Rapport 957 Vatgas.pdf - Svenska EnergiAskor AB

SGI 2004-11-23 1-0403-160serverats tidigare, och mätningen avbröts. Emellertid uppvisade samtliga 3 replikat avmätningen liknande mönster. Som högst mättes en gasbildning på 1,1 L. Högre gasbildningkan dock inte uteslutas.Vid mätning på askor härrörande från andra anläggningar har gasbildning i kontakt medvatten kommit igång snabbare. Då har också högre gasmängder uppmätts än för p6.Detta syns tydligt i mätningen på ett askprov från Händelö p14 som inkluderats i figur2. Skillnaden kan orsakas av att någon process behövs för att sätta igång gasutvecklingen.Oxidation av metalliskt aluminium och tillhörande vätgasbildning förväntas leda till enpH-sänkning. De uppmätta skillnaderna i pH-värden är för små för att kunna tolkas somargument för avsaknad eller förekomst av gasbildning i askan i kontakt med vatten. I ennygjord blandning av aska:vatten (1:2, liknande gasbildningsmätningarna) var pH 12,1;och i blandningen efter gasbildningsmätningen (200 min) var pH 12,0. Enligt litteraturuppgifter(Magel, 2003) är pH 12 tillräckligt högt för att vätgasutveckling ska ske.Den utvecklade metanmängden var bland de lägre av de undersökta askorna för askafrån Högdalen p6 (figur 4). Metanmängden var ca 10 000 gånger mindre än vätgasmängden,och var alltså inte orsak till dess höga gasbildningspotential.5.4 Högdalen p1-p3, Uppsala pannaska och recirkdoserareProven från Högdalen p1-p3, Uppsala Recirkdoserare anl 25 och Uppsala pannaska bl 1utvecklade gas i kontakt med lut (figur 1). Gasutvecklingen var långsammare än förHögdalen p6, men fortsatte under en längre tid. Mätningarna avslutades innan gasutvecklingenupphörde.Gasutvecklingen från proverna utgjordes även i dessa fall av vätgas (se figur 2). Vätgaskoncentrationenvar proportionell mot koncentrationen från Högdalen p6. Högdalenp1-p3, Uppsala recirkdoserare anl 25 och Uppsala pannaska bl 1 visade alltså långsamoch utdragen vätgasutveckling i kontakt med lut.I kontakt med vatten utvecklades ingen mätbar gas. Detta beror dock förmodligen intepå att pH var för lågt. (Det är inte klarlagt vid vilket pH som oxidation av aluminium iaska är betydande. Närvaron av olika mineral gör att resultat från experiment med rentaluminium inte utan vidare går att översätta till ask-miljön). Högdalen p1-p3 och Uppsalarecirkdoserare visade pH > 11,7, och värdena innan och efter gasutvecklingen varinom 0,2 pH enheter från varandra. Uppsala pannaska hade något lägre pH; mellan 8,5och 11,4, och pH-värdet varierade under mätningen.Askorna från Uppsala Recirkdoserare anl 25 och Uppsala pannaska bl 1 gav störst metanmängderav de undersökta askorna, trots att de ändå måste beteckna utgöra mycketsmå mängder. Uppsala Recirkdoserare, som bildade högst metanmängd, bildade 2µmol/kg aska. Provet Högdalen p1-p3 gav relativt lite metan.6 SLUTSATSERHögst vätgasutveckling av de undersökta askorna kom från Högdalen p6, som hadehälften så hög gasbildningspotential som flygaska från p14 på Händelöverket. I kontakt10 (13)