Teknisk beskrivning för vattenverksamheten - Structor

De huvudsakliga ursprungligen använda grundläggningssätten var:• Grundläggning med platta på berg• Grundläggning med platta på åsmaterial eller fyllning• Grundläggning med Frankipålar• Grundläggning med träpålarSenare grundläggning vid nybyggnad eller grundförstärkning har utförts med stålpålar,stålkärnepålar, betongpålar, grävpålar och injekteringspålar.Både markytan och konstruktionerna vid Slussen sjunker. Inom stora delar av områdetsom är grundlagt med Frankipålar är sättningarna betydande. Sättningar förekommeräven inom delar av området som är grundlagt med träpålar. Det innebär bland annat attman inte lyckades föra ned grundläggningen till bärkraftiga jordlager eller berg.Frankipålarna kan beskrivas som platsgjutna betongpålar med diametern ca 0,5 meter.Varje påle göts i ett stålrör, som i förväg slagits ned genom fyllning och lös grund till åsmaterial.Stålröret drogs därefter upp samtidigt som betong tillfördes i röret och stampadesut med en fallhejare. Pålens övre del armerades, se Figur 5.13.Figur 5.13 Principiellt tillvägagångssätt samt slutresultat för Frankipålning vid byggandeav SlussenMed den pålningsteknik som fanns tillgänglig på 1930-talet var det svårt att driva nedstålrören genom fyllningsmassorna till fast grund. Vid uppdragningen av stålröret kan denutstampade betongen ha vandrat i sidled och krökts, med resultatet att pålens bärförmågaminskade. Det är också osäkert om betongen i tidigare installerade pålar fått tillräckligtid att härda innan grannpålar slogs ned, vilket kan ha gett skador på grund avjordundanträngning och vibrationer. Grundläggningen på 1930-talet misslyckades därförtill stor del, med resultatet att Slussenanläggningen uppvisar stora sättningar.De uppmätta sättningarna under 26-årsperioden 1962 – 1988 redovisas i Figur 5.14.45 (219)ra04s 2011-02-17RAPPORT2011-12-21PROJEKT SLUSSENUppdrag 1150640; vall p:\1173\1150640_slussen\10arbetsmtrl_dok\tb vv 2012\personlig mapp vall\10 doca\tb\text\111221\tb.doc