandöme. Det är ettc<strong>en</strong>timetertjockt lager med intorkad spillning på golvet. Jagborrar lite på måfå med <strong>en</strong> skruvmejsel. Det sitter hårt, somom det bränts fast.152*Jag funderar på hur jag ska angripa det. S<strong>en</strong> går jag ochhämtar <strong>en</strong> spade och <strong>en</strong> hink i uthuset. Spillning<strong>en</strong> hängerihop som <strong>en</strong> heltäckningsmatta och när jag lyckas sticka inspadbladet under d<strong>en</strong> kan jag lyfta upp stora sjok. Jag skullebehövt skottkärran m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> vågar jag inte köra hönsskit i.Sivan och Rut står och tittar på mig <strong>en</strong> stund, som om deundrar vad som ska hända nu. S<strong>en</strong> skakar de på sig ochknallar ut i trädgård<strong>en</strong>.När sol<strong>en</strong> börjar komma upp över udd<strong>en</strong> blir det stekhettinne i Duett<strong>en</strong>. Jag står på knä och skottar ut hönsgödsel.Min bara överkropp är blöt av svett.När golvet är fritt går jag och hämtar såpan under bryggan.Jag tar <strong>en</strong> hink med varmvatt<strong>en</strong> i köket och s<strong>en</strong> börjarjag skrubba bil<strong>en</strong>. Resultatet blir inte helt perfekt m<strong>en</strong> det ärbetydligt r<strong>en</strong>are och bil<strong>en</strong> luktar gott. Jag hoppas höns<strong>en</strong>tycker det också.I passagerarutrymmet är det värre. Här är det inte likamycket spillning m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> som finns är utspridd. Sät<strong>en</strong>a ärsvåra att få r<strong>en</strong>a m<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att piska dem lyckas jag i allafall få bort det mesta. Det ligger gummimattor på golvet.Det är bara att ta ut dem och slå bort skit<strong>en</strong>. Jag skurar mattornaoch instrum<strong>en</strong>tbrädan och fönstr<strong>en</strong>. Jag låter dörrarnastå öppna.Jag går ner till strand<strong>en</strong> och drar av mig jeans<strong>en</strong>. Jag tvålarin hela kropp<strong>en</strong> med d<strong>en</strong> raspiga tvålbit<strong>en</strong> s<strong>en</strong> springerjag ut och doppar mig. Jag märker att jag inte blir riktigt r<strong>en</strong>så jag upprepar procedur<strong>en</strong> <strong>en</strong> gång.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter i köket och läser på baksidan av <strong>en</strong> romansom hon hittat i farsans <strong>bok</strong>hylla.- Vad du stinker, säger hon och ser upp från <strong>bok</strong><strong>en</strong>.153
Jag ställer mig på ett b<strong>en</strong> och försöker gala. M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har försjunkit i <strong>bok</strong><strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Jag brer några mackor ochäter stå<strong>en</strong>de.- Vi tränar s<strong>en</strong>, säger jag.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> låter sig motvilligt köras ut i trädgård<strong>en</strong>. Jag stannari skuggan under ett av äppleträd<strong>en</strong>. Så ber jag h<strong>en</strong>nevisa mig vilka rörelser hon brukar göra.- Det är olika, det beror på vilk<strong>en</strong> del av kropp<strong>en</strong> du m<strong>en</strong>ar.- B<strong>en</strong><strong>en</strong>.- Jag cyklar rätt mycket. På rygg du vet, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag funderar.- Tror du att du kan göra så här, säger jag. Mycket långsamtlyfter jag det <strong>en</strong>a b<strong>en</strong>et framåt. När fot<strong>en</strong> är <strong>en</strong> decimeteröver mark<strong>en</strong> sänker jag det ig<strong>en</strong>.- Är det verklig<strong>en</strong> nödvändigt, säger hon.Jag nickar.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> suckar och reser sig. Hon tar stöd med armarnamot trädet.- Du ska p<strong>en</strong>dla både bakåt och framåt.- Hur många gånger?- Minst tio med varje b<strong>en</strong>.- Tio bakåt och tio framåt?Jag nickar.- Ta högerb<strong>en</strong>et först, säger jag hurtigt.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser med avsmak på mig.- Upp! säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> lyfter långsamt b<strong>en</strong>et. När det är <strong>en</strong> decimeter154över gräsmattan skyndar jag mig att säga:- Lite till!B<strong>en</strong>et stannar ett ögonblick. Sedan rör det sig sakta någrac<strong>en</strong>timeter uppåt.- Bra. Håll still där!M<strong>en</strong> det vill inte <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. B<strong>en</strong>et åker ner ig<strong>en</strong>. Jag låtsatsinte om det.- Då tar vi vänstra. Upp!Vänsterb<strong>en</strong>et börjar röra lite på sig.- Fortsätt, säger jag. Lite till. Så ja! Och så sista bit<strong>en</strong>!Bra. Håll still lite om du kan.B<strong>en</strong>et åker ner ig<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser på mig. H<strong>en</strong>nes ögonär svarta.- Det är bra, säger jag. Nu tar vi högra ig<strong>en</strong>.Det dröjer <strong>en</strong> stund, som om hon tvekar om hon ska brysig om det eller inte. S<strong>en</strong> börjar högerfot<strong>en</strong> släppa kontakt<strong>en</strong>med gräset och underb<strong>en</strong>et p<strong>en</strong>dlar sakta upp.- Lite till!B<strong>en</strong>et fortsätter. Jag tycker det når lite högre än förragång<strong>en</strong>.- Jättebra <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! Kan du hålla det där så gör det.B<strong>en</strong>et hänger kvar i luft<strong>en</strong>. Jag räknar tyst.- Och ner, säger jag.Fot<strong>en</strong> landar i gräset ig<strong>en</strong>.- Tycker du att det är jobbigt, säger jag.- Nej, bara trist, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag skrattar åt h<strong>en</strong>ne.Jag kan inget om gymnastik för rörelsehindrade m<strong>en</strong> defå minuter som jag hållit på med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> räcker för attjag ska ana att hon har större resurser än hon visar. Jag tror155
att hon skulle kunna ta ut mer av de där rörelserna. Om honbara ville. Jag undrar om hon är lat.Jag kommer att tänka på när d<strong>en</strong> där lille polske kill<strong>en</strong>Krusso som dök upp i knattelaget förra året. Han var snabbsom <strong>en</strong> ekorre på plan m<strong>en</strong> hans armmuskler var så outveckladeatt han tappade klubban bara man tittade på honom.Jag gav honom ett par hantlar. Ägnade mig åt honomnågra minuter varje gång. Såg till att han gjorde rätt. Berömdehonom. Sa att han kunde köra själv hemma om hanhade lust. I våras vann han skytteligan. Han var nästan omöjligatt stoppa. Ungefär sån som Krusse var i början, så varjag i hans ålder. Så där hopplöst vek. Jag gissar att det ärdärför jag tagit mig an honom. Eller: är det bara mina modersinstinkter?Varje muskel är <strong>en</strong> möjlighet. D<strong>en</strong> kan utvecklas <strong>en</strong>ormt,om d<strong>en</strong> tränas rätt. Om träning<strong>en</strong> upprepas. Det är det somär hemlighet<strong>en</strong>. En kvart om dag<strong>en</strong> blir nästan två timmar iveckan. Hundra timmar om året. Där är det så vitt jag begripering<strong>en</strong> skillnad mellan <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och mina sjuåringar.Det som går det går. Rest<strong>en</strong> är inget att göra något åt. M<strong>en</strong>h<strong>en</strong>nes b<strong>en</strong> rör sig. Jag vill att de ska röra sig mer.- Vänsterb<strong>en</strong>et! komm<strong>en</strong>derar jag.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter för mig och jag lutar mig tillbaka på stol<strong>en</strong>med skissblocket i knät och raspar försiktigt med blyertsspets<strong>en</strong>i det mjuka papperet. Jag börjar förstå varför konstnäreranvänder staffli. Jag skulle behöva ställa ifrån mig mittblock nu, ta några steg tillbaka, lägga huvudet på sned, hämtalite inspiration.156<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ögon sneglar på mig. Jag ser att hon tänkerpå mig. Ögon<strong>en</strong> avslöjar det. De har ett skeptiskt uttryck.Som om hon tagit några steg tillbaka, bort från Adam. Kanskeär det för gympan. Eller också är det d<strong>en</strong> här situation<strong>en</strong>hon inte gillar riktigt.Jag är nästan säker på att hon inte är medvet<strong>en</strong> om att jagser vad hon tänker. Ju mer jag granskar h<strong>en</strong>nes ansikte destomer upptäcker jag i det.Våra ansikt<strong>en</strong> är som uppslagsböcker. Det är bara att läsainnantill. Allt står där. Våra liv syns där. Alla tragedier ochglädjeämn<strong>en</strong> vi varit med om finns inristade. I ögon<strong>en</strong>, idrag<strong>en</strong> kring munn<strong>en</strong>, i huvudets hållning och hakans. Detär det jag vill försöka fånga. M<strong>en</strong> jag ser flera <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Kanske måste jag välja <strong>en</strong>?Och ändå: att teckna är så mycket mer än att bara göra sinversion av något. Så mycket man måste kunna, så mycketteknik, så många övningar. Bara att få volym på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´shuvud, att få det att komma ut från det platta papperet, verkarnästan omöjligt.Jag kör med äggovaler. Ritar ett stort ovalt ägg och s<strong>en</strong>fyller jag på med fler linjer g<strong>en</strong>om oval<strong>en</strong> tills jag tycker attjag kan känna rymd inuti h<strong>en</strong>nes huvud.Hon är bättre idag än när hon var Mona Lisa m<strong>en</strong> jag ärinte nöjd med h<strong>en</strong>ne. Det är inte de ögon<strong>en</strong> jag vill ha. Kindernastramar lite. Munn<strong>en</strong> kniper.Jag arbetar med högerarm<strong>en</strong> som vilar på armstödet. Jagmåste haft lite tur när jag skissade upp hand<strong>en</strong> för jag ser attd<strong>en</strong> har ganska fin form, fingrarna flyter ut ur d<strong>en</strong> på ettnaturligt sätt. Händer kan vara hopplösa. Titta er omkring,brukar Gunilla Fahlander säga. Läs serier, gå på utställningar.157
De dåliga konstnärerna ritar aldrig några händer. De döljerdem bakom rygg<strong>en</strong> eller under hakan på <strong>en</strong> hund.Jag betraktar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s överarm. Nu när hon har kläderpå sig syns det inte hur vältränad h<strong>en</strong>nes överkropp är.M<strong>en</strong> jag som sett h<strong>en</strong>ne i bikini, och utan bikini med förd<strong>en</strong> del<strong>en</strong>, vet att h<strong>en</strong>nes armmuskler är som <strong>en</strong> styrkelyftares.Jag hoppar över d<strong>en</strong> andra arm<strong>en</strong> som håller i vinflaskanmed rallarrosorna och fortsätter med b<strong>en</strong><strong>en</strong> och fötterna.Hon är barfota i dag och det gillar jag trots att tår är likasvåra som fingrar. H<strong>en</strong>nes tår är för rest<strong>en</strong> ganska lika fingrar.De är långa och krumma och ligger hopslingrade omvarandra som nyfödda kattungar.M<strong>en</strong> det stämmer med ett par nakna fötter som sticker utur jeans<strong>en</strong>. Det är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Det är alltid nåt, tänker jagoch rätar på rygg<strong>en</strong>.- Det räcker nog nu, säger jag.- Jag får inte titta nu heller va?- Det vet du väl att du inte får.*Värmeböljan fortsätter. Vi orkar nästan inte göra någonting.På dagarna lever vi på bryggan. Vi drar ut mer och mer prylaroch bryggan börjar likna ett vardagsrum. Där står <strong>en</strong> blommigpumptermos, diverse koppar och fat, utspridda serietidningar,mest gamla nummer av ag<strong>en</strong>t X9, min gamlastereoradio, frottéhanddukar, <strong>en</strong> hopfällbar blå plaststol, <strong>en</strong>flaska solskyddskräm som jag köpt åt <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> på Vivohall<strong>en</strong>,mitt skissblock och <strong>en</strong> hög med p<strong>en</strong>nor, farsans flora158och <strong>en</strong> del andra småsaker.Jag slölyssnar på ett sommarprogram med <strong>en</strong> läkare somarbetat med m<strong>en</strong>talsjuka människor. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> läser Bräntbarn av Stig Dagerman som farsan köpte på <strong>bok</strong>rean i vintras.Hon är uppslukad av <strong>bok</strong><strong>en</strong>. Svarar knappt när jag sägernågot till h<strong>en</strong>ne. Då och då stoppar hon pekfingret imunn<strong>en</strong> och vänder blad. S<strong>en</strong>t på eftermiddag<strong>en</strong> slår honihop <strong>bok</strong><strong>en</strong> med <strong>en</strong> smäll.- Vad bra d<strong>en</strong> var. Otäck m<strong>en</strong> bra, fast d<strong>en</strong> är så gammal.- Det tyckte farsan också.- Har du läst d<strong>en</strong>?- Inte d<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> <strong>en</strong> annan. Jag gjorde ett specialarbete påhonom i plugget. Han begick självmord g<strong>en</strong>om att gasa ihjälsig med avgasröret på sin bil när han var 30.- Usch, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Man kan nästan känna det i <strong>bok</strong><strong>en</strong>.Det är <strong>en</strong> sån stämning. Huvudperson<strong>en</strong> gör ett otäcktsjälvmordsförsök ute på <strong>en</strong> ö.Jag känner att jag inte har någon lust att diskutera självmord.- Ska vi bada? säger jag.- Bara om vi orkar ta oss ner till vattnet, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Så där har vi det de här varma dagarna. Så där bra.Framåt kväll<strong>en</strong> när värm<strong>en</strong> lindras <strong>en</strong> smula kör jag ett passmed <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> på bryggan. Vi tar samma övning ig<strong>en</strong>, d<strong>en</strong>lilla p<strong>en</strong>delrörels<strong>en</strong> med underb<strong>en</strong>et, fast jag inte tycker d<strong>en</strong>är särskilt bra.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är inte ett dugg <strong>en</strong>tusiastisk m<strong>en</strong> hon gör som159*
jag säger. Motsträvigt och lojt, som om det inte angår h<strong>en</strong>neett dugg. Som om det är för min skull hon gör det.- Håll b<strong>en</strong>et där, säger jag. Bra <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! Och ner...Hon ser på mig med svarta ögon, håret hänger över halvaansiktet och hon gör ing<strong>en</strong> min av att stryka undan det.- Vänster b<strong>en</strong> upp! Bra. Fortsätt! Fortsätt! Fortsätt! Kämpanu <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Bit ihop. Lite till. Såja. Håll där! Bra. Ochner...Jag bryr mig inte om att hon tjurar. Jag är helt konc<strong>en</strong>treradpå h<strong>en</strong>nes b<strong>en</strong>. Jag registrerar allt de gör, noterar minstaförändring. Jag ser att hon kan. Att det finns mer att ta ut.Jag undrar hur mycket. Jag har andra övningar som jag trorskulle kunna passa h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> det är inte rätt tillfälle attsnacka om dem. Det är för tidigt.- Och höger, upp!Vi gör tio med varje b<strong>en</strong>, jag berömmer h<strong>en</strong>ne jättemycketefteråt. Jag frågar lite mer om h<strong>en</strong>nes eget program och honnämner några övningar m<strong>en</strong> säger att hon tycker att de ärm<strong>en</strong>ingslösa.- Övar du på att gå också?- Ibland.- Har du lust att göra det nu?Hon skakar på huvudet m<strong>en</strong> jag ställer mig tätt intill h<strong>en</strong>neoch lägger högra arm<strong>en</strong> om h<strong>en</strong>nes midja.- Vi kan väl prova att ta några steg bara, säger jag. Jagskulle vilja se hur du gör.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> svarar inte. M<strong>en</strong> jag känner att h<strong>en</strong>nes kroppsäger nej.- Så simmar jag armtag s<strong>en</strong>. Jättelänge! säger jag.Jag vet inte vad det är som fascinerar h<strong>en</strong>ne så med mina160simövningar m<strong>en</strong> tydlig<strong>en</strong> har hon fått för sig att hon skalära mig simma. Nu nickar hon.- Okej.Hon rättar till kläderna. S<strong>en</strong> känner jag hur hon tar sats,hur det liksom går <strong>en</strong> stöt g<strong>en</strong>om h<strong>en</strong>nes kropp. Hon hållersina händer i mina, kramar dem hårt. Så drar hon högerfot<strong>en</strong>sakta över bryggan. Stannar upp. Vilar. Konc<strong>en</strong>trerarsig på nytt. Så gör vänsterfot<strong>en</strong> samma stela rörelse. Vi harrört oss några decimeter. Jag känner hur hon tar sats ig<strong>en</strong>.H<strong>en</strong>nes händer knyter sig om mina. Högerfot<strong>en</strong> hasar sigfram. Ny väntan, ny konc<strong>en</strong>tration, så kommer vänsterfot<strong>en</strong>efter. Hon andas ut tungt. Jag förstår att det är jobbigt förh<strong>en</strong>ne.- Bra, säger jag lågt för jag inte störa h<strong>en</strong>ne.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> arbetar vidare med kropp<strong>en</strong>. Jag känner att helahon deltar, att varje muskel, varje nervtråd som kan, måstehjälpa till för att åstadkomma något som vi andra gör utanatt ägna det <strong>en</strong> tanke, att flytta fötterna några löjliga decimeter.Jag håller h<strong>en</strong>ne hårt om rygg<strong>en</strong>, som om det skulle hjälpa.Jag förstår att det är <strong>en</strong> fråga om konc<strong>en</strong>tration. Det är hjärnansom fixar det här. Det är h<strong>en</strong>nes vilja som får fötternaatt oändligt sakta glida fram över bryggan.Vi har faktiskt kommit <strong>en</strong> bra bit nu. Mycket längre änjag trodde. Om hon orkar fortsätta ett tag till kommer vikanske att klara hela bryggan. Jag tycker det är fantastisktatt <strong>en</strong> förlamad tjej kan gå.- Bra <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! viskar jag. Det är skitbra!Jag vet inte om det är mina ord som är fel. Någontingbryter förtrollning<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tappar konc<strong>en</strong>tration<strong>en</strong>. Hon161
stannar upp, vinglar till, skulle kanske fallit om inte minhand hållit h<strong>en</strong>ne kvar. Så ser hon på mig.- Lägg av nu va, säger hon.- Vad m<strong>en</strong>ar du?- Du tror du är Jesus va? Du tror att du kan träna mig såatt jag ska slippa d<strong>en</strong> där jävla stol<strong>en</strong>. Du inbillar dig att jagsnart kommer att knalla omkring som vem som helst, tackvare dig.Jag stirrar på h<strong>en</strong>ne. Vet inte vad jag ska säga.- Jag vill bara försöka hjälpa dig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Du ska skita i mig. Fattar du det. Ge fan i mig!- Nej, jag gör inte det.- Du är dum Adam. En dum jävla idrottsfjant är du.- Jag bryr mig om dig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Är det så dumt?- Du fattar absolut ing<strong>en</strong>ting. Jag blir så jävla trött på digibland.Hon slår ut med arm<strong>en</strong> så att d<strong>en</strong> träffar mig över mag<strong>en</strong>.Samtidigt åker <strong>en</strong>a fot<strong>en</strong> åt sidan, så att <strong>en</strong> av mina3B-p<strong>en</strong>nor rullar i vattnet.- Kan du hämta stol<strong>en</strong> åt mig.Jag lommar ut på bryggan. Jag kan inte låta bli att stegaupp avståndet. En...två...tre...och <strong>en</strong> halv. Tre och <strong>en</strong> halvmeter har hon gått. Jag tycker det är s<strong>en</strong>sationellt och sägerdet till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när hon sätter sig i stol<strong>en</strong>.- Sluta nån gång då för helvete! skriker hon och rullarupp i trädgård<strong>en</strong>.Jag står länge och ser efter h<strong>en</strong>ne. Det är vårt andra riktigagräl.162*Jag passar på att rita h<strong>en</strong>ne s<strong>en</strong>. H<strong>en</strong>nes ansikte är fantastiskt.Hela hon är avspänd. Ansiktet vilar som <strong>en</strong> ö i sol<strong>en</strong>efter <strong>en</strong> storm. Ögon<strong>en</strong> utstrålar lugn; inget sneglande, ingetgrubblande. Var<strong>en</strong>da muskel har lagt sig tillrätta. Munn<strong>en</strong>har ett förnöjt drag och skrattgroparna ser ut som två spindlarsom hon tatuerat på sina kinder. Håret hänger spontantoch spretigt. Hon är precis sån som jag vill att hon ska vara.Min p<strong>en</strong>na raspar girigt. Försöker bevara det som mina ögonser. Om jag bara kan återge något lite av det här, ska jagaldrig säga ett ont ord om konstnärer. Jag ritar tills jag känneratt jag börjar få kramp i fingrarna. Jag har ing<strong>en</strong> aningom hur länge vi suttit. När jag reser mig med blocket i hand<strong>en</strong>har <strong>en</strong>a fot<strong>en</strong> somnat. Det sticker i d<strong>en</strong> när jag försökerruska liv i d<strong>en</strong>.- Idag var du skitfin, säger jag.Jag märker på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att hon vill vara för sig själv s<strong>en</strong>och jag föreslår att hon ska kolla om det är någon post fördet har jag fortfarande inte kommit ihåg.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tänder på förslaget och när hon rullar bort g<strong>en</strong>omhag<strong>en</strong> går jag ner till vattnet ig<strong>en</strong>. Jag hoppar i ochtränar värld<strong>en</strong>s vackraste b<strong>en</strong>tag.Jag hänger i bryggan och låter b<strong>en</strong><strong>en</strong> arbeta. Det är syndatt man inte kan göra armtag på samma sätt. M<strong>en</strong> mina armtagär bättre nu. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger att jag kan simma bådefram och bak. Jag har gjort det några gånger med skivanunder mag<strong>en</strong>. Armtag och b<strong>en</strong>tag samtidigt.M<strong>en</strong> tank<strong>en</strong> på att man ska kunna göra det utan skivan163*
fyller mig med fasa. Jag är säker på att jag kommer att sjunkai samma sekund som jag försöker.När <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kommer tillbaka sitter jag på bryggan ochpillar ut <strong>en</strong> sticka i <strong>en</strong>a fingret.- Du får besök, säger hon och håller upp ett vykort.- Vem är det från?- Läs själv, säger hon och räcker mig kortet.Hon låter konstig på röst<strong>en</strong> och jag tar kortet och kikarhastigt på det. Det är <strong>en</strong> bild av slottet och då förstår jag attdet är från farsan för han har d<strong>en</strong> sort<strong>en</strong>s humor. Jag läsersnabbt ig<strong>en</strong>om de korta raderna:Tj<strong>en</strong>a grabb<strong>en</strong>! Hoppas du har det fint. I stan är det hettsom i helvetet. Britt och jag kommer ut till helg<strong>en</strong>. Hoppasdet är okej. Vi har tagit några dagars kompledigt, så omvädret fortsätter kanske vi stannar till mitt<strong>en</strong> av nästa vecka.Man får ju passa på. Vi handlar i stan innan vi åker. Vi sespå fredag kväll/ Anders.Jag blir alldeles omtöcknad av det där kortet. Vad nu då?Farsan och Britt? En hel vecka!- Vad är det för dag idag? frågar jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jag har ing<strong>en</strong> aning. Onsdag kanske.Då kommer jag ihåg att jag hörde ett rockprogram på radionigår. Det går på onsdagar.- Nej, det är torsdag, säger jag.- Är det i morron de kommer?- Jag antar det.Jag kikar på kortet. Farsan har inte skrivit något datum på164*det och poststämpeln går inte riktigt att tyda. Det kan halegat några dagar i lådan. Tj<strong>en</strong>a grabb<strong>en</strong>! Jävla farsan!Vi säger inget på <strong>en</strong> lång stund m<strong>en</strong> jag antar att vi tänkerfebrilt båda två.Det är konstigt, tänker jag, att ett litet vykort kan ändra påså mycket. Allt som vi byggt upp är plötsligt hotat. Våralugna, slappa dagar på bryggan. Våra sköna morgnar med teoch kaffe och mackor, de långa ljumma kvällarna när sol<strong>en</strong>sjunker och sjön går till vila. De punktliga turerna medAdams skuttkärra till humliga huset. Rutinerna som vi såmödosamt sökt oss fram till. Eller: som sökt sig till oss.Allt det där kommer att bli annorlunda. Att hålla på medsimskola när Britt och farsan är här är inte att tänka på. Knappastheller att fortsätta med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s porträtt.Vår värld i värld<strong>en</strong> har rasat samman.- Vad gör vi nu då? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vi tar <strong>en</strong> macka, säger jag.*Jag hade planerat att jag skulle laga pasta med rökt sik förLinda fixade så jag fick köpa <strong>en</strong> halv sik billigt i Vivohall<strong>en</strong>.M<strong>en</strong> nu är det inte tal om det. Kväll<strong>en</strong> är förstörd. Allt ärförstört. Så känns det i alla fall. Vi kan inte tänka på någotannat än det där kortet. Vi kan inte tänka alls. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>röker inne, fast hon vet att jag hatar det.- Det ska bli kul att träffa Britt, säger hon ironiskt. Detvar ju ett tag s<strong>en</strong>.- Det går inte, säger jag. Det kommer aldrig att funka.Farsan hade vi kanske stått ut med. Det tror jag nästan. Han165
gör inte så mycket väs<strong>en</strong> av sig. Får han sitta ifred med sinordbehandlare och <strong>en</strong> kall öl vid trädgårdsbordet, då är hannöjd. M<strong>en</strong> Britt. Det är liksom <strong>en</strong> annan dim<strong>en</strong>sion.- Jag undrar vad de säger när de ser att jag är här, säger<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> eftertänksamt.Jag svarar inte för jag vet inte vad jag ska svara. Jag haring<strong>en</strong> aning om hur de kommer att reagera. Blir de förvånade?Säkert. M<strong>en</strong> arga? Vet ej.Jag skär upp bröd och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ställer fram Lätt & Lagomoch koppar.- Det undrar jag med, säger jag flera minuter s<strong>en</strong>are.- Vad då?- Vad de kommer att säga.- Jaså.Jag brer mackor åt oss och ritar segelbåtar med dillkaviarpå dem. Så väntar jag på att vattnet ska koka upp.-I morgon kväll, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon ser ut g<strong>en</strong>om fönstret.I morgon kväll, upprepar hon tonlöst.- Det går inte, säger jag. Vi måste göra nåt.- Vad då?- Vi sticker härifrån. Vi sticker nån annanstans.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar till.- Hur då m<strong>en</strong>ar du? Ska du koppla d<strong>en</strong> där hemska motorgräsklippar<strong>en</strong>framför rullstol<strong>en</strong>. Jag kommer ing<strong>en</strong>stansAdam. M<strong>en</strong> vi kan ju alltid ringa färdtjänst<strong>en</strong> och be demhämta oss.Jag tar <strong>en</strong> tugga på mackan. Råkar väl kasta ett öga påmin kaviarteckning samtidigt för s<strong>en</strong> säger jag utan att jagär riktigt medvet<strong>en</strong> om det:- Med snipan så klart. Vi seglar iväg några dar.166<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser på mig med skeptiska ögon. Jag känner ig<strong>en</strong>d<strong>en</strong> där blick<strong>en</strong> och vet att jag fått h<strong>en</strong>ne att tänka efter.Hon funderar på det jag sagt.- Vart då?- Till Fjuk! utropar jag. Där får man väl vara ifred. Dit harjag alltid velat komma.Nu börjar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skratta på allvar. Så säger hon:- Du är kanske inte fullt så korkad som man tror, sägerhon. Till Fjuk! Det var som fan, Adam. Det är ju <strong>en</strong> riktigtbra idé. Vi drar dit. Vi sticker till Fjuk!Hon tar <strong>en</strong> macka. Upptäcker kaviarbåt<strong>en</strong>. Tittar på migoch skakar på huvudet:- Du kommer att bli konstnär, Adam. Trollerikonstnär.*Det är tvära kast d<strong>en</strong> här kväll<strong>en</strong>. Vi åker från djupaste depressiontill bubblande lycka. Ju mer vi pratar om Fjuk destobättre tycker vi att det låter. Vi börjar planera. Ivriga somom vi skulle ut på vår första skolresa. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skriver <strong>en</strong>lista på allt vi behöver ha med oss och jag vankar av och ani köket och rabblar upp vad jag kommer på; tältet, sovsäckar,stormkök, regnkläder, tandborstar, radion, floran, minateckningsgrejer, varma tröjor.- Det är för mycket säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Vi måste stryka. Vikommer inte att få plats i båt<strong>en</strong>.- Regnkläder behöver vi nog inte, säger jag. Och inte någratröjor heller va?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> stryker.Listan över mat blir också lång. Jag måste cykla till Vivo-167
hall<strong>en</strong> imorgon och storhandla.- Synd att vi inte har några fiskegrejer, säger jag.- Du kan väl köpa det i affär<strong>en</strong>, föreslår <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Skriv upp det, säger jag.Vi håller på ända tills det är mörkt ute. Jag tror vi hartänkt på allt. Det <strong>en</strong>da problem som återstår är <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> tekniskdetalj som saknas på vår blivande segelbåt. D<strong>en</strong> haring<strong>en</strong> mast. D<strong>en</strong> måste vi hitta.- Det fixar sig imorgon, säger jag.*Jag har ett svagt minne av att farsan förvarar <strong>en</strong> del grejeruppe på det lilla loftet ovanpå uthuset så jag säger till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att jag ska klättra upp och kika om mast<strong>en</strong> ligger där.Steg<strong>en</strong> hänger på baksidan av uthuset. Det är <strong>en</strong> jättelångtvådelad metallstege som man kan ta isär g<strong>en</strong>om att dra uttvå fjädrande sprintar. Då får man två lagom stora stegar.M<strong>en</strong> nu behöver jag <strong>en</strong> lång. Jag balanserar vingligt medd<strong>en</strong> långa steg<strong>en</strong> över huvudet och lyckas slå emot allt somkommer i min väg. Efter flera försök står d<strong>en</strong> mot vägg<strong>en</strong>.Jag tvekar <strong>en</strong> stund. Att klättra på stegar är definitivt intemin grej. M<strong>en</strong> om jag låter bli att kika ner tror jag att jagkan klara det.Det går bra ända tills jag är någonstans mitt på steg<strong>en</strong>.Då känns det som om d<strong>en</strong> ska börja svaja. Hela steg<strong>en</strong> rörsig. Det har jag inte räknat med. Plötsligt rycker steg<strong>en</strong> till.D<strong>en</strong> glider <strong>en</strong> bit längs vägg<strong>en</strong>. Så stannar d<strong>en</strong> lika tvärt.Jag känner hur det suger till i mag<strong>en</strong>. Mina händer kramarom metall<strong>en</strong>.168- Stå still bara! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag står alldeles stilla. Vilk<strong>en</strong> sekund som helst kommerjag att dråsa i back<strong>en</strong>. B<strong>en</strong><strong>en</strong> skakar. Jag sänker sakta kropp<strong>en</strong>ner mot steg<strong>en</strong> så att jag ligger på mag<strong>en</strong> längs medd<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> slutar gunga.- Om du går jättesakta så rör d<strong>en</strong> sig nog inte.Jag ligger stilla <strong>en</strong> stund till. S<strong>en</strong> börjar jag oändligt försiktigtflytta <strong>en</strong>a fot<strong>en</strong> uppför steg<strong>en</strong>. Fot<strong>en</strong> trevar sig rätt.Så gör andra fot<strong>en</strong> samma sak. Svett<strong>en</strong> pärlar från pannan.Jag blundar. Ålar mig uppför steg<strong>en</strong>. Så känner jag vägg<strong>en</strong>ta emot. Äntlig<strong>en</strong>. Mina händer söker över luckans kanteroch ska öppna d<strong>en</strong> när jag kommer på att jag glömt nyckeln.Satan också! Jag drämmer näv<strong>en</strong> i luckan i r<strong>en</strong> förtvivlan.- Vad är det Adam?- Nyckeln till hänglåset! Jag har glömt d<strong>en</strong>.- Var är d<strong>en</strong>?- I hall<strong>en</strong>. Alla nycklar hänger under proppskåpet.- Hur ser d<strong>en</strong> ut.- Det är d<strong>en</strong> minsta. Det finns bara <strong>en</strong> sån.- Vänta. Jag hämtar d<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rullstol försvinner över gräsmattan. Jag sluterögon<strong>en</strong> på nytt. Försöker tänka på något roligt m<strong>en</strong> kommerinte på något. Jag tycker det dröjer innan <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>kommer rullande.- Är det d<strong>en</strong> här?Jag spanar på nyckeln hon håller upp.- Jag tror det.- Kan du fånga d<strong>en</strong> om jag kastar?- Jag ska försöka.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kastar nyckeln mot mig. D<strong>en</strong> kommer susande169
ungefär <strong>en</strong> halv meter ifrån mig. Jag vågar inte sträcka migefter d<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> far in i vägg<strong>en</strong> och ramlar ner.- Jag gör om det, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och hämtar nyckeln.- Försök träffa mig om du kan, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> siktar. S<strong>en</strong> slungar hon iväg nyckeln ig<strong>en</strong>. Hontar i ord<strong>en</strong>tligt. D<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong> kommer d<strong>en</strong> rakt emot mig.Jag får d<strong>en</strong> i bröstet och hinner få ut <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong> och ta d<strong>en</strong>.- Bravo Adam! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag stoppar in nyckeln i hänglåset. Det är rätt. Luckanglider upp och jag kasar in på loftet och sjunker ihop pågolvet.- Ser du mast<strong>en</strong>?Långsamt vaknar jag upp ig<strong>en</strong> och börjar se mig om pådet dammiga loftet. Jag erinrar mig att det nästan alltid brukarvara ett getingbo här uppe. Jag ligger still och låter ögon<strong>en</strong>vänja sig och s<strong>en</strong> vandra utmed tak och väggar. Jag kaninte se något getingbo.- Ser du d<strong>en</strong>, Adam?Jag trevar med händerna på golvet, hittar något som kännssom <strong>en</strong> rund stolpe. Jag lyfter upp <strong>en</strong>a änd<strong>en</strong>. Nyser ett pargånger. S<strong>en</strong> ropar jag:- D<strong>en</strong> ligger här!Jag börjar dra fram d<strong>en</strong> långa mast<strong>en</strong>. Matar ut d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omluckan.- Se upp där nere, hojtar jag.Mast<strong>en</strong> glider ut, tar mark med <strong>en</strong> duns och blir stå<strong>en</strong>demot vägg<strong>en</strong>. Vajrarna som ska hålla d<strong>en</strong> på plats slår motbrädorna <strong>en</strong> stund. S<strong>en</strong> blir det tyst.- Nu kommer spristång<strong>en</strong>, ropar jag och hivar ut <strong>en</strong> mindreträstång g<strong>en</strong>om luckan. Jag hör hur d<strong>en</strong> slår i back<strong>en</strong>.170- Det gick jättefint, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Bra.- Kan du gå ner på steg<strong>en</strong>?- Nej.- Hur ska du då komma ner?- Det vet jag inte.Jaha, tänker jag. Då var det bara jag kvar. Jag kommeraldrig ner härifrån.*Jag vet inte hur länge jag sitter uppe på loftet. En halvtimme,två timmar, <strong>en</strong> halv dag. Tid<strong>en</strong> är inte intressant. Tid<strong>en</strong> finnsinte. Jag sitter som i <strong>en</strong> feberdimma, fjärran från d<strong>en</strong> susandesommardag<strong>en</strong> utanför vindsluckan. Jag har inga b<strong>en</strong>längre, inga armar. Kropp<strong>en</strong> är viljelös som <strong>en</strong> manet påland. Bara d<strong>en</strong> som själv har svindel kan förstå. Då och dåborrar sig <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s röst in till mig någonstans långt nerifrån.- Adam?- ... ja?- Du måste försöka.- ... jag kan inte.- Du måste handla s<strong>en</strong>. Och rigga snipan. Vi har massoratt göra. Adam!- Jag kan inte.- M<strong>en</strong> Britt kommer ju snart.Långsamt kommer jag till sans ig<strong>en</strong>. Det där ordet har <strong>en</strong>märklig inverkan på mig. Det får liksom b<strong>en</strong><strong>en</strong> i min kroppatt stelna och återta sin form. Britt. Britt Börjesson! Ochfarsan.171
- Britt! säger jag.- Ja, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon kommer ju idag.- Britt! säger jag och tittar ut ur luckan.- Kom ig<strong>en</strong>, Adam! säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag tittar ner på h<strong>en</strong>ne och känner hur det vänder sig imag<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Rullstol<strong>en</strong> snurrar till framför mina ögon. Jagdrar snabbt in huvudet ig<strong>en</strong>, som <strong>en</strong> snigel inför <strong>en</strong> annalkandefara.- Gå baklänges!Långsamt vänder jag mig om inne på loftet och backar utmot d<strong>en</strong> ljusa fyrkant<strong>en</strong> i vägg<strong>en</strong>.- Britt, mumlar jag.- Såja!Jag känner fötterna treva över steg<strong>en</strong>.- Lite till! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Så hittar jag ett steg för d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a fot<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> dirigerarmig. Säger att fot<strong>en</strong> är rätt nu. Jag tar nästa. Låter d<strong>en</strong>söka sig ner. Och när d<strong>en</strong> hittar sitt steg pustar jag ut ochvilar. Jag har b<strong>en</strong><strong>en</strong> och rumpan ute. Det är alltid nåt.- Bra! Precis så ska du göra, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Oändligt sakta trevar jag mig ner för steg<strong>en</strong>. Hela tid<strong>en</strong>blundar jag. Ibland skakar mina b<strong>en</strong> så att jag inte kan fortsätta.Då tänker jag: Britt! Britt! S<strong>en</strong> går det <strong>en</strong> bit ig<strong>en</strong>.När jag äntlig<strong>en</strong> står på mark<strong>en</strong> applåderar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag bugar mig som <strong>en</strong> cirkusartist. Mann<strong>en</strong> med gummib<strong>en</strong>.- Nu får vi nog sno oss, säger jag.Det sista jag gör är att lägga <strong>en</strong> lapp på köksbordet. Jaglåser dörr<strong>en</strong> och lägger nyckeln på sin plats i hängrännan.När jag går ner till bryggan tänker jag att farsan kommer attbli förvånad över rullstolsramp<strong>en</strong>. Och över att huset saknartrösklar. M<strong>en</strong> nåt ska han ha att fundera på under sinkompledighet.*172173
3Vind<strong>en</strong> är ytterst svag, d<strong>en</strong> blåser från sydost så vi har d<strong>en</strong>snett akterifrån och snipan rör sig trögt i det solglittrandevattnet. Båt<strong>en</strong> är lastad som inför <strong>en</strong> jord<strong>en</strong> runt-segling.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rullstol ligger hopfälld i för<strong>en</strong>. Jag undrar vadde ska tänka om vi möter nån båt.Jag vänder mig om och betraktar det röda torpet och träbryggansom sakta glider bort ifrån mig. Jag ser Sivan ochRut spankulera omkring i halvskuggan inne bland träd<strong>en</strong>.Snart kommer farsan och Britt och tar hand om er, tänkerjag.Det fyrkantiga spriseglet står rakt ut från båt<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>båtshakeliknande spristång<strong>en</strong> löper som ett diagonalt spjuttvärs över seglet. Skotet hänger löst. Såna här segel är intevärld<strong>en</strong>s bästa, så mycket fattar jag. M<strong>en</strong> det ser fint ut, tyckerjag. Det passar på gamla båtar.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> halvligger i aktern, där Adams allservice fixattill <strong>en</strong> bekväm sittbrunn av Britts hammockdynor.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> har rorkult<strong>en</strong> under sin vänstra arm. Hon serså sammanbit<strong>en</strong> ut, som jag antar att <strong>en</strong> kapt<strong>en</strong> ska görainför <strong>en</strong> lång sjöresa.Hon granskar spriseglet. Är inte nöjd med sträckning<strong>en</strong>eller med trästång<strong>en</strong> och ber mig att dra i seglet så att sprietligger rätt i öglorna. Hon skotar loss förseglet lite till m<strong>en</strong>det hjälper inte. Båt<strong>en</strong> rör sig bara makligt framåt.174När vi kommer loss från udd<strong>en</strong> tar vind<strong>en</strong> i lite, d<strong>en</strong> ärsydligare här, kanske blåser det tre meter per sekund. Sprisegletrycker till några gånger. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skotar lite hårdare.Jag känner hur snipan skjuter fart, hur det liksom gårsom <strong>en</strong> stöt g<strong>en</strong>om båt<strong>en</strong>.Vattnet porlar om för<strong>en</strong>. Sol<strong>en</strong> sitter som <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> gul golfbollsom någon chippat upp i d<strong>en</strong> blå himl<strong>en</strong>. Det är kanonväder.R<strong>en</strong>a drömsegling<strong>en</strong>. Inte <strong>en</strong> båt så långt ögat når.Jag blundar. Och när jag gör det så är det som om jag lämnadevardagsverklighet<strong>en</strong>. Jag är inte bara på Vättern utanockså på Stilla havet och Indiska ocean<strong>en</strong>. Jag känner migfullständigt fri. Jag skulle kunna segla vart som helst. TillVästindi<strong>en</strong>, till Australi<strong>en</strong>, till Fjuk. Så här skulle det varaalltid. Tänk om man kunde leva så här. Bara segla omkring.Inga novembermorgnar när mörkret ligger som <strong>en</strong> fuktigfilt över Stockholm. Inga mer sömniga skoldagar när manbara undrar vad som är m<strong>en</strong>ing<strong>en</strong> med alltsammans. Ingetmer tvekande mellan ärtsoppa och risgrynsgröt framför disk<strong>en</strong>med färdiglagat på Metro i Ring<strong>en</strong>s c<strong>en</strong>trum strax föresju. Inget sånt mer. Bara segla mot sol<strong>en</strong>, bara <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>och Adam. Vi skulle leva så här, segla runt mellan olika ödeöar, göra strandhugg. Leva på harr, på Vätterns klara vatt<strong>en</strong>,på solsk<strong>en</strong>.- Så här skulle man ha det, säger jag och kisar med <strong>en</strong>aögat mot <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vi har det, säger hon.H<strong>en</strong>nes hår blåser lite framåt, topparna lyfter lätt från kropp<strong>en</strong>som om de ville segla fortare. Hon har jeans och <strong>en</strong> t-shirt och blågul flytväst över, precis som jag.- Fint med lite vind, säger jag.175
- Det kunde blåsa mer. M<strong>en</strong> vi får vara glada så länge visliper kryssa, säger hon. Såna här båtar går nästan bara imedvind.- Jag kommer ihåg <strong>en</strong> gång när du kryssade över vik<strong>en</strong>när det blåste storm och farsan och jag stod på bryggan. Vivar skitnervösa. M<strong>en</strong> du bara garvade och sa att du tyckteom när det blåste för då kände du dig så levande. Det glömmerjag aldrig. Inte farsan heller.- Sa jag verklig<strong>en</strong> det? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och skrattar.- Ja, säger jag. Kommer du inte ihåg det?Jag lägger mig raklång under spriseglet och rotar i <strong>en</strong> avkassarna. Hand<strong>en</strong> hittar <strong>en</strong> klase bananer och bryter loss tvåstyck<strong>en</strong>. Jag kastar d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon tar emot d<strong>en</strong>och lägger d<strong>en</strong> bredvid sig. Jag skalar min och äter upp d<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> pekar snett föröver och jag vrider på huvudetoch ser Jungfrun dyka upp. Vad nära d<strong>en</strong> är! D<strong>en</strong> ser ut som<strong>en</strong> val som ligger och sover i vattnet. När jag sett d<strong>en</strong> frånbryggan har d<strong>en</strong> sett så lit<strong>en</strong> ut. Som <strong>en</strong> st<strong>en</strong> i vattnet somman på sin höjd skulle kunna sätta sig på. Nu ser man att detfinns <strong>en</strong> värld här ute också. Ett landskap av grå klipphällar,av vita fåglar och av fågelskit. Det är trutarnas kontin<strong>en</strong>t.- Man får nog inte gå iland här, säger jag. För jag har förmig att det är naturreservat.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Jag tänkte vi skulle gå runt Jungfrun och s<strong>en</strong> slöra nertill Fjuk.- Okej kapt<strong>en</strong>.När vi rundar Jungfrun kan vi inte höra vad vi säger föralla skrikande fågelröster. Jag vet inte om det är vi som oroardem eller om det alltid låter så här. Gråtrutarna bildar ett176levande solparasoll över ön. De hänger nästan stilla och serg<strong>en</strong>omskinliga ut.Jag får ett infall att försöka skissa av dem. Jag trevar efterblocket och hittar det. Jag ritar snabbt <strong>en</strong> hel svärm medblyertstrutar och modellerar sedan fram ön. D<strong>en</strong> har nästansamma färg som blyerts<strong>en</strong>.Så lägger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> om rodret. Snipan kränger till ochjag känner återig<strong>en</strong> hur spriseglet hugger några gånger innanbåt<strong>en</strong> lyder och skjuter fart. Vind<strong>en</strong> känns mindre nu närd<strong>en</strong> kommer nästan rakt akterifrån m<strong>en</strong> det blåser mer härute. Vi går rakt norrut. Porlandet från för<strong>en</strong> är starkare.Jag avslutar skiss<strong>en</strong> medan Jungfrun sakta glider bortifrån oss. Så håller jag upp blocket för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon serförtjust ut.- Jättefin Adam! ropar hon.Jag är rätt nöjd själv och jag vänder blad och fortsätter attrita av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när hon halvligger i sittbrunn<strong>en</strong> med håretfladdrande kring ansiktet. Jag kikar på h<strong>en</strong>ne g<strong>en</strong>om tittram<strong>en</strong>.Hon räcker ut tungan och skrattar åt mig, och detslår mig när jag hör det att det är <strong>en</strong> ny ton i skrattet. Det ärinte det där som jag hört tidigare i sommar, med <strong>en</strong> tillgjordklang i. Det här låter som <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s gamla sommarskratt,det hon hade förr.Jag skrattar tillbaka.- Vi skulle haft <strong>en</strong> flagga också, säger jag och pekar medp<strong>en</strong>nan mot aktern.- Det passar inte på <strong>en</strong> snipa. Det är bara fritidsbåtar somhar sv<strong>en</strong>ska flaggor, säger hon.- Vem har snackat om <strong>en</strong> sv<strong>en</strong>sk flagga säger jag. Jagm<strong>en</strong>ar <strong>en</strong> eg<strong>en</strong>, <strong>en</strong> sån där sjörövarflagga. Du vet. En svart177
med <strong>en</strong> likblek dödskalle på.Jag ritar dit <strong>en</strong> flagga på teckning<strong>en</strong> av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. M<strong>en</strong>istället för <strong>en</strong> dödskalle och ett par korslagda b<strong>en</strong>knotor görjag <strong>en</strong> stor kolsvart trut på flaggan. Det ser häftigt ut närd<strong>en</strong> fladdrar bakom <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och hon skrattar ännu mernär jag visar h<strong>en</strong>ne bild<strong>en</strong>.- Då får vi nog döpa båt<strong>en</strong> också, säger hon. Eller har d<strong>en</strong>ett namn redan?- Nej, det har d<strong>en</strong> inte.Jag lutar mig åt sidan och fyller hand<strong>en</strong> med vatt<strong>en</strong> ochhäller det långsamt över durk<strong>en</strong>.- Härmed döper jag dig till D<strong>en</strong> svarta trut<strong>en</strong>, säger jaghögtidligt.*Mina bilder av Fjuk är rätt många. Det är vid d<strong>en</strong> ön sommin barndoms alla fantasibåtar har ankrat. Jag har varit härhur många gånger som helst. I drömm<strong>en</strong> har jag vandratbarfota längs stränderna, sett sol<strong>en</strong> falla röd ner i sjön omkväll<strong>en</strong>. Jag har sovit under täta granar och väckts av fåglari gryning<strong>en</strong>. Om det någonstans på jord<strong>en</strong> finns <strong>en</strong> äktaskattkammarö, så är det Fjuk.När ön nu växer upp framför oss känner jag hur spänning<strong>en</strong>sprider sig i kropp<strong>en</strong>. Kanske är jag rädd för att öninte ska motsvara de bilder jag själv har skapat av d<strong>en</strong>.Vi kommer rakt söderifrån och först ser det verklig<strong>en</strong> baraut som <strong>en</strong> <strong>en</strong>da ö. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> väljer att gå öster om öarnaoch först när vi är alldeles intill, upptäcker jag hur de liksombörjar glida isär och bilda tre styck<strong>en</strong> öar.178- D<strong>en</strong> här kallas Jäll<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när båt<strong>en</strong> passerard<strong>en</strong> första ön.Ön är trädbevux<strong>en</strong>. Jag ser tallar och granar och aspar.Efter Jäll<strong>en</strong> kommer Mellön glidande på vattnet. D<strong>en</strong> ärannorlunda, täckt av lustiga, dvärgformade lövträd som jagtror är lindar. Mellön ser ut som <strong>en</strong> svårg<strong>en</strong>omtränglig minidjungel.Från Mellön går bara ett litet näs över till d<strong>en</strong> sista önsom kallas Skall<strong>en</strong>. Det är huvudön, d<strong>en</strong> största. Mitt påd<strong>en</strong> reser sig <strong>en</strong> vitmålad fyr. Det är hit vi ska. Det är d<strong>en</strong>här som var <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>s ö.Jag spanar ivrigt mot ön, som om jag väntade mig att fåse gubb<strong>en</strong> dyka upp på någon av klipphällarna.- Hur länge s<strong>en</strong> är det han dog? frågar jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är konc<strong>en</strong>trerad på att sköta snipan nu när vikommit nära land. Jag ser hur h<strong>en</strong>nes ögon spanar över vattnetframför båt<strong>en</strong>.- Vem?- Ensling<strong>en</strong>.- Trettio år tror jag, säger hon. Han var över åttio när handog.- Levde han verklig<strong>en</strong> här ute hela livet?- Ja, nästan i alla fall. Det som är lite konstigt är att hanflyttade ut hit för att dö. En läkare hade visst sagt till honomatt han bara hade <strong>en</strong> kort tid kvar att leva. Han fick rådet attvistas mycket utomhus. Så han drog sig tillbaka hit för att fådö ifred.- M<strong>en</strong> han dog inte?- Nej.- Vad mystiskt, säger jag.179
- Fast andra säger att det var på grund av olycklig kärleksom han flydde hit.- Jaså.- Du får gå fram i för<strong>en</strong> och spana efter st<strong>en</strong>ar, befaller<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag hör på h<strong>en</strong>nes röst att det bara är att lyda.- Okej kapt<strong>en</strong>! säger jag och kryper på alla fyra över packning<strong>en</strong>och sätter mig på huk i för<strong>en</strong>. Jag ser att det är gottom stora st<strong>en</strong>ar kring ön.- Det går fint, ropar jag. M<strong>en</strong> gå inte längre in.Snipan seglar lugnt och lite trögt längs ön. Det har mojnatig<strong>en</strong> och d<strong>en</strong> glesa sydliga vind<strong>en</strong> kämpar med det tungaspriseglet. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rundar Skall<strong>en</strong>s nordsida och lovar s<strong>en</strong>upp mot vind<strong>en</strong>.- Där är hamn<strong>en</strong>! ropar hon.Jag hinner se hur strandlinj<strong>en</strong> plötsligt glider isär <strong>en</strong> aning.Det blir <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> öppning i d<strong>en</strong>, som <strong>en</strong> glipa bara. Innanförligger <strong>en</strong> lugn lagun med spegelblankt vatt<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> lägger om rodret ytterligare och snipan styrlångsamt in g<strong>en</strong>om öppning<strong>en</strong>.- Ska jag reva segl<strong>en</strong>? säger jag.M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skakar på huvudet:- Det är nästan ing<strong>en</strong> vind alls härinne.Jag märker att hon har rätt. När vi kommer in i vik<strong>en</strong> dörvind<strong>en</strong> plötsligt. Förseglet börjar fladdra och fart<strong>en</strong> avtarsnabbt. Vi ligger mitt i vindögat nu. Ett tag tror jag att jagska få ro oss in d<strong>en</strong> sista bit<strong>en</strong> m<strong>en</strong> s<strong>en</strong> lyckas <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> pånåt sätt fånga upp lite vind ig<strong>en</strong> och vi närmar oss sakta <strong>en</strong>lång strand som ser ut att vara täckt av små st<strong>en</strong>ar.När det bara är några meter kvar hoppar jag i och drarsnipan sista bit<strong>en</strong> in till strand<strong>en</strong>. Jag tänker att jag är Adam180Ensling, som har kommit till ön för att få leva i fred medmin handikappade tjej.Jag bär i land <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rullstol, sovsäckarna, tältet, plastkassarnamed mat, <strong>en</strong> del andra prylar. Jag lägger alltsammansi <strong>en</strong> hög <strong>en</strong> bit upp på strand<strong>en</strong>, går ut för att hämta<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag bär h<strong>en</strong>ne på rygg<strong>en</strong>. Hon klänger sig fastsom ett djur. På strand<strong>en</strong> glider hon ner, blir stå<strong>en</strong>de medfötterna nersjunkna i de små st<strong>en</strong>arna, bredvid mig.Vi ser oss omkring, håller om varandra, säger ing<strong>en</strong>ting.Det lilla sundet är som klippt ur <strong>bok</strong><strong>en</strong> om Robinson Crusoe.Ön är större än jag föreställt mig. M<strong>en</strong> ändå inte för stor.D<strong>en</strong> är överskådlig. Jag står på <strong>en</strong>a sidan och tycker att jagkan se eller ana var d<strong>en</strong> andra slutar. Det är <strong>en</strong> lagom storvärld. Jag skymtar <strong>en</strong> stig som verkar leda upp till fyr<strong>en</strong>.- Ska vi börja med <strong>en</strong> upptäcktsfärd? säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sätter sig i stol<strong>en</strong> och jag skjuter h<strong>en</strong>ne. Det äringa rötter på d<strong>en</strong> här stig<strong>en</strong>. På sidorna växer nästan baraljung.När vi närmar oss fyr<strong>en</strong> blir det mer gräs. Jag kikar nyfiketpå floran. Det växer små blåklockor m<strong>en</strong> inga av d<strong>en</strong>stora sort<strong>en</strong> som finns på bronsåldern. Jag ser <strong>en</strong>hundkäxliknande växt som jag tror är vildmorot. Här ochvar står meterhöga, gula kungsljus, som levande fyrar.- Titta där växer sista chans<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och pekarpå ett stort bestånd av rallarrosor som lyser som <strong>en</strong> gräsbrand.Jag kör h<strong>en</strong>ne till blommorna.181*
- Tid<strong>en</strong> går, säger hon och granskar de rödlila blomögon<strong>en</strong>.Mer än halva blomställning<strong>en</strong> är överblommad. Snart ärockså d<strong>en</strong>na sommar<strong>en</strong> förbi. D<strong>en</strong> som aldrig skulle ta slut.Vi går fram till fyr<strong>en</strong>. På berget bredvid står ett stortjärnankare. På <strong>en</strong> metallplatta läser jag: Från värld<strong>en</strong>s stridoch ävlan drog han sig undan till <strong>en</strong>samhet<strong>en</strong> på Fjuk, därhan i stilla förnöjsamhet tillbringade mer än femtio år avsitt liv.Jaså, tänker jag. Han har fått <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> staty. En ankarstaty.Vi ser ut över sjön. Det är <strong>en</strong> mäktig känsla att stå så här,på ett berg mitt i <strong>en</strong> stor sjö. Jag undrar om det känns likadantom man står här varje dag i femtio år. Jag tror jag kanurskilja vår udde. D<strong>en</strong> verkar lit<strong>en</strong> och avlägs<strong>en</strong>, som ettgrönt streck bland alla andra gröna streck vid horisont<strong>en</strong>.- Vad betyder ävlan? säger jag.- Strävan, tror jag, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Vi följer d<strong>en</strong> ljungkantade stig<strong>en</strong> tillbaka ner mot vik<strong>en</strong>.Ön består mest av klipphällar m<strong>en</strong> jag ser att några delar avön är frodigare. Det växer <strong>en</strong> stor, fin tallskog.- Det sägs att alla träd här ute planterades av <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>,berättar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när jag påpekar det.Vi hittar <strong>en</strong> lägerplats nära strand<strong>en</strong>. Bakom ett snår medskogshallon sätter jag upp det gröna tunneltältet.Vi är utsvultna. Jag värmer <strong>en</strong> påse minestronesoppa påstormköket. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> plockar hallon, stoppar in dem i minmun. Sol<strong>en</strong> är på väg ner.- Tror du din pappa och Britt har kommit nu? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag blåser på d<strong>en</strong> heta soppan, svarar:- Farsan sitter säkert på bryggan och dricker <strong>en</strong> kall öl182och Britt hon har nog börjat skrapa dasset.- Du band väl fast båt<strong>en</strong>? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> plötsligt ochser oroligt på mig.Jag skrattar åt h<strong>en</strong>ne.- Det här är ing<strong>en</strong> äv<strong>en</strong>tyrsfilm, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Om det hadevarit det hade väl snipan drivit vind för våg nu. M<strong>en</strong> det härär bara d<strong>en</strong> vanliga verklighet<strong>en</strong>. Det är d<strong>en</strong> <strong>en</strong>da film somdu och jag är med i. Här händer inget sånt. D<strong>en</strong> svarta trut<strong>en</strong>är surrad vid <strong>en</strong> alrot.Vi sitter på strand<strong>en</strong>. Ända tills sol<strong>en</strong> guppar som <strong>en</strong> orangebadboll på Vätt<strong>en</strong>rs brinnande vatt<strong>en</strong>. Rymd<strong>en</strong> har öppnatsig som ett jättelikt, rött svalg. Jag tror att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser ochkänner samma som jag ser och känner. Att hon också funderaröver det som jag inte förstår: att det bara är vi, baraAdam och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, mitt i ett snurrande universum.Vi sitter kvar tills luft<strong>en</strong> pyst ur hela solboll<strong>en</strong> och d<strong>en</strong>skrynklats ihop och sjunkit till bott<strong>en</strong> och mörkret slutit ossi sin tysta famn. Ännu längre, tills vi bara kan ana ljudet avvingslag som fläktar i natt<strong>en</strong>. Fladdermöss eller fåglar, vivet inte. Ännu längre, tills hela sjön slutlig<strong>en</strong> somnar med<strong>en</strong> tyst suck och de rasslande vågbarn<strong>en</strong> snusar tryggt påd<strong>en</strong> solvärmda st<strong>en</strong>strand<strong>en</strong>. Då, när vi hör våra egna andetag,kysser jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Då kysser jag hela d<strong>en</strong> här förbannade,underbara sommar<strong>en</strong>. Jag ger efter och känner att<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> gör det med. Vi kysser varandra i flera minuter,liggande på d<strong>en</strong> småst<strong>en</strong>iga strand<strong>en</strong> på d<strong>en</strong> öde ön mitt ivärld<strong>en</strong>. Ännu längre.183*
*184Vi vaknar av att det är stekhett i tältet. En fluga vandrar påtältduk<strong>en</strong>s utsida. D<strong>en</strong> ser ut som <strong>en</strong> svart kylskåpsmagnet.Jag drar snabbt upp dragkedjan i tältöppning<strong>en</strong> och släpperin <strong>en</strong> sommardag. Mitt ansikte känns svullet. Jag tror jaghar drömt om <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> m<strong>en</strong> drömm<strong>en</strong> upplöstes alldelesinnan jag vaknade och nu är det omöjligt att få tag på d<strong>en</strong>.Jag känner hur d<strong>en</strong> glider iväg från mig. Vi har sovit länge.Kanske för att vi inte la oss förrän det började ljusna.Jag kryper på alla fyra ut ur tältet och sätter mig i skugganunder ett träd. Efter <strong>en</strong> stund kommer <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ut. Vi sägeringet. Efter några minuter reser jag mig och tar kastrull<strong>en</strong>och går g<strong>en</strong>om snår<strong>en</strong> till sjön och hämtar vatt<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> svartatrut<strong>en</strong> vilar vid strand<strong>en</strong>. Sjön är blank som glas. Jag tyckeratt vi har hittat <strong>en</strong> fin lägerplats, bara några steg från sjönoch ändå så skyddad. När jag kommer tillbaka häller jagrödsprit i brännar<strong>en</strong> och spiller ut nästan lika mycket. Närjag tänder börjar det brinna i gräset och jag får släcka medvattnet. Jag går ner och hämtar nytt.- Kaffe? säger jag när jag sänker ner kastrull<strong>en</strong> över d<strong>en</strong>väsande lågan.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.Jag tar fram <strong>en</strong> påse med cafe´au lait och biter upp d<strong>en</strong>med tänderna och häller pulvret i <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s mugg. I mineg<strong>en</strong> hänger jag <strong>en</strong> påse Earl Grey-te.Medan vattnet kokar upp brer jag några mackor. Smöretär nästan smält och glider ut på brödet av sig självt.När jag äter märker jag att mina läppar är konstiga. Dekänns lite tjockare än de brukar. S<strong>en</strong> kommer jag ihåg varföroch ser skyggt mot <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som försiktigt lapar i sigsitt mjölkblandade kaffe.- Är det gott?Hon nickar.- Det är <strong>en</strong> ny sort tror jag. I alla fall var det med på nånreklam i tv i våras. Extrapris.- Det är faktiskt helt okej, Adam.Jag tar min mugg i hand<strong>en</strong> och går fram och sätter migbredvid h<strong>en</strong>ne. Jag lägger arm<strong>en</strong> om h<strong>en</strong>ne m<strong>en</strong> hon drarsig undan med ett stönande.Vi går ner till st<strong>en</strong>strand<strong>en</strong> och borstar tänderna. Jag sköljeransiktet flera gånger i det g<strong>en</strong>omskinliga, kalla vattnet. Detgör underverk. Jag känner hur hjärncellerna piggnar till. Huräv<strong>en</strong>tyrslust<strong>en</strong> vaknar ig<strong>en</strong>.- Vad ska vi göra? säger jag till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag ser atthon hör på min röst att jag har nästan hur många förslagsom helst.- Du får bestämma, säger hon.- Jag tycker vi utforskar ön. Och ser om det finns någraspår efter <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>.- Jag tror att man kan se var han hus låg.- Bra. Då letar vi efter det.Jag kör <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> så gott det går på de slätare partiernaovanför strand<strong>en</strong>. Som tur är hittar vi snart grund<strong>en</strong> efterhuset. En ram av murade, fyrkantiga st<strong>en</strong>ar sticker upp igräset. Inuti grund<strong>en</strong> ligger nedrasade st<strong>en</strong>ar. Så litet hanshus var, mycket mindre än ett <strong>en</strong>da rum i ett modernt hus.Jag säger det till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det påstås att han bodde i <strong>en</strong> gammal kiosk som hanköpte i stan och tog ut hit i sin båt. Han hade båthus också.185
Det var byggt av avsågade snipor som han rest mot varandra.M<strong>en</strong> båthuset finns det inga spår av.Jag blir vemodig av att stå och betrakta vad som finnskvar av ett helt liv. Av femtio år här på ön. S<strong>en</strong> tänker jag attdet kanske är precis så här det ska vara. Man ska inte lämnanågra spår efter sig. Ensling<strong>en</strong> planterade träd, <strong>en</strong> hel skogsom kommer att susa här ute i många år.- Tror du han var lycklig? frågar jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rycker på axlarna.- Jag vet inte. Kanske. Folk sa att han var väldigt snäll.Du vet ibland kom det ju seglare hit och så. Han var alltidvänlig mot besökare.- Tror du han hade höns? far det ur mig.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> funderar. S<strong>en</strong> skakar hon på huvudet:- Ute på öarna tog man vara på måsägg<strong>en</strong> förr.- Jag undrar hur det skulle vara att leva så här. Att alltidvara <strong>en</strong>sam, att lyssna på vind<strong>en</strong>, på fåglar och vågor ochträdsus. Att alltid vara omgiv<strong>en</strong> av naturliga ljud. Att levapå det som natur<strong>en</strong> ger. Att käka måsägg på vår<strong>en</strong>.- Det är ju lite skillnad mot i stan, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vad tror du han gjorde hela dagarna?- Jag tror han hade massor att göra. Mycket mer än många<strong>en</strong>samma människor i städerna. De sitter ju nästan bara innei sina läg<strong>en</strong>heter och ser ut g<strong>en</strong>om fönstr<strong>en</strong>. Han hade tus<strong>en</strong>saker att sköta om. Båtar och nät och trädgårdsland och snöskottningoch matlagning. Och så skötte han fyr<strong>en</strong> också.- Var det hans jobb, att sköta fyr<strong>en</strong>?- Jag tror det. Fast eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> fick han det nog för att hanändå var här. Folk sa det. Att det eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> inte behövdes.Inte som förr i tid<strong>en</strong>. På artonhundratalet bodde det flera186fyrskötarfamiljer här. Som mest var nästan tjugo personerbosatta på ön.- Är det sant? säger jag. För jag har svårt att fatta att d<strong>en</strong>nalilla obebodda ö för hundra år s<strong>en</strong> var full av mänskligt liv.Tjugo personer! Då var ju ön nästan överbefolkad.Först tycker jag att <strong>en</strong> del av Fjuks magi går förlorad pågrund av alla de där människorna. S<strong>en</strong> inser jag att det görön ännu mera fängslande.- Och nu är det bara du och jag kvar, säger jag.- Och vi lär få vara ifred, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och nickar utmot det spegelblanka sjön. Några seglare lär i alla fall intekunna ta sig hit i d<strong>en</strong> här stiltj<strong>en</strong>.Vi söker oss ner till vattnet ig<strong>en</strong>, värm<strong>en</strong> drar oss dit. Jag vetinte hur många grader det är i luft<strong>en</strong> och det stör mig lite förjag tror att det är sommar<strong>en</strong>s hetaste dag, kanske över trettiograder. S<strong>en</strong> märker jag att jag inte har nån klocka heller.Och då börjar jag äntlig<strong>en</strong> strunta i såna detaljer.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter i skuggan under några alar och skriver isitt kollegieblock. Jag går och hämtar mitt p<strong>en</strong>nskrin ochsätter mig med korslagda b<strong>en</strong> på strand<strong>en</strong> och börjar vässamina p<strong>en</strong>nor. De är i ett ganska dåligt skick, särskilt de mjukaB-p<strong>en</strong>norna. Jag arbetar långsamt, vrider p<strong>en</strong>norna varv eftervarv och övervakar noga hur spets<strong>en</strong> växer fram.Det är mycket jag skulle vilja teckna på ön. Jag skullevilja dokum<strong>en</strong>tera <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>s liv, rita sånt han såg. När jagtänker på de olika motiv<strong>en</strong>, inser jag att det kanske bara blirlossryckta detaljer, skärvor av <strong>en</strong> helhet. Jag står på nåt vis187*
för nära, jag står och trampar mitt i bild<strong>en</strong>. Jag tänker att jagska ta båt<strong>en</strong> s<strong>en</strong> och ro ut <strong>en</strong> bit och teckna av ön så som d<strong>en</strong>vilar i vattnet, som ett först<strong>en</strong>at fartyg med d<strong>en</strong> vita fyr<strong>en</strong>som skorst<strong>en</strong> och tallskog<strong>en</strong> som segel.I väntan på det ritar jag av snipan som ligger utanför st<strong>en</strong>strand<strong>en</strong>.Jag använder <strong>en</strong> 6B för första gång<strong>en</strong> och blyerts<strong>en</strong>nästan smälter ner i papperet. D<strong>en</strong> gör feta, svarta linjersom stämmer förunderligt väl med båt<strong>en</strong>s karaktär. Jag arbetarkonc<strong>en</strong>trerat i <strong>en</strong> kvart, tjugo minuter. D<strong>en</strong> tjäradebordläggning<strong>en</strong>, mast<strong>en</strong>, repet som löper uppför st<strong>en</strong>strand<strong>en</strong>,d<strong>en</strong> lugna lagun<strong>en</strong> i bakgrund<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> slutar jagtvärt. Det känns färdigt. När jag håller blocket ifrån migoch betraktar teckning<strong>en</strong> tror jag att det är <strong>en</strong> av de bästabilder jag gjort.*- Ska vi bada? undrar jag och lutar mig fram mot <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>och stryker bort några svettpärlor ur h<strong>en</strong>nes ansikte.- Gärna. Det är ju varmt så att man smälter.Hon slår ihop blocket. Släpper det ifrån sig.Jag rullar ner h<strong>en</strong>ne till vattnet m<strong>en</strong> när jag ska lyfta urh<strong>en</strong>ne säger hon åt mig att rulla ut stol<strong>en</strong> i vattnet.- Så kan du öva simning, säger hon.Jag har ing<strong>en</strong> lust att simma. Inte här ute. Det känns litefel att göra det. Gick Robinson Crusoe i simskola? Jag vadarut med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s rullstol framför mig och känner attdet är <strong>en</strong> fin sandbott<strong>en</strong>. Det förvånar mig. Var kommer allasandbottnar ifrån?- Vad kallt det är, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när vattnet sakta stigeruppför h<strong>en</strong>nes b<strong>en</strong>.187När det når precis upp till sits<strong>en</strong> reser hon sig plötsligtoch kastar sig med ett skrik framlänges ut i vattnet. Honplaskar vilt med armarna. Vattnet sprutar om h<strong>en</strong>ne, honskvätter på mig. Jag tjuter i högan sky, försöker dra migundan m<strong>en</strong> det är redan för s<strong>en</strong>t. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar åt mig.Under <strong>en</strong> bråkdels sekund minns jag <strong>en</strong> annan dag, <strong>en</strong> annansommar, när hon också gjorde så; skvätte ner mig.Jag doppar mig. Kastar mig framåt och tar några spontana,snabba simtag i fart<strong>en</strong>, nästan utan att jag tänker pådet. Det blir både b<strong>en</strong>tag och armtag tror jag. Det kännssom om det går lättare än tidigare.- Adam! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Du simmar ju!Då skrattar jag åt h<strong>en</strong>ne:- Man simmar väl inte för att man tar några tag i fart<strong>en</strong>.Det var ju bara <strong>en</strong> ploj.M<strong>en</strong> hon lyssnar inte på mig.- Gör det ig<strong>en</strong>! På samma sätt!Jag lyder. Tar sats. Kastar mig framåt. Vevar några varvmed armar och b<strong>en</strong>. Just när jag ska hoppa upp och resa migtar jag ett par tag till, för jag känner att det faktiskt går.- Fem! skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Du tog fem simtag Adam!- Är det sant? säger jag för jag kan inte fatta det riktigt.Fem simtag. Herregud. Det är ju otroligt. Hur många är deti simborgarmärket?- Du kan ju simma Adam. En gång till. Lite lugnare omdu tror att du kan.Jag står som i <strong>en</strong> dröm, räknar gång på gång till fem. Jaghör först inte vad hon säger. S<strong>en</strong> samlar jag mig, försökergöra det ig<strong>en</strong>. Tar lite mindre sats, försöker ta lite långsammaretag. Vattnet är varmare nu. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> räknar högt:189
- ... fyra... fem... sex... sju! Fortsätt Adam! Sträck ut ord<strong>en</strong>tligt!Lite till! Bra! Tänk på Britt Börjesson!Jag gör det. Jag tar flera simtag för h<strong>en</strong>nes skull. S<strong>en</strong> kännerjag hur jag börjar ta in vatt<strong>en</strong> och sakta sjunka mot bott<strong>en</strong>.Jag reser mig vimmelkantigt.- Hur många?- Fjorton.- Fjorton?- Du kan simma Adam!- Fjorton? Du ljuger inte va?- Nej, du kan. Du simmar jättefint. Allt är rätt. Nu är detbara att träna på. Sånt är ju du expert på. Ju mer du tränar, julugnare kommer du att simma. Jag slår vad om att du kansimma femtio meter d<strong>en</strong> här sommar<strong>en</strong>.- Femtio meter! Du är inte klok.Hon ser ut över lagun<strong>en</strong>.- Det är väl som härifrån och över till Mellön.Jag begrundar avståndet till d<strong>en</strong> lummiga ön på andra sidanvattnet. Jag tror jag förstår vad som har hänt. D<strong>en</strong> därförlamning<strong>en</strong> har släppt. Jag glömde att tänka på att jag intekunde simma. Jag glömde bort att vara rädd. Det är som närman lärde sig cykla när man var lit<strong>en</strong>. Så länge man troddeatt det inte skulle gå, cyklade man omkull direkt.- Nej, säger jag. Inte så långt. Inte till Mellön.*- Har du lust att hjälpa mig med lite träning?- Javisst, säger jag. På strand<strong>en</strong>?- Nej, hellre i vattnet. Fast lite närmare land kanske.190Vi drar oss in <strong>en</strong> bit. Jag är fortfarande lite omtumlad avmina snabba framsteg som simmare. M<strong>en</strong> glad över att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill träna. Det är första gång<strong>en</strong> hon själv ber mig omdet.Jag hjälper h<strong>en</strong>ne att sätta sig ner på bott<strong>en</strong> med raka b<strong>en</strong>.Hon placerar händerna på var sin sida om rumpan och börjarhäva sig upp och ned. Hon gör fem styck<strong>en</strong> lyft med <strong>en</strong>kort paus mellan. Upprepar det gång efter gång. Efter <strong>en</strong>stund vänder hon sig på mag<strong>en</strong> och gör långa serier medarmhävningar. Jag håller mig tätt intill h<strong>en</strong>ne. Redo att fångah<strong>en</strong>ne om hon tappar balans<strong>en</strong>.- Ska du inte träna b<strong>en</strong><strong>en</strong>? säger jag när hon vilar ut stå<strong>en</strong>de.på alla fyra.- Armarna är viktigare, flämtar hon. Det är ju dem jag gårmed. I början var det jättejobbigt med rullstol<strong>en</strong>. Innan jaghade tränat upp mig. Jag var helt slut. De flesta människorkan inte drömma om vad det innebär att plötsligt låta överkropp<strong>en</strong>ta hand om allt arbete.- Jag har aldrig tänkt på det på det viset, säger jag.- Jag tränar ofta i bassäng. Mest simning. M<strong>en</strong> bara medarmarna. Det är nyttigt.- Så det är därför du är så bra som simlärare!- Det är det nog. Jag var stammis på Frösunda C<strong>en</strong>ter iSolna i över ett år.- Är det för handikappade?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Jag tänkte köra cykling också, säger hon. M<strong>en</strong> det är liteför djupt här.Vi drar oss längre in, tills vattnet bara är decimeterdjupt.191
<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> lägger sig på rygg och börjar arbeta med högerb<strong>en</strong>et.Hon böjer det och sträcker ut det, medan jag hålleremot för att öka belastning<strong>en</strong>.- Är det lagom så här?- Lite hårdare går nog.Jag pressar in h<strong>en</strong>nes b<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sträcker ut det ig<strong>en</strong>.Svett<strong>en</strong> rinner i h<strong>en</strong>nes ansikte, in i <strong>en</strong>a mungipan.- Bra, säger jag. Lite till. S<strong>en</strong> byter vi b<strong>en</strong>.Vi varvar höger och vänster b<strong>en</strong>. S<strong>en</strong> går hon över till r<strong>en</strong>cykling. Hon låter båda b<strong>en</strong><strong>en</strong> arbeta, böjas och sträckas utoch jag försöker hålla emot lagom mycket. Det är <strong>en</strong> tuffövning, för mig också. Hon tar i allt vad hon kan. Jag känneratt h<strong>en</strong>nes b<strong>en</strong> är överraskande starka.*Jag kokar spagetti och värmer <strong>en</strong> färdig pastasås med tomater,vitlök och feferoni. Vi äter i skuggan under ett av <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>sträd. Jag funderar på hans liv och på tid<strong>en</strong> före honom.När ön var nästan lika tättbefolkad som <strong>en</strong> stad. Kanske varön kal när <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> kom hit. Folk hade väl tagit vad somfanns till bränsle och virke. Man gjorde så förr. Man skövladeskog<strong>en</strong>, för att man var tvung<strong>en</strong>. All ljung som finnskvar tyder på det. Ljung<strong>en</strong> slår rot där jord<strong>en</strong> är utarmad,när inget annat kan växa.Jag nämner det för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon säger att hon inte vethur det var här förr.Jag undrar vad det var han sökte här ute. Lugn och ro,kanske. M<strong>en</strong> säkert något annat också. Något större och viktigare.Det som alla söker efter, innerst inne. Jag tror att han192fann det härute bland klipporna på Fjuk. Annars stannar maninte i femtio år.*När <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter och skriver på strand<strong>en</strong> på kväll<strong>en</strong> fårjag lust att fortsätta med porträttet. Jag bläddrar i blocketoch hittar bild<strong>en</strong> av h<strong>en</strong>ne. Jag sätter mig med b<strong>en</strong><strong>en</strong> i korsoch börjar rita utan att hon märker det. Ett litet le<strong>en</strong>de kryperöver h<strong>en</strong>nes läppar. Jag känner ig<strong>en</strong> det där. När <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar gör hon det ibland bara inne i sig själv. Åt nåthon läser eller tänker på. Då har hon ett sånt där Mona Lisale<strong>en</strong>de.När hon ser upp efter <strong>en</strong> stund blir hon förvånad.- Ritar du mig?- Jag bara kompletterar lite.- Kan du verklig<strong>en</strong> det? Jag sitter väl inte alls likadant.- Det är nästan bättre här, med snipan och d<strong>en</strong> lilla vik<strong>en</strong>.Jag har inte börjat med bakgrund<strong>en</strong> än.- M<strong>en</strong> blommorna då?- Det är naturligare med kollegieblocket.- Tycker du verklig<strong>en</strong> det?- Absolut. Det ser ut som du, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag tycker duska ha blocket i knäet. Det brukar du ju ha.- Jag vill ha blommorna också, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> <strong>en</strong>vist.Du kan väl rita dem ovanpå blocket.- Okej, suckar jag.Jag suddar ut de svaga konturerna av vinflaskan m<strong>en</strong> låterblommorna vara kvar. Jag skissar in ett kollegieblock.Jag lyckönskar mig själv till att jag valt att arbeta så långsamt.Jag känner att jag äntlig<strong>en</strong> är mog<strong>en</strong> att börja med det193
svåra. Med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s ansikte. H<strong>en</strong>nes forskande ögon.D<strong>en</strong> raka näsan. Jag ser att hon har ett litet sår på underläpp<strong>en</strong>.Jag har ritat hundratals ögon, näsor och läppar. Jag vethur man formar dem med linjer och rundlar och skuggor.Det är det som gör det svårt. Det blir lätt vilka näsor somhelst.Jag biter ihop. Arbetar tyst och målmedvetet <strong>en</strong> stund.S<strong>en</strong> vilar jag hand<strong>en</strong> och betraktar h<strong>en</strong>ne.- Jag skulle också vilja skapa något bestå<strong>en</strong>de, säger jag.Något som berikar andra människor, som är bra för jord<strong>en</strong>.Som <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> gjorde med sin skog, ja med hela sitt liv.Hans sätt att leva var så <strong>en</strong>kelt och jordnära. Han ger oss nåtatt tänka på, fast han varit död så länge. Eller hur?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser på mig.- Du kan teckna, Adam. Du kommer att bli konstnär ochgöra tavlor som får människor att förstå vad som är viktigt ilivet.- Tror du verklig<strong>en</strong> det?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Javisst, säger hon, som om det vore hur <strong>en</strong>kelt som helst.Du kommer att göra vackra och sorgsna tavlor som får människoratt stanna upp och tänka efter.- Varför sorgsna?- För att livet är <strong>en</strong> rätt vemodig historia. Det går <strong>en</strong> molltong<strong>en</strong>om tillvaron. De flesta försöker väl vifta bort d<strong>en</strong>.Med godis och chips och tv-serier, du vet sånt där man tröstarsig med. M<strong>en</strong> du hör ton<strong>en</strong>, Adam. Du vågar lyssna. Dukan måla livet. Du ser hur allting är eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>.Jag får fundera <strong>en</strong> stund innan jag är säker på hur hon194m<strong>en</strong>ar. En mollton. Svårmod, melankoli. En sorgs<strong>en</strong>het somvirvlar upp till ytan när man minst anar det. Sån som jagkänner mig ibland när jag är <strong>en</strong>sam hemma i läg<strong>en</strong>het<strong>en</strong> och<strong>en</strong> blå skymning faller över Stockholm. Som bluesmusik<strong>en</strong>farsan lirar på CDn. Som <strong>en</strong> del rocklåtar handlar om, debästa låtarna. Som Imagine. Jo, jag tror jag förstår. Jag frågarh<strong>en</strong>ne om det är sånt hon m<strong>en</strong>ar. Såna stämningar somdet är i rocklåtarna och hon nickar bekräftande.- Blir nånting bättre av det? Av att jag målar sorgsna ochvackra tavlor?- Man växer av sånt. Av att höra sån musik, av att läsasåna böcker, av att se såna tavlor. Det fyller tomhet<strong>en</strong> omkringoss. Det hjälper oss att känna ig<strong>en</strong> oss i det som ärsvårt. Man måste kunna det. Annars blir livet bara <strong>en</strong> tomgodispåse som till slut smäller rakt i ansiktet så att man fårman kasta sig i <strong>en</strong> taxi till psyket eller knapra i sig <strong>en</strong> burksmå vita tabletter.- Jag skulle verklig<strong>en</strong> vilja det, säger jag eftertänksamtoch blir själv lite förvånad när jag hör det; äntlig<strong>en</strong> vet jagvad jag vill! Jag vill göra bilder. Skapa mina egna bilderoch visa dem för andra människor. Tänk om man kundejobba med något sånt!Jag sitter tyst <strong>en</strong> lång stund och låter blyerts<strong>en</strong> arbeta medansiktet medan hjärnan funderar på det vi talat om. Jag känneratt det är rätt, att jag vill försöka med nåt sånt. Bli tecknare,om jag kan. Jag lägger ansiktet på plats nu, m<strong>en</strong> mycketförsiktigt. Jag tror att ögon<strong>en</strong> och näsan blir ganska okej.Munn<strong>en</strong> har ett konstigt drag m<strong>en</strong> jag låter det vara. Jagbyter till <strong>en</strong> mjukare p<strong>en</strong>na och lägger snabbt ut bakgrund<strong>en</strong>.Jag försöker minnas hur jag skissade d<strong>en</strong> där bild<strong>en</strong> av195
snipan som vilar i lagun<strong>en</strong>. Jag försöker få samma känslasom jag hade när jag gjorde d<strong>en</strong>. Sån vill jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´sbakgrund ska bli.Vi somnar tidigt m<strong>en</strong> jag vaknar gång på gång av att det ärvarmt i tältet. Till slut kryper jag ut och släpar sovsäck<strong>en</strong>som <strong>en</strong> lång svans efter mig. Jag lägger d<strong>en</strong> utmed tältet ochsjunker ner ovanpå och somnar direkt.När jag vaknar står sol<strong>en</strong> högt på himl<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter<strong>en</strong> bit från tältet och röker. Hon har d<strong>en</strong> svarta bikinin påsig och det droppar från håret.- Godmorgon sömntuta, säger hon.- Har du varit vak<strong>en</strong> länge?- Jag har tagit ett dopp och tränat <strong>en</strong> stund.- Jag ska fixa frukost, säger jag och snubblar bort motkastrull<strong>en</strong> som ligger under trädet.Jag tänder stormköket, värmer vatt<strong>en</strong>, fixar <strong>en</strong> macka medräkost åt <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det är inget smör på, så det ser lite äckligt ut.- Det går bra utan.- Jag tar ett snabbdopp.Jag rusar ner till vattnet och när jag kommer tillbaka efternågra minuter har vattnet redan kokat upp och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>har gjort både te och kaffe. Hon verkar vara på bra humöroch berömmer mitt val av kaffe.- Det är faktiskt jättegott, Adam. Tänk att kunna sitta utepå <strong>en</strong> öde ö och dricka café au lait.- Och röka Marlboro...196*- Ja vet, det är skitdumt. M<strong>en</strong> det är bara så. Jag ska läggaav. Det är förrest<strong>en</strong> bara tre kvar.Vi sitter tysta <strong>en</strong> lång stund, som om vi var ett par somvarit gifta i många år och lärt sig varandras repliker utanoch innan. S<strong>en</strong> säger hon plötsligt:- Kommer du ihåg när vi träffades i våras, utanförMcDonald´s?- Javisst.- Det kanske låter dumt, du får inte bli arg Adam m<strong>en</strong> jagkom inte riktigt ihåg vem du var då. Fast du sa ditt namnoch allting.- Det är väl inte så konstigt med tanke på allt du hade gåttig<strong>en</strong>om.- Det berodde inte bara på det. Jag mindes dig inte helt<strong>en</strong>kelt. Jag kom ihåg <strong>en</strong> massa andra kompisar. Jag var jumed så många och du var ju inte där så ofta.- Var<strong>en</strong>da sommar.- Jo, fast bara nån vecka eller så. När din pappa var ledig,eller hur?- Jo, m<strong>en</strong> var<strong>en</strong>da sommar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Tycker du jag är dum som säger det, Adam?- Nej, inte dum m<strong>en</strong> jag tycker det är konstigt. För migvar du allt. Jag tänkte nästan jämt på dig. När jag längtadetill landet, var det dig jag längtade efter. Och s<strong>en</strong>...då när duinte var kvar längre, tyckte jag att allting påminde om dig.- Och jag fick tänka ett bra tag innan jag kom på vem d<strong>en</strong>där Stockholmskill<strong>en</strong> som hade svindel var. D<strong>en</strong> kom jagihåg, svindeln. S<strong>en</strong> mindes jag dig. Var du bodde och så.M<strong>en</strong> inte riktigt hur du såg ut.- Jag skulle kunnat rita av dig i sömn<strong>en</strong>, säger jag.197
- Visst är det konstigt att man kan uppleva saker så olika,säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Ja, säger jag.*Så rinner tid<strong>en</strong> sakta undan. Vi lever öliv, stilla dagar påFjuk. Värm<strong>en</strong> håller oss i schack. Vi rör oss inte mycket,sitter mest på strand<strong>en</strong>. Jag visslar Imagine. En lit<strong>en</strong> slingaav d<strong>en</strong> har fastnat i skall<strong>en</strong> på mig, d<strong>en</strong> bit<strong>en</strong> där text<strong>en</strong> går:You may say I am a dreamer, but I am not the only one...Bild<strong>en</strong> av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir långsamt tydligare m<strong>en</strong> det konstigadraget kring munn<strong>en</strong> dröjer kvar. Smöret har för längesedan flutit bort och små illröda myror har flyttat in i skafferietsom jag byggt av st<strong>en</strong>ar under ett träd.En fästing biter sig fast i ljumsk<strong>en</strong> på mig och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>vill ta bort d<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jag låter d<strong>en</strong> sitta kvar. En natt kännerjag hur d<strong>en</strong> ramlar av i tältet. Jag bär ut d<strong>en</strong> och släpper d<strong>en</strong>i hallonsnåret. D<strong>en</strong> är stor som <strong>en</strong> humla.Så mycket djurliv verkar det inte finnas på ön. En morgonsäger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> att hon hört <strong>en</strong> sork prassla i gräsetutanför tältet. M<strong>en</strong> vi ser d<strong>en</strong> aldrig. Det är kanske för varmt.Vind<strong>en</strong> är svagare än <strong>en</strong> måsfis.Det är bleke, stiltje. Jag säger att jag undrar var alla vindartagit väg<strong>en</strong>. Tänk om atmosfär<strong>en</strong> läcker. Vind<strong>en</strong> har kanskepyst ut ur ett sånt där ozonhål.M<strong>en</strong> det skrattar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> åt. Vindar skapas hela tid<strong>en</strong>,säger hon. Det har med lågtryck och högtryck att göra. Detär skillnaderna mellan dem som gör att det blåser. Vind<strong>en</strong>sugs från övertryck till undertryck.198Antaglig<strong>en</strong> blåser det skitmycket nån annanstans, för härfinns inga vindar alls. Löv<strong>en</strong> hänger rakt ner från träd<strong>en</strong>.Jag kommer på mig med att sakna ljud omkring mig. Detdär prasslet som alltid brukar vara närvarande, utan att mantänker på det; när vind<strong>en</strong> fingrar i träd<strong>en</strong>s kronor. Det stillsammafladdret i <strong>en</strong> gardin i ett öppet fönster. Vågornas sorl.Alla såna vardagliga sommarljud är borta nu, alla som vind<strong>en</strong>föder.- Jag läste <strong>en</strong> dikt om varför det hörs när det blåser, sägerjag. Det är för att människor som dör förvandlas till gräsoch träd. Det är de som låter när vind<strong>en</strong> blåser.- Läser du dikter?- D<strong>en</strong> stod i <strong>en</strong> dödsannons.- Läser du dödsannonser?- Det var min farmors. Hon dog förra året.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> håller <strong>en</strong> tyst minut över min döda farmor. S<strong>en</strong>säger hon:- Tror du på sånt?- Jag vet inte. På nåt sätt hänger väl allt levande ihop. Jagm<strong>en</strong>ar, nånstans tar man ju väg<strong>en</strong> när man dör.- Ja, det är klart, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Vi njuter av stiltj<strong>en</strong>, av värm<strong>en</strong>, av det stora lugnet. Vattnetär så blankt att det ser ut som om man skulle kunna åkaskridskor in till fastlandet.Jag tränar simning varje gång jag badar. Efter några dåligadagar börjar det fungera bättre ig<strong>en</strong>. Jag sätter nyttFjukrekord med sjutton tag och är stolt som <strong>en</strong> tupp.Ibland går <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag på stig<strong>en</strong> upp mot fyr<strong>en</strong>. Vigår <strong>en</strong> lite bit bara. Vänder om, försöker gå tillbaka. Jaghåller h<strong>en</strong>ne i ett stadigt tag om rygg<strong>en</strong>. Hon går rakb<strong>en</strong>t199
och trevande. Vilar ofta. Lägger hela sin kroppstyngd motmig. M<strong>en</strong> hon går. När hon själv vill. Jag accepterar det.Hetsar h<strong>en</strong>ne inte längre. M<strong>en</strong> jag kan inte släppa tank<strong>en</strong> påatt hon skulle kunna förbättra sig rätt mycket, om hon tränademera. Jag kan inte låta bli att påpeka det.- Du går fint, säger jag inställsamt. Vi borde göra det härvarje dag eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>. Helst både morgon och kväll.- Så viktigt är det inte för mig, Adam.- Jag m<strong>en</strong>ar bara att om man tränar <strong>en</strong> gång i veckan så ärdet bortkastat. Träning måste ske oftare. Kropp<strong>en</strong> hinnerinte fatta det annars. Om man bara borstar tänderna <strong>en</strong> gångi veckan ramlar de ut så småningom. Om man bara drickervatt<strong>en</strong> <strong>en</strong> gång i veckan torkar kropp<strong>en</strong> ut. Fattar du? Dinab<strong>en</strong> hinner aldrig riktigt förstå vad det är de ska lära sig.- Lägg av nu, doktor Adam!Jag låter ämnet falla för jag hör på h<strong>en</strong>nes röst att honhåller på att bli skitsur.Så gör vi det dummaste två människor på <strong>en</strong> öde ö kankomma på: vi bråkar.Det börjar när jag håller på att laga käk på stormköket.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> rullar in mot tältet och råkar komma så närarödspritflaskan att d<strong>en</strong> välter. Jag märker det inte först, m<strong>en</strong>känner lukt<strong>en</strong> efter några sekunder. Då snurrar jag runt ochfår upp flaskan ur gräset. Det är <strong>en</strong> fjärdedel kvar. Rest<strong>en</strong>har runnit ut.Det är nog d<strong>en</strong> där träningsdiskussion<strong>en</strong> som är d<strong>en</strong> eg<strong>en</strong>tligaorsak<strong>en</strong> till att vi blir osams. Vi fick aldrig snackat ut200*om det. M<strong>en</strong> nu blir jag sur för jag tycker det var onödigtgjort.Kanske beror det också på att vi är så hungriga. Klockankan vara mycket mer än vi tror. Kanske kvart i fem och intetio över två, som vi <strong>en</strong>ats om. Man ska kunna se sånt påsol<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> nu, de här heta dagarna på Fjuk tycker jag attsol<strong>en</strong> står mitt på himl<strong>en</strong> hela dan.- Du kan väl se dig för, råkar mina läppar säga.- Vad fan m<strong>en</strong>ar nu? svarar rullstol<strong>en</strong> utan att vända om.- Tänk om alltihopa runnit ut.- Ja, vadå?- Hur skulle vi laga mat då?- Du får väl hålla reda på dina jävla flaskor.- Måste du köra rakt ig<strong>en</strong>om köket då?- Kök! Vilket jävla kök?Nu far stol<strong>en</strong> runt. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är vit i ansiktet.- Här, där jag lagar mat, säger jag och gör <strong>en</strong> gest medarmarna över prylarna som är utspridda omkring mig. Dethär är ett kök och här får man försöka se sig för.- Ursäkta min stora klumpighet!<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tar <strong>en</strong> stadigt tag med armarna och skjuter fartpå stol<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> rullar rakt ig<strong>en</strong>om köket. Det <strong>en</strong>a hjulet tipparomkull kastrull<strong>en</strong> med potatismos, det andra delar vårsista limpa i två nästan lika stora hälfter.- Hoppsan morsan! fräser hon.- <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>! ropar jag efter h<strong>en</strong>ne.M<strong>en</strong> det är ing<strong>en</strong> idé. Inte nu. Det är vårt tredje riktigagräl. Det är inbördeskrig på Fjuk.201*
- Adam! Kom och titta, <strong>en</strong> kanalbåt!Jag springer ner till strand<strong>en</strong>. En vitmålad, lite gammaldagsbåt glider långsamt över vattnet, majestätisk som <strong>en</strong>plåtsvan. Det är Diana. Hon har slagit av på maskin för attturisterna ska kunna njuta av Fjuk. Hon ligger mindre änhundra meter från ön. Det känns underligt. Som om de smygtittadepå oss. En högtalarröst berättar på <strong>en</strong>gelska och jagförstår att det är <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> de pratar om. Röst<strong>en</strong> flyter ilandvid våra fötter: He lived here for more than fifty years, allby himself...Det slår mig att det är nästan otroligt att amerikanskadollarturister får höra talas om honom. Är det bara <strong>en</strong> slump?Jag vet att kanalbåtarna alltid har gått förbi här på sin vägfrån mynning<strong>en</strong> i Motala till Karlsborg på andra sidan sjön.Hur upplevde han det. Brydde han sig om att vinka tilldem.Jag betraktar båt<strong>en</strong>, med vit skorst<strong>en</strong> och sv<strong>en</strong>ska flaggor.D<strong>en</strong> är trådsmal och ganska hög. Turisterna står på tvådäck som löper runt hela båt<strong>en</strong>. Det är lätt att förstå att d<strong>en</strong>är byggd för att ta sig fram på Göta kanal, som inte är bredareän <strong>en</strong> vanlig å. Jag undrar hur kanalbåt<strong>en</strong> klarar dehårda vindar som ofta blåser på sjön. Hänger turisterna överreling<strong>en</strong> och kräks då?Några passagerare vinkar till oss. Vi viftar med armarna.Ännu fler vinkar på båt<strong>en</strong>. Så skjuts <strong>en</strong> svart rökpelare ut urskorst<strong>en</strong><strong>en</strong> och maskin börjar slamra. Fart<strong>en</strong> ökar, folk drarsig in. De har redan glömt oss.När vi står där på strand<strong>en</strong> och ser Diana försvinna söderutkänner jag mig som <strong>en</strong> skeppsbrut<strong>en</strong>. Jag upplever ettavstånd till människorna ombord på d<strong>en</strong> där båt<strong>en</strong>. Inte bara202för att det mest är rika amerikaner. Nåt mer skiljer oss åt.Här står jag och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, vi lever på Fjuk. Vi stannar nogkvar här. Vi söker nåt annat. En annan m<strong>en</strong>ing. Vi är <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>sbarn. We are his childr<strong>en</strong>! vill jag ropa efter Diana.Då slår mig tank<strong>en</strong>: tänk om vi inte kommer härifrån!Tänk om det här konstiga vindlösa vädret bara fortsätter.Kanske kan det hålla på i veckor?Jag säger det till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> m<strong>en</strong> hon tycker inte att det ärnåt att oroa sig för. Man blir inblåst ibland, när man seglar,förklarar hon. Då får man ligga och vänta tills vind<strong>en</strong> mojnar.Och ibland är det bleke. Det går också över.- M<strong>en</strong> om det inte gör det då? Vad gör vi då?- Vi får väl simma, säger hon.Jag hör att röst<strong>en</strong> dryper av ironi och återhåll<strong>en</strong> ilska.*Diana får mig att minnas <strong>en</strong> annan kanalbåt som trafikeradesjön: Per Brahe. En höstnatt för länge sedan hamnade d<strong>en</strong> i<strong>en</strong> storm och gick till bott<strong>en</strong>. Jag berättar det för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Bland dem som drunknade d<strong>en</strong> natt<strong>en</strong> var John Bauer,hans hustru Ester och deras son B<strong>en</strong>gt. Han var tre år. Efteråtsa man att båt<strong>en</strong> var för tungt lastad. D<strong>en</strong> hade varit iHuskvarna och hämtat symaskiner. I Gränna, där familj<strong>en</strong>Bauer steg på, lastade man ombord tunnor med äppelmos.Några timmar s<strong>en</strong>are välte båt<strong>en</strong> och sjönk som <strong>en</strong> st<strong>en</strong>med passagerare och symaskiner och allt. Ing<strong>en</strong> överlevde.Per Brahe låg på bott<strong>en</strong> i fyra år innan d<strong>en</strong> bärgades. JohnBauer blev <strong>en</strong> leg<strong>en</strong>d av det där. Folk tyckte sig se ett sambandmellan han tragiska död och hans märkliga bilder.203
Är hans teckningar sorgsna? Jag vet inte riktigt. Jo, litevemodiga är de nog. Och mycket mångtydiga. Man liksomsugs in i dem och funderar över vad de föreställer eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>.- Jag minns att jag hade <strong>en</strong> bild av honom på vägg<strong>en</strong> imitt rum när jag var lit<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. En lit<strong>en</strong> prinsessasom red på <strong>en</strong> jättestor älg. Tuvull hette hon.- Tuvstarr, rättar jag. Det var prinsessan Tuvstarr. Hangjorde många bilder av h<strong>en</strong>ne. En av dem användes somschamporeklam för några år s<strong>en</strong>. Det är när hon sitter nak<strong>en</strong>vid <strong>en</strong> skogstjärn och speglar sitt långa hår i det sotsvartavattnet.- D<strong>en</strong> har jag nog inte sett, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Tänk om man kunde måla så, säger jag.*Jag bygger <strong>en</strong> handikapptoa av drivved som jag samlar längsöns stränder. Själva toastol<strong>en</strong> är <strong>en</strong> trälåda som nog varitfisksump och kring d<strong>en</strong> har jag rest <strong>en</strong> rätt så smart ochväldigt bekväm ram av stolpar och gr<strong>en</strong>ar som man bådekan sitta på och stödja sig mot när man stiger på och av.Stolparna är blankslipade av vattnet och sköna att ta på. Jagsurrar dem med små repbitar. Det tar lite tid för jag har svårtatt hitta tillräckligt med rep. När d<strong>en</strong> är färdig ser d<strong>en</strong> utsom <strong>en</strong> gammal korgstol.Toan ligger inne i hallonsnåret. Därifrån har man utsiktöver hela sjön. När <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> inviger d<strong>en</strong> hör jag hur detknakar till. Så börjar det skratta inne i snåret.- Vad är det?- Jag är så hård i mag<strong>en</strong> att jag tror jag dör! Jag tog i så204toan sprack! En sån där gr<strong>en</strong> gick mitt av. Jag är leds<strong>en</strong>.- Det gör inget, säger jag.Efter <strong>en</strong> stund börjar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> åter fnissa innehallonsnåret.- Var är de nu då?- Jag tänker på det där du sa härom dan, säger hon. Omskillnad<strong>en</strong> mellan film och verklighet. Om det här hade varit<strong>en</strong> film, så skulle alla såna här sekv<strong>en</strong>ser varit bortklippta.Man går aldrig på toa i <strong>en</strong> film. De måste bli st<strong>en</strong>hårda imag<strong>en</strong>!- Jag vet, säger jag.Det är som vanligt ig<strong>en</strong>. Nej, nästan bättre känns det. Jagbörjar känna ig<strong>en</strong> det här mönstret. Efter varje fånigt gräl ärdet som om vi kommer lite närmare varandra. Som om deblixtrande ord<strong>en</strong> och känsloutbrott<strong>en</strong> smälter ner lite av detdär osynliga avståndet som finns mellan oss.Jag tror aldrig jag har haft det så bra som under de härdagarna på Fjuk. Jag tänker på <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> och på John Baueroch på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. M<strong>en</strong> mest av allt tänker jag inte alls. Jagdrar omkring barfota i mina avklippta, trådiga jeans ochletar drivved, skissar, leker med tank<strong>en</strong> att göra <strong>en</strong> flaggamed <strong>en</strong> svart trut på och hissa d<strong>en</strong> högst uppe på ön. För attvisa att d<strong>en</strong> är vår.Allt det där som man säger ibland, om hur underbart detär att vistas på <strong>en</strong> öde ö, är sant. Jag säger det till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>m<strong>en</strong> hon håller inte med mig.- Det finns inga öde öar, Adam. Det här är bara Fjuk, härhar massor med båtar och turister varit före oss. Här finnsinga hemligheter. Det finns inga oupptäckta kontin<strong>en</strong>ter, ingaoupplevda äv<strong>en</strong>tyr.205
- Livet är ett äv<strong>en</strong>tyr, säger jag. Varje dag är ett äv<strong>en</strong>tyr.Idag är ett äv<strong>en</strong>tyr. Imorron börjar ett nytt. Våra liv är oupptäcktakontin<strong>en</strong>ter. Varje människa är <strong>en</strong> berättelse som helatid<strong>en</strong> pågår.Jag fattar inte var jag får ord<strong>en</strong> ifrån. Jag har aldrig haftsärskilt lätt för att uttrycka mig. Tid<strong>en</strong> på ön har kanske gjortmig till filosof.Jag vill inte att det ska ta slut. Jag vet att det måste göradet. Hur länge har vi varit här? Om man ska döma avsolbrännan ser det ut som om vi alltid levt här. Både <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag har fått <strong>en</strong> jämn brunsvart färg. Vi liknarinfödingar. Såna där urinnevånare. Eller: urin-vånare, somjag trodde det hette när jag var lit<strong>en</strong>.När vi försöker räkna dagarna och morgnarna och kvällarnaär det som om de flyter ihop. Vi tänker ig<strong>en</strong>om sakervi gjort och vilka dagar vi gjort det. Jag försöker kommaihåg vad vi ätit. M<strong>en</strong> det hjälper inte. Det är som om tid<strong>en</strong>inte spelar någon roll längre. Som om klockslag, timmaroch minuter blivit oviktiga. Ord som måndag och söndagoch torsdag har inte någon innebörd längre. Var det så hankände det, <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>?*- Titta! Sista chans<strong>en</strong> blommar i topp<strong>en</strong> nu, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag ser att hon har rätt. D<strong>en</strong> allra översta blomvåning<strong>en</strong>har tänts. Hur såg de ut när vi kom? Var det inte två eller trevåningar kvar då. Jag tror det. Kanske gör vädret att blomning<strong>en</strong>går snabbare än vanligt.- Hur lång tid tror du det betyder?206- Det börjar nog bli dags att segla hem, säger jag.- Jag vill inte, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Vi står på stig<strong>en</strong> upp mot fyr<strong>en</strong>. Jag håller arm<strong>en</strong> om h<strong>en</strong>nesrygg.- Ska vi fortsätta då? säger jag. Du går mycket lättare nu.Det känns som om det har lossnat.- Det är bara som det verkar, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Nej, det är nåt som är annorlunda. Du går bättre.Jag är säker på min sak. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s solstekta hud harklibbat ihop med min. Det är som om jag känner det g<strong>en</strong>omarm<strong>en</strong>.- Du tar inte i lika mycket längre. Hela du känns mjukare.- Jag kanske har vant mig vid dig.- Träning<strong>en</strong> börjar ge resultat, säger jag.- Kanske, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Kanske inte. Det är olika,Adam. Ibland är det så här, kropp<strong>en</strong> vill. Andra gånger gårdet inte alls. Jag har bra dagar och dåliga dagar. Det här är<strong>en</strong> bra dag.- M<strong>en</strong> om du fortsätter att träna så kommer du över <strong>en</strong>tröskel. Det gör alla som tränar förstår du. S<strong>en</strong> kommerframsteg<strong>en</strong>.- Inte om man är ryggmärgsskadad. Stället där skadan sitteravgör rörlighet<strong>en</strong>. Det kan man aldrig ändra på. Du harett år på dig. Första året. S<strong>en</strong> vet du vad som gäller. Vad somgår och vad som inte går. Det har vi väl pratat om?- M<strong>en</strong> i ditt fall är det väl inte definitivt. Du hade väl litetur också, säger jag. Din skada är ju inte total eller vad dusa.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- D<strong>en</strong> är inkomplett. Jag har delvisa skador. Ja, jag hade207
tur. En helvetes tur. M<strong>en</strong> det ändrar eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> inte särskiltmycket. Jag kan gå, som du ser. Jag kan släpa mig fram <strong>en</strong>bit. M<strong>en</strong> det tar <strong>en</strong> jävla tid och kostar <strong>en</strong>ormt mycket. Detkommer alltid att ta <strong>en</strong> jävla tid och kosta <strong>en</strong>ormt mycket.Rullstol<strong>en</strong> är mycket <strong>en</strong>klare.- Jag fattar inte att du inte vill träna hårdare. Jag märkertydligt att tid<strong>en</strong> här på ön har gjort underverk.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser på mig, skakar på huvudet.- Kan du gå på händerna, Adam?- Bara några meter. Hurså?- Om du tränar jättemycket, skulle du kunna gå längredå?- Ja, det är klart.- Varför gör du inte det då?- Varför skulle jag göra det.- För att kunna ta dig fram på händerna.- Det är väl inte särskilt praktiskt.- För mig är det inte särskilt praktiskt att använda b<strong>en</strong><strong>en</strong>.Rullstol<strong>en</strong> är praktisk.Jag säger inget. Jag märker hur fixerad hon är vid vadläkare och sjukgymnaster har sagt till h<strong>en</strong>ne. Hon nöjer sigmed det. Finner sig i sin roll, i sin rullstolsroll. De har gjortett paket av h<strong>en</strong>ne. Ett liknöjt vårdpaket. Jag tycker inte detär rätt. Jag tycker hon ger upp. Att hon gör det utan att haprövat sina möjligheter. Man måste kämpa som ett djur, s<strong>en</strong>kan man ge sig.Finns det ing<strong>en</strong> som vågar hälla kaffe över sjukjournalerna?Som kan få pati<strong>en</strong>terna att tro på under och mirakel.Tro på Gud, om de vill. Bara de får kraft att träna utav helvete.Det finns inga g<strong>en</strong>omsnittsmänniskor, inga208g<strong>en</strong>omsnittsskador. Inga typiska pati<strong>en</strong>ter. Allt är möjligt.Allt kan hända. Både det man önskar mest av allt och detman absolut inte vill. Det sker underverk hela tid<strong>en</strong>. Folksom är dö<strong>en</strong>de i cancer åker nånstans och käkar nånting ochfår livet tillbaka. Ensling<strong>en</strong> for hit ut, till <strong>en</strong> skövlad lit<strong>en</strong> öoch gav fan i att dö. Tidningarna är fulla av sånt. Livet är <strong>en</strong>film där allt är möjligt. Varför skulle vi annars leva?Allt det tänker jag. Inget av det säger jag.- Orkar du fortsätta? säger jag bara.- Vi kan väl vända här och gå tillbaka.Jag sätter på <strong>en</strong> kastrull med ris och upptäcker att jag råkatköpa <strong>en</strong> sort som ska koka nästan <strong>en</strong> halvtimme. Tre gångerfår jag fylla på brännar<strong>en</strong> och efter sista gång<strong>en</strong> återstår detbara <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> skvätt i rödspritflaskan. Det räcker precis tilldiskvatt<strong>en</strong>. Jag har <strong>en</strong> del prylar med intorkade matrestersom behöver <strong>en</strong> rejäl omgång hett vatt<strong>en</strong>.Jag värmer diskvattnet medan vi käkar <strong>en</strong> risotto på <strong>en</strong>burk majs som jag rört ner i riset. Det är kris i skafferiet. Tilloch med de röda småmyrorna har övergett oss.- Vi måste nog lämna Fjuk nu, säger jag.- Man kan inte segla utan vind, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vi får dansa <strong>en</strong> vinddans, säger jag. Ikväll, nere på strand<strong>en</strong>.Som indianerna gjorde.- Regndans m<strong>en</strong>ar du väl?- Nej, vinddans också. De hade danser för alla sort<strong>en</strong>sväder. Ja, för allt möjligt faktiskt. Det funkade nästan jämt.De fick det de behövde, för att de önskade det så int<strong>en</strong>sivt.209*
<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tittar misstroget på mig. Hon misstänker attjag ljuger m<strong>en</strong> är inte helt säker.- Är det inte bättre att vi skickar <strong>en</strong> flaskpost, säger honoch håller upp d<strong>en</strong> tomma rödspritflaskan.- Bra ide´, utropar jag.Jag går bort och hämtar <strong>en</strong> p<strong>en</strong>na och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kollegieblock.Jag ger det till h<strong>en</strong>ne.- Du kan väl skriva.- Vilket datum tror du att det är? Det borde väl stå överst.- Ing<strong>en</strong> aning. Början av augusti.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skriver det:- Fjuk i augusti. Hur ska jag börja?- Detta brev är avsänt av <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>s barn, säger jag.- Vänta, inte så fort. Okej.- ...vi vill berätta om <strong>en</strong> upptäckt vi gjort...D<strong>en</strong>na ö liggermitt i tidsögat.... Här ute finns ing<strong>en</strong> tid... D<strong>en</strong> som leverhär åldras inte...- Vänta... ja?- Man blir starkare och klokare. Sjuka blir friska. Tyvärrfinns här ing<strong>en</strong> vind heller, för vindögat och tidsögat sammanfaller...- Lugn!- Är du klar?- Snart... så ja.- .. Vi vet inte om vi någonsin kommer härifrån. ’- härifrån, upprepar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Ja?- D<strong>en</strong> som finner d<strong>en</strong>na flaskpost ombedes kontrollera såatt vi inte är kvar på Fjuk.*210Vi undertecknar med våra namn och går ned med flaskpost<strong>en</strong>till strand<strong>en</strong>. Jag har rivit ut bild<strong>en</strong> av snipan som jag gjordeoch rullat ihop d<strong>en</strong> och stoppat ner d<strong>en</strong> i flaskan tillsammansmed brevet. Jag har skrivit Adam O. på teckning<strong>en</strong>.Jag ger flaskan till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Du får kasta ut d<strong>en</strong>, säger jag<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> håller plastflaskan i famn<strong>en</strong> <strong>en</strong> stund, som omd<strong>en</strong> var ett litet barn hon nu var tvung<strong>en</strong> att skiljas ifrån. Såhöjer hon arm<strong>en</strong> och slänger iväg d<strong>en</strong>. Flaskan far i <strong>en</strong> högbåge innan d<strong>en</strong> med ett torrt plaskande landar <strong>en</strong> bit ut ivattnet. Vi står och tittar på d<strong>en</strong>. Flaskpost<strong>en</strong> vilar alldelesstilla på d<strong>en</strong> blanka vatt<strong>en</strong>ytan.- Det funkar inte, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Flaskposter är likabero<strong>en</strong>de av vindar som segelbåtar.- Jag ska fixa det.Jag vadar ut till flaskan. Ställer mig intill d<strong>en</strong> och plaskarmed händerna så att det bildas vågor. Rödspritflaskan börjarguppa. D<strong>en</strong> rör sig sakta utåt.- Nu ger d<strong>en</strong> sig iväg! ropar jag.Jag står kvar <strong>en</strong> lång stund och paddlar med armarna föratt hjälpa flaskan att komma igång ord<strong>en</strong>tligt. S<strong>en</strong> går jag intill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.När sol<strong>en</strong> sjunker står vi tätt tillsammans på strand<strong>en</strong>.Flaskpost<strong>en</strong> ligger <strong>en</strong> bra bit från strand<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> harslutat röra sig. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vänder sig mot mig, lägger sinkind mot min, sina händer på mina höfter. Jag känner hurhon rör sina fötter oändligt långsamt, bara just så mycket attdet tisslar lite i gruset. Jag följer efter med små, små steg.Oändligt långsamt vrider <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sig själv och mig runt id<strong>en</strong> röda kvällssol<strong>en</strong>. Vi dansar <strong>en</strong> vinddans på strand<strong>en</strong>.211
På natt<strong>en</strong> vaknar jag med ett ryck. Jag är nästan säker på attdet är ett ljud som väckt mig. Jag tror det beror på sättet manvaknar på. När man vaknar av sig själv sker det långsammare,man flyter liksom upp till ytan. Det här var bara ettknyck. En sån där urgammal instinkt, kropp<strong>en</strong> gör sig bereddatt försvara sig mot <strong>en</strong> okänd fara.Jag sitter upp i tältet och lyssnar int<strong>en</strong>sivt utan att höranågot särskilt. Jag trevar med hand<strong>en</strong> bredvid mig och känner<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kropp. Hon är svettig på rygg<strong>en</strong>.Jag lägger mig ner ig<strong>en</strong>. Jag känner att jag inte kommeratt somna om. Tankarna börjar vandra i huvudet. Tankarsom jag inte tänkt på länge. Sivan och Rut, hur har de det.Går de fria fortfarande. Har farsan och Britt åkt till stan nu?Ja, det måste de ha gjort. Undrar farsan var jag är och varförjag inte hör av mig. När börjar plugget eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>?Jag känner att förtrollning<strong>en</strong> börjar släppa. Fjukdrömm<strong>en</strong>håller på att ta slut.- Vad är det Adam, viskar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s röst plötsligt. Honlåter sammetsmjuk som natt<strong>en</strong> själv. M<strong>en</strong> jag hör på h<strong>en</strong>nesröst att hon är lika vak<strong>en</strong> som jag.- Sover inte du?- Nej.- Jag tyckte jag hörde nåt, säger jag.- Det blåser, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Då, äntlig<strong>en</strong>, hör jag vad det är jag vaknat av: det susarsvagt ute. Det är vind i träd<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> rör vid gräset utanförtältet, stryker försiktigt över skogshallonsnår<strong>en</strong>. Jag lyssnaroch hör att också vågorna har vaknat. Det rasslar svagt från212*st<strong>en</strong>strand<strong>en</strong>.Det blåser ig<strong>en</strong>!*Det är <strong>en</strong> sorglig morgon. Vår lägerplats ser ut som <strong>en</strong> soptipp.Sovsäckar och kläder ligger utkastade huller om buller.Tältet ligger platt på mark<strong>en</strong>, som <strong>en</strong> punkterad luftballong.Vi käkar lite mitt i röran: var sin smulig limpmackamed <strong>en</strong> burk makrill i tomatsås som jag hittat längst in iskafferiet.Vi packar utan någon större lust, utan att vi tänker på vadvi gör. Jag får rulla om min sovsäck tre gånger innan d<strong>en</strong>går ner i fodralet. Vi tänker på annat. På tid<strong>en</strong> som är förbi.När jag börjar bära ner sakerna till snipan ser det ut som omvi har dubbelt så mycket med oss som när vi åkte ut. Jagstuvar in det mesta i för<strong>en</strong>, trycker in påsar mellan de störresakerna.- Flaskpost<strong>en</strong> har i alla fall åkt iväg, säger jag och spanarut mot sjön.Det går lagom stora vågor. Vind<strong>en</strong> är måttlig m<strong>en</strong> jag känneratt d<strong>en</strong> förändrar allt.Jag rullar ut spriseglet och hissar upp det <strong>en</strong> bit. Så drarjag ner det översta hörnet och trär in spristång<strong>en</strong>s <strong>en</strong>a ände.D<strong>en</strong> andra sticker jag in i det nedre hörnet vid mast<strong>en</strong>. Detska i alla fall bli roligt att segla ig<strong>en</strong> tänker jag och minnsd<strong>en</strong> behagliga tur<strong>en</strong> hit ut. Vad kan det ta till fastlandet i d<strong>en</strong>här vind<strong>en</strong>. Några timmar? Jag hissar det lilla förseglet ocksåoch låter snipan ligga med segl<strong>en</strong> uppe. Det rycker lite idem. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter på strand<strong>en</strong>.213
- Ska vi gå upp till fyr<strong>en</strong>, säger hon.- Okej, säger jag.Jag skjuter rullstol<strong>en</strong> på stig<strong>en</strong> där vi gått så många gånger.Det är något särskilt med öar. Man fäster sig vid dem. Det ärsom om de var lite mer levande än d<strong>en</strong> vanliga landback<strong>en</strong>.Särskilt d<strong>en</strong> här, där man kan känna <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>s ande.Vi står vid ankaret och tar tyst farväl av Fjuk. Häruppemärker jag att det blåser mer. Då och då ruskar <strong>en</strong> vindbyom i tallskog<strong>en</strong>s kronor.- Det är nog bäst vi ger oss av nu, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> styr elegant D<strong>en</strong> svarta trut<strong>en</strong> ut ur lagun<strong>en</strong>. Vigår söder om Skall<strong>en</strong> och Mellön. Spriseglet står i givakt ivind<strong>en</strong>, fock<strong>en</strong> buktar ut som om d<strong>en</strong> tänkte blåsa i förvägin till fastlandet. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skotar hem och lägger fast tamp<strong>en</strong>om knap<strong>en</strong> på reling<strong>en</strong>. När vi kommer loss frånFjuköarna lägger hon om rodret och sätter kurs rakt motfastlandet.Vind<strong>en</strong> kommer akterifrån. Vågorna är mäktiga. Jag förståratt det blåser <strong>en</strong> del, trots att vind<strong>en</strong> nästan inte kännsalls. Vi seglar ikapp med d<strong>en</strong>, och snipan hissas långsamtuppåt och nedåt allt eftersom vågorna kommer rullande förbioss med ett svagt fräsande. Jag tittar på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Hon sernöjd ut.- Om vi har tur kan vi gå på läns hela väg<strong>en</strong>, säger hon.Jag spänner flytväst<strong>en</strong> lite hårdare om bröstet. S<strong>en</strong> sjunkerjag ner ovanpå sovsäckarna och gör det bekvämt förmig. Jag har tänkt att jag ska teckna lite m<strong>en</strong> nu känner jag214hur det liksom hisnar i mag<strong>en</strong> när båt<strong>en</strong> surfar nedförvågdalarna. Jag blir rädd att jag ska bli sjösjuk om jag ritar.Jag sätter mig upprätt med tältet som stöd bakom rygg<strong>en</strong>och tittar på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. H<strong>en</strong>nes ansikte är konc<strong>en</strong>trerat, ettle<strong>en</strong>de leker i mungipan. Hon har det där draget ig<strong>en</strong>. Detdär som är hon, när själ<strong>en</strong> liksom tittar fram och speglas ih<strong>en</strong>nes ögon.Hon skrattar åt mig när hon märker att jag betraktar h<strong>en</strong>ne.Jag tänker på vad jag lärt mig om teckning d<strong>en</strong> här sommar<strong>en</strong>.Det handlar inte bara om att rita av något. Jo, först gördet det m<strong>en</strong> s<strong>en</strong>, s<strong>en</strong> måste man kunna lägga till något ibild<strong>en</strong>. Nåt som man vet om motivet. Nåt som man vill uttrycka.Om det ska bli konst.Jag ser ut över sjön. Konturerna av fastlandet ligger somhalvfeta blyertslinjer runt om oss, som 3B, tänker jag. Vi ärnog nästan mitt ute på sjön nu. Jag vänder mig om för att seom det stämmer och märker att Fjuk redan är långt bakomoss, som ett drivande spökskepp på väg åt andra hållet.Bakom ön upptäcker jag något som inte fanns där tidigare.En brett, mörkt tuschstreck har vuxit upp i horisont<strong>en</strong>. Himl<strong>en</strong>är alldeles svart bakom Fjuk. Jag förstår att det är ettoväder. Kanske åska. Jag pekar på det.- Det där ser inget vidare ut, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vrider på huvudet. Hon kastar bara <strong>en</strong> hastigblick bakåt.- Det kommer inte häråt, säger hon lugnt och sjunker neri sin bekväma sittbrunn ig<strong>en</strong>. Jag ser att hon njuter av segling<strong>en</strong>.Hon trivs väl nu när hon äntlig<strong>en</strong> fått fart på d<strong>en</strong>gamla snipan.M<strong>en</strong> jag kan inte släppa molnet. Jag vaktar d<strong>en</strong> mörka215
horisont<strong>en</strong> som <strong>en</strong> polishund. Jag tänker på att det kan varafarligt att vistas ute på sjön när åskan går. Blixt<strong>en</strong> väljeralltid ett föremål som står upp ur sin omgivning. Ing<strong>en</strong>tingsticker upp mer än <strong>en</strong> <strong>en</strong>sam båt på sjön.Jag tänker på Britt som är d<strong>en</strong> mest åskrädda människajag träffat. Varje gång det börjar mullra det minsta lilla rusarhon ut ur torpet med <strong>en</strong> packe veckotidningar och sätter sigi sin vita Mazda. Ibland somnar hon i bil<strong>en</strong> och vi låter h<strong>en</strong>nevara och går ut och skakar liv i h<strong>en</strong>ne morgon<strong>en</strong> därpå. Dåär hon skitsur för att vi inte väckt h<strong>en</strong>ne.Jag vet inte hur lång tid som går m<strong>en</strong> efter <strong>en</strong> stund tyckerjag att d<strong>en</strong> mörka färg<strong>en</strong> har spritt sig över himl<strong>en</strong>, ut översjön.- Det kommer nog häråt i alla fall, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vänder sig på nytt. Just när hon lyfter kropp<strong>en</strong>kränger båt<strong>en</strong> till av <strong>en</strong> vindby, och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kastas motreling<strong>en</strong>. Hon slår i arm<strong>en</strong> ord<strong>en</strong>tligt.- Aj som fan, säger hon.Hon lossar skot<strong>en</strong> och jag tycker att båt<strong>en</strong> rör sig lugnare.Jag lägger mig på mag<strong>en</strong> och stuvar om packning<strong>en</strong> lite.Trycker ner några lösa kläder. Så kikar jag upp mot d<strong>en</strong> svartahorisont<strong>en</strong>. Jag har rätt beträffande ovädret. Nu är det ing<strong>en</strong>tvekan längre. De mörka moln<strong>en</strong> blåser ut över himl<strong>en</strong> somrök<strong>en</strong> från <strong>en</strong> brand. Långsamt slocknar ljuset över sjön.Det blir <strong>en</strong> overklig stämning. Nästan som natt, mitt på dan.Båt<strong>en</strong> kränger mera och jag tycker att vind<strong>en</strong> har svängtlite. D<strong>en</strong> kommer mera från sidan, eller kanske både akterifrånoch från sidan. Rullstol<strong>en</strong> slår mot bordläggning<strong>en</strong> iför<strong>en</strong>.- Det blåser upp, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.216Hon ger efter i skot<strong>en</strong> m<strong>en</strong> det finns inte mycket att göradär. Jag känner att jag har svårt att sitta kvar på min plats.Kropp<strong>en</strong> liksom vill glida ner mot <strong>en</strong>a kant<strong>en</strong>.- Rulla upp spriseglet, ropar hon till mig.Jag ställer mig på knä och börjar rulla seglets nederkantsom <strong>en</strong> korv och surrar d<strong>en</strong> slutlig<strong>en</strong> om spristång<strong>en</strong>. Halvaseglet är revat m<strong>en</strong> jag vet inte om fart<strong>en</strong> påverkas så mycketav det. Kanske borde vi ta ner det. Jag ska precis säga dettill <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när <strong>en</strong> blixt lyser upp sjön. Det går några sekunder.Vi håller andan. S<strong>en</strong> kommer knall<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> ekar dovtoch ihållande, rullar från sjöns <strong>en</strong>a sida till d<strong>en</strong> andra därd<strong>en</strong> brakar rakt in i Ombergs branta st<strong>en</strong>vägg och tonar bortmed ett missbelåtet morrande.*Vind<strong>en</strong> ökar ytterligare. Vågorna stampar mot reling<strong>en</strong> ochvattnet skvätter in över snipan. Mina jeans är g<strong>en</strong>omsuraoch jag tänker att jag måste försöka lägga skissblocket längr<strong>en</strong>er m<strong>en</strong> när jag ligger och gräver i packning<strong>en</strong> börjar jagmå illa. En hård våg dunkar in i snipan och jag tappar balans<strong>en</strong>och snubblar iväg över båt<strong>en</strong>. Jag far in i mast<strong>en</strong> ochtackar Gud för d<strong>en</strong> för annars hade jag antaglig<strong>en</strong> hamnat ivattnet.- Håll i dig! skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag svarar inte m<strong>en</strong> jag kryper tillbaka till min plats ochtar ett stadigt tag med bägge händerna om toft<strong>en</strong>.Jag kommer att tänka på <strong>en</strong> kväll när jag var lit<strong>en</strong> ochfick följa med farsan ut och lägga nät utanför udd<strong>en</strong>. Justnär han börjat lägga nätet och jag satt vid årorna upptäckte217
vi ett sånt där kolsvart oväder som hade smugit sig upp vidhimmelskant<strong>en</strong>. Farsan rodde för livet. När vi kom in kundevi nästan inte lägga till. Vågorna slungade snipan mot bryggan.Jag minns att han skämdes lite efteråt, för att han hadevisat sig rädd. Han försökte skämta om det. M<strong>en</strong> jag g<strong>en</strong>omskådadehonom. Han var inte rädd. Det var mig han varrädd om.En ny blixt lyser upp himl<strong>en</strong>. Under någon sekund badarvi i vitt, onaturligt ljus. Jag ser <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, båt<strong>en</strong>, Fjuk, helasjön, åkrar och hus och vägar långt uppe på fastlandet. Värld<strong>en</strong>är <strong>en</strong> blek kopia av sig själv. Mullret kastar sig över oss,explosivt och tungt.Jag känner att jag är rädd. M<strong>en</strong> det är som om jag inser attdet inte går att gripas av panik. Allting beror på mig självnu. På <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och mig.- Klarar du att reva seglet? skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Jag ska försöka.Jag lägger vänsterarm<strong>en</strong> om mast<strong>en</strong> och håller mig fastmedan jag börjar hala spriseglet med <strong>en</strong> hand. Jag lyckasinte lirka ur spriet ur sina öglor utan låter alltihopa sjunkaner i båt<strong>en</strong>. Jag drar ihop det så gott jag kan.- Bra! ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vad ska vi göra?- Vi går på förseglet hem.Sjön är gropig, svårberäknelig, hård. Det känns som omvi seglar i skog<strong>en</strong>, bland John Bauers gamla stubbar. Snipangår inte lika fort längre och inte riktigt lika stadigt heller.Jag tycker att båt<strong>en</strong> kastas åt än det <strong>en</strong>a, än det andra hållet.Så känner jag hur illamå<strong>en</strong>det skjuter upp inom mig. Jaghinner inte göra nånting. Inte tänka, inte sikta, inte be omursäkt. Jag spyr rakt i mitt eget knä. Två gånger. Jag stöderhuvudet i mina händer. Väntar på att detta inre oväder skadra förbi. Jag luktar makrill i tomatsås. Jag kräks <strong>en</strong> gångtill. S<strong>en</strong> lugnar det ner sig.- Känns det bättre nu?Jag nickar. Jag sköljer av munn<strong>en</strong> med vatt<strong>en</strong>.- Du är grå i ansiktet, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Är du rädd?Jag skakar på huvudet.- Inte så värst, säger jag.Jag säger inte vad jag just då tänker: att jag inte är rädd sålänge hon sitter där. Att det är h<strong>en</strong>nes sätt att hantera båt<strong>en</strong>som gör att jag inte grips av panik. Jag märker att hon behärskarsnipan. Hon är trygg i sina handgrepp. Det här ärbara <strong>en</strong> annan sorts väder än det vi hade förra gång<strong>en</strong> ochhon anpassar seglandet efter omständigheterna. Som om detvar hon och inte vind<strong>en</strong> som bestämde. Om jag var vind<strong>en</strong>,tänker jag, skulle jag reta mig till tus<strong>en</strong> på <strong>en</strong> sån seglare.Det blixtrar på nytt och jag räknar tyst för att se hur långtbort åskan är. Man räknar till tre för varje kilometer. Det ärett urgammalt räknesystem som Britt invigt mig i. Jag kommertill fem, innan mina tankar försvinner i dånet från åskan.Mindre än två kilometer.- Det drar söder om oss, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Tror du verklig<strong>en</strong> det?<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> hinner inte svara. Plötsligt kastas snipan hårtframåt. Det knakar till, högt och olycksbådande. Något hargått sönder ombord. Jävlar! tänker jag. Jävlar, nu sjunkervi! Förseglet far iväg. Det står rakt ut från båt<strong>en</strong>.- Knap<strong>en</strong> slets bort, skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag stirrar på reling<strong>en</strong> på babordssidan. D<strong>en</strong> lilla trärundeln
som man lindar skotet om är borta. Kvar är bara två tommaskruvhål.Båt<strong>en</strong> kränger hårt nu. Vi rullar från sida till sida. Nu visarvind<strong>en</strong> vem det är som bestämmer.- Vi måste ha tag i fock<strong>en</strong>, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag tittar på det fladdrande förseglet. Det slår av och an ivind<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> försöker lägga om rodret och gå upp motvind<strong>en</strong> m<strong>en</strong> båt<strong>en</strong> lyder inte. Utan segel har vi ing<strong>en</strong> kontrollöver d<strong>en</strong>.- Kan du försöka Adam?- Okej, säger jag. Jag kryper på alla fyra över packning<strong>en</strong>.När jag kommer till för<strong>en</strong> lägger jag mig på mag<strong>en</strong> ochtittar på seglet som piskar fram och tillbaka i vind<strong>en</strong>. Jagkommer aldrig att nå det.- Försök få tag i skotet!Jag följer d<strong>en</strong> vita linan med blick<strong>en</strong>. Jag märker att ibland,när snipan stampar till på någon stor våg, gör linan <strong>en</strong>snärt in över båt<strong>en</strong>. Jag måste passa på då och försöka kastamig efter d<strong>en</strong>. Jag kryper så långt fram jag vågar. Lutar kropp<strong>en</strong>ut över båt<strong>en</strong>.Inte ramla i, tänker jag. Inte ramla i. För allt i värld<strong>en</strong>.Hur länge klarar man sig i det här vattnet med flytväst. Klararman sig överhuvudtaget, när vågorna kastar sig över <strong>en</strong>som rasande djur.Nu skulle jag haft farsans mobiltelefon. Då kunde jag slagit<strong>en</strong> signal till sjöräddning<strong>en</strong> och sagt att fock<strong>en</strong> har gåttåt helvete och spriseglet är revat och bett dem skicka ut <strong>en</strong>helikopter och fiska upp oss. Fast någon har kanske redansett oss i kikare och slagit larm. Jag hoppas det. Jag hoppasinnerligt att någon sett oss.218Överkropp<strong>en</strong> svajar livsfarligt när jag hänger över för<strong>en</strong>och griper efter skotet. Jag försöker lära mig hur vågornakommer. Jag känner att jag börjar må illa ig<strong>en</strong> m<strong>en</strong> försökeratt inte tänka på det. Jag sväljer. Spottar saliv. Sväljer. Detlugnar sig. Efter <strong>en</strong> stund tycker jag mig se ett mönster. Storavågor får förseglet att tappa luft<strong>en</strong>. Jag väntar på rätt våg.En vit blixt lyser upp sjön. I det starka ljussk<strong>en</strong>et ser jag <strong>en</strong>väldig grönsvart våg som kommer rullande mot oss. Jag görmig redo. Våg<strong>en</strong> vräker sig över snipan och knuffar till bordläggning<strong>en</strong>med <strong>en</strong> tung duns. Båt<strong>en</strong> blir hängande i ett ing<strong>en</strong>mansland,innan d<strong>en</strong> rasar ner för vågkamm<strong>en</strong>. Fock<strong>en</strong>faller, skotet snärtar in mot mig.- Nu! skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>Snabbt kastar jag ut arm<strong>en</strong> efter repet.- Jag har det! skriker jag.Då kommer åskknall<strong>en</strong>. En torr smäll som följs av ett utdragetråmande.- Släpp d<strong>en</strong> inte, Adam, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Håll d<strong>en</strong> hårt.Jag tycker att hon låter lite rädd nu. Jag kan förstå det.Utan segel kan hon väl inte göra mycket.M<strong>en</strong> när jag kommer krypande med skotet i ett stadigt tagser jag att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar.- Bra gjort Adam, säger hon.Hon har emot skotet och gör fast det i knap<strong>en</strong> på styrbordssidan.Det kvider olycksbådande när skotet sträcks ochförst tror jag att d<strong>en</strong> här knap<strong>en</strong> också ska slitas bort. Kanskeär snipan gammal och halvrutt<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> inget händer. Försegletfylls med vind. Båt<strong>en</strong> rätar upp sig. Vi seglar ig<strong>en</strong>. Visserlig<strong>en</strong>bara för <strong>en</strong> löst skotad fock m<strong>en</strong> vi driver inte handlöstlängre. Vi har viss kontroll över d<strong>en</strong> här katastrof<strong>en</strong>.219
- Måtte det hålla, säger jag.- Jag försöker gå mot norrudd<strong>en</strong> istället. Vi kan få lite läbakom d<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag känner att jag nog måste kräkas ig<strong>en</strong>.Jag märker hur <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> lägger om kurs<strong>en</strong>. Snipan lyderh<strong>en</strong>ne. Går upp mot vind<strong>en</strong> lite, så att d<strong>en</strong> kommer snettfrån sidan. Båt<strong>en</strong> lutar. Jag tycker inte om det. Jag ska sägadet till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> m<strong>en</strong> då knakar det till ig<strong>en</strong>.Det är exakt samma, hårda olycksbådande ljud och jaghinner precis se hur styrbordsknap<strong>en</strong> virvlar iväg från båt<strong>en</strong>och slukas av de mörka vågorna*220Jag kräks ett par gånger m<strong>en</strong> det kommer nästan ing<strong>en</strong>tingtrots att det känns som om hela mag<strong>en</strong> vänds ut och in. Somi <strong>en</strong> dimma ser jag hur <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kropp lyfts upp och fallerner i sittbrunn<strong>en</strong> i takt med vågorna. Hon har fullt jobbmed att hålla sig kvar i båt<strong>en</strong>.- Om du kan få tag i skotet ig<strong>en</strong> så kan vi surra det omtoft<strong>en</strong>, skriker hon.- Okej, säger jag. För vad ska jag annars säga.Jag har svårare att ta mig framåt i snipan nu. Det är somatt sitta på <strong>en</strong> vild tjur som försöker ruska av <strong>en</strong>. När jag ärnästan framme får jag <strong>en</strong> hård knuff och far in i rullstol<strong>en</strong>med arm<strong>en</strong> före.Förseglet slår i vind<strong>en</strong>. Skotet hänger ner i vattnet, så piskardet till i luft<strong>en</strong>. Jag tänker att jag bara ska göra om alltihop<strong>en</strong> gång till, precis som jag gjorde förra gång<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jagkänner att det inte kommer att gå. D<strong>en</strong> där nästan övernaturligakraft<strong>en</strong> som jag hade då, har runnit av mig. Allting rinnerav mig nu. Jag känner att det hettar i ansiktet. Kanskehar jag feber.- Det går inte, skriker jag.- Försökt dra in seglet, svarar hon.Jag håller <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong> i stagvajern och försöker ta om segletmed d<strong>en</strong> andra. Jag får ett grepp på yttersta segelkant<strong>en</strong>.Seglet fladdrar hårt. Jag kan hålla kvar hand<strong>en</strong> m<strong>en</strong> integöra något annat. Framför allt orkar jag inte dra in det. Enblixt bländar mig och jag inväntar d<strong>en</strong> dånande knall<strong>en</strong> ochlåter d<strong>en</strong> tona bort.- Jag kan inte! skriker jag.- Du måste Adam!Jag lägger mig raklång i för<strong>en</strong>. Jag mår inte bra. Jag känneratt jag faktiskt börjar bli lite likgiltig för det här. Jagorkar inte riktigt bry mig. Det är som om det inte angår miglängre. Som om det händer utanför mig. Vi kommer att dö.Jag undrar hur det känns. Kanske är det skönt att dö. Kanskeär det mycket bättre att dö än att kastas omkring på dethär sättet. Jag vill bli ett träd, tänker jag.Båt<strong>en</strong> rider upp och ner för vågryggarna. Det skvalparnånstans och jag märker att det är vatt<strong>en</strong> i båt<strong>en</strong>. Läckerd<strong>en</strong>? Eller är det vågorna? Det känns som om snipan försökerändra riktning. Jag vet inte om det är vind<strong>en</strong> eller omdet är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som försöker få båt<strong>en</strong> att lyda rodret. Detbörjar bli osammanhängande.- Adam, nu kommer skotet!Jag kikar upp och ser d<strong>en</strong> vita linan komma svepandeöver mig. Först förstår jag inte vad det angår mig m<strong>en</strong> närskotet snärtar till över snipan och kommer farande utåt ig<strong>en</strong>221
sträcker jag i alla fall ut hand<strong>en</strong> och utan att riktigt fattar hurdet går till känner jag det i min hand.- Håll det hårt Adam!Jag har linan i vänsterhand<strong>en</strong>. Jag förstår inte riktigt varförhon tjatar så mycket m<strong>en</strong> jag byter hand och kryper akterut.- Försök surra d<strong>en</strong> nånstans. Varsomhelst.Jag ser mig omkring. Där är ju mast<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> kära gamlamast<strong>en</strong>. Jag blir riktigt glad av att se d<strong>en</strong> och virar linannågra varv om d<strong>en</strong> och tänker att det var skönt att bli avmed det där våta repet.- Nej, Adam, släpp inte. Du måste binda d<strong>en</strong>!Jag känner att jag börjar få nog nu. För att slippa hörah<strong>en</strong>nes tjat gör jag nåt som jag tror kan vara ett dubbelthalvslag. S<strong>en</strong> lägger jag mig ovanpå de blöta sovsäckarna.Det är skönt att ligga ner. Jag känner mig varm. Jag drar <strong>en</strong>bit av spriseglet över mig och tänker att hon borde kommaoch lägga sig här också.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser sammanbit<strong>en</strong> ut. Hon drar prövande i rorkult<strong>en</strong>.Så gungar hon ner och försvinner ur mitt synfält.Det där är inte mitt problem, tänker jag. Jag sluter ögon<strong>en</strong>.- Åskan är på väg bort, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag vet inte riktigt vad det är hon pratar om. Hon får seglasjälv <strong>en</strong> stund. Jag måste vila mig lite.*Jag vet inte om jag somnar eller om jag bara blundar ettögonblick. M<strong>en</strong> när jag tittar upp nästa gång verkar alltingannorlunda. Sjön känns stadigare. Snipan går långsammare.222<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> håller rak kurs. Jag ser land bakom h<strong>en</strong>ne. Kanurskilja några stora st<strong>en</strong>ar som jag tycker att jag känner ig<strong>en</strong>.- Vi har kommit innanför norrudd<strong>en</strong>, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Jag lyfter på huvudet och spanar föröver. Ser våran uddepå andra sidan vik<strong>en</strong>. Där är torpet och bryggan. Vi är junästan hemma!- Fy fan, säger jag med eftertryck. Jag trodde vi skulle dö.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser på mig.- Hur mår du?- Det känns lite bättre nu.- Det var tur att du fick tag i skotet.- Vilk<strong>en</strong> storm! säger jag.M<strong>en</strong> då skrattar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> åt mig.- Nej Adam, storm är nåt annat. M<strong>en</strong> det blåste bra ett tag,just när ovädret drog över kom några hårda byar. Storm vardet inte. Då hade vi blåst all värld<strong>en</strong>s väg. M<strong>en</strong> kuling vardet nog, säkert femton meter i byarna.- Vilk<strong>en</strong> tur att det inte var storm, säger jag. Det hadesnipanaldrig klarat.Jag sätter mig upp och försöker återta kontroll<strong>en</strong> över minkropp. Allting är g<strong>en</strong>omblött. Det står vatt<strong>en</strong> <strong>en</strong> decimeterupp på durk<strong>en</strong>.Så tittar jag åter mot våran udde. Jag upptäcker att någonhar kommit ut på bryggan. En person i lila tröja som viftarmed armarna.- Vem är det där? säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det där, säger jag, det är ju Britt Börjesson.223
4Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva vår hemkomst. Detär så många känslor inblandade. Det blir så mycket på <strong>en</strong>gång. Själv är jag mest tacksam över att få kliva upp pålandback<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Jag hjälps upp på bryggan av farsan. Problemetär mina b<strong>en</strong>. De bär mig inte. Farsan får hålla ommig för att jag inte ska dråsa ikull. Han står och kramar migoch säger att han är väldigt glad att se mig ig<strong>en</strong>. Jag sägeratt det är roligt att se honom också.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> hjälps upp ur båt<strong>en</strong> av Britt Börjesson. Hon ärstark som <strong>en</strong> häst och kniper tag under <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s armarmed sina kraftiga nypor och lyfter h<strong>en</strong>ne rakt upp. S<strong>en</strong> böjerhon sig åter över båt<strong>en</strong>, svänger lite på överkropp<strong>en</strong>,hivar upp rullstol<strong>en</strong>. Som <strong>en</strong> hamnkran lossar ett nyanläntfartyg.- Hur mår du då? undrar Britt.- Det är ing<strong>en</strong> fara med mig, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Fast honvänder sig till farsan och mig när hon säger det.Det blir mycket snack om hur oroliga de varit. Det är Brittsom för ordet. Trut<strong>en</strong> går i ett på h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> det är man juvan vid. Hon förklarar att de stått på bryggan hela dagarnaoch tittat efter snipan. Och så har de haft radion på helatid<strong>en</strong>. Fast det förstår jag inte riktigt. Trodde hon att vi skullevara med i radio?- Vi antog att ni sökt hamn någonstans, rättar farsan. Det224har ju varit vindstilla ett tag. M<strong>en</strong> ni kunde ju ha ringt.- Vi har varit på Fjuk, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Vad är det för dag idag, undrar jag?- Torsdag. Ni har varit borta nästan <strong>en</strong> hel vecka.- Jaså, säger jag.Jag trodde vi hade varit borta ett år. Det har känts så. Detkänns så nu när vi står här på bryggan som två som återväntfrån Amerika.- Din mamma har hört av sig, säger farsan. Jag sa att alltvar bra. Jag ville inte oroa h<strong>en</strong>ne i onödan.- Bussigt, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Så där håller vi alltså på ett tag. Det finns ett antal frågoroch svar att utbyta, ett visst antal fraser som hör till <strong>en</strong> sånhär situation. S<strong>en</strong>, när fraserna är på upphällning<strong>en</strong>, när detmesta är sagt, när vi har berättat och de har fått lufta sin oro,då börjar d<strong>en</strong> eg<strong>en</strong>tliga återkomst<strong>en</strong>.När vi inte kan gömma oss bakom några standarduttryck,så står vi snart tysta. Vi langar upp prylarna från båt<strong>en</strong> och itakt med att d<strong>en</strong> töms, sinar vårt ordförråd. Till slut kännsdet nästan som om vi var nakna. Som om vi äntlig<strong>en</strong> servilka vi är. Och jag tror att vi tänker på samma sak allihopa:hur i all värld<strong>en</strong> ska det här gå.Britt fortsätter att le mot oss. Hon strålar på ett sätt sombara hon kan. Hon drar liksom ihop hela ansiktet, som omdet var <strong>en</strong> gummimask. Ögon<strong>en</strong> försvinner in i <strong>en</strong> vass avmascara, munn<strong>en</strong> dras ut som ett gummiband. Det lätt atttro att det är värld<strong>en</strong>s varmaste le<strong>en</strong>de. M<strong>en</strong> när man ser dethela tid<strong>en</strong>, som jag, märker man att det bara är <strong>en</strong> grimashon gör. För mig ser hon bara ut som <strong>en</strong> skitnödig katt. Britthar eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> bara två känslouttryck: det där hesa gapflabbet225
som jag hatar, och så skitande katt<strong>en</strong> då.Som tur är får hon för sig att vi måste vara utsvultna ochförsvinner in i köket.Farsan kommer mera till sin rätt när Britt är borta. Hanfortsätter att fråga om hur det var ute på Fjuk och lyssnaruppmärksamt när vi berättar. Jag kan se hur han gör sig <strong>en</strong>bild av allt vi varit med om.- Du borde skriva om <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>, säger jag. Hans liv ärverklig<strong>en</strong> värt att berätta om.- Jag har faktiskt funderat på det.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> säger inte så mycket. Hon sitter och lyssnaroch svarar bara när farsan vänder sig direkt till h<strong>en</strong>ne. Jagtror först att det är på grund av Britt. Det måste varaomtumlande att behöva möta h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> s<strong>en</strong> undrar farsanom <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vill vila sig lite innan vi käkar och då nickarhon tacksamt.- Hemskt gärna, säger hon.Då förstår jag att hon är helt slut efter segling<strong>en</strong>.*Britt har fixat ägg och bacon med stekt färskpotatis och trotsatt jag verklig<strong>en</strong> gillar det kan jag nästan inte få ner någonting.Mag<strong>en</strong> har inte kommit iland än. Jag sitter och petar imig små, små bitar av mat<strong>en</strong>. Jag dricker desto mer. Detkänns som om jag häller i mig halva Vättern.- Du måste vara helt uttorkad, säger farsan.- Man har ju spytt <strong>en</strong> del, erkänner jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> går inte att väcka. Hon ligger som <strong>en</strong> mumiepå säng<strong>en</strong>. Inte <strong>en</strong>s Britt kan få liv i h<strong>en</strong>ne.226- Låt h<strong>en</strong>ne vara, säger farsan. Hon behöver vila.Först s<strong>en</strong>t på kväll<strong>en</strong>, när det börjat skymma, vaknar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Vi hör hur det rör sig i säng<strong>en</strong> och jag går in till h<strong>en</strong>ne.- Hej, säger jag. För det känns som om vi inte har setts pålänge.Hon mumlar något. Rullar ihop sig under filt<strong>en</strong>. Det serut som om hon ska somna om.- Du har sovit hela dan, säger jag.Hon öppnar ögon<strong>en</strong> och kisar på mig.- Har jag? Det känns som om jag bara sovit <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> stund.Jag fortsätter att prata med h<strong>en</strong>ne för att hon inte ska få<strong>en</strong> chans att somna. Efter <strong>en</strong> stund ser jag att h<strong>en</strong>nes blickbörjar klarna.- Gud vad hungrig jag är! utbrister hon.Farsan och Britt sitter vid det avlånga bordet framför fönstret.Farsan läser och Britt lägger <strong>en</strong> pati<strong>en</strong>s som jag trorheter G<strong>en</strong>eral<strong>en</strong>. Hela bordet är fullt av spelkort.- Finns det nåt käk kvar till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, undrar jag. Fastinget bacon. Hon äter inte kött.- Jag kan göra <strong>en</strong> vegetarisk pyttipanna, säger Britt ochreser sig. Vi har kantareller i skafferiet.- Det finns nästan ing<strong>en</strong> svamp i år, klagar farsan. Barapå de allra fuktigaste ställ<strong>en</strong>a. I björkkärr<strong>en</strong> har vi faktiskthittat lite.- Har du botaniserat nåt då, undrar jag.- Det finns inga blommor kvar. Allt har bränts de sistaveckorna. De säger att d<strong>en</strong> här värmeböljan är d<strong>en</strong> värstasedan sommar<strong>en</strong> 1959.- De har lovat regn till helg<strong>en</strong>, inflikar Britt.- Vi får väl se, säger farsan.227
<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> får kantareller och stekt potatis och lök ochslukar mat<strong>en</strong>. Hon gör i ordning tre knäckemackor med prästostoch tuggar i sig dem.- Jag tror bestämt att du var hungrig, säger Britt. Det finnsäppelkaka. Vill du ha det till efterrätt?Det visar sig att alla vill det. Så <strong>en</strong> stund s<strong>en</strong>are sitter vivid långbordet och mumsar på äppelkaka med varm vaniljsås.- Det är Transpar<strong>en</strong>te blanche, säger farsan.- Det är trädet nedanför dasset, förklarar jag för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Fina äppl<strong>en</strong> är det i alla fall i år, säger Britt.Så där håller vi på. Som om vi var <strong>en</strong> <strong>en</strong>da stor familj. Vipratar om väder och vind, som man säger. Om kantarelleroch äppl<strong>en</strong>. Fönstret står på vid gavel och <strong>en</strong>staka ljud frånsommarkväll<strong>en</strong> blandar sig med vårt småprat. S<strong>en</strong> stängerBritt plötsligt och säger att mygg är det värsta hon vet ochsåna finns det, trots värmeböljan.- Och humlor, tilllägger hon. Det har aldrig varit så myckethumlor som i sommar.Klockan tio sätter farsan på radion och vi lyssnar påkvällsekot. Värld<strong>en</strong> är sig lik. Ett flygplan på väg till Cypernfick vända tillbaka till Arlanda för man hade glömt taombord taxfreevagn<strong>en</strong>. Påv<strong>en</strong> gör <strong>en</strong> rundresa i Afrika. Vatt<strong>en</strong>bristhotar årets kräftfiske. Två spanjorer ligger på deladförstaplats i Tour de France.- Det är nyhetstorka, säger farsan.*Halv elva är jag nära att somna vid bordet. Farsan reser sig228och säger att han ska hämta sängarna. I stugan finns detbara två sovrum, hans och Britts. När det bara var <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag här var det perfekt. Nu är det ett problem. Vi ärdubbelt så många. Vi kan inte blandas hur som helst. Jaghar förutsett det här och tänkt att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag kantälta i trädgård<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> jag känner att jag inte har någon lustatt ge mig ut i mörkret och sätta upp ett tält.- Jag hjälper dig, säger jag.Farsan och jag traskar ner till uthuset. Det är blött i gräsetoch jag säger att jag inte fattar hur det kan vara det i d<strong>en</strong> härtorkan. Farsan börjar förklara att luft<strong>en</strong> alltid innehållermycket fukt m<strong>en</strong> att d<strong>en</strong> fukt<strong>en</strong> inte fälls ut förrän luft<strong>en</strong>kyls av. M<strong>en</strong> jag fattar ändå inte.Vi tänder taklampan i uthuset och hittar de bägge hopfällbarastålrörssängarna bakom <strong>en</strong> mur av färgburkar.- Du och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> får sova i mitt rum, så sover jag hosBritt, säger farsan när vi bär sängarna mellan oss.- Schysst farsan, säger jag.S<strong>en</strong> kör jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> upp till dasset. Jag är nära att somnanär jag står och väntar utanför. När vi kommer tillbaka harBritt och farsan redan varit nere och borstat tänderna. Desäger godnatt. När farsan drar ig<strong>en</strong> dörr<strong>en</strong> in till Britts rumpekar han med fot<strong>en</strong> på d<strong>en</strong> ljusa strimman i golvet.- Jag har aldrig förstått varför man ska ha trösklar, sägerhan.- De ligger i uthuset, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag bäddar. Det sitter fast <strong>en</strong> del spindelnätoch gamla torra löv i stålrörssäng<strong>en</strong> m<strong>en</strong> jag låter detvara och kryper ner med det samma.- Jag är klarvak<strong>en</strong>, klagar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.229
Jag är inte säker på att jag hinner svara h<strong>en</strong>ne. Jag kännerhur säng<strong>en</strong> gungar upp och ner, upp och ner. Så somnar jag.*Nästa morgon framstår saker och ting i ett annat, skarpare,ljus. Jag sover länge och när jag äntlig<strong>en</strong> vaknar stapplarjag ut och pinkar i rallarrosorna. Britt är full gång med någontingoch luft<strong>en</strong> ljungar av hammarslag.Jag sätter mig på bänk<strong>en</strong> framför huset och mornar mig.Jag ser på de gamla välbekanta sakerna med nya ögon. Trädgård<strong>en</strong>känns lite främmande, som om jag varit borta länge.- Tjugo i tolv, säger farsan. Du har sovit i tretton timmar.Han sitter vid trädgårdsmöblerna och skriver på sin bärbaradator.- Jag var visst dödstrött, säger jag och skrattar.- Är inte <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vak<strong>en</strong>?M<strong>en</strong> just då dyker hon upp i dörröppning<strong>en</strong>.- Jodå, det är hon, säger hon. Fast hon har nästan intesovit alls.Ramp<strong>en</strong> står lutad mot gaveln. Jag går och hämtar d<strong>en</strong>och lägger d<strong>en</strong> på sin plats. Spikarna sitter kvar i dörrbladetoch jag tar <strong>en</strong> av farsans gamla träskor och bankar ner spikarnaså att de fäster i huset. Jag undrar hur det ska bli nu.Vad det är som gäller. Deras liv eller vårt.När vi kommer tillbaka från dasset står Britt framför huset.Hon tittar på ramp<strong>en</strong> med <strong>en</strong> ogillande min och börjargå uppför d<strong>en</strong> med hasande steg.- Det här är faktiskt väldigt svårt för dem som inte är handikappade,utbrister hon.230Jag känner Britt så väl att jag vet att hon inte m<strong>en</strong>ar någontingsärskilt med det. Bara just så som hon sa. Att hontycker det är svårt att gå på d<strong>en</strong> där brädan. Antaglig<strong>en</strong> föratt hon alltid har hala lofers på sig.M<strong>en</strong> jag känner hur det går som <strong>en</strong> stöt g<strong>en</strong>om <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s kropp. Axlarna åker upp och musklerna spänns. Honandas häftigt. M<strong>en</strong> hon säger inget.När Britt försvunnit in går vi ner till bryggan. Vind<strong>en</strong> harmojnat och sjön är lugn och lagom sommarrufsig ig<strong>en</strong>.Snipan ligger tigande vid bryggan. Bara märk<strong>en</strong>a efter debortslitna knap<strong>en</strong> i reling<strong>en</strong> avslöjar vad hon varit med om.Vi tvättar oss och borstar tänderna.Jag grejar frukost åt oss och det blir lite körigt för Brittoch farsan ska äta lunch på samma gång. När mitt vatt<strong>en</strong>kokar är Britt snabbt framme och lyfter av kastrull<strong>en</strong> ochlägger beslag på plattan. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag tar våra kopparoch mackor och sätter oss ute. Vi äter under tystnad. M<strong>en</strong>jag är nästan säker på att vi tänker på samma sak, det här gårinte. Det är de eller vi.*Farsan har alltid haft <strong>en</strong> unik förmåga att undvika bråk. Jaghar aldrig riktigt förstått hur han bär sig åt m<strong>en</strong> nu ser jagplötsligt hur det går till. Han tar liksom ett par steg tillbaka,bort från själva frontlinj<strong>en</strong>. Därifrån agerar han sedan, än åt<strong>en</strong>a sidan, än åt d<strong>en</strong> andra. Som <strong>en</strong> medlare ungefär. Hanhåller ömsom med d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a, ömsom med d<strong>en</strong> andra. Hanuppträder lugnt och sakligt m<strong>en</strong> nu ser jag också något annat:han är inställsam, älskvärd, ja: lite falsk. Jag tycker det231
är fegt. M<strong>en</strong> s<strong>en</strong> går det upp för mig att jag antaglig<strong>en</strong> ärlikadan. Varför är det så svårt att se hur man själv är?Jag får <strong>en</strong> föraning om att farsan kan komma att få användningför alla sina diplomatiska talanger. Det är nåt iluft<strong>en</strong> som säger det. D<strong>en</strong> kära gamla trädgård<strong>en</strong> med sinakrumma fruktträd är som om d<strong>en</strong> var gjord av glas. Manmåste röra sig försiktigt, passa sina steg noga. Det behövsbara ett par förflugna ord, <strong>en</strong> korkad replik till från Britt, föratt allt ska gå i kras.Farsan märker nog också det för han medlar på. Han pratarmed <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> på ett ganska bra och bussigt sätt. Omh<strong>en</strong>nes plugg i Stockholm. Om hur det är att gå där när manär handikappad. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> berättar om Frösunda, det därhandikappc<strong>en</strong>tret hon tränat på. Det tycker farsan att tidning<strong>en</strong>borde skriva om och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> håller med honomom det. S<strong>en</strong> håller de på <strong>en</strong> lång stund och pratar om hurman skulle kunna göra <strong>en</strong> serie reportage g<strong>en</strong>om att följa <strong>en</strong>handikappad tjej eller kille. Och farsan är begåvad nog attinte <strong>en</strong>s snudda vid tank<strong>en</strong> att föreslå att han ska skriva om<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.S<strong>en</strong> står han hos Britt och flyttar burk<strong>en</strong> med kallasfaltallteftersom hon kryper längs uthuset och stryker st<strong>en</strong>fot<strong>en</strong>.Det är sånt där som gör att jag tycker att han går för långt.Och hjälper gör det inte heller. Frågan är om det inte ärtvärt om. Laddning<strong>en</strong> i trädgård<strong>en</strong> är så stark att farsansfladdrande bara understryker det.Det behövs bara <strong>en</strong> gnista för att det ska det ska ta fyr.*Det är Sivan och Rut som gör att det smäller.232Naturligtvis är de instängda i hönsgård<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>. Jag blirinte förvånad över det, tänker knappt på det för det brukarvara så. Jag förstår att det är Britt. Hon vill inte ha hönsrännande omkring sig.M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> förstår inte alls det. När hon rullar in ihönsgård<strong>en</strong> och kikar under Duett<strong>en</strong> ropar hon på mig:- Det är alldeles fullt med ägg ig<strong>en</strong>!Jag går in i stugan och hämtar <strong>en</strong> korg och går bort tillh<strong>en</strong>ne. Jag lägger mig på mark<strong>en</strong> och ålar in under bil<strong>en</strong>och rullar försiktigt ut ägg<strong>en</strong> till h<strong>en</strong>ne, ett efter ett.- Det är elva styck<strong>en</strong>, ropar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Britt har hört allt det där borta vid sin svarta st<strong>en</strong>fot. Nubörjar hon skratta gällt. Jag hör att hon kommer fram tilloss. Går in i hönsgård<strong>en</strong>. Ställer ner d<strong>en</strong> vida, halvfulla burk<strong>en</strong>med kallasfalt, ställer sig själv på knä bredvid d<strong>en</strong>, kikarin under Duett<strong>en</strong>. Jag möter h<strong>en</strong>nes ögon.- Vilka dumma höns, säger hon. Gömmer de ägg<strong>en</strong> underbil<strong>en</strong>?- Det var <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som upptäckte det, mumlar jag.Jag kryper fram ig<strong>en</strong>. Borstar bort <strong>en</strong> del sand och fjädrar.Så tar jag korg<strong>en</strong> som <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> fyllt med ägg och går ut urhönsgård<strong>en</strong>, upp mot stugan. Jag tar för givet att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>och Britt ska följa med. M<strong>en</strong> precis där hakar nånting uppsig. Britt och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir kvar i hönsgård<strong>en</strong>. Jag blirmedvet<strong>en</strong> om det när jag hör <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s röst. D<strong>en</strong> är skarpsom <strong>en</strong> kniv.- De är inte dummare än de människor som stänger indem i såna här fängelser, säger hon.- Vad m<strong>en</strong>ar du? replikerar Britt snabbt.- Jag m<strong>en</strong>ar vad jag säger. Jag tycker att folk som stänger233
in höns är dumma.- Det är jag som har stängt in dem, säger Britt iskallt. Jagtycker att de ska vara här.- M<strong>en</strong> i trädgård<strong>en</strong> finns ju hur mycket plats som helst.Höns tycker om att gå ute.- M<strong>en</strong> jag tycker inte om det och det är mitt hus.- Det är väl Adams pappas hus, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>- Nej. Det är mitt och hans hus. Vi äger hälft<strong>en</strong> var om duinte visste det.- Så då tror du att du kan göra precis som du vill bara föratt du äger <strong>en</strong> del av hans hus.- Det är för övrigt mina höns. Det är jag som har köptdem och det är jag som sköter dem.- Det märks!- Vad m<strong>en</strong>ar du! skriker Britt. Hon höjer d<strong>en</strong> tjocka p<strong>en</strong>selnsom dryper av kallasfalt. Jag ser att det droppar ner i<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s knä.- Vad fan gör du jävla sugga, skriker <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon måttar <strong>en</strong> spark med vänsterfot<strong>en</strong> som missar Brittsb<strong>en</strong> m<strong>en</strong> når precis till d<strong>en</strong> höga dunk<strong>en</strong>. Det klongar ihåligtnär d<strong>en</strong> välter. D<strong>en</strong> sega asfalt<strong>en</strong> rinner ut i hönsgård<strong>en</strong>.- Förbannade unge! skriker Britt.- Sluta nu! ropar jag.M<strong>en</strong> det hjälper inte. De vark<strong>en</strong> hör eller ser. Jag blir räddatt det ska hända något. Att de ska börja slåss eller så. Utanatt jag är riktigt medvet<strong>en</strong> om vad jag gör, tar jag ett avägg<strong>en</strong> i korg<strong>en</strong>. Jag väger det i min högra hand.- Sluta bråka! ropar jag. S<strong>en</strong> kastar jag ägget.Jag vet inte exakt vad jag siktade på m<strong>en</strong> ägget träffar isidan på Duett<strong>en</strong>. Det splittras med <strong>en</strong> smäll och innehållet234skvätter åt alla håll. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och Britt märker det överhuvudtagetinte.Britt har böjt sig ner och rest upp dunk<strong>en</strong>. H<strong>en</strong>nes händerär svarta av asfalt. Hon tar ett stadigt tag i rullstol<strong>en</strong>s <strong>en</strong>aarmstöd och skakar d<strong>en</strong> häftigt. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kastas av ochan. Hon är nära att flyga ur stol<strong>en</strong> och fäktar med armarnaför att få bort Britt.- Jävla kärring! Släpp!M<strong>en</strong> Britt har inga planer på att släppa taget. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>lutar sig fram mot h<strong>en</strong>ne och biter h<strong>en</strong>ne i hand<strong>en</strong>.- Aj! vrålar Britt och sliter åt sig hand<strong>en</strong>.Jag tar upp ett nytt ägg. D<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong> siktar jag noga.Det träffar sitt mål och borrar sig in i Britts röda hår. Äggetgår sönder och <strong>en</strong> gul sörja kasar sakta nedför h<strong>en</strong>nes bakhuvudoch nacke.Britt flyger runt och stirrar på mig. Jag har redan ett nyttägg i hand<strong>en</strong>.- Lägg av Britt! skriker jag. Det räcker nu!*Jag undrar var tusan farsan håller hus. Det är hög tid för d<strong>en</strong>store diplomat<strong>en</strong> att träda in på ar<strong>en</strong>an. Då ser jag att hankommer ut från skithuset. Därinne har han suttit och häckat!Nu kommer han lufsande med gårdag<strong>en</strong>s DN under arm<strong>en</strong>och undrar vad som pågår. Det är lysande farsan! tänker jag.Jag vet att han hört var<strong>en</strong>da ord inne på dass, m<strong>en</strong> nukommer han som <strong>en</strong> blåögd oskuld, redo att hjälpa alla, atttrösta och plåstra om. Det bara flaggan med det röda korsetsom saknas.235
Jag sätter in honom i detaljerna, för syns skull. Så skyndarhan in i hönsgård<strong>en</strong> och ojar sig över rullstol<strong>en</strong> varshandtag är alldeles kletiga. Han torkar av dem med tidning<strong>en</strong>.Skakar på huvudet åt de svarta fläckarna på <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´skläder. Hjälper till att plocka äggskal ur Britts hår. Pratarlugnande med dem.Jag sitter vid trädgårdsmöblerna och följer det på avstånd.Sivan och Rut kommer spankulerande förbi mig. De hartagit chans<strong>en</strong> till <strong>en</strong> dag i frihet. Nu stannar de till ochskrockar lite, som om de ville framföra vissa synpunkter, iall hast.- Det värsta är över nu, suckar jag.*Britt lugnar sig snabbt. Hon är verklig<strong>en</strong> inte d<strong>en</strong> som ärlångsint. Det är sant att hon kan brusa upp, att hon är impulsivoch kan bära sig väldigt dumt åt. M<strong>en</strong> hon ångrar sigsnabbt. Hon vet när hon gått för långt. Kanske har livet lärth<strong>en</strong>ne d<strong>en</strong> läxan.Nu ber hon <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> om ursäkt. Sitter på huk och hållerarm<strong>en</strong> om h<strong>en</strong>ne. Jag tänker att det hade varit bättre om honbara gått därifrån. Om hon låtit <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> vara ifred.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är leds<strong>en</strong>. Hon sitter länge och gråter tyst. S<strong>en</strong>börjar hon plötsligt stortjuta och farsan och jag rycker inoch tar bort Britt och sätter oss hos <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag tror honhar gråtit i nästan <strong>en</strong> timme när det äntlig<strong>en</strong> lugnar sig.Då går farsan in till Britt och jag undrar hur han tänkerlösa det här.- Jag vill åka hem, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.236Kanske är det bäst, tänker jag. Kanske är det det <strong>en</strong>darätta att <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och jag åker till stan nu. När tank<strong>en</strong> välär väckt känner jag att faktiskt längtar dit. Det är bara litemer än <strong>en</strong> vecka tills plugget börjar och många av polarnahar säkert kommit tillbaka. Kanske kan man hänga med tillSöderstadion och kika på Hammarby. Och ta med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> till Gröna Lund. Nej förrest<strong>en</strong>. Det känner jag inte riktigtför. M<strong>en</strong> till Nationalmuseum skulle jag vilja ta h<strong>en</strong>ne.Där finns <strong>en</strong> del tavlor jag vill visa h<strong>en</strong>ne.S<strong>en</strong> känner jag ändå att jag inte vill att vi ska åka. Inte nu.Inte så här. D<strong>en</strong> här sommar<strong>en</strong> är värd ett bättre slut.- Vi kan väl vänta och se lite, säger jag.Farsan och Britt kommer ut ur huset och jag förstår attfredsförhandlingarna är avslutade. De slår sig ner bredvidoss.- BB och jag åker tillbaka i morgon bitti, säger farsan. Jagska ändå jobba på söndag. Jag kommer ut nästa fredag såkan ni åka med mig hem.- Vad säger du <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>? undrar jag.Hon funderar <strong>en</strong> stund. S<strong>en</strong> nickar hon bara.- Schysst farsan, säger jag.- Det blir regn i helg<strong>en</strong>, säger Britt.*När vi äntlig<strong>en</strong> är själva ig<strong>en</strong> vet vi inte vad vi ska göra. Vistår <strong>en</strong> lång stund vid grind<strong>en</strong> och lyssnar på ljudet frånBritts Mazda som tuggar sig ig<strong>en</strong>om hag<strong>en</strong>. När billjudetdör bort och skog<strong>en</strong>s lugna andedräkt tar över drar jag <strong>en</strong>suck av lättnad. Det är som vanligt ig<strong>en</strong>. Det är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>och jag.237
- Vad har du lust med, frågar jag.- Vet inte, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Och jag hör på h<strong>en</strong>nes röst att det inte alls är som vanligtig<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> jag försöker låtsas att jag inte förstår det. Jag villså gärna att vi ska göra något bra av de här sista dagarna. Attdet ska bli som förut.- Jag är badsug<strong>en</strong>, säger jag. Det var ett tag s<strong>en</strong> jag simmade.Jag undrar om jag kan fortfarande. Tänk om det baravar på Fjuk som det fungerade!M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar inte. Hon börjar rulla tillbaka uppmot huset. Jag går bredvid h<strong>en</strong>ne.- Skönt att hon åkte i alla fall, säger jag.- Ja, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Det är nästan det <strong>en</strong>da hon säger d<strong>en</strong> här dag<strong>en</strong>. Jag skuttarrunt h<strong>en</strong>ne och försöker än med det <strong>en</strong>a, än med det andra.Jag känner mig mer och mer som farsan. M<strong>en</strong> ing<strong>en</strong>tinghjälper. Ing<strong>en</strong>ting tycks riktigt nå fram till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Till slut ger jag upp. Jag låter h<strong>en</strong>ne vara ifred. Jag tar mittskissblock och går ner till bryggan. Jag sätter mig med b<strong>en</strong><strong>en</strong>i kors längst ut. Sjön är blank idag, siktdjupet är oändligt.Jag ser d<strong>en</strong> räffliga sandbottn<strong>en</strong> som vandrar ut i sjön,de gröna abborrarna som står nästan stilla i skuggan underde breda bryggplank<strong>en</strong>, de kolsvarta alkottarna som brukarrulla fram och tillbaka över bott<strong>en</strong> när det blåser.Långsamt stryker jag blyerts<strong>en</strong> över det mjuka skisspapperet.Jag samlar ihop alla välbekanta linjer vid min horisont.Jag kisar mot Nord<strong>en</strong> där veteåkrarna lyser guldgula,mot norrudd<strong>en</strong>s st<strong>en</strong>iga spets och mot Fjuks fyrkantiga silhuett.Hägringarna gör att allt har lyft sig lite. Hela värld<strong>en</strong>står på tå.238Jag arbetar ganska snabbt och när jag är färdig betraktarjag teckning<strong>en</strong> <strong>en</strong> lång stund. Jag tycker att d<strong>en</strong> är lite annorlundaän de andra jag gjort. Kanske finns det något id<strong>en</strong>, tänker jag: <strong>en</strong> fråga eller <strong>en</strong> känsla. Tänk om jag äntlig<strong>en</strong>har lärt mig! M<strong>en</strong> s<strong>en</strong> blir jag tveksam och tycker att detbara är ännu <strong>en</strong> av mina halvlyckade bilder.*<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kommer ner till bryggan. Hon rullar ut till mig.Sitter stilla och skriver i sin eviga kollegiedag<strong>bok</strong> <strong>en</strong> stund.S<strong>en</strong> kikar hon över min axel på teckning<strong>en</strong> jag gjort. Jaghar signerat d<strong>en</strong>. Adam O. 5 augusti.- Vad bra d<strong>en</strong> är, säger hon.- Tycker du?Hon sträcker fram händerna:- Får jag se?Jag ger h<strong>en</strong>ne blocket och hon tittar <strong>en</strong> lång stund på minbild. S<strong>en</strong> lyfter hon blick<strong>en</strong> och ser ut över sjön, som omhon jämförde med verklighet<strong>en</strong>.- Du ritar helt underbart, Adam, säger hon. Precis som detär fast bättre.Hon börjar bläddra i blocket, vänder blad sakta och eftertänksamt.Dröjer kvar länge vid varje teckning. Jag kommerihåg när jag visade h<strong>en</strong>ne blocket <strong>en</strong> gång tidigare isommar. Hur snabbt och ose<strong>en</strong>de hon hastade förbi sidorna.Som när man bläddrar i <strong>en</strong> dagstidning man redan läst.Sedan märker jag att hon börjar närma sig d<strong>en</strong> del avblocket som hon inte får titta i och jag snappar åt mig detig<strong>en</strong>.239
- Nu får du inte se mer, säger jag. Rest<strong>en</strong> är hemligt.- Vad taskig du är, säger hon.- Det är inte för att vara dum, <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. M<strong>en</strong> jag måstevara <strong>en</strong>sam om bild<strong>en</strong> ända tills d<strong>en</strong> är klar. S<strong>en</strong> får du se.- Hur lång tid är det kvar?- Det beror på dig, säger jag. Om du har lust att sitta, såtror jag inte det tar så lång tid.- Kan du rita nu?- Om du vill.*Vi sitter på d<strong>en</strong> vanliga plats<strong>en</strong> under alarna på strand<strong>en</strong>.Det känns att det går lätt att rita. Jag börjar med det sammaoch arbetar utan att reflektera så mycket över vad jag gör.Jag förstår att jag har lärt mig <strong>en</strong> del i sommar, både omteckning och om <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.Hon har ett annat ansikte idag. Ute på Fjuk satt hon såmjuk och levande. Stolt och avspänd på samma gång. Som<strong>en</strong> infödingskvinna. Eller i alla fall så som jag föreställermig <strong>en</strong> sådan.Nu är det något annat som speglas i h<strong>en</strong>nes ögon. Någotvemodigt. Jag anar att h<strong>en</strong>nes tankar är tillbaka i verklighet<strong>en</strong>ig<strong>en</strong>. I d<strong>en</strong> komplicerade, grå vardag<strong>en</strong>. Det som är detdagliga livet, på gott och på ont.Jag märker att jag inte besväras av h<strong>en</strong>nes skiftande uttryck.Jag tycker att jag känner h<strong>en</strong>nes ansikte nu. Jag harpå något sätt lärt mig att navigera mellan alla dessa olika<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> som dyker upp framför mig. Jag ser ig<strong>en</strong>om dem,äntlig<strong>en</strong>!240M<strong>en</strong> <strong>en</strong> sak tänker jag på medan jag sitter där och ritar:det är underligt hur olika <strong>en</strong> människa ser ut. Hur sammaansikte kan skifta, från <strong>en</strong> dag till <strong>en</strong> annan, från <strong>en</strong> timmetill nästa. Vi ser ut på ett sätt på morgon<strong>en</strong> och kanske har viett helt annat ansikte på kväll<strong>en</strong>. Är det för att vi är sammansattaav så många olika människor, i g<strong>en</strong>erationer tillbaka.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> är väl <strong>en</strong> blandning av sin mamma ochpappa, av Irja och Björn. Av deras tankar, känslor och drömmar.Hon är deras dröm. M<strong>en</strong> hon har säkert också drag frånsin mormor och sin farmor, antaglig<strong>en</strong> från sin farfar också,och kanske några droppar av farmorsfar.Har människor alltid varit lika komplicerade. Eller blirdet värre och värre, för varje ny g<strong>en</strong>eration, för varje skilsmässa?Så där funderar jag tills det snurrar runt i skall<strong>en</strong>. Jaglägger ifrån mig p<strong>en</strong>nan och sträcker på b<strong>en</strong><strong>en</strong>. Ställer mignågra meter ifrån min pinnstol och betraktar h<strong>en</strong>ne.Det där lite sorgsna uttrycket hon har gör h<strong>en</strong>ne konstigtnog både sårbar och söt. Vackrare än så här tror jag aldrigatt hon har varit. En m<strong>en</strong>ing från plugget dyker upp i minnet.Något som Gunilla Fahlander sa när vi övade oss attmåla av varandra i klass<strong>en</strong>. Något om att alltid våga vara sigsjälv: Perfekta människor är fullständigt ointressanta, detär våra fel och brister som gör oss spännande. Ungefär såtror jag hon sa. Då tyckte jag att det lät konstruerat. Nu trorjag att jag förstår hur hon m<strong>en</strong>ade.- Du ser bra ut idag, säger jag till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Tack, säger hon bara.- Bättre än Mona Lisa.Då skrattar hon, äntlig<strong>en</strong>!241
*Vi tar ett dopp s<strong>en</strong>. Och kanske är det för att fira att farsanoch Britt Börjesson nu är halvvägs till Stockholm som visliter av oss kläderna och kastar upp dem i alarnas mörkgrönalövverk. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter i stol<strong>en</strong> och jag tar sats föratt köra h<strong>en</strong>ne ut i vattnet när hon plötsligt reser sig.- Jag vill gå.- Okej, säger jag.Jag hjälper h<strong>en</strong>ne ur stol<strong>en</strong> och tar mitt vanliga tag omh<strong>en</strong>nes midja. Sedan går vi sakta och omständligt, decimeterför decimeter över d<strong>en</strong> stekheta sand<strong>en</strong>. Jag tycker detgår sämre än tidigare. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> stannar idelig<strong>en</strong>. Vi försökerkomma igång ig<strong>en</strong> m<strong>en</strong> b<strong>en</strong><strong>en</strong> vill inte. Jag förstår attdet är <strong>en</strong> dålig dag. Att det kommer att vara så här: dåligadagar och bra dagar.Jag tar h<strong>en</strong>ne i famn<strong>en</strong> och bär ut h<strong>en</strong>ne i vattnet tills detnår mig till midjan. Då gör hon sig fri från mina armar ochkastar sig framåt och doppar sig. Jag följer h<strong>en</strong>nes exempeloch tar några simtag i bara fart<strong>en</strong>. Faktiskt utan att jag bestämtmig för det, m<strong>en</strong> när jag märker det så fortsätter jagbara att simma. Jag tar tag efter tag, sträcker ut armarna framförmig, skjuter ifrån med kraftiga b<strong>en</strong>tag. När jag tycker attjag simmat <strong>en</strong> lång stund ställer jag mig på bott<strong>en</strong> ochsträcker upp högerarm<strong>en</strong> i luft<strong>en</strong>.- Jag kan simma! skriker jag.Då skrattar <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> tills hon får <strong>en</strong> kallsup och jag blirtvung<strong>en</strong> att simma fram och rädda h<strong>en</strong>ne. När vi oändligtlångsamt går upp ig<strong>en</strong>, är vattnet alldeles ljummet.- Det här är det varmaste det har varit, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.242Jag m<strong>en</strong>ar någonsin, alltså.- Jag tror dig, säger jag. Det är <strong>en</strong> bra sommar att lära sigsimma.*Jag såg <strong>en</strong> tv-serie för några år s<strong>en</strong> där man ringde på hemmahos kändisar och s<strong>en</strong> bara klev rakt in i köket och kikade ideras kylskåp och lagade <strong>en</strong> middag av det som fanns där.De hade med sig <strong>en</strong> riktig kock m<strong>en</strong> kändisarna visste ing<strong>en</strong>tingi förväg. Ibland gjorde kock<strong>en</strong> <strong>en</strong> riktigt festmåltidav <strong>en</strong> möglig ost och några skrumpna morötter.Jag berättar det för <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när vi står framför kyl<strong>en</strong>.Hon kommer inte ihåg det, säger hon.- Vi hade behövt <strong>en</strong> sån där kock nu, säger jag.Det finns mat i kylskåpet. Tre paket bacon. Ett storpackhot dogs. Och resterna av <strong>en</strong> grillad kyckling med vitt mögelpå. I grönsaksfacket ligger <strong>en</strong> viss<strong>en</strong> purjolök. D<strong>en</strong> kännerjag ig<strong>en</strong> för d<strong>en</strong> köpte jag innan vi åkte. Farsan och Brittborde tänka på vad de stoppar i sig.I skafferiet är läget oförändrat. S<strong>en</strong> märker jag attkonserverna står i prydligare rader nu. Var<strong>en</strong>da burk stårexakt lika nära hyllkant<strong>en</strong>. Jag förstår att det är Britt somhar ställt dem så. Jag upptäcker några nyheter för sommar<strong>en</strong>:ravioli och konserverade räkor.- Jag vill ha fest, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Bra idé, säger jag. Vadå för fest?- En avslutningsfest. Sommar<strong>en</strong> är över nu. Jag vill att viska fira det.- Det är väl ing<strong>en</strong>ting att fira. Det är ju skittrist.243
- Alla fester behöver väl inte vara glada.Jag kommer att tänka på när farmor dog. Då var det middagefteråt. Folk var finklädda och åt och drack och pratadeoch skrattade. Det var väl <strong>en</strong> begravningsfest.- Vi gör <strong>en</strong> sorglig fest, säger jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir förtjust över tank<strong>en</strong>. Hon skrattar till:- Vi dukar med <strong>en</strong> svart duk och så har vi levande ljus,svarta levande ljus, säger hon.- Finns det verklig<strong>en</strong>, undrar jag.- M<strong>en</strong> Adam! säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> med ett trött tonfall ochlåtsas gräla på mig. Ibland har du ing<strong>en</strong> fantasi alls. Vi målardem så klart.- Smart, säger jag. Ska vi käka nåt svart också. Brändavita bönor?- Nej, fy!Jag spanar längs hyllraderna.- Nu vet jag, säger jag. Vi gör <strong>en</strong> efterrättsfest. Här finnsju hur mycket fruktkonserver som helst. Ananas och persikoroch fruktcocktail. Jag tror det finns päron i konjak nånstans.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> funderar. Jag märker att tank<strong>en</strong> tilltalar h<strong>en</strong>ne.- M<strong>en</strong> de är ju inte svarta, säger hon till slut.- M<strong>en</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>, suckar jag. Vi målar burkarna.Naturligtvis har vi båda två tänkt att fest<strong>en</strong> ska vara ute påbryggan. Det är <strong>en</strong> självklar plats, det är våran plats. När jaggår ner till uthuset för att leta efter svart färg känner jag ettregnstänk i pannan. Jag spanar upp på himl<strong>en</strong> och ser att244*d<strong>en</strong> är delvis täckt av grå moln. S<strong>en</strong> rycker jag på axlarna.Det är knappt man tror att det kan regna när det varit fintväder så länge.När jag rotar bland Britts färgburkar får jag syn på <strong>en</strong>rulle med svarta plastsäckar vi har som reserv till soporna.Jag river av två styck<strong>en</strong>. Jag hittar <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> burk med svartfärg. Det är <strong>en</strong> snabbtorkande sort. Två timmar, läser jag.Perfekt. När jag går tillbaka får jag ett regnstänk på <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong>.- Kolla, säger jag och rullar ut säckarna framför <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Om vi klipper upp dem så har vi <strong>en</strong> svart plastduk.- Bravo!- Jag tror vi får vara inne, säger jag. Det blir regn.- Vad synd.- Det är mysigt att sitta inne om det regnar, säger jag.Det tar <strong>en</strong> bra stund att fixa allt till vår sorgfest. Jag langarut fruktkonserver som <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> målar vid köksbordet. Vifunderar över hur vi ska göra med tallrikarna m<strong>en</strong> s<strong>en</strong> <strong>en</strong>asvi om att vi inte behöver några. Vi äter direkt ur de svartaburkarna.- Vin? undrar jag.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> nickar.- Svart vin, säger hon.Jag väljer <strong>en</strong> flaska Moselblümch<strong>en</strong> och ställer d<strong>en</strong> påbordet. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> förvandlar d<strong>en</strong> gröna butelj<strong>en</strong> med någrasnabba p<strong>en</strong>seldrag. Vinglas finns det inte så många i skåpetför farsan har <strong>en</strong> nästan magisk förmåga att slå av fot<strong>en</strong> pådem när han diskar. Istället tar vi två ganska slitna vita kaffemuggar.De blir finare när de är målade.När allting är framdukat ser det så fantastiskt ut att jag245
önskar att vi haft <strong>en</strong> kamera.- Det här skulle plåtas, säger jag.- Rita av det, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det är inte samma sak. Just det här skulle man ha på ettfoto.- Det känns riktigt sorgligt, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Fest<strong>en</strong> börjar om två timmar, säger jag.*Det skymmer tidigt. Det är regnet, tänker jag. M<strong>en</strong> kanskeär det höst<strong>en</strong> också. Det känns som om d<strong>en</strong> kom just idag.När fest<strong>en</strong> ska börja inträffar ett litet missöde. De svartastearinljus<strong>en</strong> är inget vidare. Det ryker och stinker om democh vi släcker dem snabbt och letar fram ett par vita. Detblir nästan ännu stiligare med två vita ljus mot allt det svarta.- Det här är du och jag, säger jag till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> när jagtänder de vita ljus<strong>en</strong>.Hon har <strong>en</strong> kort svart klänning med bara armar. Jag harhittat ett par gamla svarta jeans och <strong>en</strong> mörkblå t-shirt.Vi sätter oss till bords. Det känns högtidligt. Regnet hartilltagit. Det vräker ner utanför fönstret.- Det är h<strong>en</strong>nes fel, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Det passar med regn på <strong>en</strong> sorgfest, säger jag.- Jag trodde hon skulle döda mig.- Britt blir så där gal<strong>en</strong> ibland. När jag var lit<strong>en</strong> hatade jagh<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> hon m<strong>en</strong>ar inte illa. Hon bara är sån. En klant.En fjant.- En elefant, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Jag hatar h<strong>en</strong>ne i alla fall.- Det var skönt att få kasta det där ägget, säger jag. När246det fastnade i skall<strong>en</strong> på h<strong>en</strong>ne kändes det som om jag gavig<strong>en</strong> för <strong>en</strong> del av det hon ställt till med.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> skrattar.- Jag trodde inte det var sant när jag såg hur det rannnedför nack<strong>en</strong> på h<strong>en</strong>ne. Jag trodde aldrig du skulle vågagöra nåt sånt.- Inte jag heller, säger jag.- Det är mycket man inte vet om sig själv, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Skål, säger jag.Vi äter ur burkarna med var sin gaffel. Det droppar söttspad på d<strong>en</strong> svarta duk<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> blir vansinnigt förtjusti päron i cognac. Jag säger att jag inte gillar det och honsätter i sig större del<strong>en</strong> själv.Jag betraktar h<strong>en</strong>ne i smyg där hon sitter i sin rullstol. Jagblev lurad först, av d<strong>en</strong> där stol<strong>en</strong>. Det tog ett tag innan jagbegrep att det inte var d<strong>en</strong> det handlade om. Det är inte h<strong>en</strong>nesfysiska handikapp som är problemet. Inte nu. Det är deandra skadorna hon fick. Det där som gick sönder inne ih<strong>en</strong>ne när hon tappade tron på dem som betydde allt i h<strong>en</strong>nesbarndomsvärld: när kung<strong>en</strong> svek och drottning<strong>en</strong> ochprinsessan blev sjuk av sorg. Det är d<strong>en</strong> brist<strong>en</strong> som sugerkraft<strong>en</strong> ur h<strong>en</strong>ne. M<strong>en</strong> det kommer liksom i skymundan avd<strong>en</strong> där märkvärdiga stol<strong>en</strong>.*- Vad tänker du på, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- På dig.- På mig?- Ja. Och på mig.247
- På dig och mig?- Ja. På dig och på mig och på päron i cognac och på<strong>en</strong>sling<strong>en</strong> på Fjuk.- På dig och på mig och på päron i cognac och på <strong>en</strong>sling<strong>en</strong>på Fjuk. Hur passar det ihop?- Det stämmer precis. Nu gör det det.- Jaså.- M<strong>en</strong> ibland tänker jag på din pappa också. Du bordeträffa honom.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> ser ut g<strong>en</strong>om fönstret. Rutorna dryper av regnsom sakta kasar ner. På insidan är de alldeles immiga av vårandedräkt. Vi ser ing<strong>en</strong>ting. Ing<strong>en</strong>ting ser oss.- Jag vet, säger hon till slut. Jag ska göra det. M<strong>en</strong> inte nu.- För att han inte vill?- Ja. För att han inte vill och för att jag inte vill.- Jag är inte säker på att du har rätt, säger jag. Det är klartatt han vill träffa dig.- Jo, det förstår väl jag också. M<strong>en</strong> han måste få <strong>en</strong> chansatt få ordning på sitt liv först. Och få ordning på sig själv.Det är så han m<strong>en</strong>ar.- Han kanske får det om han träffar dig, säger jag.- Han tycker inte det är värdigt som han lever nu.- Och du låter honom tycka det. Du gör heller ing<strong>en</strong>tingför att det ska bli annorlunda.- Han super ju Adam!- Det är väl inte så konstigt, säger jag. Massor av människorsuper. M<strong>en</strong> han är din farsa.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> svarar inte. Det var taskigt sagt. Jag känner attjag vill försöka förklara mig.- En del vuxna är precis som barn, säger jag. Inuti alltså.248De är lika små. Har samma starka känslor och samma svagheter.Känner samma glädje, samma smärtsamma sorg. Tittapå Britt Börjesson, hon...- Kan vi inte sluta prata om h<strong>en</strong>ne nu!- Vi pratar inte om h<strong>en</strong>ne. Vi pratar om dig och din farsa.*Vår sista tid tillsammans blir inte som sommar<strong>en</strong>. Det regnar.När det blir uppehåll <strong>en</strong> eftermiddag går jag till Bauerskog<strong>en</strong>för att kika efter svamp. Jag hinner precis dit. S<strong>en</strong>börjar det ig<strong>en</strong>.<strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> sitter mest inne. Dörr<strong>en</strong> till hönsgård<strong>en</strong> står påvid gavel m<strong>en</strong> Sivan och Rut vill inte heller gå ut.Jag går ner och öser snipan som är full av regnvatt<strong>en</strong>.Durkbrädorna flyter omkring i båt<strong>en</strong>. Det känns på ett heltannat sätt när jag stiger ombord nu. Förut såg jag knapptsnipan. D<strong>en</strong> var <strong>en</strong> roddbåt bland alla andra roddbåtar. Nuär hon D<strong>en</strong> svarta trut<strong>en</strong>, äv<strong>en</strong>tyr<strong>en</strong>s skepp.Det är svårt att göra klar bild<strong>en</strong> av <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> i det härvädret. Vi prövar inomhus. Hon sitter i köket m<strong>en</strong> det villsig inte riktigt. Eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> borde jag kunna göra klart dethär utan h<strong>en</strong>ne. Allt finns redan i mig.Jag gör rallarrosorna färdiga och bakgrund<strong>en</strong>, strand<strong>en</strong>ute på Fjuk, med d<strong>en</strong> lugna lagun<strong>en</strong> och snipan.Ett tag tänker jag att vi skulle kunna hälsa på Björn i allafall. M<strong>en</strong> jag hejdar mig. Det är inte så <strong>en</strong>kelt. Jag måsteinse det.- Jag vill åka hem nu, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>.- Farsan kommer ut på fredag.249
- Jag vill åka tidigare, Adam. Nu vill jag åka.*Jag trampar upp till Vivohall<strong>en</strong> för att ringa till <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´smamma. Det duggregnar. När jag kommer fram upptäckerjag att jag glömt telefonkortet. Jag har inga p<strong>en</strong>gar m<strong>en</strong> Lindaär min trogna vän och säger att jag kan få köpa ett kort påkredit.- Du kan komma hit och betala <strong>en</strong> annan dag.- Bussigt Linda, säger jag.När jag tar emot kortet tittar jag för första gång<strong>en</strong> på h<strong>en</strong>ne.Hon ler mot mig. Lite blygt. Hon har vackra ögon.- Tack, säger jag. Jag kommer tillbaka.Irja är inte hemma och jag tvekar några sekunder medantelefonsvarar<strong>en</strong> rabblar upp det vanliga om att det tyvärrinte är nån som kan svara just nu m<strong>en</strong> att man hemskt gärnafår lämna ett meddelande. Det är <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>´s röst och detkänns konstigt att höra d<strong>en</strong> när man vet att hon är här. Jagdrar <strong>en</strong> suck och säger:- Hej det är Adam jag undrar om du har lust att komma hitoch hämta <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> för hon vill åka hem nu m<strong>en</strong> vi harhaft det jättefint och ... ja, det var bara det, jag hoppas duhör det här och att du kan hämta h<strong>en</strong>ne hej då... nej förrest<strong>en</strong><strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> hälsar jättemycket... hej då.När jag cyklar tillbaka har regnet äntlig<strong>en</strong> upphört. Det ärkraftig motvind.*250Irja kommer vid lunchtid dag<strong>en</strong> därpå. Hon har inte d<strong>en</strong>midnattsblå golf<strong>en</strong> utan <strong>en</strong> gul R<strong>en</strong>ault Megane. Jag kännerknappt ig<strong>en</strong> h<strong>en</strong>ne. Hon ser yngre och snyggare ut. Häftigpå nåt sätt. Hon har <strong>en</strong> röd dräkt och svarta skor och h<strong>en</strong>nesögon tar liksom fäste i <strong>en</strong>.- Hej Adam, säger hon. Vad roligt att se dig ig<strong>en</strong>.- Ja, säger jag. Det är roligt att se dig också.Hon kramar om <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> och står länge lutad över h<strong>en</strong>neoch rullstol<strong>en</strong> som får <strong>en</strong> kram d<strong>en</strong> också.- Vill du ha lite mat, undrar jag.- Finns det?Jag funderar några sekunder.- Räkomelett? säger jag sedan.- Gärna.Medan jag ordnar mat<strong>en</strong> går Irja runt med <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> iträdgård<strong>en</strong>. G<strong>en</strong>om fönstret ser jag hur <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> visar h<strong>en</strong>neolika saker. De står <strong>en</strong> stund vid Sivan och Rut. Sol<strong>en</strong> tittarfram och jag går ut och torkar av utemöblerna med <strong>en</strong> disktrasaoch dukar där. Jag gör <strong>en</strong> sallad med tomater och gurka.Irja säger att det smakar fantastiskt.- Adam är kock, säger <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong>. Och konstnär. Han hargjort ett porträtt av mig m<strong>en</strong> det är inte riktigt klart än.- Jag minns att du var duktigt på att teckna redan somlit<strong>en</strong>, säger Irja.Jag reser mig och går in i huset. När jag kommer tillbakager jag <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> bild<strong>en</strong>. Jag har slagit in d<strong>en</strong> i tidningspapperoch knutit ett snöre om.- Du är färdig nu, säger jag. Jag gjorde dig klar i natt.251*
S<strong>en</strong> skiljs vi. Jag hjälper till att bära ner h<strong>en</strong>nes grejer tillbil<strong>en</strong>. <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> håller sitt paket hårt tryckt mot bröstet. Jagsäger att vi ses väl i stan, då. M<strong>en</strong> jag tror att vi båda tvåanar att vi kanske inte kommer att träffas mera. Inte som isommar. Vi hade väl något att reda ut tillsammans. Nu är detgjort. Vi kan inte göra mer för varandra.Jag önskar att det inte hade varit så. Att det hade funnitsett annat slut. Ett lyckligare slut, som i filmerna. M<strong>en</strong> livetär inte alltid så.5Året därpå sålde Björn Nord<strong>en</strong> och flyttade till Stockholm.G<strong>en</strong>om Irja fick farsan veta att han bodde i <strong>en</strong> läg<strong>en</strong>het iFittja och att han och <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> hade börjat träffas.Jag fick ett julkort från h<strong>en</strong>ne. Hon skrev att hon hadelåtit rama in porträttet och att hon tyckte mycket om det.Hon berättade också att hon skulle plugga utomlands ett år,i Frankrike, och att hon var lycklig för det.Jag har h<strong>en</strong>nes guldfärgade visitkort kvar på vägg<strong>en</strong> i mittrum. En gång har jag ringt m<strong>en</strong> telefonsvarar<strong>en</strong> var på.Själv var jag inte säker på vad jag skulle göra. Det kändesfortfarande tveksamt om jag skulle duga som konstnär.Ibland tänkte jag på <strong>en</strong>sling<strong>en</strong> på Fjuk.Det mesta var som vanligt ig<strong>en</strong>. Trots att det hade käntssom om det aldrig mer skulle kunna bli det d<strong>en</strong> sommar<strong>en</strong>när <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> kastade sig ut från sitt bigarråträd.Jag kom mig aldrig för att fråga h<strong>en</strong>ne om det. Det kändesinte lika viktigt s<strong>en</strong>. Jag var böjd att hålla med farsanom att det kanske var <strong>en</strong> olyckshändelse.Livet gick vidare. Det gör det, trots allt.252253
Stefan Castas böckerAbborrgöl<strong>en</strong>s öde 1982Ogräs<strong>bok</strong><strong>en</strong> 1983Alla barns djur 1989 (bild: Petra Szabo)Fåglar om vår<strong>en</strong> 1989 (tills. med Roland Jonsson)Spela högre, Martin 1990Vårälskling, valeriana och vägvårda 1991 (fotografier avBjörn Sv<strong>en</strong>sson, teckningar av MargaretaCasta)Håll stil<strong>en</strong>, Martin 1992Det <strong>en</strong>samma trädet 1992 (bild: Ulco Glimmerve<strong>en</strong>)Blomstertider: våra landskapsblommor och <strong>en</strong>årskal<strong>en</strong>der med blomsterspråket 1993 (bild: BoMossberg)Nu är det klippt, Martin 1993Humlans blomster<strong>bok</strong>: barn<strong>en</strong>s första flora (teckningarav Maj Fagerberg)Snorgärs & sexchoklad, Martin! 1994D<strong>en</strong> vilda stad<strong>en</strong>: Bok<strong>en</strong> om djur<strong>en</strong> som flyttar till stan1994 (Bild: Staffan Ullström)Berättels<strong>en</strong> om Bäverns bollklubb 1995Gräs<strong>en</strong> vi lever av 1996 (tillsammans med MajFagerberg)Hoppet 1996<strong>Fallet</strong> <strong>Mary</strong>-<strong>Lou</strong> 1997Husdjur<strong>en</strong>s vilda liv 1997 (Bild: Staffan Ullström)Sofis svamp<strong>bok</strong> 1998 (bild: Bo Mossberg)Spelar död 1999Blommorna är jord<strong>en</strong>s ögon 2000 (illustrationer av MajFagerberg)254Livets källa 2000 (bild: Göran Dalhov)Med Marias ögon 2003Sofis bär<strong>bok</strong> 2004 (bild: Bo Mossberg)Abborr<strong>en</strong>s ränder 2005 (ill. av Mimmi Tollerup Grkovic)Näktergal<strong>en</strong>s sång 2005Blåbärspatrull<strong>en</strong> söker <strong>en</strong> skatt 2006 (ill. av MimmiTollerup-Grkovic)Blåbärspatrull<strong>en</strong> och fårmysteriet (ill. av MimmiTollerup-Grkovic)Sofias trädexpedition (ill av Bo Mossberg)Gå och bada Mister Räf (ill av Staffan Gnospelius)www.stefancasta.com255
Change language