Mst nr 9/2006 - Finlands svenska baptistmission

6MissionsstandaretUnicef: De osynliga barnenlever utan rättigheterÅrligen blir upp till hälften av de barn som födsi utvecklingsländerna oregistrerade, vilket ledertill att de blir utan medborgarskap och de grundrättighetersom hör till det. De här barnen synsinte i den offi ciella statistiken och de beaktasinte i det politiska beslutsfattandet. På det sättetblir barnen osynliga, berättar Unicef i sin färskaårsrapport.Enligt organisationen blir barn osynliga blandannat på grund av att de är föräldralösa, pågrund av barnhandel och väpnade konfl ikter,som försvagar det skydd barnen får ochförhindrar dem att nå samhällets grundservice.Sådana barn har det ofta svårt att klara sig isamhället. En av de viktigaste faktorerna är attbarnen eller deras föräldrar har insjuknat i aids.“På tio år har aids omintetgjort de positivaresultat som Unicef under fyrtio år har lyckatsnå i barnens levnadsomständigheter”, sammanfattadechefen för Unicefs hiv/aidsenhet, PeterMcDermott, då rapporten publicerades.Enligt McDermott fi nns det resurser för attkämpa mot hiv-viruset och aids, men att detsällan riktas till barn. Det här syns till exempeldå det gäller mediciner: det fi nns knappt någraaidsmediciner alls som är riktade till barn ochom de fi nns är de betydligt dyrare än de vuxnasmediciner.Unicefs landsdirektör för Kenya, Heimo Laakkonen,betonade vikten av att förebygga aids.“De unga fl ickorna är i en nyckelposition, för deblir lätt utnyttjade, och deras position i samhälletär svag”, sade Laakkonen.Att satsa på utbildning är viktigt, för de ungasinformation om aids är ofta mycket bristfällig.Unicefs årsrapport The State of the World’sChildren 2006 koncentrerar sig på situationenför de barn som är de mest försvarslösa ochsom inte nås av den offi ciella statistiken ochlagstiftningen. I samband med att rapportenpublicerades inleddes också i Finlands Unicefsvärldsomfattande kampanj för att underlättaaidsbarnens liv.The State of the World’s Children är Unicefsviktigaste årliga publikation. I år öppnar rap-Att hitta ochförverkliga visioner?Hur kan man hitta ochförverkliga visioner? Detvar den centrala frågan påen kurs i internationelltbaptistledarskap som hölls1-8 april för första gångenpå centret för baptistutbildningi Elstal (Elstal BaptistEducation Centre) näraBerlin. Trettiofem personer,i åldrarna 17-40 år, frånfjorton nationer deltog isessionerna som utvecklatsfrån den tidigare internationellabibelskolan.Det konstaterades attformuleringen av en visionförutsätter att man tar ibeaktande sin egen personlighet,tro, förmågor ochgrupp. Praktiska frågor somatt utveckla en strategiskplan får inte heller försummas.Pastor Christoph Haus,direktor för Tysklandsungdomsprogram (Gemeindejugendwerk)sade: ”Innanjag upptäcker en vision förmitt liv och arbete, måstejag veta: Vilka är minavärderingar, vilka är minaprinciper, vad är min förståelseav evangeliet?” JeffCarter (Prag), ungdomskoordinatorvid EuropeiskaBaptistfederationen, hänvisadebeträffande förverkligandeav visioner till Gamlatestamentets profet Jona:”De som känner till Jonaskänsla då han blev svaldvet: Om jag har en visionför mitt liv, då måste jagfullfölja den visionen, förannars kommer mitt liv attvara utan mening.” Andratalare var Bente Sandtorp(Oslo), bibelskoldirektor förNorska baptistsamfundet,Nico Wever (Schoenloo),den holländske ungdomsdirektorn,och förre EBMmissionärenKristina Hasenpusch(Hanover).Tjorven Hetzger, en studenti ettårsprogrammet vidElstal Bible School, sade:”Allra trevligast var att enfullständigt avslappnad ochnaturlig form av utbyte varmöjlig trots olika kulturer.Vi är förenade genom vårtro på Jesus Kristus – detvar uppenbart på ett verkligtdramatiskt sätt.” ChristophHaus var imponerad av hur”serber och kroater, libaneser,en israel och egyptertillsammans förbereddeoch ledde meditationer ochgudstjänster. Deras ömsesidigalärjungaskap överkompolitiska skiljaktigheter ochklyftor.”Kursen i internationelltbaptistledarskap erbjuds avTysklands ungdomsprograminom Förbundet för evangelikalaoch fria kyrkor (baptister)och den EuropeiskaBaptistfederationen. Denska hållas på årlig basis.(Klaus Rösler, EBF)Tommy och Anette är BetanTommy Nyman vill satsa på ekumenik ochevangelisation – betonar vikten av uppmuntranJakobstads baptistförsamlinghar fått ettnytt pastorspar. Detär Tommy och AnetteNyman.Anette är ny i Finlandmedan Tommynu återvänder tillsin hemstad. Självminns jag Tommyfrån slutet av 90-talet när hanstuderade på FKF i Vasa. Han vardå en långhårig ung man med envolymrik sångröst. Under årensom gått har mycket hänt.Tommy är idag 31 år ochAnette 34. De träffades förstagången genom en gemensambekant som passade på att sammanföradem när Tommy var påbesök i Stockholm en gång.– Redan då kändes det somvi känt varann länge. Ett starktögonblick! minns Tommy somdå var 18.Efter det tappade de så småningomkontakten. Inte förränflera år senare återupptog de denigen. Tommy berättar:– Jag gav ut en skiva med egnasånger, Dina ögon, 1999. Underprocessen med skivan bad jagmycket och under en av minabönestunder var det som omnågon sade till mig: “Tommy,du kommer snart att gifta dig.”De här tankarna bekräftadesäven senare av en annan kristen.I ett skrymsle hittade jagsedan en dag ett gammalt pappermed bleknande bläckskrift. Därkände jag igen telefonnumret tillAnette. Jag ringde det och fick avhennes far veta att hon nu boddei London. Jag ringde henne iLondon och efter det samtaletblev det en massa e-postbrev ibåda riktningarna innan jag såreste till London.– Ganska snart upplevde jagatt det inte var någon vanlig vänskapoch att vi antingen hade enframtid tillsammans eller så intealls skulle träffas mer. Anettehöll mig på sträckbänken ett pardagar innan hon också var säkerpå saken.Då gällde det för dem attbestämma sig för ett gemensamtland. Det blev Sverige och Göteborgdär Anette valde att läsaen 40 poängs kurs i psykologimedan Tommy arbetade somfritidsledare. De gifte sig sedan ijuli 2001 och flyttade ihop.Anette har epilepsiAnette var 15 när hon fick redapå att hon drabbats av epilepsi.Den första tiden var hon väldigtsjuk, eftersom de tabletter honförst fick snarast gjorde hennesämre.– Jag har talat med andra epileptikersom inlett behandlingenmed samma medicin och reageratlikadant. Det är som attdra ner en rullgardin! Jag gickupp i vikt och blev deprimerad.Biberkningarna av medicinenvar inte värst roliga för en känsligtonåring.Hon var arg och förtvivladöver sin situation och sjönk alltdjupare in i sin isolering. Underde åren sökte hon Herren intensivt.– Då mötte Gud mig och jagfick en väldigt personlig relationtill honom, en som håller ocksådå det blir svårt.Anette är uppväxt i en pingstförsamlingoch blev döpt när honvar 10 år och hade hela tiden hafttron i bagaget, men det var förstnu som tron blev djupt allvar.Anette fortsatte be mycket.Hon upplevde också bönesvar iväldigt konkret form. Hon hadeen tid bett om ett jobb. På sin 18-års födelsedag blev hon uppringdav Stanley Sjöberg från Centrumkyrkani Sundbyberg, därhennes familj var medlemmar,och han erbjöd henne jobb.– För mig var det ett bönesvardirekt från Gud, även om jag kantänka mig att min mamma hadetipsat Stanley om mig. Fast jaghade aldrig berättat för henne attjag bett Gud fixa mig ett jobb.Städning och bönI två års tid arbetade Anettesom allt-i-allo på församlingenskansli, med allt från städning tillbönemöten.– Eftersom jag var i kyrkandagtid lärde jag känna många avde äldre – som ofta bad medan destädade. Det var helande för migatt få ha den tiden.Efter det reste Anette till Israelför att jobba ett halvt år medutvecklingsstörda barn.– Det var ett fysiskt tungtarbete eftersom man inte hadenågra maskiner till hjälp ensnär man skulle lyfta de gravasthandikappade. Men man fick ennära relation till barnen.När hon kom hem studeradehon ett halvt år, bl a om psykiskutvecklingsstörning. Sedan åktehon till England för att först läsaengelska ett halvt år i Cambridgeoch efter det arbeta på en kristenvårdcentral i London. Där blevhon i tre år och kom i kontaktbl a med anglikaner och karismatiskakatoliker.– Det var på många sätt enberikande och lärorik tid.Och när hon varit ett par år iEngland, fick hon plötsligt etttelefonsamtal av en fi nländskung man hon träffat för mångaår sedan men tappat kontaktenmed... Resten av deras historiaär gemensam.Tommy troendedöptNär de efter tiden i Göteborgflyttade till Stockholmstraktenblev Tommy också medlem iCentrumkyrkan, som är en ekumeniskförsamling med ca 600medlemmar. Tommy valde attlåta sig troendedöpas där 2001.Följande år valde de att bådagå på Betelseminariet i Bromma,Bibelinstitutets bibelprofil.– Vi hade letat olika alternativpå nätet och valde sedan Betel.Det visade sig bli ett gott val. Jagfick genom det också bra kontaktmed en baptistpastor som blevnågot av en mentor.– Det var också nu som minteologiska omorientering börjadeformas. Jag hade varit entroende kristen länge före dethär, men det handlade nu om vadjag vill stå för i frågor som församlingssynmm, säger Tommy.Tommy kände också nu kalletatt bereda sig för gå in i församlingstjänst.Han hade jobbatbland annat som fritidsledare ochpersonlig assistent och han hadei mötet med vanliga människorförundrats över hur det gått isamhället.– På mitt jobb hade jag haftmånga spontana samtal om mintro. Jag kände hur viktigt det äratt vi kan förklara för dagensmänniskor vad kristen tro är.Valde utbildningsplatsHan förstod att han behövde enteologisk utbildning. Han söktetill flera skolor och valde till slutmellan Johannelund (EFS) ochden nystartade PTS (Pingstförsamlingarnasteologiska seminarium).Det blev PTS på Ekerö.Det gjorde också att den frikyrkligarörelsen alltmera komatt kännas som ett andligt hem.FOTO: PETER SJÖBLOMPTS har även baptistanknytningeftersom högskolekursernafås via Örebromissionens teologiskahögskola.– PTS koncept är bra, samtidigtsom man får en teoretiskgrund så är man placerad i enutbildningsförsamling där församlingenspastor också blir ensorts mentor.Tommys utbildningsförsamlingvar en pingstförsamling iUpplands-Väsby där han underde tre åren fick göra allt från attpredika till att döpa och dela utnattvarden. Ungefär allt utomvigsel och begravning.Till saken hör att församlingenspastor, som skulle vara hanshandledare, blev svårt sjuk ochTommy fick plötsligt ett störreansvar för församlingens arbeteän det först var tänkt.– Samtidigt med mina högskolestudierskulle jag sköta enförsamling. Då hade vi ännuheller ingen bil och att resa kollektivttog tid. Det var tufft, menden här tiden gav också mycket,

Missionsstandaret 7portens publicering offi ciellt Unicefs sextiondejubileumsår. Unicefs är världens ledande barnskyddsorganisationsom verkar i 158 länder ochsom försvarar barnens rättigheter.Olli Moilanen(http://global.fi nland.fi )Internet viktigare än mobilenInternet har gått från ingenting till en livsnödvändighetpå mindre än ett årtionde. Tvingadeatt välja, ratar folk hellre mobilen och tv:n änblir av med sin internetuppkoppling, visar enny världsomfattande rapport. ”En fantastiskutveckling som ingen kunde tänka sig bara förnågra år sedan”, säger forskaren Jeffrey Colefrån World Internet Institute.I fem år har forskningsinstitutet i stora intervjuundersökningarföljt internets utveckling iett 30-tal länder runt om i världen, däriblandSverige. Den senaste rapporten presenteradesi samband med en internetmässa i Stockholm iseptember.Ingen kunde heller för några år sedan tro attfolk skulle prioritera sin internetuppkopplinghögre än både mobilen och tv:n. Men införtvånget att välja bort någon av de tre valde 39,4procent enligt rapporten bort mobilen, 32, 7 procenttv och resten, knappt 28 procent, internet.Siffrorna gäller amerikaner, men trenden ärdensamma över hela världen. Internet fi nns runtomkring oss. Vi är ständigt uppkopplade för attunderlätta vardagen”, fortsätter Jeffrey Cole./…/En skillnad mellan amerikaner och svenskarär att vi ännu inte litar lika mycket på informationenvi får via internet, säger Christoffer Nilsson,som leder den svenska undersökningen.Från en osorterad ocean av information tycksbåde nätet och användarna snabbt vara på vägatt mogna.”På ett helt annat sätt än tidigare väljer viaktivt vad vi gör. En tydlig trend är också att vigår med i speciella intressegrupper och klubbarsom bara fi nns på nätet”, säger Christoffer Nilsson.(TT/Dagens Industri)ias nya pastorspar”Jag har utvecklatsi förståelsen avmig själv och minkallelse. Jag harupplevt ett inrehelande och fått blitrygg i den jag är,sådan som Gudskapat mig.Tommy ochAnette Nymantror på betydelsenav uppmuntran:”Utan uppmuntranblir detkallt i församlingen!”I bakgrundensyns den lillatornbyggnadenöver entrén tillderas nya arbetsplats,Betaniakyrkani Jakobstad.Tommyär anställd påheltid som biträdandepastor ochAnette vikarierarungdomsledarenpå halvtid.bl a utvecklade det min ansvarskänsla.Bön och tysta retreaterAnette jobbade samtidigt pådagis, den första tiden som stödpersonåt en utvecklingsstördpojke och efter det i den ordinarieförskolan.Både Tommy och Anette varaktivt med i församlingen iUpplands-Väsby. I församlingenfanns ett fungerande själavårdsteamsom bland annat höll förbönsgudstjänster.Anette blevmed i själavårdsteamet och togdel i förbönsgudstjänsterna.– Bön och tysta retreater liggermig varmt om hjärtat och förbönsgudstjänsternaär ett konceptvi gärna prövar också här iJakobstad.Vägen till JakobstadHur kom det sig då att Tommyoch Anette hamnade i Jakobstad?Tommy berättar att de, närhans utbildning började närmasig slutet, började funderapå vart de skulleåka efter det. De varbåda ganska säkra påatt de inte ville tillbakatill vanliga arbeten.I stället ville bebajaka kallelsen ochgå in i uppdraget att geut evangeliet på olikasätt.Plötsligt ringdeLeif-Erik Holmqvist,pastor i Jakobstadsbaptistförsamling, ochberättade att de sökteen biträdande pastor.Leif-Erik hade fåttnys om Tommy via enmedlem i Betania somjobbade tillsammansmed Tommys mamma.– Vi kände så småningom attdet var rätt och att vi ville antautmaningen.En av bitarna som behövdefalla på plats var att Anette ocksåbehövde ett jobb, men det löstesig när det visade sig att församlingenockså behövde en halvtidsvikarieför sin ungdomsledare.Så i början av sommarenkom de. Tommy inledde sin tjänsti juni och Anette i augusti.Visioner för arbetetVad har de då för visioner förarbetet?– Ekumeniken och att bejakamångfalden, säger Tommy.– Under den tid jag vandrat iolika kristna sammanhang, medbl a baptister, metodister, lutheranerav olika slag, missionsförbundare,syrianska-ortodoxaoch pingstvänner, har min ekumeniskasyn allt mer breddats.Jag har också lärt mig att sevärdet i de olika rörelserna ochförstått att de alla kan bidra tillhelheten. Vårt uppdrag handlarju om människors frälsningoch tillsammans har vi en bättrechans att vara ljus i världen. Detär viktigt att hitta fungerandesamarbetsformer samtidigt somman kan bejaka det egna.Tommy vill betona två sakerspeciellt i arbetet.– Dels är det evangelisationen.Folk försvinner från kyrkornaoch bibelkunskapen minskar allmänttaget. En utmaning är att nåut till dem på deras eget språk.Det andra jag tycker är viktigtär att satsa på Kristi kropp. Därfinns en större mångfald än viförstår. Idag är den här mångfaldeninte helt bejakad. Var och enav oss är en lem i kroppen.På tal om att alla kan bidra,berättar Anette om en bönegruppmed tonåringar (ca 15-18/19 år)som hon har. Hon har uppmuntratdem att bidra, utifrån bibelordetatt alla ska dela med sig när mansamlas.– Igår när vi var samlade tog enmed sig kakor, en tog jordnötssmörgåsar,ett par berättade omnågot de varit med om och ettpar läste bibelord. Alla får delamed sig på sitt sätt och kommai funktion. Även i den vanligamötesverksamheten borde detkunna fungera lika naturligt.– Jag tror på uppmuntran, sägerTommy. Vi är mycket medvetnaom verksamheten och har grupperför de flesta, men det är lättatt glömma bort vikten av attuppmuntra varandra konkret ochspecifikt och visa att man ser denandra: “Tack för att du gjorde...”eller “Vad bra att du...” Det är intefråga om något “pjasas” utan omatt bekräfta varandras gåvor såatt alla kan komma mer och meri funktion. Utan uppmuntran blirdet väldigt kallt i församlingen.Profet i sin hemstad?Det sägs ju att ingen är profet isin hemstad och att återvändatill Jakobstad är kanske inte sålätt för Tommy?– Jag återvänder delvis somen ny människa, samtidigt somjag fortfarande till stora delarär den samme som förr. Jag ärfortfarande förtjust i motorcyklaroch datorer, säger han medett leende.Tommy känner att han står påen stabilare grund än tidigare ochvågar möta sin gamla hemstadsutmaningar. Han tycker inteheller att han upplever motgångarlika hårt idag som tidigare.– Tiden i Sverige har varit ettfantastiskt äventyr trots att detvar tungt ibland. Jag har utvecklatsi förståelsen av mig själv ochmin kallelse. Det är också ganskamånga sår som behövt läkas. Jaghar upplevt ett inre helande ochfått bli trygg i den jag är, sådansom Gud skapat mig. Jag harockså lärt mig att man aldrigska räkna med att bli bekräftadav människor – vi människor äralltid mer eller mindre trasiga.Gud är den som bekräftar oss.Gemytliga ÖsterbottenFörutom den tidvis fräna luktenfrån stadens cellulosafabrik,gillar Anette det intryck hon fåttav Österbotten och dess människor.– Österbottningarna är inte allsså instängda som man kanske fåttbilden av. Jakobstad är en gemytligstad, där folk verkar träffasmycket mer än t ex i Stockholm.Jag upplever att det finns en starkidentitet här och en stolthet, mankryper inte undan och ber inteom ursäkt för sig. Det finns englädje över att bo just här.– Jag tycker också att manmera bejakar kreativiteten här,säger Tommy. Kravet på perfektionismi Stockholm kvävermycket av den individuella kreativiteten.– Den finns en sorts kreativenvishet här som är väldigt positiv,säger Anette. Det kommernågot ur den också och det är inteså vanligt.”Går varvet runt”Hur länge de stannar i Jakobstadhar de ingen aning om idag.– Vi “går varvet runt” tillsHerren kallar oss någon annanstans.Vi känner säkert igen dendagen, men vet inte alls när denkommer.– Jag känner att det finns ettlivsuppdrag med evangeliet. Viskulle inte kommit hit om viinte känt oss väldigt övertygade,säger Tommy. Så som alla praktiskasaker föll på plats, förstodvi klart att Han var bakom.– Kallelsen är Herrens. Menkallelsen prövas alltid från flerahåll, både av församlingen ochav en själv.– Det är fråga om en levandeprocess. Olika saker behöverbelysas i en församling underolika tider och därför kallar Gudolika människor för olika tider.– Det här är en sak som märktstydligt när vi gått igenom vilkaungdomsledare som arbetat häri församlingen före mig, sägerAnette. De har alla haft olikagåvor och olika saker har därförbetonats beroende på vem sominnehaft tjänsten.Fortbildning viktigSom nya arbetare får man ocksånya arbetskamrater. En delav dem träffade Tommy ochAnette nyligen på höstens förstaRenovo-samling för pastorer ochanställda inom baptistsamfundet.– Pastorererna och de andraarbetarna är underbara människorsom gjort en stor och godkärleksinsats. Samtidigt är detoroande att det är så få unga med.Det verkar finnas en borttappadgeneration. En viktig fråga ärhur man ska få flera unga människoratt längta efter att verkaför Gud på heltid och hitta sinpastorskallelse.En pastor behöver stöd ochhjälp i förbön. Man behöver ettnät omkring sig, annars orkarman inte. Utbrända pastorer ärheller ingen bra förebild för ungasom kanske brottas med sin kallelse.– Renovo är ett bra koncept.Dels får man träffa andra i liknandesituationer, dels får manuppbyggelse. Fortbildning ärviktig. Utmaningarna för pastorerär stora idag. Om vi som församlingarska nå ut , behöver vårapastorer håla sig up-to-date meddet som händer i samhället. Detkräver kontinuerlig fortbildning.Det finns i Sverige och borde fåsatt fungera även här. En pastorbehöver stimulans och utmaningtill teologisk utveckling.PETER SJÖBLOMLivsordI spalten Livsorduppmanas skribenternaatt utgå från ett bibelord.Per-Erik WingrenDe stilla i landetJag har alltid tyckt om uttrycket ”de stilla i landet”,med ursprung i Ps 35:20. Jag använde det själv engång, vid de finländska studenternas avskedsfest förvåra professorer, vid avslutningen av läkarstudierna iBasel 1968. Jag nämnde då i mitt tacktal, att finländarnahör till de stilla i landet. Den gången helt medveteti en något skruvad betydelse, nämligen den, att vi för detmesta tiger, och att vi öppnar munnen bara när det absolutbehövs. Men någon av professorerna, som jag visste var enbekännande kristen, lystrade speciellt, och frågade var jaghade hittat uttrycket.Som sagt, jag gillar benämningen. Det utsäger någotom vad en kristens adelsmärke kunde vara, och det ställerdagens ideal i gräll kontrast därtill.Psalmistens ord i kapitel 35, vers 20 lyder: ”Ty deras ordskapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfullaplaner.” De stilla i landet utmärks genom att de är rättfärdigaoch gudfruktiga, och att de lägger fram sin nöd inför Herreni stället för att ta hämnd på människor. I en gammaltestamentligtext kan uttrycket också stå för folk i allmänhet, imotsats till kung och annan världslig auktoritet. De stilla ilandet var även de fromma som gick i synagogan och inteförknippades med någon speciell riktning inom judendomen.De drogs inte till ytterligheter, men efterlevde buden.Översatt till vår tid och en kristen kontext kunde benämningenstå för trofasthet, gudfruktighet, måttlighet. De stillai landet ber att de kristna må vara ett, utöveralla skrankor av läromässig eller annan art,och de upplever också förunderligt starktAndens gemenskap mellan de kristna. Deinser att de inte förstår allt, men att Gud har”Jag vill allt i sin hand. I all sin oförmåga att definieravad sann kristendom är rent intellektuellt,helst avframhärdar de i att besöka gudstjänsten, attallt tillhöra öva sig i att älska sina medmänniskor, ochde stilla i däribland främst sina medsyskon, eftersomlandet. Skriften säger dem det. Det må vara vissapersoners kallelse att stå på barrikaderna, attge sig in i debatter, och övertyga med intellektuellskärpa. Men om en sådan person intesamtidigt visar sig sårbar, inte visar kärlek, omtanke ochmedkänsla, då finns det för mycket av skrällande cymbal föratt helheten skall kunna övertyga, och de stilla i landet fallerinte för deras locktoner.Dagens ideal är de rakt motsatta: Sköt dig själv, sök njutningenoch upplevelsen, maximera vinsten. Allt går ut påen jakt efter att allt skall kännas rätt, och att jaga en flyendelycka. Tills baksmällan sätter in hos ett förödande stort antalmänniskor, ofta i sen medelålder, och kvar finns ett liv heltutan illusioner, renons på mening.Tyvärr ser man skrämmande exempel på slik ytlighet äveni viss kristen förkunnelse, där ropet efter upplevelser ochlycka gör att man inte förmår se Kristus bakom orden ochutspelet.Jag vill helst av allt tillhöra de stilla i landet. Det må varamin deklaration med denna artikel. Jag vet att jag dagligenmisslyckas i min föresats, men längtan och viljan efter dentillhörigheten finns med i mitt liv hela tiden.Jag tycker ju om Nils Bolanders dikter. Här kommer en avdem som slutvinjett. Gud välsigne oss alla!Herren gav och Herren togSolen sken och blixten slogHårda törnar, öppen famnLovat vare Herrens namnGav Han, var det salighetlycka som ej gränser vetVarje dag som drog förbivar en nåd med sötma iTog Han, var det för att geoförtjänt välsignelseVingårdsmannens vassa knivansar vist till evigt livLjusa visshet, stor och sannTager Han så giver HanLyckokast och sorgebudPrisad vare Herren Gud

8Missionsstandaretsidan ärSBFU:s sida.Bidragsänds tilldennatidningsredaktioneller direkttill SBFU:skansli, påadress PB54, 65101VASA.åttanDen härSvenska baptisternas i Finlandungdomsförbund rfBesöksadress:Rådhusg. 44 K 5, Vasa.Postadress:PB 54, 65101 VASA.Tfn: 06-3464 515;fax: 346 4510;e-postadress: sbfu@baptist.fiOrdförande Daniel Victorzon,tfn 0500-567801daniel.victorzon@baptist.fiUngdomssekreterare:Caroline Södergård-Hahn,tfn 050-5426719Hösttalko på Humlelördag 23 septemberVilken attityd ska en kristen hatill folk från andra religioner?En intressant programpunktunder Förbundet Kyrkans Ungdomssommardagar i Nykarleby9-11 juni var en paneldiskussionmed temat ”Att möta andra religioneroch deras representanter.Vilken attityd skall en kristenha till dem som tänker och trorannorlunda?Ky rkoherde Lars-Johan”Jukka” Sandvik ledde diskussionen.I panelen satt HåkanSandvik, Håkan Hellberg ochAnn-Katrin Store.Håkan Sandvik (HS) är prästmed rötterna i Nykarleby, mensedan länge bosatt i Sverige.Han har också bott flera år iIsrael. Håkan Hellberg (HH) hartidigare arbetat som missionäri Namibia. Missionär i Afrikahar Ann-Katrin Store (A-K S)också varit, i Senegal närmarebestämt.Till paneldiskussionen hadeockså utlovats en representant förmuslimerna, men det löftet lyckadesman inte uppfylla. Det var tillslut ingen som ville ställa upp.Paneldiskussionen gav i allafall mycket att fundera på dåde tre nämnda representanternadelade med sig av sina erfarenheterav möten med andra religioneri de länder där de arbetet.Jukka började med att konstateraatt de frågor som skulle diskuterasär frågor som vi inte kantiga om. Det är frågor som tidenväcker åt oss. En del människorvill att vi inte pratar om dem.Hur förhåller vi osstill andra religioner?Hur förhåller vi oss till en muslimsom är helhjärtat troende ochövertygad i sin tro, åtminstone ilika hög grad som vi själva?– Hur skulle ni reagera om deti Forsby (som ligger strax utanförNykarleby centrum) byggdesen islamisk missionsstation meden moské? Det har jag iblandfrågat folk. Kanske skulle någonsbarn då en dag komma hem ochsäga: ”Jag vill bli muslim.” Folkhar reagerat kraftigt inför dennatanke.Panelmedlemmarna f ickberätta om något tillfälle då deblivit överraskade i missionen.HS relaterade en historia frånIsrael där han kommit i kontaktmed en stormuftin i ett turkisktTa din chans att påverkanästa års festivalDet är nu några veckorsedan årets Humlefestival.Redan har planeringenför nästa års festivalstartat. Vill du vara med ochpåverka inriktning och innehållså kan du göra det genomatt besöka festivalens hemsida– www.humle.fi – och därberätta vad du tyckte var braoch dåligt med årets festival. Dubad. Där hinner man tydligenumgås med folk, för ska man badaordentligt på ett sådant ställe tardet minst tre timmar. I slutet av endiskussion som de hade en gånghade stormuftin konstaterat: ”Ja,du tycker så och jag tycker så här,men Gud är större än både digoch mig.”HH berättade en historia därdet framgick att vi alla är ganskaanimistiska (andedyrkare) då detkommer till kritan. Hans retoriskafråga var hur vi möter animisteninom oss.A-K S berättade om ett restaurangbesökdär en muslimfunnits med i sällskapet. Muslimentyckte det gick för långsamtundan så han sade åt Tor-Erik(Ann-Katrins man): ”Be nu så vifår börja äta någon gång!”Respektera egen tro– Tro på det du tror, annars tar vidig inte på allvar, sade Jukka. Härär vi ofta så hänsynsfulla att vi geravkall på vår egen tro.HS höll med om detta.– Förutsättningen i ett religionsmöteär att jag respekterarmin egen tro. Sen måste jag tänkapå att det är människor som ärmuslimer som jag träffar. Annarskommer jag i en försvarsposition.I Sverige är den svenska kyrkanden svagaste representanten imötet med andra religioner. Manutplånar sig själv.HH berättade att han kommiti kontakt med biståndsarbetaresom upplevt att de inte har någontingsom de står för i trosfrågor.– Vi liftar bara på att det här ärett ”kristligt” land.A-K S betonade vikten av attvara ärlig när man får en fråga.Att ärligt säga att man inte förstår,då man inte gör det. Honkonstaterade också att det är lätttareatt respektera en muslim änt.ex. ett Jehovas vittnen, som honibland kommer i kontakt med isitt arbete.Tror vi på samma Gud?På den frågan svarade panelenså här:– Det har jag ofta frågat mig,men låter teologerna diskuteraden saken, sade A-K S.– Inte kan det vara mer än en,menade HH.– Jag kan mycket väl be tillkan också komma med förslagför nästa år.Vill du aktivera dig ännumera kan du anmäla ditt intresseför att vara med i teamet somplanerar festivalen.Om du har speciellt lyckadefoton från festivalen som dutycker också andra behöver fåse, så finns det också en adressdit du kan sända dem.Allah, sade HS, för det är heltenkelt Gud på arabiska. Det ärviktigt att vi ser den stora helhetensom inkluderar alla människor.Ofrihet i alla religioner– Det finns en ofrihet i t.ex.animismen, konstaterade Jukka.Finns det mycket ofrihet i religionernasvärld?– Det finns ofrihet, felaktigabilder etc. i alla religioner, sadeHH. Vi kan inte förstå allting.Skulle vi det, vore vi ju inte vanligamänniskor.Han citerade Mark Twain somen gång sade att han inte hadenågot problem med det i Bibelnsom han inte förstod. Mycketstörre problem var allt det hanförstod, men som han inte handladei enlighet med.A-K S tog upp ämnet somofta kommer på tal i missionssammanhang:att missionärernaförstör de inföddas kultur. Honrelaterade en berättelse där eninfödd sagt så här: ”Den somsäger så vet ingenting om vaddet betyder att leva i rädsla förandarna.”HS menade att ett problemligger däri att vi väldigt ofta blirlångsinta.– Vi har väldigt lätt att bedömaandra och jämföra med den egnasituationen. Jag vill inte tala omolika religioner. Vi har mångaolika traditioner inom de olikareligionerna. Vi kan inte säga attså här är kristendomen, så här serislam ut. Vilken riktning då?Vad är egentligenmissionens uppgift?Vad vill ni säga åt unga somtänker åka ut som missionärer?– Att vara till för andra medJesus som förebild, var HH:sförslag.– Att leva med människor ochmed Jesus som förebild, sadeA-K S.– Folk ser mera vad vi gör änvad de hör att vi säger, var HS:ssvar.Hur viktigt är det att vi ärJesuscentrerade då vi samtalarmed representanter för andra religioner?– Om jag inte står för det jagtror på är jag inte värd att respekteras,sade HS. Men att jag älskarRekordmånga på FKF i årStuderande på Fria kristligafolkhögskolan i Vasa,läsåret 2006-2007:3 & STUDENTAhlberg Jessica, Öja,Appel Cecilia, Dagsmark,Asplund Joanna, Bennäs,Backlund Emma, Maxmo,Backman Sandra, Koskö,Eklund Samuel, Korpo,Ekman Linda, Bennäs,Forsbacka Sara, Jakobstad,Glasberg Sara, Maxmo,Grahn Victoria, Härkmeri,Hagberg Emily, Vörå,Hällund Fredrik,Furuholmen,Härus Charlotta, Mårtensby,Jansson Charlotta, Yttermark,Kurula Theresa, Vasa,Lindholm Hanna, Korsnäs,Ljungqvist Patricia,Nykarleby,Nyby Josefine, Vörå,Nyström Ida, Malax,Näsman Charlotte, Kuni,Riddar Erika, Vasa,Rosenberg Jona, Yttermark,Rosenqvist Ida, Kvevlax,Rusk Sofia, Korsnäs,Rönn Henrik, Maxmo,Sigfrids Amanda, Vasa,Ståhlberg Robert, Oravais,Svenfelt Daniel, Hirvlax,Södergård Rebecka, Maxmo,Tampio Sandra, Kristinestad,Tillander Sabrina, Esbo,Wasenius Lotta, Kurikka,West Jakob, Kvevlax,Jesus kan inte betyda att jag serner på andra. Ordet manipulationär fruktansvärt farligt. Om jaginte respekterar en människa,exkluderar jag den människanfrån Guds sammanhang.– Man behöver inte användanamnet Jesus hela tiden för attdet ska vara en Jesusövertygelse,konstaterade HH. Frågan är hurden ska uttryckas i mötet medandra religioner.– En av våra söner sällskaparmed en muslim, men jag tänkerinte försöka omvända henne,sade A-K S.Viinikka Cindy, Jakobstad,Vik Elin, Nederlappfors,Wikars Anna, Harrström,Wikblad Jonna, Jakobstad,Wiklund Lotta, Jakobstad,Åkerback Erik, Bergö,Österbacka Matilda,Uleåborg,Östman Jessica, Kuni,Östman Maria, Smedsby.MusiklinjenBärs Katarina, Nykarleby,Granfors David, Vasa,Jacobson Sebastian, Solf,Knipström Thomas, Kvevlax,Rinne Camilla, Vasa,Storbäck Susanna, Pörtom,Åman Julia, Oravaisfabrik.Mix!-linjenDahlskog Sandra, Nykarleby,Ilmarinen Emilia, Vasa,Mattsson Michelle, Petsmo,Norrteir Mikaela, Tjöck,Rosengård Johanna,Lappfjärd,West Tim, Övermalax,Örn Marina, Österhankmo.VårdlinjenDahlbo Susanna, Pjelax,Jansson Heidi, Yttermark,Johansson Jonna, Vasa,Keto Krista, Korsholm,Nordman Erika, Kalax,Nyberg Mikaela, Sundom.JAPANOLOGIAlainen Katariina, Kauhava,Kan man skilja påpolitik och religion?– Då det gäller muslimer kan maninte skilja på politik och religion,konstaterade HS. Muhammedgrundade inte bara en religion,han byggde ett nytt samhälle.Islam är därför en samhällsbyggandetradition. Så var inte falletmed Jesus.– Det är kyrkan som institutionsom gjort det så svårt att skilja påreligion och politik, tyckte HH.Det konstaterades att det ärjätteviktigt att vi går in i en fördomsfridialog.– I västerlandet har man lärtsig tolerans. I Pakistan t.ex. är detlivsfarligt att vara en kristen. Kandå islam någonsin bli en tolerantreligion? undrade Jukka.– Jag vill inte gärna dra gränser:islam och kristna som tvåseparata läger, sade HS. Så serinte världen ut. Ändå måste vihela tiden se till konstellationen.En koptisk kyrka i Egypten harinte råd att vara tolerant.– En av grundstenarna i vårtolerans är folkbildningen, konstateradeHH. I många muslimländerär utbildningen på en lågnivå.– Vi ska ta bort vattnet som terroristernasimmar i, sade A-K S,med ett citat av Dario Fo. Vattnetär okunskapen.Åhörarna fick när som helstställa frågor till paneldeltagarna.Sixten Ekstrand konstateradeatt det alltid funnits konfliktermellan muslimer och kristna ochatt man i ett historisk perspektivinte kan vara annat än pessimist.Samtidigt finns det ljuspunktersom man måste ta vara på.Men har det skett en förskjutningmot dialog i missionsbefallningen?Betonar vi missionsbefallningenför lite?Ska invandringenbegränsas?– Hur ser ni på invandringen?frågade Jukka. Ska vi har restriktioner?– Det är ingenting nytt, sadeHH. Folkförflyttningar har alltidfunnits. Vi är dåliga på att tahand om dem som kommer hit.Vi ska ha respekt för dem – ochAnnanmäki Juha, Vasa,Autio Mikko, Lapua,Braithwaite Jenny,Helsingfors,Eerio Hanna, Vasa,Fager Ann-Mari, Esbo,Hagner Mattias, Korsholm,Hakkarainen Elina, Vasa,Harju Miika, Nedervetil,Haukkala Eevamaria,Kauhava,Helkamäki Teemu, Vihti,Honkonen Eeva, Saarijärvi,Hyry Samuel, Vasa,Järvenpää Johanna, Tammela,Jääskeläinen Joonatan, Kemi,Kankaanpää Siiri, Kauhava,Kirjorinne Tiia, Jakobstad,Koivisto Cecilia, Vasa,Kumpulainen Jussi-Pekka,Vasa,Kyrö Kalle, Vanda,Lillqvist Simon, Jakobstad,Mertanen Hanna, Polvijärvi,Mikkola Marko, Vasa,Nieminen Jyri, Vasa,Nisula Maria, Vasa,Nylund Linda, Esbo,Partonen Aino, Jyväskylä,Rintamaa Karri, Esbo,Saari Lotta-Maria, Åbo,Salmi Suvi-Tuulia,Björneborg,Salomaa Tuire, Kannus,Slutbäck Tiia, Björneborg,Tiukka Jani, Helsingfors,Tuhkanen Anette, Vasa,Åberg Jacob, Korsholm,Watia Lotta, Jyväskylä.(Totalt 98 st)FOTO: SIXTEN EKSTRANDI panelen deltog(fr h) HåkanHellberg, tidigaremissionär i Namibia,Ann-KatrinStore, tidigaremissionär i Senegal,Håkan Sandvik,präst ochMellanösternexpert.Längst tillvänster kyrkoherdeLars-JohanSandvik somledde diskussionen.de för oss.– Asylansökningarna har gåttner, konstaterade A-K S. Vi skavara öppna.– Det är inte frågan om vitycker det är bra eller dåligt, sadeHS. Invandringen kommer attöka. Men till Finland går det inteatt komma legalt. Jag har i Sverigejobbat med invandrare, främstfrån Mellanöstern. Integrationhandlar om att vi tillsammansska skapa ett samhälle där vikan leva tillsammans. Att ge tidär det som är allra svårast för envästerlänning.Hoppfulla tecken?– Vad ser vi för hoppfulla teckendå det gäller religionsmöten?undrade Jukka.– Att vår värld har blivit såosäker tvingar oss närmare varandra,tyckte HH. Men det ärsvårt, vi lär oss alltför långsamt.– En positiv sak är att vi på KyrkansUngdoms sommardagar diskuterardetta, tyckte A-K S. Detär det allra första, lilla steget.– Det är så fruktansvärt svårt,tyckte HS. Kyrkan har fungeratväldigt dåligt. Politikerna (i Sverige)har tagit över och då blirdet tungt och överslätande ochskönmålande. Det är en farligtendens. Det hoppfulla är alltidmötet mellan människor. Där ärdär det stora sker.STEN-GÖRAN LILJESTRÖM

Missionsstandaret 9KrönikanLeve nyansernaSvante LundgrenJag är i den lyckliga positionen attbland mina vänner ha både judar,kristna sionister och radikalasocialister. Det förvånande äratt de alla ser på Mellanösternkonfliktenpå samma sätt, bara omvänt. Demenar att konstellationen är svartvit, denena sidan är god, den andra ond. Men vilkensida som är vad – därom är de oeniga. I minadiskussioner med dem för jag ett tvåfrontskrig:försvarar och kritiserar Israel allt eftersamtalspartner.“Israelvännerna” brukar hävda följande:Israel är Mellanösterns enda demokrati, somalltid varit redo till kompromisser för attuppnå fred. Palestinierna har dock gång pågång, t.ex. i Camp David-förhandlingarnaår 2000, sagt nej till fred och istället startaten brutal våldscykel med urskillningslöstvåld bl.a. i form av självmordsattacker. Föratt uppnå fred måste palestinierna erkännaatt Israel finns och kommer att finnas och demåste avstå från våld och hatpropaganda.De här påståendena är korrekta.Israelkritikerna brukar återigen hävdaföljande: Israel är en brutal ockupationsmaktsom ägnar sig åt kollektiva bestraffningaroch som försvårar civilbefolkningensvardagsliv genom sina checkpoints ochutegångsförbud. I strid med olika FN-resolutionerhar landet byggt ut sina bosättningarpå ockuperad mark och bygger nu en barriärsom innebär att man styckar de palestinskaområdena i små delar som inte kommer attkunna fungera som en livsduglig stat.De här påståendena är också korrekta.Varför är det så svårt att inse attden israelisk-palestinska konflikten inte ärsvartvit, inte handlar om en sida som är god”Varför är det så svårt attinse att den israelisk-palestinskakonflikten inte ärsvartvit, inte handlar om ensida som är god och renoch en annan som är ond?och ren och en annan som är ond? Att bäggeparter har legitima krav och att ingenderakan köra över den andra, utan att den endalösningen är en kompromiss? Att det hargjorts misstag på båda sidor och att bäggeparter därför måste förändra sin inställning?Hizbollahvänsterns Israelhat är besinningslöst,vilket visas just av att de är villigaatt trycka vilka fascistoida krafter som helsttill sitt bröst bara de bekämpar den “sionistiskastaten”. När man lyssnar på LarsOhly hör man det häpnadsväckande – ochantisemitiska – budskapet att Israel bombarLibanon, inte för att det skulle finnas någrarationella (fast kanske inte giltiga) skältill det utan för att Israel av någon perversanledning njuter av att döda och injagaskräck i araber.Lika enögd är man på den andra sidan.Palestinierna må ha gjort vilka misstag somhelst, Arafat må ha varit en skurk och bandit(vilket han var), Hamas och Hizbollah måvara just det de är, fascistoida fanatiker, mendet ger ändå inte Israel rätt att behandla denpalestinska eller libanesiska civilbefolkningensom man gör. Kollektiv bestraffningär en krigsförbrytelse och kan inte urskuldasmed att motparten är ännu värre. Att tyckaatt det är lite väl överdrivet att bomba etthelt land 15 år tillbaka i tiden för att få losstvå tillfångatagna soldater, det har inget medantisemitism att göra, utan är en helt begripligåsikt som ingen skulle ifrågasätta om detgällde ett annat land.De kristna sionisterna påminner omatt Israel är Guds ögonsten och att vi skallvälsigna Israel. Right, men det betyder inteatt man skall säga “Ja och amen” till allt denisraeliska regeringen hittar på. Hur ser denut förresten? Ja, justitieministern har nyligenavgått p.g.a. anklagelser om sexuella trakasserier.Presidenten är föremål för polisutredninganklagad för våldtäkt. Statsministernstår anklagad för ekonomisk brottslighet.Visst måste det vara svårt för katolikernaatt alltid tro på påvens ofelbarhet, men änsvårare måste det vara att tro på att Gudskulle bevara den israeliska regeringen frånatt göra misstag. I Gamla testamentet var detde falska profeterna som hejade på kungarnai allt vad de gjorde, medan de sanna profeternaofta kritiserade och varnade kungenför att han var inne på fel väg. Varför skulledet vara precis tvärtom idag?Om man är “Israelvän” (vilket jagär) då vill man att det skall gå väl för landet.Ligger det faktiskt i Israels intresse att hållapalestinierna i ett järngrepp, öka derassocioekonomiska misär och därmed åstadkommaän mer hat och oförsonlighet? Svar:nej.Det vore lätt om tillvaron var svartvit.Men nu är den en gång för alla inte det.SBFK:s höstmöteSBFK:s höstmöteI GUDS HANDGUDS HANDlö 30.9.2006 i Vasalö 30.9.2006 i Vasai Baptistkyrkan, Rådhusgatan 44i Baptistkyrkan, Rådhusgatan 4410.00 Välkomstkaffe10.30 Inledning, sång m.m.11.00 Mitt liv i Guds hand – Guds handi mitt liv Malin Karlsson12.30 Lunch13.15 SBFK-info m.m., kollekt för SBFK13.45 I Guds hand – ettkvinnoporträtt ur BibelnLiten dramatisering, Eva Nordlund.Samtal.15.00 Kaffe, dragning av lotteriet.VÄLKOMMEN!Anmälan senast 24.9till Mai-Britt Vehkaoja, Baptistkyrkan,Rådhusg. 44 D, 65100 VASA,tfn 044/33 22 722 eller per e-post:mai-britt.vehkaoja@baptist.fiAvgift 17 euro (inkl serveringar + deltagande).Kollekt o. lotteri för SBFK:s verksamhetDärför har vi inte väckelseVarför har vi ingen väckelsei västvärlden närkyrkan växer så oerhörtpå andra håll? Vi har jumånga goda predikanter, jättefinagenomarbetade program i våraändamålsenliga kyrkolokaler.Vi arrangerar stora konferenserom evangelisation och mission.Ändå minskar antalet kristnabekännare i Europa, som i dagrymmer mindre än fem procentav världens alla evangelikalakristna. Minsta procentsatsen avalla kontinenter!Många har frågat mig, vad jagtror är orsaken. Ja, jag har besöktmånga växande kyrkor. Jaghar mött många framgångsrikasjälavinnare i olika länder medväckelse.Låt mig göra ett försök att gedig en ofullständig lista, som dusjälv gärna kan bygga vidare på.Vi har fastnat i materialismen Vi har inte kunnat kombinerarikedom och ett ödmjuktberoende av Gud.Det kan också avläsas i dag iländer med väckelse, som avtari takt med materialismens intåg.Och ju högre standard och störreekonomiska resurser, desto flersom ber: ”Gud visa oss hur vi skafå till större, ja jättestora megakyrkor.”Trots att det i sådanastora församlingar visar sig attendast 20 procent är aktiva,medan resten bara är konsumenteroch åskådare.Vi är konsumentorienterade Vår stora fråga är oftast:”Vad kan Gud ge mig?” Allt merasällan hörs: ”Vad kan jag ge?”Konferenser om självförverkligandelockar mängder, och allavill fylla sin personliga, andliga”hink” med saliga kickar.Vi har placerat Gud i en låda Vi ber en instängd Gudutföra gärningar som passar vårtbekväma liv och leverne.Vi anpassar och tolkar GudsOrd till vad folket och samhällettycker Det talas om nåd, meninte om varför vi behöver den.Bibelns budskap om att människankan gå evigt förlorad harnästan helt tystats ner. Bibelntolkas så att vi kan leva som vivill.Vi har mycket liten förståelseför uppoffringar Vi är vana vid de bästa försäkringarnaoch ett livslångt liv.Som om våra liv är så värdefullaatt de inte ska offras för Gud. Atten tjänst för Herren skulle garanteraett långt och bekymmerslöstliv och vara ett tecken på Gudsspeciella välsignelse. Vi har förloratdimensionen av uthållighetmed blod, svett och tårar. Vi harglömt att väckelse är kostbar.Vi är alltför lokal- och programfixerade Vi har snygga program ochstiliga framträdanden i ställetför en inre renhet och utstrålningsom berör människor. Viåstadkommer en hel del rörelse ikyrkorna. Folk till och med falleri Andens kraft, men vi låter inteAnden få resa oss upp till enuppoffrande tjänst för Gud.Vi är alltför analyserande Budskapet hos oss lyder ikorthet: ”Lyssna, tänk, analysera,jämför och ta till dig detsom kan ge dig stor personligvinning.”Vi har inte tid för Gud Vi begränsar starkt tidenför Gud att få komma till talsmed oss. Det gäller såväl i denprivata bönen som i våra mötessammanhang.Attityden tycksvara: ”Herre, jag älskar dig. Nuhar du fyra minuter på dig attvälsigna mig.”Flera av dessa punkter harformats utifrån människor somjag mött i bland annat väckelsensKina. Den unga kvinnan som jagsenast mötte, som just frisläpptsfrån ett fängelsestraff för sittsöndagsskolarbete, berättar omhemska förhållanden i fängelset.På min undran om hon nu dåska ta det lite lugnare ser honmig in i ögonen och utbrister:”Hur kan jag det? Barnen måstefå höra om Jesus, och även omjag blir fängslad på nytt så fårjag där gyllene tillfällen attvittna för sökare. Innan jagfrisläpptes hade 17 av mina 19cellkamrater tagit emot Herrensom sin Frälsare.”Hör gärna av dig. Vi behöverhjälpa varandra till förändring,eller?WILGOT FRITZONwilgot.fritson@ljusioster.sePubliceras här med tillståndfrån författaren. Artikeln hartidigare varit publicerad iLjus i Öster nr 4/2006.I dessa länder förföljs kristna mest1. NordkoreaDet mest stängda landet ivärlden är fortfarande detkommunistiska Nordkorea.Man beräknar att det finns200 000 - 400 000 kristnadär trots att alla religionerär förbjudna.Den rådande ateistiskaideologin upphöjer presidentenKim Jong Il ochhans avlidne far och byggerpå tanken att landet på allasätt är självförsörjande.Kristendomen ses somfarlig främmande påverkansom t.ex. bidrog till att dekommunistiska regimerna iÖsteuropa kollapsade. Dettagör att myndigheterna görallt för att utrota kristendomenoch uppskattningsvistiotusentals kristna finns ifångläger där de utsätts förgrymma övergrepp. Att ägaen Bibel är tillräckligt föratt dömas tillfängelse ellert.o.m. avrättas.2. SaudiarabienI detta land där islamföddes anses hela befolkningenvara muslimsk.Ingen religionsfrihet finns ilagstiftningen, som byggerpå den islamiska lagen (sharian),och konvertering frånislam (apostasi) straffasmed döden.Landet leds av kungoch premiärministerAbdulla bin Abd al-AzizAl Saud. Majoriteten av dekristna som finns i landetär utländska gästarbetaresom inte heller de får hållaoffentliga möten för att beeller läsa Bibeln.År 2005 hölls över 70utländska kristna fängsladeför kortare eller längreperioder p.g.a. detta.Antalet kristna ökar, fastänlångsamt, tack vare evangelisationvia radio, satellit-tvoch internet.3. IranOckså i detta muslimskaland är all lagstiftning iöverensstämmelse medden officiella tolkningen avsharialagen.Efter att man i juni 2005valde en konservativ president,Mahmoud Ahmadinejad,har de kristna utsattsför en ny våg av förföljelse.4. SomaliaI detta östafrikanska landhar det rått anarki ändasedan FN drog bort sinatrupper 1995. Islam är landetsofficiella religion ochsharialag råder överallt, oftamed självutnämnda domaresom ser till att lagen följs.Vanliga straff är piskrapp,avhuggning av händernaoch stening.Landets president ärAbdullahi Yusuf Ahmed,som kämpar för att bibehållamakten. Under enprocent av landets invånareär kristna och de utövar sintro i största hemlighet.5. MaldivernaDetta semesterparadis äringet paradis för landetskristna. Den enda tillåtnareligionen för de 300 000invånarna är islam, somockså ses som ett viktigtverktyg i att bygga uppnationell enhet och bibehållaregeringsmakten.Presidenten heter MaumoonAbdul Gayoom. Ocksåhär förbjuder sharialagenapostasi.De några hundra kristnasom finns i landet utövar sintro i största hemlighet ochinte heller turister får pånågot sätt offentligt leva utsin tro.6. BhutanDetta buddhistiska landhar Martyrkyrkans Vännerberättat om också tidigare.Officiellt existerar intenågon kristendom i landet,där finns inga kyrkor ochkristna får inte ens mötas ihemmen ifall flera familjerär involverade.De som kommer till tropå Jesus förlorar ofta sinaarbeten och de får inte drivaprivatföretag, deras barn fårinte gå i skola osv. Dessutomtrakasseras de ocksåofta av buddhistiska ledare.Landets kung JigmeSingye Wangchuck harsedan 1972 i praktiken varitenväldig härskare faständet också finns ett folkvaltparlament.(Martyrkyrkans Vänner,Rundbrev nr 4-2006)

10DödaSaima WallinSaima Elisabeth Wallin, f.Röyskö, avsomnade i Slite påGotland den 15 juni 2006, 96 årgammal. Hon föddes i Bennäs,Pedersöre, den 11 januari 1910och döptes till Kristus påbekännelse av sin tro i Pensaladen 9 mars 1930. År 1935 ingickhon äktenskap med EdvinWallin, som stupade i stridernavid Summa i februari 1940.Saima Wallin var en hängivenkristen och baptist. Större delenav sitt liv bodde hon i Bennäsoch tjänade troget sin Herre iförsamlingen. Under de senastetio åren bodde hon hos sindotter med familj på Gotland,men hon förlorade aldrig sinavarma känslor för Finland ochBennäs baptistförsamling.Begravningsgudstjänstenhölls i Betelkyrkan, Slite, den28 juni, och enligt Saimasegen önskan skedde gravsättningeni Röyskös familjegravpå Pedersöre kyrkogård den 2september 2006. Därefter höllsen minnesstund med serveringi Betel, Bennäs. Ett fyrtiotalpersoner, släkt och vänner, varsamlade. Rafael Edström, somhade förrättat gravsättningen,ledde även minnesstunden, därtal hölls av Ernst Jacobson,Anita Nylund och Saimas dotterAnita Komstadius. GunvorKjellman sjöng en lämpligMaise ser till…Forts. fr. sidan 5Mina äldre syskon gick också ibaptisternas söndagsskola.Mor Sandra blev döpt sent ilivet, då hon redan var 67 årgammal.– Jag var förstås bekant medflickorna från Härmälä och börjadegå i junior och söndagsskolai Betel. Det har format mig attjag hade kamrater som var medi barnverksamheten i baptistförsamlingen.Jag skulle vilja påståatt det är väldigt viktigt och avgörandevad man har för kamrater.Jag har alltid varit förvissad omatt jag varit på rätt väg, ocksåunder den tid i tonåren då detfanns olika saker som lockade.Frälst som nioåring,döpt som tolvåring– Jag var nio år då jag blev frälst.Döpt blev jag som tolvåring den28 oktober 1962. I och med detblev jag medlem i Purmo baptistförsamling.Vi var fem ungdomarsom döptes den gången. I mitthem diskuterades trosfrågor inteså mycket. Jag fick ändå veta attmamma och pappa var glada attjag valde den väg jag valde.– Det var viktigt att jag fickbli döpt då mina kamrater blevdöpta. Inte förstod jag innebördenså värst bra men jag tog mittbeslut på allvar. Men jag brukarräkna med att inte var det någonskada skedd. Det man inte visstedå, fick man veta sedan.– Vi hade otroliga ledare ijunior, söndagsskola och på ungdomssamlingarna.Maise nämner här bl.a. AinoLaine, Max Söderberg och TorSmith.I församlingsstyrelsenMaise har suttit med i församlingsstyrelsensen 1975, sju årsom ordförande och de övrigaåren som sekreterare med undantagav ett.Vår käreJarl ArvidLöfqvistfödd 13.2.1925 i Malaxavlidit i tron på sinFrälsare 15.9.2006ChristinaRuth och Nilssyskonbarn med familjersäkt och vännerMalax baptistförsamlingHerren är min herdemig skall intet fattasSom vänlig inbjudan meddelasatt välsignelseaktenäger rum i Malax Betellördagen den 23.9 kl 13.solosång.Vi tackar Gud för SaimaWallins föredöme i trohet ochtjänande. Gud är all trösts Gud.RE– Då jag avsade mig uppdragetsom ordförande ville jag ha entid utan något speciellt uppdrag.Men det blev bara ett år, då blevjag sekreterare igen. Det mestnegativa i församlingsarbetet äratt vi inte får just några yngremänniskor med i ledningen. Vinöts mot varandra så mycket.– Men i det stora hela är jagmycket glad att jag fått ha en församlingsgemenskapi mitt liv. Jaghar upplevt mycket stöd och haftmina vänner där. Vi har jobbatsida vid sida och hjälpts åt.Styrka i bönen– Innan jag efter moget övervägandegifte mig, engagerade jagmig rätt mycket i mina syskonfamiljer.Vi har inte blivit besparademotgångar. Det har varit enstyrka med i synnerhet bönegemenskapeni församlingen. Jaghar haft behov att vara med däroch det har gett mig mycket.– Jag var också söndagsskollärareen tid så länge vi hadesöndagsskola i Lillby, och det varockså givande men ansvarsfullt.– I vår glesbygd kommer justinga nya med i församlingen.Några har vi ändå fått, ocksånågra ungdomar. Tyvärr tycksunga och äldre inte kunna varatillsammans nuförtiden, åtminstoneinte som förr. Det skulle varamera berikande om vi kunde varatillsammans, för jag tror att vi harnågot att ge varandra.– De som inte har någon församlingsgemenskapborde fåkänna en sådan. Jag säger inteatt det nödvändigtvis måste varaen baptistförsamling, men enförsamling där man kan säga atthär hör jag hemma och här är jagen del av en gemenskap.Gillar trädgårdsarbeteMaise är gift med Stig Vikmanfrån Jakobstad. De bor i ett egnahemshusi Lillby.– Jag är mycket intresseradav trädgårdsarbete och annatpraktiskt arbete som motvikt tillskrivbordsjobbet.STEN-GÖRAN LILJESTRÖMrKl 6.55SEPTEMBER22 Catharina Englund23 Claus Terlinden (repris)25 Veckans psalm. Jan-ErikLindqvist26 Catarina Olin27 Christer Laurén28 Catharina Englund29 Kaj-Mikael Wredlund30 Claus Terlinden (repris)Kl 8.5322 Nanna Rosengård23 Familjeandakt. LarsCollmar läser ur sin bokHelga Hund i Egypten25-29 Stefan Sigfrids30 Familjeandakt. LarsCollmar läser ur sin bokHelga Hund i EgyptenKl 19.20Missionsstandaret22 Jan-Erik Nyman24 Guds omsorg. Textläsare:Elsa Tenhonenoch Staffan Söderlund.Producent: Patricia Högnabba(repris)25 Ingmar Weckström(repris)26 Baptistmissionens musiktradition.Jan Edström27 Ortodox aftonbön. HeikkiHuttunen28 Karolin Högberg29 Jan-Erik NymanKl 6.55OKTOBER2 Veckans psalm. MonicaHeikel-Nyberg3 Catarina Olin4 Catharina Englund5-7 Yvonne Terlinden9 Veckans psalm. MonicaHeikel-Nyberg10 Timo Lehmuskoski11 Karin Erlandsson12 Per Stenberg13 Gun Erikson-Blomfelt14 Maria Sundblom (repris)16 Veckans psalm. MonicaHeikel-Nyberg17 Timo Lehmuskoski18 Karin Erlandsson19 Per Stenberg20 Gun Erikson-Blomfelt21 Johan Westerlund(repris)Kl 8.532-6 Lennart Koskinen7 Familjeandakt.9 Caterina Stenius10 Maria Sten11 Nanna Rosengård(repris)12 Ingemar Johansson13 Olle Eriksson14 Familjeandakt.16 Leif-Erik Holmqvist17 Ingemar Johansson18 Joanna Nylund (repris)19 Sixten Ekstrand20 Olle Eriksson21 FamiljeandaktKl 19.20Catarina Olinhåller ett parradioandakteri september ochoktober.Leif-Erik Holmqvisthåller ettpar radioandakteri oktober.1 Änglarnas dag. Textläsare:Elsa Tenhonenoch Staffan Söderlund.Producent: Patricia Högnabba(repris)2 Irene Alvarez (repris)3 Katolska kyrkans musiktradition.Ann-CatrinWulff4 Andreas Elfving5 Leif-Erik Holmqvist6 Maria Sten8 En kristen människasfrihet. Textläsare: ElsaTenhonen och StaffanSöderlund. Producent:R A D I O S P A L T E NPatricia Högnabba(repris)9 Nanna Rosengård(repris)10 Katolska kyrkans musiktradition.Ann-CatrinWulff11 Leif-Erik Holmqvist12 David Grönlund13 Sixten Ekstrand15 Det dubbla kärleksbudet.Textläsare: Elsa Tenhonenoch Staffan Söderlund.Producent: PatriciaHögnabba (repris)16 Joanna Nylund (repris)17 Katolska kyrkans musiktradition.Ann-CatrinWulff18 Olle Eriksson19 Ingemar Johansson20 Ulla Östman22 Tro och otro. Textläsare:Elsa Tenhonen och StaffanSöderlund. Producent:Patricia Högnabba(repris)jGUDSTJÄNSTER Söndagen den 24 septemberkl 13.03. Gudstjänst med Hammarlandsförsamling. Predikantoch liturg: Gunnevi Styrström.Kantor: Carl Micael Dan. Sång:Catherine Frisk Grönberg. Textläsare:Aida Andersson och StigMattsson. Söndagen den 1 oktober kl13.03. Gudstjänst med Nykarlebyförsamling. Predikant: MatsEdman. Söndagen den 8 oktober kl13.03. Högmässa från de finlandssvenskakyrkodagarna iKaris. Predikant: Lennart Koskinen.Liturg: Claus Terlinden.Kantor: Niels Burgmann. Söndagen den 15 oktober kl13.03. Samnordisk gudstjänstfrån Allhelgonakyrkan i Stockholm.Tema: Ett är nödvändigt.Predikant: Olle Carlsson. Musik:Irma Schultz Keller och ToniHolgersson. Producent: ÅsaFuruhagen, Sveriges Radio/Samhälle. Söndagen den 22 oktober kl13.03. Gudstjänst med Nedervetilsförsamling. Predikant: AndersStore.J U B I L A R E RSAGA EDE, medlem av Purmobaptistförsamling, fyller 97 ården 26 september.ALFHILD LUND, medlem avVasa baptistförsamling, fyller80 år den 2 oktober.BENITA WEST, medlem avMunsala baptistförsamling,fyller 75 år den 26 september.ALICE NYMARK, medlem avJakobstads baptistförsamling,fyller 75 år den 3 oktober. Firarej.FJALAR SARIN, medlem avVasa baptistförsamling, fyller70 år den 4 oktober.KERSTIN SALOMÄKI,medlem av Jakobstads baptistförsamling,fyllde 60 år den 2bEn roman omGuds sonEn roman om Jesus, hur kan manskriva en roman om Jesus? Jagställde mig lite skeptisk till denhär boken, trots att jag recenseratGuds Bok och gillat den.Jag trodde boken skulle vara litetråkig, jag menar vem kan intede flesta av Jesusberättelsernautantill? Kunde den här bokenverkligen komma med någotnytt? Jag vet ju hur berättelsenslutar (fast den egentligen aldrigslutar). Ofta drar jag mig för attbörja läsa längre böcker (denhär är 338 sidor lång), men avnågon anledning så kom jag igångmed den nästan omedelbart. Ochsedan måste jag erkänna att jagsträckläste den! Boken tog migmed storm. Det är som sagt inteså ofta jag får nya favoritböcker.Jag har mina favoritförfattareoch favoritsort på böcker, ochandra böcker kan vara bra, menkommer sällan upp till bäst. Mendet här, gott folk, var minsannett undantag! Jag undrar om inteden har hamnat bland mina tre-itoppböcker, det är mycket troligt.Kanske på en andra plats efterBibeln...Boken berättar om Jesus påett personligt och mänskligt sätt.Han var ju ändå människa också,fast han samtidigt var Guds son.Vi får följa med Jesus från att hanär tolv år, och vi får veta allt frånseptember.GRETEL KOJONEN, medlemav Purmo baptistförsamling,fyller 60 år den 13 oktober.ANN-MARI WESTERLUND,medlem av Jakobstads baptistförsamling,fyller 50 år den 29september.Anlita våra stödannonsörerEDSTRÖMSBOKFÖRINGSTJÄNSTBENNÄStel. 06-7290 433Finlands svenska baptistmission rfF Ö D D AFelicias lillebror, vår sonJona Erik3475g 50cmVCS 11.7.2006Eva och Stefan JanssonKorsholms ApotekMarknadsvägen 365610 KORSHOLMTfn 06-322 2941Rådhusgatan 44 K 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA. www.baptist.fiTelefon: 06-346 4500. Telefax: 06-346 4510 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fiBankkonton:FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK, Understödskassan):Vörå Sb 497111-213391; Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311.SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Nordea 228221-6569; Sampo 800016-551999.Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, 06-346 4511, 050-323 6188, nila@baptist.fiEkonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245.Missionsstyrelsens ordförande: Erik Liljeström, Skidstuguvägen 5, 66600 Vörå, tfn 050-527 5042, tfn/fax 06-383 2142, e-post: erik.liljestrom@netikka.fiSBFU: ordförande Daniel Victorzon, tfn 0500-567801 daniel.victorzon@baptist.fiungdomssekreterare: Caroline Södergård-Hahn, 06-346 4515, 050-5426719fB Ö C K E Rhur det gick till när han föddes tillhur han for till sin Far i himlen.Vi får veta hur hans mammaMaria kände sig under hans liv,vi får följa hur hans lärjungartänker och känner, liksom hurJesus själv gestaltas som person.Boken ger ett så oerhört levandeintryck av Jesus, och man kaninte annat än älska honom. Fastmycket är bekant så finns detockså mycket nytt i boken. Ochdet bekanta berättas på ett nyttoch levande sätt, och man sitterändå där på helspänn fast man vethur det går. Boken berättas till endel av en lärjunge som inte nämnsvid namn, samt också av mammaMaria och en allmän berättare.Säkert är mycket påhittat, mendet bidrar ändå till att levandegöraberättelsen.Man kanske ska ta boken förvad den är: en bok. Jag är nyfikenpå hur mycket av det som skrivs,som inte finns med i Bibeln,som stämmer. Fast det är ganskairrelevant egentligen, för i vilketfall som helst är det en bra boksom gör Nya testamentet levandepå ett helt nytt sätt. Och WalterWangerin är ju teolog, så säkerthar han forskat en del före hanskrev boken. Det här är en fenomenalmotvikt till allt rabalderkring ”Da Vinci koden”. Ombara den här boken kunde blilika uppmärksammad! Jag kanrekommendera den för alla. Varesig man kan Bibeln utan ochinnan, eller om man aldrig lästmer än lösryckta verser här ochdär i Bibeln, vare sig man ärkristen eller ateist, så har den härboken något att ge. Wangerin harverkligen fått en gåva att på ett såverkligt, levande och intressantsätt skriva om Jesus. Jag hoppasinnerligt att många läser denhär boken. Jag kommer absolutatt läsa den igen. Och igen, ochigen...Walter WangerinGUDS SON.EN ROMAN OM JESUSBokförlaget Libris Förlag,2006LINDA TAMMELIN

Missionsstandaret 11Jag har alltid varit enkyrkobesökare ochtyckt om att be, menjag har inte alltidvarit en god lyssnare.Det krävdes avAnden att han undervisade migom att lyssnande betyder att lärasig att insupa hans närvaro. Attinsupa hans närvaro betyder heltenkelt att vila inför honom, attlyssna till vad han säger genomatt lära sig att avläsa de intryckhan förmedlar till mitt hjärta ochsinne. Jag har lärt mig att erfaraGuds realitet dagligen genomatt insupa hans närvaro. Han ärnärvarande i mig, och han förvandlarmin inre människa dåmin själ blir medveten om hansinneboende närvaro.Då den helige Ande föll öveross den 20 januari 1994, varjag hänförd över hans närvarooch kraft. Dessförinnan hadejag på mötena erfarit honom ismå doser som gett mig en djuphunger inombords att få erfaramera. Då Kathryn Kuhlmanbrukade säga att ”Den heligeAnde är mera verklig förmig än någon mänskligvarelse”, så längtadejag efter att lära kännahonom på det sättet. Menhur? frågade jag mig.Mitt liv som pastorsfruvar mycket jobbigt. Jagsysslade med att skötadem som var nedbrutnaav sorg, sätta fångar friaoch delta i församlingsliveti allmänhet. Menäven om jag var väldigtupptagen med att arbetaför honom, kände jag det somom jag hade förlorat min förstakärlek. Att arbeta för honomär inte samma sak som att tillbringatid med honom och attälska honom och låta honomälska dig. Om du då hade frågatmig om jag hade förlorat minförsta kärlek, skulle jag ha förnekatdet.Då jag gifte mig med Johnägde han en resebyrå och arbetadeinte som pastor, även om dethade varit hans hjärtas önskan.Då vi först planterade en församlingi min hemstad brukade jaggråta och säga: ”Hur kan jag varapastorsfru? Jag kan inte sjungaeller spela piano.” I själva verketvar jag så blyg och försagd attJohn måste låta mig få veta tremånader i förväg då jag skulleförbereda ett tal på Morsdag. Jagbrukade hålla tal bara en gångper år därför att det gjorde migså nervös.Första gången vi träffade MarcDuPont gav han mig ett profetisktord om att jag skulle talatill pastorer och ledare och tilltusentals människor. Jag måstemedge att jag skrattade högtoch sade i mitt hjärta: ”Du varmig en underlig profet!” (Jag harsen dess bett honom om ursäkt.)Men det som förvandlade migvar insupande av Guds närvaro.Vad är insupandeav Guds närvaro?Du är kanske förbryllad överbegreppet och frågar dig: ”Vadmenar du med ’insupande’Varför behöver jag det? Hurgör jag?” Insupande av Gudsnärvaro betyder att du kommerinför Gud för att erfara hanskärlek till dig och att du ger dinkärlek till honom. Även om detinbegriper att lyssna till denstilla, svaga rösten, så är detnågonting mer än det. Det är isjälva verket uppfyllandet av detOm att insupa Guds närvaro”Det somförvandlademig varinsupandeav Gudsnärvaro.första budet, som Jesus sade är”Du skall älska Herren din Gudav HELA ditt hjärta och av heladin själ och av hela ditt förstånd”(Matt. 22:37).Det måste finnas tid i ditt livatt bara älska honom och låtahonom älska dig utan agenda,utan några shoppinglistor ellerandras behov. Gud är kärlekoch vill att vi ska älska honomförst, innan vi ens försöker attälska andra.I Psalm 46:11 står det: ”Blistilla och besinna att jag är Gud.”Men från tidig barndom har deflesta av oss blivit lärda att åstadkommamer, slutföra uppgiften,ständigt vara i tjänst. Det harjag sorgligt nog lagt märke tillpå mötena. Då Guds närvarokommer starkt, tycks folk intekunna stanna kvar och vila ihans närvaro. De blir föremålför förbön och inom fem till tiominuter stiger de upp och gersig iväg. De har missat poängen,som är att lära sig att personligenerfara hans kärlek.Det var den här tendensensom Jesus vände sigmot under ett besök istaden där Maria ochMarta bodde. Maria,som lämnade sysslornai köket tillsammansmed Marta,valde det som Jesuskallade ”den bättredelen”, och Jesus sadeatt det inte skulle tasifrån henne. Mariavärderade hans närvarogenom att sittavid hans fötter, älskahonom och bara vara tillsammansmed honom. Marta å sinsida var sysselsatt med att förberedamiddagen.Gud vill ha mer än fem minuter.Det tar tid och en medvetenansträngning att prioritera detsom Gud ser som vårt djupaste,mänskliga behov, behovet atterfara hans intima, ovillkorligakärlek. Under tidigare väckelserbeskrev våra föregångare dennatid av ”insupande” som ”dröjande”.De lärde sig att tillbringahela möten bara med att vänta påhans närvaro.Det som fungerar för migär att bli stilla inför Herren.Ibland lyssnar jag på en cd medlovsånger, en skiva som hjälpermig att fokusera på min kärlekför honom. Sedan ordnar jag detbekvämt på golvet med en kuddeunder mitt huvud. Jag tror inteatt ställningen spelar någon roll.Jag tror att man kan insupa Gudskärlek lika bra i favoritfåtöljen.Stäng av telefonen och låttelefonsvararen ta emot meddelandena.Under den här tidenvill ”Distraheraren” påminnadig om de många saker som duännu behöver göra. Jag överlistarhonom genom att ta ett blockoch en penna och skriva ner allade saker han påminner mig omoch återvänder sedan till attfokusera på Jesus och fortsättaatt insupa Guds kärlek. Han gersnart upp då jag vägrar att låtamig distraheras.Hur ofta behöver jag insupaGuds kärlek? Vi behöverutveckla en vana att tillbringatid med honom varje dag. Det tarvanligtvis åtminstone en veckamed dagligt insupande av Gudskärlek innan vi lär oss att blistilla och vila. Vi är så ivriga attgöra saker att vi har svårt att baravara. Det beror på att våra sinnenalltid analyserar i stället för attbara ta emot. Till att börja medkan det hända att du uppleverdjup frustration då du försökerbli stilla inför Gud. Men då duär trogen och lydig i din strävanefter honom, kommer du snabbtatt lära dig hur angelägen han äratt vara tillsammans med dig.Du kanske tänker: ”Men jagläser min Bibel varje dag ochber. Varför tycker du att detär så viktigt att bara ’insupa’honom?”Bibeln är en bok som innehållerlag, historia, profetior, poesioch undervisning. Allt i Gudsskrivna ord härleder sig frånerfarenheter som dess ledandepersoner hade med Gud. Insupandeav eller erfarenhet av hansnärvaro öppnar hjärtat och själenför gudomlig romans. Det tillåterHerren att älska dig och duatt älska honom, ungefär som dåett förälskat par tycker att deraskärlek och intimitet fördjupasdå de tillbringar mer och mertid med varandra. Liksom medvarje annan relation så är dentid man tillbringar tillsammansnågot av det mest värdefulla mankan göra. Detta är den saknadedelen i den kristna erfarenhetensom Gud har kommit för attåterställa i den helige Andesrörelse nu.Varje gång som du tillbringartid med honom kommer att varaolik. Ibland kommer han att låtasin ovillkorliga kärlek och tillgivenhetskölja över dig. Andragånger kommer han att täcka digmed sitt helande. Han kanske gårtillbaka i ditt förflutna och helarett djupt sår. Ibland översköljerhan dig med sin rikliga kärlek.Andra gånger igen ger han digkraft för den tjänst som han harför dig. Hela ditt liv kommer attförändras då du tar dig tid för attinse att Herren älskar dig. När dufattar hur mycket Herren önskaratt uppvakta dig och är förälskadi dig och att han verkligen tyckerom dig, kommer din kärlek motI Psalm 46:11 står det:”Bli stilla och besinnaatt jag är Gud.” Menfrån tidig barndomhar de flesta av ossblivit lärda att åstadkommamer, slutförauppgiften, ständigtvara i tjänst. Dethar jag sorgligt noglagt märke till påmötena. Då Gudsnärvaro kommerstarkt, tycks folk intekunna stanna kvaroch vila i hans närvaro.De blir föremålför förbön och inom fem tilltio minuter stiger de upp ochger sig iväg. De har missatpoängen, som är att lära sigatt personligen erfara hans kärlek.honom att infinna sig naturligt.Är det inte underbart?Öppnar ditt hjärta förvisioner och drömmarInnan jag började insupa Gudsnärvaro hade jag aldrig någonvision och hörde inte Guds röstpå något regelbundet sätt. Mensedan jag lärde mig att insupaGuds kärlek, har Herren visatmig saker på ett synligt sätt. Heltnyligen berättade jag för Herreni bön om hur jag saknade minfar och att jag verkligen behövdeen far.Ett par dagar efter att ha berättatdetta för honom, låg jag pågolvet och insöp Guds kärlek ochtog emot denna helande vision.”Innan jag börjadeinsupa Guds närvarohade jag aldrig någonvision och hörde inteGuds röst på någotregelbundet sätt.◀ CAROL ARNOTT(bilden) föddes i enliten stad i södra Ontario,Kanada, och är nutillsammans med sin manJohn pastor i Toronto AirportChristian Fellowship.Carol har en underbargåva att älska människoroch den har sin grund ihennes egen djupa kärlekför Jesus och hans rike.Hon är mycket aktiv itjänsten, såväl i sin hemförsamlingdär hon talaroch ber för andra, som påresor utomlands tillsammansmed John.Artikeln var publicerad itidningen Spread the Firei november 2005. Översattav S-G Liljeströmoch publiceras här medtillstånd från författaren.I visionen dansade jag medJesus. Då vi snurrade runtmycket hastigt undrade jag varvi var. I ögonvrån fångade jag englimt av ett mycket blankt golv.Då jag tänkte att vi verkligenmåste vara försiktiga för att intehalka och falla, insåg jag plötsligtatt vi dansade på ett hav avglas i himlen. Visionen vidgadesoch jag såg en massiv tron påavstånd och underifrån den komdet rök och eld. En person stegupp från tronen och började gåmot oss.Ungefär en vecka innan dennavision hade jag läst i Daniel 7:9-14 om den Gamle av dagar. Detstår att hans kläder var snövitaoch hans hår var som ren ull.Därför att Jesus sade ”Om nihar sett mig, har ni sett Fadern”,föreställde jag mig Fadern justsom Jesus på jorden. När jagsåg avsnittet i Daniel, blevjag förvånad då jag insåg attFadern ser ut som den förhärligadeJesus i Uppenbarelseboken1:14.Då personen i visionen komnärmare oss, såg jag att hanhade vitt hår. Han närmadesig oss och sade till Jesus:”Ursäkta mig, men kan jag tadin partner? Jag skulle viljadansa med min dotter.” Vid detlaget storgrät jag då jag i djupetav mitt hjärta insåg att jag haren himmelsk pappa som verkligenälskar mig väldigt mycket.Han inte bara älskar mig, menhan känner och bryr sig om detminsta behovet i mitt hjärta.Djärvhet, barnslighetoch fruktbärandeInsupande av Guds kärlek harockså gett mig en helig djärvheti tjänsten. Guds smörjelsehar berett plats för mig ochdet kommer det att göra fördig också, om du tillbringartid med honom. Jag vet merän någon annan att om denhelige Ande försvann, skullejag gå tillbaka till att bli dendär skygga, skrämda, försagdaflickan som jag brukade vara.Även om jag inte vill vara pådet sättet längre, så vill jag dockvara som ett barn.Den helige Ande tycker omatt vara den som har kontrolloch att vi blir som barn. Jesussade: ”…Om ni inte blir sombarn, kommer ni inte in i himmelriket.Den som ödmjukarsig som detta barn, han är denstörste i himmelriket.” Prisetför att komma in i hans rikeär att bli ödmjukt sårbar ochvisa fullständig tillit. Detta ärbörjan på ett fruktbart kristetliv. Insupande av Guds kärlekbetyder inte att du inte görnågonting för Gud. Johannestycker om att uttrycka det påföljande sätt. Det kristna livetär som en cirkel. I den cirkelnfinns tre ord: han, de och jag.Vi behöver ständigt bli fyllda,därför att det är omöjligt att gebort det som du inte har tagitemot. När vi är fulla av hanskärlek och närvaro, då kan vige vår kärlek till honom. Dåvåra egna tankar blir fyllda,vänds vårt fokus mot de brutna,de som lider och de förlorade.Du kommer då att åstadkommamera på en timme än du tidigareåstadkom under en hel dag.En del människor säger tilloss: ”Ligger du fortfarandepå golvet? Vi har gått vidare.”Men som min vän Melinda Fishsäger: ”Gått vidare till vad?”När du har Guds närvaro, vadfinns det då att gå vidare till? Jagundrar om de går tillbaka tilldet sätt de brukade göra sakerpå. Vi är vanemänniskor somtycker om det som är bekantoch som vill ha kontroll.Kanske det är dags för dig attgå tillbaka till att insupa Gudskärlek, att få kontakt med Gudsintima och mäktiga närvaro.Sarah Edwards, hustru tillJonathan Edwards, ledare förden väckelse som kallats Detstora uppvaknandet, skrev år1740: ”Under väckelsen varjag medveten om hans närhettill mig och hur dyrbar jag varför honom.” Detta är min bönför dig.CAROL ARNOTTVi berför andrabaptist samfund25 sept – 1 oktFörbundet för evangelikalabaptistförsamlingari FrankrikeStatistiska faktaAntal församlingar: 112Totala antalet församlingsmedlemmar:6 152Ordförande: Christian De LaRoqueGeneralsekreterare: EtienneLhermenault.Be för:– utveckling av en verklig visioni våra församlingar för missioni utlandet– utveckling av nytt pionjärarbetei Arcueil (Parisområdet),Biarritz och La Rochelle– Vi är tacksamma för det växandeantalet unga människorsom förbereder sig för att blipastorer.2 – 8 oktoberIzmir baptistförsamlingTotala antalet församlingsmedlemmar:34Pastor: Ertan Cevik.Be för:– Vi önskar se våra ungatroende växa till i tron. Igen ochigen har vi erfarit att unga människorkommer till Kristus ochefter en tid återvänder de till sittgamla liv.– Att vi kan bry oss om dekristna på rätt sätt och undervisadem så att de blir verkligalärjungar i Herren.– Vi har fortfarande mångabesökare i kyrkan, specielltstudenter. Be att Herren skaöppna deras hjärtan och atthan ska sända tills oss de somverkligen är intresserade.– Beskydd från extrema muslimskaattacker. Vi var muslimerinnan vi blev kristna och nu ärvi pressade av våra familjer ochmänniskor runtomkring oss.9 – 15 oktoberFörbundet av baptistförsamlingari IsraelStatistiska faktaAntal församlingar: 20Totala antalet församlingsmedlemmar:800Ordförande: Faud HaddadVerkställande sekreterare:Bader Mansour.Be för:– baptistsamfundets arbete ochvittnesbörd.16 – 22 oktoberUngerskabaptistsamfundetStatistiska faktaAntal församlingar: 343Totala antalet församlingsmedlemmar:11 556Ordförande: Kalman MeszarosGeneralsekreterare: KornelMeszaros.Be för:– baptistsamfundets arbete ochvittnesbörd.UngerskaBaptisthjälpen(samarbetar med Ungerskabaptistsamfundet)Ordförande: Sandor SzencyDirektor: Bela SzilagyiKontorsföreståndare: DavidGal.Be för:– det arbete som Baptisthjälpenutför då de reser till platseröver hela världen där det råderhumanitär kris och katastroftillstånd.

MegaförändringbB Ö C K E RMegaförändring(”Megashift”) ärtiteln på en bokav den amerikanskeförfattarenJim Rutz. Den har vållat hetdebatt i tv och är en av bästsäljarnapå Amazon. Den har ocksåförorsakat kontrovers i bredalager av självförnöjda kristnai USA. Megaförändring är enskarp analys av den nuvarandekristenheten på olika håll i världen.Den baserar sig delvis pådussintals noggrant undersöktarapporter från Friday Fax. Rutzär en av de populära kolumnisternapå den konservativa InternetsidanWorld Net Daily (www.worldnetdaily.com) Vad är hansviktigaste observationer?* Den 1700 år långa mardrömmenär över: den konstantins kaförändringen går tillbaka. Underkejsare Konstantin blev kyrkanen kejserlig publik, men nu frigörden sig slutgiltigt från den statligakorsettkontrollen.* En aldrig tidigare skådadöverföring av gudomlig makt ärpå gång, från prästerskapet tillde vanliga människorna. EnligtRutz’ undersökningar i 49 länderhar hundratals människor blivituppväckta från de döda under desenaste 15 åren.* Detta ger upphov till en heltny form av kristenhet – somhar vida större återverkningarän den protestantiska reformationen.* Mer än en miljard ickekristnaskulle kunna bli aktivakristna under de följande tioåren.När miljoner av vanliga människorgör extraordinära saker såväxer den karismatiska evangelikalarörelsen, som nu har 707miljoner medlemmar runtom ivärlden, med åtta procent perår. Bara detta är nervkittlande.Centrum för detta är dock en förmånga okänd och föga förståddrörelse på 100 miljoner kristnasom inte har några byggnader,inga pastorer och inga program.”En kyrka utan vertikala hierarkier”,säger Rutz, ”som kommeratt förändra framtiden.” De harupplevat vad Rutz kallar en”uppgradering av livsstilen”.Uppgraderingav livsstilenAlla som använder en dator vetvad en uppgradering är – en nyoch bättre version av ett programsom ersätter den gamla versionen.Genom Guds handlandehar miljoner människor erfariten ”inre uppgradering” som letttill en helt ny livskvalitet. Rutzräknar upp en lista på chanseroch fördelar – tidigare otänkbaraför många människor – somdenna uppgradering erbjuder:* Människor erfar en befrielsefrån begränsningar och bördor iett traditionellt, hierarkiskt (ochobibliskt) religiöst system. Debefrias till en ”öppen kristendom”med 100 procents deltagande.* De är inte längre bara ettnummer i någon annans religiösaprogram.* De blir personligt bemyndigadeoch kan göra saker som detidigare inte ens kunde drömmaom, inklusive det övernaturliga(helande, profetia, göra underetc.).* De lär sig att övervinna sinaegna problem och hjälpa andraatt övervinna deras.* De har gemenskap med enliten grupp av nära vänner somger varandra ömsesidigt stöd, såatt varje person och hela gruppennår Guds syften, som ärderas kallelse.* Då de gör detta så finner dedet som de har sökt efter i helasitt liv.Bort frånåskådarreligionVägen bort från åskådarreligionbefriar människorna frånett bestämt rollspel i kyrkan.Tidigare var många passiva,konformistiska kyrkobesökaresom upplevde kyrkan som en”Vägen bort från åskådarreligionbefriarmänniskorna frånett bestämt rollspel ikyrkan. Tidigare varmånga passiva, konformistiskakyrkobesökaresom upplevdekyrkan som en tv utanfjärrkontroll.tv utan fjärrkontroll. Det personligaengagemanget av varjeKristi efterföljare väcker till livmiljontals talenter och gåvor föratt lösa till och med de svårasteproblem. Resultatet är en ”megaförändring”,ett stort hopp i kyrkohistorien.PostprotestantiskväckelseProtestantismen var en viktigepok i kyrkohistorien, men nuär det tid att sluta upp medatt protestera och börja handla.Dagens postprotestantiska uppvaknandeär större än de storaamerikanska väckelserna sedan1727 under Wesley, Whitefield,Herrnhutarna eller JonathanEdwards. ”Denna tredje reformation”,säger Rutz, ”har trekarakteristika:1. Församlingen förvandlarsig själv från en organisation tillen organism. Efter 1700 år avinstitutionell struktur framträderKristi kropp i den form somden beskrivs i Nya testamentet.Folk återupptäcker originalformernaoch –funktionerna i ettöppet system där de är delaktigaoch som till största delen bestårav husförsamlingar.2. 100 procent aktiva. På vägbort från kyrkosystemet meden man, i vilket pastorn bokstavligengjorde allting, blir enväxande skara av Jesu efterföljareaktiva deltagare. De lämnaråskådarplatserna och tar plats påspelplanen. Det borde inte varanågon överraskning att antaletmål ökar. När 100 människor istället för en ber för de sjuka,profeterar och planterar församlingar,är det också rimligt attförvänta sig att antalet miraklerökar.3. Oerhört stort antal nyatroende. Församlingstillväxtenutanför Amerika är hisnande.Tiotals tusen nya troende (Rutztalar om 175 000 per dag) betyderatt, även om alla religionerväxer naturligt, så är det barakristendomen som har en betydandetillväxt genom omvändelser.Där religioner möts vinnerkristendomen nästan alltid nyatroende och nya nätverk av husförsamlingarbildas.Hur man blir del avmegaförändringen1. Sluta flyta med strömmen ochbesluta dig för att aktivt vändadig från ålderdomliga, kontrollerandestrukturer (präster ochlekmän). 2. Ta ansvar. Det innebärockså att betala priset för attvara pionjär, inklusive kristnavänners misstänksamhet ochavståndstagande. 3. Lär dig attälska andra, övervinn själviskhetoch bli en teamspelare. Detkräver en livsstil med ånger ochlydnad – framsprungen ur entusiasm,inte plikt. 4. Hjälp andraatt bära sina bördor. Stagnerainte utan ta små steg framåtvarje dag.Rutz säger: ”Hör du en litenröst inom dig som säger ’Detär rätt!’? Följ den! Men du harockså valet att ignorera den.Också det är frihet. Men varsnäll och klaga inte senare…”Eller som C. Peter Wagner säger:”Jim beskriver vad Gud kommeratt göra i morgon. Du har inte rådatt missa den här boken!”(FridayFax)Viskningar frånkatakombernaEn del känner kanske till författarenMagnus Malm från artiklari tidningen Nytt Liv fråntidigt åttiotal. Då kan det varaintressant att läsa hans resonemangi dag. Men även om hanär en ny bekantskap för dig,har han något att säga. BokenViskningar frånkatakombernainnehåller sju fristående textermed skisser för en kristenmotkultur. De är väldigt olika.En del gör att jag stannar upp,förstår och har lättare att seklart framåt. Speciellt kapitlen”Konsten att inte bli det vibekämpar”, ”Är vi från vårasinnen?” och ”Hon lägger örattill sin älskades hjärta” hademycket att säga mig. Här någracitat:”Att följa Kristus är att gåsamma väg som han: Fattigdom.Att abdikera från tronenoch sluta uppfatta mig somherre över det jag har, vare sigdet är pengar, kunskap, ägodelar,andlighet. Att acceptera attjag tillsammans med alla andramänniskor står i ett ytterstberoende av Gud som livetskälla. Att avstå för att kunnatjäna. – Ödmjukhet. Eftersomjag i grunden bara förvaltarmina tillgångar på uppdrag avGud, kan jag inte längre bländasav dem så att jag uppfattarandra människor och kulturersom ett hot jag ska försvara migemot. Vi möts på marken, i alltdet sant mänskliga.”Malm talar mycket omförsamlingen. Jesus kan aldrigskiljas från sin församling ochsitt värde har den för att Jesusälskar den. Malm visar ocksåpå den slutliga seger som väntartrons folk vid Jesu återkomst.I boken finns många analyseroch radikala synpunkter. Detkan anas när vi ser rubrikersom:”Att följa Kristus i skugganav George W Busch.” Attförfattaren redan är förbi ungdomsårensprotester, och ändåhar glöden i behåll, gör bokenintressant.Magnus MalmVISKNINGAR FRÅNKATAKOMBERNA, Skisserför en kristen motkultur.Bokförlaget Libris 2006HJAlltid älskad 2I fjol utkom ”Alltid älskad 2”.Där finns nio nya berättelsersom passar bra som andakter.De är säkra och fungerar i olikagrupper eller för enskilt bruk.Guds kärlek belyses på ettfräscht sätt. De minns berättelsernasedan och missar intepoängen. Där finns också ettantal fina citat. Till exempel:”Gud älskar oss precis somvi är, men han älskar oss förmycket för att lämna oss i detskicket.”Häftet passar också bra att gebort, så köp flera med detsamma.Kristina ReftelALLTID ÄLSKAD 2Argument 2004HJI denna nattIsalen hos min farbror fanns en engelskspis. Den var röd. På väggen fanns enbokhylla. Ur den lånade jag Aron AnderssonsNär tron prövas. I den boken, eller vardet i en annan av farbrors böcker, fanns enförklaring om hur olika vi kan möta GudsAnde. Det är som när man tar upp vatten uren brunn. En del släpper ner ämbaret medbuller och bång, drar upp det med sammaintensitet och är lycklig över vattnet somfyller det. En annan låter spannen glida ned,sjunka i vattnet och fyllas innan det vindasupp lika lugnt. Men det är samma vatten.Samma ande.Tron prövas. Det har vi alla varit med om.Dagar då vi bara med ren viljestyrka hållerfast vid tron. Eller nätter då mörkret begäross. Vad är det egentligen som är viktigt i vårtillvaro? Tänkte här om dagen på den rikekornbonden och hur allt det som han samlatmiste sin betydelse, skalades bort. Nattenprövar också våra gärningar. Om lärjungarnastår det: Den natten fi ck de inget. Modlöshetenkan förlama oss. Men missnöjet kanockså göra att vi söker nya vägar, lyssnar inMästarens maning.I en trädgård kämpar vår Frälsare. I enträdgård fjärmade människorna sig frånsin Skapare i en avlägsen forntid. Nu stårJesus inför kallet att återknyta denna kontaktmellan Gud och människa. Och detkommer att kosta honom livet.I torsdags hörde jag Olov Hartmans verk”Med Gud på jorden”. Därifrån är följanderader:Du, herre, ingen annan förstod vår nöd ochensamhet,Kom till vårt Getsemane.Låt oss ej förtvivla när vi går i själens natt.Kyrie eleison.Han ger oss livets bröd. När hanvälsignade det bland de tolv, var det natt. Ochhan sträcker det till dig i din själs natt. Vågata emot det så att det blir ett med dig, för digFOTO: STINA JANSSONutgivet. Då vågar vi ta av oss sorgensglasögon och ser en glimt av evighetsljuset.I farbrors bokhylla fanns en annan bok i fi ntläderband och med guldsnitt. Den innehölldikter av Allan Törnberg. Vi hade dem på enliten fyrtiofemvarvs Ep-skiva. Inläsningenvar så fi n, snart kunde jag dikterna utantill.En av dem hade Törnberg skrivit när han lågmycket sjuk i malaria:Vid evighetens port jag stoden mörk decembernatt,då febern brände i mitt blod,och pulsens slag var matt.Då stod det liv, som varit mitt,i ett förvandlat ljus,där allt som förr jag trodde vitt,bar färg av jordens grus.Och allt, som är av jorden fött,till jord skall återgå,det kallats liv, men var dock dött,och brinner där som strå.Vid evighetens ödesportmäts allt med andra mått,vad vi som mänskor kallat stortblir där så ofta smått.Den natten allt mitt eget brast,och intet återstod.Den enda grund, som då stod fast,var Jesu Kristi blod.I en av de andra dikterna som handlar omsamma natt berättar Törnberg: ”Din härlighetupplyste natten om blott för en kort minut.”Vår förtvivlan är inte bottenlös ens de gångervi tror det, vi är inte övergivna. Och närmorgonen äntligen gryr är vår tro starkare föratt den levt i tider utan yttre stöttor. Vi längtarinte till dessa perioder, men vi vet att ävennär de kommer fi nns det en osynlig hand sombär oss. Och det är inte alltid det strålandeljuset som ger den bästa sikten, natten kange en djupare insikt. I en norsk sång står det:”Någon skall vaka i världens natt, någon skalltro i mörkret.”LENA…men tankarna gå