Bland ruiner och växter Tre bebyggelselämningar vid ... - KMMD

På flera platser mellan grunderna står ormbunkar. Förr ansågs dessa på samma sättsom vårdträden ge skydd mot häxor och onda makter (Olsson 1982). I de flesta fall ärdet träjon, Dryopteris filix-mas, en ormbunke som växer vilt i Sverige, men ibland odlas(Mossberg & Stenberg 2003). Även strutbräken förekommer på samma sätt vidtorpgrunder. I folkmedicinen ansågs träjon även vara ett utmärkt medel motreumatism och ryggskott. Torkade blad i tygpåsar lades i sängen direkt under detömmande stället. Även mot åderbråck ska träjonen göra nytta och då genom varmafotbad på färska blad och rötter (Hoppe 1992). I Lindmans Nordens Flora, band 9från 1974 kan man läsa att ”Träjonets jordstam och bladbaser innehåller ett harts, somär ett av de bästa medlen mot inälvsmaskar (bandmaskar) (Carlberg 1988). Detta varvälkänt redan i det gamla Grekland och blev känt på bred front när både Ludvig XIVav Frankrike och Fredrik den store av Preussen med dess hjälp befriades från sinaplågsamma parasiter (Nielsen 1991). För apotekets räkning insamlas därförjordstammarna om hösten (Rhizoma Filicis. mas), torkas och pulveriseras men kan inteförvaras länge. Som botemedel kan också extraktet därav användas (Extractum Filicis.mas) Några andra närsläktade ormbunkar har samma verkan men svagare.” Idag vetman att träjonen är mycket giftig och cancerframkallande (Carlberg 1988).32