Afrikas stjärnaunder himlen i norrDet händer även glädjande saker inom sjöfarten och världen är inte alltid så grå som den ser ut.Tidningen Sjömannen avlade ett besök på fartyget M/s Global Carrier i november. Besättningenvar nöjd med sitt arbete och sin situation. Allt såg bra ut och allt kändes bra. Besättningens endaönskan var att få behålla arbetet. Så gick det dock inte: Global Carriers besättning är numerapermitterad. Det finns inget arbete, eftersom antalet frakter minskat på grund av den svåraekonomiska situationen i världen. Reportaget nedan skrevs i november när världen ännu så ljus ut.Text och bilder: Saana LamminsivuUnder 30 år hinner man med många länderoch hav, men det märks inte på Lillbackasfraktfartyg M/s Global Carrier. På fartyget ärhumöret på topp, trots det dystra novembervädretoch det fallande regnet. Det är baraklä sig som situationen kräver och ta uppkampen mot vinden!Men om vi ska vara ärliga så har det jualltid blåst rejält i Sörnäs hamn. Men snart äräven dessa vindar ett minne blott. Verksamhetenvid Sörnäs hamn upphörde i novemberförra året. Största delen av fraktfartygentrafikerar numera från Nordsjö hamn ochäven Global Carrier är tvungen att hitta enny kajplats.”Vi började köra till Polen och till Travemündei Tyskland från Sumparn förramars”, berättar Mattias Udd, överstyrman.Ännu finns möjligheten att en kort tidbeundra hamnens ljus som bildar ett pärlbandi natten innan fraktfartyget i LillbackaPowerco Oy:s ägo lämnar Sumparn för gott.Huvudstadens ljus lyser upp Skatudden,Kronohagen och Hagnässtranden i riktningfrån Sjömans-Unionens kontor när de sistatrailerna fraktas ut från fartyget.”Allt som rullar tas med”, är Mattias´ kommenterarom Carriers frakt.Under hösten har den ekonomiska situationeni världen försämrats drastiskt ochnedgången fortsätter ännu.”Det märks på frakterna att en lågkonjunkturstår för dörren”, funderar männenpå däck.En ständig osäkerhet tar på krafternaDet finländska bolaget Lillbacka köpte fraktfartygetM/s Global Carrier och dess systerfartygM/s Global Freighter och registreradefartygen under finsk flagg år 2004. Föredetta hann exempelvis Carrier segla undersåväl bermudisk som italiensk flagg. Sedanankomsten till Finland har fartyget hyrts utgenom tidsbefraktning. Finnlines ingick detsenaste avtalet, som gick ut i årsskiftet.”Det skulle vara trevligt att i god tid fåveta om vi får ha kvar våra jobb eller inte”,funderade besättningen i mässen i slutet avnovember.Den ständiga osäkerheten är egentligenbesättningens enda orosmoment. För övrigtverkar alla vara nöjda med sitt arbete.24
”Arbetsperioderna är långa, fyra veckor isträck, så man börjar nog bli van med det härfartyget. Det känns redan hemtrevligt här”,berättar ekonomibiträdet Susanna ”Susse”Mäntysaari.Besättningen gnäller inte trots att inventariernai det gamla fartyget inte är de nyaste.Fartyget är gjort för vistelse, inte för representation.Och trots att Global Carrier redan börjarha ett antal år på nacken tar man väl handom fartyget. Någon håller faktiskt som bästpå att torka golvet i korridoren innan det börjarströmma in hungrigt folk vid femtiden.En bestämd kvinna klarar sig bra blandmännen på ett fraktfartygen”Det råder en god stämning här, precis lämpligför ett fraktfartyg”, funderar Susanna närhon visar mig besättningens dagrum.Min blick f<strong>alle</strong>r först på spelet Afrikasstjärna på fönsterbrädan. Spelet ligger högstupp i högen. ”Jag köpte Afrikas stjärna ochTrivial Pursuit så att vi kan sitta här och spelanär vi har tid, men än så länge är spelen sågott som orörda”, skrattar Susanna mot sinaarbetskamrater, som alla är män, men tydligeninga players.Susanna har anpassat sig väl till denmansdominerade arbetsmiljön. Det störhenne inte att vara den enda kvinnan underarbetsperioden. Men det är klart att Sussusaknar ”kärringsnack” kvinnor emellan ibland.Fyra veckor ombord på fartyget kräveratt besättningen visar hänsyn och respekt förvarandra. Alla behöver eget utrymme, såvälkvinnor som män.”Nog dröjde det länge!”Ett arbete till sjöss var ingenting som stodhögst på listan när Sussu var ung. Hon utbildadesig först till studentmerkonom, menlandbacken lockade inte. Sedan bar det av tillsjömansskolan i Raumo, men Sussu hoppadeav styrmansutbildningen när hon hittadeett lämpligt jobb som lättmatros. Senareutbildade sig Sussu till ekonomibiträde ochdäcksarbetaren blev således mässflicka.Där hemma hade man redan väntat påkarriären till sjöss ett tag utan att Sussu självvetat om det.”Det är bara att åka när marken brännerunder fötterna.”Och där hemma drog man en suck avlättnad.”Jag fick höra att nog dröjde det länge!”,skrattar Sussu.För Sussu känns fraktsidan på något sättsom en egen plats med sin särskilda charm.”Arbetet är fritt om man kan sin uppgift.Jag ber Markku om hjälp om någonting ärFraktfartyg transporterar intressanta laster. ”En gång transporterade vi hästar till Polen och vi skötte ävenom dem under resans gång och gav dem mat och vatten”, minns Sussu. I bakgrunden syns hamnområdetSumparn, som nu kommer att falla i glömska, och utsikten mot Kronohagen.En tolerant,sporadisk resenärBland Global Carriers besättningsmedlemmarfinns även en riktig globetrotter: lättmatrosenMartti Penttinen, som berättar att han resermycket när han är ledig längre perioder. Marttifick även en gång i tiden bekanta sig med detfinländska landskapet bakom bussratten underen bandturné. Martti har alltså alltid variti farten. ”Långa lediga perioder är en bra motvikttill arbete. ”Jag var i Afrika förra vintern”,redogör Martti.Martti väljer sina resmål runtom i världenutifrån stämningar och känslor. I Afrika besöktehan ett par länder och har goda minnen fråndessa. Om bara tiden och pengarna så tillåtertänker han i framtiden besöka någon annandel av Afrika. Thailand står dock näst på tur, ettland som han inte tidigare besökt.”Finlands vinterklimat är ingenting förmig”, berättar Martti som tar sikte på värmenför att ”undkomma Sibirien”.För Marttis del överensstämmer uttrycket”sjömän ser världen” även i intellektuellt avseende.Det krävs tolerans mot andra människoroch kunskap om olika kulturer när man ser sigom i världen. Martti kommer därför med ettförslag på ett nytt ämne i sjömansskolan.” En vecka i toleransuppfostran skulle varanyttig”.På fritiden är Martti aktiv inom Kepa (Servicecentralenför utvecklingssamarbete). Marttisom tidigare utbildat sig till ungdomsledareoch även arbetat med ungdomar deltar fortfarandei organisationsarbetet och drivs av engenuin vilja att hjälpa andra.25