11.07.2015 Views

UPPSALA UNIVERSITY - Index of - Uppsala universitet

UPPSALA UNIVERSITY - Index of - Uppsala universitet

UPPSALA UNIVERSITY - Index of - Uppsala universitet

SHOW MORE
SHOW LESS
  • No tags were found...

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>UPPSALA</strong> <strong>UNIVERSITY</strong>lovoJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesNr 51, 2010Department <strong>of</strong> Modern Languages


<strong>UPPSALA</strong> <strong>UNIVERSITY</strong>Department <strong>of</strong> Modern LanguagesSlovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesISSN: 0348-744X


CONTENTSEDITORIAL: SLOVO ARAUND THE WORLD 3ISAAK TORČAKOV OCH DIAKERNA: KRING DEN ÄLDRE SVENSKA SLVISTIKENS HISTORIAALEXANDER I. PERESWETOFF-MORATH 7IZVORI ZA PROUČAVANJE I REKONSTRUKCIJU RANIH SLAVENSKIH FONOLOŠKIHSTRUKTURA: NEŠTO NAPOMENA O KVANTITATIVNIM I KVALITATIVNIM ODNOSIMAJUHANI NUORLUOTO 33ФРАГМЕНТЫ ОДНОЙ ВОЙНЫ. РУССКОЯЗЫЧНЫЕ МАТЕРИАЛЫ РУССКО-ШВЕДСКОЙВОЙНЫ 1741-43 ГОДОВ В АРХИВАХ ШВЕЦИИТОМАС РОСЕН 53О МОРФОЛОГИЧЕСКОЙ АДАПТАЦИИ ИНОЯЗЫЧНЫХ ТОПОНИМОВ В ТЕКСТХВЕСТЕЙ-КУРАНТОВНИКИТА МИХАЙЛОВ 69DEN RYSKA ÖVERSÄTTNINGEN AV MACIEJ STRYJKOWSKIS KRONIKA POLSKA:EN DEL AV DEN RYSKA KRÖNIKETRADITIONEN?CHRISTINE WATSON 83(РЕ)КОНСТРУКЦИЯ ЖИТИЙ В ЭЛЕКТРОННОМ ИЗДАНИИКАРИНЕ ОКЕРМАН САРКИСЯН 95SLAVONICA GLAGOLITICA AND CYRILLICA IN SWEDISH REPOSITORIESTHE PROJECT DIGITALISED DESCRIPTIONS OF SLAVIC CYRILLIC MANUSCRIPTSAND EARLY PRINTED BOOKS IN SWEDISH LIBRARIES AND ARCHIVESPER AMBROSIANI, ANTOANETA GRANBERG 107SPOKEN VS. WRITTEN OR DIALOGUE VS. NON-DIALOGUE?FREQUENCY ANALYSIS OF VERBS, NOUNS AND PREPOSITIONAL PHRASES IN BULGARIANDANIELA ASSENOVA 115АПОФАТИКА И ЮРОДСТВО В СОВРЕМЕННОЙ РУССКОЙ ЛИТЕРАТУРЕМАРИЯ ЭНГСТРЕМ 129RECENSION: TORE NESSET: RUSSISKSTUDENTENS BESTE VENN:ELEMENTÆR INNFØRING I KASUSLÆREINGRID MAIER 141TO OUR REVIEWERS 149


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 3–6 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesEditorial: Slovo around the WorldIt will soon be Christmas, and some <strong>of</strong> us are anxiously waiting for Santa Claus. Be itas it may with the jolly old elf, at least you can rest assured that Slovo will be goingaround the world during the holidays. In June <strong>of</strong> this year the first electronic issue <strong>of</strong>Slovo was published and now the next one, the 51 st issue, is on its way. Six months areprobably not enough time to determine how successful the changes in the journalpolicy and format have been, but we’d like to share some observations with ourreaders that may be <strong>of</strong> interest. One obvious conclusion is that Slovo is truly “goingaround the world”. The Slovo website is connected to the tool “Google Analytics”,which gives the following statistical data: Slovo’s home page has been viewed in 51countries (see Figure 1), in 285 cities (see Figure 2), and by 1,232 individual Internetusers (visible in Figures 1 and 2). These figures are from the last days <strong>of</strong> November,while in the last days <strong>of</strong> October, the numbers were the following: 49 countries, 274cities and about 1,100 unique IP-numbers (the number <strong>of</strong> visits should be higher sincewireless users are not counted). Interest peaked when the 50 th issue was first published,but if we compare the statistics from the end <strong>of</strong> October with the most recent ones, wecan see that the Slovo readership is steady and increasing.Figure 1. Countries in which Slovo has been read.3


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesFrom Figure 1 (and Figure 3), one can see that the majority <strong>of</strong> Slovo readers are inSweden, which is not surprising since Slovo has a long history among SwedishSlavists. Slovo is currently the only scholarly journal in which Slavists can publishtheir articles in Swedish. To commemorate this fact, the editorial board has decided toinvite a scholar in the field <strong>of</strong> Slavic studies from Sweden to write an article inSwedish in each following issue. This change in the policy is already visible in thecurrent issue (see Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-Morath’s article).Figure 2. Cities in which Slovo has been read.Figure 3. Top ten countries.4


Daniela AssenovaEditorial: Slovo around the worldAlso clearly noticeable from the statistics is interest in the journal outside Sweden,particularly in Europe and the U.S. (ranked second after Sweden; see Figure 3). Thefive countries with the greatest readership are Sweden (600), USA (124), Bulgaria(74), Russia (54), and Italy (51). Among the top ten countries with the highestreadership, only two have a Slavic language as the national language. One possibleconclusion from this is that the distribution <strong>of</strong> Slovo is still relatively limited in suchcountries, and that we can expect a growth in the number <strong>of</strong> readers when it becomesmore visible there.There is no doubt that statistics give us an impression <strong>of</strong> the quantitative impact <strong>of</strong>the journal’s new electronic format. However, those numbers are not directly related tothe quality <strong>of</strong> Slovo. For this reason another policy change has been introduced thatgoes hand-in-hand with the “globalization” <strong>of</strong> Slovo: all the articles in the current issue<strong>of</strong> Slovo have been peer-reviewed by (at least) two referees, typically a member <strong>of</strong> theadvisory board and an external colleague. We are very grateful for the referees’efforts, since they have contributed significantly to the scholarly quality <strong>of</strong> this new51 st issue.The invited contributor to this issue is Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-Morath, who isactive as a researcher at the Royal Swedish Academy <strong>of</strong> Letters, History andAntiquities. He is one <strong>of</strong> the leading Scandinavian scholars in the field <strong>of</strong> medievalSlavonic textology, and specializes in Swedish Ingria. His article presents previouslyunknown sources on Isaak Torčakov and discusses the function <strong>of</strong> the “Ingrian church<strong>of</strong>ficials whom seventeenth-century Swedes knew as diaker (d’jački)”.The articles by Thomas Rosén, Nikita Mikhaylov, Christine Watson and KarineÅkerman Sarkisian are based on papers presented by the authors at two conferencesthat took place in Scandinavia during the summer <strong>of</strong> 2010: the Eighteenth NordicSlavists’ Meeting, Tampere, Finland, 18–22 August, and the Eighth Congress <strong>of</strong> theInternational Council for Central and East European Studies, Stockholm, 26–31 July.Common ground for all four <strong>of</strong> these <strong>Uppsala</strong> authors is their specialization indiachronic linguistics and philology. While Rosén, Mikhaylov and Watson presentnew previously unpublished sources, Åkerman Sarkisian presents a proposal for anideal electronic platform for the comparative analysis <strong>of</strong> medieval texts from a userperspective. The digitalization <strong>of</strong> medieval manuscripts is currently a necessity for allscholars whose research is in this field. Per Ambrosiani and Antoaneta Granberg’sarticle presents a national project aimed to describe all Slavic Cyrillic manuscripts andearly printed books in Sweden. The project participants are: Gothenburg, Stockholm,Umeå, and <strong>Uppsala</strong> universities.Juhani Nuorluoto’s article is also connected thematically with historical linguistics:it presents a new theoretical approach to reconstruction <strong>of</strong> the phonologicaldevelopments in Slavic languages, based on a general critical analysis <strong>of</strong> a number <strong>of</strong>sources and their various interpretations.5


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesThe linguistics articles also include a study by Daniela Assenova on the syntacticrelationship between spoken and written Bulgarian, from the perspective <strong>of</strong> dialoguevs. non-dialogue.There is only one literature article in this issue, in which Maria Engström examinesthe literary works <strong>of</strong> Dmitry Prigov and Vladimir Sorokin in light <strong>of</strong> thetransformation <strong>of</strong> the Orthodox tradition in the postmodern context <strong>of</strong> contemporaryRussian literature.The 51 st issue is concluded with a review by Ingrid Maier <strong>of</strong> the newly publishedtextbook by Tore Nesset’s Russiskstudentens beste venn: Elementær innføring ikasuslære.Finally, we are happy to welcome a new member <strong>of</strong> the editorial staff: Irina Lysén.For most <strong>of</strong> us, Christmas is a special time <strong>of</strong> sharing joyful moments and gifts withfamily and friends. As legend has it, Santa Claus will soon be arriving with gifts if onehas been good (or has published in Slovo). We are also pretty certain that Santa livesnear the North Pole, which is not too far from <strong>Uppsala</strong>. This year, after somenegotiations, Santa has agreed to start his long journey around the world from<strong>Uppsala</strong>. So stay near the chimney, if you have one, because there will be a surprisecoming soon, bringing you lots <strong>of</strong> exciting reading and joy from a white Christmassy<strong>Uppsala</strong>, together with best wishes from all the Slavists at <strong>Uppsala</strong> University forpeaceful and…Happy Holidays!Daniela Assenova<strong>Uppsala</strong>, December 20106


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 7–32 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenskaslavistikens historiaAlexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathKungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademienapm@slav.su.seAbstract: Isaak Torčakov and the diaker: In the margins <strong>of</strong> early Swedish SlavonicStudiesIsa(a)k Sergeev syn Torčakov was long known to scholarship as an Ingrian Orthodox priest andtranslator <strong>of</strong> the Russo-Slavonic Lutheran catechism printed at Stockholm in 1628. In the 1970s and1980s, however, it was shown that this translation was mainly the work <strong>of</strong> the German Hans Flörich.When at the same time the title accorded to Torčakov in Swedish sources (diak) was revisited, heappeared, furthermore, to have been a mere secular scribe, possessing little theological expertise. Theconclusion <strong>of</strong> some scholars was that the diak had done little more than produce a fair copy <strong>of</strong>Flörich’s translation and then correct the plates at the printing <strong>of</strong>fice. Drawing on largely unknownsources, this paper locates Torčakov in his native province, showing that he was one <strong>of</strong> the mostversatile scribes <strong>of</strong> Swedish Ingria (though arguably not the most learned one). A sacristan orprecentor (d’jačok), he served at various local churches from the 1610s or 1620s until the early 1650s.He was also a corn clerk and a schoolteacher, and served, in the 1640s, as secretary to the city council<strong>of</strong> Ivangorod, centre <strong>of</strong> Orthodox Ingria. The paper also discusses more generally the function <strong>of</strong> thoseIngrian church <strong>of</strong>ficials whom 17th-century Swedes knew as diaker (d’jački).И ты, попами воскормленный,Дьячком псалтире обученный,Ужасный критикам старик!——— А. С. ПУШКИН, «Тень Фон-Визина»1. Historiografins domTvå personer hade med säkerhet en hand i hur den vid Peter van SelowsStockholms<strong>of</strong>ficin år 1628 tryckta slaviska katekesen fick sitt slutliga språkligauttryck: översättaren Hans Flörich och ”diaken […] correctorn” Isa(a)k Sergeev synTorčakov. Av dessa har den senare, efter att i början av 1900-talet felaktigt ha hyllats7


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturessom översättare, kommit att behandlas särskilt styvmoderligt i litteraturen. Flörich varämnet för Ingrid Maiers och Heiko Drostes biografiska bidrag i Slovos femtiondevolym (2010), och det föreföll som om en pendang om Torčakov också kunde försvarasin plats. Den breda prosopografiska undersökning av Ingermanlands ortodoxa elitersom jag för närvarande genomför avslöjar nya aspekter även av Torčakovs person; ochtrots att jag här inte avser att närmare behandla hans katekeskorrigering, så kan det nyaporträttutkastet ha någon betydelse också för vad vi kan förvänta oss härvidlag. Envidare förhoppning är att det kan lyfta på förlåten för bortglömda aspekter av ortodoxtliv i svenska Ingermanland.Redan Alfred Jensen hade 1912 påvisat Torčakovs inblandning som korrektor i1628 års katekesutgivning; men då Samuel Bring några år senare, genom en supplik iRiksarkivets Bibliographicasamling, identifierade honom som ”hjälppräst vidFrälsarens kyrka i den lilla staden Jamagorod” i Ingermanland (1919:186), drog hanslutsatsen att denne faktiskt kommenderats till Stockholm av Gustav II Adolf för attöversätta katekesen (ibid.:186–189). För denna slutsats, som föruttagits av IsakCollijn, såg han en grund i sin förståelse av Torčakov som teologisk expert och somsärskilt kallad från det avlägsna Jamgorod, men också i ”ersättningens storlek”(Torčakov fick för sitt omak ett litet ingermanländskt gods). Efter Kari Tarkiainensviktiga upptäckter (1974:82–85), som klarlade att det huvudsakliga översättningsarbetetmåste ha utförts av translatorn Hans Flörich, resonerade Anders Sjöberg kringatt Torčakov bland annat kunde ha försökt sätta en mer kyrkoslavisk prägel på Flörichsryska och rättat bibelcitat efter gängse översättning och bruk (1975).När Sjöberg återvände till Torčakov ett decennium senare, hade han dragit tvåavgörande slutsatser. För slavistiken tidigare okända dokument, som omnämndeTorčakov som kornskrivare, visade samtidigt att han 1627 hade kallats till Stockholmför att ställas inför rätta och alltså inte varit särskilt tillrest som fackman. Det senarehade varit det ena viktiga benet i Brings hypotes om Torčakov som översättare.Sjöberg såg sig nu desto klarare kunna konstatera angående Torčakovs titel i detkungliga brev som reglerade tjänsteutbytet att han var ”rysk djak, d.v.s. en skrivareeller sekreterare” (1984:33). Detta gav forskaren möjlighet att legärt fastställauppgiften att Torčakov skulle ha varit präst som ”felakti[g] … Inga handlingar iRiksarkivet stöder detta Brings påstående” (ibid.). Så tycktes han beröva hypotesendess andra ben: Torčakov saknade särskild religiös kompetens. Den supplik frånTorčakov som Bring hade anfört figurerar inte i Sjöbergs artikel, och läsarens slutsatsblir lätt att det Bring ”påstår” (ibid.:26) om Torčakov som ”hjälppräst vid Frälsarenskyrka” hade varit gripet ur luften, kanske aktivt påhittat. Torčakov var nu endast denperson som man i Stockholm sökt i ”nära två år” i syftet att denne för sättaren skullerenskriva Flörichs manuskript ”med ryska tryckbokstäver” (ibid.:32). Detta, får mandå tänka, hade ingen i huvudstaden kunnat göra, inte ens översättaren själv.Tolkningen av Torčakovs ”pr<strong>of</strong>essionella” status har följts av exempelvis Ľubomír8


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...Ďurovič (så 2000:362), även om denne har varit mindre förvissad än Sjöberg omvilken arbetsfördelningen mellan Flörich och Torčakov egentligen var (ibid.): 1[...] vi vet faktiskt inte vad som är Flörichs andel av arbetet och vad som är Torcakovs. Denna frågaväntar på en grundlig filologisk utredning – eller kanske man en gång hittar en anteckning i någotarkiv som kastar ljus över denna fråga.Torčakovs supplik av 1628 finns emellertid bevarad på Riksarkivet, och trots att Bringvisar sig ha bättrat på något, eller kanske för svenska läsare ”förklarat” den titel ryssendär ger sig, så manar samma titel också till viss försiktighet: Isaak Torčakov var”Kyrkio diak widh Spas Kyrkia i Jamagorodh”. Detta är något annat än en ”rysk djak,d.v.s. en skrivare eller sekreterare”. Det finns en fängslande spänning redan mellanTorčakovs år 1984 kända titlar – diak, kornskrifware och kyrkio diak – som är värd attgranska. Någon ”grundlig filologisk utredning” kommer inte att företas här, men eneller annan ”anteckning i något arkiv” kan bringas ut i ljuset.2. Ingermanlands diakerI svenskt språkbruk från 1600-talets Ingermanland betecknar ordet diak i stort settentydigt en av de tre obligatoriska kyrkotjänarna i en rysk lantförsamling: prästen,diaken och klockaren – en triad vi <strong>of</strong>ta möter också i tidens ryska dokument som pop,d’jačok och ponomar’. En d’jačok – i mer <strong>of</strong>ficiell kyrklig terminologi d’jak 2 – var enlägre kyrkotjänare som fungerade som čtec och pevec – lektor och kantor, och som varnödvändig för ett fungerande kyrkoliv men i praktiken sällan var vigd till sitt ämbete.(De semantiska förskjutningar som har skett mellan begreppen d’jak – i dess olikabetydelser, diakon och d’jačok – där det går att finna glidningar och överlappningarmellan alla de tänkbara ordparen. 3 ) Den allmänna tendensen mot ärftliga prästämbetengjorde att han inte sällan tillhörde en prästfamilj och själv kunde ha för avsikt attprästvigas när den stunden kom. Utanför städerna gjorde den läs- och skrivkunnighetsom krävdes för kyrkoämbetet honom som regel helt central också i församlingensvärldsliga liv, och han fungerade <strong>of</strong>ta som en av församlingen underhållen zemskijpisar’ (Golubinskij 1901:462–465; idem 1904:265–267; Stefanovič 2002:255–256,262–263; Bernštam 2005:73; Selin 2007).1 Jfr exempelvis hur Alf Nyholm upprepade gånger hänför den stora idiomatiska säkerheten i ryskan till”Flörich/Torcakov” (1996:27, 29; jfr 63–64, 84, 90); se dock nu Maier & Droste 2010 för hur djupgåendeFlörichs ryskkunskaper kan förutsättas ha varit.2 Exempelvis i Stoglav, kap. 25; Novgorodärkebiskopen Gennadios’ epistel från sekelskiftet 1500 i Akty…1841:144; <strong>of</strong>ta i 1500-talets jordeböcker etc. — Det är svårt att säga hur vanligt det självmedvetna användandetav d’jak i stället för den historiska diminutiven d’jačok var i Ingermanland. Vi kommer att se att Torčakov sområdhusskrivare på ryska kallar sig d’jak där många nog skulle ha skrivit d’jačok, men det går varken att uteslutaeller verifiera att något sådant skulle ligga bakom även de fall där hans kyrkliga titel i hans svenska supplikeråterges som kyrkodiak.3 Den intresserade kan utöver historiska lexika konsultera Golubinskij 1901:462–465; 1904:265–267.9


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesDen särskilt begränsade tillgången på kvalificerade ryska läs- och skrivkunniga isvenska Ingermanland gjorde diakerna än mer centrala både i församlingens liv och iprovinsens administration. Trots att terminologin vacklar, så att församlingsdiakernanågon gång kan omnämnas som skrivare eller kyrkoskrivare, är det mycket sällan somen ingermanländsk diak inte går att konkret belägga just bland kyrkotjänarna i enförsamling eller allra minst som prästson. En bild växer fram av hur skiktet avingermanländska d’jački särskilt under de första svenska åren måste fylla en uppsjö avfunktioner som krävde skrivare, sekreterare eller skriftkunniga uppbördsmän. Det varbara en fördel i de flesta möjliga värv de kunde åläggas att de hade den pondus ochden kännedom om församling och församlingsbor som deras verksamhet i kyrkan givitdem. Särskilt tydliga exempel är kyrkodiakerna Ivan Borisov i Loppis pogost (≈socken) och Zachar Romanov i Duders pogost, vilka nyttjas såväl kyrkligt somvärdsligt både av Novgorodstaten före 1617 och i svenska Ingermanland efter 1617. 4Ännu i slutet av 1600-talet fortsatte bruket med ortodoxa präster och d’jački somdeltog i den svenska mantalsskrivningen av sina respektiva pogoster. 5Åtminstone något slags gudstjänst kunde de ingermanländska djački upprätthålla isina församlingar vid tider då det inte fanns någon präst. Detta är uttryckligen bekantom bl.a. Danilo Ivanov och Michajlo Gerasimov, bägge prästsöner och diaker iNöteborgs län, som tog vid efter sina fäder på 1630-talet utan att fördenskull kallaspräster; 6 men det är mycket sannolikt även för andra. Vi noterar vidare fall därförsamlingen av olika, <strong>of</strong>ta goda, skäl tydde sig mer till sin diak än till sin präst 7 – enparallellutveckling till vad som tidvis skedde i övriga Ryssland med diakoner(Bernštam 2005:72–73), vilkas plats i församlingen djački sannolikt tycktes inta ienkla, från hierarkiska ingripande avskilda lantförsamlingar i svenska Ingermanland.Det är då heller inte förvånande att en d’jačok på svenska slarvigt kunde benämnas ändiak, än präst. 8 Detta underlättades sannolikt av att man stundom återgav diak, dvs.d’jačok, som diacon(us), vilket samtidigt var den latiniserade självbenämningen försvenska kaplaner (dvs. hjälppräster; jfr Samuel Brings omskrivning ovan). 94 Zachar är således 1612 skrivare till en dozornaja kniga som веденскои дудоровског погоста діячок sахарромановъ (RA. Ockupationsarkivet från Novgorod, I:39, s. 158); registrerar (och uppbär sannolikt) 1617, efterfredsslutet, kronoinkomster som дудоровскои діяк sахар романов RA. KA. Baltiska räkenskaper, F424: 1617),men möter 1619, liksom längre fram, i kyrkbyn i serien ”prästen […], diatzock Zakar Roman<strong>of</strong>, ponomar […]”(med ett unikt ”diatzock”) (Tionderegister för Nöteborgs län 1619: LUB. De la Gardieska samlingen.Topographica. Ingermanland och Karelen, vol. 7), och flyttar senare med sin präst till en annan pogost, där hanfortfar att tjänstgöra som församlingsdiak. Ett parallellt öde, före som efter 1617, finner vi i Ivan Borisov,d’jačok i Loppis pogost och till ovärderlig hjälp för svenskarna vid gränsdragningen mellan Sverige ochRyssland. Hans tycks vara bror till församlingsprästen (och sannolikt då son till den föregående prästen) ochkommer att blir far till två kyrkodiaker.5 Flertaliga exempel ännu 1689: FRA. 9762.6 Ebba Grips skrivelse av 11/7 1634: RA. Wijksamlingen, vol. 11, E2749; FRA. 9650.7 Jfr om Gorka församling: Caporie läns häradsting 1684: FRA. Kaprio KO a 1, ss. 188f, 534ff.8 Ex. häradsrättprotokoll 1671: EAA. 632.1.22, fo. 51r–v.9 H. Stahlius (Stahell) t. A. Oxenstierna, 13/6 1651: RA. Oxenstiernska samlingen, E732; H. Stahlius till Kungl.Maj:t (hädanefter: KM), 27/2 1642: RA. Livonica II:202; resp. KrA. MR 1644/9, fo. 767 (1644); EAA.1646.2.198, fo. 4r (1689). Den felaktiga normaliseringen av diak till diakon har varit oreflekterad kutym i svensk10


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...Det förtjänar att understrykas att det i Ingermanland inte ens 1617 hade funnitsnågra d’jaki i vedertagen bemärkelse, endast en handfull mycket titelmedvetnapod’jačie samt några tiotal d’jački, främst i de olika ortodoxa församlingarna.Diakony, diakoner i egentlig mening, förekom i sällsynta fall, men går nästan aldrig attsäkert identifiera i källorna. 103. Ursprunget i JamgorodOm Isaak Torčakovs ålder, personliga historia och göromål när hans hemprovinsIngermanland 1617 blev svensk kan vi bara spekulera. Han torde ha stammat frånJamgorods ”hakelverk”, den ryska förstad där vi senare finner honom. Men medan dethade varit normalt för en cerkovnyj d’jačok att vara prästson, saknar vi specifikauppgifter som skulle kunna bekräfta detta för Torčakov. Han hade 1628 ”hustru ochBarn”, och det finns visst skäl att tro att den äldre av hans kända söner, Parfenij, vidden tiden var helt ung, trots att han tycks ha varit nygift redan 1643 och ungefär vidsamma tid fått en son; Isaaks yngre son Nikon skulle födas först omkring 1634. 11 Såmycket äldre än seklet skulle vi sammantaget inte tro att Isaak var, men att döma avhans framtida uppgifter knappast mycket yngre heller.Jamgorods hakelverk var en normal liten köping, där ”[s]omblige hafua brukatKiöpmanskap och Handell[,] somblige warit Fohrmän, Timbermän, Slachtare, Fiskare,och somblige hafua brukat Åker”. 12 Av säkerhetsskäl hade 1620 den populära ryskakyrkogången på fästningen avskaffats, eftersom det fanns ”Kyrkior och Capell nogh”utanför slottet. Faktum är att bygden även det förutan till helt nyligen hade varit en avIngermanlands kyrko- och klostertätaste, med fyra kloster, samt i hakelverketantagligen minst två församlingar (att döma av dess uppdelning redan ett sekel tidigarei en del ”u Spasa, na Koporskoj storoně” och en, burgnare, ”u Prečistye, naNovogorodckoj storoně”; jfr också den Nicolauskyrka som tycks ha funnits alldelessydväst om slottet i slutet av 1500-talet). Det går för närvarande inte att säkert avgörahuruvida Frälsarkyrkan, vid vilken Isaak Torčakov tjänstgjorde senast 1627, var enursprunglig församlingskyrka eller en gammal klosterkyrka vid FrälsarensFörklaringskloster (med de intressanta konsekvenser detta skulle kunna ha för vår bildhistoriografi angående Ingermanland, och jag har själv tidigare varit för snabb att förmoda att Torčakov vardiakon (Pereswet<strong>of</strong>f-Morath 2009:205).10 Jag förbereder för närvarande en monografi, i vilken jag försöker kartlägga ortodoxt prästerskap och ortodoxaförsamlingar i svenska Ingermanland.11 Utrymmet tillåter inte full redogörelse för hur uppgifterna vägts mot varandra i rekonstruktioner avbeledsagande omständigheter. Här och nedan anges efter ordet ”Rekonstruktion:”de källor jag tagit hänsyn tillför att nå min slutsats; i detta fall: KM till N. Mannerskiöld, 7/4 1628: KrA. MR 1628/12; Ivangorods mantal i:FRA. 9647, 9656, 9658, 9665; EAA. 632.1.16, 11v–13r; G. Horn t. Rådet, 9/8 1656: RA. Livonica II:173; ang.Isaak Torčakovs sonson: SSA. Stockholms kämnärsrätter. Södra förstadens kämnärsrätt, A1A:8, s. 158; P. P.Belous t. P. I. Torčakov, Stockholm 28/12 1660, och P. P. Torčakov t. P. I. Torčakov, Stockholm 7/2 1661,bägge i översättning i bilaga till S. Grundell Helmfelt t. KM, 22/3 1661: RA. Livonica II:175.12 Protokoll 20/6 1655: RA. Biographica. Otto Vellingk d.ä.11


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesav Torčakov). 13 Det är frapperande att detta kloster – som antagligen snabbt tynadebort när den siste, som superintendent tilltänkte abboten rymde och dess jordegendomdrogs in till kronan 1618 – är känt i svenska källor som ”Spas Kloster”, där ”Spas”någon gång gränsar till att fungera som toponym (”Munnkarne ifrån Spas”). Det är hursom helst rimligt att förbinda Torčakovs ”Spas kyrkia” med den gamla förstadshalvan”u Spasa, na Koporskoj storoně”, och det finns skäl att tro att det är just i denna kyrka,nordost om slottet, som vi ser en ponomar’ – eller d’jačok? – ringa till gudstjänst påAdam Olearius’ avbildning från 1630-talet (se illustration 1). 1627 tycks allaJamgorods kloster ha upphört att fungera, utom ett där en ensam munk dröjde sig kvar;och av de hakelverkspräster som bara några år tidigare varit åtminstone två, är bara ensäkert känd. 14Illustration 1. Jamgorod från nordost med Frälsarkyrkan (??) i förgrunden, 1630-talet (Olearius1663:12/13).Den senare nämns med kyrka och ikoner ännu i maj 1628, men åtta år senare finner viinga präster alls i Jamgorods hakelverk, och det är nog vid denna tid som de ryskaborgarna – med förtäckt hot om att fly – klagar att de av ”Religions felande och preste13 Jfr hur Uppståndelseklostrets kyrka verkar ha stått kvar och kanske fungerat på andra sidan floden ännu på1650-talet. Åtminstone en kyrka på klostermark med en tjänande prästmunk är känd som pogostkyrka i svenskaIngermanland (Simeonskyrkan i Poreč’e, Jarvosol’skij pogost, Nöteborgs län).14 Rekonstruktion: C. Galle t. KM, 14/7 1617, Skrivelser till Konungen. Gustav II Adolf, vol. 11; KM t. C. Galle,16/8 1617: Riksregistraturet (hädanefter: RR); Instruktionen för B. Rosen: RA. RR, 21/4 1620; Novgorodskija…1868:879 ff; Selin 1997:219; Pereswet<strong>of</strong>f-Morath 2003:121; Jonas Bureus’ godstagarförteckning, 6/11 1618, ibilaga till B. Rosen t. Axel Oxenstierna, 14/10 1620: RA. Oxenstiernska samlingen, E696; RA. KA. Ströddaäldre räkenskaper, ny serie: Fogdarnas förslag, vol 29: Jama o Ivangorods län 1619, Förläningslängd; protokoll25/6 1655: RA. Biographica. Otto Vellingk d.ä.; KM t. F. Lebed’, 28/9 1637: RA. RR; N. Mannerskiöld t.L. Mattsson 15/8 1639: RA. Livonica II:364; UUB. Westinska handskriftssamlingen, vol. 1207, fo. 509. På enritning från 1640-talet betecknas visserligen även den enda angivna kyrkan på slottet som ”Rusche Kijrche”(KrA. 0406:28:016:001), men detta torde vid det laget ha hunnit bli en historisk benämning.12


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...mangel” måste ”sacramenten förvthan som bestar döö”. Ändå kunde det finnas kvarlägre kyrkotjänare, och sällsynta sakramenten kan ha utdelats av dem eller, snarare, avnågon präst som kom in från en lantförsamling. Det finns antydningar iingermanländsk historia om att präster kunde resa runt och fira i omkringliggandekyrkor som underhölls av en d’jačok, liksom vi vet att d’jački kunde ”uppehålle […]gudztiänst”. ”[T]uenne diaker uthi Jamo hakellwärke” (själva skriver de sig ”jamski[e]d’jačk[i]”) belönas för sin flit med att lära ungdomen katekesen i mitten av 1640-talet,vid en tid då Jamgorod har en rysk församling utan präst men med två kyrkor. 15Med stor sannolikhet celebrerade då Torčakov i Frälsarkyrkan under en reguljärpräst till dess att han avfärdades till Stockholm 1627, men snart efter sin återkomst kanhan alltså själv ha blivit hakelverkets främste faste kyrkotjänare. D’jačok, får viförmoda, men med särskilt ansvar och med särskilda förväntningar riktade mot sig.Det finns indirekt skäl att förmoda att prästen han tjänstgjort under före sin avresa varitsärskilt kvalificerad – eller möjligen bara särskilt villig att samarbeta med makten.Sommaren 1626 hade nämligen på Gustav II Adolfs begäran Jamgorods ryskeseniorskrivare och en icke namngiven rysk präst, som det är lättast att tänka sig ocksåkom från Jamgorod, kallats till Stockholm ”där någre ärender at förrätta”. I fallandeordning är de två rimligaste förklaringarna till konungens begäran att de skulle arbetamed Stockholmskatekesen eller beredas för den nu planerade avsändningen av en ellertvå ingermanländska präster till Konstantinopel för vigning till ortodox biskop. 16 Ivilketdera fallet kan valet förväntas ha träffats med urskiljning. I det svåra läge sominträtt i Jamgorod, med en förstadsbefolkning med minst två kyrkor som skulleförsörjas av en ensam (?) präst – en präst som dessutom kan ha farit till Sverige – tordetrycket ha varit hårt på en d’jačok, och de kyrkliga uppgifterna mer krävande ocherfarenheterna bredare än hans position kan få en modern betraktare att tro.4. En kornskrivare och hans fallNågra av de ryska ämbetsmän på ingermanländska fästningar som bidragit till densvensk-novgorodiska alliansstatens legitimitet 1611–1617 (jfr Pereswet<strong>of</strong>f-Morath1999:367–370) hade avskaffats efter freden i Stolbova. Under många år var det intedesto mindre nödvändigt att bland slottsfolket allra minst ha ryska kansli- ochkornskrivare. Posterna som rysk korn-/proviantskrivare i västra Ingermanland var15 Rekonstruktion: KrA. MR 1628/12, s. 5; RA. KA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, 40, fo. 75; KrA. MR1644/9, fo. 513; KrA. MR 1645/13, fo. 857; FRA. 9665, fo. 70v; odat. ”Catalogus på the Församblingar, Kyrkioroch Prester vthj Narweske Superintendentien” (c:a 1647; med kursiv betecknas här – liksom fortsättningsvis isvenska 1600-talscitat – dels ord som i originalet skrivs med antikva i en text som i övrigt är i fraktur, delsupphöjda bokstäver i förkortningar): RA. Livonica II:644; två odaterade suppliker (en från 1654) från Jamgorodshakelverkare: RA. Livonica II:207: Jamo.16 Erik Andersson kvitto, Ivangorod 2/7 1626: KrA. MR 1626/17. Vi kan jämföra med Sjöbergs konjektur attman i Stockholm ”åren 1626–27 […] sökte efter en lämplig person för uppgiften att renskriva katekesen”(1984:33). Till de kittlande möjligheter detta öppnar hoppas jag återkomma.13


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatureskanske särskilt centrala, ty man behövde få säd och naturapersedlar från deövervägande ryskspråkiga bönderna bokförda och inlevererade på ett ordnat ochfredligt sätt. Krigstidens proviantskrivare på Jamgorod, pod’jačij Uvar Ivanov synPjatin, hade liksom kanslisekreteraren Stepan Ryžkov haft sin ersättning i gods menlyckades till skillnad från sin seniorkollega inte få konfirmation på sin förläning efterfredsslutet. När detta stod klart 1618, fortsatte han en tid att bruka ett land, för vilketman kan ha avkrävt honom tjänster, men han tycks inte längre ha fullgjort någonskrivartjänst. I stora fastan 1621 rymde han över gränsen med sin familj. Ryžkov varensam rysk skrivare på slottet något år, möjligen understödd av sina två bröder. 17Behovet av en rysk kornskrivare var dock för stort, och trots att bröderna Ryžkovvar kompetenta nog att längre fram få ställningar som skrivare och fogdar tordesökandet snart ha inletts bland länets passande skriftlärda. Valet föll på kyrkodiakenvid Frälsarkyrkan, Isaak Torčakov; men kyrkoläsandet var inte nödvändigtvis hansenda merit. I Ingermanland fungerade, som antytts, lantförsamlingarnas diaker ävensom pogostskrivare och upprättade erforderliga världsliga handlingar, <strong>of</strong>tast säkert moten dusör. Vi skulle vänta oss ett parallellt förhållande mellan församlingsdiaker ochförstadsskrivare (posadskie d’jački) i hakelverken, även om några otvetydiga fall inteuppdagats. Ett svenskspråkigt protokoll från 1623 nämner dock dels hur Jamaskrivaren”Isai” 1620 tillförskansat sig det lönsamma uppsamlandet av brudpenning i helaJamgorods län och sköter det enligt en i Novgorod bruklig kyrkoordning (i grannlänetarrenderas uppsamlandet av den ryska prästen); dels vittnar detta år 1623 i en heltannan sak ”hakelwerkes skrifuare Isai” och två edsvurna cěloval’niki, som alla varitnärvarande då humle provtorkades i kronans rya vid Jamgorod 1623 och sannolikt1622. 18 Dokumentet är fullt av avskrivningsfel 19 och bereder oss jämte platsen, tidenoch den väntade gemensamma funktionen kyrko- och förstads-d’jačok (jfr ävenkyrkokopplingen med brudpenning!) på att det vid tiden ovanliga namnet Isaj kan vararesultatet av en felläsning av ett ursprungligt ”Isak”. 20 Detta förenar sig vackert med17 Rekonstruktion: RA. KA. Baltiska fogderäkenskaper F.417: 1612–1615; C. Galle t. KM, Jamagorot 14/71617: RA. Skrivelser till Konungen. Gustav II Adolf, vol. 11; Jonas Bureus’ godstagarförteckning, 6/11 1618, ibilaga till B. Rosen t. Axel Oxenstierna, 14/10 1620: RA. Oxenstiernska samlingen, E696; Kort förslag vid Jamabefästning 1/3 1618–1/2 1619: RA. KA. Strödda äldre räkenskaper, ny serie. Fogdarnas förslag, vol 29; Dela…1927:457; T. Schroues och M. Thomæs intyg om förhållandena 1620, 6/8 1623: KrA. MR 1623/25.18 Protokoll, Jama slott, 27/3 1623, §§ 3 och 8: RA. Livonica II:717: Jama län (jfr protokoll Ivangorod, 5/4 1623:ibid., Ivangorods län).19 T.ex. försått för försåldt, påskar för påstar, Wisilie för Wasilie, två gånger Isdam för Isdan (dvs. Ždan), Kipr<strong>of</strong>ör Karpo.20 Nitschke har inga exempel på namnet Isaj i Ockupationsarkivet från Novgorod (RA), vilket kan jämföras medsju Isa(a)k (2006:260–261). Felläsningen skulle lätt uppstå om slutkonsonanten i ett ryskt original eller intygskreves supralineärt, såsom Torčakov <strong>of</strong>ta gjorde i sitt förnamn. Sin ovanlighet till trots bars samtidigt namnetIsai av en av de mer bemärkta ryska adelsmännen i Ingermanland, varför det lätt kunde komma till den svenskeskrivarens penna. För samma fel i andra svenska dokument från tiden, jämför 1624 Nöteborgsstarosten ”IsaijGregori<strong>of</strong>” för det av allt att döma korrektare ”Isach Gregori<strong>of</strong>f” (FRA. Käkisalmen lääni KO a 1, fo. 20v, jfr4r), eller hur bajoren Isaj Aminev anges som ”Isack Amin<strong>of</strong>” i en ingermanländsk avskrift av ett kungligt brevav 3 april 1629 (EAA. 632.1.2). Man jämföre också hur Torčakov vid ett flertal tillfällen anges som ”Ryskediaken Iwan Zerge<strong>of</strong>” (t.ex. 1645 i: FRA. 9663, s. 462). Till någon försiktighet stämmer att en skrivkunnig ”Isak14


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...att vi vet att 1 redovisningen av just kronans ryor i Jamgorod ingick i Torčakovsåligganden i hans post som kornskrivare året därefter, och att cěloval’niki även dåfyllde en uppgift (jfr beskrivningen av hans brott nedan). Det ter sig alltså sannolikt attTorčakov senast 1623 (1622?) kommit att förena posterna som kyrkodiak,hakelverksdiak och svensk kornskrivare, strax efter det att den gamle pod’jačijn ibesvikelse lämnat sin post; men också att han 1620 förenat åtminstone de första tvåsysslorna. Som världslig ämbetsman var Torčakov inte en direkt kvarleva av detnovgorodiska systemet utan en ”svensk” tjänsteman.Osäkerheten kring namnen försvinner helt när Isaak Torčakovs lön som ryskkornskrivare redovisas i Jamgorods räkenskaper för hösten 1624 till hösten 1625. 21Uppgifterna ute i länet som krävde rysk personal var många, och de gjorde inte allaförrättaren populär. 1626 fälls en hel by som inte ”hulpet Rysche Korn SchrifuarenIsak att taga fatt opå een öfuerlöpare som der i byn ifrån Ryße sijdhan hafuer waret tillgäst”. 22Mycket grovräkenskaper måste ha förts på ryska för att sedan komprimeras ned i desvenska böckerna, och i mars 1627 görs vid en revision en allvarlig upptäckt iJamgorodfogden Jakob Pederssons räkenskaper, antagligen när de jämförs med hansunderlydande Isaak Torčakovs ryska böcker. Hundratalet tunnor spannmål har blivit[...] igennom fougdtens försummellße och oachtsambheet, så wähl som gennom Ryskeschrifuarensstilleswigande bortstullit aff Rÿian, wed Ladugården, huilcket fougden, Schrifuaren, Soloualnikenoch Pristafuerne schola betala. 23Aspekter av vad som följer uppmärksammades och utreddes 1984 av Anders Sjöberg,som hade tillgång till en viktig nu oåtkomlig källa. 24 Torčakov har visserligen ”effterfougtens befahlning” dolt sin chefs försnillande genom att ”försåtheligen radder[a]sina upbördz och uthgiffts böker” och förtjänar att dö med den tjuv han givit sig i lagmed. Det är dock svårt att inte läsa rättens formulering, när de hänvisar domen tillStockholm för bekräftelse, som en försiktig rekommendation att behandla honomSteriev” är belagd i Jama hakelverk 1619 (Ivan Kurbats kvittens: RA. KA. Baltiska räkenskaper. F.417: 1616–19).21 EAA. 278.1.XXIV-74, fo. 28r; jfr för lön nästföljande år KrA. MR 1626/20. Det är möjligen Torčakov som ärden skrivare i Jamgorod som utöver lön och ”månadskost” också erhåller en ”denning” för varje inlämnad tunnationdespannmål från bönderna själva (jfr de ovan refererade protokollen 27/3 1623, §12, och 5/4 1623, §12).22 EAA. 278.1.XXV-188, fo. 102v.23 EAA. 278.1.XXV-187, fo. 30v; item i: RA. KA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, 77: årliga räntan för 1626,s. 140. Den totala summa som fogden Jacob anses bli skyldig uppgår dock till 5660 daler – för Torčakovhisnande hundra årsinkomster (ibid., fo. 37r)!24 Jfr Sjöberg 1984:33–34. Trots mycket omfattande efterforskningar i Kammararkivet samt förfrågningar tillKammarkollegii kvarvarande arkiv har den lokala ingermanländska akten från våren 1627 och Torčakovs därinneslutna supplik till konungen från samma höst inte gått att återfinna. De flyttades vid mitten av förra sekletutan att någon konkordans upprättades. Sjöberg, som aldrig anger den nya placeringen, hade sannolikt hjälp avnågon arkivmedarbetare med egna eller muntligt traderade uppgifter från omstruktureringen. Jag är tacksam motstf riksarkivarie Anna-Karin Hermodsson för hjälp och bistånd utöver vad tjänsten bjuder i jakten på dessahandlingar. Till vårt förfogande står så länge, utöver ingermanländska räkenskaper och korrespondenser,kammarens protokoll ur akten (publicerade i Hedar 1934:312–313) samt de av Sjöberg citerade raderna urdomslutet från Narva, där de anklagade döms till galgen varefter målet hänvisas till Stockholm för konfirmation.15


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesmildare, eftersom han är ”till så många och gr<strong>of</strong>ua punckter icke skylldigh somfougtenn” (citeras efter Sjöberg 1984:34). Som vi sett, bekräftar bevaradeingermanländska källor att hans skuld framför allt var en av förtigande, och möjligenskulle han inte ens ha skickats till Stockholm med sin chef. Fogdens moder, somtjänstgör hos drottningen i Stockholm, får dock sin matmor att begära även Torčakovtill huvudstaden ”på ded icke skuldenn allenast här in på fogden dragas måtte”. 25De sammansvurna kunde ha väntat sig att bevisen i Torčakovs ryska bokföringskulle passera obemärkt. Men den höge revisoren, som plågats av upprepade skrivelserom att gå igenom och skicka in de ingermanländska räkenskaperna för 1624 och 1625till Kammaren i Stockholm, och som kan ha varit medveten om det stora missnöje medhans upplevda ineffektivitet som blåste upp hos kungen själv denna senvår, 26 var intevilken svensk som helst. Erik Andersson Trana var en prövad tolk och översättare frånryska fälttåget; hade, som ”Irik Ondreev”, driven skoropis’ och föredrogs ännu efterfredsslutet framom andra tolkar, då han ”dtz Ryske målet färdigt förstår, helst på thesspetzfundige skrifuelser”. 27 När han i mars i Jamgorod fann en svår härva av”beswärlige Reknings saker […] däriblandh iagh och en hop otroheet funnit hafwer”,presenterade sig tillfället att ge syn för sägen om hans halvår av arbete dygnet runtmed att reda ut räkningarna ”för fougdternes och schrijfwernes dheell och sombligesotroheet schuldh” och att samtidigt visa dådkraft. Det var, skriver han till Kammaren, isjälva verket ”fougdtens och kornskrijfwerns bedrijffter” i Jamgorod som hindrathonom från att fullfölja sitt uppdrag under vintern. 28 Processen kulminerar i domenmot Torčakov och Pedersson i Narva borgrätt 23/5 under en drivande Erik Trana(Hedar 1943:312; jfr Sjöberg 1984:33–34).5. Stockholm – suppliker och svarTorčakov kan knappast ha nått Stockholm mycket senare än början av september, menmålet, där i stort sett endast Jacob Pederssons roll behandlades, kom upp i Kammarenförst den 5 oktober. I en böneskrift till konungen, som återförs till rätten när denneåtervänt från kontinenten i november, ber Torčakov, med Sjöbergs ord, ”om tillståndatt få återvända till sin nödlidande familj i Jama” (s. 34). På något sätt väcks nu undervintern eller våren tanken att Torčakov skall lägga en hand vid katekestryckningensom förbereds i Stockholm och att han som belöning skall benådas. Källorna sägeringenting bestämt om vems initiativet var – kungens (som redan ett år tidigare kan ha25 Brev från Maria Eleonora till N. Mannerskiöld, 6/7 1627 i avskrift i: EAA. 632.1.2, fo. 10v.26 Skrivelser från Kammaren till Erik Andersson 19/10 1626 och 14/11 1626: RA. Kammarkollegiums Kansli,BIIa1:15; KM t. Erik Andersson, 27/4 1627: RA. RR; jfr instruktion 15/2 1626: RA. RR fo 53r ff.27 Se hans ryska handstil Löfstrand & Nordquist 2009:229; citat: odaterad skrivelse (1617), J. Berndes t. AxelOxenstierna: RA. Oxenstiernska samlingen, E568.28 E. Andersson till Jacob De la Gardie, Jama 18/3 1627: TÜR. F. 6 (De la Gardie). S. G, fo. 90v; idem tillGustav II Adolf, Dorpt 7/6 1627: RA. Skrivelser till konungen. Gustav II Adolf, vol. 9; idem till Kammaren,Narva 28/5 1627: RA. Kammarkollegiums kansli. EIIa:21.1, jfr ibid. 13/6.16


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...kallat en Jamgorodpräst och -sekreterare till Stockholm i ärendet), den hotade ochmedellöse Torčakovs, översättaren Hans Flörichs, dennes bittre konkurrent BengtMattsson Hardhs (med vars handstil och bland vars böneskrifter Torčakovsnästföljande supplik är bevarad), tryckaren van Selows… 29När överenskommelsen träffats om att Torčakov skall renskriva och korrigera denryska katekesen, upprättas den 7 april tre kungliga brev i ärendet: det första är den <strong>of</strong>taciterade tillgiftsskrivelsen, känd i Riksregistraturets konceptavskrift: 30För Een Ryske Diak.| Wij Gustaf Adolph. Giöre witterligitt att effter denne breefwijsare och RyskeDiak, Isak Tårtzakåf hafwer vthl<strong>of</strong>wadt att han medh flijt will reen skrijfue och på Trycket corrigereden Ryske Cathechism som här tryckias skall, så hafwe wij af gunst och nådhe tillgifwidt ochförlåthet honom dett han sigh emot oß försedt hafwer. Doch medh sådan beskedh och förordh att hansigh trogen och flijtigh vthj be.te arbethe skall finna låtha. Här hwar och een som dette angåår hafwersigh att effterretta, så lagandes att honom icke här emot må ske nogot hinder eller men i någon motto.De andra två är bevarade i original. Det första är en kunglig skrivelse till Kammarenom att åt Torčakov utbetala 20 daler (två femtedelar av hans ingermanländskaårsinkomst) så att han inte av nöd skall tvingas rymma och ”öfwergiffwa tryckerijt”:Wij hafwe Erich Larßon nådigest bewilliatt denne Brefwisare och Rysche Diak Isak Tortzakåff somöfwe den Rysche Cathechismi tryckerij Corrector 31 wara skall, Penningar 20_ daler[.] Ährfördenskull wår nådige wilie och befalning, att i låte honom forbe.dhe 20. da när han der påfordrar vthbekomma, så lagandeß att han icke blifwer förorsaka för hungerß nödh och nakenheetskull att öfwergiffwa tryckerijt, och draga sin kooß. Här retter eder effter. 32Pengarna kvitterar Torčakov ut den 22 april, uppenbarligen på plats på slottet: ”апрҍлвь. кв де . по сеи королевско[и] грамоты я исак вsял у казначея дватц| еѳимковсвҍиских дн ~ гь исак торчаков”. 33Det tredje brevet är ännu en reaktion på Torčakovs besvär om sin nödlidande familji Jamgorod och är ställt till guvernören över Ingermanland:Effter det Nilß Aßerson wij hafwe befallet denne Rysche Diack Isak Tortzakåf att han corrector här iStockholm öfwer den Rysche Cathechesens tryckerij wara skall, derföre och på det hans hustru ochBarn i millan tijdh som han är här icke mage lijda nödh, Befalle wij eder nådeligen det i låthe hanßHustru der aff Narwische proviantet bekomme sig till födo och vppehälle Sex Tunnor Spannemåål[registrerad hos mottagaren d. 27/5 1628]29 Torčakov och Mattsson befann sig denna vår i Stockholm, och detsamma kan mycket väl gälla Flörich.Dennes förläningar i Finland och Uppland är bekanta i litteraturen (ex. Maier & Droste 2010:58–59), men hanvisar sig sommaren 1627 också ha en gård i Stockholm (Gejrot 1994:208; för Mattssons gård i Stockholm, seibid. 40–41, 89, 110, 266). Om Mattssons engagemang i katekesärendet, liksom om den kyrkoslaviska bibel somfanns i kungliga biblioteket och som Flörich kan ha använt (i Stockholm?), jfr Tarkiainen 1974:83.30 RA. RR, 7/4 1628; med fetstil utmärks läsningar som lexikaliskt eller i tempus avviker från Sjöbergs(1984:33). Bokstäverna is i Cathechism läses med viss svårighet.31 SAOB: ”korrekturläsare; i sht om korrekturläsare anställd vid ett tryckeri”.32 RA. KA. Räntekammarböcker 1526–1630, vol. 86, fo. 134 (med påskriften: ”Till Erich Larß. för een Rÿß”;saknas i RR. Jfr notis om utbetalning ibid., vol. 83, s. 47 (”en Rysk diak som öffuer Ryske tryckerij Correchtorwara skall”); ibid., vol. 84, fo. 6v (”een Rysch diack Isach Tortzak<strong>of</strong> een corrector öfwer den Ryske chatechismiTryckerij”).33 Ibid., med det för bl.a. tidens ingermanländskа ryska och novgorodisk kansliryska inte okarakteristiskasammanfallet av D/I/L-former i singularis för substantiv på -a.17


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesPå plats följer guvernören upp detta med en verkställighetsorder. 34Tempus har förändrats sedan början av april (”will reen skrijfue och på Trycketcorrigere den Ryske Cathechism som här tryckias skall” / ”öfwer den RyscheCatechismi tryckerij corrector wara skall”), när rådet den 4 juli i kungens frånvarobeviljar ett cirka 60 tunnlands gods i ingermanländska Opol’e pogost åt Torčakov,eftersom han ”hafwer fulbordatt [NB! /APM] och opå trÿcket corrigeret den RyskeCatechesin här i Stockholm”: 35Fullmacht för Ryska diack Isach Tårtzak<strong>of</strong>f öfwer twå åbzer Ödeslandh.Wij wnderskrefne Sweriges Rijkes Rådh.Göre witterligit, att denne brefwisere Ryske diak Isach Sergiefßon Tårtzak<strong>of</strong>f, Effter H: K: M:tz wårallernådigste Herres och Konungz befalning, hafwer fulbordatt och opå trÿcket corrigeret den RyskeCatechesin här i Stockholm. Derföre så och på det han frambdeeles deste willigere wara må när såbehöfwes. Opå H: K: M:tz nådige behagh, och widare ratification innan Åhr och dagh sigh atförskaffa, vnne och effterlåte honom twå Åbser Ödeslandh Worobiowo och porhowo wed Jama,medh Engier och alt annatt som der tilhörer; Så frampt att dett icke wore förlähnt någon annan, elleroch icke ifrå Slåtedh mistas kan, frijt niuta, bruka och behålla som förbe:t ähr[.] Förbiude fördenskuldhär medh högbe:te H: K: M:tz Befalningzmän i högre och nidrige Stånd, at giöra honom här emothinder eller mehn i någon måtto.I förlängningen är detta en reaktion på en odaterad supplik från Torčakov från när demedgivna dalerna tagit slut, där han ber om reslov och pengar för sin stora nakenhetsskull; men det torde också ha föregåtts av andra utfästelser från Torčakov, muntligaeller skriftliga, om vidare tjänstvillighet. Säkert är hur som helst att även den bevaradesuppliken är skriven efter fullbordat korrigeringsvärv men före tryckningen: 36Stormechtigste Högborne furste och Herre, Her Gustaff Adolph min allernådigzte Konungh ochHerre, Giffwer E. K. Mt. vthj all vnderdånigheet ödmiukeligen tillkenne, dedh iagh E. K. M.tzvnderdånige vndersåthe, haffwer vthj all ödmiukheet effter E. K. M.tz nådighe befalningreenschriffwit [i marg. tillagt: och corrigeret] den Ryske Catheches som här i Stockholms Stadhtryckias skall. Nw haffwer iag slätt inthet till att äta eller dricka, därhoos gåår iagh bådhe nakin ochbahrfötter, hwadh E K. M.t nådigest mig giffwit haffwer, ähr alt förtärdt. Beder E. K. M.t här medhganska ödmiukeligen och vnderdånligen, om gunst och nåde, och benåder mig där medh, at iag kundeslippa heem, så och någre Pening.r som iag kunde hielpa mig heem till Jamagorodh vthjIngermannelandh, så och gunstigt Paß.Förmodar här opå E. K. M.tz gunstigt och nådigt swar.E. K. M.tz vnderdånige och ödmiuke och troplichtige vndersåtheKyrkio diak widh Spas Kyrkia i JamagorodhIsak Sergi<strong>of</strong>fßon Tartzakow34 ”Jag hafuer Bertell Kruß bekommit H K M bref att den Ryske Skrifuaren Isak Tortzak<strong>of</strong>f skall bekomme SexTunnor Spannemål. Derföre är min befalning at j late b:e Skrifuarens hustru bekomma b:de Sex TunnorSpannmål halfftparten j Rog och den Andre halffue Parten j Korn.” (Jama, den 26/5. Bägge i KrA. MR 1628/12;det kungliga brevet saknas i RR.)35 RA. Rådets registratur, 4/7 1628.36 Skrivet med Bengt Mattssons hand och bevarat bland skrivelser från honom i RA. Bibliographica, vol. 14. Detgår inte att säga säkert om detta är originalsuppliken; det finns inga anteckningar på baksidan om när den ärmottagen, vilket är det normala för suppliker som inkommit till kansliet. Man noterar att Mattsson somöversättare/skrivare eller som kopist särskilt uppmärksammat att han först underlåtit att skriva att Torčakov ävenkorrigerat katekesen/katekessatsen.18


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...Illustration 2. Torčakovs underskrift i översättning, 1628 (RA. Bibliographica, 14).Torčakovs slutliga resepass har inte gått att återfinna, men det finns ett indirekt, om änsvagt tecken på att han kan ha stannat besynnerligt länge i Stockholm även sedan hanfått brev på sin förläning. Säden som skulle utlämnas till familjen enligt order den 26maj 1628 tycks ha hämtats ut i Jamgorod ”den juni [71]36 [dvs. 1628, AP-M]” (”в[р]лs г · июн вь де”). Den kvitteras dock ut av honom först den 25 februari 1629(”#ахкөг · февраля вь ·ке· де”). 37 Det är möjligt att Torčakov blivit kvar i Stockholmännu när båtförbindelsen bröts för vintern, och att han först i februari kommit hemlandvägen längs Bottniska viken.6. Jordägare och skollärare – till ett nytt liv i IngermanlandRedan då målet mot Torčakov och Pedersson rullades upp, fråntogs de två sina poster,och det trängande behovet av en kornskrivare gjorde att Stepan Ryžkov, en tidunderstödd av en av sina bröder, degraderas till Torčakovs post. 38 Vi kommer intelängre att finna några ryska kanslisekreterare på Jama, inte heller har Torčakov någotmer att hämta bland slottsfolket. Dock är han nu innehavare av ett litet gods, för vilketdet visserligen förväntas att han ”deste willigere wara må när så behöfwes”.Få har som den forne kornskrivaren varit medvetna om vilka små gods som kundevara värda att inneha i länet. Det nu försvunna lilla ödeslandet Vorob’evščina i Opol’epogost går att placera genom det tveklöst närliggande Porchovo, som också givitsTorčakov, på floden Lugas norra strand, sydost om Jamgorod. 39 Han kände så mycket37 KrA. MR 1628/12.38 Se de nya räkenskaperna från maj i EAA. 278.1.XXV-187.39 A. Andersin, ”General Charta öfver Provincien Ingermanland” (1703/4): KB. KoB St.f. Utl. kartor; Jugozapad…u.å.:32; jfr ordningen på öden och byar 1626 i RA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, 77: Årliga räntanför 1626, s. 113. Förläningsbrevets Worobiowo är ett undantag gentemot de ingermanländska källornasWorobi<strong>of</strong>fzina etc.; för den sannolika ryska formen jfr t.ex. Golubovščina och andra toponymer iNordvästryssland med det sskt från 1500-talet här produktiva suffixet -ščina (Vasil’ev 2005:370, 26–27).19


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesbättre till de två ödena som de just hade arrenderats av Jamgorods hakelverksborgare,och dessförinnan brukats av zemcy. De må ha kallats öden, men marken var hävdad. 40Av allt att döma vid ett nytt besök i Stockholm 1636, om vars anledning utöver detuppenbara vi inte skall spekulera här, ber Torčakov om konfirmation på sina gods avden nya regeringen. 41 För Vorob’evščina sker detta utan vidare; för Porchovo skall hanhädanefter betala skatt, och det är möjligt att han avsäger sig det. 42Men tjänsten kallar; antingen för inkomstens skull eller för att han måste göra rättför sin förläning. Ett samlat inrättande på kunglig order av barnskolor vid de småingermanländska fästningarna, däribland Jama, är känt endast från 1642 (ex. Öhlander1898:223), även om det på åtminstone en fästning fanns en skola för knektbarnenredan 1636. 43 En källa antyder att även Torčakov var verksam som lärare vid ensmåskola i Jamgorods hakelverk (eller möjligen på slottet) efter sin hemkomst, enskola om vilken vi annars saknar uppgifter. Den svenskryske adelsmannen ellerbajoren Stefan Amin<strong>of</strong>f noterar i sitt testament att han hållit sin styvson Simon Kalitin”zu Jammo vndt auch zu Iwanogorådh beij Jacob Serge<strong>of</strong>f, vndt auch fier Jahro indeusche schull”, för vilket allt skolpeng betalats åt skolmästaren. Kalitins skolgång är1638 redan avslutad, vilket placerar skoltiden i Jamgorod under 1630-talets första år. 44Skolan kan ha varit ett rent ortodoxt kyrko- eller lekmannainitiativ, men kan ocksåutgöra en parallell till den skola som generalguvernören lät inrätta på Nyenskans vidNevan 1632 och som i princip (men med föga framgång) vände sig även tilllantbefolkningen. 45 Ett svagt indicium i den riktningen kan vara att det i Torčakovssammanfattande lista från 1650 (?) över barn som alls läst för honom ”i skolan” (vilkethuvudsakligen gäller Ivangorod) finns en son till Bertil Kruus, Jacob Pederssons någotryskkunnige efterträdare som fogde på Jamgorod. 46På detta tidiga stadium av rysk skolundervisning i Ingermanland har vi kunskaperom ytterligare en rysk lärare och diak, som undervisar i ryska och finska och somkastar ljus på vilket slags personer som kunde komma på fråga för en tjänst somTorčakovs. Tim<strong>of</strong>ej Tim<strong>of</strong>eev syn Popov, rysk skrivare på Nöteborgs slott,synbarligen diak i Nöteborgs hakelverk och med största sannolikhet son till den ryske40 RA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, 77: Årliga räntan för 1627, s. 81. Det är intressant att notera attTorčakovs förläning längre fram alltid kommer att räknas upp bland prästförläningar och efter Torčakovs dödtillfalla den ryske prästen eller diaken i Opol’e pogost (ex. FRA. 9705, ss. 268f; FRA. 9746, s. 507; FRA. 9745,s. 40), jfr nedan. De specifika skälen till att förläningen gjordes har omsider glömts bort, men kunskapen omTorčakov som kyrkotjänare lever kvar (eller bara den på plats automatiserade förståelsen av ordet diak).41 Kungligt brev 20/8 1636, kopia i: RA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, vol. 93, andra pagineringen, fo. 51r.42 Jfr RA. Livonica II:363, 19/12 1637.43 Akiander 1865:97; EAA. 278.1.XXIV-82, fo. 413, 459, 487.44 LVVA. 109 f., 2 apr., 1384 l., fo. 9–13. Torčakov kallas i denna tyska översättning av det ryska testamentet för”Jacob Serge<strong>of</strong>f”, men Torčakovs elevlista från 1650 (?, jfr nedan) bekräftar Kalitin som hans elev.45 Jfr §11 i kexholmska allmogens supplik 8/6 7141/1633: RA. Livonica II:717. Om elevsammansättningensådan den blev, se Küng 2006:103.46 I. Torčakovs odaterade (1650?) supplik t. A. Oxenstierna: RA. Oxenstiernska samlingen, E787; jfr om Kruus:RA. Livonica II: 364, 25/6 1639; ЕАА. 278.1.XXV-187; KrA. MR 1626/17. — En aning om att denna skolahade ryskt medinitiativ ges av att ryssarna inte kommer att vilja skicka sina barn till ”then swenska Scholan”som inrättas på Jamgorod ett decennium senare (H. Stahlius t. KM, 9/8 1643: RA. Livonica II:202).20


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...prästen där, var senast 1636 avlönad som rysk diak i anslutning till skolan påNyenskans. Han torde dock också ha varit den diak som redan 1632 skulle biträdapraeceptorn i Nyen och för vilkens undervisning det bör ha varit som ”ryska skolan”där på regeringsbeslut 1634 mottog en rysk bibel för ”ungdomens institution”. 47 Somskrivare på slottet, skollärare och, som tycks rimligt, d’jačok i hakelverkets kyrka, elleri alla fall skriftlärd prästson, bidrar han med en vacker parallell till Torčakov ochbekräftar vår bild av hur provinsens kyrkliga skriftlärda användes.Illustration. 3. Den tre mil långa vägen från Jamgorod (Iamo) till Ivangorod, c:a 1678 (Andersinsgeneralkarta, 1703/4 ( KB. KoB St.f. Utl. kartor).7. Till periferins centrum – skolmästaren i IvangorodSenast i maj 1637 förelåg en rysk skola även i Ivangorods hakelverk. 48 Då antasTorčakov som ”Rysk Skolemästare” i hakelverket och kan för den ändan kvittera ut47 Rekonstruktion: EAA. 278.1.XXIV-77, fo. 721, 741, 825; RA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, 91:Specialräkning över ingermanländska staten 1635/36; Nils Mannerskiöld t. H. Olsson, 8/3 1637: RA. LivonicaII:362 [för den senares vitala placering jfr EAA. 278.1.XXIV-77, fo. 759ff; ibid. 278.1.XXIV-82, fo. 445ff; KrA.MR 1645/13, fo. 1066–1067]; protokoll Nöteborg 23/5 1636: RA. Livonica II:196; FRA. 9656; E. N. Aspegren tC. C. Gyllenhielm, 16/6 1639: RA. Carl Carlsson Gyllenhielms samling, E3767; Saloheimo 1995:153;Pereswet<strong>of</strong>f-Morath 2008; v. Bonsdorff 1891:446, jfr 448.48 Den var sannolikt äldre, och av potentiell betydelse för Torčakov kunde den ”Ryske skolmästaren påIvangorod” vara som avlönas på ingermanländska slottsstaten åtminstone 1631 (RA. KA. Östersjöprovinsernasräkenskaper, vol. 35, fo. 1214, 1362); prepositionen ”på” och löneförhållandet antyder dock att detta inte är entjänst i hakelverket utan på slottet. — De första årtiondenas skolväsende i svenska Ingermanland förefaller migmer komplext än de i litteraturen florerande uppgifterna och utredningarna ger vid handen (jfr Öhlander1898:221–226; idem 1900:177–188; Väänänen 1987:42–46; Naber 1995:22–36, sskt 34–36; 45–47, 53–54, 64–80; Lotman 2000:112–132). Särskilt ter sig osäkerheten stor vad gäller förhållandet mellan de ryska skolorna i21


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesJamgorods djäknepenningar, 30 daler kopparmynt. 49 Senast i samband med detta tordeTorčakov med familj ha flyttat till Ivangorod och bosatt sig utanför hakelverket, därmånga av de mest inflytelserika borgarna bodde; 50 i vilken utsträckning familjenvidare kommer att vistas på Vorob’evščina är okänt. Som vi förstår när vi härnäststöter på Torčakovs skola, var den sannolikt i rysk regi och nära knuten tillhakelverksborgarna själva. Att lönepengar kunde kanaliseras genom guvernören tyderi så fall på något slags kompromiss och kan vara länkat till den katekesundervisningsom kom att bedrivas där, liksom fallet kan ha varit i Jamgorod.Vår bild av skolan härrör från oktober 1642, då Torčakov och en annan inte tillnamnet nämnd diak var lärare. Som vi ser av förhören efter ett uppträde i den ortodoxakyrkan mellan superintendenten Henricus Stahlius (Stahell) och den ryskaförsamlingen, låg ”Scholan, som Diaken Isac håller” i anslutning till den nya ortodoxakyrkan i hakelverket. Då superintendenten med onödigt självsvåld tog sig före attförhöra de ryska skolpojkarna, visade sig Torčakov och hans djäknar betydligt mertillmötesgående än såväl församlingsprästen Osip Markov som Torčakovs kollega: 51[...] gick Supintendens till Isaak Ryske Diaken, och examinerade hans disciplar, dher instellte sig återRyske Prestenn Oßippa och begynte der att ropa, att man icke dhem kunde wäll förhöra förr än be:teOßippa bleff vthwister, och sedan bleffuo Poikarna förhörde, och eendeel aff dhem kunde theresChristendomsstycker läsa, och några Konung Dauidz Psalmer memoriter recitera. Then andre RyskeDiaken stack sig vthur wägen, stengde dören till, och wille icke låta sine Scholepoikar examinera.Stahlius har mer eller mindre direkt kunnat gå från den ortodoxa kyrkan till skolan,och liksom han kan den ryske prästen infinna sig från kyrkan. Även något senareplaner på att Ivangorodborgarna skall bygga sig en skola 52 antyder att man fram tilldess använder en (kyrko)lokal som inte är direkt ämnad som skolhus. Den ”andreRyske Diaken” var sannolikt Dementij Archipov, rysk kollega vid Katedralskolan iNarva 1643 (Väänänen 1987:150). 53I vårt dubbla försök att förstå Isaak Torčakov och de i likhet med honom användadiakerna är ännu en personhistorisk exkurs påkallad. Den i Ivangorod föddeIvangorods hakelverk, fästningsskolan på Ivangorod och Narvas ”ryska skola” och senare dess trivialskola, samt,från 1647, mellan skolan i Narva och den i Narvas ryska förstad.49 N. Mannerskiöld t. L. Mattsson, 3[?]/5 1637: RA. Livonica II:362; Torčakovs kvittens av den 2/6 1637 samtnotis i räkenskaperna i: RA. Östersjöprovinsernas räkenskaper, vol. 40: Jamo läns räkning 1636–1637. Redan iden äldsta kända bevarade längden över Jamgorods hakelverkare från 1636 saknas familjen Torčakov (ibid.).50 Ex. mantalet i FRA. 9647; Pereswet<strong>of</strong>f-Morath 2009:203–205.51 Relation av fem lutherska präster ang. 31/10 1642 i bilaga till E. Gyllenstierna t. KM, 24/3 1643: RA.Livonica II:170. Jfr ”att Prästen Åsip, icke allenast i Kyrkian, uthan och fölliandes Hl. Superintendenten: uthiScholan, som Diaken Isac håller, oliudh giorde. der till Åsip nekade, dock bleff aff Probsten Hr Erich öfuertygat,att han hade så brukadt munnen, att dhe nödgades wijsa honom dören” (Protokoll 27/2 1643 i bilaga till sammabrev).52 Stahlius ämbetsberättelse 16/3 1644: RA. Livonica II:202.53 Så många som lärare efterfrågade diaker torde inte ha funnits i systerstäderna Narva-Ivangorod, och när, avskäl som vi snart skall se, Dementij 1644 gjort sig omöjlig och en ny rysk lärare insätts i Katedralskolan 1644,tar denne samtidigt plats i den nya pedagogin i Ivangorods ryska hakelverk (M. Wennickis kvittens 3/8 1644:KrA. Militieräkenskaper 1644/9, fo. 321; jfr även Väänänen 1987:45, 297). För en kyrklig koppling mellanDementij och prästen Osip, jfr nedan.22


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...”Děmentejka Archipov syn” fixeras som avlönad ”stolbovo[j] d’jač[ok]”, ellertullskrivare, i Ivangorod 1628. 54 Känd i staden som en fyllbult och bråkmakare, visarhan sig dock vid sidan av sina sysslor som tullskrivare och skoldiak ha också andraåligganden. Som ”Demente schriffuaren” – protokolltexten översätter ryskaförhandlingar – står han i april 1644 inför det ryska rådet i Ivangorod. Inte bara harhan stulit rådets lagbok; han har också stulit en bok ur kyrkan, såsom fader Osipvittnar. På pingstdagen 1643 har Dementij ”bedit honom i kyrkian att han måtte lånahonom booken till Siunga vttaff, dett han och giorde, och När Gudztiensten waarförrättadt skulle han Demente laga dett dijt igen”. Dock glömde prästen bort det helatills han behövde boken för fyra veckor sedan; och när varken präst eller klockarekunde hitta den, uppdagades att Dementij pantsatt den för brännvin på krogen. Hanbenådas trots sina brott till livet om han inom tre dagar packar sig från staden föralltid. 55 Det står tämligen klart att ”Demente schriffuaren”, som sjöng underpingstgudstjänsten ur en liturgisk bok för de rörliga högtiderna, är d’jačok i kyrkan.Detta understryks ytterligare av att prästen i sitt letande inte vänder sig till någonytterligare kyrkodiak i triaden präst–diak–klockare, utan endast till den sistnämnde. IArchipov samsas alltså, om än kanske inte på en gång, funktionerna tullskrivare,skollärare och d’jačok (eller: tulldiak, skoldiak och kyrkodiak). Att vi endast indirektfår fram uppgifterna om hans kyrk<strong>of</strong>unktion, förklaras av källäget: inga ortodoxakyrkoräkenskaper finns bevarade för svenska Ingermanland; vi måste nöja oss medsvenska räkenskaper som behandlar poster och funktioner av någorlunda direktbetydelse för den svenska administrationen. På grund av att mantalsskrivningen vidare<strong>of</strong>ta sköttes något annorlunda i hakelverken, har vi också den märkliga situationen attpå de platser där det ortodoxa kyrkolivet kanske var livligast och prästerskapet mestkvalificerat, de reguljära uppgifterna om kyrkotjänarna <strong>of</strong>ta är mest sparsamma.Domslutet över Archipov förklarar också hur det 1644 plötsligt kan finnas plats fören ny ”rysk” lärare såväl i Narva som i en ny, av de lutherska makterna uppmuntradskola i Ivangorod. Men valet, som faller på den sannolikt vitryske och knappastortodoxe lärde Matthæus Winnicki/Winnetzki, vilken tycks vara överhetens kandidat,verkar trots läpparnas bekännelse inte tilltala den ryska befolkningen, och oaktat att deär skyldiga att avlöna honom, skickar få sina barn till Winnetzkis skola. 56 När 1647Ivangorods ryska befolkning med kyrka och skola flyttas över till Narvas norra förstadoch administrativt uppgår i Narva, 57 förblir Torčakov skollärare. I denna nya regiförväntar han sig ersättning (”Solarium”) från den tysk-svenska magistraten i Narvasåväl för sin tjänst i skolan som för sin i övrigt okända ”Gemeine Dienst”, som han54 RA. KA. Baltiska fogderäkenskaper, F.415: 1620–1628.55 EAA. 632.1.16, 1ar–2v. Märk att den anklagade och några omständigheter anges felaktigt i Lotman 2000:120.56 Stahlius t. KM, 14/9 1644: RA. Livonica II:202; det går inte att säkert avgöra huruvida Torčakov är den andreav de två skolmästare som året därpå (?) undervisar i ”läsande, skriffwande, räknande och bidiande” i denna illabesökta skola (H. Stahlius och E. J. Albogius t. KM, odat. (1645?): RA. Livonica II:202).57 Se Soom 1937:265–285; jfr Pereswet<strong>of</strong>f-Morath 2009:202–3.23


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesskriver i en supplik i september 1649, då han ännu inte fått ut någon lön för dessa tvååren (EAA. 1646.2.278). Detta bör vi se i ljuset av en odaterad upprörd supplik frånWinnetzki till magistraten om att Isaak kräver djäknepengar av honom, trots att detbara var Winnetzki som skulle förestå (”regere”) den ryska skolan. 58 I april 1649beklagar sig superintendent Stahlius inför rätta att den ryska församlingen inte givitfull lön åt hans protégé, diakonen (?) Ignatij ”und Wenetzkij dem RusischenSchulmeister” (EAA. 1646.1.78, fo. 29r), men några klagomål om utebliven betalningtill Torčakov från församlingen luftas inte. Det exakta makt- och huvudmannaförhållandetoch de exakta uppdragen är svåra att reda ut, men att döma av nästatillgängliga vittnesmål tycks Isaak bedriva läs- och katekesundervisning på ungefärsamma sätt som i Ivangorod (skolan i Narvas förstad verkar f.ö. ligga i anslutning tillden nya ryska kyrkan 59 ), och han gör det i sin egenskap av rysk kyrkotjänare i Narva.Hösten 1650 (?) gör Torčakov i en supplik till drottningen gällande att han ärförordnad av generalguvernören och Narvas magistrat[...] vtj Skuulan, dett iag Ryßiske vngdomen och andras barn skulle lähra läsa Lutheri Lillacatechismo [tillagt i marg.: som är trykt i Stockholm] på Ryßiske språket, hwilket faller mig förswårt och till stoor beswär, att där wid förbliffwa, och ingen solarium till mitt vppehälle och födan.Men där och E Kong. Mtt. Allernådigst så behagade att förbe.te Ryßiske vngdoms vnderwijsning vtjförbe:te Lutheri lilla catechismi på Ryßiske språket må hafwa framgång, och iag deste bättre minhögsta flijt där till anwenda kunde, Altså länder min vnderdånige på dett allraödmiukeligest böön ochbegäran E. Kong: M.tt allernådigst tektes lata förordna till mitt vppehälle vtaff E. Kong: Mttz ochKronones Pråwiantet i Narffwen.Han tecknar sig ”Isaak Sergiev Kyrkio diak wed Ryßiske Kyrkian vtj Narffwen”,medan det på baksidan konstateras, sannolikt vid kungliga kansliet, att suppliken ärfrån ”Ryßiske Schuulemestaren i Narven”. 60 Det faktum, att nästan alla i denhögintressanta elevlista, som han bifogar sin böneskrift, är ryssar, talar starkt för atthans hittillsvarande verksamhet i Narva främst varit vid en skola knuten till denortodoxa kyrkan i förstaden och knappast i den tyska Gamla stan. Detsamma bör, tilldess källorna kontrollerats, antas gälla uppgiften att han ännu 1651 var ryskskolmästare och lärare i ”ryska skolan” i Narva (Luther 2000:561).8. Uppdrag för stad och rådAv de tre bevarade suppliker till kanslern som Torčakov underskrivit å de ortodoxaborgarnas i Narvas förstad vägnar tillsammans med sin med-borgare Afanasij Sosnakan vi någorlunda säkert sluta oss till att de två representerar Narvaryssarna vid58 Det har givits ”singulari mihi Scholam Ruthenicam Regere, et Isaacus exigit a me partem accidentiarumScholasticarum” (EAA. 1646.2.287).59 Jfr tomtboken i EAA. 1636.1.3522.60 Suppliken finns inlagd bland de ryska Narvaborgarna suppliker till Axel Oxenstierna, som dateras i följandenot, och torde härröra från samma tillfälle; datering av den specifika suppliken bekräftas ytterligare av attTorčakov ju ett år tidigare vänt sig till Narvas magistrat i samma ärende och nu alltså går till högre instans.24


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...drottning Kristinas kröning hösten 1650. 61 Att han valts till deras representant vittnarom vilken position han nått. Säkert är det ett taktiskt val från deras sida: Dels hadeTorčakov gjort kronan tjänster förut, vilket man kunde hoppas skulle ge honom en röstnär han framförde borgarnas krav och förhoppningar; dels hade han faktiskt vistats engång i Stockholm något år (om än delvis i fångenskap) och därefter ytterligare något,vilken erfarenhet måste ha setts som en fördel. Men även bortsett från sådana taktiskaöverväganden var Torčakov en man att räkna med. Hans unika situation belyses av atthan samtidigt som ende ryske borgare hör till de ingermanländska jordägare somgemensamt bekostat den ingermanländska adelns representanter vid kröningen (jfrEAA. 1656.1.32, fo. 9v); för vid sidan av en gård i Narvas förstad (EAA. 1636.1.3522)har han kvar sitt lilla gods i Jama län. Åtta år efter sin ankomst till Ivangorod hadeTorčakov också blivit ”stadsskrifware i Iwangorods rådstugu” eller, som han självundertecknade det ryska rådets domstolsprotokoll, ”ıванегородцкои ратуши діякъ”(1645 och 1646/7) och ”ратушнои діяк ıванегородцкого посаду[?]” (1646). 62 Hanförblev det sannolikt tills staden tvangs flytta och rådet miste sin timliga funktion.Illustration 4. Isaak Torčakovs signatur som Ivangorods rådssekreterare, 8/10 1646 (EAA.632.1.19, fo. 91v).Isaaks position i samhället liksom de medel han kunnat samla ihop torde ha bidragittill äldste sonen Parfenijs framskjutna position i den yngre generation ortodoxaNarvaryssar (med nära förbindelser med familjen Belous, en av provinsens mestvälbärgade ryska köpmansklaner, och resurser att med en av dess medlemmar undernågra år arrendera ett av provinsens adelsgods (EAA. 1646.2.434)). Men liksom detvar kyrkodiaken som framträdde en gång på 1620-talet när kornskrivarens skrud föllav Isaak Sergeev, är det kyrkodiaken vi ser när det världsliga råd som anlitar honom61 RA. Oxenstiernska samlingen, E787. Det finns en fjärde, ej med namn underskriven supplik, somuppenbarligen är från samma tillfälle. Supplikerna är odaterade, men går att datera genom det kungliga brev tillNarvas borgare av den grekiska religionen av 27/11 1650 som besvarar många av deras punkter och som finnspublicerat i Akiander 1865:20–22. Det framgår av den sista suppliken att supplikanterna ännu befinner sig iStockholm tillsammans med representanter för själva staden Narva.62 EAA. 632.1.19, 1645–48, fo. 91v, 121r; Soom 1937:295. Ännu 1644 sköts sysslan av Stepan Ryžkov som gåttföre Torčakov till ett Ivangorod som suger åt sig provinsens bästa ryska krafter (EAA. 632.1.16, fo. 16v; jfr RA.Östersjöprovinsernas räkenskaper, vol. 40, fo. 49).25


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...rysk adel, ett antal ryska präster samt ryska och tyska borgare. Samtidigt svor dettveklöst mot vad många av Ivangorodryssarna kunde önska (jfr om situationen ex.Lotman 2000:118–119). Men trots att ”eendeel” av eleverna kunde recitera vad deskulle, så att han med viss framgång torde ha lärt dem att läsa ur bok och att memorerautantill, så var det på lektionerna säkert inte fråga om några teologiska utläggningar(möjligen utöver viss undervisning i ”bidiande”). Torčakov arbetade på den ryska ortdär motståndet mot den lutherska katekesen var som mest intensivt, och det ärantagligen särskilt Ivangorods ortodoxa som enligt en svensk rapport vill att ”deeresPrester” flitigt skall lära gamla och unga att ”rett läsa och bedie” ur ”deeres egneRyska Böker”. 65 Han var själv en dålig lutheran; ja, inte någon lutheran alls och inteheller någon luthersk propagandist. Trots alla fagra ord från den ryska eliten så är det idenna generation mest bara ”der Bojaren kinder” som förblir vid den nya lutherska trode bibringas med bland annat den ryska katekesens hjälp; för hakelverksborgarnas ochböndernas barn leder det inlärda däremot inte till stora resultat. 66 Torčakov förbliralltid kyrkodiak, om än kanske, som många, med synkretistiska och växlandepragmatiska föreställningar. Och medan en son frodas i Narvas handel, gifter sig enannan med dottern till en hemlig Moskvaivrare, Torčakovs medsupplikant från 1650,och kommer efter det ryska kriget att begravas i en klosterkyrka i Pskov. 67 Närsuperintendenten klagar över att de ryska prästerna och skolmästarna föga bekymrarsig om Bibel och tro utan blott hänger sig åt sina ”papistiska” kyrkoceremonier, kanTorčakov ha varit i blickfånget. 6810. Slutreflektion om språklig kompetensJag har medvetet undvikit den kvistiga frågan om huruvida Torčakov kan ha haft enhand med i det egentliga utformandet av 1628 års katekes’ sluttext, och valt att i ställetkoncentrera mig på vilken ”typ” denne katekesens ryske ”korrektor” representerade.Det var en fråga som historiografin hade gjort nödvändig, samtidigt som den gav etttillfälle att betrakta ryskingermanländsk ”intellektuell” kultur under svenskt styre ochde <strong>of</strong>ta missuppfattade diakerna ur nya synvinklar. Att det absoluta huvudansvaret föröversättningen låg hos Hans Flörich kan knappast ifrågasättas idag, men det är därmedinte sagt att översättningen och språkformen tillkom helt utan input från andra.Någon litterär flerspråkighet skall vi hur som helst knappast vänta oss av IsaakTorčakov. Att han i någon utsträckning kunde kommunicera med svenskar och tyskarefter att under en rad år ha varit verksam som en av två ryska ämbetsmän på Jamgorod65 P. L. Alebeck t. A. Oxenstierna, Narva 2/4 1643: RA. Oxenstiernska samlingen, E758.66 Stahlius t. generalguvernören 4/11 1652: RA. Livonica II:202; kontrastera t.ex. Stahlius t KM 9/8 1643, ibid.Och för adelsynglingarna var det inte den förträffliga undervisningen som gjorde skillnaden, utan det faktum attman för att bevara sina privilegier var skyldig att utåt sett överge fädernas tro (Pereswet<strong>of</strong>f-Morath i tryck).67 SSA. Stockholms magistrat o. rådhusrätt. AI:17, ss. 547–548; Gadziackij 1945:21; Lebedev 1895:18.68 Stahlius t. KM, inlämnad 16/5 1642: RA. Livonica II:202.27


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesoch producerat räkenskaper som sedan skulle överföras till svenska, ter sig självklart.(Detsamma torde f.ö. gälla östersjöfinska.) Han hade också lyckats undervisa ett antal”lybska” elever i sin skola. Hans formella säkerhet torde däremot inte ha varit stor, ochvi noterar att de egenhändiga kvittenser vi med säkerhet kan tillskriva hans hand ärskrivna på ryska. När han 1650 skall inlämna en skrivelse till kanslern i Stockholm –och det framgår att parallella skrivelser under denna vistelse inlämnats till drottningen– har det noterats för deras bruk: ”эту подати канцелеру”. Tillsammans med enuppgift i den andra skrivelsen till kanslern detta år kan den bekräfta Torčakovsbetydande osäkerhet i högre nivåer av svenska och tyska. I den översatta skrivelsensägs: 69[...] dy Gud bättre oß, ded wij sielfwe icke kunna tala om wåres stora nöd och beswärings ochklagemåhl in för E[rs] G[reflige] N[å]de[.] Wij hafwe intet heller någon Tålk som wår anlägnebeswär och klagemål in för Hennes Kong: M.tt vtseij will, dy wij icke kunna sielffwe utsäija wårmening.Om Torčakovs kansliryska vet vi numera något litet; men trots att han tveklöst var vanvid att läsa och sjunga ur bok, vet vi inget bestämt om hans kyrkoslaviska akribi. 70Sådant är läget idag.Repositorier med refererade handskrifterEAA, Ajalooarhiiv (Estlands Historiska Arkiv), Tartu.FRA, Finlands Riksarkiv, Helsingfors.KB, Kungliga biblioteket, Stockholm.KrA, Krigsarkivet, Stockholm.LUB, Lunds Universitetsbibliotek, Lund.LVVA, Latvijas Valsts vēstures arhīvs (Lettlands Statliga Historiska Arkiv), Riga.RA, Riksarkivet, Stockholm.69 RA. Oxenstiernska samlingen, E787: Narva. Jfr i den ej underskrivna suppliken från samma tillfälle att omNarvatyskarna bestrider deras begäran måtte kanslern ”oß förr än H. M.tz edsworne Translator förreser, tillförhöör och muns [dvs. i konfrontation mellan parterna] stella låtha, ty elliest måste wij befara, at wåre ordh ickeså troligen och rätt, som dhe elliest uthom all falskheet wäl framställas skole, vthsäijas” (ibid.). Den brasklappenskall ges att även den som till vardags rådbråkade ett språk med någon framgång gott kan ha dragit sig för attorera inför drottning och kansler, men temat om att inte kunna kommunicera är här ovanligt kraftigt utvecklat.70 Jag hoppas i framtiden kunna återkomma till en analys av det tjugutal rader på ryska som vi har bevarade avTorčakovs hand inom ramarna för mitt övergripande projekt om Rossica Ingrica. Det kan påpekas att enjämförelse mellan Torčakovs (i och för sig varierande) handstil och den rika provkartan på skoropis’-bokstäver ien handskriven text av outrett ursprung (RA. Extranea 157.6), besläktad med det odaterade StockholmstrycketAlfabetum Rutenorum, en av de ”svenskryska” lutherska katekeserna, inte pekar mot Torčakov som skrivarenbakom manuskriptet.28


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...SSA, Stockholms Stadsarkiv, Stockholm.TÜR, Tartu Ülikooli Raamatukogu (Tartus Universitetsbibliotek), Tartu.UUB, <strong>Uppsala</strong> Universitetsbibliotek, <strong>Uppsala</strong>.Tryckta referenserAkiander, M. 1865. Bidrag till kännedom om Evangelisk-lutherska Församlingerne iIngermanlands stift. Helsingfors: J. C. Frenckell & Son.Akty… 1841: Акты исторические, собранные и изданные Археографическоюкоммиссіею 1. Санктпетербургъ: Археографическая коммиссія.Bernštam 2005: Бернштам, Т. А. Приходская жизнь русской деревни: Очерки поцерковной этнографии. Санкт-Петербург: Российская Академия наук. Музейантропологии и этнографии им. Петра Великого (Кунсткамера).v. Bonsdorff, C. 1891. ”Nyen och Nyenskans. Historisk skildring”. Acta SocietatisScientiarum Fennicæ 18, 349–504.Bring, S. E. 1919. ”Till den svenska slavistikens äldsta historia”. Nordisk tidskrift förbok- och biblioteksväsen 6, 186–194.Dela… 1927 [titelbladet har: 1926]: Дела Тайного приказа 4. Ленинград:Издательство Академии Наук СССР (Русская историческая библиотека 38).Ďurovič, Ľ. 2000. ”Kyrkslaviskan – svenskt missionsspråk på 1600-talet”. A. Jönsson& A. Pilz (red.) Språkets speglingar. Festskrift till Birger Bergh. Lund: Skåneförlaget,358–367.Gadziackij 1945: Гадзяцкий, С. С. ”Борьба русских людей Ижорской земли вXVII веке против иноземного владычества”. Исторические записки 16, 14–57.Gejrot, J. (red.). 1994. Stockholms tänkeböcker från år 1592. 16: 1627. Stockholm:Stockholms Stadsarkiv.Golubinskij 1901–1904: Голубинскій, Е. Исторія русской церкви. I:1–2. Москва:Императорское общество исторіи и древностей россійскихъ при МосковскомъУниверситетҍ.Lebedev 1895: Лебедевъ, А. Е. (utg.). Историко-статистическій очеркъпсковоградской Варлаамовской церкви. Псковъ: Псковское АрхеологическоеОбщество.Jugo-zapad… u.å.: Юго-запад Ленинградской области. Атлас. Масштаб1:100 000. U.o.: Военно-картографическая фабрика.29


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesKüng, E. 2006. ”Die Entwicklung der Stadt Nyen im zweiten Viertel des 17.Jahrhunderts”. Forschungen zur baltischen Geschichte 1, 82–107.Lotman, P. 2000. ”Ingermanlands kyrkliga utveckling från superintendenturensinrättande till svensk-ryska kriget 1640–1657”. T. Jansson & T. Eng (utg.). Stat –kyrka – samhälle. Den stormaktstida samhällsordningen i Sverige och Östersjöprovinserna.Stockholm: Almqvist & Wiksell International (Distributor) (Studia BalticaStockholmiensia 21), 87–137.Luther, G. 2000. Herdaminne för Ingermanland 2: De finska och svenskaförsamlingarna och deras prästerskap 1704–1940. Helsingfors: Svenska litteratursällskapeti Finland (Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 620).Löfstrand, E. & L. Nordquist. 2009. Accounts <strong>of</strong> an Occupied City. Catalogue <strong>of</strong> theNovgorod Occupation Archives 1611–1617. [Series II.]. Stockholm [: Riksarkivet](Skrifter utgivna av Riksarkivet 31).Maier, I. & H. Droste. 2010. ”Från Boris Godunov till Gustav II Adolf: översättarenHans Flörich i tsarens och svenska kronans tjänst”. Slovo. Journal <strong>of</strong> Slavic Languagesand Literatures 50, 47–66.Naber, J. 1995. Motsättningarnas Narva. Statlig svenskhetspolitik och tyskt lokalväldei ett statsreglerat samhälle, 1581–1704. <strong>Uppsala</strong>: Historiska institutionen (OpusculaHistorica Upsaliensia 15).Nitschke, C. 2006. Die Novgoroder Namenlandschaft zu Beginn des 17. Jahrhunderts.München: Verlag Otto Sagner (Slavistische Beiträge 448).Novgorodskija… 1868: Новгородскія писцовыя книги, изданныя Археографическоюкоммиссіею, T. 3: Переписная оброчная книга Вотской пятины, 1500 года.Первая половина. Санктпетербургъ: Археографическая коммиссія.Nyholm, A. 1996. Två ”svenska” lutherska katekeser på ryska. <strong>Uppsala</strong>: Slaviskainstitutionen [licentiatavhandling].Olearius, A. 1663. Außführliche Beschreibung Der Kundbaren Reyse Nach Muscowund Persien […] Jetzo zum dritten und letzten mahl correct heraus gegeben.Schleßwig.Pereswet<strong>of</strong>f-Morath. 1999: А. И. Пересветов-Мурат. ”Из Ростова вИнгерманландию: М. А. Пересветов и другие русские baijor’ы”. Новгородскийисторический сборник 7 (17). Санкт-Петербург: «Дмитрий Буланин», 366–378.__________ . 2003. ”’Otiosorum hominum receptacula’: Orthodox Religious Houses inIngria, 1615–52”. Scando-Slavica 49, 105–129.__________ . 2008. А. И. Пересветов-Мурат. ”Тимофей Селивестров, поп Орешский”.Inkeri: Inkerin Liiton julkaisu 2008:4 (69), 7.30


Alexander I. Pereswet<strong>of</strong>f-MorathIsaak Torčakov och diakerna: kring den äldre svenska ...__________ . 2009. ”Ryska köpmän och diktare i stormaktstidens Stockholm: kringförfattaren till ’Оплачъ наровескъ’”. J. Lindbladh et al. (red.) The Arts in Dialogue.Essays in Honour <strong>of</strong> Fiona Björling. Lund: Centre for Languages and Literature(Slavica Lundensia 24), 199–234.__________ . I tryck. ”’Chantries Where No Clerks Sing’: On the Russianness <strong>of</strong> theIngrian Bayors, 1617–1704”, Slavistica Vilnensis 54[?].Saloheimo, V. (utg.). 1995. Käkisalmen läänistä ja Inkerinmaalta ruptuurin aikana1656–58 paenneet ja poisviedyt / Aus dem Bezirk Käkisalmi und Ingermanlandwährend der Ruptur 1656–58 Geflohene und Weggebrachte. Joensuu: Joensuunyliopisto (Historian tutkimuksia 11).Selin. 1997: Селин, А. А. ”Ивангородская дорога: западный участок”.М. И. Мильчик (red.). Крепость Ивангород. Новые открытия. С.-Петербург:«Дмитрий Буланин», 215–223.__________ . 2007. ”Конфессиональный парадокс Ингерманландии в 1-й половинеXVII в.”. Материалы по исследованию религиозной ситуации на Северо-ЗападеРоссии и в странах Балтии 4. Санкт Петербург: Издательство РГПУ им.А. И. Герцена, 198–205 [ författaren har använt en textfil tillsänd honom av A. Selin].Sjöberg, A. 1975. ”Luthers katekes på ryska och Alfabetum Rutenorum (Två ryskatryck från början av 1600-talet)”. Ľ. Ďurovič (red.) Kring den svenska slavistikensäldsta historia. Lund: Slaviska institutionen (Slavica Lundensia 3), 9–25.__________ . 1984. ”Hans Flörich och Isak Torcakov, två ’svenska’ rusister i början av1600-talet”. S. Gustavsson & L. Lönngren (red.) Äldre svensk slavistik. Bidrag till ettsymposium hållet i <strong>Uppsala</strong> 3–4 februari 1983. <strong>Uppsala</strong>: Slaviska institutionen(<strong>Uppsala</strong> Slavic Papers 9), 25–35.Soom, A. 1937. ”Ivangorod als selbständige Stadt 1617–1649”, Õpetatud Eesti SeltsiAastaraamat 1935, 215–316.Stefanovič 2002: Стефанович, П. С. Приход и приходское духовенство в России вXVI–XVII веках. Москва: «Индрик».Tarkiainen, K. 1974. ”Den tidiga kyrkliga slavistiken i Sverige”. Kyrkohistoriskårsskrift 74, 71–96.Vasil’ev. 2005: Васильев, В. Л. Архаическая топонимия Новгородской земли(древнеславянские деантропонимные образования). Великий Новгород:Новгородский межрегиональный институт общественных наук.Väänänen, K. 1987. Herdaminne för Ingermanland 1: Lutherska stiftsstyrelsen,församlingarnas prästerskap och skollärare i Ingermanland under svenska tiden.Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland (Skrifter utgivna av Svenskalitteratursällskapet i Finland 538).31


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesÖhlander, C. 1898. Bidrag till kännedom om Ingermanlands historia och förvaltning1: 1617–1645. Upsala: Harald Wretmans tryckeri.__________ . 1900. Om den svenska kyrkoreformationen uti Ingermanland. Ett bidrag tillden svenska kyrkans historia åren 1617–1701. <strong>Uppsala</strong>: Almquist & Wiksellsboktryckeri-aktiebolag.32


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 33–51 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesIzvori za proučavanje i rekonstrukciju ranih slavenskihfonoloških struktura:nešto napomena o kvantitativnim i kvalitativnim odnosimaJuhani NuorluotoOdsjek za suvremene jezike, Sveuĉilište u Uppsalijuhani.nuorluoto@moderna.uu.seAbstract: Sources <strong>of</strong> the Reconstruction <strong>of</strong> Early Slavic Phonological Structures:Remarks on Quantitative and Qualitative AspectsThe purpose <strong>of</strong> this study is to present a critical analysis <strong>of</strong> those sources <strong>of</strong> evidence that arecommonly used in reconstructing phonological developments in the Slavic languages. The types <strong>of</strong>sources can, roughly speaking, be classified into the following categories: 1) written sources (texts,inscriptions etc.); 2) dialect material; 3) foreign sources (glosses, anthroponyms, toponyms, and thelike); 4) loanwords from non-Slavic languages and Slavic loans in non-Slavic languages; 5) contactlinguistics. In general, one could argue that the quantity <strong>of</strong> available sources is important to asuccessful reconstruction, but it is ultimately the quality <strong>of</strong> sources and their correct interpretation thatcounts. Ideally, the reconstruction relies on a larger body <strong>of</strong> different types <strong>of</strong> sources. In this paper,not only the available sources will be analyzed but also their usage in the most representative scholarlyendeavors.1. Uvodne napomeneNa ĉak i veoma površnoj razini može se konstatirati da se izvori za prouĉavanje irekonstrukciju ranijih faza pojedinih slavenskih jezika, odnosno dijalekata razlikuju i ukvantitativnome, ali i u kvalitativnome pogledu. Uopćeno se može dodati da obimnakvantiteta izvorâ (bilo koje ili svake vrste) nije jamstvo kvalitete uspješne i uvjerljiverekonstrukcije. To znaĉi da se upotrebljivost izvorâ mora podvrgnuti kritiĉkoj analizi, ito dvojakoj. Izvori se moraju analizirati, prvo, na tipološkoj razini, tj. njihova seinherentna dokazna vrijednost mora provjeriti na općoj razini (ovo se odnosi na tipoveizvorâ koji se susreću u većini sluĉajeva u slavistiĉkoj znanosti, a to su najĉešće staritekstovi; drugo, analiza se upotrebljivosti mora provoditi na pojedinaĉnoj razini, tj.treba ustanoviti koliko su upotrebljivi pojedini izvori u prouĉavanju pojedinihslavenskih fonoloških razvoja (za takav operativan model v. niže).33


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesSvrha je uvjerljive povijesno-fonološke analize (mehanizama, razloga i kronologijeglasovnih promjena) postići što uvjerljiviju rekonstrukciju (koja je plauzibilna i ufonetskom i logiĉkom pogledu), ali se težišta uporabe izvora i metode rekonstrukcijskihmodela kod pojedinih istraživaĉa donekle razlikuju. Kod jednih (posebicestarijih) autora upravo su sami izvori mjerodavni, mada, sa suvremene toĉke gledišta,ti izvori zaslužuju odreĊenu kritiĉku analizu. Kod drugih je, pak, autora (posebicemlaĊih) težište na logiĉnoj rekonstrukciji, pri ĉemu se izvori rabe za utvrĊivanjelogiĉnosti rekonstrukcije pojedinih glasovnih promjena. U obje je metode, ipak, rezultatĉesto isti, neovisno o tome radi li se o dedukciji ili indukciji. Dakle, u oba je sluĉajapotreban kritiĉki odnos spram samih izvora.Pozabavit ću se u ovome prilogu sljedećim pitanjima:a) dokaznom vrijednosti pojedinih tipova izvora u rekonstrukciji glasovnih promjena na općoj razini;b) dokaznom vrijednosti postojećih izvora u rekonstrukciji pojedinih ranih slavenskih fonološkihstruktura;c) težištima u uporabi pojedinih tipova izvora kod odreĊenih istraživaĉa.U posljednjem se sluĉaju moram ograniĉiti obimom rabljenih radova na najreprezentativnijeprimjere.U ovome prilogu primjenjujem tzv. operativnu metodu, s tim da polazim odpovijesti postojećih slavenskih jezika (ne ulazeći u pitanje što je jezik). Sama metodanije opravdana jer se rane izoglose, kako je ustanovljeno u dijalektološkoj literaturi,ĉesto ne poklapaju s današnjim granicama slavenskih jezika. Operativnost se oslanja,prije svega, na ĉinjenicu da su opisi fonoloških razvoja, na kojima se ovaj prilogbazira, sastavljeni na osnovi postojećih slavenskih jezika i njihovih rekonstruiranihranijih faza. Što se pak rabljene literature tiĉe, ova metoda ĉesto nailazi na problemzajedništva, tj. na pitanje pod koji se jezik pojedini izvor treba podvesti. Problem seaktualizira i na teoretskoj razini i u samoj literaturi, a odnosi se, prije svega, na raneistoĉnoslavenske izvore (da li predstavljaju rane ruske, ukrajinske ili bjeloruskeosobine) s jedne strane i s druge strane na južnoslavenske izvore – i to na dvojakoj ilitrojakoj razini:a) bugarsko-makedonski izvori ib) srpsko-hrvatsko-bosansko-crnogorski izvori (da ne ukljuĉujem još slovensko-kajkavsku dilemu, v.primjedbu 10).Treći je problem svojatanje staroslavenskoga jezika (bez njegovih redakcija koje selako mogu pripisati povijesti pojedinih jezika). Staroslavenski i brojne monografije onjemu nisu ukljuĉeni u ovu analizu, premda strukturalne, posebice fonološke osobine irazlike koje se pojavljuju u najstarijim prijepisima, upućuju na odreĊene protografekoji se, takoĊer, donekle mogu pripisati razvojima na odreĊenim podruĉjima.I u kvantitativnome i u kvalitativnome se pogledu uporabljivi izvori drastiĉnorazlikuju ovisno o podruĉju. Isto se odnosi na uporabu izvora kod pojedinih autora.Budući da se i metode rekonstrukcije znatno razlikuju u radovima na kojima se ovaj34


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...prilog zasniva, ĉesto je »ukus« kritiĉara (koji je, sa svoje strane, ĉesto ovisan o »školi«koju zastupa) odluĉujući ĉimbenik pri ocjeni uspjeha tih radova. U ovome radupokušavam biti neutralan. Naglašavam da se predmet ovoga priloga odnosi samo nafonološku (i, donekle, fonetsku) razinu u jeziĉnim sustavima. Dokazna vrijednost doljeklasificiranih izvora izgleda drukĉije na drugim jeziĉnim razinama (morfološkoj, sintaktiĉkoj,leksiĉkoj itd.).Iz razumljivih razloga radova o pojedinim jezicima ima u veoma nejednakoj mjeri.Kao materijal za analizu mi služi (priznajem, subjektivna) selekcija najreprezentativnijihmonografija koje, po svoj prilici, imaju ambiciju da opišu cjelokupan fonološkirazvitak jednoga pojedinog slavenskog jezika. Nevolja je u tome da ne raspolažemonovim monografijama (u kojima bi pristupi i metode bili usporedivi) u svim sluĉajevima,što svakako umanjuje vrijednost jedne poredbene analize. Manji radovi, koji sebave iskljuĉivo odreĊenim pojavama, uzimani su u obzir samo iznimno u ovome prilogu.TakoĊer, ne ukljuĉujem u analizu dijalektološku literaturu premda se u njoj nalazimnoštvo vrijednih informacija za rekonstrukciju ranijih faza pojedinih dijalekatskihsustava. 1 Dakle, svrha ovoga priloga nije pružiti iscrpan osvrt na sve mogućepristupe koji se primjenjuju u rekonstrukciji fonoloških razvoja u postpraslavenskojepohi. 22. Dokazna vrijednost pojedinih tipova izvorâ na općoj raziniIzvori se prouĉavanja jeziĉne povijesti mogu, donekle uopćeno, razvrstati na sljedećekategorije: 31) pisani spomenici (stari domaći tekstovi, natpisi itd.);2) onomastiĉka graĊa (toponimi, antroponimi, glose u stranim izvorima itd.);3) slavenske posuĊenice u neslavenskim jezicima i neslavenske posuĊenice u slavenskim jezicima;4) dijalekatska graĊa te5) kontaktna lingvistika.Svaka kategorija ima odreĊene inherentne probleme koji se, razumije se, odražavaju unejednakoj mjeri u pojedinim sluĉajevima. Ovdje ću se osvrnuti na samo neke najbitnijekarakteristike spomenutih tipova izvora. Pod pojmom »izvor« ne razumijevamporedbenu graĊu (indoeuropsku, baltoslavensku ili slavensku) ili tipološke razvojnepodudarnosti koje se susreću unutar slavenske jeziĉne skupine ili izvan nje, mada neporiĉem njihovu važnost u fonološkoj rekonstrukciji. Poredbena se graĊa može rabiti,prije svega, za rekonstrukciju praslavenskoga fonološkog (ili morfološkog) sustava, a1 Ukljuĉujem, ipak, u svoj prilog monografiju Zuzanne Topolińske (1974) o kašupskome jer ne postoji konzensuso njegovom statusu (dijalekt poljskoga ili samostalan jezik). Iako Leskienova gramatika srpsko-hrvatskogajezika (1914:106-118) obuhvaća povijesne podatke na dijalektološkoj razini, ona nije uzimana u obzir.2 Polazište je Holzerova (npr. Holzer 1995) apsolutna kronologija koja datira relativno homogen praslavenskifonološki sustav u epohu oko godine 600. n. e., tj. u epohu poĉetaka slavenske ekspanzije širom Europe.3 Jasno je da navedeni popis ne obuhvaća sve moguće kategorije ili se navedene kategorije ne iskljuĉuju tako daje takva podjela nužno površna.35


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesjeziĉna tipologija je korisna, posebice za provjeravanje egzistencije, korektnosti iliuvjerljivosti postuliranih razvojnih mehanizama u pojedinim sluĉajevima. Još moramdodati da je predmet ovoga priloga rana postpraslavenska epoha (donekle još »općeslavenska«)u kojoj se, s jedne strane, još dogaĊaju glasovne promjene koje su zajedniĉkeili sliĉne širom slavenskoga jeziĉnog prostora i, s druge strane u kojoj su većvidljive jeziĉne osobine koje se mogu pripisati iskljuĉivo odreĊenim teritorijalnim razvojima.Rijeĉ je, dakle, o relativno općeprihvaćenoj epohi od godine 600. n. e. do 12.stoljeća. 4Umjesno je još dodati da je upotrebljivost izvora donekle zavisna od metoda koje seprimjenjuju u rekonstrukciji. U starijim se radovima najĉešće rabi tzv. deduktivna metoda,tj. polazi se od samih izvora, dok je u novijim radovima ĉesto polazište logiĉnarekonstrukcija pa se izvori rabe za indukciju (koja se zasniva na abdukciji, v. Anttila1989:404 ff.), tj. provjeravanju korektnosti i plauzibilnosti rekonstruiranih razvoja. Aliisto vrijedi za obje metode: svaki tip izvora ima svoje mjesto u rekonstrukciji, ali se isvaki tip izvora mora tretirati kritiĉki. Dakle, uglavnom bi se moglo reći da su odspomenutih kategorija korisni za kronologiju (i lokalizaciju) izvori pod (2), (3), (4) i(5), dok je za razloge glasovnih promjena (pored usporedne metode) mjerodavna logiĉkarekonstrukcija i izvori pod (4) i (5). Mehanizmi se pak najbolje postuliraju putemlogiĉke rekonstrukcije fonotaktiĉke kombinatornosti, ali i s pomoću izvora pod (3)i (5). Jasno je da je ova shema pojednostavljena te odražava pristup koji autor ovogapriloga smatra, na općoj razini, najprihvatljivijim te ga i sâm preferira.Što se tiĉe pisanih (domaćih) spomenika (starih tekstova, natpisa itd.) situacija uslavistici je komplicirana. Većina tumaĉenja njihova grafemiĉkoga sustava bazira sena ranim tumaĉenjima glagoljiĉkih i ćiriliĉkih grafemiĉko-fonoloških spoznaja. 5 Kakosam ustvrdio na drugome mjestu, najranija fonološka struktura, koja se rekonstruirapomoću staroslavenske glagoljiĉke, ali i ćiriliĉke grafije, opterećena je poredbenopovijesnim,tj. indoeuropeistiĉkim pretpostavkama o hipotetiĉkom prasustavu praslavenskoga(iako se u kasnijoj primjeni tih pisama ne radi o homogenim fonološkimstrukturama, v. Nuorluoto 1994). Ova se opterećenost odražava ne samo u rekonstrukcijiranih slavenskih izoglosa nego i u rekonstrukciji samoga kasnijeg praslavenskogfonološkog dijasistema, 6 ĉije su rane izoglose manje istraživano podruĉje upravo zbog4 Godina 600. n. e. zasniva se na Holzerovoj kronologiji (v. primjedbu 2), a kraj se »općeslavenske« epoheobiĉno datira za vrijeme gubljenja tzv. poluglasâ (kako bilo neuspio taj termin bio).5 Latiniĉki se spomenici mogu uzeti u obzir samo ograniĉeno. Jedini su rani latiniĉki spomenici tzv. Brižinskispomenici, te rana zapadnoslavenska literatura.6 Mislim time na period koji se datira u epohu prije raširivanja slavenstva oko godine 600. (Holzer 1995). Pojam»dijasistem« ovdje treba shvatiti u njegovom izvornom znaĉenju koje je uveo Uriel Weinreich (1954). Jasnije gaje kasnije formulirao Anttila (1989:292) kao »overall pattern« koji odražava »grand total <strong>of</strong> units« unutarjednoga lingvistiĉkog sustava. Dakle, pojam »dijasistem« treba shvatiti kao apstraktan sustav ĉiji konkretnisustavi ne moraju (ali mogu) sadržati sve elemente toga dijasistema. Prema tome, jasno je da u ranom perioduslavenske ekspanzije možemo primijeniti taj pojam za kasniji praslavenski dijasistem koji sigurno više nije biohomogen sustav.36


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...neinformativnosti (ili, u krajnjem sluĉaju, nedostatka) ranih tekstova. 7 Mjerodavno jeovome pogledu relativna konzervativnost grafemiĉkih sustava (inventar grafema iortografija 8 ) koji se slabo ili sa zakašnjenjem prilagoĊavaju izmijenjenim fonološkimprilikama u proširenome slavenskom jeziĉnom podruĉju na vremenskoj, ali i na teritorijalnojrazini. Možemo, dakle, slobodno konstatirati da je reevaluacija grafemiĉk<strong>of</strong>onološkihkorespondencija velik izazov budućim istraživaĉima. Dodatna je nevolja utome da se pisani spomenici (osim, razumije se, natpisa) ne mogu uvijek lokalizirati. Ada se i mogu, podrijetlo samoga pisara najĉešće je nepoznato (v. Vuković 1974:2).Onomastiĉka graĊa je, svakako, jedan od najpouzdanijih izvora za prouĉavanjefonološkoga razvoja na pojedinim prostorima. Prvo, ona se (barem u sluĉaju toponimana slaveniziranim podruĉjima) može lokalizirati te, drugo, ona uglavnom ostaje nepromjenljivaako to ostali razvoj fonološkoga sustava dopušta. 9 Antroponimi i slavenskeglose, koje se pojavljuju u neslavenskim izvorima, nisu sasvim pouzdani jer jeĉesto moglo doći do glasovne supstitucije. Kolika je dokazna vrijednost takvihsupstitucija, zavisi od našega poznavanja fonološke strukture dotiĉnoga neslavenskogidioma (ako je ona uopće poznata) toga perioda. Dakle, ĉesto se uvjerljivost dokaznevrijednosti glosa i antroponima oslanja na postignuća u rekonstrukciji jeziĉnih razvojau neslavenskim jezicima.Slavenske posuĊenice u neslavenskim susjednim jezicima i neslavenske posuĊeniceu slavenskim jezicima uglavnom imaju veliku važnost za rekonstrukciju ranijega dotiĉnogfonološkog sustava. Postoji, ipak, mogućnost – kao što smo vidjeli gore u svezis onomastiĉkom graĊom – da kod odreĊenih fonoloških pojedinosti može biti govora oglasovnim supstitucijama. Posebice problematiĉna je primjena posuĊenica u sluĉajevimau kojima se neslavenski jezici, odnosno dijalekti sami moraju rekonstruirati. Nasreću poznajemo većinu fonoloških razvoja tih jezika koji su u ranom srednjovjekovljubili u kontaktu sa Slavenima. Uopćeno bi se moglo reći da je, dakle, fonološka strukturajednoga neslavenskoga jezika pouzdan izvor u sluĉajevima u kojima ona odražavabogatiji fonološki sustav negoli odgovarajući slavenski sustav.Dijalekatska graĊa (umjesto tih standardnih jezika, ĉija je osnovica neorganska, tj.supradijalektalna) u biti je jedini tip izvora koji je uvjerljiv. Njezina je nevolja iskljuĉivou tome da se ona u standardnoj dijalektologiji uvrštava pod pojedine jezike (usp.,primjerice, raspravu o »pripadnosti« kajkavštine hrvatskim ili slovenskim dijalektima10 ), a i da ona sadrži brojne podsisteme. Dakle, problem je u tome da dijalektolozi7 Za mogućnosti rekonstruiranja ranih slavenskih izoglosa »neposrednom metodom« v. Nuorluoto (2003).8 Pojam »ortografija« rabim prema Brozoviću (1965:28) kao »dinamiĉki odnos meĊu samim slovnim znakovima«.Dakle, taj se pojam ovdje ne rabi u normativnome smislu (usp., takoĊer, Zaliznjak 2002).9 Moram ovdje napomenuti da se ova konstatacija ne može smatrati općevažećom. Ako je stanovništvo jednogapodruĉja ranije bilo, recimo, u znatnom obimu slavensko, ali se kasnije deslaveniziralo (Grĉka, Rumunjska, Panonija,Noricum), toponimi se prilagoĊavaju razvoju dotiĉnih neslavenskih jezika pod uvjetom da ti razvoji nisuidentiĉni sa slavenskima (ovo se odnosi, eventualno, prije svega na Rumunjsku).10 Ta se, s povijesne toĉke gledišta, bespredmetna rasprava ponavlja, citira i komentira i u najnovijoj dijalektološkojliteraturi, v. npr. Lonĉarić 1996.37


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesrabe dijalekatsku graĊu na osnovi njezinih podjela, ĉesto zavisnih od izbora jeziĉnihpojava koje pojedini istraživaĉi smatraju mjerodavnima. Ova metoda vodi, nažalost, ktomu da se postuliraju pojedini dijalekatski zatvoreni dijasistemi na makrorazini(narjeĉja) od kojih svaki ima nekakav »ishodišni sustav«. Prema tome, dijalekatske seosobine moraju istraživati tako da se one ne shvate kao rezultati inherentno zatvorenihsustava koji kao takvi imaju neki inherentan »ishodišni sustav«. 11Kontaktnu lingvistiku namjerno odvajam od ostalih tipova izvora, mada bi se onamogla služiti kao »umbrella« za više tipova izvora. Pojam kontaktne lingvistike, dakle,rezerviram za rekonstrukciju supstratnoga djelovanja tuĊih fonoloških, fonetskih i,posebice, fonotaktiĉkih ĉimbenika na strukturu pojedinih slavenskih jezika. Ĉesto sezaboravlja (namjerno ili nenamjerno) da uzrok glasovnih promjena ne mora ili ĉak i nemože biti samo »interna sila« (razvoji u duhu inherentnih praslavenskih tendencija),nego mnoge supstratne glasovne strukture ĉesto izazivaju glasovne promjene putem,primjerice, izmjene jezika. S obzirom na naglo i relativno obuhvatno proširenje slavenskerijeĉi širom Europe tijekom ranoga srednjovjekovlja, moramo raĉunati i sasupstratnim strukturalnim promjenama koje su djelomiĉno dovele do razlika izmeĊupojedinih slavenskih fonoloških sustava. Nevolja je ĉesto u tome da slabo (ako uopće)poznajemo glasovnu strukturu supstratnih jezika (primjerice na Balkanu) ili se glasovnestrukture supstrata donekle razlikuju (ugr<strong>of</strong>inskih, na primjer).3. Kvantiteta i kvaliteta izvorâ na pojedinim jezičnim područjimai težište uporabe izvorâ kod pojedinih istraživačaBudući da se u ovome prilogu radi o jeziĉnim promjenama koje su se zbivale relativnorano, ali koje ionako odražavaju osobine koje su tipiĉne odreĊenim jezicima, jasno jeda su mnogi razvoji zajedniĉki nekolikim jezicima. Ovo se odnosi, prije svega, na raneistoĉnoslavenske razvoje (koji se mogu pripisati ruskom, bjeloruskom i ukrajinskomjeziku) i na rane razvoje na krajnjem jugu slavenskoga jeziĉnoga prostora (bugarskomakedonskeosobine). Kvantiteta se pojedinih tipova izvora kod pojedinih slavenskihnaroda razlikuje. Ovdje ne ulazim u pitanje što je dovelo do takve situacije jer su prilikena pojedinim sluĉajevima (bile) nejednake. Ali je to ionako irelevantno pitanje uovome prikazu.Nije nipošto neobiĉno da se poĉeci individualnih razvoja pojedinih jezika nejednakotretiraju u literaturi, što je, svakako, jedan od problema tzv. operativnoga pristupa (v.11 Isto se odnosi i na raspodjelu slavenskih jezika na južnoslavenske, zapadnoslavenske i istoĉnoslavenskeskupine na povijesnoj razini. Najžalosnjiji primjeri se mogu naći u starijoj literaturi koja ne poznaje pojam»kontinuum« te postulira odgovarajuće »pradomovine« za spomenute podskupine slavenskih jezika (vidi,primjerice, Popović 1960. i diskusiju u toj knjizi). Treba, dakle, naglasiti da se takva trihotomija (ili, ponekad,dihotomija) oslanja iskljuĉivo na današnju jeziĉnu situaciju te radije odražava tendencije u kasnijim razvojimadotiĉnih podskupina, dobivenim ĉesto meĊujeziĉnim kontaktima na relativno kontinuiranim jeziĉnim podruĉjima(za noviji »razumni« pogled v. npr. Matasović 2008:62 glede »južnoslavenskoga zajedništva«).38


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...gore pod 1). Upotrebljivost se izvora i, prema tome, njihov kvantitativno-kvalitativniodnos te dokazna vrijednost relativno dobro vidi na osnovi njihove primjene kodpojedinih autora. S druge pak strane, ovo ne znaĉi da se pojedini autori oslanjaju nagraĊu iskljuĉivo na toj osnovi nego primjena izvora ĉesto ovisi o metodološkimprioritetima. Uopćeno se može reći da su izvori više mjerodavni pri primjenideduktivne metode, dok se pri primjeni induktivne metode izvori radije služeprovjeravanju ispravnosti rekonstrukcija glasovnih struktura i promjena u njima.3.1. Pisani spomenici (stari domaći tekstovi, natpisi itd.)Najviše starih (ĉisto domaćih ili redakcijskih crkvenoslavenskih) tekstova iz starijegaperioda ima na podruĉjima na kojima je bila prisutna rana slavenska pismenostćirilometodskoga tipa. Prema tome, stari su tekstovi ponajprije ili glagoljiĉki ili ćiriliĉki.Rana se latiniĉka pismenost oĉituje, prije svega, u Ĉeškoj.Najlogiĉnije je, dakle, poĉeti s juga, gdje je nastala slavenska pismenost.Staroslavenska se glagoljiĉka i ćiriliĉka pismenost može pripisati povijesti bugarskogai makedonskoga jezika (sa suvremene toĉke gledišta). Pada u oĉi, ipak, ĉinjenica da seona u cjelini uzima u obzir gotovo iskljuĉivo kod istraživanja triju bugarskih znanstvenika(Conev 1940:114 ff.; Mladenov 1979:58 ff.; Mirĉev 1958:10 ff.), dok Koneski(1982:223) nabraja uglavnom samo srednjomakedonske spomenike, tj. spomenike kojisu tijekom kasnijega srednjovjekovlja ili poĉetkom novoga doba nastali na podruĉjuMakedonije (u širem smislu rijeĉi). Popisi pisanih izvora kod spomenutih bugarskihistraživaĉa obuhvaćaju, razumije se, i srednjobugarske i novobugarske spomenike (ponekadi lijepu književnost 19. stoljeća!). Kvantiteta pisanih izvora na najjužnijemdijelu slavenskoga podruĉja je, dakle, ogromna. Što se, pak, samih staroslavenskih (ili,prema bugarskim istraživaĉima, starobugarskih) pisanih spomenika tiĉe, moramnapomenuti da ih ima relativno malo u odnosu na, recimo, staroengleske, puĉkolatinskeili sliĉne spomenike. Drugo, njihova apsolutna pripadnost bugarskoj ili makedonskojjeziĉnoj povijesti (mada su većim dijelom nastali na tome podruĉju) nije sasvimjasna, jer su njihovi protografi mogli nastati u središnjem dijelu slavenskoga podruĉja(u Ĉeškoj, Moravskoj, Panoniji ili ĉak i u Hrvatskoj ili Srbiji), v. Nuorluoto 2004.Kvantiteta redakcijske graĊe je, ipak, bez sumnje u toj mjeri velika da predstavljavrijedan izvor za rekonstrukciju glasovnih promjena (pod uvjetom da se grafemiĉkiodnosi ispravno tumaĉe).Kako bugarski i makedonski tako i srednjojužnoslavenski (koliko god neuspio tajpojam bio) spomenici najĉešće se tretiraju kao dio povijesti jednoga jezika. S dijalektološketoĉke gledišta bilo bi umjesnije odvojiti glagoljiĉku (ĉakavsku i miješanu)pismenost od ostalih srednjojužnoslavenskih pismenosti koje radije odražavaju raznevremenske i teritorijalne tipove štokavskih govora. Kajkavska pismenost je relativnomlada te bi se morala prije uvrstiti u tip izvora pod naslovom »dijalekatska graĊa«. Da39


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesse povijest srednjojužnoslavenskoga jeziĉnog kompleksa tretira u struĉnoj literaturikao jedna cjelina, razumljivo je, s obzirom na vrijeme nastanka većine radova (bivšaJugoslavija i njezina jeziĉna politika). Tek u novije vrijeme poĉeli su se izdavati povijesnipregledi individualnih jezika i to, koliko ja znam, posebice hrvatskoga (Holzer2007; Matasović 2008), ali je i u njima polazište i težište na štokavskim govorima. 12 Usljedećem pregledu polazim od toga što imamo u literaturi.Tekstova (i natpisa) u srednjojužnoslavenskome podruĉju ima mnogo, i to glagoljiĉkih,ćiriliĉkih i latiniĉkih. Klasifikacije se mogu naći kod Vukovića (1974:1-3), 13Belića (1976:18-20, u kojoj su ukljuĉeni i novija »književna dela«, gramatike i rjeĉnicis kraja 16. stoljeća), Ivića (1981a; 1981b). Klasifikacije nisu, ipak, jednake ili su teknjige namijenjene nejednakoj publici. Posebice su Ivićeva djela donekle popularizirana.Popović (1960) ne sadrži tekstualnu graĊu.Najnovije monografije (Holzer 2007 i Matasović 2008) ukljuĉuju, uglavnom iskljuĉivo,graĊu s hrvatskoga jeziĉnoga podruĉja, na što ukazuju i njihovi naslovi. 14 Holzerovpristup se ne naslanja na tekstove koji se i ne spominju u tekstu. Matasovićevometodološko težište je poredbeno indoeuropeistiĉko (ili balto-slavensko ili ĉisto slavensko),pa je razumljivo da on rabi tekstove selektivno na osnovi sekundarnih izvora(Matasović 2008:11).Slovenski se odlikuje od ostalih slavenskih jezika time što se njegovoj povijestimože pripisati najstariji latiniĉki spomenik: Brižinski spomenici iz 10.-11. stoljeća(Greenberg 2000:19). Inaĉe je slovenski tekstovni materijal izmeĊu 11. i 16. stoljećakvantitativno siromašan. Nekoliko skromnijih rukopisa ima iz razdoblja prije 14.stoljeća, ali se s obogaćenjem graĊe poĉinje tek Reformacijom (Greenberg 2000:19).Na staroruskome prostoru (u širokom smislu rijeĉi, tj. ukljuĉujući ĉitavu ranu Ruskudržavu od Kieva do Novgoroda) ima bezbroj starih tekstova, i na crkvenome i na narodnomejeziku, koji odražavaju ili južne ili sjeverne dijalekte (a ne središnje podruĉjena ĉijim se govorima zasniva današnji ruski standardni jezik!). Kiparsky (1963:30-67)nabraja obuhvatan popis tekstova s komentarom (ukljuĉene su, primjerice, primjedbe ojeziĉnome tipu i provenijenciji koji pojedini tekstovi predstavljaju). Budući da je njegovaknjiga nastala na poĉetku 1960-ih godina, on još nije mogao shvatiti važnost zapisai pisama na brezovoj kori iz sjeverne Rusije. Oni su gotovo u cjelini zastupljeni iopisani u monografiji Andreja Anatoljeviĉa Zaliznjaka (2004). 15 Gorškova & Haburgaev(1981:13-16) opisuju glavne izvore ovoga tipa. U knjizi Georgea Shevelova o12 U ovu kategoriju ulazi i Moguševa knjiga (1971) koja nije ukljuĉena u analizu jer je »opsegom vrlo kratka«(prema rijeĉima Matasovića 2008:7).13 Zanimljivo je da su u popis ukljuĉeni i Brižinski spomenici!14 Podnaslov Holzerove monografije je nešto neobiĉan (»Einleitung und Lautgeschichte der Standardsprache«).Umjesnije bi bilo upotrijebiti umjesto »standardnoga jezika«, primjerice, »zapadnoga štokavskoga« ili sl. jer serane glasovne promjene nisu zbivale u standardnome jeziku.15 Mada Zaliznjakova monografija (2004) nije, u biti, povijesna fonologija ruskoga jezika (ili barem njegova sjevernogadijalekta), ona je nezaobilazno djelo upravo zbog bogate i donedavno nepoznate graĊe koju sadrži. Ovaje graĊa, pored toga, izrazito važna za poznavanje dezintegracijskih procesa u kasnijoj praslavenskoj epohi.40


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...povijesnoj fonologiji ukrajinskoga jezika (1979:10-20) tekstovi starijega tipa nisu,uglavnom, prisutni, nego se on ograniĉio na tekstove koji odražavaju jeziĉne osobinetipiĉne iskljuĉivo za ukrajinski jezik. Isto se odnosi i na Wexlerovu monografiju objeloruskom (1977) u kojoj, ipak, popis tekstova obuhvaća i neke tekstove koji semogu pripisati i drugim istoĉnoslavenskim jezicima. Latiniĉki su tekstovi znatnomlaĊi.Najstariji povijesni izvori ĉeškoga i slovaĉkoga jedva se mogu uvrstiti u jednu cjelinu.Većina starih tekstova potjeĉe iz zapadnoga dijela toga podruĉja. Zanimljivo je dase zapadnoslavenskim osobinama u staroslavenskim tekstovima u struĉnoj literaturiuglavnom pripisuje manja važnost, mada, primjerice, Kijevski listići jasno ukazuju nazapadnoslavensku ili panonsku osnovicu spomenutoga teksta. Ovdje ne ulazim u pitanjenekadašnjega panonskoga slavenskoga. Trávníĉek (1935:9) spominje »bohemizme«u staroslavenskim spomenicima. Starijih pismenih spomenika na latinici s ĉeškogapodruĉja ima podosta te neki znanstvenici ukazuju na materijal u staroĉeškom rjeĉnikui na staroslavenske spomenike ĉeške redakcije (Lamprecht & Šlosar & Bauer1986:22, 406 ff.). Starih tekstova sa slovaĉkoga jeziĉnog podruĉja nema do 15. stoljećaprema Stanislavu (1956:31 ff.). Krajĉoviĉ (1975) se uglavnom oslanja na Stanislava.Staropoljski nije bogat starim tekstovima. Najstariji tekst potjeĉe iz 12. stoljeća(Stieber 1973:152-153), ali se njihov broj povećava tijekom kasnijega srednjovjekovlja.Zanimljivo je da se rijeĉ »staropolski« ĉesto rabi u vezi s tekstovima, ali sene spominju koji (tako, na primjer, kod Klemensiewicza & Lehr-Spławińskoga & Urbańczyka1964). Sami se tekstovi nabrajaju samo kod Rosponda (1973:36-40). Zakašupski postoje samo novi tekstovi iz 19. stoljeća (Topolińska 1974:17-18). Uostalom,Topolińska (1974) smatra kašupski poljskim dijalektom i oslanja se u rekonstrukcijinjegovih inovacija na polapski i pomoranski (pored poljskoga, razumije se). Stieber(1973), takoĊer, operira u odreĊenoj mjeri s kašupskim materijalom.U lužiĉko-srpskom sluĉaju situacija je sa starim tekstovima veoma siromašna. Najranijitekstovi potjeĉu tek iz 16. stoljeća (Schaarschmidt 1997:23-24).3.2. Onomastička građa (toponimi, antroponimi, glose u stranim izvorimaitd.)Onomastiĉka graĊa (toponimi, antroponimi, glose u stranim izvorima itd.) vrijedan jeizvor za najranije faze fonoloških razvoja širom slavenskoga svijeta. Ovo se odnosi ina kasniji praslavenski, dakle na pretpovijesnu epohu. Posebice je ona vrijedna za postuliranjeglasovnih prilika za vrijeme slavenskoga proširivanja u svim pravcima. Ĉestose nazivi slavenskih plemena spominju u stranim izvorima, što nikako ne znaĉi da serani plemenski sustavi trebaju (ili ĉak smiju) poistovjetiti s odreĊenim jeziĉnim sustavima(za rane strane izvore usp., na primjer, Schenker 1995:1 ff.).41


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesNa krajnjem je jugu slavenska onomastiĉka graĊa izuzetno bogata. Pitanje je, ipak,koliko se toponimija na podruĉju Grĉke može pripisati bugarskome ili makedonskomejeziku i koliko je još uvijek rijeĉ o praslavenskom jeziĉnom sustavu (v., na primjer,Vasmer 1941). Pored materijala iz Grĉke poneki autori pozivaju na supstratnu toponimiju(traĉku i albansku) i slavenizirane oblike antiĉkih (grĉkih, romanskih i protobugarskih)mjesnih imena (usp. Mladenov 1979:56 ff.; Mirĉev 1958:8-9; Koneski1982: passim).TakoĊer na srednjojužnoslavenskome podruĉju rana supstratna toponimija igraveliku ulogu u postuliranju ranoga stanja glasovnih sustava. Najbogatija i najobuhvatnijase graĊa možda nalazi kod Popovića (1960). Holzer (2007) obraća veliku pozornostupravo na onomastiĉku graĊu na zapadnom dijelu jeziĉnoga prostora (v. i bogatuliteraturu kod njega). Inaĉe je u dotiĉnoj literaturi toponimija manje prisutna, premdase spominje, primjerice, kod Belića (1976:17).U manjoj je mjeri prisutna supstratna toponimija u alpskoslavenskome sluĉaju. Onase, na primjer, kod Greenberga (2000:52-59, passim) po pravilu uvrštava pod kontaktnulingvistiku. 16 Greenberg (2000:19) navodi i rane slovenske glose u njemaĉkim i talijanskimizvorima.Na istoĉnoslavenskome podruĉju nalazimo velik broj supstratne onomastiĉke graĊe(i mjesnih, ali i drugih imena). Najĉešće se radi o ugr<strong>of</strong>inskom, baltiĉkom ili skandinavskomleksiku (v. Kiparsky 1963:75 za »Urrussisch«; Wexler 1977:43 ff. za »prehistory«).Kod Gorškove & Haburgaeva (1981:18-20 i passim) važnost se toponomastikenaglašava, ali, koliko vidim, u manjoj se mjeri rabi. Zanimljivo je da se jedinoWexler (1977:39-43) poziva na tursko-arapske i hebrejske izvore koji se odnose nabjeloruski teritorij. Ugr<strong>of</strong>inska (zapadnoga tipa) i skandinavska onomastiĉka graĊaobilno je prisutna u zapisima na brezovoj kori (Zaliznjak 2004), ali je ona tek nedavnodovoljno istražena u okviru jednoga znanstvenog projekta Finske akademije. 17 Baltiĉkatoponimija se uglavnom spominje u svezi s nekadašnjom rasprostranjenošćubaltiĉkoga jeziĉnog prostora prema istoku (uglavnom imena rijeka u Bjelorusiji) ili svremenom djelovanja odreĊenih praslavenskih glasovnih tendencija (primjerice, prvepalatalizacije velara).U ĉeškome i slovaĉkome sluĉaju ima dosta stranih izvora (njemaĉkih, latinskih,grĉkih i madžarskih) u kojima se pojavljuje onomastiĉki materijal (Trávníĉek 1935:9-10; Stanislav 1956:28-31). Krajĉoviĉ (1975: passim) se uglavnom poziva na Stanislavljevmaterijal s težištem na madžarskim glosama.16 Budući da je pitanje »jeziĉne pripadnosti« nekadašnjega Noricuma i Panonije nerješivo, ne ulazim u supstratnutoponimiju na ovim podruĉjima.17 Ne ulazeći detaljnije u sve radove na ovom podruĉju ukazujem samo na Sitzmann (2007) i Saarikivi (2007) ijoš neke radove objavljene u zbornicima Nuorluoto (2006b i 2007) iz razloga što Zaliznjakovi radovi sadržesamo površne osvrte na ovaj leksik.42


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...Strani se izvori u poljskom sluĉaju spominju, zapravo, samo kod Rosponda(1973:32-36), poĉevši od Geografa Bavarskoga koji spominje razna rana, prije svega,plemenska imena.Na lužiĉko-srpskome podruĉju ima ponešto glosa iz 11. stoljeća koje predstavljaju,prije svega, toponomastiĉku graĊu (Schaarschmidt 1997:22-23). Kašupsko jeziĉnopodruĉje, ĉini se, ne poznaje materijal iz stranih izvora.3.3. Slavenske posuđenice u neslavenskim jezicima i neslavenske posuđeniceu slavenskim jezicimaNa krajnjem se jugu rane slavenske posuĊenice iz grĉkoga i romanskih idioma, teslavenske posuĊenice u grĉkom, albanskom i romanskim idiomima jedva mogu pripisatibugarskim ili makedonskim razvojima, nego odražavaju radije općeslavenskostanje ili njegove rane fonetske nijanse. Zato im se vjerojatno i u dotiĉnoj literaturiobraća manja pozornost.Isto se odnosi, uglavnom, na srednjojužnoslavensko podruĉje. Holzerova se monografija(2007) bazira, uglavnom, upravo na posuĊenicama (i onomastici uopće), i topoglavito romanskim. Knjiga je vrijedna jer sadrži i osvrt na povijesni razvoj romanskihjezika na spomenutom podruĉju (Holzer 2007:31-40). Ukljuĉene su, takoĊer,slavenske supstitucije romanskih glasovnih prilika (Holzer 2007:41-47).Kod Greenberga (2000:19-22) su prisutni slovenski leksiĉki kontakti s neslavenskimjezicima (romanskim, njemaĉkim te madžarskim).Bogati kontakti istoĉnoslavenskih (i to kako ih Kiparsky 1963 naziva, praruskih) sugr<strong>of</strong>inskim i baltiĉkim jezicima izuzetno su važni za postuliranje ranoga stanja nasjevernom dijelu ovoga podruĉja. Posebno su važne slavenske posuĊenice u balt<strong>of</strong>inskim(zapadnim ugr<strong>of</strong>inskim) jezicima zbog njihova bogatog i arhaiĉnog vokalizma.Kiparsky (1963) tabelarno prikazuje razvoj sjevernoga istoĉnoslavenskoga vokalizmas kvantitativnim i kvalitativnim obilježjima na osnovi upravo slavenskih posuĊenicau balto-finskim i baltiĉkim jezicima. Gorškova & Haburgaev (1981:20-21)uglavnom se, oĉito, pozivaju na Kiparskoga. Što se, pak, južnijih dijelova istoĉnoslavenskogapodruĉja tiĉe, kontakti s rumunjskim su važni u ukrajinskome sluĉaju(Shevelov 1979). Malo je neobiĉno da se kontaktima istoĉnoslavenskih jezika s istoĉnijimsusjedima ne pridaje veća važnost u dotiĉnim radovima. Oni su uzimani u obzirsamo kod Wexlera (1977:25, 48-51) pod veoma upotrebljivim pojmom »bilingualgeography«.U meni dostupnoj literaturi posuĊenice se ne spominju ni u ĉeškom ni u slovaĉkomsluĉaju. Poljski se kontakti s njemaĉkim, latinskim i susjednim slavenskim jezicimaspominju kod Stiebera (1973:142 ff.) i Słońskog (1953), ali se smatraju kasnima.Problem lužiĉko-srpskih jezika jest njihova rana i relativno obuhvatna germanizacija(ili barem bilingvizam) v. Schaarschmidt (1997:24), što svakako otežava postuli-43


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesranje samih lužiĉko-srpskih razvojnih tendencija. Što se tiĉe kašupskoga, ne raspolažemo,ĉini se, nikakvim neslavenskim leksiĉkim utjecajima.3.4. Dijalekatska građaOpća je nevolja u tome da se jeziĉni sustavi i njihovi razvoji najĉešće postuliraju naosnovi prominentnijih govora, i to posebice u sluĉajevima kad se odgovarajući standardnijezici zasnivaju na relativno homogenoj dijalekatskoj osnovici. Zato se dijalekatskimrazvojima kao zasebnim sustavima obraća veća pozornost u sluĉajevima ukojima su razvoji dijalekatskih sustava u znatnijoj mjeri prisutni u dokumentiranoj povijestidotiĉnoga jezika ili se inaĉe znatno razlikuju meĊusobno. Dakle, ĉinjenica da sedijalekatska graĊa u ovome kontekstu tretira kao zaseban izvor bazira se na tome davećina reprezentativnijih radova o povijesti slavenskih jezika ima težište na onim dijalektimana kojima se zasniva standardni jezik.U ranijoj bugarskoj slavistici (Conev 1940; Mladenov 1979 – njemaĉki original1929) dijalekatska je graĊa donekle prisutna (obuhvaćajući, po pravilu, i makedonskedijalekte, v., na primjer, Conev 1940:303), ali se ona rabi u zaĉuĊujuće ograniĉenojmjeri (primjerice, za rekonstrukciju razvoja praslavenskoga jata). Kod Mirĉeva sedijalekti, uglavnom, spominju (1958: passim), ali ta knjiga inaĉe ponavlja ono što jeranije pisao Mladenov. Drugo je s makedonskim. Koneski (1982; 1983) crpi materijaliz raznih govora makedonskoga jezika (u širokom smislu rijeĉi) te uspostavlja lokalnerazvoje. Engleska verzija njegove knjige (1983) ĉak je i proširena osvrtom na makedonskedijalekte koje je istražio Božidar Vidoeski.U središnjojužnoslavenskome sluĉaju dijalektologija igra osobito važnu ulogu, alise to odražava u veoma ograniĉenoj mjeri u povijesnim gramatikama s toga podruĉja.To nipošto ne znaĉi da povijesna dijalektologija nije prisutna u znanstvenoj literaturi,ali je ona manje ukljuĉena u onim djelima koja se u principu bave cjelokupnim razvojemsrednjojužnoslavenskoga dijalekatskoga kompleksa. U starijoj je literaturi tendencijada se povijesna dijalektologija vezuje za tekstove (s težištem na samim tekstovima).Novije se monografije (Holzer 2007; Matasović 2008), takoĊer, koncentrirajuna štokavštinu.Slovenska povijesna fonologija najjasnije se može poistovjetiti s poviješću dijalekata.Cijela Greenbergova monografija (2000) upravo je opis raznih razvojnih tendencijau slovenskim dijalekatskim sustavima. Njegova su polazišta, takoĊer, izoglose (kojeĉesto nisu iskljuĉive za slovenske dijalekte). Greenbergov postupak je, bez sumnje,jedini mogući jer je slovenski standardni jezik konglomerat više dijalekata na koji sejedva može pozivati pri povijesnoj analizi.To što se ruska povijesna fonologija nije u znatnijoj mjeri izuĉavala na osnoviruskih dijalekata, vjerojatno ovisi o dvama ĉimbenicima. S jedne je strane ruski standardnijezik relativno homogen, a s druge se strane povijesni izvori ne zasnivaju na44


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...dijalektima na kojima se bazira standardni jezik. Ipak se u svakoj standardnoj povijesnojfonologiji spominje rašĉlamba narjeĉja, ali se ona ne izuĉavaju kao zasebni sustavite se u literaturi glavna pozornost obraća na najoĉitije razlike izmeĊu tih narjeĉja (primjericeakanje vs. okanje). Dok, primjerice, Kiparsky (1963) samo koristi dijalekatskugraĊu za opisivanje najuoĉljivih razlika, kod Gorškove & Haburgaeva (1981:16-18 ipassim) ona ima nešto veću važnost. Iznimku ĉini Zaliznjak (2004) koji detaljnoanalizira staronovgorodski dijalekt. Drugaĉija je situacija u ukrajinskome i bjeloruskomesluĉaju. Obojica glavnih istraživaĉa (Shevelov 1979 i Wexler 1977) polazeupravo od rekonstrukcije dijalekatskih ishodišnih sustava. Zanimljivo je, ipak, da se ioba izvorna ishodišna sustava kod njih vide u okviru općeistoĉnoslavenskoga zajedništva,tj. oni prioriziraju izoglose koje su zajedniĉke svim istoĉnoslavenskim jezicima.Evidenciju rane dijalekatske rašĉlambe Shevelov (1979: passim) traži, uglavnom,u tekstovima, dok Wexler (1977:68 ff.) radije polazi od suvremenoga stanjabjeloruskih dijalekata i, koliko vidim, jedini od sviju istraživaĉa koji se obraĊuju uovome prilogu rabi pojam »linguistic geography« (Wexler 1977:46-47).Na ĉeškome se podruĉju istraživanje povijesnih glasovnih promjena zasniva u ograniĉenojmjeri na dijalekatskoj slici raznih izvora. Lamprecht & Šlosar & Bauer(1986:22-23) uglavnom crpe dijalekatsku graĊu na osnovi arhaiĉnosti ili nearhaiĉnosti.Trávníĉek (1935), iako u naĉelu opisuje ĉeškoslovaĉke razvoje, ne obraća nikakvupozornost na dijalekte. Veoma je neobiĉno da se to odnosi i na Stanislavljev starijiopis slovaĉkoga (1956), jer upravo u slovaĉkome bismo sluĉaju oĉekivali analizu kojase poglavito bazira na barem troĉlanoj dijalekatskoj rašĉlambi. Na sreću imamo Krajĉoviĉevopis (1975:24 ff.) koji, poput Shevelova, Wexlera i Greenberga (v. gore)uspostavlja povijesne dijalekatske sustave.Poljski istraživaĉi obraćaju relativno mnogo pozornosti dijalekatskoj graĊi (ukljuĉujućikašupske govore). Na metodološkoj razini ipak se pristup razlikuje od Shevelovljeve,Wexlerove i Greenbergove metode, s tim da kod većine poljskih znanstvenika(Stieber 1973; Klemensiewicz & Lehr-Spławiński & Urbańczyk 1964; Słonski 1953)dijalekatska graĊa ulazi u opću rekonstrukciju poljskih razvoja te se dijalekatski razvojikao zasebni sustavi ne opisuju u tim radovima.Što se pak lužiĉko-srpskih jezika tiĉe, nije sluĉajno da dijalekatska diferencija igraveliku ulogu upravo u definiranju granice izmeĊu gornjolužiĉko-srpskoga i donjolužiĉko-srpskoga(Schaarschmidt 1997:24). Za izumrle dijalekte postoji veoma ograniĉenbroj materijala.Kašupski se, posebice u poljskoj znanosti, smatra poljskim dijalektom (v. Stieber1973 i naslov knjige Zuzanne Topolińske 1974). Topolińskina monografija je, ipak,veoma korisna jer je u njoj polazište inovacije unutar samoga kašupskoga dijalektaspram ostalih lehitskih idioma, ukljuĉujući izumrle jezike polapski i pomoranski (Topolińska1974:22-23).45


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures3.5. Kontaktna lingvistikaKako sam naveo, pod kontaktnu se lingvistiku najĉešće uvrštavaju sadržaji koji se kodmene nalaze pod toĉkama 3.2. i 3.3. U ovome ću se kontekstu samo pozabaviti takvimsadržajima koji eventualno utjeĉu na samu strukturu slavenskih jezika.Uopćeno se može konstatirati da, u meni dostupnoj literaturi, mogućnost utjecajajeziĉnih kontakata na pojedine slavenske jezike na strukturnoj razini gotovo da nijeprisutna. Drugim rijeĉima, većina istraživaĉa smatra razvojne tendencije unutrašnjimpromjenama od kojih su neki općeslavenski, a neki autohtoni. Supstratni ili adstratniutjecaji zapažaju se gotovo iskljuĉivo na leksiĉkoj ili sintaktiĉkoj razini. Ovo se ĉinimalo neobiĉnim jer uzrok proširivanja slavenske rijeĉi širom Europe nije sigurnoiskljuĉivo demografska pojava. Na mnogim je podruĉjima moralo doći do izmjenejezika, i to eventualno prvobitno putem dvojeziĉnosti. Ne ulazim u pitanje zašto je nanekim migracijskim podruĉjima prevladavao slavenski jezik, dok je na nekimpodruĉjima došlo do rehabilitiranja bivšega stanja (primjerice u Njemaĉkoj ili Grĉkoj).Uglavnom mi se ĉini da su upravo uzroci mehanizama glasovnih promjena manjeistraživano podruĉje u slavistici. A jedan od uzroka zašto se slavenski jezici uopće postrukturi meĊusobno razlikuju, sigurno je moguće naći u kontaktnoj lingvistici.Na fonološkoj razini utjecaj se jeziĉnih kontakata priznaje, uglavnom, na Balkanu, ito, posebice, u sluĉaju relativno širokog pojasa postojanja »neodreĊenoga samoglasnika«(schwa). Nevolja je u tome da ne postoji suglasnost o njegovu podrijetlu(kao što se ni podrijetlo većine tzv. balkanizama ne može ustvrditi). TakoĊer se gubitakkvantitativnih razlika u vokalizmu može pripisati meĊubalkanskim tendencijama.Nije iskljuĉeno da oĉuvanje nazalnih vokala (ili njihova zamjena kombinacijom oralnihvokala i nazalnih konsonanata) na krajnjem jugu potjeĉe od izgovora naknadnoregreciziranoga stanovništva. Ali što vrijedi za Balkan, ne vrijedi za ostala slavenskapodruĉja. Tako se gubitak kvantitativnih razlika u istoĉnoslavenskome nikako ne možepripisati utjecajima balto-finskih ili baltiĉkih jezika, od kojih barem prvi dobro ĉuvajusamoglasniĉke kvantitete.Dalje, oĉit utjecaj balto-finskih (zapadnih ugr<strong>of</strong>inskih) jezika na strukturu nekih sjevernihruskih govora uglavnom se priznaje (na primjer cokanje, akcent na prvom slogute još poneka pojava). Što se pak, primjerice, tzv. akanja u južnoruskim i srednjoruskimgovorima tiĉe, ono se ponekad pripisuje mordvinskom utjecaju, ali budući danije jasno radi li se o oĉuvanju praslavenskoga stanja ili inovacije, ovo pitanje ostajeneriješeno. TakoĊer se neke pojave pskovskih ruskih govora pripisuju baltiĉkim utjecajima(na primjer gl na mjestu prasl. *dl).U srednjojužnoslavenskom sluĉaju sigurno ima supstratnoga i adstratnoga djelovanja,i to uglavnom eventualno romanskoga (Holzer 2007). Neke dijalektalne strukture,koje su neobiĉne s toĉke gledišta standardnoga jezika, takoĊer zaslužuju istraživanjejeziĉnih kontakata (usp., na primjer, bednjanski vokalizam).46


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...Ĉudno je, donekle, da se uzrocima tzv. ĉeške přehláske (prijeglasa) nije obratilodovoljno pozornosti. Ona priliĉno sliĉi njemaĉkom Umlautu (vidi, ipak, Berger 1999).Isto bi se eventualno odreĊeni ĉeški razvoji u vokalizmu mogli pripisati novijim visokonjemaĉkimutjecajima (primjerice, diftongizacije).Na poljskom se jeziĉnom podruĉju utjecaj latinskoga na akcentuaciju uglavnompriznaje, ali u ovome sluĉaju jedva možemo govoriti o kontaktnoj pojavi. Njemaĉki suutjecaji relativno oĉiti na lužiĉko-srpskom podruĉju (u fonetici i u pojednostavljivanjusuglasniĉkih skupina).Ĉak su i neki rani općezapadnoslavenski odražaji, tzv. općeslavenske tendencije uzapadnoslavenskim jezicima (kao što su rezultati druge palatalizacije i jotiranja *tj i*dj), možda nastali pod njemaĉkim utjecajem.U ovome sam poglavlju samo htio ukazati na potrebu istraživanja uzroka glasovnihpromjena metodama kontaktne lingvistike. Ĉinjenica je da, prije svega, domaći istraživaĉirado preferiraju autohtona objašnjenja i u mnogim sluĉajevima oĉito slabo poznajupovijest kontaktnih neslavenskih jezika.4. Zaključne napomene: što i kako dalje?Svrha ovoga priloga nije bila da se dublje analizira ili komentira (da ne kažem kritizira)upotrebljivost rabljenih tipova izvora u pojedinim sluĉajevima za stjecanje štouvjerljivije rekonstrukcije glasovnih promjena od praslavenskoga doba do formiranjakasnijih dijasistema u slavenskome svijetu. To će svakako biti tema jednoga obuhvatnijegrada koji je manje (ili uopće nije) opterećen operativnom metodom, ĉije je polazišteu inherentnom karakteru osobina koje se pripisuju današnjim jeziĉnim i dijalekatskimdijasistemima. Detaljnija metodološka analiza uskoro će se objaviti na engleskomjeziku u monografiji koja se bavi ranim slavenskim izoglosama. S toĉke gledištanajranijih slavenskih izoglosa (za vrijeme hipotetiĉnoga zajedništva, tj. praslavenskogaprajezika, te glasovnih prilika neposredno nakon njegovoga raspada) sasvim je irelevantnokojem se suvremenom slavenskom jeziku odreĊene pojave pripišu.Ova analiza pokazuje, ipak, da su mogućnosti rekonstrukcije mehanizama, razloga ikronologije glasovnih promjena na osnovi postojećih izvora relativno razliĉite na teritorijalnoji vremenskoj razini nakon raspada relativno homogenog praslavenskog prajezika.S jedne se strane radi o općoj dokaznoj vrijednosti pojedinih izvora, a s drugestrane tipovi izvora odaju ogromne razlike i u kvantitativnome i u kvalitativnome pogledu.Vidljivo je na osnovi ove analize, nadam se, da ni velika kvantiteta ne jamĉikvalitetu uvjerljive rekonstrukcije. Ukazao sam, takoĊer, na najosnovnije probleme skojima se susreću (ili se moraju susresti) istraživaĉi pri uspostavljanju razvoja naosnovi pojedinih tipova izvora, i to su, uglavnom, problemi lokalizacije, datiranja,interpretiranje grafemiĉkih sustava i glasovne supstitucije.47


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesDalje, nadam se da je ova analiza pokazala da se izvori mogu koristiti i selektivno,što, sa svoje strane, ovisi o metodi rekonstrukcije. Dakle, izrazito je važno da se samiizvori podvrgnu kritiĉkoj analizi te da se njihova dokazna vrijednost ne uzima kaonešto što samo po sebi odražava jeziĉnu stvarnost. U krajnjem sluĉaju izvori, ako se neinterpretiraju ispravno, imaju posljedicu da postanu zaprekom logiĉnoj rekonstrukciji(v. Nuorluoto 2006a).LiteraturaAnttila, R. 1989. Historical and Comparative Linguistics. 2 Amsterdam – Philadelphia.(Amsterdam Studies in the Theory and History <strong>of</strong> Linguistic Science; Series IV:Current Issues in Linguistic Theory, 6).Belić, A. 1976. Osnovi istorije srpskohrvatskog jezika. I: Fonetika. 4 Beograd: Nauĉnaknjiga.Berger, T. 1999. Der alttschechische „Umlaut“ – ein slavisch-deutsches Kontaktphänomen?Die Welt der Slaven; Sammelbände. Sborniki, 5 (= FS Klaus Trost). München:Sagner, 19–27.Brozović, D. 1965. Srpskohrvatski standardni jezik i Vuk Stefanović Karadžić. AnaliFilološkog fakulteta 5, Beograd, 27–34.Conev, B. 1940. Istorija na bălgarskij ezik. А: Obšta čast; Tom 1. Vtoro, posmărtnoizdanie pod red. na St. Mladenov i K. Mirĉev. S<strong>of</strong>ija: Pridvorna peĉatnica. (Universitetskabiblioteka, 203). [Fototipsko izdanje S<strong>of</strong>ija: Nauka i izkustvo 1984].Gorškova, K.B. & Haburgaev, G.A. 1981. Istoričeskaja grammatika russkogo jazyka.Moskva: «Vysšaja škola».Greenberg, M.L. 2000. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Slovene Language. Heidelberg:Winter. (Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, XIII).Holzer, G.1995. Die Einheitlichkeit des Slavischen um 600 n. Chr. und ihr Zerfall.Wiener Slavistisches Jahrbuch 41, 55–89.__________ . 2007. Historische Grammatik des Kroatischen: Einleitung und Lautgeschichteder Standardsprache. Frankfurt/Main – Berlin – Bern – Bruxelles – New York –Oxford – Wien: Peter Lang. (Schriften über Sprachen und Texte, 9).Ivić, P. 1981a. Jezik i njegov razvoj do druge polovine XII veka. U knjizi: Istorijasrpskog naroda. I: Od najstarijih vremena do maričke bitke (1371), ured. Sima Ćirković.Beograd: Srpska književna zadruga, 125–140; 617–640.48


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...__________ . 1981b. Jezik u nemanjiĉkoj eposi. U knjizi: Istorija srpskog naroda. I: Odnajstarijih vremena do maričke bitke (1371), ured. Sima Ćirković. Beograd: Srpskaknjiževna zadruga, 617–640.Kiparsky, V. 196. Russische historische Grammatik. I: Die Entwicklung des Lautsystems.Heidelberg: Winter.Klemensiewicz, Z. & Lehr-Spławiński, T. & Unbańcyk, S. 1964. Gramatyka historycznajęzyka polskiego. 2 Warszawa: Państwowe wydawnictwo naukowe.Koneski, Bl. 1982. Istorija na makedonskiot jazik. Popraveno i dopolneto izdanie.Skopje: Kultura.__________ . 1983. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Macedonian Language (With a Survey<strong>of</strong> the Macedonian Dialects and a Map by Božidar Vidoeski). Heidelberg: Winter.(Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, 12).Krajĉoviĉ, R. 1975. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Slovak Language. Heidelberg: Winter.(Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, IX).Lamprecht, A. & Šlosar, D. & Bauer, J. 1986. Historická mluvnice češtiny. Praha:Státní pedagogické nakladelství.Leskien, A. 1914. Grammatik der serbo-kroatischen Sprache. I: Lautlehre, Stammbildung,Formenlehre. Heidelberg: Winter. (Sammlung slavischer Lehr- und Handbücher;I. Reihe: Grammatiken).Lonĉarić, M. 1996. Kajkavsko narječje. Zagreb: Školska knjiga.Matasović, R. 2008. Poredbenopovijesna gramatika hrvatskoga jezika. Zagreb: Maticahrvatska.Mirĉev, K. 1958. Istoričeska gramatika na bălgarskija ezik. S<strong>of</strong>ija: Nauka i izkustvo.Mladenov, St. 1979. Istorija na bălgarskija ezik. Prevod i redakcija na Ivan Duridanovot nemskoto izdanie prez 1929 g. S<strong>of</strong>ija: Izdatelstvo na BAN.Moguš, M. 1971. Fonološki razvoj hrvatskog jezika. Zagreb: Matica hrvatska.Nuorluoto, J. 1994. Die Bezeichnung der konsonantischen Palatalität im Altkirchenslavischen:Eine graphematisch-phonologische Untersuchung zur Rekonstruktion undhandschriftlichen Überlieferung. München: Sagner. (Vorträge und Abhandlungen zurSlavistik, 24).__________ . 2003. On Tracking Early Slavonic Vocalic Isoglosses: Methodological andConceptual Considerations. Studia Slavica Finlandensia XX, 128–148.49


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures__________ . 2004. Implikacije grafemiĉke neujednaĉenosti u staroslavenskim glagoljiĉkimrukopisima. Prilozi. Oddelenie za lingvistika i literaturna nauka. MANU XXIX/1-2, 31–41.__________ . 2006a. Medieval Slavic Texts as a Source <strong>of</strong> Evidence in Observing the Diachrony<strong>of</strong> Sound Change. U knjizi: Jako blagopěsnivaja ptica (FS Lars Steensland).Stockholm. (Acta Universitatis Stockholmiensis; Stockholm Slavic Studies, 32), 159–167.__________ . (ur.) 2006b. Mechanisms and Chronology <strong>of</strong> the Slavicization <strong>of</strong> the RussianNorth / Die Slavisierung Nordrusslands: Mechanismen und Chronologie / SlavjanizacijaRusskogo Severa: Mehanizmi i hronologija (= Slavica Helsingiensia 27). Helsinki.__________ . (ur.) 2007. Topics on the Ethnic, Linguistic and Cultural Making <strong>of</strong> the RussianNorth / Voprosy ètničeskogo, jazykovogo i kul'turnogo formirovanija RusskogoSevera / Beiträge zur ethnischen, sprachlichen und kulturellen Entwicklung des russischenNordens (= Slavica Helsingiensia 32). Helsinki.Popović, I. 1960. Geschichte der serbokroatischen Sprache. Wiesbaden: Harrassowitz.(Bibliotheca Slavica).Rospond, St. 1973. Gramatyka historyczna języka polskiego. 2 Warszawa: Państwowewydawnictwo naukowe.Saarikivi, J. 2007. Finnic Personal Names on Novgorod Birch Bark Documents. Uknjizi: Juhani Nuorluoto (ur.): Topics on the Ethnic, Linguistic and Cultural Making <strong>of</strong>the Russian North / Voprosy ètničeskogo, jazykovogo i kul'turnogo formirovanijaRusskogo Severa / Beiträge zur ethnischen, sprachlichen und kulturellen Entwicklungdes russischen Nordens (= Slavica Helsingiensia 32). Helsinki, 196–246.Schaarschmidt, G. 1997. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Upper and Lower SorbianLanguages. Heidelberg: Winter. (Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, VI).Schenker, A.M. 1995. The Dawn <strong>of</strong> Slavic: An Introduction to Slavic Philology. NewHaven – London: Yale University Press.Shevelov, G.Y. 1979. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Ukrainian Language. Heidelberg:Winter. (Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, IV).Sitzmann, A. 2007. Die skandinavischen Personennamen in den Birkenrindeninschriften.Scando-Slavica 53, 25–31.Słoński, St. 1953. Historia języka polskiego w zarysie. Warszawa: Państwowe wydawnictwonaukowe.Stanislav, J. 1956. Dejiny slovenského jazyka. I: Úvod a hláskoslovie. Bratislava:SAV.50


Juhani NuorluotoIzvori za prouĉavanje i rekonstrukciju ranih slavenskih ...Stieber, Z. 1973. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Polish Language. Heidelberg: Winter.(Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, V).Topolińska, Z. 1974. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Kashubian Dialects <strong>of</strong> Polish. TheHague – Paris: Mouton. (Slavistic Printings and Reprintings, 255).Trávníĉek, Fr. 1935. Historická mluvnice československá: Úvod, hláskosloví a tvarosloví.Praha: Melantrich. (Vysokoškolské rukověti; Řada spisů duchovědných, 2).Vasmer, M. 1941. Die Slaven in Griechenland. Berlin. (Abhandlungen der PreußischenAkademie der Wissenschaften, Jg. 1941: Philosophisch-historische Klasse, 12).Vuković, J. 1974. Istorija srpskohrvatskog jezika. I: Uvod i fonetika. Beograd: Nauĉnaknjiga.Weinreich, U. 1954. Is a Structural Dialectology Possible? Word 10, 388–400.Wexler, P. 1977. A Historical Phonology <strong>of</strong> the Belorussian Language. Heidelberg:Winter. (Historical Phonology <strong>of</strong> the Slavic Languages, III).Zaliznjak, A.A. 2002. O ponjatii grafemy. U knjizi: A.A. Zaliznjak: «Russkoe imennoeslovoizmenenie» s priloženiem izbrannyh rabot po sovremennomu russkomu jazyku iobščemu jazykoznaniju. Moskva, 558–576.__________ . 2004. Drevnenovgorodskij jazyk. Vtoroe izdanie, pererabotannoe s uĉetommateriala nahodok 1995–2003 gg. Moskva: Jazyky slavjanskoj kul'tury.51


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 53–67 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesФрагменты одной войны. Русскоязычные материалырусско-шведской войны 1741–43 годов в архивахШвецииТомас РосенКафедра славянских языков, Институт современных языков, Упсальский университетthomas.rosen@moderna.uu.seAbstract: Fragments <strong>of</strong> a War: Russian Sources in Swedish Archives on the Russo-Swedish War <strong>of</strong> 1741–43In the summer <strong>of</strong> 1742, at the climax <strong>of</strong> the conflict subsequently known as the Russo-Swedish war <strong>of</strong>1741–43, the Swedish-Finnish army surrendered to its Russian opponent not far from Helsinki. Peacewas restored a year later by the peace treaty <strong>of</strong> Turku. Large parts <strong>of</strong> Finland were occupied byRussian troops, and in 1743–44 a Russian force <strong>of</strong> some 12,000 soldiers landed on the East coast <strong>of</strong>Sweden. Officially, the operation was undertaken in order to deter a possible Danish invasion. The warand the subsequent Russian presence in Sweden and Finland left traces in Swedish archives. Duringthe summer <strong>of</strong> 2010 the author <strong>of</strong> the present article carried out a survey <strong>of</strong> materials in five Swedisharchives, looking for documents in Russian. The survey yielded documents <strong>of</strong> four different kinds:documents relating to diplomacy, military intelligence materials, private letters and administrativedocuments. The material has not previously been subject to scholarly research. In addition to thesurvey, the article addresses the issues <strong>of</strong> why this particular material has survived, and how it mightbe used in order to shed light on the development <strong>of</strong> the Russian language in the 18 th -century.1. Введение и цель исследованияВ конце лета 1741 года вспыхнул конфликт, который по-русски называется«русско-шведская война 1741–43 годов» или «русско-шведская война приЕлизавете Петровне» (МСЭ 1960: кол. 69; Брокгауз & Ефрон 1899:344–345).Научная литература, рассматривающая этот конфликт, ограничена. Среди болееранних работ на шведском языке можно назвать книгу Тенгберга (1857) и нарусском языке работу Шпилевской (1859). На шведском языке в современнойнауке, к тому же, не суммированы заключительные результаты исследованийэтой темы, и эта война рассматривается лишь кратко в поверхностных обзорах(Кан 1996; Эриксон 2003a и 2003b; Росандер 2003). Существует также некоторое53


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesколичество работ, посвященных особым аспектам войны, например, военномуруководству и предвоенной пропаганде (Альфорс 2001; Винтон 2007). Средиисследований на русском языке, за исключением научно-популярной работы(Широкорад 2001), тоже не существует полного всестороннего анализа войны.Настоящая статья не ставит своей целью представить общий анализ ходавоенных действий или дипломатических переговоров. Целью ее вместо этогоявляется исследование части документов, которые война 1741–43 годов оставилапосле себя, а именно, документов на русском языке в шведских архивах. Статьяявляется результатом инвентаризации русского материала в шведских архивах,проведенной летом 2010 года. Насколько известно, представленный в настоящейстатье материал, никогда ранее не использовался в научных исследованиях.Поиск материалов проводился в пяти архивах: Государственный архивШвеции (Riksarkivet), Военный архив (Krigsarkivet) и Стокгольмский городскойархив (Stockholms stadsarkiv), все три в Стокгольме, Архив шведских областей вУппсале (Landsarkivet i <strong>Uppsala</strong>) и Архив шведских областей в Вадстене(Landsarkivet i Vadstena). Релевантный для темы материал был найден в трехархивах: в Государственном архиве, Военном архиве и в Архиве шведскихобластей в Уппсале.Помимо представления самого содержания сохранившихся архивныхматериалов, настоящая статья ставит своей целью ответить на два вопроса: Вопервых,почему именно этот материал был сохранен для будущего? И, вовторых,может ли этот архивный мaтериал представлять интерес для научныхисследований?1.2. ОграниченияВ статье рассматриваются архивные материалы 1741–44 годов. Сама войнапроходила с 28-го июля 1741 года 1 по 7-е августа 1743 года, когда в Турку былзаключен мир. После этого, в течение 1743–44 годов, в городах на восточномпобережье Швеции располагалось 12 000 русских солдат (Перссон 1981).Присутствие русских трупп в шведских городах является прямым последствиемвойны и оно оставило свой отпечаток в архивах, поэтому в статье учитывается ипериод времени вскоре после заключения мира.В настоящей статье используется исключительно материал, написанный порусски.Архивные же фонды состоят большей частью из материалов на других1 Источники не единогласны касательно того, когда война в действительности началась. Как деньобъявления войны в источниках встречаются 3 июня, 28 июля и 8 августа. В настоящей статьепринимается 28 июля. Эта дата, в свою очередь, основывается на Горнборг (1964:149), а также на томфакте, что вопрос был представлен в т.н. «Большой депутации» шведского Риксдага 21-го июля, чтонепосредственно привело к объявлению войны (Фагерлунд и др. 2001:337).54


Томас РосенФрагменты одной войны. ...языках, прежде всего на шведском, но также и на немецком и французском,языках международных контактов того времени.Подавляющую часть материала составляет рукописныe документы, но естьтакже и отдельные примеры печатных текстов, например, донесенияроссийского генералфельдмаршала графа Ласси (Ласси 1742) и манифестЕлизаветы Петровны к народу Финляндии от 18-го марта 1742 года. Однако этипечатные материалы, по крайней мере на данном этапе исследования, непривлекаются к анализу.1.3. Принципы воспроизведения рукописного текстаМатериал, описываемый в настоящей статье, был создан в первой половине1740-х годов. Это рукописный материал, и в нем представлено большоеколичество различных почерков. Наблюдается значительное варьирование виспользовании букв, что полностью соответствует уже известным результатамисследований процесса введения гражданской азбуки (Истрин 1963:151; Каберли1996:350). Отдельные почерки можно определить как скоропись, в то время какдругие несут более современные черты.Фиг. № 1: «Сиятелныи граθъ», деталь из письма русского генерала Стюарта (см. ниже, 2.4).Фиг. № 2: Квитанция от 06.02.1744 г. с подписью прапорщика К. Шаховского (см. ниже, 2.4 ).55


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesФиг. № 3: Титулы русского главнокомандующего графа П. П. Ласси (см. ниже, 2.1.).При работе над настоящей статьей было необходимо выбрать принципыпередачи рассматриваемого рукописного материала. Поскольку статьяпредставляет собой скорее опись архивных фондов, чем исследованиесодержания текстов, палеографические характеристики определяются как менееважные. Таким образом, избранные принципы представляют собой упрощенныйвариант тех, которые были использованы в работе Пеннингтон (1980:12).(1) Принципы упрощения графических вариантов:‹ъ› сохраняетсяє, е, ѣ = ‹е›‹s, з› = ‹з›‹и, і, ї, ѵ› = ‹и›‹ω, о› = ‹o›‹ѳ, ф› = ‹ф›‹y, ѹ, › = ‹y›‹я, ѧ› = ‹я›‹ѯ› = ‹кс›.56


Томас РосенФрагменты одной войны. ...(2) Титла и паерки опускаются.(3) Текст делится на слова.(4) Надстрочные буквы ставятся в строку и пишутся курсивом.(5) Пунктуация оригинала сохраняется.(6) Имена собственные пишутся с заглавной буквы.(7) Конец строки отмечается косой линией /.(8) На месте слов, не поддающихся расшифровке, ставятся квадратные скобки[]. Количество точек внутри скобок соответствует количествунепрочитанных букв.1.4. Характеристика архивного материалаКак уже было упомянуто во введении, описываемый здесь архивный материалне был ранее предметом научных исследований. Главной причиной этогоявляется, вероятно, то, что документы очень рассеяны по архивам и отрывoчны.Этим они отличаются от других материалов на русском языке в шведскихархивах, например, от Новгородского окупационного архива (Лѐфстранд &Нордквист 2005 и 2009).При архивных поисках, которые легли в основу настоящей работы, некоторыедокументы на русском языке были обнаружены в таких фондах, где всеостальные материалы были на шведском или других языках. Учитывая тот факт,что сохранившиеся русские материалы в такой степени фрагментарны, ихневозможно использовать как единственный источник для создания полнойкартины русско-шведской войны 1741–43 годов и последующего за ней«миротворческого» присутствия русских войск на шведской территории. Однакоанализируемый нами материал может стать важным источником дополнительнойинформации.В целом ряде случаев автор настоящей статьи стоял перед вопросом: почемутот или иной документ был сохранен. Исследование дает основу длязаключения, что для этого существовало три причины.Во-первых, регулярно архивировалась дипломатическая корреспонденция иофициальные документы, затрагивающие отношения с другими странами. Этобыло типично не только для Швеции, но и для большинства европейских странтого времени.Во-вторых, сохранился материал, который представлял интерес для шведскойразведки XVIII века. По неизвестным путям в шведские архивы попали,например, русские приказы и фрагменты русских полковых журналов (Гос.архив, Militaria 1589, см. ниже). Ведение войны в XVIII веке походило восновном на современное, и из стратегических соображений каждомуглавнокомандующему было очень важно знать о вражеских действиях.В-третьих, для сохранения русских документов в шведских архивахнемаловажную роль играли экономические отчеты. Это касается в особенности57


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesдокументов будничного характера, например, квитанций. И, наконец, тот факт,что актуальный русский материал сохранился, можно, вероятно, объяснить ипростой случайностью.Как станет ясно из нижеследующего, архивный материал на русском языкеисключительно разнообразен по характеру. Тексты охватывают широкий спектржанров, начиная с договоров о мире между государствами и дипломатическойкорреспонденции на высшем политическом уровне, и кончая простейшимибудничными заметками. Для того, чтобы облегчить понимание, материалы былиразделены на четыре категории:(1) Дипломатические документы(2) Материалы по разведывательной деятельности(3) Письма(4) Административные документы.1.4.1. Дипломатические документыДокументы, собранные под рубрикой дипломатические документы, состоят изписем русской императрицы шведскому королю, документов, касающихсяпереговоров о мире, отношений между русскими и шведскими властями, а такжеразных паспортов и охранных листов.1.4.2. Материалы по разведывательной деятельностиПод понятием материалы по разведывательной деятельности понимаютсядокументы, адресованные русским военным подразделениям и властям. Вматериале встречаются как документы, захваченные шведами, например, отчетыот русских военнопленных в Швеции. В единичных случаях история такихдокументов известна. В Гос. архиве Швеции, например, хранится некотороеколичество отчетов разведки от русского генерала Кейта, главнокомандующегорусскими войсками в Швеции в 1743–44 годах. В папке, в которой этидокументы хранятся, имеется информация, что эти документы были поднятышведскими подданными с затонувшего русского корабля (Гос. архив,Muscovitica 628). 21.4.3. ПисьмаПод категорией письма собраны сообщения от русских лиц, главным образомвоеннопленных, отдельным лицам в России. Неизвестно, каким образом этиписьма попали в шведские архивы, но можно с осторожностью предположить,2 «Skrifter av generalen Keith communicerade ang:de det förolyckade ryska fahrtyget vid Wasa hwars innehafdeLadning af Swenska undersåtare blifwit bärgad 1743».58


Томас РосенФрагменты одной войны. ...что речь здесь идет о документах, конфискованных шведскими властями попричине своего содержания. Представляется, что эти письма никогда не былиотправлены по адресу.1.4.4. Административные документыК категории административные документы относятся письма русскихофицеров шведским чиновникам в провинции, а также экономические отчеты(квитанции) от русских подразделений, располагавшихся на восточномпобережье Швеции в 1743–44 годах.1.5. ВыводыВ начале этой статьи было сказано, что она попытается ответить на два вопроса:во-первых, почему сохранили именно дошедший до нас материал? И, во-вторых,может ли этот материал быть полезным науке?Как результат проведенного исследования возможно сделать некоторыевыводы о том, почему эти материалы сохранились. Найденные документыхорошо подходят под одну из четырех выделенных выше категорий, а именно,дипломатические документы, материалы по разведывательной деятельности,письма и административные документы. Не было найдено никаких документов,которые каким-либо образом выпадали бы из предложенных групп. Такимобразом, ответом на вопрос, почему данные материалы были сохранены, можетбыть то, что отдельные документы представляли интерес либо для органоввласти или разведки, либо органов, отвечающих за экономику. На шведскойстороне все эти интересы были воплощены в одном лице, губернаторе губернииКальмар, Георге Богислаусе Сталь фон Гольштейн (Georg Bogislaus Staël vonHolstein) (Person 1981:47; Королевский указ от 17-го октября 1743 года).Ответ на второй вопрос о том, может ли найденный материал быть полезнымдля науки, будет без сомнения положительным. Этот материал допускаетнесколько очевидных сфер использования. Для историков он может служитьисточником информации о русско-шведской войне 1741–43 годов.С лингвистической точки зрения эти материалы интересны в различныхаспектах.Во-первых, они представляют широкие возможности для тех, кто занимаетсяисследованием развития гражданской азбуки в первые десятилетия послереформ Петра I. Как уже было указано в разделе 3, в документах встречаютсяпочерки, которые можно охарактеризовать как скоропись, но там есть и многопримеров почерков с западноевропейским влиянием. Примером последнего59


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesможет служить выдержка из письма генерала Кейта штабу от 18-го марта 1743года. Письмо начинается словом Благородный (см. фиг. № 4).Фиг. № 4: «Благородный» из приказа ген. Кейта от 18.03.1743 г. (см. ниже, 2. 2.).В общем о почерках можно сказать, что чем ниже воинское звание пишущего,тем старомоднее представляется почерк.Во-вторых, материал хорошо отражает морфологический и синтаксическийстрой русского языка 40-х годов XVIII века. Среди найденных текстовсуществуют не только образцы официального стиля письменного языка (преждевсего дипломатические документы), но также и примеры более повседневногоязыка (материалы по разведывательной деятельности, письма иадминистративные документы). Поэтому эти материалы смогут послужитьценным дополнением к Живов (2004) и работам других историков языка.В заключение следует указать, что в шведских архивах может находиться ещематериал, не представленный в этой статье. Время, которое имелось враспоряжении для проведенного исследования, было недостаточно длядетального исследования всех архивных фондов Швеции 1741–44 годов.Поэтому, можно полагатъ, что существуют и другие документы, которые ждутсвоего открывателя.2. Архивный материал2.1. Дипломатические документыГосударственный архив, Стокгольм (Riksarkivet, Stockholm)Фонд: Militaria 15881 Паспорт русского главнокомандующего П. П. Ласси шведским кораблям после капитуляции24-го августа 1742 г. (с переводом на шведский язык). Дата: «при Гелсенъ форсе в лагареавгуста двадесать седмаго дня 1742 году» (= Хельсинки, 27.08.1742 г.). Подпись: P. Cte de Lacy.2 Охранный лист (сальвогвардия) русского главнокомандующего П. П. Ласси приходу Нюкирке(шв. Nykyrko, фи. Uusikirkko, теперь шв. Kaland, фи. Kalanti). Дата: «в лагире при урочищеЛила Гуплаксъ августа 29 дня/ 1742 году» (= Lilla Hoplax, 29.08.1742 г.). Подпись: P. Cte de Lacy.3 Охранный лист (сальвогвардия) русского генерал-майора графа Брюса абоскому мещанинуСамуэлю Трапу. Дата: «при Абове сентябрая 15 дня 1742 года» (= Турку, 15.09.1742 г.). Подпись:Графъ А. Брюсъ.60


Томас РосенФрагменты одной войны. ...4 «Пашпортъ» Фридериху Елмину (Fredrik Elmin) «следующему в Швецию чрезъ Оландъ».Дата: «в Вабове февраля 20г дня 1743 году» (= Турку, 20.02.1743 г.). Подписи: А. Румянцев,Иван фон Люберасъ. Контрсигнатура: А. Неплюевъ.Фонд: Militaria 15911 Охранный лист (сальвогвардия) русского генерала Кейта «флантскому жителю» ЮганНилсонъ (Johan Nilsson). Дата: «в Абове сентября 21 дня/ 1742 год» (= Турку, 21.09.1742 г).Подпись: Keith. Контрсигнатура: секретарь Петръ Елигинъ.2 Записка/пропуск на шведском языке солдатской жене Анне Лене Стрѐм (Anna Lena Ström) дляпоездки «обратно в Стокгольм». Дата: «марта 10 дня 1743 года» (= 10.03.1743 г.). Подпись:James Keith.Фонд: Muscovitica 2321 Копия охранного листа «финском гражднину Спору» (шв. Sparre?). Дата оригинала: «в Абове16 августа 1743 году» (= Турку, 16.08.1743 г. ). Далее: «У подлинного подписано тако/ А:Румянцов: Барон фон Люберасъ/ А: Неплюев». Подпись: секретарь Иванъ фон Бауманъ.2 Паспорт для бывшего военнопленника, шведа Микаеля Элиассона Кваста (Mikael EliassonKvast), «которои в прошед/шую воину взятъ был в полонъ». Дата: «в Санктъ Петербургеоктябра 18 дня 1743 года» (= г. Санкт-Перебург, 18.10.1743 г.). Подпись: генерал маиор ИванКозлов/ C.W. Zentarque, KriegsRath und gen.Auditeur/ оберъ аудиторъ Василеи Чистянинъ/канцеляристъ Андреи Васильев.Фонд: Muscovitica 6231 Письмо императрицы Елизаветы Петровны шведскому королю Фредрику. «Нотификация»королю о вступлении отправителя на престол 25 ноября 1741 г. Дата: 30.07.1742 г.2 Письмо императрицы Елизаветы Петровны шведскому королю Фредрику. Поздравленияимператрицы с прибытием в Стокгольм нового наследника шведского престола АдольфаФридриха Гольштейн-Готторпского. Дата: 07.11.1743 г.3 Верительная грамота посла Ивана фон Любераса (Johann Ludwig Pott Baron von Luberas).Дата: 14.01.1744 г.4 Ответ Елизаветы Петровны на письмо короля Фредрика от 4-го января, переданное генераломДюрингом (Düring). Дата: 18.01.1744 г.5 Ответ Елизаветы Петровны на письмо короля Фредрика от 23-го января, переданное Корфом(Korff). Дата: 16.03.1744 г.6 Письмо императрицы Елизаветы Петровны королю Фредрику. «Мы со особливымъудоволствиемъ/ из грамоты вашего величества от 31 марта усмо/трели, коимъ образомъотправленной воискъ нашихъ в швецию корпусъ способствовалъ к прекращению быв/шей61


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesмежду вами и Даниею холодности». Дата: 15.06.1744 г.7 Поздравления императрицы Елизаветы Петровны по поводу брака Адольфа Фридирха сЛуизой Ульрикой Прусской. Дата: 10.11.1744 г.Фонд: Muscovitica 6641 Письмо А. Румянцева и И. фон Любераса шведским полномочным министрам, баронамСедеркрейцу и Нолькену (Cedercreutz, von Nolcken). Дата: «из Санктъ Петер бурха генваря 13дна 1743 году» (= г. Санкт-Петербург, 13.01.1743 г.). Подписи: А. Румянцов, Иван фонЛюберасъ. (с анонимным переводом на шведский).2 «Копия с прожекту». На шв.: «Русский первый проект, представленный 29-го января П. О.Неплюевым» (Ryska första project, pr. d. 29. Jan. af/ P.O. Neplueff). Дата: «еже учинено в Абове»(= Турку, 29.01.1743 г.) (с анонимным переводом на шведский с русскими записками и смножеством изменений).3 копия предварительного мирного договора. Дата: «в Абове в шестынаде-/сять днь мця июня1743 году» (= Turku, 16.06.1743 г.).4 «Экстрактъ из протокола конференции на мирном конгресе в Абове бывшей июля/ 12г дня1743г году» (= Турку [?], 12.07.1743 г.).5 Паспорт для шведского курьера, посольского секретаря Модея (Modée) и «капита/на от флотуСнол/ски» (Snoilsky). Дата: «в Абове августа 7. дня 1743 году» (= Турку, 07.08.1743 г.).Подписи: А. Румянцoв, Иван фон Люберасъ. Подпись на обратной стороне: Flügel Adjoutant C.L’Estocq.6 Копия ратитикации мирного довогора. Дата: 19.08.1743 г.7 наброски мирного договора. Без даты.Военный архив, Стокгольм (Krigsarkivet, Stockholm)Фонд: 1742–58 års krigsrustnings-handlingar, vol. 22–32.Копии различных документов, сделанные в 1848–1860 гг. офицером Семеновского лейбгвардииполка О. В. Фуругельмом (O. W. Furuhjelm) с оригиналов, хранящихся в архивеГенерального штаба России. Материал включает в себя версию на французском яз. манифестаЕлизаветы Петровны финскому народу от 18-го марта 1742 г.2.2. Материалы по разведывательной деятельностиГосударственный архив, Стокгольм (Riksarkivet, Stockholm)Фонд: Militaria 15881 «Покорнеишее доношение» в Российскую гос. адмиралтейскую коллегию от пленного62


Томас РосенФрагменты одной войны. ...русского коммиссара флота кн. Михаила Петровича Ухтомского о попавшем в плен экипажефлейта «Сомерс». Дата: «ноября 17г дня 1742 году» (= г. Стокгольм [?], 17.11.1742 г.). Подпись:флота камисар кнзь Mихало/ Ухтомскои.2 Приказ русского генерала Кейта капитану Максурову об оказании помощи («всякоевспоможение/ чинить») секретарю Форссену (Forssén). Дата: «марта 18 дня 1743 года, Абовъ»(= Турку, 18.03.1743 г.). Подпись: James Keith (с переводом на шведский язык).3 Приказ русского генерал-лейтенанта и губернатора И. фон Кампенгаузена (Johann vonCampenhausen) капитану Максурову об оказании помощи секретарю Форссену (Forssén). Дата:«марта 18 дня 1743 году, Абовъ» (= Турку, 18.03.1743 г.). Подпись: Иванъ Фонъ Кампенгаузенъ(с переводом на шведский язык).4 Приказ русского генерала Кейта капитану Максурову и его команде. Дата: «марта 24 дня 1743года, Абовъ» (= Турку, 24.03.1743 г.). Подпись: James Keith (с переводом на шведский язык).5 Фрагмент из русского полкового журнала (2 листа). Дата: «октября 13».Фонд: Muscovitica 6281 «Копия с репорту навогороцкого пехотнаго полку каптенар/муса Ивана Скрыпицынаписанног[o] сеньтебря/ от 19го дня 743 году» (= 19.09.1743 г.) (с переводом на шведский язык:«Translat. Afskrift af Rapporten som Rustmästare af thet Nowogorodska Infant. Regem t IwanSkripitzin insändt under d: 9de Sept: 1743», I. Bether).2 «Копия с репорта киевского драгунского полку/ капрала Шелковникова сентября от 27 дняприс/ланного» (= 27.09.1743 г.) (с переводом на шведский: «Afskrift af Rapporten som Corporalenaf thet Kiowska Dragon regiem t Scheljowink<strong>of</strong>f insandt d: 27 sept. 1743», I. Bethеr)3 «Копия с посланного ордеру новогордского пехотного/ полку капътенармусу Скрыпицынуоктебря/ от 6 дня 1743 году» (= 06.10.1743 г.).4 «Копия с репорту новогордского пехотного пол/ку капътенармуса Ивана Скрыпицына/окътебра от 21 дня 1743 году» (= 21.10.1743 г.).5 «Копия/ Ордеръ новгородскаго пехотнаго полку каптенар/мусу Скрыпицыну при кирке Лауланаходящемуся». Без даты. (с анонимным переводом на французский: Traduction. Copie de l'ordreenvoyée au Capitaine d'Armes Skripitzin du Regiment d'infanterie de Novogorod, se trouvant à laparoisse Laula).6 «Копия с репорта новгороцкого пехотного полку/ каптенармуса Скрыпицина присланного».Без даты (с переводом на французский: Traduction, Copie du Rapport du Capitaine d'armesSkripitzin du Regiment d'infanterie de Novogorod).2.3. ПисьмаГосударственный архив, Стокгольм (Riksarkivet, Stockholm)Фонд: Militaria 15881 Письмо пленного русского коммиссара флота кн. Михаила Петровича Ухтомского фендрику63


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesИвану Ивановичу Сьякову или брату его Никифору Ивановичу Сьякову. Дата: «ноября 17г дня1742 году/ из Стекъголна» (= г. Стокгольм, 17.11.1742 г.). Подпись: камисар кнзь Михало/Ухтомскои.2 Письмо пленного русского коммиссара флота кн. Михаила Петровича Ухтомского некоемуВасилию Павловичу. Без даты. Подпись: кнзь Михало/ Ухтомскои.3 Письмо военнопленника Михаила Турченикова своему отцу. Дата: «ноября дня 1742 году». Наобратн. стороне: «из Стекъголма» (= г. Стокгольм, ноябрь 1742 г.). Подпись: Миха/илаТурчеников а кто изъ наших учениковъ/ со мною обретаютъца о том/ явъствуетъ ниже сегоГаврила Богомоловъ, Иванъ Канъдратевъ, Семенъ Никифоровъ, Дмитре Серебрековъ, ВасилеиДунаевъ умре при Сътек/голме.2.4. Административные текстыГосударственный архив, Стокгольм (Riksarkivet, Stockholm)Фонд: Muscovitica 2321 «За руские пленники будучи во Швеции в полону/ за ихъ долги от корони заплачено». Бездаты.2 «Обявитель сего Ягян Фридрих Лукас/ из женою будучи здесь некоторое время/ содержалисебя тихо, и несколко разъ,/ ходили к причастию: которое симъ/ засвидетелствует декабря 2дня/ 1743 году: у города Архангелского. Самол Кондратии при гамбурскои приход/кои кирке:пастор:/ переводил швецкои советникъ/ С. Линдгеимъ» (= г. Архангельск, 02.12.1743 г.)Фонд: Muscovitica 664Квитанция «гранодерского полку» (гренадерского полка) за продовольствия. Дата: 1743г годусентябра 1 дня (= 01.09.1743 г.). Подпись: полковникъ Федоръ К[....]ринъ.Военный архив, Стокгольм (Krigsarkivet, Stockholm)Фонд: 1742–58 års krigsrustningshandlingar, vol. 101 Квитанция Кексгольмского полка за транспорт. Дата: «1744 гoду февраля 6 дня» (= 06.02.1744г.) Подпись: Прапорщик К. Шаховской (с переводом на шведский язык лейт. Нюландского полкаJ. H. Dobbin. Приложена также удостоверенная копия перевода).2 Квитанция Низовского пехотного полка мещанину г. Сѐдеркѐпинга Магнусу Улуфссону(Magnus Ol<strong>of</strong>sson) за перевозку личного состава и груза. Дата: «1744 году июля 3 дня» (=03.07.1744 г.). Подпись: A. S. von Brevern (с анонимным переводом на шведский язык).Архив шведских областей в Уппсале (Landsarkivet i <strong>Uppsala</strong>)Фонд: Södermanlands län, Landskontoret, D VI 16 (1743).«Сообщение» полковника Пермского пехотного полка Озерова «в никипинскую/ губернскую64


Томас РосенФрагменты одной войны. ...канцелярию». Полк заказывает овса и сена на месяц март. Дата: «февраля 24 дня/ 1744 году» (=24.02.1744 г.). Подпись: полковникъ Озеровъ (с резюме на шведском: Högwälborne herr öfwersteOser<strong>of</strong> requirerar för Martij/ Månad åt sig och sine herrar <strong>of</strong>ficerare fourage in natura Nembl. 11portioner).Фонд: Södermanlands län, Landskontoret, D VI 17 (1744).1 Письмо русского генерала Стюарта (Patrick Stuart) губернатору провинции Сѐдерманланд,графу Нильсу Бунде о помощи с транспортом в г. Нюкѐпинг «правианта» с замерзнутыхрусских кораблей. Дата: генваря 12 дня/ 1744 году/ Неикипинг (= Нюкѐпинг, 12.01.1744 г.).2 «Требование» русского генерала Стюарта (Patrick Stuart) «в неикопенскую/ губернскуюканцелярию». Заявка на транспорт. Дата: апреля 11 дня/ 1744 году/ Неикипинг (= Нюкѐпинг,11.04.1744 г.) (с переводом на шведский).ИсточникиАрхивный материалАрхив шведских областей в Уппсале (Landsarkivet i <strong>Uppsala</strong>)Фонд: Södermanlands län, Landskansliet, D I: 47a (Skrivelser från Kungl. Maj:t m.m., 1743)Королевский указ от 17.10.1743 г. «Ang. Hr Öfwersten Axel von Holstein är updragitbesörjandet av Ryska trouppernes angelägenheter».ЛитератураАльфорс 2001: Ahlfors, K.”Mista ähra, lif och gods, samt halshuggas”: Carl EmilLewenhaupt som överbefälhavare i hattarnas krig. Diss. Åbo: Åbo akademi.Брокгауз, Ф. А. & Ефрон, И. А. (изд.) 1899. Энциклопедический словарь, томXXVII. С.-Петербург: Типография Акц. Общ. «Издат. дело, бывшее Брокгауз-Ефрон», 344–345.Винтон 2007: Winton, P. Den politiserade predikstolen: debatten om krig motRyssland 1740–41, i: Gud, konung och undersåtar: politisk predikan i Sverige undertidigmodern tid (red. P. Ericsson). <strong>Uppsala</strong>: Historiska institutionen, <strong>Uppsala</strong><strong>universitet</strong> (= Opuscula Historica Upsaliensia, 35), 195–230.Горнборг 1964: Hornborg, E. Finlands historia. Stockholm: P. A. Nordstedt & SönersFörlag.Живов, В. М. 2004. Очерки исторической морфологии русского языка XVII–XVIIIвеков. Москва: Языки славянской культуры (Российская академия наук,Институт русского языка им. В. В. Виноградова, Studia philologica).Истрин, В. А. 1963. 1100 лет славянской азбуки. Москва.65


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesКаберли 1996: Cubberley, P. The Slavic Alphabets. Daniels, P. T. & Bright, W.(eds.), The World’s Writing Systems. New York – Oxford: Oxford University Press,346–355.Кан 1996: Kan, A. Sverige och Ryssland ett 1200-årigt förhållande. Stockholm:Almqvist & Wiksell. Scandinavian University Books.Ласси, П. П. 1742. После публикованнаго здесь сего месяца въ 5 день изъ реляцейгенерала фелдмаршала и кавалера графа Лессия о благополучныхъ деиствияхъармиею Ея Императорскаго Величества надъ неприятелемъ въ Финляндии, и овзятье неприятельской крепости Фридрихсъ-гама экстракта, 6 числа въ ночичрезъ нарочно присланнаго отъ него генерала фелдмаршала офицера отъ 1 сегомесяца изъ лагеря при Сумахъ, получена вновь реляция следующаго содержания(в общей сложности 14 донесений). Москва: Печатано в Москве при Сенате.Лѐфстранд & Нордквист 2005: Löfstrand, E. & Nordquist, L. Accounts <strong>of</strong> anOccupied City : catalogue <strong>of</strong> the Novgorod Occupation Archives 1611–1617. Series I(= Skrifter utgivna av Riksarkivet, 24). Stockholm: Riksarkivet.__________ . 2009: Löfstrand, E. & Nordquist, L. Accounts <strong>of</strong> an Occupied City:catalogue <strong>of</strong> the Novgorod Occupation Archives 1611–1617. Series II (= Skrifterutgivna av Riksarkivet, 31). Stockholm: Riksarkivet.МСЭ. 1960. Малая советская энциклопедия, том 8, кол. 69. Москва: Советскаяэнциклопедия.Пеннингтон 1980: Pennington, A. E. Grigorij Kotošixin. O Rossii v carstvovanieAlekseja Mixajloviča. Text and Commentary. Oxford: Clarendon Press.Перссон 1981: Persson, A. Den farliga hjälpen. Den ryska truppförläggningen iSverige 1743–44. Stockholm: Ordfronts förlag.Росандер 2003: Rosander, L. Sveriges fältmarskalkar: svenska fältherrar från Vasatill Bernadotte. Lund: Historiska media.Тенгберг 1857: Tengberg, N. Bidrag till historien om Sveriges krig med Ryssland1741–43. Lund.Фагерлунд и др. 2001: Fagerlund, R., Jern. K., & Villstrand, N. E. Finlands historia,2. Esbo: Schildts.Широкорад, А. Б. 2001. Северные войны России. Москва: АСТ.http://militera.lib.ru/h/shirokorad1/index.html, 2010-08-09.Шпилевская, Н. 1859. Описание войны между Россиею и Швециею в Финляндии,в 1741, 1742 и 1743 годах. Санктпетербург: В типографии Якова Трея.http://runivers.ru/lib/detail.php?ID=483599, 2010-07-31.66


Томас РосенФрагменты одной войны. ...Эриксон 2003а: Ericson, L. Svenska slagfält. Stockholm: Wahlström & Widstrand.__________ . 2003b. Svensk militärmakt. Strategi och operationer i svensk militärhistoriaunder 1500 år. Stockholm: Försvarshögskolan.67


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 69–81 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesО морфологической адаптации иноязычныхтопонимов в текстах Вестей-КурантовНикита МихайловКафедра славянских языков, Институт современных языков, Упсальский университетnikita.mikhaylov@moderna.uu.seAbstract: On Morphological Adaptation <strong>of</strong> Foreign Toponyms in Vesti-KurantyThe article deals with the variants <strong>of</strong> foreign place names which appear in Vesti-Kuranty – a digest <strong>of</strong>current news translated in Moscow from European sources during the 17 th -century. It takes a closerlook at the morphological adaptation <strong>of</strong> these borrowings at a period when the Russian nominaldeclension undergoes a series <strong>of</strong> changes, and the foreign toponyms reflect this evolution. Moreover,the lack <strong>of</strong> a common standard prescribing the rules <strong>of</strong> adopting foreign words at the time leads to an<strong>of</strong>ten chaotic practice <strong>of</strong> introducing a number <strong>of</strong> variants for the same geographic name. The twomain issues addressed are the gender ambiguity <strong>of</strong> the borrowed place names and the variations <strong>of</strong>their case endings.1. Введение 1При описании морфологических особенностей именных частей речи в отдельновзятом памятнике обращение к одному специфическому классу имен можетпослужить достаточно яркой иллюстрацией к тем процессам и явлениям,которые свойственны материалу в целом. Именно с этой точки зрения ипредполагается рассмотреть морфологические особенности заимствованныхтопонимов в текстах памятника русской деловой письменности XVII века,известного под общим названием Вести-Куранты (далее: В-К).Содержание памятника как своего рода дайджеста иноязычных источников,рассказывающих о текущих событиях, и его переводная природа 2 означают1 Автор хотел бы выразить благодарность профессорам И. Майер и В. Б. Крысько, прочитавшим болееранние варианты статьи и высказавшим ряд весьма важных критических замечаний. К сожалению, занедостатком времени внести все предложенные ими изменения и дополнения не представлялосьвозможным, что автор надеется исправить при описании материала в диссертационной работе.2 Отметим, что в применении к текстам В-К термин «перевод» используется в самом широком смысле. Вотношении каких-то конкретных корреспонденций он может употребляться без кавычек, но в рядеслучаев мы, скорее, имеем дело с достаточно вольным пересказом иностранного источника.69


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesприсутствие объемного заимствованного элемента в его языке. Иностранныеимена собственные (включая, разумеется, и топонимы) весьма частотны втекстах, и переводчики Посольского приказа регулярно сталкиваются спроблемой их адаптации, причем происходит это в условиях отсутствиястандартизованной практики русификации заимствований. Это обстоятельство –одно из тех, которые позволяют В-К занимать совершенно уникальное место вистории русской письменности, хотя, с другой стороны, они представляютсявесьма показательным документом, если говорить о процессах языковойэволюции, характерных для той эпохи.Иноязычные топонимы, усваиваемые русским языком в этот период, неостались без внимания исследователей 3 . Предшествующие изыскания, связанныес адаптацией заимствованных имен собственных в текстах XVII века, освещаютсамый широкий спектр вопросов. Это фонетическая адаптация топонимов, ихсловообразовательная структура, генезис каждого из встречающихся вариантови т. д. В моем диссертационном сочинении географические названия неявляются непосредственным объектом изучения, а, скорее, одним изинструментов описания складывающейся системы склонения имен.Представляется, что весьма частотные в изучаемых текстах иноязычныетопонимы как слова, на русской почве не имеющие «исторической памяти»,весьма отчетливо отражают динамично развивающуюся ситуацию в именномсклонении эпохи.Напомню, что речь идет о периоде разложения системы склонения,доставшейся в наследство из древнерусского языка, в течение которогопроисходит перераспределение имен по типам склонения, а падежные флексииотличаются высокой степенью вариативности. Процессы стандартизации ещедалеки от завершения, идет активная конкуренция, часто имеющая хаотичныйхарактер. Достаточно сказать, что в рамках одного предложения одна и та желексема, в том числе и топоним, находясь в одних и тех же формальныхусловиях, может принимать разные окончания. На этом фоне заимствованная3 Рассматриваемый материал частично включен в монографии В. Г. Демьянова, подготовившего кизданию пять первых томов В-К: Фонетико-морфологическая адаптация иноязычной лекски в русскомязыке XVII века и Иноязычная лексика в истории русского языка XI–XVII веков (Демьянов 1990 и 2001).В своем исследовании автор полемизирует с диссертацией, которая также непосредственно посвященаинтересующей нас проблеме, – Освоение иноязычной топонимии в русском языке XVII века (наматериале Вестей-Курантов) В. И. Мозгового (Мозговой 1981). Два случая – а именно судьбутопонимов Лондон и Стокгольм – Мозговой разбирает в краткой статье «А в грамотках из городаЛюддина пишут…» [...] (Мозговой 1982). Кроме того, еще один исследователь, Н. И. Тарабасова,принимавшая непосредственное участие в издании первых томов В-К, в монографии Явлениявариативности в языке московской деловой письменности XVII в (Тарабасова 1986) также используеткорпус примеров из текстов памятника, включающий географические названия. Наконец, И. Майерпосвятила адаптации иноязычных имен собственных в текстах В-К специальную статью Zur Problematikder Adaption ausländischer Orts- und Personennamen in den russischen Zeitungsübersetzungen des XVII.Jahrhunderts (Vesti-Kuranty) (Майер 2006).70


Никита МихайловО морфологической адаптации иноязычных ...лексика позволяет определить «горячие точки» конкурентной борьбы междуфлексиями и продемонстрировать, какой вектор развития отдельных элементовсистемы склонения оказывается доминирующим.При подготовке статьи акцент был сделан на материале последних томов В-К,т. е. текстов 1648 1670 гг. Именно эти примеры либо учтены в меньшей степени,либо совсем не отражены в предыдущих исследованиях по причине болеепоздней публикации архивных материалов. При этом использование ужесуществующего корпуса примеров, цитируемых и проанализированных другимиавторами, позволяет проследить, каким образом тенденции адаптациииноязычных топонимов получают развитие.Вариативность форм, присущая именным частям речи в течениерассматриваемого периода, распространяется и на иноязычные именасобственные, в связи с чем приобретают актуальность два вопроса:родовая отнесенность и родовое варьирование заимствованныхтопонимов;распределение этих иноязычных лексем по типам склонения ивариативность падежных флексий.2. Родовая амбивалентностьСуть первой проблемы заключается в том, что некоторые существительныебытуют в языке XVII века без однозначной родовой закрепленности; например,залога (ж.) – залог (м.), воиска (ж.) – воиско (с.) и т.д.. Такая амбивалентностьсвойственна и целому ряду названий европейских городов, которые на русскойпочве не получают однозначной родовой закрепленности. Чаще всего для нихтипично параллельное существование форм мужского и женского родов, хотявозможна и оппозиция ‗средний род – женский род‘, а также есть случаи, когдаастионим (т.е. собственное имя города) встречается во всех трех «родовыхипостасях».Эта особенность распространяется на весьма частотные в текстах названияевропейских столиц: Гаага, Прага, Варшава, Вена, в современном русском языкеимеющие флексию -а как маркер принадлежности к женскому роду, регулярноиспользуются в В-К без этой флексии, оканчиваясь на согласный, и склоняютсякак существительные мужского рода исторической основы на *-ŏ. Особеннохарактерна родовая амбивалентность указанных топонимов для текстов первойполовины XVII века.Эти случаи достаточно подробно разбираются Демьяновым, с выводамикоторого следует согласиться. Наличие вариантов мужского рода объясняетсявлиянием языка-этимона или языков-посредников:71


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures(1) Вен, Веин, Вин, Веден ← Wien (нем.), Wenen (нидерл.), Wiedeń (польск.);(2) Гаг, Аг ← (Den) Haag (нидерл.), Ha(a)g (нем.) 4 ;(3) Праг ← Prag (нем.), Praag (нидерл.);(4) Варшав, Варшев ← Warschau (нем., нидерл.).Консонантный исход основы в оригинале 5 наряду с влиянием гиперонима городприводит к тому, что первоначально эти топонимы могут принимать и формумужского рода.Постепенно, однако, ситуация меняется, и во второй половине столетияформы с окончанием -а начинают однозначно доминировать, а для топонимовПрага и Гага практически становятся единственным вариантом (в VI томевстретился только один — к тому же сопровождаемый гиперонимом — примерАг (В-К VI, 13.2) на 60 с лишним употреблений названия, а также вариант Гагин(В-К VI, 129.46), исправленный, однако, на форму женского рода). Можнопредположить, что здесь сказывается польское влияние: Praga, Haga. На языкэтимонориентирована форма женского рода названия польской столицы,отражающая исконное Warszawa. В результате флексия -а может приписыватьсяи тем названиям, которые еѐ не имеют в языке-этимоне. В частности, это случайс Веной, которая заканчивается на согласный и в немецком, и в польскомязыках 6 . Именно Вена сопротивляется феминизации дольше других подобныхназваний. В текстах 1660-х гг. есть десять примеров с консонатным исходом –варианты Вен, Веден, Веин, Вийн, причем лишь в четырех случаях топоним несопровождается гиперонимом город. На эти примеры использования названия вмужском роде приходится более 180 случаев употребления этого именисобственного с флексией -а или (один раз) -я.Примыкает к этому типу примеров топоним Рим, который осваивается, впервую очередь, как существительное мужского рода с меной корневой гласнойчерез польское посредство (Rzym), однако в В-К IV есть три примераупотребления названия нынешней итальянской столицы в женском роде и ещеодин, причем исправленный, обнаружен в В-К VI. Сложно судить, однако,связано ли эпизодическое использование названия итальянской столицы вженском роде с ориентацией на язык-этимон (Roma).В некоторых случаях объяснение родовой принадлежности заимствованноготопонима оказывается весьма прозаическим, как в примере с названиемшведского города:4 Имя нидерландской столицы также может транслитерироваться как с-Графенгаге, что воспроизводитофициальное название города, встречающееся в голландских источниках: ‘s-Gravenhage.5 Разумеется, заканчивающееся на дифтонг немецкое Warschau не попадает в разряд топонимов сконсонантным исходом. Однако при адаптации последовательно происходит устранениенесвойственного русскому языку зияния гласных, и элемент [u] передается с помощью в: Бреслав ←Breslau, Глогов ← Glogau, а также Падва ← Padua.6 Крайне сомнительно, что итальянское Vienna могло оказать какое-либо существенное влияние на выборпереводчиков В-К.72


Никита МихайловО морфологической адаптации иноязычных ...(5) к Уфсалу – ДП, м. (В-К IV, 24.37).Благодаря стараниям И. Майер мы знаем оригинал, с которого осуществлялсяперевод корреспонденции, где встречается этот топоним, и можем обратиться кнемецкому тексту 7 . В гамбургской Wöchentliche Donnerstags Zeitung, № 25 за1649 г., название шведского города передано как Uffsahl, и русский вариантоказывается транслитерацией этого написания. Трудно сказать, является липодобное написание типичным для немецкого языка XVII века, но для нашегоисследования это, в принципе, не имеет значения. Либо переводчик не узналтопоним в такой интерпретации, либо, что еще более вероятно, он и не слыхал отаком городе, а попросту воспроизвел с помощью транслитерации немецкийвариант и, основываясь на консонантном исходе основы, отнес его к мужскомуроду.В других ситуациях генезис русифицированного названия представляетсяболее загадочным.(6) в Порцмоиту – ВП, ж. (В-К V, 2.24; П1.10).Английский контекст сообщения позволяет установить, что речь идет опортовом городе Портсмут. Здесь, бесспорно, сказывается влияние голландскогоPo(o)rtsmuiden – именно так, с помощью кальки, было принято в Нидерландахпередавать это название, а источником конкретной новости послужили, какуказано в русском тексте, голландские ―вестовые листки‖. Однако обращение коригиналу не объясняет, почему переводчик решил отнести название города кженскому роду.Один топоним заслуживает особого разговора как весьма известный ичастотный, однако по-прежнему вызывающий вопросы относительно своегопроисхождения. Речь идет о русском названии шведской столицы, котороефигурирует в текстах, охватывающих всю интересующую нас эпоху, – в В-К онупоминается от первого тома до последнего. Перечислю все встречающиесяварианты, которые, как мы видим, четко свидетельствуют о родовойнезакрепленности топонима, бытующего в XVII веке как существительное всехтрех родов: Стекольн, Стекольнь (м.); Стекольна, Стекольня (ж.) и Стекольно(с.).Обсуждение этимологии этого названия выходит за рамки заявленной темы,но сложно удержаться от полемики с Демьяновым (2001:151–153), который, всвою очередь, подвергает сомнению традиционную точку зрения, изложеннуюеще у М. Фасмера и связывающую такое наименование Стокгольма со словомстекольня, т.е. ‗стекольное производство‘ (Фасмер 1971:753).7Информация получена из беседы с И. Майер, в чьем распоряжении имеется копия искомогооригинального текста.73


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesГлавный довод Демьянова, оспаривающего эту трактовку, основывается натом, что в русском языке XVII века не зафиксировано документально само словостекольня и нет лексического аналога этого слова для обозначения ‗стекольногопроизводства‘. А суффикс -ня в древнерусском языке используется всловопроизводстве для образования существительных, ―к «производству» либоникакого отношения не имеющих, либо имеющих отдаленное метонимическоеотношение‖ (Демьянов 2001:151).При этом сам автор признает активизацию продуктивности этого суффикса влокальном значении именно в интересующий нас период, после того как ещераньше, в XVI веке, из польского были заимствованы такие слова, как кухня имыльня (ibid.:152).Однако более важно то, что в В-К эта модель оформления топонимовпредставлена и другими примерами: Гродня, Вильня 8 , не имеющиминарицательных омонимов. А такие исконные образования, как Лопасня, Сходня,Стрельня, Ельня и т.д., позволяют говорить о наличии в языке топонимическогоформанта -ня, который и используется в случае с названием Стекольня.Как представляется, механизм «народной этимологии» совершенно необязательно предусматривает точное повторение уже существующей в языкелексемы, и отсутствие именно такого обозначения стекольного производства неговорит о том, что такое слово не могло возникнуть непосредственно в процессеадаптации иноязычного топонима. По крайней мере, версия о происхождениитакой интерпретации названия Стокгольм, основанная на механизмепаронимической аттракции, не выглядит менее убедительной, чем трактовкасамого Демьянова, для которого переход исконного о в е объясняется, в первуюочередь, фонетическими причинами. Ученый настаивает на наличии ―легкогопридыхания‖ при произношении предшествующего о согласного t в шведскомязыке и утверждает, что подобная его природа ―создает впечатление русскогосмягченного [т‘]‖ (ibid.:152). Отказ от о при русификации названия и должен, поего мнению, рассматриваться как стремление к передаче смягченияпредшествующего согласного.Правила шведской фонетики, тем временем, гласят, что глухой звук [t],произносится с придыханием, если занимает начальную позицию в слове илиударном слоге. При этом подчеркивается, что, следуя за [s], то есть именно в томположении, которое он занимает в слове Stockholm, этот согласныйпроизносится без аспирации (Гарлен 1988:23, Элерт 1970:40). Соответственнонет условий для того, чтобы возникало впечатление мягкости [t], как нет иназванной Демьяновым фонетической причины для перехода о в е приадаптации этого названия.8 Для этих названий также характерна родовая амбивалентность: Гродень – Гродня – Гродно, Вильня(Вильна) – Вильно.74


Никита МихайловО морфологической адаптации иноязычных ...Подтверждение тому, что русификация под воздействием паронимическойаттракции, представленная этим примером, не уникальна, мы обнаруживаем втекстах рубежа 1650-51 гг., где сразу в двух корреспонденциях о событиях вШотландии содержится пример от города Глазковъ (В-К V, 2.19; П1.7) 9 .Название шотландского города транслитерируется, а оглушение g дает нам стользнакомое и привычное для русского уха слово.В качестве отдельного подтипа можно выделить названия на -ий/-ия (каквариант -ей/-ея), часть которых также отличает родовая амбивалентность:Кандия (Кандея) – Кандий (Кандей), Севилия – Се(и)вилий, Венеция (Виницея)Виницей, Антверпия – Антверпий, а также пара Бразилия Бразилий.Иногда неожиданная, с точки зрения современного языка, форма имеетпростое объяснение. Так, вариант Антверпия оказывается отражениемлатинизированного названия Antverpia. Еще в одном примере, где речь идет овенецианском названии греческого острова Крит, а также главного города наострове (ныне Ираклион), происхождение формы женского рода Кандиявопросов не вызывает – он полностью воспроизводит оригинальное Candia.Существование же аналога мужского рода, скорее всего, следует объяснятьналичием некоей общей тенденции иметь оппозиции для названий такого типа,тем более что известна древнерусская традиция подобной адаптацииантропонимов. Так, А. А. Зализняк отмечает, что у ряда христианских имен,―пришедших из греческого языка или через греческое посредство […]колеблется морф. род, например: Григорий и Григорья, Захарий и Захарья‖(Зализняк 2004:205–206).Можно предположить, что в условиях отсутствия четких норм и стандартовпроисходит испытание разных вариантов. Разумеется, оказывает своевоздействие присутствие в пре- или постпозиции гиперонимов город илиостров, однако его нельзя считать единственным объяснением наличия форммужского рода. Так, в В-К VI, где Кандий (Кандей) встречается 12 раз, в четырехслучаях гипероним в непосредственном окружении отсутствует.В целом же следует отметить, что переводчики в первую очередьориентируются на вариант, представленный в источнике, воспроизводя его изачастую не соотнося исходную лексему с географической реалией. Дело в том,что нередко унификация отсутствует и в оригинальных корреспонденциях, скоторых выполнялись переводы, и, таким образом, ―написание топонима вконкретном источнике влияет на его оформление в русской редакции‖ (Майер2008:171). Установившиеся варианты в переводных текстах есть только унебольшой группы названий городов, хорошо известных в России и усвоенныхязыком относительно давно (хотя и здесь эпизодическое проявлениевариативности не исключается, как в случае с Рим – Рима).9 Есть также вариант с ассимиляцией по глухости – Гласков (В-К V, 13.45; 15.122).75


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures3. Вариативность падежных флексийВторой аспект, который требует освещения, – это поведение заимствованныхгеографических названий с точки зрения вариативности падежных окончаний,которая характерна для системы склонения существительных рассматриваемогопериода. Мы можем вести речь о нескольких частных явлениях внутри болееширокого процесса перераспределения существительных по новым типамсклонения и обретения новых падежных флексий.Во-первых, это взаимодействие твердого и мягкого вариантов склонения усуществительных женского рода на *-a/*ja. К интересующей нас эпохе ужевесьма отчетливо проявила себя тенденция обретения существительными смягкой основой тех флексий, которые свойственны твердому варианту. С точкизрения морфологической адаптации заимствованных топонимов нас, в первуюочередь, интересует судьба форм родительного и местного падежей 10 .В случае с РП имеет место процесс относительно четкий: происходит заменастарого окончания -ѣ (е) 11 флексией -и, и этой эволюции подвержены все слова,склоняющиеся по мягкому варианту. В середине XVII века старое окончаниееще не исчезло полностью – из В-К IV и В-К V мы можем привести примерытаких форм, как из Барбарие, из Александрие, из Барселоние, из Свѣе, – однакоформы на -и уже отчетливо доминируют: Шлезии, Русии, Британии, изДалмации, из Бразилиi, из Алкарии, из Полши, из Свѣи и т. д. После 1660 г. (т. е.в текстах В-К VI) старые флексии уже оказываются редкими исключениями. Необнаружено ни одной формы на -е у имен на -ия, хотя есть одиночный примертопонима с мягкой основой без интервокального j, который сохраняет окончание-е: из Торуне (В-К VI, 33.74). Кроме того, обратим внимание на случай, когдасуществительное твердого варианта получает флексию, свойственную вариантумягкому: изъ Америкѣ (В-К VI, 24).Насколько внушительной оказывается победа новой флексии, можнопроиллюстрировать на примере названия Венеция, которое в текстах В-Кпредставлено как в виде, близком к современному (на -ия), так и с ударной, судяпо всему, финалью -ѣя. В В-К IV соотношение флексий -е/-и в форме РПединственного числа представляется как 1:4, в текстах следующего тома, гдеэтот топоним используется в интересующей нас форме 23 раза, старое окончаниене зафиксировано.Употребление этого географического названия и производных от негоэтнонимов весьма актуализируется в текстах, собранных в В-К VI, чтообъясняется причинами экстралингвистическими: именно на 1660-е гг.10 Далее названия падежей сокращаются по принципу ‗именительный падеж‘ = ИП, ‗родительный падеж‘= РП и т.д.11 В текстах В-К на месте исконной флексии -ѣ практически повсеместно уже используется -е.76


Никита МихайловО морфологической адаптации иноязычных ...приходится наиболее жаркий период 24-летней войны между Венецианскойреспубликой и османами, и центром конфликта становится тот самый островКрит (Кандия). Новости из Венеции поступают регулярно и в большомколичестве. При этом повышение частотности употребления топонима ведет кмаксимальному разнообразию его орфографических вариантов. В В-К VIнасчитывается в общей сложности 121 употребление названия Венеция в РПединственного числа и обнаружено 13 вариантов написания этого топонима.Объединяет их одно: в отличие от текстов, созданных на десять-двадцать летранее, флексия -е в интересующей нас форме утрачена. Во всех случаях этаформа получает заимствованное из твердого варианта окончание -и (графическиможет быть представлено как -i).В формах МП ситуация оказывается менее однозначной. В современномрусском языке имена существительные на -ия (а именно такое оформлениеполучают многие заимствованные топонимы), в которых [î] вокализовался вслабой позиции по церковнославянскому образцу, а [j] сохранился винтервокальной позиции, не следуют общей тенденции по замене флексии наокончание твердого варианта. Однако в наших текстах топонимы,оканчивающиеся на -ия, этому процессу подвержены в весьма сильной степени.Исконное окончание, которое затем и закрепится у этого типа существительных,обнаружено в В-К IV, в частности, лишь в трех случаях: в Пикардии, в Далмации,(в Святои) Софии, в то время как употреблений такого рода топонимов сфлексией -е насчитывается более десятка, причем речь идет и о тех же лексемах:в Далмацие (4 раза), в Пикардие, в Александрие, в Сицилие, в Малахие, вФорцилие, в Умбрие и т.д.И вновь кардинально ситуация изменится буквально в течение десятилетия.Если в переводах 1650-х гг. примеры на -е еще есть (в Шлезие), то в текстах1660-х гг. топонимы последовательно и без исключений используются сисконной для этого варианта флексией -и.Теперь рассмотрим явления, типичные для тех заимствованных топонимовмужского рода, которые склоняются по образцу на *-ŏ. Здесь, как и в сюжете,изложенном выше, ключевые события касаются вариативности флексий РП иМП.Оппозиция форм на -а/-у в родительном достаточно подробно изученаисториками языка, получив отражение и в классических работах И. В. Ягича(1889), С. П. Обнорского (1927), Б. Унбегауна (1935), А. А. Шахматова (1957), ив специальных монографиях, посвященных этому языковому явлению 12 .Исследователи соглашаются в том, что, в целом, флексия -у, заимствованная изнепродуктивного типа склонения на *-ŭ, у существительных мужского родасклонения на *-ŏ в РП – явление древнее, однако получившее большое12 См., в частности, Торндаль (1974).77


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesраспространение в письменном языке XVII века под влиянием разговорной речи.Наши данные указывают на то, что, хотя исконная флексия -а и является болеечастотной, лексическое разнообразие нарицательных словоформ с окончанием -уоказывается более широким.В случае с топонимами, как заимствованными, так и исконными, окончание -аоднозначно доминирует, что подтверждает тезис Шахматова о том, что оно былосвойственно ―индивидуальным предметам (одушевленным и неодушевленным)‖(Шахматов 1957:241), к каковым мы безусловно относим географическиеназвания.Сказывается, вероятно, и влияние гиперонима, поскольку само слово городпочти стопроцентно употребляется с флексией -а. По данным Тарабасовой(1986:70), в первых трех томах В-К формы городу в РП не обнаружено, однакомы располагаем одним примером, датированным 1669 г.:(7) осажение городу Кандии (В-К VI, 154.305) 13 .Тем не менее вариативность присутствует, причем в некоторых случаяхоппозиция флексий может наблюдаться у одного и того же топонима в рамкаходного текста. Чаще всего окончание -у можно обнаружить в сочетании из Риму.Эта форма регулярно встречается в текстах всех анализируемых томов, аоднозначно преобладающей флексия -а становится лишь после 1660 г.Соотношение форм на -у и на -а в трех последних томах статистически выглядитследующим образом: В-К IV – 4:1, В-К V – 3:5, В-К VI – 6:43. Располагаем мыединичными примерами форм на -у и с другими топонимами, в частности, изМилану, из Цанту, из Крыму и из Криту.Проникновение флексии из первоначальных основ на *-ŭ в продуктивный типвыразилось и в оппозиции флексий -е/-у в форме МП, хотя совершенносправедливо считается, что в целом распространение местного на -у оказалосьболее ограниченным, чем аналогичных форм РП.Но примеров географических названий с флексией -у, с точки зренияразнообразия лексем, оказывается больше в форме МП, чем РП. Способствоватьтакой предрасположенности топонимов к обретению этого окончания могло иобстоятельство, на которое указывает Шахматов (1957:250), говоря о том, чтоформы на -у преобладают с предлогами в и на, но не в соединении с предлогамио и при. Очевидно, что контекстов, когда топоним употребляется с первымидвумя предлогами, то есть непосредственно в локативном значении, достаточномного.13 В этом случае нельзя исключить, что форма городу использована в ДП, однако существуют аргументыв пользу того, что речь идет все-таки о РП. Во-первых, на это косвенно указывает употребление генитивав немецком оригинале – Belägerung der Stadt Candia (Майер 2008:368). Кроме того, единственныйпример с зависимым существительным, зафиксированный в Словаре русского языка XI–XVII вв.,содержит управляемое слово в РП: О осаженьи града Казани (СлРЯ XI–XVII 1987:77).78


Никита МихайловО морфологической адаптации иноязычных ...Нельзя не отметить также, что исследователи языка XVII века отмечаютширокую распространенность флексии -у в МП у топонимов исконногопроисхождения на -ск (Черных 1953:262-263, Котков 1963:164-175), и наличиеэтой аналогии наряду с возможным польским влиянием (Демьянов 2001:260)может объяснить частотность форм на -у и среди иноязычных названий.Обретение флексии -у не зависит, как показывают наши данные, отколичества слогов и акцентологической характеристики слова. Есть примеры кактопонимов с односложной основой (в Сунту, в Риму, в Нижнем Палцу, в(городе) Новом Замку), так и многосложных с очевидно безударной флексией: вГотембурку, в Диноборку, в Артовенбусу, в Елбленгу, в Манборку, вРегеншпурку, в Дорнику, в Прешпурку, в Аренспурку. Причем частотность такогооформления МП растет после 1660 г. Достаточно сложно установить некуюмодель, согласно которой иноязычные заимствования обретают ту или инуюфлексию. В частности, топонимы с морфемой -бург в МП не менеечастополучают окончание -е: в Страсбурке, в Амбурхе, в Эдинберхе, вВесеньбурке, в Готенбурхе, в Магдебурхе, в Одембурке и т.д. Точно так же идругие топонимы могут иметь вариантные окончания: в Риме, в Зунте и даже вКрыме.Таким образом, можно сказать, что в отсутствие стандартизованной практикиосвоения заимствований иноязычная лексика, в том числе и топонимы, разделяетсудьбу исконных имен – как нарицательных, так и собственных. Пограмматическим формам иностранных топонимов можно судить, что во второйполовине XVII века определенные процессы близки к завершению, но в целомименной парадигме еще свойственна поливариантность.Разнооформленность топонимов позволяет высказать и предположение, чтопереводчик в большинстве случаев не соотносит конкретную лексему среальным населенным пунктом. Условность и абстрактность географическихпредставлений влечет за собой колебания в орфографическом и грамматическомоблике слова.Список использованной литературыВ-К IV. 1983. Вести-Куранты. 1648–1650 гг. Москва: Наука.В-К V. 1996. Вести-Куранты. 1651–1652, 1654–1656, 1658–1660 гг. Москва:Наука.В-К VI. 2009. Вести-Куранты. 1656, 1660–1662, 1664–1670 гг. Часть 1. Русскиетексты. Москва: Рукописные памятники Древней Руси.Гарлен, К. 1988: Garlén, C. Svenskans fonologi. Lund: Studentlitteratur.79


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesДемьянов В. Г. 1990. Фонетико-морфологическая адаптация иноязычной лекскив русском языке XVII века. Москва: Наука.__________ . 2001. Иноязычная лексика в истории русского языка XI XVII веков.Москва: Наука.Зализняк А. А. 2004. Древненовгородский диалект. 2-е изд. Москва: Языкиславянских культур.Котков С. И. 1963. Южновеликорусское наречие в XVII столетии (Фонетика иморфология). Москва: Изд-во Академии наук СССР.Майер, И. 2006: Maier, I. Zur Problematik der Adaption ausländischer Orts- undPersonennamen in den russischen Zeitungsübersetzungen des XVII. Jahrhunderts(Vesti-Kuranty). В: А. Кюннап, В. Лефельдт, С. Кузнецов (ред.) Микроязыки.Языки. Интеръязыки. Сборник в честь ординарного профессора А. Д. Дуличенко.Тарту: Tartu University Press, 295–308.__________ . 2008. Вести-Куранты 1656, 1660–1662, 1664–1670 гг. Часть 2.Иностранные оригиналы к русским текстам. Москва: Языки славянскихкультур.Мозговой, В. И. 1981. Освоение иноязычной топонимии в русском языке XVIIвека (на материале Вестей-Курантов). Автореф. дис. … канд. филол. наук.Одесса.__________ . 1982. ―«А в грамотах из города Люддина пишут…». Зарубежныегеографические названия в русском языке XVII века‖. Русская речь 1, 114–117.Обнорский, С. П. 1927. Именное склонение в современном русском языке. Вып. 1.Единственное число. Ленинград: Изд-во Академии наук СССР.СлРЯ XI–XVII. 1987: Словарь русского языка XI–XVII вв., 13. Москва: Наука.Тарабасова, Н. И. 1986. Явления вариативности в языке московской деловойписьменности XVII в. Москва: Наука.Торндаль, В. 1974: Thorndahl, W. Genetivens og lokativens -у/-ю endelser i russiskemiddelaldertekster. København: Rosenkilde og Baggers.Унбегаун, Б. 1935: Unbegaun, B. La langue russe au XVIe siècle (1500—1550).Paris: Inst. d'Études Slaves de l‘Univ. de Paris.Фасмер, М. 1971. Этимологический словарь русского языка, III. Москва:Прогресс.Черных П. Я. 1953. Язык уложения 1649 года (Вопросы орфографии, фонетикии морфологии в связи с историей уложенной книги). Москва: Изд-во Академиинаук СССР.80


Никита МихайловО морфологической адаптации иноязычных ...Шахматов, А. А. 1957. Историческая морфология русского языка. Москва:Учпедгиз.Элерт, К. 1970: Elert, C. Allmän och svensk fonetik. Stockholm: Almqvist & Wiksell.Ягич, И. В. 1889. Критические заметки по истории русского языка. Сб. отд. рус.яз. и словесности, 46. № 4. Санкт-Петербург: Типография Имп. Академии наук.81


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 83–93 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesDen ryska översättningen av Maciej Stryjkowskis KronikaPolska: en del av den ryska kröniketraditionen?Christine WatsonInstitutionen för moderna språk, <strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>christine.watson@moderna.uu.seAbstract: The Russian translation <strong>of</strong> Maciej Stryjkowski’s Kronika Polska: a part <strong>of</strong>the Russian chronicle tradition?This is a study <strong>of</strong> selected chapters from the late 17 th -century Russian translation <strong>of</strong> MaciejStryjkowski’s Kronika Polska, Litewska, Żmódska i wszystkiej Rusi from 1582. The author used oldRussian chronicles as sources for the chapters about Kievan Rus’, and in this paper, the translated textis compared to original Russian chronicles to determine if there are linguistic as well as thematicsimilarities between them. One syntactic construction and three lexical formulae, found in thetranslation, are compared with the Polish original, on the one hand, and with different Russianchronicles, on the other. A certain degree <strong>of</strong> influence from the chronicles can indeed be found.1. InledningDen polske historikern Maciej Stryjkowskis stora verk Kronika Polska, Litewska,Żmódska i wszystkiej Rusi trycktes år 1582 i Königsberg. Det är en cirka 800 sidorlång historisk text, som är indelad i 25 böcker med varierande antal kapitel. Somframgår av titeln handlar den bland annat om Polens, Litauens och Rysslands historia,och den innehåller också en utförlig redogörelse för olika teorier om de slaviskafolkens ursprung. Intresset för detta tema tycks ha varit stort i Ryssland, eftersomkrönikan översattes till ryska flera gånger i slutet av 1600-talet. Två gånger översattesnågra enstaka kapitel och två gånger översattes hela krönikan (Rogov 1966:269–287).I centrum för denna artikel står den översättning som troligen utfördes på Posol’skijprikaz ungefär 1673–79, särskilt kapitel 1–3 i bok IV, som ägnas mest åtKievrysslands historia och därför är bäst lämpade för den aktuella undersökningen.Denna översättning finns bevarad i 12 handskrifter (Nikolaev 2008:101–103) 1 , varav1 Nikolaev anger elva handskrifter som tillhör den här översättningen, men ytterligare en handskrift, som hankände till men inte visste vilken översättning den tillhörde, har också visat sig höra hit.83


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesen av de mest kompletta och korrekta är den handskrift i tre volymer som förvaras på<strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>sbibliotek med signum Slav 26, Slav 27 och Slav 28. Handskriftenvar en gåva till Johan Gabriel Sparwenfeld i juni 1685 (Slav 26, fol 1r). Den finnsbeskriven bland annat i Glubokovskijs handskrivna katalog över de slaviskahandskrifterna på <strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>sbibliotek (Glubokovskij 1918) och diskuterasäven i en artikel av Carin Davidsson, som också innehåller en avbildning av en sida urhandskriften (Davidsson 1975:71–75). Den ryska översättningen kommer att citeras urSlav 26.Stryjkowski utnyttjade många typer av källor: antika författare och polskarenässanshistoriker, men även gamla krönikor från olika länder. I de avsnitt somhandlar om rysk historia använde han sig följaktligen av ryska krönikor. Så här skrevhan till exempel i samband med legenden om varjagernas ankomst till Ryssland:Acz Russacy i Latopiszcze ich, coby zacz byli i jakich ludzi Waregowie powiedzieć nieumieją; bozgoła tak sprosta Kronikę swoję poczynają: Posłała dzię Ruś do Wragów mówiąc, podźcie wy,panujcie i władajcie nad nami etc. a przyczyn i wywodów żadnych nie czynią [...] (Stryjkowski[1846] 1985, I:114) 2Liknande hänvisningar till krönikor finns på många ställen i texten.I fråga om ämnesval och källor knyter alltså Stryjkowskis krönika an till den ryskakröniketraditionen, men den skiljer sig från traditionella ryska krönikor eftersom deninte är annalistiskt upplagd, utan ordnad i kapitel och avsnitt. Syftet med denna artikelär att undersöka hur denna översättning passar in språkligt i det dåtida ryskagenresystemet, det vill säga om det förutom innehållsmässiga paralleller även finnsspråkliga likheter med ryska originalkrönikor.2. Teoretisk utgångspunktDen teoretiska bakgrunden till undersökningen är att olika skrivna textgenrer underdenna period av det ryska språkets historia hade olika traditioner vad gällde valet avspråkliga medel. I slutet av 1600-talet var språkliga hjälpmedel, som grammatikböcker,ännu inte särskilt vanliga, och när man konstruerade en skriven text användeman sig främst av tidigare texter inom samma genre som förebilder. Olika typer avtexter kunde därför ha olika normsystem i fråga om ortografi, morfologi och liknande,exempelvis med olika proportioner av ursprungligen kyrkslaviska och östslaviskadrag, olika grad av tillåten variation och liknande (Živov 1996:20–30). Om den ellerde personer som översatte Stryjkowskis krönika hade kommit i kontakt med ryskaoriginalkrönikor kan man tänka sig att översättningen influerades av dessa.Här bör tilläggas att det naturligtvis inte är helt lätt att fastställa hurdantkrönikespråk är. Krönikorna fördes ju under hundratals år, vilket medför att längre2 Polska citat ur texten är hämtade ur en utgåva från 1846 i nytryck från 1985.84


Christine WatsonDen ryska översättningen av Maciej Stryjkowskis Kronika Polska: ...krönikor delvis avspeglar språkutvecklingen genom att de skiljer sig åt i början ochslutet. Tidiga och sena krönikor skiljer sig givetvis ännu mer åt sinsemellan. Blandsena krönikor (från slutet av 1500-talet och 1600-talet) finns det dessutom olika typer,varav vissa är mer traditionella och annalistiskt organiserade, medan andra är merinnovativa och snarast liknar historiska berättelser (Kijanova 2006:8–12).Jag har jämfört några olika språkliga drag i översättningen av Stryjkowskis krönika,å ena sidan, och i ryska originalkrönikor, å andra sidan, för att hitta likheter ochskillnader.3. MetodJag har haft två utgångspunkter i min undersökning. Den första var att utgå fråntidigare undersökningar av, eller uttalanden om, krönikespråk och tillämpa sammakriterier på den här texten för att se om resultaten blir desamma. Problemet med dethär angreppssättet är att det visserligen finns många undersökningar av krönikor, mende har inte alltid som målsättning att definiera vad som är typiskt för krönikor, utananvänder dem helt enkelt som material, det vill säga, resultaten säger inget om hurkrönikorna förhåller sig till andra genrer. Detta gäller exempelvis Kijanova (2006),som ägnar sig åt att definiera ett antal sena krönikor med hjälp av olika kriterier, vilkadock inte kvantifieras och därför är svåra att använda som jämförelsematerial. Därförhar ingen enskild undersökning kunnat användas som mall för denna studie.Den andra utgångspunkten har varit att jämföra vanligt förekommande ord ochuttryck i översättningen av Stryjkowskis text, å ena sidan, och i krönikor, å andrasidan, för att utröna om dessa uttryck har utgjort fasta formler i översättarnasmedvetande och om de i så fall kan ha hämtats ur krönikespråket. Några fasta uttryckhar uppmärksammats av tidigare forskare, t ex Kijanova (2006:44), och dessutom harjag inkluderat uttryck som slagit mig som vanliga. Hypotesen att översättarna på ettliknande sätt kan ha lagt sådana typiska uttryck på minnet gör denna ganska subjektivaurvalsmetod lämpad. Efter att vanliga uttryck har identifierats har jag kontrollerat vilkapolska ord och uttryck de motsvaras av i originaltexten. Om ett ryskt uttryck står förflera skilda polska uttryck har det setts som ett tecken på att det ryska uttrycket ärformelartat. Därefter har det jämförts med förhållandet i originalkrönikor. Om sammauttryck är vanligt även där tyder det på att krönikespråket har stått som förebild.3.1. Val av krönikor för jämförelseFör jämförelsen har jag försökt hitta en bred spridning av krönikor, både geografiskoch tidsmässig. Man vet, tack vare historikern A. I. Rogovs forskning, en del om vilkakrönikor Stryjkowski själv använde som källor, nämligen krönikor som liknarNovgorodsko-S<strong>of</strong>ijskij svod från 1430-talet (alternativt 1448), Tverskaja letopis’ och85


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesLetopisec Perejaslavlja Suzdal’skogo (Rogov 1966:108–114). Eftersom vi här letarefter översättarnas influenser är det dock bättre att välja ett antal representativakrönikor från olika tidsperioder och geografiska områden.Jag har valt representanter för de äldsta krönikorna, för sena krönikor och för devitrysk-litauiska krönikorna. De sistnämnda är en grupp av krönikor som är skrivna påvad som brukar definieras som vitryska, men som behandlar Litauens historia.Stryjkowski använde sig av några krönikor ur denna grupp, och eftersom mångaöversättare på Posol’skij prikaz kom från Moskvarikets västra delar och därför kan hakommit i kontakt med liknande krönikor är de väl lämpade som jämförelsematerial.Följande krönikor har använts:1) Nestorskrönikan (Povest’ vremennych let, här förkortat PVL) enligtLavrent’evskij spisok, som representant för de äldsta krönikorna och på grund av desskanoniska plats inom kröniketraditionen och -forskningen. Framför allt har jag använttexten till och med år 6544 (1036), vilket utgör ungefär halva krönikan (PVL 2007:7–66).2) Första Novgorodkrönikan (Novgorodskaja pervaja letopis’ staršego izvoda, härförkortat NPL) enligt Sinodal’nyj spisok, som ännu en representant för de äldstakrönikorna. Dessutom tillför den en viss geografisk spridning. (NPL 1950:15–100)Den har undersökts av A. A. Gippius (2006).3) Mazurinskij letopisec, en sen krönika, samtida med översättningen avStryjkowski. Framför allt har jag använt texten till och med år 6662 (1154), vilketmotsvarar ungefär första tredjedelen (PSRL XXXI:11–60). Krönikan har undersöktsav V. M. Živov (1995).4) Suprasl’skaja letopis’ från 1500-talet, som tillhör de vitrysk-litauiska krönikorna.För att underlätta jämförelse har jag valt just denna, som innehåller information omKievrysslands tidiga historia (PSRL XXXV:36–67).4. SyntaxNågot som har nämnts i flera tidigare undersökningar (t ex Alekseev 1987:188, 192–193; Živov 1995:56–57) som typiskt för krönikespråk är samordnande av adverbiellaparticipformer 3 och finita verbformer med hjälp av en konjunktion, som i exempletnedan från Nestorskrönikan.(1) И заутра въставъ и рече к сущимъ с нимъ ученикомъ: ”Видите ли горы сия?[...]” (PVL 2007:9)Denna konstruktion är särskilt vanlig när det, som i exemplet ovan, rör sig om ettpreteritum particip som är framförställt den finita verbformen. Konstruktionen finns3 Härmed avses aktiva participformer i adverbiell funktion, de som utvecklades till dagens gerundier. Beroendepå vilken tidsperiod krönikorna kommer ifrån har dessa former olika status, därför används här termenadverbiella particip, som syftar till formernas ursprung och funktion i satsen.86


Christine WatsonDen ryska översättningen av Maciej Stryjkowskis Kronika Polska: ...representerad i krönikor från olika tidsperioder men tycks vara särskilt vanlig i senarekrönikor, där konjunktion kan förekomma i upp emot 40% av de fall där en adverbiellparticipform är framförställd en finit verbform (Alekseev 1987:192). Enskilda exempelfinns även i andra typer av texter, men inte i lika hög grad. Detta fenomen har satts isamband med krönikespråkets förkärlek för paratax och samordnande av långa kedjorav satser (Alekseev 1987:195).I de undersökta kapitlen av Stryjkowskis krönika finns tio exempel på dennakonstruktion. Två av dessa motsvaras av en likadan konstruktion i polskan, men i deandra åtta exemplen är konstruktionen particip + konjunktion + finit verbform eninnovation i den ryska översättningen. Gentemot polskan kan olika förändringar haskett. Exempelvis kan en konjunktion ha skjutits in, så att polskans particip + finitverbform blir particip + konjunktion + finit verbform, som i exemplet nedan.(2) a Peresławianin przyskoczywszy, nie dał mu się powtóre poprawować, ale gozaraz osiodławszy, poczał tłuc w szczeki aż mu zęby wespołek ze krwią padały(Stryjkowski [1846] 1985, I:128)рȣсинъ ж не даде емȣ встати всѣд на него и нача бити по щекам, чтозȣбы ȣ него с кровию выпадали (Slav 26, fol 217v)I vissa fall har det ena av två finita verb, samordnade med konjunktion i polskan,ersatts med en participform i ryskan utan att konjunktionen tagits bort, det vill sägafinit verbform + konjunktion + finit verbform blir particip + konjunktion + finitverbform, som i exemplet nedan.(3) ale skoro się wywiedzieli liczby żołnierzów jego, wnet też wojska swoje greckiespissali i wiedli przeciw Swentosławowi (Stryjkowski [1846] 1985, I:122)егда же увѣдавше число войнства егѡ, вскоре воя свои греческиесобравше, и противо Святослава ведоша (Slav 26, fol 209r)Jämfört med originalkrönikor är andelen sådana konstruktioner med konjunktion intehög: det rör sig om 5,7% av de fall där participformen är framförställd. Alekseev(1987:192–193) skriver att konstruktionen används systematiskt endast vid preteritumparticip, men tvärt emot dessa iakttagelser förekommer konstruktionen iöversättningen av Stryjkowskis krönika procentuellt sett <strong>of</strong>tare efter presens particip –4 av 68 (5,9%) – än efter preteritum particip – 6 av 113 (5,3%). I exempel (4) har enfinit verbform ersatts av presens particip.(4) Widząc to Piecinigowie iż się im potężnie Włodimirz stawił, nie śmieli nacieraćwstępnym bojem, ale posłali do Włodimirza z taką kondicią (Stryjkowski [1846]1985, I:127)видя же печенѣги яко Владимиръ противо их стоитъ во множестве силы,не смѣя на него боемъ настȣпати, но просиша ȣ него (Slav 26, fol 216r)87


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesUtöver detta finns fem förekomster av konstruktionen finit verb + konjunktion +particip, alltså med efterställt particip. I samtliga fall rör det sig om presens particip,och dessa fall utgör 7,4% av samtliga konstruktioner med efterställt presens particip (5av 68). Även detta kontrasterar alltså mot Alekseevs iakttagelse om att dethuvudsakligen rör framförställda particip. I exempel (5) har finit verbform +konjunktion + finit verbform blivit finit verbform + konjunktion + particip.(5) a gdy go insze xiążęta darami błagały, odkupując pokój, a Swentosław złota ipanadokmi klejnotów (jako ich Ruskie Kroniki mianują) nie chciał brać i gardziłnimi, a tyłko szaty i broni, zbroje, tarcze, miecze od Greków przysłane,przyjmował (Stryjkowski [1846] 1985, I:123)и егда Святослава иниї кн͠зи ȣмоляхȣ дары, прося покоя, златом ипанадокми бисерев҇ [яко рȣские лѣтописцы имянȣютъ,] не восхотѣприїмати, и гнȣшаясь ими, токмѡ от грековъ одежды, орȣжия збрȣищиты. мечи присланные приемля (Slav 26, fol 210r)Intressant nog finns alla dessa sammanlagt 15 exempel i kapitel IV: 3, som handlar omKievrikets tidiga historia och använder gamla ryska krönikor som källor. I de övrigatvå undersökta kapitlen finns det inga sådana exempel, och i andra delar av krönikanhar jag, vid något ytligare genomläsning, endast träffat på ett fall. Denna koncentrationav konstruktionen tyder på att översättaren uppfattade den som karakteristisk förkrönikespråk, men detta till trots är alltså fördelningen en annan än i originalkrönikor.5. Lexikala formlerBland det mest karakteristiska för en rysk krönika är de annalistiska formlerna, varsanvändning i den översatta krönikan skiljer sig åt mellan olika delar av texten, men ärjämförbar med den i originalkrönikor. Tidigare forskare har även uppmärksammatandra formelartade uttryck som återger återkommande händelser, till exempelprominenta personers födelse och död. Dessa är naturligtvis betydligt ovanligare änden annalistiska formeln och därför inte lika väl representerade. Formeln för militäraoch diplomatiska företag har också undersökts, då den är vanligt förekommande.5.1. Annalistiska formlerDet finns två typer av annalistiska formler i krönikor, dels det vi kan kalla deninledande formeln, ’år…’, och dels anknytande formler med innebörden ’samma år’.Båda typer av formler förekommer rikligt även i översättningen av Stryjkowskiskrönika. Till detta kommer förekomsten av ordet för ’år’ i andra sammanhang ändessa, av mindre formelartad karaktär.Det finns skillnader mellan olika delar av den omfångsrika krönikan – som ju fyllertre volymer – som ger anledning att tro att flera översättare var inblandade i arbetet.88


Christine WatsonDen ryska översättningen av Maciej Stryjkowskis Kronika Polska: ...Baserat på användningen av tempus för förfluten tid (aorist och imperfekt eller l-former) kan texten delas in i fyra stora block, som även skiljer sig åt i översättningenav vissa ord och transkriptionen av namn. Därför har jag valt några kapitel ur varjeblock och jämfört användningen av annalistiska formler i dem, för att se om olikaöversättare hade olika språkliga förebilder. De kapitel som nämnts ovan, alltså bok IV,kapitel 1–3, ingår här under namnet ’avsnitt A’. Av följande tabell framgår vilkakapitel som valts som jämförelsematerial.A IV: 1–3B VIII: 3–5C XII: 3–5D XXIV: 3–4Tabell 1. Undersökta avsnittDe uttryck som används <strong>of</strong>tast i den polska texten är den inledande formeln roku… ochden anknytande formeln tegoż roku. De ord som stod till buds för att översätta detpolska rok var годъ och лҍто, i olika kasus eller prepositionsuttryck.I avsnitt A används som inledande formel huvudsakligen в лҍто..., men även лҍта,alltså genitiv utan preposition. Ordet годъ används några gånger, men inte i dennaformel. Det faktum att även ordet годъ ingick i översättarens ordförråd pekar på attanvändningen av лҍто i formlerna var ett medvetet val, kanske motiverat avanvändningen i texter som utgjorde förebilder för översättaren.I avsnitt B används <strong>of</strong>tast prepositionslös genitiv, лҍта, i den inledande formeln. Iöversättningen av andra uttryck, däremot, som tegoż roku eller na drugi rok, användsmest ordet годъ, såsom тогоже году, в томже году eller на другой год. Även härser vi alltså att översättaren aktivt använde båda orden men föredrog лҍто för denannalistiska formeln.I avsnitt C används också prepositionslös genitiv, лҍта, men till skillnad från iavsnitt B används ordet лҍто nästan genomgående även i andra uttryck än deninledande formeln, som в будущее лҍто etc. Här tycks alltså enbart ett av orden ingå iöversättarens repertoar.I avsnitt D är det tvärtom годъ som är nästan allenarådande, både i den inledandeformeln, då <strong>of</strong>tast som prepositionslös genitiv, году, och i den anknytande formelnтогоже году.De fyra avsnitten skiljer sig alltså tydligt från varandra. Vi vänder oss nu till ryskaoriginalkrönikor för jämförelse. I Nestorskrönikan används в лҍто, <strong>of</strong>ta med tilläggetот сотворения мира. Den anknytande formeln varierar, men innehåller <strong>of</strong>ta ordetлҍто, såsom в се же лҍто eller в семь же лҍтҍ. Även i andra sammanhang användsлѣто, som по трехъ лҍтҍхъ.89


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesFörsta Novgorodkrönikan använder в лҍто respektive в тоже лҍто eller томжелҍтҍ. Den inledande formeln i dessa båda äldsta krönikor liknar alltså den i avsnitt A,men i fråga om de mindre formelartade uttrycken är likheten större med avsnitt C.Den sena Mazurinskij letopisec använder лҍта (от сотворения миру) sominledande formel och тогоже году som anknytande formel. Detta påminner mest ombruket i avsnitt B.Vitrysk-litauiska krönikor är inte så <strong>of</strong>ta annalistiskt organiserade, men uttrycken влҍто och тогоже лҍта förekommer ändå ibland. Detta påminner om användningen iavsnitt C.Om man av denna jämförelse, baserad på bara ett kriterium, kan dra några slutsatserom översättarnas språkliga förebilder skulle det vara att den person som översatteavsnitt A kan ha varit bekant med äldre krönikor eller de vitrysk-litauiska krönikorna,den som översatte avsnitt B med senare krönikor och den som översatte avsnitt C medvitrysk-litauiska krönikor, medan avsnitt D i det här avseendet inte liknar någon av dekrönikor som tjänat som jämförelse.5.2. Formler för födelse och dödFlera tidigare forskare har uppmärksammat att redogörelser för födelse och död ikrönikor har en formelartad karaktär och <strong>of</strong>ta uttrycks i aorist (t ex Kijanova 2006:44).I kapitlen IV: 1–3 av Stryjkowskis krönika nämns bara Kristi födelse, och det endasten gång, så födelseformeln ger inget material. Däremot omtalas tio gånger att någonhar dött (här räknas alltså bara förekomster i förfluten tid). Nio gånger används iöversättningen умре (aorist) och en gång преставились (l-form). Умре används intebara för att översätta former av polskans umrzeć utan även en form av zdechnąć (dådet handlar om Olegs häst, den som enligt spåmännen skulle orsaka hans död) och avpassivfrasen był zatłoczony i zaduszony, i en kontext där någon blir ihjälklämd i enfolkmassa. Det faktum att denna form används för att översätta flera olika polska verbtyder på att den fungerade som en formel.I de undersökta originalkrönikorna är bilden lite mer komplicerad. Nestorskrönikananvänder mest умре, för alla typer av människor och djur, men också enstakaсконча(ся) och преставися.Första Novgorodkrönikan har nästan uteslutande преставися, men med enstakaförekomster av умре.I Mazurinskij letopisec fördelas verben så att сконча(ся) främst används för helgonoch martyrer, medan преставися och умре används för furstar och även för Olegshäst (умре).Suprasl’skaja letopis’ använder huvudsakligen умре men även преставися bådeom kyrkopersonligheter och furstar.90


Christine WatsonDen ryska översättningen av Maciej Stryjkowskis Kronika Polska: ...Det verkar alltså som om умре är ett formelartat uttryck i översättningen avStryjkowski, men att den inte återspeglar det mer varierande bruket i krönikorna.5.3. Formler för fälttågI tidiga fornryska texter var förhållandet mellan verben идти och ҍхати (och derasprefigerade former) ett annat än i modern ryska. I texter från 1000–1100-talen är идтиomarkerat i fråga om förflyttningssätt och ҍхати markerat, medan förhållandet är detomvända i texter från 1300-talet (Gippius 2006:176–177). Denna skillnad framträderkanske tydligast när det rör sig om militära och diplomatiska företag och långa resor,där förflyttning till fots inte är trolig. I det följande exemplet ur Nestorskrönikan stårtill exempel uttryckligen att det inte är tal om förflyttning till fots.(6) Михаилъ царь изиде с вои брегомъ и моремъ на болгары (PVL 2007:12)I kapitlen IV: 1–3 av översättningen av Stryjkowski förekommer i den här funktionenverbet идти i aorist 20 gånger. Det uppträder som översättning av flera olika polskaverb: ciągnąć (12 ggr), wyprawić się (4 ggr) och fyra andra verb 4 (en gång vardera).Återigen kan man av det faktum att det används som översättning av flera olika ord påpolska dra slutsatsen att det var ett fast uttryck i översättarens medvetande. Följandeexempel är intressant:(7) Tak tedy syny opatrzywszy Swantosław i rozdzieliwszy im xięstwa porządnie, niemógł gnuśnieć w pokoju, znowu się wyprawił do Bulgariej (Stryjkowski [1846]1985, I: 122)и тако Святославъ с͠ны ȣстроя и раздели им княжства, самъ ж в покое невозможе пребыватї паки иде на болгары (Slav 26, fol 209r)Det faktum att polskans do + toponym har ändrats till на + etnonym tyder på ett visstinflytande från krönikornas formuleringar.Som nämnts ovan är formuleringen vanlig i Nestorskrönikan, både med detoprefigerade verbet идти och med prefigerade former, och likaså i större delen avFörsta Novgorodkrönikan (Gippius 2006:177).Mazurinskij letopisec använder också denna konstruktion, liksom Suprasl’skajaletopis’, även om det oprefigerade verbet här tycks ha tappat mark gentemot deprefigerade, och varianter av verbet ҍхати är vanligare än i de tidigare krönikorna.Det råder alltså ingen tvekan om att användningen av verbet идти, särskilt i aorist,är en fast formel i översättningen av Stryjkowski. Den återfinns också i krönikorna,men man bör beakta att denna formel naturligtvis kan vara vanlig även i andratextgenrer, såsom bibeltext och helgonvitae.4 przypuścić, przybliżać, wrócić się, pospieszać się.91


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures6. SlutsatserSyftet med denna artikel var att jämföra den ryska översättningen av Stryjkowskiskrönika med ryska originalkrönikor utifrån några karakteristiska drag, för att avgöraöversättningens förhållande till den ryska kröniketraditionen. Som kriterieridentifierades ett syntaktiskt drag och tre lexikala formler.Det syntaktiska drag som främst har utpekats som typiskt för krönikor, samordningav adverbiella particip och finita verbformer med hjälp av en konjunktion, återfannsäven i den översatta texten, om än inte i samma utsträckning som i originalkrönikor.Distributionen av denna konstruktion efter participformens tempus och placeringstämde dock inte överens med den distribution man finner i originalkrönikor. Detfaktum att översättningen uppvisar en lägre andel av denna konstruktion änoriginalkrönikor beror troligen på att det här ju fanns en polsk originaltext att förhållasig till, där konstruktionen var mycket sällsynt. Översättningens trohet mot originaletvarierar, vilket även har observerats av Davidsson (1975:74–75), men i stora delar avtexten är den så originaltrogen att man måste räkna med stark påverkan.De tre lexikala uttryck som valdes ut som vanligt förekommande visade sig varaformelartade, där kriterierna var att de användes som översättning för flera polskauttryck och att samma uttryck användes i originalkrönikor.Sammanfattningsvis tycks krönikespråkets påverkan på den här översättningen havarit begränsad men ändå befintlig. Vid jämförelse mellan avsnitt som troligenöversatts av olika personer framstår avsnitt A som mer influerat av krönikespråk än deandra. I synnerhet gäller det kapitel IV: 3, som rör Kievrysslands historia. Dettabekräftar hypotesen att översättaren var influerad av språket i ryska originalkrönikor,men inga slutsatser kan dras i frågan om användandet av krönikeinfluerade drag varmedvetet eller omedvetet.Bibliografia) Handskriftlig källa:Slav 26, <strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>sbibliotekb) Tryckta källor:NPL 1950: Новгородская первая летопись старшего и младшего изводов.Москва/Ленинград: Издательство Академии наук СССР.PSRL XXXI: Полное собрание русских летописей, том тридцать первый:летописцы последней четверти XVII в. 1968. Москва: Наука.92


Christine WatsonDen ryska översättningen av Maciej Stryjkowskis Kronika Polska: ...PSRL XXXV: Полное собрание русских летописей, том тридцать пятый:летописи белорусско-литовские. 1980. Москва: Наука.PVL 2007: Повесть временных лет. Подготовка текста, перевод, статьи икомментарии Д. С. Лихачева. Под редакцией В. П. Адриановой-Перетц. 3-е изд.,Санкт-Петербург: Наука.Stryjkowski, M. [1846] 1985. Kronika polska, litewska, żmódzka i wszystkiéj Rusi.Warszawa: Wydawnictwa artystyczne i filmowe.c) Sekundärlitteratur:Alekseev 1987: Алексеев, А. А. ”Participium activi в русской летописи:особенности функционирования”. Russian Linguistics 11, 187–200.Davidsson, C. 1975. ”Den slaviska handskriftssamlingen i <strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>sbibliotek”.Slavica Lundensia 3, 53–82.Gippius 2006: Гиппиус, А. А. ”Новгородская владычная летопись XII–XIV вв. иее авторы (История и структура текста в лингвистическом освещении)”.Лингвистическое источниковедение и история русского языка 2004–2005, 114–252.Glubokovskij 1918: Глубоковский, Н. Описание «славянскихъ» рукописей,хранящихся въ Королевской библиотекҍ Упсальского Университета,составленное профессоромъ Петроградской Духовной Академии НиколаемъГлубоковскимъ въ октябрҍ–ноябрҍ 1918 года (Bibl. ark. M 40r:2).Kijanova 2006: Киянова, О. Н. Язык памятников позднего русского летописания.Особенности грамматической нормы. Москва: Российская правовая академияМинистерства юстиции Российской федерации.Nikolaev 2008: Николаев, С. И. Польско-русские литературные связи XVI–XVIIIвв. Библиографические материалы. Санкт-Петербург: Нестор-История.Rogov 1966: Рогов, А. И. Русско-польские культурные связи в эпоху возрождения(Стрыйковский и его хроника). Москва: Наука.Živov 1995: Живов, В. М. ”Usus scribendi. Простые претериты у летописцасамоучки”.Russian Linguistics 19, 45–75.Živov 1996: Живов, В. М. Язык и культура в России XVIII века. Москва: Школа«Языки русской культуры».93


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 95–106 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures(Ре)конструкция житий в электронном издании 1Карине Окерман СаркисянКафедра славянских языков, Институт современных языков, Упсальский университетkarine.akerman_sarkisian@moderna.uu.seAbstract: (Re)constructing a Saint’s Life in an Electronic EditionThe necessity <strong>of</strong> electronic editions <strong>of</strong> medieval texts is obvious to everyone who needs apply toprimary sources for studies in linguistics, paleography, codicology and textual criticism. The kind <strong>of</strong>electronic edition I have in mind is not simply a scanned copy <strong>of</strong> a manuscript, nor <strong>of</strong> a critical edition,but one that makes use <strong>of</strong> all the advantages <strong>of</strong> modern computer technology, such as footnotes andcomments, hypertext, the possibility <strong>of</strong> generating different views and versions, automatic indexing,etc. Among the foremost assets <strong>of</strong> electronic editions is that they make the sources accessible, andallow one to avoid time-consuming work in numerous libraries and archives, not to mention thatelectronic resources minimize the devastating manual handling <strong>of</strong> manuscripts. The possibility <strong>of</strong>adding supplements and corrections in accordance with new findings is perhaps still more valuable,something that is impossible in a traditional paper edition. An adequate electronic version shouldcontain both a reproduction <strong>of</strong> the manuscript as well as a typeset version, with support for featuressuch as searching at different levels, processing <strong>of</strong> forms and lists, etc. An editorial work <strong>of</strong> this typewill meet with technical and structural difficulties.Герой романа «Доктор Живаго» Юрий Андреевич, будучи на невольной службеу красных партизан и обходя оставшихся на поле боя, находил на теле павшихсолдат ладанки с выписками из девяностого псалма, оберегавшего, согласнодревнему преданию, от пуль и других опасностей. Доктор Живаго отмечает длясебя эффект трагикомичности невольно искаженных церковнославянских строк,которые отчаявшиеся от горя солдатские матери переписывали, дабы снарядитьладанками-оберегами своих уходивших на фронт сыновей:В псалме говорится: Живый в помощи Вышнего. В грамотке это стало заглавием заговора:«Живые помощи». Стих псалма: «Не убоишися... от стрелы летящия во дни (днем)» превратилсяв слова ободрения: «Не бойся стрелы летящей войны». «Яко позна имя мое», —говорит псалом. А грамотка: «Поздно имя мое». «С ним есмь в скорби, изму его...» стало вграмотке «Скоро в зиму его». (Пастернак 1989:328)1 Текст в основном воспроизводит доклад автора 28 июля 2010 года на конференции ICCEES, VIII WorldCongress 2010, проходившей в Стокгольме, Швеция, с 26 по 31 июля 2010 г.95


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesСовершенно очевидно, что, передаваясь из уст в уста, псалом отдалялся отподлинного, исконного текста, искаженный в результате восприятия на слух.Столь комичные искажения оригинала, если они не входят в намерения переписчика,вряд ли допустимы сегодня, когда источники становятся доступнылюбому мало-мальски заинтересованному пользователю в интернет-ресурсах.Хочется верить, что подобного рода явления канули в Лету и стали непростительнымианахронизмами в настоящую компьютерную эру. Колоссальные имощнейшие системы компьютерных коммуникаций, сетей и баз данных открываютсегодня перед специалистами, кажется, неограниченные возможности вделе издания и организации текстов. Современные компьютерные технологиипозволяют, наконец, разрешить ранее неразрешимую дилемму, перед которойнепременно оказывался всякий исследователь, намеревавшийся издать древнийтекст, кому должен быть адресован издаваемый текст – лингвистам или литературоведами историкам? Теперь, с безграничными возможностями электронногоиздания, снимается извечный конфликт интересов, который неизбежно вставалперед оказывавшимися как меж двух огней филологами. Вместе с новыми технологиямиотпадает необходимость такого выбора. Казалось бы, теперь можноугодить всем: и лингвистам, и литературоведам, и историкам, и теологам, ифилософам, и палеографам, одним словом, исключительно всем, кому по какимлибомотивам необходимо обратиться к древним источникам. Перспектива болеечем заманчивая.Между тем, обращение к интернет-ресурсам показывает, что потенциалинформационных компьютерных технологий, те уникальные возможности, которыеоткрываются для изданий древних рукописных текстов с новыми сетевымиметодиками, используются еще далеко не в полной мере.Каким же должно быть идеальное электронное издание древнего памятника?Представляется целесообразным в качестве мысленного эксперимента трансформироватьранее изданное мной в традиционной книжной форме переводноеЖитие Онуфрия Пустынника (Окерман Саркисян 2007) в электронное. Небудучи специалистом по программным обеспечениям, а всего лишь более илименее грамотным пользователем, осмелюсь предложить модель интернет-издания,отправной позицией которой была бы установка на максимальные услугипользователю, будь то специалист или любознательный читатель. Именно электронныеиздания могут обеспечить такой комплексный подход многофункциональнойорганизации текстового корпуса, который, прогнозируя запросы предполагаемогопользователя, учитывал бы интересы специалистов самого разногопрофиля: филологов, лингвистов, теологов, искусствоведов, философов илиисториков. Современное электронное издание древнего житийного памятникапредставляется мне многопрофильной информационно-справочной системой, содной стороны, и обширным полнотекстовым корпусом с исчерпывающей базой96


Карине Окерман Саркисян(Ре)конструкция житий в электронном изданииданных, с другой. При этом система должна обладать исключительной гибкостью,а ее составляющие являться трансформируемыми и взаимосвязаннымиэлементами. Она должна позволять заносить и редактировать тексты, и, наконец,генерировать различного рода конкордансы, индексы и указатели, библиографиии т. д.Рис. 1. Копия Жития по списку РГБ, 304/I-39 из электронного собрания Троице-Сергиевойлавры, доступная в Интернете.Корпус такого типа облегчил бы доступ к источникам, а также к научным изысканиямколлег. Впрочем, признавая достоинства подобного ресурса, следует отметить,что он вряд ли сократит трудоемкий процесс, предваряющий собственнопубликацию. В результате такого процесса, содержащего традиционнотекстологическое, палеографическое и лингвистическое исследования, долженбыть выявлен текст основного издания, идентифицирован вероятный перевод,отобраны представительные тексты, содержащие значимые варианты и т. д.Именно таким образом был определен состав подготовленного автором традиционногокнижного издания Жития Онуфрия Пустынника (рис. 1), куда вошелобязательный минимум:1) реконструкция истории создания самого Жития2) перечень известных списков, содержащих названное Житие3) текстологическое исследование рукописного корпуса4) стемма5) лингвистический анализ списков6) их палеографическое описание7) собственно текст Жития по основному списку8) критический (вариантный) аппарат (рис. 2)9) лемматизированный словоуказатель (индекс)10) греческий текст Жития.97


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesКроме того, издание содержит текст автографа уникального перевода, не вошедшийв критический аппарат. Важно отметить, что, готовя публикацию, автор ставилцелью предложить читателю максимальный сервис.Рис. 2. Страница из традиционного издания с критическим аппаратом.Теперь, в качестве мысленного эксперимента представим себе состав современногоэлектронного издания того же Жития. Важно, при этом, не ограничиватьсямеханическим переносом книжного формата на цифровую основу, а абстрагируясьот привычного бумажного издания, имплементировать возможностикомпьютерных технологий, нацелив их на удовлетворение нужд презумптивногопользователя. Не менее важно предоставить пользователю свободу выборасодержания, функций и формы подачи материала. Принцип демократичностиявляется, пожалуй, одним из наиболее ценных преимуществ интернет-ресурсов,где давно происходит процесс некоторого отторжения прав издателя в пользупотенциального пользователя. Такой подход предполагает переосмыслениепринципов представления имеющихся в доступе материалов, не исключая,однако, вполне предсказуемой потребности в бумажной версии со свободнойпрезентацией вариантов чтений. Итак, такое издание должно, помимо приведенноговыше перечня элементов, вошедших в бумажное издание, предлагатьтакие модули, как:1. цифровая копия списка – электронное воспроизведение рукописногопамятника по конкретному списку, оснащенное поисковой модулью припомощи текстового процессора (см. Чикунов 2008). Таким образом, вэлектронном издании Жития Онуфрия Пустынника была бы представленацифровая копия списка по троицкой рукописи (РГБ, 304/I-39)98


Карине Окерман Саркисян(Ре)конструкция житий в электронном издании2. полные тексты других славянских изводов, редакций и переводов3. переводы на современные языки4. полные тексты Жития в других языковых традициях5. экстралингвистические комментарии и справки6. иллюстрации – мультимедийные, аудио/видео.Итак, наиболее предпочтительно оставить за пользователем право выбора формыподачи необходимых компонентов и набора элементов из предлагаемогосписка. Столь в высшей степени демократичная и гибкая модель предлагаетсяпользователю на постоянно растущем сайте Русского национального корпуса(http://www.ruscorpora.ru/mycorpora-main.html), где всякому предоставляетсявозможность, исходя из целей конкретного исследования, избрать ограниченноечисло нужных параметров из множества предложенных и задать таким образоминдивидуальный подкорпус. Между тем организация составляющих и наполнениеэлектронного издания должны руководствоваться общепризнаннымипринципами 2 , основные из которых сформулированы ниже:1. Стремление к максимальной информативности сделает описываемое электронноеиздание обширной полнотекстовой базой данных, предоставитдоступ к библиографии и, по возможности, полным текстам всех исследованийЖития. Cистема должна содержать справочную литературу и комментарии,иметь выход к исследованиям по актуальной теме в смежных дисциплинах:к работам по иконографии, теологии, византинистике, археологии идр. База данных должна иметь доступ к тексту греческого архетипа или протографаперевода. Более того, она должна иметь выход к мультимедийнымресурсам и аудио-видеоинформации: иконам, историческим и современнымкартам, архитектурным памятникам, службам, песнопениям и другим, какзвуковым, так и графическим, иллюстрациям. Характерным примером в этомотношении является опыт автора в решении одной топонимической задачи.Обратившись к археологам, любезно предоставившим разрабатываемые имиисторические карты Египта, а также проконсультировавшись с другой справочнойлитературой по топонимам Древнего Египта, удалось, по всей вероятности,разрешить одно загадочное чтение в славянских списках Жития (ОкерманСаркисян 2009). Крайне важно, поэтому, чтобы система была открытадля заинтересованного читателя и имела доступ к агиографическим корпусамтекстов, как на родственных славянских языках, так и в иных языковыхтрадициях, где бытует актуальное Житие. Таким образом коптологи, изучающиеэто же Житие, имели бы доступ к исследованиям славистов, тогда какслависты имели бы доступ к работам эллинистов, латинистов и другихисследователей житийных памятников. В то же время, значимые славянские2 См. также описание принципов электронных изданий и технологии создания полнотекстовых базданных в публикации Баранова В. А., Вотинцева В. А. и др. 2003.99


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesредакции и переводы должны быть организованы таким способом, что позволилобы реконструировать их полный текст.2. Взаимосвязанность и сообщаемость составных. Весь материал должен бытьорганизован в форме сообщающихся между собой элементов, с возможностьюреконструкции вариантов чтений. Это означает, что подведя курсор кинтересующему чтению в основном тексте, можно в возникающем меню выбратьлибо его перевод на другие языки, либо его соответствия в другихсписках. Подобным образом, будет возможно, расширяя контекст, реконструироватьсегменты текстов и т.д.3. Организация составных по принципу гипертекстов. Палеографические,текстологические и лингвистические исследования, комментарии и справкимогут быть организованы в виде возникающих окошек для каждой единицытекста. При этом единицей поиска может быть любой знак, морфема, слово,синтагма, предложение, текст, список, рукопись и т. д.4. Транспарентность и доступность. Cистема должна быть максимально предсказуемойдля непосвященного пользователя и простой в обращении.5. Аннотированность корпуса текстов. Издаваемые тексты должны бытьаннотированными (по возможности глубоко аннотированными), что позволитосуществлять поиск во всем житийном корпусе на уровне знака, слова,предложения, равно как по семантическим признакам. Это предполагаетморфо-синтаксическую, этимологическую, фонологическую и семантическуюразметку 3 текстов, которая даст мета-информацию о каждой единицепоиска. Таким образом, система сможет производить поиск как по словоформам,так и по прочим задаваемым параметрам. Например, станет реальностьюпоиск графических вариантов написания одного и того же слова в рукописи.Читателю же, интересующемуся категорией одушевленности, достаточнобудет задать системе поиск форм animata в описываемом корпусе, иона, наряду с ожидаемым перечнем ,обнаружит неожиданные: ; , . Между тем сопровождающая каждую форму справка, указывающаяна источник формы, даст сведения о дате возникновения и эволюции подобныхформ. Станет очевидным, насколько уникально такое персонифицированноеупотребление неодушевленного существительного, и распространяетсяли обнаруженное явление на слова с родственной «живительной»семантикой типа , или оно характерно лишь для лексемы финик.Задав же системе поиск по семантическому признаку «жилье», можнобыло бы получить синонимический ряд с указанием для каждой лексемы ее3 Такая разметка означает, что каждая единица текста сопровождается в базе данных своего рода этикеткой, котораясодержит исчерпывающую информацию: лингвистические и палеографические характеристики, ее перевод насовременные славянские языки, ее соответствия в других существующих языковых традициях и т. д.100


Карине Окерман Саркисян(Ре)конструкция житий в электронном изданииисточника, позиции в списке, времени создания последнего, ее соответствия впрочих (на выбор) языковых традициях и т. д. Тогда станет наглядной дистрибуциялексем (τὸ καλύβιον) – (τὸ κελλίον) – – (τὸ σπήλαιον) – келья и, возможно, эволюция и специфика их употребления.Само собой разумеется, что системой должен быть предусмотрен поискграмматических категорий. Так, запросив примеры употребления dativuspossessivus, мы получили бы встречающиеся в нашем списке . А параллельные корпусы, содержащиетексты Жития в других славянских традициях, помогли бы либо подтвердить,либо опровергнуть утверждение К. Мирчева (1978:56) о дательном притяжательномкак яркой среднеболгарской черте.6. Присущая «интеллектуальность», т. е. самообучаемость системы, позволитей постоянно самосовершенствоваться благодаря ее способности запоминатьи автоматизировать повторяющиеся команды, частоупотребляемые функциии др.7. Обновляемость же системы даст ей возможность исправлять, редактироватьи постоянно пополнять базу данных новейшими находками и достижениями.8. Система должна отличаться гибкостью, трансформируемостью и демократичностью(см. об этом выше). Это означает, например, что исходный пунктнавигации может варьироваться, в зависимости от научных задач поиска.Таким образом, точкой отсчета может стать как текст, так и, например,стемма, а выход к текстам других изводов, редакций или переводов будетвозможен из разных позиций.9. Идеальной была бы возможность генерировать параллельные тексты, организоватьлексикографический корпус в форме словоуказателей, конкордансови прочих индексов. Исследователю, изучающему контрастивные аспектыдревних переводов, представится вполне реальным получить текст Жития сего соответствием на двух и более языках, как на уровне макроструктур(текста, синтаксических единиц), так и на уровне микроструктур (морфем,фонем, диакритики). Можно предположить, что подобный корпус текстовспособствует разрешению некоторых гапаксов.10. В конечном счете, такая база данных может быть максимально расширена доединой агиографической платформы, общей для житийных корпусов, текстово текстах и т. д.Таким образом, описываемая система должна обеспечивать доступ к другимславянским редакциям Жития, к переводам на современные языки, к другимтрадициям бытования текста: греческой, латинской, коптской, армянской, грузинскойи т. д. Она должна, наконец, генерировать соответствия и варианты чте-101


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesний в разных редакциях, параллельные тексты (по выбору пользователя), а такжеобеспечивать выход к смежным наукам: археологии, искусствоведению, теологии,истории и т. д. При этом выбор старта навигации должны и в этом случаедиктовать потребности пользователя, вследствие чего исходным пунктом навигациимогут стать как тексты, так и стемма или иллюстрации.Следует иметь в виду, что техническая база и системное обеспечение для подобногоресурса существуют, и уже накоплен опыт создания моделей электронныхизданий, таких как полнотекстовая система «Манускриптъ», Питсбургскаямодель электронных изданий древних памятников и др. Тем не менее,классическая филология находится в самом начале процесса освоения новыхэлектронных технологий. В этом отношении другие области языкознания, особенносовременная корпусная лингвистика, продвинулись на передовые позиции(см. упомянутый ранее сайт www.ruscorpora.ru), тогда как традиционной филологииеще, кажется, предстоит обнаружить едва ли не безграничный потенциалинтернета. Одним из удачных примеров таковых является система электроннойобработки древних текстов (рис. 3), созданная группой исследователей из 25специалистов под руководством В. А. Баранова. Система создана в рамкахпроекта «Манускриптъ» при лаборатории по автоматизации филологическихисследований Ижевского государственного технического университета иУдмуртского государственного университета. К разработке и поддержке системыпривлекаются специалисты самого разного профиля, от лингвистов ипрограммистов до дизайнеров (авторы Р. М. Гнутиков, В. А. Баранов, А. А. Вотинцев,А. Н. Миронов и др.).Рис. 3. Система «Манускриптъ», оснащенная редактором OldEd.102


Карине Окерман Саркисян(Ре)конструкция житий в электронном изданииКроме коллекции древнейших, в том числе глаголических и средневековых славянскихрукописей и текстов, сайт проекта, используя новейшие научные достижениякомпьютерных технологий, содержит комплексные модули поиска (рис.4), лингвистической обработки и текстологического анализа элементов текстов исловарного материала. Система «Манускриптъ» наделена также редакторомOldEd для ввода, редактирования и фрагментирования текстов.Рис. 4. Система «Манускриптъ» позволяет поиск по заданным параметрам.Необходимо упомянуть успешный опыт американских и болгарских специалистов,инициировавших проекты подобного рода. Таковыми являются, преждевсего, разработки Дэйвида Бирнбаума (David J. Birnbaum) и его коллег из Питсбургскогоуниверситета, создавших модель электронного издания древних славянскихпамятников (рис. 5). Модель, возникшая на основе учебного ресурса врамках курса церковнославянского языка, построена вокруг текста Жития преподобногоПавла Препростого. Текст объемом в восемьсот слов грамматическианнотирован, что позволяет осуществлять поиск по лингвистическим параметрами получать греческие соответствия церковнославянским формам разногоуровня, а также их перевод на английский язык. По требованию система предоставляетфаксимильную версию памятника. Модель и ее функции подробно описаныД. Бирнбаумом (2008) в статье ―Paul the Not-So-Simple‖.Аналогичные проекты Д. Бирнбаума и группы американских ученых изГарвардского университета совместно с Анисавой Милтеновой (Бирнбаум 2000),ставили среди прочих задачу разработать универсальные форматы для электронногопредставления древних славянских рукописей, равно как модель лингвистическогоанализа.103


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesТем не менее, кажется, что эдиционная практика все еще не в полном объемеиспользует те возможности, которые предлагают нам новые электронные технологии.В качестве объективных причин можно привести аргументы разногопорядка. Укажу на наиболее распространенные из них:комплексность и нерешенность многих вопросов исторической грамматики иотсутствие научного консенсусаотсутствие стандартизированных эдиционных принципов представлениятекстов, отсутствие единого форматаотсутствие единой терминологии в медиевистикеразобщенность научных коллективов, разрабатывающих схожие системыэлектронной обработки древних рукописных текстов.Рис. 5. Модель электронного издания грамматически аннотированного текста с егосоответствиями на греческом и английском языках.Хочется верить, что большей частью это – разрешимые проблемы. Их возможноерешение видится в сотрудничестве исследователей, в совместных разработках,в объединении усилий разных специалистов. Система должна поощрять научныйдиалог, позволяя альтернативные теории и гипотезы, в том числе нетрадиционныетолкования. А доступ к многоязычным электронным ресурсам (словарями энциклопедиям), объясняющим использованные термины и их соответствияв разных научных и языковых традициях, способствует преодолениюразногласия.Наконец, исключительно важным аргументом, мотивирующим необходимостьэлектронных публикаций древних текстов, является забота о защите и104


Карине Окерман Саркисян(Ре)конструкция житий в электронном изданиисохранности рукописей. Роль интернета в деле охраны древних памятниковписьменности трудно переоценить. С открытым доступом к электронным копиямрукописей сократится необходимость непосредственного обращения к памятникам,а, следовательно, обеспечится их предохранение от преждевременноговетшания, износа и физических повреждений. Ведь не секрет для всякого,кому когда-либо приходилось работать с древними рукописями, что большей частьюих извлекают из хранилищ для самого тривиального просмотра, о чем свидетельствуюткарточки пользования. Создаваемый в Институте русского языкаим. Виноградова при АН России электронный архив открывает доступ к уникальнымславянским и древнерусским материалам, хранящимся как в российских,так и в зарубежных музеях, архивах и библиотеках (рис. 5). Согласно сайту(http://www.lrc-lib.ru/), «к настоящему времени опубликована лишь незначительнаячасть (менее 0.1 процента) рукописных памятников, находящихся вомногих хранилищах». Тем более важны все усилия, нацеленные на разработкиэлектронных изданий памятников в открытом доступе.Рис. 6. В Электронном архиве размещены древнерусские берестяные грамоты, русские летописи инесколько рукописных книг.Лишь с установкой на максимальный сервис читателю столь многофункциональная,междисциплинарная и многопрофильная система сможет отвечатьразным научным запросам. Не будет преувеличением сказать, что такая база105


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesданных под силу лишь большому коллективу исследователей и возможна толькопри условии открытого сотрудничества между научными коллективами.Интернет-ресурсыБиблиотека Троице-Сергиевой лавры. http://www.stsl.ru/manuscripts/index.php,2010-11-26.Питсбургская модель. http://clover.slavic.pitt.edu/resources/, 2010-12-18.Русский национальный корпус. http://www.ruscorpora.ru/search-main.html, 2010-12-19.Рукописные памятники Древней Руси. http://www.lrc-lib.ru/, 2010-11-26.Система Манускриптъ. http://manuscripts.ru/?p_lid=1, 2010-11-26.ЛитератураБаранов, В. А., Вотинцев, А. А., Гнутиков, Р. М., Зуга, О. В., Миронов, А. Н.,Никифорова, С. А., Ощепков, С. В., Романенко, В. А. & Рябова, Е. В. 2003.«Электронные издания древних письменных памятников и технология созданияполнотекстовых баз данных». http://kleio.asu.ru/aik/krug/2003/234–270.pdf, 234–270.Бирнбаум 2008: Birnbaum, David J. ―Paul the Not-So-Simple‖. Scripta & e-Scripta. TheJournal <strong>of</strong> Interdisciplinary Mediaeval Studies 8, 23–45.Бирнбаум 2000: Birnbaum, David J. ―A TEI-compatible edition <strong>of</strong> the Rus' primarychronicle‖. Miltenova, А. and Birnbaum, David J. (ed.) Medieval Slavic manuscripts andSGML: Problems and perspectives. http://clover.slavic.pitt.edu/~djb/ sgml/pvl/article.html.Мирчев, К. 1978. Историческа граматика на българския език. София.Окерман Саркисян 2007: Åkerman Sarkisian, K. Житие Онуфрия Пустынника врукописной традиции средневековой Руси. <strong>Uppsala</strong>.__________ . 2009. «Ошибки в топонимике как текстологический критерий приисследовании переводных памятников». Scripta & e-Scripta. The Journal <strong>of</strong>Interdisciplinary Mediaeval Studies 7, 121–134.Пастернак, Б. 1989. Доктор Живаго. Москва.Чикунов, И. М. 2003. Электронное издание древних рукописей и первопечатныхкниг. Дис… канд. техн. наук. Москва. http://www.philippovich.ru/Library/Books/ITS/wwwbook/2_sb/chikunov.htm, 2010-11-28.106


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 107–113 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesSlavonica Glagolitica and Cyrillica in SwedishRepositoriesThe project Digitalised Descriptions <strong>of</strong> Slavic Cyrillic Manuscripts and EarlyPrinted Books in Swedish Libraries and ArchivesPer Ambrosiani and Antoaneta GranbergDepartment <strong>of</strong> Language Studies, Umeå Universityper.ambrosiani@ryska.umu.seDepartment <strong>of</strong> Languages and Literatures, University <strong>of</strong> Gothenburgantoaneta.granberg@slav.gu.seAbstractIn the article the authors present the project Digitalised Descriptions <strong>of</strong> Slavic Cyrillic Manuscriptsand Early Printed Books in Swedish Libraries and Archives (2010–2012), and describe the first year’swork within the project. This includes the establishment <strong>of</strong> the SVEKYR database, an overview <strong>of</strong>Swedish repositories with materials <strong>of</strong> importance for the project, and ongoing work on methods fordescription <strong>of</strong> early Cyrillic and Glagolitic manuscripts and books.The aim <strong>of</strong> the project Digitalised Descriptions <strong>of</strong> Slavic Cyrillic Manuscripts andEarly Printed Books in Swedish Libraries and Archives (DSS) is to create a unioncatalogue <strong>of</strong> Slavic Cyrillic manuscripts and early printed Glagolitic and Cyrillicbooks in Swedish repositories. The three-year project (2010–2012) is funded by theBank <strong>of</strong> Sweden Tercentenary Foundation, and a short presentation <strong>of</strong> the project canbe found at the Foundation’s website (http://www.rj.se/6/1132/var/fundID/1165).More detailed information about the project in general and presentations <strong>of</strong> the resultsto date are continuously published at the DSS website:http://www.sprak.gu.se/english/research/research-projects/externally-funded/digital-descriptions/.A pilot project at the University <strong>of</strong> Gothenburg (2008) resulted in a Catalogue <strong>of</strong>Slavonic books in Gothenburg and Skara (Granberg & Varpio 2009), published withfinancial support from The Royal Swedish Academy <strong>of</strong> Letters, History andAntiquities.The DSS working team includes scholars from four Swedish universities: AntoanetaGranberg (University <strong>of</strong> Gothenburg), Per Ambrosiani (Umeå University), Irina Lysén(<strong>Uppsala</strong> University), and Alexander Pereswet<strong>of</strong>f-Morath (Stockholm University). In107


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesaddition, the project organisation includes a reference group <strong>of</strong> nine specialists: UllaBirgegård (<strong>Uppsala</strong> University, em.), Per-Arne Bodin (Stockholm University), RalphCleminson (University <strong>of</strong> Portsmouth), Elisabeth Löfstrand (Stockholm University),Ingrid Maier (<strong>Uppsala</strong> University), Anisava Miltenova (Bulgarian Academy <strong>of</strong>Sciences), Lars Steensland (Lund University, em.), Mirja Varpio (Lund University,em.), and Hans Åkerström (Gothenburg University Library, em.).The DSS project continues research conducted in Swedish repositories by severalgenerations <strong>of</strong> slavists, and without the accomplishments <strong>of</strong> our predecessors, Swedishand foreign colleagues, the work within the project would simply not be possible.During the first year <strong>of</strong> the project period almost fifty Swedish repositories havebeen investigated. Of these, approximately thirty (see Appendix, below) containCyrillic and Glagolitic materials <strong>of</strong> relevance to the project. In addition to alreadyknown manuscripts and printed books, the material also includes several previouslyunknown books and fragments. A preliminary inventory <strong>of</strong> the presently knownmanuscripts and printed books (Granberg et al. 2010) was published as the first reportin the series Cyrillica Suecana (see https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/23786).Another part <strong>of</strong> the work during the first year <strong>of</strong> the project has focused on thestructure <strong>of</strong> the descriptions <strong>of</strong> the materials. Two different models have beenestablished: one for the description <strong>of</strong> manuscripts and another for the description <strong>of</strong>early printed books, and several preliminary descriptions <strong>of</strong> different types <strong>of</strong> books(manuscripts, Slavonic printed books, books printed in “civil print”) have beencompleted. These descriptions will be presented and discussed at a workshop inStockholm in January 2011, organized in cooperation with the research department <strong>of</strong>the National Library <strong>of</strong> Sweden (Kungliga biblioteket).In early 2010 a database (SVEKYR) was created in order to facilitate cooperationwithin the project. Eventually, the database will contain records <strong>of</strong> all manuscripts andcopies <strong>of</strong> printed books that will be described within the project. The description willinclude all records <strong>of</strong> early Cyrillic manuscripts and early printed books in Swedenlisted in existing catalogues (Roubetz s.a., Glubokovskij 1918, 1919, Kjellberg 1951[with the handwritten additions in the copy located at <strong>Uppsala</strong> University Library],Gawryś & Jansson 1956, Gawryś 1960, 1961, Davidsson 1975, Steensland 2005, etc.),relevant records in the electronic Swedish Union Catalogue <strong>of</strong> printed books(LIBRIS), etc., as well as records <strong>of</strong> previously unknown manuscripts and printedbooks. At present (December 2010) the SVEKYR database comprises approximately athousand records (ca. 200 manuscripts and ca. 800 copies <strong>of</strong> printed books). Thedatabase is designed primarily as a working tool for the project, and in addition t<strong>of</strong>ields describing the actual materials (author, title, time <strong>of</strong> origin, place <strong>of</strong> origin, etc.),all records also include fields pertaining to the work by the project participants(references to related archival materials and notes, dates <strong>of</strong> inspection de visu, etc.).Some <strong>of</strong> the descriptive fields are designed and numbered with reference to the108


P. Ambrosiani, A. GranbergSlavonica Glagolitica and Cyrillica in Swedish Repositories…MARC21 standard that is used in LIBRIS and many other electronic catalogues.Notwithstanding the obvious limitations <strong>of</strong> MARC21 for descriptions <strong>of</strong> manuscriptsand early books, it is important for the DSS descriptions to be organized in a way thatwill make them usable for improving the existing records <strong>of</strong> many <strong>of</strong> the early Cyrillicprinted books in LIBRIS (and possibly also in other electronic catalogues).The DSS project aims to present a fuller picture <strong>of</strong> the early Cyrillic and Glagoliticmaterials in Sweden than the existing catalogues. When it comes to the presentationand description <strong>of</strong> the early printed books, some <strong>of</strong> the differences between the mostimportant earlier catalogue, Lennart Kjellberg’s Catalogue des imprimés slavons desXVIe, XVIIe et XVIIIe siècles conservés à la Bibliothèque de l’Université royaled’<strong>Uppsala</strong> (Kjellberg 1951), and the DSS approach can be described as follows (thereare, <strong>of</strong> course, also many similarities: for example, both include Cyrillic as well asGlagolitic books, and both concentrate on books printed during the 16th–18thcenturies):1. The basic unit in Kjellberg 1951 is the copy, whereas in the DSS project it isthe edition. Without going into a detailed discussion on which type <strong>of</strong>information refers to the edition, and which to the investigated copy, DSS,following Nemirovskij 1996, 2009, Cleminson et al. 2000, and othercatalogues, prefers a hierarchical presentation, with a clear distinction betweenedition and copy.2. Kjellberg 1951 excludes books printed in the civil script introduced in Russia in1708 (graždanskij šrift) and only lists Cyrillic books printed in a ChurchSlavonic typeface (staropečatnye knigi). The DSS project, on the other hand,will also describe 18th-century books printed in civil script, including bookswith mixed Cyrillic civil and Latin (Gothic) script, such as bilingual grammars.3. In Kjellberg 1951, Cyrillic and Glagolitic books are listed in a single numberedinventory, whereas DSS separates different types <strong>of</strong> materials in differentsections (A. Manuscripts; B. Early printed books, Slavonic Cyrillic; C. Earlyprinted books, Glagolitic; D. Early printed books, civil print; etc.)4. The original edition <strong>of</strong> Kjellberg 1951 included only copies located at <strong>Uppsala</strong>University Library, but the handwritten additions also list books located atseveral other Swedish repositories (Linköping City Library, Lund UniversityLibrary, the Royal Library in Stockholm, the Västerås Diocesan and CountyLibrary, the Rogge Library in Strängnäs, etc.). The ambition <strong>of</strong> the DSS projectis to cover all the main public repositories, and a few private ones, in Sweden.109


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures5. Among the handwritten additions to the catalogue Kjellberg also lists somemodern editions <strong>of</strong> early printed books (e.g. Kjellberg 1951: nos. 0, 5a). Thistype <strong>of</strong> books will not be included in the DSS project.In addition, the DSS project will be able to supply information that was not availableat the time <strong>of</strong> the publication <strong>of</strong> Kjellberg 1951:1. Information on catalogues and descriptions printed after 1951 (Vorndran 1977,Nemirovskij 1996, 2009, Cleminson et al. 2000, Varpio 2005, Granberg &Varpio 2009, etc.).2. Information on text editions printed after 1951 (Sparwenfeld 1987–1990, etc.).3. Reference to records in electronic catalogues and databases: LIBRIS(http://libris.kb.se/), Worldcat (http://www.worldcat.org/), the Russian NationalLibrary’s database <strong>of</strong> Russian 18th-century civil-script editions (Russkaja knigagraždanskoj pečati XVIII v., 1708–1800 http://www.nlr.ru/rlin/ruslbr_v2.php?database=RLINXVIII), etc.4. Reference to full-text editions in digital repositories, such as Lund UniversityLibrary’s St. Laurentius Digital Manuscript Library (http://laurentius.ub.lu.se/),Umeå University Library’s RARA project database(http://www.ub.umu.se/en/search/special-collections/rara/about), the RussianState Library’s (RGB) digital library (http://elibrary.rsl.ru/), etc.During 2011 the project will mainly focus on describing the materials found so far inthe repositories, including the development and establishment <strong>of</strong> standards forelectronic descriptions.Works citedCleminson, R. et al. 2000. Cyrillic Books Printed before 1701 in British and IrishCollections. A Union Catalogue. London.Davidsson. C.1975. “Собрание славянских рукописей в Библиотеке Университетав Уппсале”. Slavica Lundensia 3p, 57–85.Gawryś, E. 1960. Slavica Arosiensia II. Katalog över slaviska handskrifter och tryckfrån 1500-, 1600- och 1700-talen i Stifts- och landsbiblioteket i Västerås. Västerås.Gawryś, E. 1961. Slavica Arosiensia III. Katalog över slaviska tryck från 1500-, 1600-och 1700-talen i Stifts- och landsbiblioteket i Västerås. Västerås.110


P. Ambrosiani, A. GranbergSlavonica Glagolitica and Cyrillica in Swedish Repositories…Gawryś, E. & Jansson, P. 1956. Slavica Arosiensia. [I]. Katalog över ryska, polskaoch tjeckiska handskrifter och tryck från 1500-, 1600- och 1700-talen i Stifts- ochlandsbiblioteket (tidigare Stifts- och Gymnasiebiblioteket) i Västerås. Västerås.Glubokovskij, N. N. 1918. Описание славянских рукописей хранящихся въКоролевской библиотеке Упсальского Университета… [unpublished ms., locatedat <strong>Uppsala</strong> University Library].Glubokovskij, N.N. 1919. Les manuscrits slaves de la Bibliothèque de l’Universitéd’Upsal … Traduit du Russe en francais … par Alexandre de Roubetz [unpublishedms., located at <strong>Uppsala</strong> University Library].Granberg, A. & Varpio, M. 2009. Church Slavonic Books in Sweden. Gothenburg andSkara. Catalogue (= Slavica Gothoburgensia, 9). Göteborg.Granberg, A. et al. 2010. Granberg, Antoaneta, Per Ambrosiani, Irina Lysén andAlexander Pereswet<strong>of</strong>f-Morath. Preliminary Inventory <strong>of</strong> Slavic Cyrillic andGlagolitic Manuscripts and Early Printed Books in Sweden (= Cyrillica Suecana.Publications from the project Digitalised Descriptions <strong>of</strong> Slavic Cyrillic Manuscriptsand Early Printed Books in Swedish Libraries and Archives, 1). Göteborg,[https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/23786], 2010-12-21.Kjellberg, L. 1951. Catalogue des imprimés slavons des XVIe, XVIIe et XVIIIe sièclesconservés à la Bibliothèque de l’Université royale d’<strong>Uppsala</strong>. <strong>Uppsala</strong>.Nemirovskij, E. L. 1996. Gesamtkatalog der Frühdrucke in kyrillischer Schrift, BandI: Inkunabeln. Baden-Baden.Nemirovskij, E. L. 2009. Книги кирилловской печати 1491–1550. Каталог.Москва.Roubetz, A. A. de [s.a.] Les manuscrits slaves de la Bibliothèque Royale de Stockholm(section russe) [unpublished ms., located at The National Library <strong>of</strong> Sweden].Sparwenfeld, J.G. 1987–1990. Lexicon Slavonicum, vols. 1–4 (ed. Ulla Birgegård),<strong>Uppsala</strong>.Steensland, L. 2005. “Trash and Treasure. Russian Parchment Fragments in SwedishArchives”. J. Brunius (ed.), Medieval Book Fragments in Sweden. An InternationalSeminar in Stockholm 13–16 November 2003, (= Kungliga Vitterhets Historie ochAntikvitets Akademien. Konferenser, 58). Stockholm, 210–225.Varpio, M. 2005. Evangelium Cyrillicum Gothoburgense. A Codicological,Palaeographical, Textological and Linguistic Study <strong>of</strong> a Church SlavonicTetraevangel (= Lund Slavonic Monographs, 9). Lund.Vorndran, R. 1977. Südslawische Reformationsdrucke in der UniversitätsbibliothekTübingen. Eine Beschreibung der vorhandenen glagolitischen, kyrillischen undanderen Drucke der »Uracher Bibelanstalt«. Tübingen.111


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesAppendix: Swedish repositories containing materials that will be describedwithin the DSS projectGöteborg, Gothenburg University Library (Göteborgs <strong>universitet</strong>sbibliotek)Jönköping, The Per Brahe Gymnasium (Per Brahegymnasiet, formerly Jönköpingshögre allmänna läroverk)Karlskrona, The Carlscrona Reading Society Library (Carlscrona Läsesällskapsbibliothek)Karlskrona, The Library <strong>of</strong> The Royal Society <strong>of</strong> Naval Sciences (KungligaÖrlogsmannasällskapets bibliotek)Karlstad, Värmland County Museum (Värmlands museum)Linköping, City and Diocesan Library (Linköpings stads– och stiftsbibliotek)Lund University Libraries, The University Library (Lunds Universitetsbibliotek,Universitetsbiblioteket)Norrköping, City Library (Norrköpings stadsbibliotek)Örebro County Museum (Örebro läns museum)Östersund, Jämtland County Library (Jämtlands läns bibliotek)Skara, The Diocesan and County Library (Stifts- och landsbiblioteket)Skokloster, The Library <strong>of</strong> Skokloster (Skoklosters bibliotek)Stockholm, National Library <strong>of</strong> Sweden (Kungliga biblioteket)Stockholm, The Bernadotte Library (Bernadottebiblioteket)Stockholm, The Military Archives (Krigsarkivet)Stockholm, The Library <strong>of</strong> the Military Archives (Krigsarkivets bibliotek)Stockholm, The Royal Swedish Academy <strong>of</strong> Agriculture and Forestry (KungligaSkogs- och lantbruksakademien)Stockholm, The Library <strong>of</strong> the Royal Armoury (Livrustkammarens bibliotek)Stockholm, The National Archives (Riksarkivet)Stockholm, The Maritime Museum (Sjöhistoriska museet)Stockholm, Transfiguration <strong>of</strong> Christ Church (Kristi Förklarings ortodoxa kyrka,Svjato-Preobraženskij prichod)112


Stockholm, The Strindberg Museum (Strindbergsmuseet)Stockholm University Library (Stockholms <strong>universitet</strong>sbibliotek)Strängnäs, The Diocesan Library (Stiftsbiblioteket)Umeå University Library (Umeå <strong>universitet</strong>sbibliotek)P. Ambrosiani, A. GranbergSlavonica Glagolitica and Cyrillica in Swedish Repositories…<strong>Uppsala</strong> University Library Carolina Rediviva (Carolina Rediviva, <strong>Uppsala</strong><strong>universitet</strong>sbibliotek)<strong>Uppsala</strong> University Library: Karin Boye Library (<strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>sbibliotek: KarinBoye-biblioteket)Västervik Gymnasium Library (Västerviks gymnasiebibliotek)Västerås, Diocesan and County Library (Stifts- och landsbiblioteket)Visby, The Almedal Library (Almedalsbiblioteket)113


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 115–127 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue?Frequency Analysis <strong>of</strong> Verbs, Nouns and PrepositionalPhrases in Bulgarian Daniela AssenovaDepartment <strong>of</strong> Modern Languages, <strong>Uppsala</strong> UniversityDaniela.Assenova@moderna.uu.seAbstractIn linguistics, the difference between spoken and written language is <strong>of</strong>ten interpreted in terms <strong>of</strong>frequency, meaning the extent <strong>of</strong> the likelihood that some constructions will occur in written texts,rather than in the spoken form <strong>of</strong> a language, or vice versa. For Bulgarian, frequency analyses forparticular constructions are still rare and the term “frequency” generally remains implicit to the writtenor the spoken form <strong>of</strong> the language. In this paper it is argued that the term “frequency” can bemeaningful only if it is grounded in an analysis <strong>of</strong> both written and spoken texts. The primary focus <strong>of</strong>the study is the frequency <strong>of</strong> verbs, nouns and prepositional phrases in different types <strong>of</strong> spoken andwritten samples. Since neither the written nor the spoken form <strong>of</strong> Bulgarian, or, indeed, <strong>of</strong> anylanguage, can be considered homogeneous, it is argued that the differences between spoken andwritten language can be viewed as differences between dialogue and non-dialogue: i.e., that it is notthe mode itself, but rather the structuring <strong>of</strong> information and its density, which constitutes thedifference between the spoken and written modes.1. IntroductionMost people would agree intuitively that there is a significant difference betweenspoken and written language. For native speakers, however, the switch betweenspeaking and writing happens automatically, in a given situation, in accordance withthe purpose <strong>of</strong> their communication and social conventions. For example, if twostudents are communicating with each other during an ongoing class, the final productmay result in a written text, in order not to disturb the lecture, but in the structuring <strong>of</strong>the information in question/answer sequences, their written text would be more similarto an oral conversation, in the sense that the information is structured ad hoc, with no This paper presents preliminary results <strong>of</strong> work in progress.115


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturestime for editing (since students usually do not want to miss the entire lecture). On theother hand, if a lecturer in the same classroom is reading his or her lecture aloud froma manuscript prepared in advance, which has probably been edited several times and issubject specific, it is more difficult to determine whether the text is spoken or writtenlanguage. In other words, what are considered spoken and written modes <strong>of</strong> expressionare in essence two forms <strong>of</strong> communication in the same language, oral and graphic.The choice <strong>of</strong> one or another <strong>of</strong> these two forms <strong>of</strong> communication usually dependson the situation at hand. What motivates the structuring <strong>of</strong> the information, i.e., thesyntactic parameters, is whether the primary purpose <strong>of</strong> the communication isinterlocutor interaction or information. In the first case, information is exchangedthrough questions, discussion and argument; in the second, information is presented,through the introduction <strong>of</strong> new material, elaboration, and explanation. The choice <strong>of</strong>spoken vs. written mode is more situational, while the choice <strong>of</strong> how to structure theinformation is more stable. That is, when relating the syntax <strong>of</strong> written and spokenlanguage, the central issue is what is being compared: the spoken vs. written modes assystems, the specific styles or registers within the two modes (academic prose, fiction,journalistic prose, face-to-face conversation, telephone conversation, media speech,etc.), or different text types such as dialogue and non-dialogue? The main focus <strong>of</strong> thisstudy is whether syntactic constructions in Bulgarian are grounded in a written/spokenopposition, or in a dialogue/non-dialogue opposition. In other words, can dialogue andnon-dialogue be “fingerprinted” in syntactic terms as intermediate text types for bothspoken and written Bulgarian?Within the written mode, dialogue in fiction can be distinguished from the dialoguein a play. Both genres represent a simulation <strong>of</strong> an oral conversation presented throughone voice (the writer‟s), but they are different in respect to at least one importantfactor: while the dialogue in a play is written to be performed on a stage, in front <strong>of</strong> anaudience, the dialogue in fiction is most likely to be read by one person at a time.Moreover, the dialogue in a play aims to tell the “whole story”, while the dialogue in abook does not. A similar observation can be made about face-to-face conversation,which can be viewed as dialogue between two (or more) participants, while adiscussion in the “media space” is intended for an audience.The primary objective <strong>of</strong> a conversation is interaction by which the speech actparticipants exchange information, while a discussion in front <strong>of</strong> an audience (visibleor not) has a different purpose, in that it is intended to convey information 1 . Thus, thepurpose <strong>of</strong> these two kinds <strong>of</strong> interactions is different, as are their situationalcharacteristics. In fictional dialogue, we can expect a dialogue structure with to somedegree equal participation <strong>of</strong> the involved individuals, and with regular turn-taking.1 The use <strong>of</strong> the opposition interaction/conveyance <strong>of</strong> information is strongly associated with studies in genderlinguistics (e.g. Tannen 1994). In this article all the samples are treated as exchanges or presentation <strong>of</strong>information, where the gender aspect is not considered.116


Daniela AssenovaSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue…Such synchronous dialogues are typical <strong>of</strong> face-to-face and telephone conversations,where some degree <strong>of</strong> regular interaction between speech act participants is alsoexpected. On the other hand, the dialogue structure <strong>of</strong> TV talk shows, radiodiscussions, parliamentary debates or political interviews are much moreasynchronous. In these more formal scenarios, the role <strong>of</strong> the participants is quitedifferent: there is a host or moderator who invites other participants to presentinformation. Thus, although the interaction resembles dialogue in its general structure,the exchange <strong>of</strong> turns between the involved individuals is not equal. The moderatorwill usually talk less than the others, while the participants will talk considerablylonger, i.e. there will be intervals <strong>of</strong> non-dialogue. Moreover, the information loading<strong>of</strong> the texts will be different, since the focus will be to present and elaborate theirposition.In syntactic terms, the noun (N) and the verb (V) are the core arguments, the subjectand the predicate, in a clause. Their frequency in different texts, whether spoken orwritten, can indicate how the information is structured. For morphologically analyticlanguages like Bulgarian, a prepositional phrase (PP) is relevant to both a noun phrase(NP) and a verb phrase (VP), in that it can be either a modifier within the NP or part <strong>of</strong>the valence <strong>of</strong> the verb in a VP. The frequency <strong>of</strong> nouns, verbs, and PPs in written vs.spoken texts is the primary object <strong>of</strong> this study.2. Related workAs far as the syntax <strong>of</strong> spoken and written Bulgarian is concerned, two generalpositions among Bulgarian scholars can be traced, from before and after the mid-1980‟s.The first position, which is based on literary works alone, views the structure <strong>of</strong> thewritten dialogue as similar to that <strong>of</strong> spoken Bulgarian, albeit with more ellipses in theclause and within the sentence (Popov [1961] 1998:62, 112–114). 2 According toPopov, the most commonly omitted element on the clause level is the predicate, and onthe sentence level, the main clause in the answer to a question. Such “grammaticallyincomplete” (ibid. 112) clauses and sentences are context-dependent and morefrequent in spoken Bulgarian. In “Gramatika na săvremennija bălgarski knižoven ezik”(GSBKE 1983:112) the use <strong>of</strong> “incomplete sentences” is described as frequent invarious styles, but most frequent in literature.The second position on the syntactic structure <strong>of</strong> spoken and written Bulgarian canbe viewed as a change in the focus <strong>of</strong> the research target, which is defined inAngelova‟s 1994 monograph as “description <strong>of</strong> the most characteristic syntacticconstructions in spoken Bulgarian” (6). Angelova‟s phrasing summarizes an important2 In this paper the terms “clause” and “sentence” are used as corresponding to “просто изречение” and “сложноизречение”, respectively, which are the traditional terms in Bulgarian grammar books.117


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesjuncture in the research on Bulgarian syntax. In several works (Bajčev & Videnov1988:219–245; Angelova 1988a, 1988b; Likomanova 1996; Ničeva 1985; Yosifova1987, 1999; Barakova 2003 etc.), the ultimate goal is to determine the differences inthe syntactic parameters between spoken and written Bulgarian; however, theemphasis is only on spoken samples. The differences are interpreted in terms <strong>of</strong>frequency, in that the spoken language is spontaneous, contextual and produced in realtime. The spoken language is thus characterized as containing more elicitation <strong>of</strong>verbal and nominal components in mono-predicative syntactic constructions, andshowing a preference for asyndetical chaining <strong>of</strong> syntactic elements in polypredicativeutterances 3 .The common denominator <strong>of</strong> the two approaches is the focus on only one <strong>of</strong> the tw<strong>of</strong>orms <strong>of</strong> the language, either written or spoken, and on the frequency <strong>of</strong> syntacticstructures in either written or spoken form. Since the conclusions drawn in thosestudies are implicit to one <strong>of</strong> the two forms, this paper examines texts from both formsin parallel 4 .3. DataThe data, presented in Table 1, are divided into two groups: spoken and writtensamples. Each text sample is limited to approximately 1000 words. The sample size isdetermined by the desired confidence level and time interval, and by the volume <strong>of</strong> thetext. According to Woods, Fletcher and Hughes (1986:96–111), a confidence interval<strong>of</strong> 3% is assumed, as well as a confidence level <strong>of</strong> 95% for a text 10, 000 words inlength.The spoken samples consist <strong>of</strong> face-to-face and telephone conversations betweenindividuals who know each other well, various types <strong>of</strong> media speech (TV talk shows,sport commentary, and radio discussions), and public speech (parliamentary debatesand political interviews). All the conversations take place in relatively casualsituations, such as conversation while doing daily household chores or dinnerconversations between friends or relatives, and are informal. The media and publicspeech texts are recordings from TV and radio broadcasts, political parliamentarydebates, and interviews. These are considered formal speech and, more importantly,presentations to or in front <strong>of</strong> an audience.3 The change in the focus <strong>of</strong> the research object also leads to a change in the terminology. For the syntactic units<strong>of</strong> spoken Bulgarian, “mono-predicative and poly-predicative constructions/utterances” (Bajčev&Videnov1988:277; Angelova‟s 1994:91) are suggested as corresponding terms for the traditional syntactic terms simpleand complex sentence.4 Among the research on Bulgarian syntax, studies on both spoken and written language are still rare, e.g. seeTiševa & Rå Hauge 2001, 2002; Leafgren 2004, 2007; Fielder 2008.118


Daniela AssenovaSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue…SpokenNo. <strong>of</strong>samplesWrittenNo. <strong>of</strong>samplesConversationFace-to-face conversationTelephone conversationMedia talkTV-talk-showTV-sport-commentRadio discussionPublic talkParliamentary debatePolitical interview99463PlayFictionFiction dialogueFiction non-dialogJournalistic proseDaily newspapersWeekly magazinesAcademic proseArticlesBooks2375Total 36 Total 49Total spoken and written 8599946Table 1. The texts.The spoken samples were recorded between the years 2005–2008; the written sampleswere published after 2000. The limitation <strong>of</strong> the written texts to this period is based onthe assumption that it would be inappropriate to compare texts from a different timeperiod with contemporary speech.4. Spoken vs. written or dialogue vs. non-dialogue?For purposes <strong>of</strong> analysis, the texts in Table 1 can be classified according to twoparameters: (1) mode (written vs. spoken) and (2) text types (dialogue vs. nondialogue).A third parameter can be constructed by conjoining parameters (1) and (2).Parameter (3) allows for the identification <strong>of</strong> four mode/text types: (3a), writtendialogue (WD); (3b), written non-dialogue (WnD); (3c), spoken dialogue (SD); and(3d), spoken non-dialogue (SnD). The relationship among these four types isillustrated in Figure 1.WDSDWnDSnDFigure 1. The relation between the four discourse types.119


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesThe greatest differences are between WD and SnD, and WnD and SD, respectively,i.e., where both criteria <strong>of</strong> mode and text type are different. On the other hand, if onlyone parameter is varied, different junctures can be identified within the same mode orwithin the same text type. The dotted line between WD and WnD and between SD andSnD is “readable” as a continuum within a single mode, e.g., registers; the dash linebetween WD and SD and between WnD and SnD represents correspondence in texttype, but difference in mode. The issue is whether the dotted line (registers) or thedash line (correspondence in text type) has more influence on the type <strong>of</strong> syntacticconstruction used.A spoken and a written text presented in the same mode can be difficult todistinguish:(1) 5А1: Може ли да се говори за затваряне натази ножица?В1: Напротив. Икономическото развитиеслед двехиляди и първа годинаразтвори тази ножица между многобедни и много богати. В този смисълтова развитие, опиращо се наспекулативна основа, даде път да серазвива черния и сивия бизнес вБългария, да се изперат пари, да селегализират бизнеси. Oбщо взетолибералното управление бешеуслужливо към тези бизнеси и цялатабългарска икономика постепеннополучи такива двигатели за своеторазвитие. От 2006 г. насам, тованездраво развитие на практиканепрекъснато пoказваше, че балоните,които е надуло ще се спукат. И ето ябългарската фондова борса. Найдобриятпоказател за балони. От две.A1: („Is it possible to talk about a closing <strong>of</strong>these scissors?‟)B1: („On the contrary. The economicdevelopment after year 2001 opened thegap between the very poor and the veryrich. In this sense, this development,grounded on a speculative basis, openedthe way for development <strong>of</strong> the black andgray businesses in Bulgaria, for moneylaundering,for legalization <strong>of</strong> such120(2)”Според кмета и неговатаадминистрация депото не отговаря нанормите за безопасност. ПроверкаРДНСК – Стара Загора, от юли т.г.обаче установи, че депото еизпълнено според изискванията напроекта и не е незаконно. Личниятдвубой на кмета с "Енел" достигнасвоята кулминация миналата година,когато жители на село Медникарово вприсъствието на Тонев и председателяна общинския съвет в Гълъбовоспретнаха митинг, на койтодемонстративно изгориха сламеникукли с образите на двамата шефовена "Енел" – Майк Фостър и ЕнрикоВиале. Кадрите с горящите чучеланапомнят за наказателните акции наку-клукс-клан срещу чернокожите вАмерика през XIX век.”(„According to the mayor and hisadministration the landfill does not meetthe safety standards. The inspection byRDNSK - Stara Zagora, in July this yearhowever, found that the landfill isimplemented according to the projectrequirements and is not illegal. Thepersonal battle between the mayor and“Enel” reached its peak last year whenthe residents <strong>of</strong> the village Mednikarovoin the presence <strong>of</strong> Tonev, the chairman <strong>of</strong>the municipal council in Gălăbovo madea public demonstration, where they5 The examples are given in a suitable form for the analysis, normalized according to the written norm. Instead <strong>of</strong>a dash (“–”) at the beginning <strong>of</strong> a line <strong>of</strong> dialogue, the participants are marked with A, B, C etc. A number isassociated with each turn <strong>of</strong> each participant, e.g. A1, B1, C1, B2, etc. The texts are given in Bulgarian andtranslated into English. In order to be more “readable” the verbs in Bulgarian are marked in bold and italics.


Daniela AssenovaSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue…businesses. In other words the liberalgovernment was very suitable for thosetypes <strong>of</strong> businesses and the entireBulgarian economy gradually receivedsuch engines for its development. Since2006, this unhealthy development showedthat the balloons, which were blown up,are going to burst. And here we have theBulgarian Stock Exchange. The bestindicator for the balloons. The main indexwent down from 2,000 to 300.‟)demonstratively burned straw dolls withimages <strong>of</strong> the two heads <strong>of</strong> “Enel” - MikeFoster and Enrico Viale. The scenes withthe burning dummies remind <strong>of</strong> thecriminal actions <strong>of</strong> the Ku-Klux-Klanagainst the black people in Americaduring the 19 th -century.‟)Example (1) is a sample from a radio discussion; (2) is an excerpt from a newspaperarticle. Now consider the following parallel samples <strong>of</strong> oral and written language:(3)C1: Kое е това преди? Kажи сега!„What do you mean before? Tell me now!‟E1: Oнуй преди войната.„That before the war.‟C2: Kое преди бе, Дони?„What before the war, Doni?‟D1: Tова, което е преди. До това в Сараево.„This that was before. Until that inSarajevo.‟C3: Не, щото преди е много общо.„No, because ”before” is too general.‟E2: Знаеш ли го кой е Гаврило Принцип?„Do you know who Gavrilo Princip is?‟D2: Да, той уби Франц Фердинанд.„Yes, he murdered Franz Ferdinand.‟C4: И ти беше там?„And you where there?‟D3: Ъхъ. Няма да го пиша на български.„Aha. I won‟t write it in Bulgarian.‟E3: К‟во?„What?‟C5: Не, обаче искам като говориш даговориш като нормален човек.Преизказно наклонение и други. Чу ли?„No, but I want you to speak as a normalperson. Narrative mode and so on. Didyou get it?‟E4: A кой уби?„And who murdered?‟D4: Франц Фердинанд. Казах.„Franz Ferdinand. I just said.‟(4)F1: А щом е с кола, значи трябва да бутненякого.„Well, if he is with a car, it means he has tobump into somebody.‟G1: Нея?„Her?‟F2: Окей. Тя каква е?„Okay. What is she like?‟G2: Не пие, не пуши, на 35?„Doesn‟t drink, doesn‟t smoke, 35 yearsold?‟F3: Дали да не е малко по-така?„Shouldn‟t she be a little bit different?‟G3: А ти какво искаш: пие, пуши и е на пет?Обикновена ни трябва.„And what do you want: she drinks,smokes and is 5 years old? We need anordinary one.‟F4: Може да е така: пие, пуши и всекииска да знае на колко години е, а?„It could be like this: she drinks, smokesand everybody wants to know how old sheis, right?G4: Може. Става.„It could be. It works.‟F5: И бута я…„And he bumps into her …‟G5: Ама лекичко.„But just a little.‟F6: Тя е виновна.„She is guilty.‟G6: Защото пресича неправилно.121


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures„Because she crosses improperly.‟At first reading, the above two examples are virtually indistinguishable 6 . Example (3)is from a face-to-face conversation between two parents (C, the mother, E, the father)and their son (D); (4) is from a written dialogue in a short story between two malecharacters, F and G. If examples (1) and (2) are compared with (3) and (4), it is clear atfirst glance that there is a significant difference in their syntactic structure. While thefirst two examples give a more linear impression by structuring the information inlonger syntactic units, the information in examples (3) and (4) is processed in smallerunits, i.e. “step by step”. A similar first impression is also obtained by a parallelreading <strong>of</strong> samples (1) and (3), both in spoken mode, or (2) and (4), both in writtenmode.Sample (3) contains seven questions (C1, C2, C4, C5, E2, E3, E4), whereas sample(1) has only one (A1). All three participants C, D and E in (3) contribute almostequally to the conversation, with C having five turns, and D and E having four turnsapiece. In (4), the two participants F and G are involved equally, and have taken 6turns each. Both texts are interactive in the sense that they contain questions relating tothe immediate context. In samples (3) and (4), the information is realized througheither k-questions 7 or questions structured by intonation, repeating a word from theprevious turn (G3, F4). In sample (1), there are also two participants, A and B, buttheir contributions are uneven: A asks the only question and in this way initiates thepresentation, while B‟s turn can be compared to the expository journalistic (written)text in (2), where no questions occur. Thus, for information structuring purposes inboth dialogue and non-dialogue, the frequency and type <strong>of</strong> questions are central: indialogue the information is processed in small portions through questions, while innon-dialogue it is given at once and further elaborated.The information density in the four texts can also be grouped according to dialogueand non-dialogue. In (1) and (2), the distribution <strong>of</strong> lexical categories is as follows:verbs 9% and 6%, and nouns 23% and 36%, respectively. The percentages in (3) and(4) are verbs 19% and 33%, and nouns 11% and 2%, respectively. The dialogue/nondialoguedistinction with respect to verbs is found not only in the frequency <strong>of</strong> verbs,6 An experiment using all 4 examples was made in 2010. The four texts were presented to 142 subjects <strong>of</strong> highschool to Ph.D. educational levels and from ages 16 to 74. The subjects received all four samples withoutpunctuation or capital letters. Their task was to determinate the mode and type <strong>of</strong> each text, and then to add allnecessary punctuation marks and capital letters. One preliminary result from the experiment is that the subjectsfound the relationship between written and spoken difficult to establish in (3) and (4). Sixty-nine percent <strong>of</strong> thesubjects incorrectly considered the written example (4) to be spontaneous spoken, whereas 94% marked both (3)and (4) correctly as dialogue. Samples (1) and (2) were also correctly marked as spoken non-dialogue andwritten non-dialogue by 87% <strong>of</strong> the subjects. Since the experiment is still in progress, no general conclusions canbe drawn at this time, although some specific tendencies are already noticeable.7 In Bulgarian, several interrogative pronouns begin with the letter ‹к›, e.g. кой, коя, кое, кои, какъв, каква,кaкво, какви, къде etc. The к-words correspond to the well known term wh-words in English. The term к-questions is used to make a distinction from yes/no-questions, which are constructed with the interrogativeparticle ли.122


Daniela AssenovaSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue…but also in verb types. In (1) and (2), most <strong>of</strong> the verbs are transitive (разтвори, даде,получи etc, отговаря, установи, достигна etc) and in reflexive form (се развива, сеизперат, се легализират) while in (3) and (4) intransitive and modal verbs arepreferred. Thus, in the giving <strong>of</strong> information in non-dialogue, syntactic structures withtwo overt referents subject and object, are needed, while for the interactive text types,in dialogue, one referent is <strong>of</strong>ten enough. Moreover, when the referent is one <strong>of</strong> thespeech act participants, it is incorporated in the personal ending <strong>of</strong> the verb (notice thefrequency <strong>of</strong> verb forms for first and second person in examples (3) and (4)). When thereferent is not one <strong>of</strong> the speech act participants, structures with the copula verb съмare preferred (compare the frequency <strong>of</strong> the verb съм in (3) and (4) with its occurrencein (1) and (2)).The differences between (1) and (2), and between (3) and (4), are also expressedthrough the use <strong>of</strong> PPs. In the non-dialogue texts, the number <strong>of</strong> PPs is higher, and theyare used preferably as modifiers in the NPs (икономическото развитие следдвехиляди и първа година, тази ножица между много бедни и много богати,личният двубой на кмета с "Енел", сламени кукли с образите на дваматашефове на "Енел" – Майк Фостър и Енрико Виале), while in the dialogue texts, thenumber <strong>of</strong> PPs is lower, and they are either “free” (До това в Сараево), or related tothe V by giving additional information as adverbial (да говориш като нормаленчовек, е с кола).Thus dialogue and non-dialogue can be distinguished in respect to the frequency <strong>of</strong>V, N and PPs. According to Biber (1988:13) the structuring <strong>of</strong> information leads to the“co-occurrence” <strong>of</strong> linguistic features and their frequency is grounded in the functionalcharacteristics <strong>of</strong> different types <strong>of</strong> texts, described as dimensions <strong>of</strong> variations amongspoken and written English. Moreover, in Biber (2004:21) the author presents resultsthat conversations tend to be “either „informational‟ or „interactive‟ but not both”. Inhis study this is referred as informational-focused vs. interactive discourse.Figure 2 below shows the frequency <strong>of</strong> Vs, Ns and PPs when the focus is on mode(i.e., written vs. spoken language), Figure 3 shows the results for text type (i.e., nondialoguevs. dialogue), and Figure 4 shows the results when the texts are distinguishedaccording to both mode and type. The numerals in the figures represent average valuesfor the different categories: for example, the result labeled “play” gives the averagevalue for all nine plays that were included, while the result for “TV-talk-show” givesthe average value for all 4 talk-shows, etc.123


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesFigure 2. The frequency <strong>of</strong> V, N and PP in spoken and written texts.Figure 2 displays the differences in the frequency <strong>of</strong> V, N and PP, for the differentcategories, but it is difficult to make a general conclusion when the only distinction isthat <strong>of</strong> mode. Fictional dialogues and plays are different from the rest <strong>of</strong> the writtenmaterial in that they contain more Vs than Ns and considerably fewer PPs than the rest<strong>of</strong> the written texts; similarly, TV commentaries, radio discussions, parliamentarydebates and political interviews differ from the rest <strong>of</strong> the spoken material, containingmore Ns than Vs.Figure 3. The frequency <strong>of</strong> V, N and PP in dialogue and non-dialogue.124


Daniela AssenovaSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue…When the distinction is by text type, as in Figure 3, irrespective <strong>of</strong> written or spokenform, there is a strong correlation between the frequency <strong>of</strong> verbs vs. nouns. In nondialogue,there are considerably more Ns than Vs, whereas in dialogue the relation isreversed. A similar pattern is displayed in the frequency <strong>of</strong> PPs, which areconsiderably less frequent in dialogue. Since PPs can be related to both nominal andverbal elements, further analysis is necessary in order to determine to what extent thefrequency <strong>of</strong> PPs in dialogue is related to the frequency <strong>of</strong> Ns 8 .Figure 4. The frequency <strong>of</strong> V, N and PP with respect to mode and type.Figure 4 shows that the greatest differences lie between written dialogue (WD) andspoken non-dialogue (SnD), and between written non-dialogue (WnD) and spokendialogue (SD), respectively, i.e., when both mode and text type are different.5. DiscussionSo far the following four points can be made: (i) neither spoken nor written Bulgarianis homogeneous in respect to the frequency <strong>of</strong> Ns, Vs and PPs; (ii) the distinctionbetween dialogue and non-dialogue is significant for both forms <strong>of</strong> the language,because (iii) there is a correlation between the frequency <strong>of</strong> nominal vs. verbalelements and the dialogue vs. non-dialogue opposition, but not the spoken vs. writtenopposition; and, based on these observations, (iv) in order to be more meaningful,8 One complication, for example, is the classification <strong>of</strong> PPs with the preposition “на”, which in Bulgarian canfunction as (i) a possessive marker (as in Това е къщата на Иван/This is Ivan‟s house), (ii) a dative marker(Давам книгата на Иван/I am giving the book to Ivan) and (iii) a preposition in an adverbial (Иван стои наулицата/Ivan is standing on the street). In (i) the PP is a post-modifier in a NP, while in (ii) and (iii) it is anobject and an adverbial, respectively (i.e. an argument and an extension <strong>of</strong> the VP). It must be also consideredthat in respect to (ii), the preposition “на” is dropped when replacing the N with a short dative pronoun inBulgarian. Thus, relying on the quantitative analysis alone is not enough.125


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesfrequency studies <strong>of</strong> lexical categories should take into account whether the textsamples under study are dialogue or non-dialogue samples.Moreover, the relation between the spoken and the written form <strong>of</strong> a language doesnot arise only from the situational characteristics <strong>of</strong> the texts, that is, the fact thatspoken language is more contextual, spontaneous, and in real time. With respect to thesituational characteristics, a striking example is the result for TV sport commentaries(see Figure 4). The mere fact that these commentaries are delivered in an oral form isnot enough. The context for both the TV-audience and the commentators is identical,in that both are watching the same game, the video is delivered in real time, andneither the TV audience nor the commentators is prepared in advance. What makes theresults for sport commentary very similar to those for journalistic prose and differentfrom the results for all other oral texts is that the purpose <strong>of</strong> the sport commentary is togive additional information about the events taking place, which puts the focusprimarily on the information. This again illustrates that the information structuring inBulgarian is more dependent on the text-type opposition dialogue/non-dialogue, thanon the opposition between written and spoken form.ReferencesAngelova 1988a: Ангелова (=Ликоманова), И. ”Някои наблюдения върху едноявление от устната реч”. Славистичен сборник. София: БАН. www.slav.unis<strong>of</strong>ia.bg/bgspeech/sites/en/publ/bgsp_il_niakoi.pdf,2010-11-20.__________ . 1988b. ”Организация на репликата в съвременната българска разговорнареч”. Български език 6, 525–529.__________ . 1994. Синтаксис на българската разговорна реч (в съпоставка с руски,чешки, полски език). София: Университетско издателство.Bajčev & Videnov 1988: Байчев, Б., Виденов, М. Социологично проучване на градВелико Търново. София: Наука и изкуство.Barakova 2003: Баракова, П. ”Наблюдения върху полипредложните конструкции”.Српски jезик 8, www.slav.uni-s<strong>of</strong>ia.bg/bgspeech/sites/publ/Polipredlozni%20konstrukciji.pdf, 2010-11-20.Biber, D. 1988. Variation across speech and writing. London: Cambridge UniversityPress.__________ . 2004. “Conversation text types: A multi-dimensional analysis”. JADT:04.7 esJournées internationales d’Analyse statistique des Données Textuelles, 15–34.126


Daniela AssenovaSpoken vs. Written or Dialogue vs. Non-Dialogue…Fielder, G. E. 2008. Bulgarian adversative connectives. Laury, R. (ed.), CrosslinguisticStudies <strong>of</strong> Clause Combining: The Multifunctionality <strong>of</strong> Conjunctions. Amsterdam:John Benjamins, 79–98.GSBKE 1983: ГСБКЕ. Попов, К. (гл. ред.) Граматика на съвременния българскикнижовен език, т. 3 (Синтаксис). София: БАН.Josifova 1987: Йосифова, Р. ”Словоред на съгласуваното определение вкнижовно-разговорната реч”. Език и литература 2, 69–77.__________ . 1999. ”По въпроса за синтактичните особености на книжовноразговорнатареч”. Български език 4–5, 76–81.Leafgren, J. 2004. “Bulgarian Relative Clauses and Communicative Complexity”. TheSlavic and East European Journal 48–2, 275–291.__________ . 2007. “The Use <strong>of</strong> Verbal Adverbs and other Verbal Adverbials in Formalversus Informal and Written versus Spoken Bulgarian”. Съпоставителноезикознание 1, 25–43.Likomanova 1996: Ликоманова (=Ангелова), И. Многократността на изразнитесредства като особеност на българската разговорна реч. Проблеми набългарската разговорна реч, кн. 3. В. Търново, 116–121.Ničeva 1985: Ничева, K. ”Наблюдения върху разговорната реч на българскияезик”. Български език 3, 201–210.Popov 1961: Попов, K. Съвременен български език. Синтаксис. София: Наука иизкуство.__________ . 1998. Синтаксис на съвременния български език. В. Търново: Абагар.Tiševa & Rå Hauge 2001: Тишева, Й., Ро Хауге, Х. Съюзи за противопоставяневъв функцията на прагматични частици. Проблеми на българската разговорнареч. кн. 5. В. Търново, 242–252.__________ . 2002. Заемане на прагматични частици. Проблеми на социолингвистиката,т. 7. Билингвизъм и диглосия – съвременни проблеми. София: ”Делфи”, 10–17.Woods A., Fletcher P. & Hughes A. 1986. Statistics in Language Studies. London:Cambridge University Press.127


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 129–140 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesАпофатика и юродство в современной русскойлитературеМария ЭнгстремКафедра славянских языков, Институт современных языков, Упсальский университетmaria.engstrom@moderna.uu.seAbstract: Apophaticism and Jurodstvo in Contemporary Russian LiteratureThis article focuses on the question <strong>of</strong> transformation <strong>of</strong> the Orthodox tradition in the postmoderncontext. The apophatic theology and the institute <strong>of</strong> Holy Fools (jurodstvo) are the most hermeneuticand mystical parts <strong>of</strong> Byzantine and Russian Orthodox cultures. These practices are now detachedfrom their original sacral context and are used as rhetorical devices. The process and the results <strong>of</strong>such transgression are studied on the examples from the works <strong>of</strong> Dmitry Prigov and VladimirSorokin. In this article I concentrate on three rhetorical figures that are used by these authors:logogriph, amplification and ostranenie.1. Теологический поворотВопрос христианского наследия стал в последние десятилетия одним из самыхактуальных предметов обсуждения в современной политической философии,теологии, теории и художественной критике (Капуто, Сканлон 1999;Свенюнгссон 2002; Жижек 2003). Критика западным постструктурализмомрационализма Нового времени как «империализма рассудка» ознаменоваласобой начало эпохи постсекуляризма, возвращение в культурное и политическоепространство сакрального, иерархии и дифференции. Юрген Хабермас еще всередине 1980-х годов отметил связь теологического поворота и новогоевропейского консерватизма с критикой Просвещения и западнойрациональности, предложенной в работах постструктуралистов, прежде всегоЖака Деррида и Мишеля Фуко (Хабермас 1989). В современной России такжевостребована оппозиция рационализму, и налицо новая волна интереса кдискурсам, ориентированным на традицию, мистицизм и коллективность, –консерватизму, православию, славянофильству и евразийству.129


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesПравославная традиция, которая утверждает возможность познания Бога в Егоэнергиях и ставит в центр ритуал, в наибольшей степени «владеет»сакральностью, практически полностью утерянной современной цивилизацией.Непонятный язык, «странные» действия священника, воздействие музыки,ароматов, задействованность верующих/«зрителей» (поклоны, крестныезнамения, пение) – вот телесные и иррациональные составляющиелитургического действа. В этой связи становится понятным интерес кархаическим формам христианства, литургическому (опытному) иапофатическому (негативному) богословиям как традициям, предлагающимальтернативу дискурсу сущностей и субстанций. Активное изучениевизантийской литургии на Западе можно считать одним из свидетельствпотребности постсекулярного мира в сакральном, его интереса киррациональному и бессознательному (Уорд 2000; Уорд 2001).Теологический поворот эпохи постмодерна реализуется в двух основныхформах: в форме возвращения к традиционализму (православному,католическому, мусульманскому, языческому и т.д.) или в форме абстрактной ине связанной ни с какими традициционными институтами «веры». Впредлагаемой статье я делаю попытку проанализировать именно эту вторуюформу теологического поворота на материале русского литературного ихудожественного постмодернизма. Вначале я кратко обозначу догматическуюсвязь апофатики и юродства в православной традиции, чтобы затем наконкретных примерах рассмотреть различные формы обращения к этимпрактикам в современной русской культуре.2. Догматическая связь апофатики и юродстваНегативное богословие, т.е. учение о непостижимости Божественной сущности,возникло в IV веке как ответ на позднеарианское учение Евномия о способноститвари разумом познать Творца. Против этой рационализации христианствавыступили в своих проповедях, догматических сочинениях и в литургическихтекстах свв. Ефрем Сирин, Григорий Богослов и Иоанн Златоуст. Обращаясь капофатическому методу, они демонстрируют тщету языкового иинтеллектуального усилия перед трансцендентностью Откровения (Энгстрем2004). Если апофатику можно назвать интеллектуальным опытом бессилиямысли, то юродство – это физический опыт бессилия человеческого тела иразума, сознание пораженности и немощи человека, их нарочитоедемонстрирование, особенно провокативное в контексте церковнойупорядоченности и благолепия. Внешнее безумие юродивых следуетрассматривать как антропологический вариант апофатики. По словам ВладимираЛосского:130


Мария ЭнгстремАпофатика и юродство в современной русской литературе… сознание пораженности, немощи человеческого разумения является опытом общим длявсего, что может называться апофатическим, или негативным, богословием, когда, оставаясь вграницах интеллектуального, оно просто удостоверяется в радикальной неадекватностинашего мышления с познаваемой реальностью … (Лосский 2003:553–554)Отцы церкви подчеркивают ангелический, т.е. служебный и медиальный статусучаствующих в обряде. Жития указывают на ангеличность юродивых, ихнемотствование или невразумительное мычание, говорение загадкамиистолковываются традицией как ангельский язык. Телесный иинтеллектуальный кенозис и устранение самости необходимо, если верующийхочет приобрести медиальную способность принимать дар божественныхэнергий. Апофатика и юродство смыкаются в исихазме и старчестве, где всебогатство и интеллектуальная тонкость византийского богословия сводится илик безмолвию, или творению краткой Иисусовой молитвы.Таким образом, апофатику и юродство объединяет их укоренение в опыте,стремление не мыслить о бытии, а быть, не изображать, а проживать.Негативное богословие утверждает необходимость опытного богословия(служения литургии) и практики аскезы, крайней формой которой и являетсяюродство. В русской культуре наибольшее развитие получают именно опытное,а не дискурсивное богословие, аскетическая и богослужебная сторонаправославной традиции. Представление о приоритете ритуала надспекулятивным богословием, в своих крайних формах сближающееся смагическим восприятием культа и сакрального языка, является особенностьюрусского извода христианства (Живов 1995).3. «Бедная религия»Следует особо подчеркнуть, что в зону интересов русской культуры последних30 лет апофатика и юродство входят не напрямую из православной традиции, ачерез преломление и переосмысление в трудах постструктуралистов, т.е. не кактрадиционные практики, а как риторические приемы. Трансформация двухнаиболее эзотерических восточнохристианских практик в художественныйприем и философское осмысление этого сдвига закреплены в трудахфранцузских постструктуралистов, прежде всего Жака Деррида и Мишеля Фуко.Они обращаются к апофатике и юродству преимущественно как к методам ириторическим приемам, которые могут быть продуктивно использованы и внепородившего их богословского контекста. В знаменитом «Письме к японскомудругу» Деррида приводит ряд негативных определений деконструкции («неанализ, не критика, не метод и не операция»), не отрицая, но и не утверждаяблизость этого понятия к негативному богословию. Несмотря на все оговорки,деконструкция следует технэ апофатической христианской традиции, нашедшей131


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesязыковые способы ограничения катафатики путем столкновения определенийдруг с другом и указания на ограниченность любого слова о Боге.Деконструкция, по словам Деррида, это операция, продолжающаяхайдеггеровские «Destruktion» и «Abbau», разрушение и сборку:Если быть крайне схематичным, я бы сказал, что трудность определить и, стало быть, также иперевести слово «деконструкция» основывается на том, что все предикаты, все определяющиепонятия, все лексические значения и даже синтаксические артикуляции, которые в какой-томомент кажутся готовыми к этому определению и этому определению и этому переводу,также деконструированы или деконструируемы — прямо или косвенно и т.д. И это применимодля слова, самого единства слова «деконструкция», как и всякого слова вообще. (Деррида1992:56)Если Деррида актуализировал риторические приемы апофатической риторики,то в трудах Мишеля Фуко появляется фигура интеллектуала-юродивого,находящегося вне современной ему эпистемы и осуществляющего с этойпозиции ее деконструкцию, разоблачающего логику власти и авторитета (Фуко1994). Фуко утверждает возможность существования и мышления, свободных отвластных структур, только в «щелях» между дискурсами, т.е. в средеотверженных, аутсайдеров и маргиналов. Востребованность юродствасовременной культурой объясняется, в частности, тем фактом, что оновыступает агентом Другого в строгой иерархичности восточного христианства,являет пример тактики сопротивления сильному дискурсу. Для постмодернизмав целом катафатическое слово – слово власти, поэтому остается лишь путьотрицательного высказывания. В центре современной культуры находитсяговорение о присутствии через отсутствие. Как указывает Михаил Эпштейн,У Бога нет места в современной культуре, Его нигде не должно быть – ни как имени, ни какзаповеди, ни как запрещения или повеления. Всякие сознательные религиозные вкрапления всовременный текст безошибочно воспринимаются как старомодность, либо риторика, либопроявление дурного вкуса. (…) Но современная культура вполне приемлет, если в ней ясно исдержанно указывается место отсутствия Бога, место кого-то Другого – бессознательного,языка, структуры, игры, знака, всего, чем человек не распоряжается сам в себе. (Эпштейн1994:25)Тоталитарность катафатического слова снимается только в том случае, если заним стоит личный опыт:… мыслить «положительно» , не впадая в кич, бескультурие и декларативность, можно лишьопираясь на опыт, а именно: на опыт духовный, аскетический … (Горичева 1991:16)Стремление к «чистой вере», без принадлежности к той или иной деноминации,стало заметно в среде советской интеллигенции уже с 1970–1980-х годов. Этановая форма постатеистической духовности, для которой характерна132


Мария ЭнгстремАпофатика и юродство в современной русской литературевырванность из традиции, была названа М. Эпштейном «минимальной» или«бедной» религией:Вот в этом разрыве между верой и вероисповеданиями и возникает бедная религия, неимеющая ни устава, ни книг, ни обрядов. Именно безверие советских лет сформировало такойтип современного человека, про которого нельзя определенно сказать ни «православный», ни«иудей», ни «мусульманин» – но просто «верующий». (Эпштейн, 2006:411)Таких «просто верующих» Эпштейн определяет как религиозный авангард:Новая теология, уже не протестанская, а постатеистическая, есть теология воскресения, тоесть новой жизни Бога, за пределом его церковно-исторического тела… Через атеизмапофатическая теология отрицает себя как теологию, чтобы на следующей стадии, беднойрелигии, утвердить себя как верующий апофатизм уже по ту сторону всех атеистическихотрицаний. Бедная религия… начинает с нуля и как бы не имеет традиций…. Она относится ктрадиционным религиям примерно как авангард к реализму: религиозное значение придаетсясамому кризису реальности, уходящей за черту мыслимого и наблюдаемого. (Эпштейн2006:417–418)Михаил Эпштейн и Марк Липовецкий проводят параллель между постмодернымфеноменом «бедной веры», сопротивляющейся любой нормативности иоткрытой хаосу, с одной стороны, и православной традицией апофатическогобогословия и подвигом юродства, с другой. В качестве типичного советскогомаргинала и «бедного верующего» они выводят автобиографического герояповести Венедикта Ерофеева «Москва-Петушки», который взывает к Господу изгрязного подъезда и приводит единственное для него приемлемоедоказательство бытия Божия – от икоты. Но, как отмечает М. Эпштейн, этотиронично-кощунственный ход богословской мысли Венечки «раскрываетапофатический дух «бедной» религиозности не меньше, чем эксцентрические,«богохульные» поступки русских юродивых» (Эпштейн 2006:412). Характеризуяпоэтику В. Ерофеева, М. Липовецкий подчеркивает, что в семиотическоммеханизме диалога с хаосом, разработанном в повести «Москва-Петушки»,«опорное значение приобретает культурный архетип юродства, претерпевающийвесьма существенное обновление …» (Липовецкий 1997:176).Таким образом, отчетливый интерес к апофатике и юродству внеофициальной советской культуре совпадает с периодом формирования«бедной религиозности», т.е. с конца 1960-х годов. Однако в широком масштабеэти традиции стали предметом академических исследований, занимающихсяизучением рецепции категорий традиционных культур обществом эпохипостмодерна, лишь в 1990-е годы. В постсоветский период интерес к апофатикеи юродству выходит из достаточно узкой академической и нонконформистскойсреды и приобретает массовый характер. 11 В качестве примера присутствия данной темы в массовой культуре следует назвать фильм 2006 года«Остров», где главного героя-юродивого сыграл наиболее знаковый персонаж московского андеграунда133


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literatures4. Московский концептуализмВ современной русской культуре практикуются два способа описанияневыразимого: 1) уход в молчание или безудержную амплификацию, и 2)использование эстетики безобразного. Рассмотрим эти техники на примеретворчества Дмитрия Пригова и Владимира Сорокина.Продуктивным стилистическим приемом апофатической поэтики становитсялогогриф, т.е. постепенное убывания звуков (или букв) первоначальногодлинного слова (Квятковский 1966). Людмила Зубова отмечает интерес к этомуприему в современной русской поэзии:Логогриф распологает к рефлексии над словом, он является способом филологическогоанализа слова, попадающего в разные синтаксические позиции или распадающегося на части.Логогриф постоянно ставит проблему тождества и различия, всегда связан с осмыслениембытия в процессе его прекращения. Поэтому поэзия постоянно стремится вернуть логогриф изигровой сферы в область философии. (Зубова 2000: 362)Д. А. Пригов, в преуведомлении к «Продолговатому сборнику» 1978 года пишет,что тема сборника – это тема смерти текста, ухода его в молчание:Принцип построений стихотворений этого сборника уже встречался в моих предыдущихсборниках – Стихография, например. Но если в листах Стихографии содержанием былижизнь, столкновение и трансформация текстов, то в данном сборнике это обернулось темойсмерти текста, ухода его в слова, в буквы алфавита, в пустоту – в высшее идеальное состояниепоэзии – в молчание. Читатель заметит, что все, столь разнообразные по своему содержаниютексты имеют одно принципиально конструктивное завершение – белый лист. Настаивают лиони на единственно возможном финале любого изреченного слова? Не уверен. Не уверен дажедля самого себя. Это есть, скорее логический конец одного из путей поэзии – пути в чистое,незагрязненное культурными ассоциациями слово. (Пригов 2003:120)Логогриф используется Приговым, например, в стихотворении «Бог, небеса инечто и поля и прах и травы»:Бог, небеса и нечто и поля и прах и травыБог, небеса и нечто и поля и прах иБог, небеса и нечто и поля иБог, небеса и нечто иБог, небеса иБог иБОГ иО ии (Пригов 2003:130)позднесоветского периода, лидер группы «Звуки МУ» Петр Мамонов, известный с середины 80-х годовсвоими юродствующими перформансами.134


Мария ЭнгстремАпофатика и юродство в современной русской литературеСледующий пример из цикла Д. Пригова «Опасный опыт» 1977 года. Этот циклсостоит из «Предуведомления» и четырех стихотворений: «Бог», «Отец», «Сын»и «Дух». По определению автора, это «стихи для глаз», «подступ кневыразимому», нечитаемый текст, одновременно серьезный и игровой. Онипредставляют собой псевдоцитаты из литургических или молитвенных текстов икосноязычную деконструкцию сакрального языка. Приведу только двастихотворения: «Бог» и «Дух».БОГБеОмГрБезОмыГрядБездОмытГрядуБездна Омыта ГрядущимБездна Осыпается ГулкоБезумцев Омыта ГлаваБлеском Осанны ГрядущегоБездн Осып ГулкБуде Омыт ГлавБлес Осан ГрядуБез Осы ГулБуд Омы ГлаБле Оса ГряБеОсГуБуОмГлБлОсГрБОГБОГБОГДУХДуУтХрДушУтеХраДушУтешиХрабрДуш Утешитель ХрабрыхДуш Удрученных ХранительДенно Утешитель ХвалебныйДеяний Учитель ХрабрыхДуш Удруч ХранитДенн Утешит ХвалебДеян Учит ХрабрДуш Удр ХранДен Утеш ХвалДея Учи ХрабДуУдХр135


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesДеУтХвДеУчХрДУХДУХДУХ (Пригов 1999:151–171)В концептуальной поэтике иронически-дистацированные номинации, пустотаслова и мысли, пошлость и банальность, которые представляются какизначальные качества любых слов, подразумевают абсолютную, неподдающуюся ни выражению, ни деконструкции реальность, под которойкаждый волен понимать свое. По замечанию М. Эпштейна,Концептуальная обработка языка оставляет нас в пространстве напряженного молчания,истления и ветхости всех знаковых систем и абсолютного, внесубъективного, внеречевогосмыслополагания. (Эпштейн 1994:93)О том, что истинное именование невозможно, «точного слова» нет Приговговорит в травестийной форме:Поскольку истинного Имени Бога в человеческом языке быть не может (что с избыточностьюпоказал Дионисий Ареопагит; даже если он и псевдо-Дионисий – то все равно в нашем случаеэто ничего не меняет), то даже при наилучших благоприятствующих обстоятельствах времени,места, рода занятий, среды и степени личной проникновенности в эту проблему, не можетбыть в сфере языка истинного развертывания Имени. (Пригов 1999:155)В 1980-х годах внимание к апофатике становится уже навязчивым, что приводитконцептуалистов к иронической рефлексии по поводу злоупотребленияприемом. Действительно, кенозис слова сочетается у Пригова с чрезмернойсловоохотливостью, что позволяет говорить о мистике количества в еготворчестве (40 000 стихов), о близости его поэтики к заговору и зауми. Поэтобращается к средневековой технике амплификации, широко применявшейся какв западной, так и восточной христианской традиции для выражения догматапринципиальной невыразимости сущности Бога, невозможности нахожденияверного слова. Этим приемом пользуется и Владимир Сорокин. Например, такиетексты, как «Тридцатая любовь Марины» и «Роман» уходят вамплификационный экстаз, теряют информативность, но приобретаютмагические функции (Сорокин 1994, Сорокин 1995). Рациональное слово(советское или слово классической русской литературы) превращается уконцептуалистов в сакральное, ритуальное слово-заклинание.Я уже упоминала медиальную, ангелическую роль участника литургии илиаскета, на которой настаивает византийское апофатическое богословие. Сорокинв своем творчестве часто пользуется приемом который можно назвать«ангелизмом». Картины инцеста, убийства, копрофагии и т.п. даются не просто«остраненно», а «устраненно», почти с потусторонней позиции, автор лишь136


Мария ЭнгстремАпофатика и юродство в современной русской литературемедиум, передающий информацию от Иного. Именно осознаниебезответственности автора-медиума позволяет ему быть наивно-жестоким, ачитателю все-таки получать удовольствие от вызывающего отвращение текста.Для московского концептуализма вообще характерно представление об авторекак переписчике, неангажированном медиуме. Стоит напомнить, что главныйпереписчик, каллиграф русской литературы, аккуратно и с телесной радостьювоспроизводящий канцелярские тексты, – Акакий Акакиевич – являетсяодновременно и юродивым, косноязычным и унижаемым. Само имя этогоперсонажа отсылает к «акакие» – мешочке с пылью, символе бренности,который держал в руках, наряду с символами власти, византийский император,появляясь перед поддаными (Панченко 1984:139).Башмачкин – идеальный медиум, наслаждающийся автоматизмом своегописания, безучастный к содержанию, озабоченный лишь только точностьюритуала передачи сообщения:Там, в этом переписыванье, ему виделся какой-то свой разнообразный и приятный мир.Наслажденье выражалось на лице его… … Один директор … приказал дать ему что-нибудьповажнее, чем обыкновенное переписывание; … дело состояло только в том, чтобыпеременить заглавный титул да переменить кое-где глаголы из первого лица в третье. Этозадало ему такую работу, что он вспотел совершенно, тер лоб и наконец сказал: «Нет, лучшедайте я перепишу что-нибудь». … Вне этого переписывания, казалось, для него ничего несуществовало… Он не думал вовсе о своем платье… Ни один раз в жизни не обратил онвнимания на то, что делается и происходит всякий день на улице… если и глядел на что, товидел на всем свои чистые, ровным почерком выписанные строки… Написавшись всласть, онложился спать, улыбаясь заранее при мысли о завтрашнем дне: что-то Бог пошлетпереписывать завтра... (Гоголь 1952:132–134)Качество сорокинской прозы как «переписьма» подчеркивает Михаил Рыклин:При чтении текстов этого писателя создается навязчивое впечатление, что они являютсяточной калькой каких-то уже читанных блоков русской словесности, его письмо как бы всегдаимеет форму переписьма, но интересно, что именно эта их точная скалькированность, припрактически полной лишенности эмоциональной окраски, работает как машина уничтожениясвоих «прототипов»: они переписываются чисто графически, в виде неких прописей, безпатетики. (Рыклин 1990:55)Именно эта холодная, апатичная дистанцированность, напоминающаяспокойствие ангелов-посредников или апатею юродивых, отстраненностьпоследних от мерзости собственного тела, его испражнений, холода и побоев,является предпосылкой описания невозможного. Интерес постмодернизма кбезвидности, безобразному, девиантному и отвратительному хорошо известен.Славой Жижек связывает пристрастие к поэтике безобразного с тоской поАбсолюту:… первая реакция на фекалии в возвышенном Месте – возмущенный вопрос: «Это что,искусство?». Однако именно эта негативная реакция, это переживание радикального137


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesнесовпадения объекта и занимаемого им Места позволяет нам осознать особенность этогоМеста. (Жижек 2003:52–53)Следует отметить, что этот стилистический прием был осмыслен уже первымиотцами церкви. Раннехристианский эстетический минимализм и особоевнимание к категории безобразного были вызваны полемикой с античнымипредставлениями о красоте как обязательном атрибуте Божественного. Убогостьвнешнего вида Христа особенно подчеркивались Тертуллианом и другимиапологетами (Бычков 1991). Если изначально некрасивость служиладоказательством догмата о подлинности человеческой природы Богочеловека, тосо временем безвидность и уродство становятся сами по себе признакомсвятости, выступают как знак присутствия радикально Другого. Так, ДионисийАреопагит писал о том, что неподобные образы более соответствуютизображению неизобразимого, поскольку своей неадекватностью указывают нанадмирность объекта изображения:… священнописания …. чтут, а не бесчестят небесные чины, изображая их в неподобных имформах и таким образом показывая, что они надмирно пребывают за пределами всеговещественного. А что неподобные образы возвышают наш ум лучше, чем подобные, я недумаю, что кто-либо из благоразумных людей стал бы оспоривать. (Дионисий Ареопагит2002:57)Однако сегодня неподобные образы оспариваются и трактуются какантихристианские и богохульные. Интерес современного искусства илитературы к апофатике и юродству как опыту деконструкции рационального иавтономного субъекта сталкивается с традиционным церковным восприятиемэтих практик, не допускающим их внеконтекстуального использования.Достаточно вспомнить возбуждение уголовного дела по статье 242 УК РФ(распространение порнографических материалов) против Владимира Сорокинаили еще более громкое судебное дело по поводу выставки «Осторожно,религия!» (Бодин 2009). Данный культурный конфликт «постмодернистов» и«традиционалистов» может быть описан в терминах Б.А. Успенского какстолкновение конвенционального и неконвенционального подходов ксакральному языку (Успенский 1994). Конвенциональный подход, характерныйдля концептуалистов, предполагает принципиальное различение языка,описывающего мистический опыт, и сам этот опыт. В рамкахнеконвенционального отношения к сакральному знаку отношения иные: опытанет вне его описания, правильное содержание передается только правильнойформой, поэтому разрушение образа ведет к уничтожению первообраза. Вупомянутых судебных процессах деконструкция определенных знаков икультурных представлений прочитываются как попытки разрушенияхристианской веры и осуждаются как таковые.138


Мария ЭнгстремАпофатика и юродство в современной русской литературеКонфликт «бедной веры» с нормативной традицией историческогоправославия свидетельствует о переходном характере современного российскогообщества, от секулярного, где религия занимала исключительно сферуприватного, к постсекулярному, где институциональное отделение церкви отгосударства сочетается с активным присутствием верующих граждан вкультурном и политическом пространстве и конкуренцией церковных исекулярных сообществ интерпретаций.БиблиографияБодин 2009: Bodin, P.-A. Language, Canonization and Holy Foolishness: Studies inPostsoviet Russian Culture and the Orthodox Tradition. Stockholm.Бычков, В. 1991. Малая история византийской эстетики. Киев.Дионисий Ареопагит. Максим Исповедник. 2002. Сочинения. Толкования. Санкт-Петербург.Гоголь, Н. 1952. Шинель, В: Собрание сочинений в шести томах. Т. 3. Москва,129–160.Горичева, Т. 1991. Православие и постмодернизм. Ленинград.Деррида, Ж. 1992. «Письмо к японскому другу». Вопросы философии. 4, 53–57.Живов, В. 1995. «Особенности рецепции византийской культуры в ДревнейРуси». Ricerche Slavistiche. XLII, 3–46.Жижек, С. 2003. Хрупкий абсолют, или Почему стоит бороться захристианское наследие. Москва.Зубова, Л. 2000. Современная русская поэзия в контексте истории языка.Москва.Капуто, Сканлон 1999: Caputo, J. D. & Scanlon M. J. (eds.). God, the Gift andPostmodernism. Bloomington.Квятковский, А. 1966. Поэтический словарь. Москва.Липовецкий, М. 1997. Русский постмодернизм. Очерки исторической поэтики.Екатеринбург.Лосский, В. 2003. Боговидение. Москва.Панченко, А. 1984. «Смех как зрелище». В: Лихачев Д.С, Панченко А.М.,Понырко Н.В. Смех в Древней Руси. Ленинград, 72–153.139


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesПригов, Д. 1999. Собрание стихов. Т. 3. Wiener Slawistischer Almanach.Sonderband 48. Wien.__________ . 2003. Собрание стихов. Т. 4. Wiener Slawistischer Almanach. Sonderband58. Wien.Рыклин, М. 1990. Литература без литературы (заметки садовода). В: Русскаяальтернативная поэтика. Москва.Свенюнгссон 2002: Svenungsson, J. Guds återkomst. En studie av gudsbegreppetinom postmodern filos<strong>of</strong>i. Lund.Сорокин, В. 1994. Роман. Москва.__________ . 1995. Тридцатая любовь Марины. Москва.Уорд 2000: Ward, G. Cities <strong>of</strong> God. London, New York.__________ . (ed.). 2001: Ward, G. The Blackwell Companion to Postmodern Theology.Blackwell.Успенский, Б. 1994. «Раскол и культурный конфликт XVII века». В: Семиотикаистории. Семиотика культуры. Москва, 333–367.Фуко, М. 1994. Слова и вещи: археология гуманитарных наук. Санкт-Петербург.Хабермас 1989: Habermas, J. The New Conservatism. Cambridge.Энгстрем, М. 2004. Херувимские песнопения в русской литургической традиции.Стокгольм.Эпштейн, М. 1994. Вера и образ. Москва.__________ . 2006. Слово и молчание: Метафизика русской литературы. Москва.140


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 141–148 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesRecensionTore Nesset: Russiskstudentens beste venn: Elementær innføring i kasuslære.Oslo 2010: Novus forlag. ISBN 978-82-7099-586-8. 144 s.Ingrid MaierInstitutionen för moderna språk, <strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>Ingrid.Maier@moderna.uu.seFör några veckor sedan fick jag nöjet att bekanta mig med en alldeles nyutkommenintroduktion i rysk kasuslära skriven av Tore Nesset, pr<strong>of</strong>essor i ryska vid <strong>universitet</strong>eti Tromsö. Författaren är inte bara en framstående forskare i modern ryskspråkvetenskap, utan också en erfaren och mycket inspirerande rysklärare – utantvekan en lyckad kombination. Tore Nesset har tidigare gett ut tre monografier och enstor mängd vetenskapliga artiklar, men detta är hans första kursbok. Den aktuellaboken har vuxit fram ur undervisningsmaterial som författaren har använt i många årvid <strong>universitet</strong>et i Tromsö, och studenterna har också läst en preliminär version avboken innan den gick till tryckeriet. 1Boken riktar sig till studenter som har läst ryska under ca en termin; de behärskaralltså det kyrilliska alfabetet och har lärt sig en del om ryskans morfologi. Arbetetbestår av nio kapitel: en kort introduktion i satsanalys, där de fem grundläggandetermerna subjekt, objekt, predikativ (predikatsfyllnad), adverbial och attribut förklaraspå sex sidor; subjekt i nominativ respektive logiskt subjekt i dativ och genitiv (9 s.);predikatsfyllnad i nominativ, genitiv och instrumentalis (15 s.); objekt i ackusativ,genitiv, instrumentalis och dativ (29 s.); adverbial i ackusativ, genitiv ochinstrumentalis (11 s.); allmänt om prepositioner (15 s.); tidsuttryck med prepositioner(15 s.). Bokens sista kapitel innehåller en repetition av de genomgångna syntaktiskareglerna (6 s.). I tre bilagor finns listor på viktiga verb (anordnade i verbpar) meduppgift om deras kasusstyrning, viktiga adjektiv och viktiga prepositioner(sammanlagt 4 s.). Boken avslutas med en litteraturförteckning (1 s.), ett index pånorska (2 s.) och ett annat index över verb, adjektiv, prepositioner osv. på ryska (2 s.)Tore Nessets kasuslära skiljer sig på flera punkter från traditionella framställningar.De flesta läroböckerna för de grundläggande nivåerna är skrivna av personer som intesjälva har forskat i rysk grammatik, och exemplen som citeras för att illustrera någon1 Personligt meddelande, e-post 13 oktober 2010.141


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesgrammatisk regel brukar i allmänhet vara påhittade av författaren. Alternativt kan devara tagna ur någon äldre grammatik som har tjänat som förebild; i så fall är de alltsåinte påhittade av författaren själv utan av någon föregångare. Ofta är dessa exempelalltför korta (de saknar en kontext), de kan vara föråldrade eller till och med direktfelaktiga. Det faktum att författaren till den föreliggande boken själv har forskat i ryskkasussyntax (jämför t. ex. Nesset 2004) märks tydligt i hans framställning: delsomnämns – vid sidan om tidigare läroböcker i ryska (i synnerhet Wade 1992,Mathiassen 1996, Christensen 1996) – även mycket färska forskningsresultat (t. ex.Krasovitsky et al. 2010), dels beläggs författarens påståenden med uppgifter sombygger på den elektroniska textkorpusen Nacional’nyj korpus russkogo jazyka (ifortsättningen: NK), 2 dvs. att T. Nesset inte drar sig för att själv göra småundersökningar som syftar till att underbygga utläggningen om ett grammatisktförhållande med statistiska uppgifter. En annan skillnad jämfört med traditionellaläroböcker är att hans språkliga exempel uteslutande härstammar ur autentiskaryskspråkiga källor: alla 349 meningar är tagna ur den ryska nationalkorpusen, NK.(Efter varje exempelmening står en kort källhänvisning som bland annat upplyser omexemplets tillkomsttid, t.ex. ”Izvestija 2001”.) På det viset är det naturligtvisoundvikligt att meningarna innehåller en hel del ord som studenterna säkert ännu intekänner till, men denna brist kompenseras genom att alla exemplen är översatta tillnorska. Exemplen är dessutom försedda med betoningstecken och grammatiskinformation: för verbformer anges om de är perfektiva eller imperfektiva (i eller p), förnominalfraser anges kasus med versaler (t. ex. A för ackusativ, G för genitiv osv.). Deni sammanhanget relevanta kasusformen framhävs med fet stil.En exempelmening ser därmed ut så här (s. 41):(78) Егó N отéц N рабóтал i мехáником I (Gazovaja promyšlennost´ 2004)’Faren hans arbeidet som mekaniker.’De grammatiska reglerna kommenteras utförligt och på ett lättförståeligt sätt. Närstudenten ska lära sig betydelseskillnaden mellan meningar med subjekt i nominativoch sådana med det logiska subjektet i genitiv efter ett negerat existensverb (”Сегодняон не был дома” / ”Весной его не было дома”) förklaras de olika perspektivengenom en liknelse med en rörlig kamera å ena sidan och en övervakningskamera åandra sidan. I det första fallet, med subjektet i nominativ, följer kameramannen entänkt huvudperson, registrerar var personen finns, vart den går osv. Utgångspunktenvid detta perspektiv är personen X: var fanns X? I det andra fallet, med det logiskasubjektet i genitiv, är perspektivet ett annat: nu finns det en övervakningskamera somsitter fast på en viss plats, här ”i hemmet”. Denna kamera registrerar alla som går ut2 Korpusen omfattar för närvarande (oktober 2010) närmare 180 miljoner löpord; målsättningen är att den skaomfatta 200 miljoner ord (se http://www.ruscorpora.ru).142


Ingrid MaierRecension: Tore Nesset: Russiskstudentens beste venn: ...och in i huset. Personen X var inte bland de personer som registrerades (i vårt exempel”under våren”) på den aktuella platsen (s. 27–29).Bokens mest omfattande kapitel – objektsuttryck i olika kasus – är det mestspännande, för här finns det så mycket som är i rörelse i själva språket: vissakonstruktioner håller på att bli föråldrade, andra börjar sprida sig. I synnerhet påpekarförfattaren på flera ställen att ackusativen som objektskasus breder ut sig på genitivensbekostnad. Rektionsvariansen mellan genitiv och ackusativ vid vissa verb (t. ex.ждать автобус / автобуса) förs tillbaka till den instabila situation som uppstår närspråket håller på att ändras (s. 51). Jag sympatiserar mycket med detta synsätt ochföredrar det framför olika försök att pressa in variationerna i ett system däranvändningen av de båda kasusformerna anses bero på en semantisk skillnad, t. ex. attждать автобус skulle betyda att någon väntar på en specifik buss medan ждатьавтобуса skulle användas när någon väntar på en obestämd buss (det torde förresteninte vara så vanligt att någon väntar på en buss, vilken som helst, oavsett vart den går).När språket är i förändring finns det naturligtvis alltid talare som håller sig till dettraditionella uttryckssättet och andra som redan har anammat den nya grammatiken.Detta synsätt leder då till sådana – i mina ögon mycket sympatiska – grammatiskaregler som en av objektreglerna i en negerad sats: ”Når objektet betegner noe konkret,er akkusativ vanligere enn ved abstrakte substantiv” (s. 58), dvs. det är mera sannoliktatt man stöter på meningarna он не купил машину och он не забыл своего обещанияän meningar med omvänt kasusbruk.Bland T. Nessets grammatiska regler finns det bara en som jag har svårt attacceptera, nämligen när författaren säger att verb som slutar på -ся (reflexiva verb)inte kan ta objekt i ackusativ: ”Dersom et verb ender på -ся, er akkusativ umulig”(s. 46). Även om det naturligtvis måste anses vara tillåtet att göra vissa förenklingarför studenter på denna nivå så tycker jag inte att denna förenkling är befogad i ensådan kategorisk form. Nu finns det visserligen en liten inskränkning i en fotnot: ”Isubstandard russisk kan man treffe på akkusativobjekt ved бояться (jf. Timberlake2004:319 3 ), men det er genitiv som anses som korrekt” (s. 46–47). Slår man upp detrelevanta stället hos Timberlake så visar det sig att denne forskare i sin tur stöder sigpå ett arbete av D. I. Butorin (1966), alltså inte precis den mest aktuellaforskningslitteraturen 4 – och för övrigt bygger Butorins arbete inte heller på någraegna undersökningar, utan på iakttagelser som hans föregångare har gjort. Enligt minuppfattning hade det varit bättre att säga att de flesta reflexiva verben inte kan haobjekt i ackusativ, men att det finns rätt många undantag, eftersom tendensen att3 A. Timberlake (2004:319) använder dock inte termen ”substandard”, utan ”colloquial”: ”Unpaired reflexiveverbs (бояться etc.) still take the genitive, but have begun to allow the accusative in the colloquial register withobjects naming unique individuals: Тараканы не боялись дядю Васю.”4 Hos Butorin (1966:130) läser man följande: ”Глагол бояться входит в семантическую группу глаголов,управляющих родительным падежом со значением удаления. Управление родительным беспредложнымбыло прежде и остается в настоящее время литературной нормой. Тем не менее у писателей XIX в. и всовременной речи иногда встречаются примеры конструкций бояться кого-что […]”.143


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesackusativen breder ut sig som objektskasus på genitivens bekostnad – något som klartframgår på andra ställen i boken – inte stannar upp inför de reflexiva verben. Explicitvid verbet бояться är det till exempel mycket vanligt att verbet styr ackusativ isamband med uttryck för levande objektsaktanter, och ackusativrektionen nämns härockså i vissa grammatikor utan kommentar vid sidan om genitivrektionen (t. ex. КRG1989:365). I den (visserligen mycket begränsade) uppsalakorpusen 5 finns det någrahundra förekomster av verbet бояться, däribland tre med ett levande singulärt objekt ifemininum (vid substantiv i maskulinum och feminina substantiv i pluralissammanfaller ju genitiv- och ackusativformen: бояться отца, начальника etc.). Avdessa tre står två i ackusativ (бояться Яшку; Марию Дмитриевну) och en i genitiv(бояться собаки). Nu kan man naturligtvis inte dra långtgående slutsatser pågrundval av tre relevanta exempel. Ludmila Ferm gjorde därför en sökning 6 på verbetбояться i kombination med uttryck för levande referenter i NK: i 300 texter hittadehon tio relevanta belägg med genitivrektion 7 och tre med ackusativ (боятьсястаршину, эту Асю, тетушку Ингу); i ett fall kunde hon till och med dokumenteraett exempel med en icke-levande referent i ackusativ: бояться Азию 8 (Ferm2005:146). En egen sökning (23 okt. 2010) gav också en hel del tydliga exempel medackusativ (levande referenter), t. ex. (1)–(4) nedan:(1) Жил-был Заяц в лесу и всего боялся. Боялся Волка, боялся Лису, боялсяФилина. [С. Козлов (1969–1981)](2) Проводи меня, а то я боюсь Полю. [И. Грекова (1962)](3) – Да я не его боюсь, а лягушку… [М. Сергеев (1971)](4) Здравствуйте! Не боится ли кот кошку? [Вопросы ветеринарному врачу(2007)]Är det verkligen ändamålsenligt att avfärda dessa och liknande exempel som”substandard”? Jag tror inte det, utan det förefaller mer meningsfullt att utgå ifrån attobjektformerna i uttryck som бояться отца, начальника, нашего завуча, старыхбаб osv. av väldigt många talare redan har omtolkats som ackusativobjekt. Antagligenkan de tvetydiga formern Волка och Филина i exempel (1) också uppfattas somackusativformer, fastän de av naturliga skäl inte skulle kunna räknas som sådana inågon statistik. Jag tror, med andra ord, att många talare redan har omtolkat verbetбояться (i förbindelse med levande objektsaktanter) som ett transitivt verb och därföranvänder samma kasus som de skulle ha valt för den (avlägsna) synonymenненавидеть. 9 Redan i en tidningsöversättning från 1669 har jag registrerat en kontext5 En miljon löpord. <strong>Uppsala</strong>korpusen har gjorts tillgänglig online av en forskargrupp vid <strong>universitet</strong>et iTübingen, se http://www.sfb441.uni-tuebingen.de/b1/en/korpora.html.6 Något datum för sökningen uppges inte, men man kan anta att det var omkring 2004–2005.7 Ferm skriver ”более десяти употреблений Р[одительного] П[адежа]” och anför elva kollokationer, men enav dessa – бояться отца – måste sorteras bort såsom irrelevant (Ferm 2005:146).8 Vid en förnyad sökning i NK (23 okt. 2010) lyckades jag inte hitta detta exempel.9 Såsom alltid när det finns en valmöjlighet mellan två olika objektsformer (бояться жены / жену), så finns detäven här hypoteser om en semantisk skillnad mellan dessa; jämför t. ex. Zaliznjak (1992:34); jämför också KRG144


Ingrid MaierRecension: Tore Nesset: Russiskstudentens beste venn: ...med en ganska nära synonym till бояться i kombination med ett objekt i ackusativ,till och med ett abstrakt objekt: ”Здѣсь опасаются явную воину, междуФранцужские земли и Соединенных Нидерландских […]” (se V-K VI:451 10 ),varför det förefaller mig sannolikt att sådana former användes i informellt talspråk(”substandard”?) redan under andra halvan av 1600-talet och då och då kunde slinkaigenom även i skrivna texter.Ännu tydligare blir ackusativens framskjutna ställning i dagens ryska när man tittarpå några andra reflexiva verb, t. ex. дождаться. En sökning i NK efter дождатьсяtillsammans med levande objekt i femininum (för att slippa alla дождаться отца,начальника osv.) gav ett resultat på 23 objektformer i ackusativ (t. ex. дождатьсяСашу, Люсю, Суркову, Клавдию, Ольгу с Валерой, Галину, Галю, жену, девочкуКлавку, аспирантку ...) och bara sex i genitiv (соседки, Люси, Ольги, Лиды, ОльгиП., Лены). 11 Ett annat reflexivt verb för vilket det visade sig vara ännu svårare att hittaexempel med genitivrektion är слушаться. Däremot är det inget problem alls att hittaexempel med ackusativ i NK; jämför följande exempel, däribland även ett (nr 5) meden icke-levande referent i objektsposition, голова:(5) Лапы снова слушаются голову […] [Д. Донцова (2004)](6) Валя даже сказала ему строгим голосом: «Веня, слушайся Наташу».[Н. Шмелькова (2002)](7) Мне передали Витю на перроне: «Слушайся дядю Олега!» [Г. Бакланов(1999)](8) Слушайся тетю Сильвию и бабушку. [Б. Окуджава (1989–1993)](9) Не забывай матери и слушайся Настасью Петровну … [А. Чехов (1888)]Jag har bara citerat en mycket liten del av skörden. Man kan här också konstatera attackusativobjekt vid слушаться användes redan på 1800-talet (sista exemplet).Däremot är det relativt svårt att hitta moderna exempel med genitivrektion. Det ärdärför inte särskilt förvånansvärt att till och med den normativa grammatiken nämner(1989:365) för oppositionen слушаться бабушки / бабушку. Jag är dock för närvarande mer benägen att tro påatt vissa talare redan har börjat tolka objektsformen мужа i uttryck av typen бояться, слушаться мужа somackusativobjekt, och då blir det naturligt att använda även ackusativen жену.10 Jag har inte lyckats identifiera någon förlaga för detta exempel; det kan därför inte uteslutas att originaletdelvis kan ha påverkat valet av objektsform. Men mina undersökningar av den ryska verbalrektionen i dessatidningsöversättningar från 1600-talet har visat att översättarna vid det ryska sändebudskansliet (Posol’skijprikaz) ytterst sällan härmade en syntaktisk konstruktion som fanns i originalet ifall samma konstruktion inte varbruklig även i icke översatta texter. Jämför också det följande exemplet (som jag inte har citerat i något tidigarearbete): люди нѣшто благое домышляются (V-K VI:439), också från 1669. Den här gången finns originaletbevarat – en tidning tryckt i Berlin: welches vielen ein böses Nachdenken gibt (B. Einkommende Ordinari undPostzeitungen, nr 1669/46/St.3). Dvs. den tyska konstruktionen skiljer sig mycket starkt från den ryskaöversättningen (även bortsett från den stora gåtan hur ein böses Nachdenken kan ha blivit till нѣшто благое!).11 Sökningen genomfördes 23 okt. 2010. Negerade meningar av typen Так и не дождавшись Лены lämnade jagutanför eftersom valet av genitiv här lika gärna kan ha utlösts av själva negationen. Exempel som kom till förmer än hundra år sedan tog jag inte heller med.145


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and Literaturesackusativrektionen som en av möjligheterna (bredvid genitiven); se KRG (1989:357;364–365) för verben бояться och слушаться (jämför även fotnot 9). 12Jag uppehöll mig länge vid de reflexiva verben, och den viktigaste anledningen äratt jag helt håller med Tore Nesset i det allra mesta han skriver. Min viktigastesubstantiella kritik är därmed att han enligt min uppfattning underskattar -ся-verbensförmåga att användas i transitiv funktion – förresten en mycket gammal företeelse iden ryska syntaxen, även om det under historiens lopp delvis har varit helt andra verbän de som styr ackusativ idag. För att övertyga sig om detta räcker det att kasta enblick på V. B. Krys’kos monografi Исторический синтаксис русского языка:Объект и переходность (Krys’ko 2006), den utförligaste och mest aktuellaundersökningen av objektets uttryck i ryskan från fornrysk tid fram till idag. 13Sammanlagt beskriver V. B. Krys’ko 73 reflexiva verb som styr eller har styrtackusativobjekt under det ryska språkets historiska utveckling (se verbindexet, s. 477–482).Förutom de reflexiva verben, där jag tycker att T. Nesset borde ha nämnt attackusativrektionen är på frammarsch, undrar jag om möjligen även verbparetизбегать / избежать kunde ha flyttats från avsnitt 4.2, ”Objekt i genitiv”, till 4.3.1,”Verb som tar objekt i akkusativ eller genitiv”. Även här finns det många exempel iden nyss nämnda monografin (Krys’ko 2006:277–278), från Lev Tolstoj (”СтепанАркадьич с сестрой ... остановились, избегая народ […]”) via slavisten I. Jagič(”[…] избегаем фальшивое положение […]”; ”проф. Соболевский напрасноизбегает это сопоставление”) och författarna Tjechov och Nabokov fram tilllingvisten A. A. Zaliznjak (här i en passivsats, som dock förutsätter en ackusativ i denaktiva motsvarigheten: ”данная синтаксическая особенность ... в книжном языкесознательно избегалась”). Vi kan lägga märke till att objektet i flera exempel utgörsav ett abstrakt substantiv, dvs. den klass som brukar vara den sista när det är fråga omövergången från genitiv- till ackusativrektion. När jag sökte efter exempel i NK gjordejag ett test med ett specifikt levande objekt; jag valde жена för att undvika ettformsammanfall. Det enda resultat jag fick (med denna starkt begränsade sökning) varden följande kontexten:(10) Он не только избегал жену, но и на Золотую не смотрел […].[М. Платошкин (1929–1930)]Därefter sökte jag lite mera generellt och fick fram ytterligare en hel rad exempel medlevande objekt i ackusativ, t. ex.:12 Den stora ryska akademigrammatiken kvalificerar rektionen слушаться бабушки – dvs. genitiv med levandeobjekt – som föråldrad. I kombination med objektet команда rekommenderar samma grammatik i första handgenitiv; ackusativen får här den stilistiska markeringen ”talspråklig” (RG 1980: 35).13 Ett helt kapitel av denna bok är tillägnad reflexiva verb som styr ackusativ, kap. 5: ”Винительный падеж привозвратных глаголах” (Krys’ko 2006: 348–414). Även en stor del av avsnitt 3.5, ”Вариативностьвинительного и родительного падежей ” (s. 175–280), handlar om reflexiva verb.146


Ingrid MaierRecension: Tore Nesset: Russiskstudentens beste venn: ...(11) И в последнее время она избегала Людмилу из боязни […] [В. Набоков(1926)](12) Его решение избегать Таню показалось ему совершенной нелепостью.[С. Степняк-Кравчинский (1898)]Vid sidan om exempel såsom (10)–(12) fick jag också fram en rad med levande objekti genitiv (jag förde ingen statistik). Helt tydligt är dock att ackusativrektion är ettlevande inslag även vid detta verbpar – trots att den normativa grammatikenföreskriver genitiv! För visst, om även ryska studenter (och inte bara norska ochsvenska) får lära sig att избегать i alla lägen enbart styr genitiv, så kangenitivrektionen säkert hållas vid liv i ytterligare några generationer: en nitisk redaktörkommer helt enkelt att byta ut alla ackusativändelser med de ”korrekta”. Vi kan dockknappast anklaga författare som Tolstoj, Tjechov och Nabokov eller språkvetare somZaliznjak för att representera någon sorts rysk ”substandard”. Frågan är därför om viinte snart ska börja låta bli att rätta våra studenter när de använder ackusativ vidverbparet избегать / избежать och om vi inte borde inkludera det i raden av verbsom ждать, искать och хотеть, för vilka vi accepterar varierande rektion,åtminstone i kombination med uttryck för levande varelser. Ett annat alternativ är attverbparet får stå kvar bland verben med enbart genitivrektion tills vidare, eftersom dettydligen åtminstone inte kan bli helt fel om man väljer genitiv, men i detta fall skullejag gärna se en liten ”brasklapp”, en liten not om att ackusativen har varit påframmarsch i åtminstone drygt hundra år.För det mesta är jag dock absolut överens med författaren vad gäller de föreslagnagrammatiska reglerna. De språkliga exemplen tycks vara valda med stor omsorg.Framställningen är översiktlig, layouten trevlig; antalet tryckfel är glädjande nogmycket lågt. 14 Allt som allt är jag imponerad av denna bok, och jag skulle verkligenvilja rekommendera den till alla som vill lära sig mer om den enkla ryska satsenssyntax. Det är min förhoppning att den norska språkdräkten inte skrämmer bort vårasvenska studenter, utan att norskan snarare uppfattas som en extra bonus – man vänjersig en aning vid vårt grannfolks språk, samtidigt som man tillägnar sig dengrundläggande ryska syntaxen.ReferenserButorin 1966: Буторин, Д. И. ”Об особых случаях употребления винительногопрямого объекта в современном русском литературном языке”. Нормысовременного русского литературного словоупотребления. Москва, Ленинград:Nauka, 125–136.14 Jag registrerade ”futurmformene” på s. 32; på s. 51, fotnot 5, bör det uppenbarligen stå ”akkusativ” i förstaraden (i stället för ”genitiv”).147


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51Journal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesChristensen, A. 1996. Russisk grammatikk. Århus: Akademisk forlag.Ferm, L. 2005. Вариативное беспредложное глагольное управление в русскомязыке XVIII века (Södertörn Academic Studies, 26). Södertörn: Södertörns högskola.Krasovitsky et al. 2010. Krasovitsky A., Baerman M., Brown D., Corbett G. G.“Changing semantic factors in case selection: Russian evidence from the last twocenturies”. Morphology (published online 03 July 2010: www.springerlink.com).KRG 1989. Краткая русская грамматика. Под ред. Н. Ю. Шведовой и В. В.Лопатина. Москва: Русский язык.Mathiassen, T. 1996. Russisk grammatikk. Oslo: Universitetsforlaget.Nesset, T. 2004. ”Case assignment and image schemas: Russian temporal adverbials”.Studies in Language 28:2, 285–319.RG 1980. Русская грамматика. Том II: Синтаксис. Москва: Наука.Timberlake, A. 2004. A reference grammar <strong>of</strong> Russian. Cambridge: CambridgeUniversity Press.V-K VI. 2009. Вести-Куранты 1656 г., 1660–1662 гг., 1664–1670 гг. Ч. 1: Русскиетексты. Изд. подгот. В. Г. Демьяновым при участии И. А. Корнилаевой.Завершение работы над изд. и подгот. к печати: Е. А. Подшивалова, С. М.Шамин. Под ред. А. М. Молдована и Ингрид Майер. Москва: Рукописныепамятники Древней Руси.Wade, T. 1992. A comprehensive Russian grammar. Oxford: Blackwell.Zaliznjak 1992: Зализняк, Анна А. Исследования по семантике предикатоввнутреннего состояния (Slavistische Beiträge 298). München: Otto Sagner.148


Slovo (<strong>Uppsala</strong>), 2010, No. 51, pp. 151 ISSN: 0348-744XJournal <strong>of</strong> Slavic Languages and LiteraturesTo our reviewersWe would like to express our gratitude for all the valuable and constructive commentsreceived from our colleagues:Ambrosiani, PerBirgegård, UllaBirnbaum, David J.Bodin, Per-ArneDimitrova, MargaretGustavsson, SvenGyllin, RogerKoltypina, MarinaLysén, IrinaMaier, IngridNorman, BorisNuorluoto, JuhaniRosén, ThomasVakareliyska, Cynthia M.Åkerman Sarkisian, Karine

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!