Bland ruiner och växter Tre bebyggelselämningar vid ... - KMMD

Söder om denna husgrund finns ett stort buskagemed syrener, Syringa vulgaris, som sträcker sig i östvästligriktning (fig 26). Syren har odlats i Sverigesedan 1600-talet (Carlberg 1988). Det var denösterrikiske diplomaten Ogier Ghiselin de Busbecq,Ferdinand I sändebud vid Soliman den Präktigeshov i Konstantinopel, som 1536 tog med sigsyrenen från Turkiet till Wien (Berglund 2004).Den hårda veden har använts till att göra räfspinnarpå höräfsor (Hamilton 1995). När syrenen var ny iEuropa var det svårt att skilja på syren ochschersmin. Därför kallades de för blå och vitpipbuske eftersom turkarna använde buskarnasgrenar till att göra spelpipor. För att ytterligareförvilla det var det schersminen som ursprungligenhette Syringa. Namnet kommer av syrinx som ärFigur 26. Syren.grekiska för Pans flöjt eller pipa. Myten berättar attnymfen Syrinx förföljdes av Pan men räddades närhon förvandlades till en schersminbuske. Av buskens grenar gjorde Pan en flöjt(Berglund 2004). I Corneliusons ”Växternas namn” kan man istället läsa att nymfenanropade sin far, floden Ladon, för att få hjälp i sin nöd förvandlade han henne till ettvasstrå. Och Pan skär ju sina pipor i vassen… (Wallenquist 2007).Söder om syrenbuskaget står ett stort, gammalt äppelträd, Malus domestica (fig 27).Äpple tros ha kommit till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarnakunde konsten att ympa, vilket var en förutsättning för odling. Äpple skiljs frånvildapeln, Malus sylvestris, äpplets vilda släkting, genom sina ludna bladundersidor.Vildapel, har liksom krikon ofta tornar och mer buskliknande växtsätt än sin förädladesläkting. Veden från äpple och vildspel är hård och lämnar ett vackert slöjdvirke.Barken har använts vid växtfärgning och ger en gul färg. Äpplena kan användas tillcider och gelé (Den virtuella floran 2007).Figur 27. Äpple.28