1700-talets sverige – med främmande ögon1

1941700-talets sverige –med främmande ögon 1staffan helmfridSveriges »1700-tal» var epoken 1720–1809,Frihetstiden och den Gustavianska tiden.Stormakten hade gått i graven 1718, kungamakthade ersatts av »Riksens MaktägandeStänder». De baltiska provinserna med riketsstörsta stad, det tyskspråkiga Riga, varförlorade och Rysslands huvudstad låg vidÖstersjön. Men ännu var Sverige näst Rysslandoch det Osmanska riket Europas tillytan största rike och flerspråkigt – svenska,finska, tyska, samiska, de lärdes latin,adelns franska och köpmännens holländskaoch engelska. Vi hade fyra universitetsedan Dorpat gått förlorat: Uppsala, Åbo,Lund och Greifswald, det äldsta av demalla. Men hur uppfattades och beskrevs landetav samtida, utländska observatörer? Avresenärer och andra med bredare, europeiskaperspektiv i botten? Om detta handlardenna uppsats.Riket var glesbefolkat med 2,3 miljonerinvånare. Alla 84 städer inom nuvarandeSveriges gränser hade inte mer än 180 0001Denna uppsats presenterades vid Svenska Sällskapetsför Antropologi och Geografi årsmöte i novemberLinnéåret 2007. Den bygger på ett bidrag till detstora verket »The Linnaeus Apostles», utgiven 2006–2007 i flera band i England av IK Foundation, medsyfte att till en internationell publik förmedla en bildav Linnés hemland.invånare sammanlagt. Endast fyra städer iriket hade mer än 10 000 invånare, Stockholm(ca 70 000), Göteborg, Åbo och motsenare delen av seklet Karlskrona.Sverige levde kvar i naturahushållning.Staten avlönade med boställen och naturalön,ofta i »tunnor råg». Skatter betalades inatura. Bristen på kontanter, frånvaron avguld- eller silvermynt och papperspengarnasväxlande kurs, var hinder i ekonominoch ett problem för resenärer.Krigen hade förött rikets resurser bådemateriellt och personellt, men ändå prövadesrevanschkrig. Bara turen räddade ossfrån större territoriella förluster i krigen1741–43, 1756–61 och 1788–90. Med förlustenav hela Finland, Åland och SvenskaPommern 1809–1815 upplöstes det svenskariket. Kvar blev nationalstaten Sverige. För1700-talssvenskarna betydde »Sverige» helariket, medan Svealand kallades »det egentligaSverige», eller »Swerige för Sig Sielft».Om Sverige skrev engelsmannen WilliamCoxe 1784:När man kommer från Tyskland ochblivit van vid hyggliga värdshus kan desvenska stugorna verka usla kojor; förmig som länge vistats på platser medvida sämre logi tycktes de som palats…Efter att ha sett böndernas slaveri i Polenoch Ryssland var det en tillfredsställelseGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

195att åter vistas bland fria människor, i ettkungarike med jämnare fördelning avegendom, utan livegenskap, där de lägstaskikten åtnjuter säkerhet till person ochegendom…Den kritiske unge engelske baronen NathanielWraxall (1775) måste medge attbönderna »äro mindre ociviliserade ochbarbariska, än vad man skulle vara frestadatt tro på grund av allt [dvs naturen] somomger dem.» Holsteinaren August Hennings(1778) är direkt positiv: »Överhuvudtilltalade mig svenskarnas livsstil mycket.Den är naturlig, anständig och utan tvång».Tysken Johann Beckmann konstaterade(1765–66) dock lite surt att:svenskarna till största delen fått teknikoch vetenskaper från tyskarna, som de numed icke ringa stolthet föraktar. De tyckersig åtminstone ha kommit lika långtoch vill nu bara räkna engelsmännen ochfransmännen för sina mästare.Svenskarna får kunskap om sitt landUnder 1700-talet öppnades rikare källor tillkunskap om det egna landet än den kyrkangivit. Tidningar började spridas. Läskunnighetenvar allmän tack vare husförhören.Vid sidan av katekesen nådde almanackanfrån 1700-talets mitt ut till stora läsarskaror.I den fanns råd och rön för näringarna.Också prästerna spred praktiska råd tillsina församlingsbor. Från prästhem gickmånga söner till universiteten och vidaretill en karriär inom kyrka och stat. Adlandeöppnade de högsta ämbeten för studiebegåvade.Prästerna spelade en stor roll för denståndscirkulation som bidrog till landetsutveckling genom att hjälpa begåvade menfattiga pojkar i socknen till studier. BaronWraxall förvånades över att studenterna iUppsala »inte som hos oss är unga män avgod familj och ekonomi utan mest eländigtfattiga och bor 5 och 6 tillsammans i uslakvarter bland smuts och elände». ProfessorClarke från Cambridge fann studentlivet iUppsala deprimerande.Vetenskapsakademien, grundad 1739,inspirerade till utforskning av landet. CarlLinnés resor är den mest lysande insatsen.Med Jacob Faggot, mannen bakom storskiftet,och Linné som initiativtagare genomfördesfrån 1741 ett projekt för sockenbeskrivningar.Studenter vid universiteteni Uppsala och Åbo kom att inrikta sina studierpå hemsocknens beskrivning. För denmer översiktliga beskrivningen av riketsvarade Erik Tuneld i sin »Inledning tillGeographien öfwer Swerige», använd långtin på 1800-talet. Dess kvalitet lovordadesav Linné. Tuneld kunde utnyttja de förstafritt sålda länskartor, som utgavs från 1742.En ny rikskarta ersatte 1600-talets hemligakartor. Mot seklets slut utgavs på privat initiativförbättrade kartor och 1797 en rikskarta,den sista över det odelade riket.En ny bild av vår historia tecknades avOlof von Dalin. Dalin löpte risker för fritänkerimen beskyddades av likasinnadedrottning Lovisa Ulrika. Professorn JohanIhre författade den första svenska språkläranoch svenska språket användes alltmerockså i lärda sammanhang. Linné blandadeofta latin och svenska.Världens första befolkningsstatistik,Tabellverket (1749), byggde på prästernasfolkbokföring. »Folkmängden är känd medstörre säkerhet i Sverige än i någon annandel av Europa», konstaterade Coxe. BakomTabellverkets framgång stod Pehr WilhelmWargentin, prästson från Jämtland, Veten-GEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

196skapsakademiens sekreterare och astronommed bostad i Observatorium.Sverige hade blivit en respekterad partneri det internationella vetenskapliga utbytet.Fasta svenska ambassader i metropoler somParis och Konstantinopel liksom bildningsresortill Italien förmedlade kulturella ochpolitiska impulser. Svenska kulturpersonligheter(Carl Gustaf Tessin med flera) ochkonstnärer vistades gärna i Paris. Svenskaofficerare utbildades i regementet Royal Suédois.Till England reste vetenskapsmän ochföretagare. I Tyskland var nu Göttingen detviktigaste universitetet för svenskar. Inomnaturvetenskapen (Linné, Celsius, Klingenstierna,Bergman, Scheele med flera) varSverige en stormakt. »De flesta vetenskapsmänsom Sverige frambragt är kända i helaEuropa» skrev fransmannen Catteau-Calleville,som besökte landet 1788.Landskap och bebyggelseDet svenska landskapet upplevdes olika avutländska resenärer, naturligtvis beroendeav route, årstid och väder. För tysken CarlGottlob Kuettner (1797–99) var Sverigeett av Europas vackraste länder med sjöarutan ände. »Ge mig järn, vatten, klipporoch granar och jag skall skapa ett Sverige,i längden blir monotonin outhärdlig!» utropadedäremot August Hennings.Många resenärer hade med unge Wraxallsvårt att fördra den svenska vintern som»härskar här i fulla nio månader». ItalienarenGiuseppe Acerbi, den förste naturvetaresom tog sig ända upp till Nordkap, hade däremotbara lovord för en vinter som bjödpå mångfaldig skönhet av snö och is ochgav gott slädföre på dåligt stensatta stockholmsgator.»Närmare huvudstaden var landskapetytterst vilt och bergigt och än glesare befolkat.Jag har knappast någonsin sett enmer öde och ändå mer pittoresk region»skrev William Coxe om sin resa från Grisslehamntill Stockholm i februari 1784.Wraxall fann Småland ödsligt, »övergivett o m av fåglarna…». Han kunde resa frånett skjutshåll till nästa utan att se en människa.När utsikten mot Jönköping öppnadesig såg han »ett paradis på jorden». MedanWraxall också tyckte Uppland var den mestfruktansvärda obygd kunde Coxe i sammatrakter »knappast föreställa sig ett mer omväxlandeoch tilltalande sceneri». Rektornvid Tyska skolan i Stockholm, Johann WilhelmSchmidt, fann i Dalarna och Hälsinglandutsikter »som hör till de vackraste påjorden». Också Erik Tunelds svenska geografivar en lovsång till Sverige:Landet ligger i en behaglig luftkrets, vinternär klar, sund och frisk, då med storbekvämlighet resor och körslor över sjöarnakunna företagas, om sommaren äräven dag och natt så ljuvlig att knappt någonort kan härmed förliknas.Själve Linné, vars lyriska beskrivningar avolika landskap i södra Sverige är berömda,upplevde däremot myr- och skogslandet iLycksele lappmark så att »aldrig kan prästenså beskriva helvetet, som detta är ejvärre».1700-talets landsbygd upplevde stigandevälstånd. Man kan ännu se det i de berömdahälsingegårdarna. Statens försök att hejdatimmerslöseriet ignorerades. Runtom i landetspred sig seden att måla de grå timmerhusenmed Falu rödfärg. Den röda stuganmed vita knutar gav landets bebyggelse nykaraktär. Herrgårdarna fick en förnämareGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

197sandstensgul färg. Trädgårdspaviljongerför samvaro kring kaffebordet vittnade omtidens natursvärmeri. Stockholms hantverkarskrånlevererade högklassiga möbleroch inredningar till herrgårdar runt om ilandet. Utländska besökare förvånade sigöver trähus till och med i städerna i ett landså fullt av sten. I städerna var stenhus, avtegel, begränsade till stadens centrum.Livet var knappast bekvämt, särskilt inteför de fattiga i otäta timmerhus med öppenspis som värme- och ljuskälla. »Soten», tbc,var en folksjukdom. Vägglöss och huvudlössvar vanliga. Missväxt ett par år i följdledde trots nödhjälp från sockenmagasin tillhungersnöd. Östersjöhamnarna var stängdaför sjöfarten under långa vintermånader, inorr mer än halva året. I gengäld öppnadestill lands vintervägar över frusna sjöar ochgenom snörika bygder för tunga transporteroch slädfärder.Carl August Ehrensvärd har målandebeskrivit resandets vedermödor på dåligavägar och i usla värdshus mellan Skåne ochStockholm. Tuneld betecknade däremot vägarnasom »mestadels övermåttan goda».Linnéaposteln Hasselquist saknade i Palestina»Sveriges makalösa landsvägar». Utländskaresenärer ger Sveriges vägar beröm.Wraxall fann att vägen mellan Hälsingborgoch Stockholm »inte överträffas av någoni Europa, inte ens undantagande den mellanLondon och Bath». Arkeologen EdwardDaniel Clarke betecknade vägen till Gävlesom »super-excellent». Det fanns inte någotliknande i något annat land. Tysken Kuettnergick ännu längre då han hävdade att»anläggandet av de svenska landsvägarnaär ett av de största verk som jag känner igamla och nya världen». Ett vittne från NyaVärlden bekräftade, fd vicepresidenten iUSA Aaron Burr skrev 1809 att vägarna »äröverallt lika bra som mellan New York ochHarlem». Vägunderhållet ålåg de markägandebönderna i det »indelta» Sverige.Under 1700-talet var mellansverigesskogsland svårt åtgånget för bergsbruketsoch järnhanteringens behov. I sydvästraSverige hade ljunghedarna fått stor utbredning.Svedjebruket som bedrevs av finskakolonister i mellersta Sverige sågs medallt oblidare ögon. Också det småländskaskogslandet var märkt av svedjandet.Befolkning, tro och sjukvårdSoldatutskrivningarna och de förödandekrigsförlusterna hade upphört efter 1721och Sverige inom nuvarande gränser ökadesin folkmängd med 70 procent mellan 1720och 1809. Utöver jordbruksslätterna är detBergslagen som framträder på 1700-taletsbefolkningskarta.Mer än 75 procent av befolkningen varbunden till ett självhushållande jordbruk.Bondfolket väckte utländska besökaresintresse. William Coxe noterade att »böndernaär välklädda i kraftiga kläder avegen tillverkning» och att »deras stugorär bekväma och rymliga, ehuru av trä».»Överallt märker man renlighet...», skriverJohann Wilhelm Schmidt. För den engelskakvinnosakskämpen Mary Wollstonecroftvar »bondeståndet det hövligaste honsett». Italienaren Acerbi, som var kritisk tillmycket uppmärksammar en ovanlig folkbildningoch att:de svenska bönderna äro fria, enkla, godhjärtade,glada, modiga och begåvade.Det vore svårt att finna ett folk, som haren så lycklig blandning av begåvning, tapperhetoch rättrådighet som svenskarna.GEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

199nade motstycke ute i Europa och väckte besökaresintresse. »De bönder, som kommertill riksdagen medföra endast ett naturligtförstånd, uppmärksamhet och medvetandetom att vara fria människor», skrev professorDietrich Hermann Hegewisch frånKiel, som reste i landet 1795. Liknandefunderingar hade engelsmannen MatthewConsett, när han beskådade riksdagens intågi rikssalen på Stockholms slott år 1786.Sist kom böndernasom med säregna dräkter och långt stripigthår stod i skarp kontrast mot demsom gick före. Men, trots att utseendetinte talar för dessa män var jag väl informeradom att de är långt ifrån underlägsnanär det gäller det egna landets politik,och underbart kunniga i landets författning.De är starka i övertygelsen och kanvarken mutas eller påverkas utan värnarsin nations välgång och anseende.Ständernas makt koncentrerades under Frihetstideni »sekreta utskottet», där bondeståndetvar orepresenterat. De tre ofrälsestånden kom dock att alltmer enas i att ifrågasättaadelns makt och privilegier. Mot ettadels- och företagarstyrt parti, »hattarna»,stod ett parti med starkare förankring i deofrälse stånden, ursprungligen nedsättandekallat »mössorna» (nattmössorna). Utrikespolitisktstod partierna hårt mot varandra.Hattarna drev tanken på revanschkrig motRyssland. Mössorna orienterade sig motEngland. Också inom den ekonomiska politikengick partierna skilda vägar, hattarnaför merkantilismen med dess subventionspolitiktill stöd för manufakturer, mössornamer för fysiokratismens syn på jordbruketsom välståndets grundval.Med maktskiften mellan partierna utveckladesliksom i England ett parlamentarisktsystem, där regeringen skiftade eftermajoritetsförhållandena i riksdagen. Detpolitiska spelet öppnade för opinionsbildningoch engagemang i samhällsfrågor.Tvärsociala politiska klubbar i huvudstadendiskuterade de politiska idéerna. Denpolitiska kampen kunde ofta bli hätsk ochåtföljd av smädeskrifter. En utbredd mutkulturbidrog att smutsa det politiska livet.»De flestas strävan är att samla eller säljavota, skada sina fiender och berika sig själva»,skrev Johann Beckmann. Särskilt farligvar inblandningen av utländska pengari detta spel. Frankrike, Ryssland, Danmarkoch England gav stöd åt olika fraktioneri det politiska livet. Ryssland var genomNystadsfreden garant för det svenska statsskicket.Mössorna fick stöd, också i pengar,av Ryssland och England, hattarna avFrankrike. Det var Ryssland som gick segrandeur striden om val av tronföljare efterFredrik I, då dess kandidat Adolf Fredrikfrån Holstein-Gottorp valdes. I en tid då ettpolitiskt svagt Polen delades mellan sinagrannar kunde många se ett hot också motSveriges nationella existens.En allvarlig vändning tog den politiskastriden när missnöjet med hattregeringenskatastrofala krig mot Ryssland 1741–43,utlöste en väpnad protestmarsch av 4500bönder, huvudsakligen från Dalarna, tillStockholm sommaren 1743. Bönderna villeha en stärkt kungamakt som skydd motadelsmakten. En skakad regering lät trupperöppna eld mot demonstrationen och tillfångatogdess ledare.Kritiskt blev också läget när det röjdes attett hovparti, inspirerat av drottning LovisaUlrika, 1756 planerade en statskupp för attåterställa kungamakten. Liksom 1743 fickGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

200bödeln arbete. Kunglig underskrift sattesdärefter med namnstämpel.Med Tryckfrihetsförordningen 1766 nåddeSverige samma mått av personlig andligfrihet som England och Holland. Tillsammansmed den nya offentlighetsprincipen,som riktades mot sekreta utskottets maktoch öppnade statens dokument för insynoch pressdebatt lade den grunden till Sverigessenare konstitutionella utveckling.Till Frihetstidens stora projekt hör 1734års lagbok påbörjad under Karl XI, somligger till grund för senare rättsutvecklingi både Sverige och Finland. Ett annat nationelltprojekt var anläggandet av Sveaborgoch uppbyggandet av en stark flotta. Närden spansk-amerikanske revolutionärenFrancisco Miranda på sin rundresa i Europabesökte Karlskrona 1787 utbrast han attredan de inbyggda dockorna för linjeskeppen,då under byggnad, »är värt en resa tillSverige». Han fortsätter:Detta tekniska underverk som gör en mållös,Herre Gud, vilken magnifik sak, vilkendjärvhet, vilken kunnighet. Knappastnågon annan sak i världen kan skänkastörre ära åt den mänskliga företagsamheten.Och allt detta utfört av en liten ochfattig nation, under det att de rika och storanationerna i södern drömma och sovai indolens.Coxe fann planen för dockorna »värdig degamla romarna» men den blev aldrig slutförd.En viktig reform var övergången till dengregorianska kalendern 1753, som anslötSverige till den i Europa utom Rysslandoch England sedan länge tillämpade tideräkningen.Vid observatoriet i Stockholmpåbörjades 1753 också den serie väderobservationersom blivit den längsta i norraEuropa. Alltifrån början mättes temperaturenmed den nya svenska termometer sombär Anders Celsius namn.Frihetstiden tog abrupt slut 1772 då GustafIII genomförde sin statskupp. Kungamaktenåterställdes, en blomstringstid förkonsterna inleddes, humanitära reformergenomfördes med förbud mot tortyr ochstegvis utökad religionsfrihet. En rad kulturinstitutioner,bland annat akademier,opera, teater, konst- och antikmuseum skapadesmedan Frihetstidens blomstrandenaturvetenskap och offentliga debatt förtvinade.Adelsprivilegier inskränktes, vilketådrog kungen fiendskap från tidigare makthavare.Franska revolutionen hade börjat.Vi vet hur det gick där.Under Gustaf IV Adolf drogs Sverige ini kampen mot Napoleon med katastrofalaföljder, förlusten av Finland och SvenskaPommern. 1700-talets Sverige gick i graven.KommunikationerMot slutet av 1600-talet hade vägväsendetoch skjutshållet ordnats i riket. Gästgivargårdarför övernattning och mat enligt fastställdtaxa, respektive skjutshållstationerför växling av hästar fanns på 10–30 kmavstånd från varandra längs huvudvägarna.Milstenar var fjärdedels svensk mil vägleddede resande. Inre norra Sverige ochinre Finland var i praktiken väglöst land.År 1743 utgav Georg Biurman den förstavägbeskrivningen för hela riket med vägavstånd,skjutshåll, taxor och översiktskarta.Tuneld betonar att landsvägarna var säkraför röverier och övervåld. Utländska resenärerlovordade samstämmigt trygghetenGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

201på svenska vägar. När holländaren JohanMeerman 1798 passerade den svensk-ryskagränsen i Finland noterade han att hanlämnade »ett land av största säkerhet ochpersonliga frihet.» Rektor vid Tyska skolani Stockholm betygade att man reser »billigt,säkert och bekvämt» och den kritiskeWraxall måste medge att »man reser medfullkomlig säkerhet».Gästgivargårdarna får däremot mycketskiftande betyg. Matthew Consett fannsängarna ofta smutsiga och obekväma.Mathållningen med salt sill och salt fläsk,rovor, svagdricka och brännvin bedömdesövervägande negativt. Fransmannen XavierMarnier råkade i Värmland ut för engästgivargård, där visthusboden bara innehölltvå ägg. Han fick det ena kokt, men detvisar sig innehålla en kyckling. Han söktetröst i tanken på den som i sinom tid får detandra ägget. Resenärer utifrån tillråds avlandsmän ta med förråd av vin, skinka ochkorv. De små svenska hästarna förvånar utlänningar.Sex hästar krävdes i backarna,men genom förbeställning försågs manmed nödvändig hästar vid skjutshållen.Under 1700-talet förbättrades vägväsendetmed flottbroar och ibland välvda stenbroar.Otaliga grindar var hinder i trafiken. Kuettnerupplevde på vissa sträckor att tolv tillfemton grindar måste öppnas och stängaspå en timmes färd. Reshastigheten var ännudensamma som under medeltiden eller förden delen forntiden.Postgången var ordnad med postryttareoch poststationer. Postryttarna växlade iett stafettsystem dag och natt. Över Ålandshav roddes en postbåt och mellan Ystadoch Stralsund seglade en postjakt. Vintertidmåste posten till Åbo och Finland vidsvåra isförhållandena gå runt Bottenviken,en omväg på 1500 km. På 1790-talet fickÅlandsleden en av världens första optiskatelegraflinjer, en konstruktion av Åbo-föddeAbraham Edelcrantz. Från Stockholmgick posten på fem dygn till Skåne. Till Luleåbehövdes 15 dygn.Den gamla drömmen om en »Göta kanal»var levande genom 1700-talet. ChristopherPolhem prövade fram till sin död1751 att med slussar förbigå de 32 m högaTrollhättefallen i Göta älv. Coxe fann 1784arbetet med Trollhätte kanal »ett häpnadsväckandeföretag». Hennings hade sex årtidigare bedömt det som utsiktslöst. Efterytterligare ett halvt sekels mödor kundedock segelleden mellan Vänern och Göteborgöppnas år 1800.Industri och handel»I inget land är ekonomin, såväl den offentligasom den privata eländigare än iSverige». Detta var den senare professorni Göttingen, Johann Beckmanns hårda domefter en nära årslång vistelse i landet 1765–66. Men bilden blir ljusare om man jämförmed det katastrofala tillståndet i landet vidseklets början.»Nyttan» och »dygden» var honnörsordi 1700-talets samhällsliv. Frihetstiden bleven period av nyttoinriktad vetenskap, experiment,ekonomiska rön, manufakturer ochhandelskompanier, men skråväsen och privilegiesystemfördröjde den ekonomiska utvecklingen.Hattpartiets försök att förvandlauniversiteten till rena yrkesskolor föll påprofessorernas, främst Linnés, motstånd.Hattpartiets politik bars upp av 20–30storköpmän/handelshus i Stockholm, denså kallade skeppsbroadeln. Genom tullaroch importförbud kunde importen strypasGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

202och lämna rum för inhemsk manufaktur,gödslad med statliga subventioner. Någraav handelshusen var också landets störstabankirer och medverkade till finansieringav Bergslagens hyttor och hamrar i en nyform av storföretag.När mösspartiet segrade 1765 börjadeskeppsbroadelns nedgång genom avregleringaroch borttagande av subventioner.En rik flora av hushållningslitteratur växtefram. Till näringarnas förkovran bildades»patriotiska sällskap». Anders Chydeniusmedverkade till det så kallade »Bottniskahandelstvångets» och andra regleringarsavskaffande 1765. Därmed tilläts hamnstädernanorr om Stockholm bedriva egenutrikes sjöfart och handel.De energikällor som stod till buds i1700-talets Sverige var ved, vind, vattenkraftoch muskelkraft. Medan muskelkraftoch vindkraft var tillgängliga överallt(väderkvarnar och segelfartyg) var vedenen bristvara också i det skogrika Sverige.Vedbristen födde en viktig uppfinning1767, den energieffektiva kakelugnen medvinklad rökgång. Den blev hemmens värmekällai halvtannat sekel. I Palestina upplevdelinnéaposteln Fredrik Hasselquist enkall vinter: »Jag som är van vid svensk köldskulle ej akta denna; men jag har här ingensvensk kakelugn… Jag har aldrig i Sverigevarit så kulen».Vattenfallen vid Trollhättan och Älvkarlebyhörde till de berömda turistiskabesöksmålen. Om det senare skrev Kuettneratt »här finns scener att avbilda, som ärmer värda än tusenden i de mest besöktaländer». Till de stora besöksmålen hördeSala silvergruva, Falu koppargruva ochDannemora järngruva. Ett stort besöksmålvar också professor Linné!Manufakturerna var inte livskraftiga utansubventioner och gick under efter mösspartietsavreglering 1766. Det gällde både denkända textilmanufaktur som grundats avJonas Alströmer i Alingsås och de betydligtstörre äldre textilmanufakturerna i Stockholm.För framtiden viktigare var den i Sjuhäradsbygdenutvecklade textiltillverkningenorganiserad av »förläggare», som höll bondgårdarnaskvinnor med råvara och driftkapital.Försäljningen organiserades med kringföringshandel(»västgötaknallar»).De första porslinsmanufakturerna blev enframgång liksom glasbruken i östra Småland.Landets största enskilda industri varAlunbruket i Skåne, Europas största leverantörav alun, som behövdes i färgerier,garverier och i pappersframställning, menförädlingsindustrin dominerades ännu avhemslöjd.1700-talet var en blomstringstid för järnhanteringen.Vid 1700-talets mitt svaradeSverige för 35 procent av världsproduktionenav stångjärn, och levererade 80 procentav Englands stora järnimport. Järnet svaradeför 75 procent av Sveriges hela exportvärde(ca 400 000 ton per år). I Upplandproducerades av Dannemoras rena malmoch de uppländska skogarnas träkol världensdyraste och bästa järn av yrkeskunnigtfolk från trakten kring Liège, valloner.Så värdefulla var de vallonska smederna attde 1741 genom den första lagen i riktningmot religionsfrihet fick rätten att utöva sinreformerta religion.Vallonjärnet har betecknats som denmärkligaste insats av yrkesskicklighet somSverige stått för. Bergs- och järnhanteringensproblem sysselsatte landets främstaingenjörer och uppfinnare. Vid 1700-taletsGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

203mitt kunde brukspatroner anlita landetsfrämsta arkitekter för att bygga magnifikabruksherrgårdar och mönstergilla brukssamhällen.De hör än idag till landets främstasevärdheter. De Geers Lövsta blev vidaberömt. Bruket drev fyra hamrar, åtta härdaroch en masugn, allt för »fransöskt smide»(vallonjärn) – och bebyggdes med en slottsliknandebruksherrgård som inrymde ett avtidens stora bibliotek. »Om något under helaresan överraskat och gjort mig häpen var detLöfstad… mer likt ett furstligt lantslott…»utbrast Schmidt i sin reseberättelse.Men härligheten tog slut när man i Englandvid seklets mitt lyckats ersätta träkoleti järnhanteringen med koks ur egen stenkoloch blev oberoende av importen frånSverige för huvuddelen av sitt järnbehov.Eskilstuna var då som nu ett centrum förjärnmanufaktur. Dess produkter kundedock enligt den tyske skriftställaren CarlGottlob Kuettner kvalitativt inte mäta sigmed de engelska.Den viktigaste svensk-finska exportvaranvid sidan av stångjärnet var träkolstjära,oumbärlig inte minst för segelfartygensskrov och rigg. För den stora brittiska flottanvar Östersjöns trä- och tjärexporterandehamnar strategiskt viktiga.Till bilden av 1700-talets svenska näringslivhör Ostindiska Kompaniet, bildatav penningaristokratin i Stockholm. Huvuddelenav dess fartyg byggdes där menhuvudkontoret flyttades till Göteborg ochdärifrån utgick också expeditionerna tillfaktoriet i Kanton, Kina. Kompaniet bestodunder tiden 1731–1809, genomförde 132 expeditionermed mycket god vinst på varjeresa som inte slutade i haveri. Huvuddelenav de kinesiska varor som hemfördes vidareexporteradesi Europa men den svenskarokokon tillfördes siden och porslin ävenom den största lasten var te. Det var medkompaniets skepp som Linnés studenterreste ut i världen.JordbrukRyggraden i Sveriges folkförsörjning varännu ett i huvudsak självhushållande jordbruk.Den resenär, som kom från länder,där den agrara revolutionen börjat sättasina spår hade mycket att kritisera. »Allt visar»,skrev Johann Wilhelm Schmidt, »attlantmannen bara arbetar tillräckligt för attöverleva och föga tänker på avsättningen avsitt överskott». Man hade i trakter han berestnära Stockholm ännu inget begrepp omfoderväxtodling. I förhållande till grannländernai söder hade Sverige få storgods.Karl XIs reduktion hade avvärjt det feodalahotet mot bondeklassen.Under 1700-talet pågick ännu bondekolonisationi norra Sveriges och Finlandsinland. Den kom i konflikt med samernasrenskötsel, jakt och fiske. Svenska domstolar,som tidigare i regel dömt till samernasfördel vid konflikter med svenska nybyggareom fiskevatten, jakt och odlingsmarkbörjade nu allt oftare döma till nybyggarnasfördel.I slättbygderna bestod byarna ganskaoförändrade sedan medeltiden men antaletgårdar ökade genom arvdelningar. Gårdarnahade samordnad drift med bundnaträdessystem i gemensamt hägnade gärdenoch strikta regler för djurens betesgång.Karakteristiskt för det traditionella jordbruketvar också djurens betesgång sommartidi skog, hagar och trädesåkrar ochderas försörjning vintertid med hö och lövfrån naturliga ängar. Hagar och ängar varGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

204lika viktiga beståndsdelar i kulturmarkensom åkrarna. I södra Sverige var ännu oxarvanliga dragdjur, men överallt användeshästar för körslor.När Meerman efter sin resa värderarSveriges jordbruksbygder finner han enanledning till att Skåne inte var så uppodlatsom det borde vara, nämligen de storagodsen och de överbefolkade byarna. Detenkla folkets bostäder var här mycket dåliga.Linné tyckte detsamma.Samtidigt som bysystemet gick mot sinfulländning genom införande av så kalladebyordningar vid 1700-talets mitt, nåddesSverige av idéer som i England och Nederländernaupplöste bysamfälligheterna.Jacob Faggots storskifte från 1749/53 möttedock segt motstånd och lyckades på sinhöjd reducera antalet åker- och ängstegarutan att förändra bysystemet. Men medRutger Maclean på Svaneholm som pionjärbörjade 1781 den radikala upplösningen avbyar i en process som pågick genom heladet följande seklet i det så kallade »enskiftet»och »laga skiftet».På enstaka gods i södra Sverige vannmejerihantering insteg redan tidigt på1700-talet efter holländskt mönster. Motsenare delen av 1700-talet utvecklades enstakagods till kommersiella mönstergårdarefter brittisk förebild. Godsen var föregångarei trädgårdsbruket och frambragte blandannat svenska äppelsorter. LinnéapostelnHasselquist skrev under sin resa i Palestinaatt han gärna skulle ge en tunna dadlar fören halvspann »af våra goda svenska äpplen».Pehr Kalm förmodade till och med atten stor del av de äppelträd han såg i England»först kommit från Sverige». Störreherrgårds- och slottsträdgårdar skulle ocksåha orangerier, där citrusfruktträd kundehärbärgeras vintertid. Pomeranskryddatbrännvin var populärt liksom apelsiner.Efter seklets mitt började potatisen införasoch fick en snabb spridning sedan denvisat sig kunna ersätta den knappa brödsädensom råvara till brännvin. Svenskarnassupvanor, både bland män och kvinnor,uppmärksammades med viss förskräckelseav främmande resenärer. Brännvinsbränningenvar en betydande ekonomisk faktor.En »lyx» som belastade handelsbalansenvar kaffet som trots försök till förbudsnabbt vann platsen som »nationaldryck».På västsvenska värdshus kunde man ocksåfå utsökt te, en direkt influens från Göteborgsengelska handelshus.De flesta gårdar i landet odlade egen tobak.Kring städerna bredde tobaksfälten utsig. Tobaken njöts av båda könen i kritpiporeller som snus.StäderStadsväsendet hade byggts ut under 1600-talet, framförallt runt Bottenviken. Stockholmhade samtidigt genomgått en dramatisktillväxt och blomstring. Centrala Stockholmhade fått en barock stadsmässighet aveuropeisk klass. Med sin holländska prägelkunde också Göteborg hävda en plats blandsevärda europeiska städer. Wraxall fannstaden »prydlig, ren och välbyggd». MaryWollstonecroft anmärkte syrligt att de rikaköpmännens främsta njutning är middagsbordet– med en meny som var en karikatyrav fransk med mycket sprit. I motsats tillhuvudstadens hovliv med lekar och skådespeleller politiska diskussioner på klubbaroch kaféer var det dock reell verksamheti handel och ekonomi som präglade Göteborg,anmärkte August Hennings.GEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

205Med timmer- eller korsvirkesgårdar,obelagda gator, hästar, kor, får och svin ochegen odlingsjord skilde sig de flesta städernainte mycket från byarna. Utländskaresenärer kunde avfärda dem som fula ochsmutsiga, men andra såg välvårdade kyrkoroch trähus i två våningar, rödfärgade,med torvtak och vitkalkad skorsten, somtecken på välstånd. Borgarna kunde »hållamer på etiketten än vid hovet». Torget ochköpmangården var kännetecknet på stad.Dit måste bönderna föra sina produkter tillförsäljning och där måste de köpa det debehövde. Staden omgavs av tullstaket. Allinförsel förtullades. Rådhuset var platsenför både politisk makt och rättskipning.För Stockholm blev dock 1700-talet enstagnations- och förfallsperiod, trots handelshusensfinansiella blomstring. Den våningnära Slottet som Wraxall bodde i, ochdär ärkebiskopen bott vid Gustaf IIIs kröningkallade han »en bostad där en trappistmunkkunde ha tillbragt sina dagar ochnätter utan att bryta sitt löfte om ett liv iförsakelse och umbäranden». Usla hygieniskaförhållanden med hög dödlighet somföljd bidrog till att hovet, adeln och borgarelämnade staden då värmen kom föratt tillbringa sommaren på lantegendomareller strandnära sommarresidens i omgivningarna.I Bellmans Stockholm räknades 723krogar. Ändå blev den tyske professornHegewisch 1795 förvånad över att se så fåtiggare i Stockholm. »Man ser sällan illaklädda och smutsiga människor». Han fannockså fattigvården ordnad på ett utmärktsätt, Sabbatsberg kom till vid mitten av seklet.Privata organisationer och institutionerspelade också en viktig roll i fattigvården.Olika sällskap och ordnar hade karitativverksamhet på sitt program.Mot bakgrunden av social misär är denkulturella och vetenskapliga blomstringeni Stockholm märklig, inte bara inom konstoch litteratur utan också inom hantverksom silversmide mm. Inom staden fannsvid seklets mitt 20 kyrkor, åtta boktryckerier,tre sockerbruk, glas- och porslinsmanufaktur,siden-, ylle-, klädes-, cattuns-,segelduks- och buldansfabriker liksomskeppsvarv. Kuettner kunde inte nog prisahuvudstadens mångfaldiga skönhet medanomgivningarna av andra resenärer beskrivssom vilda och ogästvänliga, glädjelösa ochofruktbara. Stockholm var med tidens måtten europeisk storstad i unik naturmiljö.AvslutningLitteraturen kring »1700-talets Sverige»är oöverskådligt rik. Den rika floran av reseberättelserfrån tiden förmedlar ofta demest omedelbara och livfulla intrycken avlandskap, människor och levnadsförhållanden.De utländska besökarnas reseberättelserhar det speciella värdet att de placerarvårt land i relation till andra länder. De kanbåde jäva och bekräfta våra egna föreställningar,men kräver källkritisk värdering.Litteratur i urvalAcerbi, Joseph: Travels through…Sweden…1798,1799. London 1802.Beckmann, Johann: Schwedische Reise in denJahren 1765-1766. Red. Th. Fries, Almquist& Wiksell, Uppsala 1911.Biurman, Georg: Vägvisare til och ifrån allaGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08

206städer och namnkunniga orter uti Svea ochGöta Riken samt Storfurstendömet Finlandefter skedde vägmätningar uprättad; jämtetvänne uti koppar stuckne Väg-Chartor.Skrift ingiven till Kungl. Vetenskapsakademien16 dec. 1743, tryckt i Stockholm 1743och 1776.Consett, Matthew: A tour through Sweden...1786. London 1789.Coxe, William: Travels in Poland, Russia,Sweden..., Vol. 1-2. London 1785.Hennings, August A.F.: Reise eines englischenGeistlichen durch Schweden, 1778–1779.Berlin 1784.Julius, Arvid: Sverige med främlingsögon.Stockholm, 1930. (Bland annat Outhier1736-37, Hegewisch 1795, Mary Wollstonecroft1790-talet).Kuettner, Carl Gottlob: Reise durch...Schweden...1798.Bd 2, Leipzig 1801.Marshall, Joseph: Travels through...Sweden...,1769...Vol. 2, Dublin 1772.Meerman, Johann: Reise durch, ...den Norden...1797–1800.? 1806.Schmidt, Johann Wilhelm: Reise durch einigeschwedische Provinzen..., Hamburg 1801.Tuneld, Erik: Inledning till Geographien öfwerSwerige. Stockholm 1741, 1746, (Hamburg1749), 1757, 1762, 1773, 1783, 1793 (3 band).Wraxall, Nathanael William: Cursory Remarks...,London, T. Cadell 1775.Staffan Helmfrid är professor emeritus vid Kulturgeografiska institutionen,Stockholms universitet och fd rektor, Stockholms universitetE-post: staffan.helmfrid@swipnet.seGEOGRAFISKA NOTISER . 4 . 08