Accent 5/07 (PDF)

accentKULTURJonas Andersson blev drogfri och gifte sig i San Pedro-fängelset i La Pas, Peru och fick två barn innan han kunde fly till Sverige.FOTO: PRIVATFann lyckan i fängelsetKungälvsbon Jonas Anderssonöverlevde fem år i det ökända SanPedro-fängelset i La Paz, Peru, ochkom dessutom ut i friheten som endrogfri, lyckligt gift tvåbarnsfar EL CHOCO Om sina märkliga erfarenheterberättar han i den nyutkomna boken”El choco” (Prisma), skriven av journalistenMarkus Lutteman.Men Jonas själv tonar ner det äventyrliga.– Det var en tragedi, men också en bisarrkärlekshistoria. Utan åren i Bolivia hadejag ju inte träffat min fru. Men jag är kluven,för jag vet också att det jag gjordevar väldigt fel och jag skäms för det,även om jag inte skulle vilja vara utanerfarenheten så här i efterhand.Det han gjorde var att försöka smugglaut narkotika från Bolivia. För besväretskulle han bli skuldfri samt få 50 000 kronordirekt i handen. I Sverige hade Jonashamnat i fel sällskap, led av ångest, börjatsjälvmedicinera och var snart fast i ettdrogmissbruk. Resan till Bolivia såg hansom en lösning på sina problem.undrade vad han hade gett sig in på. Ochkilo kokain, hade han träffat Deysi, kvinnansom skulle bli hans hustru.JONAS FÖRDES TILL SAN Pedro-fängelset. Hanchockades. Smutsen och stanken var outhärdlig.Småtjuvar, knarklangare ochmed betonggolv och utan toalett. Hackordningenvar obönhörlig. Den som inte kundeförsvara sig hamnade längst ner i hierarkin.Jonas, som inte kunde någon spanska,hade språket som handikapp. Men han varlång och kraftig och snart bemöttes hanmed respekt, trots att han sällan användevåld. Han gick under smeknamnet ”el choco”,den blonde.Han blev av sina medfångar informeradom att det fanns en bättre avdelning, Posta,dit han kunde söka sig – om han hadepengar. Via UD och hans mamma Ulla höllsig på Posta, där han hyrde en fullt utrustadlägenhet.Med mutor och pengar kunde allt köpas.Mat, elektronik, narkotika, möbler ochboende. Några knarkkungar levde lyxlivi rymliga våningar inne på fängelset. SanPedro fungerade som ett mini-samhälle,Om jag hade knarkat,vilket nästan alla gjorde,hade jag gått under.med olika ”klasser”, och ”stadsdelar”, ditfångar hade tillgång utifrån ekonomiskaresurser. Vakter och poliser såg genomslant i handen.MED TIDEN ACKLIMATISERADE SIG Jonas, blev vänsom inkluderade regelbundna besök avDeysi. Han rörde varken narkotika elleralkohol, eftersom hans drivkraft att kommaut i friheten som en hel och frisk människavar så stark.– Om jag hade knarkat, vilket nästan allagjorde, hade jag gått under, säger han ochkonstaterar att han faktiskt var lycklig ifängelset, förmodligen som en konsekvensav drogfriheten. Han kände sig paradoxaltnog trygg och harmonisk. Kärleken hadenaturligtvis också en positiv inverkan.Så småningom gifte sig Deysi och Jonasoch de välsignades av en före detta knarkkungsom sadlat om till präst. Deysi blevgravid och dottern Steffany föddes.UNDER DEN HÄR PERIODEN hade Jonas kunnatfå avtjäna sitt straff i Sverige om han hadevelat, men på grund av sin nya familj, valdehan att stanna kvar i Bolivia.2005 föddes sonen Sebastian och i sambandmed förlossningen lyckades Jonasmuta sig till villkorlig frigivning, vilket utanför fängelsemurarna dagtid. Familjenlien,där de efter en nervös väntan slutli-– Känslan att vara tillbaka var helt enorm.Som jag hade drömt om det ögonblicket,säger Jonas, som i dag bor i en lägenhet tillsammansmed Deysi och barnen. Han arbetarpå ICAs lager, är helnykter och ser sigsom en lycklig man. Nu, i och med boken,vill han ge sig ut i skolor och berätta omsina erfarenheter. Förhoppningsvis kanhan bli ett avskräckande exempel.– Någonstans tror jag att det var ödetsom förde mig till Bolivia. Innan fungeradeju en familj på köpet också! Men jag undrarofta; varför hade just jag sådan tur?FAKTA JONAS ANDERSSONMARIA ZAITZEWSKYmaria.zaitzewsky@iogt.seÅLDER: 32BOR: i bostadsrätt i KungälvFAMILJ: hustrun Deysi ochbarnen Steffany, 4 och Sebastian1,5AKTUELL med boken ”El choco”ARBETE: LagerarbetareJUNI 2007 ACCENT 35