Vad kan och bör domaren kräva av advokaten i ... - Vinge

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 5omstående (en pedagogisk plikt). Advokaten skall på lämpligt sätthantera kontakterna med motparten och domstolen genom helaprocessen - om ordningen för en process i domstol vet klienten oftainte något alls. Givetvis krävs att advokaten har tillräckliga kunskaperom materiell rätt och processrätt inklusive bevisvärdering, såatt slutresultatet blir bra. Domaren finns, liksom advokaten, till förparterna. Domaren skall leda handläggningen av tvisten och se tillatt en dom meddelas och att parterna (med advokaternas hjälp) viden genomgång kan förstå varför det har gått som det gjort, d.v.s. attdomskälen klart och tillräckligt tydligt återger vad domstolenkommit fram till vid sin överläggning till dom.Vi har utifrån dessa utgångspunkter frågat oss vad vi som advokatertycker att domaren bör (och inte bör) kräva av oss advokater.Med ”kräva” menar vi snarare ”förvänta” än ”begära, vid äventyr avsanktion”. Vi talar alltså snarare om krav i dess mera alldagliga betydelseän krav i rättslig mening. Det finns nämligen enligt våruppfattning skäl att kräva (förvänta sig) betydlig mer av en professionellkonsult (advokaten) än vad lagstiftaren satt upp som sanktionerademinimikrav, men samtidigt finns det en risk för att dekrav som ställs upplevs som orimliga och blir svåra att förstå ominte den som ställer kraven förstår advokatens situation eller intetydliggör vad kraven syftar till.Uppläggning och begränsningarVår erfarenhet är att det åtminstone i nio fall av tio där parternaföreträds av advokater finns en vilja på båda sidor att uppfylla sådanakrav från domaren som upplevs som rimliga. I dessa nio fall avtio har alltså inte någondera sidan någon tanke på att obstruera iprocessen och försvåra för domaren att handlägga målet på ett ändamålsenligtsätt, vilket bland annat innefattar att komma till ettslutligt avgörande inom rimlig tid (vilket vi f.ö. anser vara inom etttill två år från anhängiggörandet vid tingsrätten). Så här kan detemellertid se ut: Först låter sig parten inte delges. Därefter svajarhan fram och tillbaka i sak och i sin juridiska argumentation. Hangör foruminvändning, begär vilandeförklaring, gör jävsinvändningoch hemställer om anstånd vid flera tillfällen (som regel på fristenssista dag). Under tvisten byter han ombud. Han framställer edi-

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 7tvistemåls livscykel kan man förvänta sig att det dyker upp frågorsom till stora delar är gemensamma för de allra flesta mål. Några avfrågorna förekommer i mer än en av dessa faser, vilket kommer attåterspeglas i form av en del upprepningar.Många av de frågor som vi behandlar är inte typiska för kommersiellatvister bara i allmän domstol, utan uppkommer också i skiljeförfaranden.Det har därför varit naturligt för oss att snegla på hurskiljeärenden, främst helsvenska sådana, handläggs och vad skiljemännen- inte sällan advokater (men i tremannanämnd ofta i vartfall någon domare) - normalt kräver av de advokater som uppträdersom ombud. Det skall påpekas att skiljemän inte enligt lagen omskiljeförfarande har några längre gående befogenheter än de somdomare har enligt Rättegångsbalken, när det gäller att ställa krav påde advokater som agerar som ombud. Eventuella skillnader i hurtvisterna handläggs torde därför inte i första hand ha rättsliga förklaringar.Skillnaderna handlar nog oftare om vilken inställningadvokaterna och de som skall avgöra tvisten - domarna eller skiljemännen- har, och naturligtvis vilka resurser, främst tid, de inblandadelägger på arbetet med tvisten. Många av våra rekommendationeroch funderingar är inspirerade av den handläggningspraxis somkommit att utvecklas i skiljeförfaranden.Tid är en bristvara såväl på domstolar som vid advokatbyråer.Domstolarna har för knappa resurser. Domstolsorganisationen kangöra det svårt för domaren att planera (t.ex. att sätta ut mål tillhuvudförhandling) och advokatbyråerna vill alltid vara fullbelagda.Såväl domarens som advokatens arbetssituation är ”händelsestyrd”och det är inte möjligt att förutse vad som skall hända och när. Enhäktningsframställning kommer in på en blandad rotel en morgonnär domaren tänkt ägna hela dagen åt att läsa in ett tvistemål. Enpart i ett annat mål kommer oväntat in med ett kvarstadsyrkandeoch en av notarierna säger upp sig i förtid för att börja som biträdandejurist vid en advokatbyrå. Advokaten blir uppringd en eftermiddagoch får en förfrågan om ett nytt stort ärende med kravpå omedelbar inläsning och ett snart uppstartsmöte. Han sägergivetvis inte nej, vilken egenföretagare har råd med att säga nej tilluppsats. Vi lämnar alltså advokaterna och domaren just efter det att det konstateratsatt hinder mot huvudförhandling inte föreligger.

8 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTnya stora uppdrag? Telefonen ringer hela tiden och antalet e-postmeddelanden, som bör besvaras snarast, är denna dag, som vanligt,fler än 25 stycken. Han hinner därför inte färdigställa det andrautkast till inlaga som han lovat skicka till klienten för genomgångförrän nästa vecka. Kort sagt, det är svårt att planera verksamhetenoch det händer alltid något oförutsett.Tidsbristen och svårigheten att planera kan åberopas som invändningarmot flera av de rekommendationer vi lämnar nedan. Dekan kanske uppfattas som för ambitiösa. Vår avsikt har dock intevarit att lägga sten på börda. Vi vill föreslå sådant som inte tar såmycket tid och som faktiskt spar tid. Alla våra rekommendationersyftar till att förbättra för ”kunderna”.Stämningsansökan, svaromål och inledande skriftväxlingInledande kommunikationEn effektiv hantering av tvistemålen underlättas enligt vår uppfattningom domaren, gärna med hjälp av notarien, så snart sommöjligt etablerar kontakt med advokaterna. Ofta kan det redan nären stämningsansökan kommer in finnas anledning att kontaktakärandens advokat. Denne lär som regel ha information om vilkenadvokat som kan förväntas komma att uppträda på svarandesidan,om parterna haft förprocessuella kontakter och om därvid utkasttill stämningsansökan översänts till svarandesidan. Detta kan gedomaren en – på detta stadium visserligen ensidig – bild av processen,men efter motsvarande kontakt med motpartsombudet, närdenne väl trätt fram, kan domaren få en uppfattning om omfattningenav tvisten. Detta kan underlätta tidsplaneringen och planeringenav själva handläggningen. Advokater som har särskilda synpunktereller önskemål om handläggningen skriver ofta inget omdetta i stämningsansökan av rädsla för att det kan anses väl tilltagsetatt skriva domaren på näsan i dessa frågor. Sådana informellasamtal som nu beskrivs tar fem till tio minuter och syftar närmasttill att domaren skall få tillfälle att presentera sig. Kanske kommerdet också fram något annat av intresse vid dessa kontakter. Det ärbra för ombuden att tidigt få veta vem som är referent i målet.

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 9Redan vid sådana här första informella kontakter, vilka är förvånansvärtovanliga i domstolstvister men legio i skiljeförfaranden,skaffar sig domaren en professionell relation till advokaterna vilketkommer att underlätta handläggningen av målet och förbättra möjligheternaatt ställa krav. Värdet av den personliga kontakten - ellerom man så vill den sociala dimensionen - skall inte underskattas.Den gör det lättare att fortsättningsvis hantera olika uppkommandefrågor på ett otvunget och praktiskt sätt. Kommunikationen,gärna via telefon och i vissa fall med uppföljande skrivelser (dessakallas i skiljeförfaranden ofta för processkrifter eller ”proceduralorders” och brukar numreras 1, 2, 3 o.s.v.) skall sedan vara tät ochriktas mot båda partsombuden genom hela målet. Kommunikationär mycket viktig för den domare som vill kunna ställa krav på advokater.Ett mycket bra men alltför sällan använt verktyg är telefonen.Även sådana processkrifter eller ”procedural orders” där domstolenhelt enkelt anger vad den förväntar sig av parterna i olikaavseenden vid olika tillfällen är mycket effektiva i det att det skapasett starkt tryck att följa dessa, fastän de är helt osanktionerade.Domaren kan också spara mycket tid om de kan e-posta kortaremeddelanden under processens gång. Nog finns det många meddelandensom i tidsbesparande syfte kan skickas som e-post (och därefterprintas ut och läggas i akten). En förfrågan via e-post besvarassom regel betydligt snabbare än ett brev. E-postkommunikation ärvidare särskilt praktisk när man samtidigt vill kommunicera medflera.ÖppningsinlagorDet går inte att ställa upp ett generellt krav på att en stämningsansökanskall vara av viss längd eller ha ett visst innehåll. Den kanvara korthuggen eller fyllig. Även i vissa större och komplicerademål kan en stämningsansökan vara relativt kort, exempelvis då detsom kommer att göra målet omfattande och komplicerat är svarandesidansinvändningar. Ett minimikrav som domaren rimligen måstekunna ställa på de advokater som författar stämningsansökanoch svaromål är att det, sedan dessa öppningsinlagor kommit in, gåratt begripa vad tvisten handlar om. Här avses att i vart fall huvuddragenav det händelseförlopp som skall prövas framträder i skrif-

10 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTterna och att målets sakfrågor och eventuella rättsfrågor framgår(minimikravet är givetvis att det skall gå att utfärda en tredskodommed utgångspunkt från stämningsansökan, något som det faktisktibland slarvas med).Är det sedan svaromål inkommit oklart för rätten vad målethandlar om håller öppningsinlagorna helt enkelt för låg kvalitet.Det finns då all anledning att befara att en fortsatt skriftväxlingutan ledning från domarens sida kommer att försvåra handläggningenav målet. Domaren bör då agera snabbt för att få effektivstyrning. Har advokaterna inte lyckats beskriva tvisten så att dengår att förstå när de avgivit var sin skrift kommer kanske inte helleren andra skrift att bringa reda i tvisten. Då är det kanske dags för enförsta telefonkonferens eller rentav inställelse för ett sammanträdeför muntlig förberedelse i betydelsen planeringssammanträde?Det borde, av skäl som framgått ovan, vara en självklarhet förvarje advokat att i sin öppningsinlaga ange sin e-postadress.Är såväl stämningsansökan som svaromål fylliga och välstruktureradeär det sannolikt att målet kan kräva ytterligare två, någongång tre, ytterligare inlagor per part innan målet företas till huvudförhandling.I dessa mål, där båda parter företräds av skickliga advokateroch ingendera part vill sabotera processen, krävs egentligenganska litet från domstolen. Men även i dessa mål krävs viss styrningoch att vissa krav ställs. Risk finns annars att målen sväller ochatt dessa, om handläggningen inte är handfast, får en mycket meromfattande skriftväxling än vad som krävs för att de skall kunnaavgöras. En sfinxliknande domare kan nämligen ge advokaterna enkänsla av att argumentationen inte går fram med följd att händelseförloppetoch den rättsliga argumentationen, i ren nervositet,onödigtvis broderas ut och upprepas flera gånger. Det kan därföribland vara nödvändigt att domaren – utan att gå händelserna iförväg – på lämpligt sätt visar att han ”hänger med”, vilket intekräver allt för mycket. Om domaren ger advokaterna ett sådant”kvitto” är det rimligt att kräva att argumentationen därefter inteupprepas och broderas ut.

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 11Yrkanden och grunderEtt krav som domarna bör ställa på de advokater som utformarstämningsansökan och svaromål är att dessa innehåller bestämdayrkanden och medgivanden. Inte sällan innebär ett svaromål defacto ett delvis medgivande klätt i vitsordandets form, varvid kärandenkan vilja ha en särskild dom (deldom) på visst belopp. Domarenbör genast ingripa vid brister i dessa avseenden och så sker lämpligengenom en telefonkontakt. Detta kan följas upp av ett skriftligtföreläggande med kort svarsfrist.Det krävs självfallet att advokaterna förmår ange grunden för käromåletoch grunden för bestridandet och kan skilja på kumulativaoch alternativa grunder. De bör också mycket kortfattat kunnasammanfatta vad målet handlar om. Det förekommer att domarevid muntlig förberedelse föreslår att advokaterna, först den ene ochdärefter den andre, skall inleda med att berätta vad målet handlarom, på sätt ”som om du berättade detta för din granne på två minuter”(varvid antas att grannen varken är advokat eller domare). Detbör en advokat klara av utan att ha förberett sig.Yrkanden och grunder är givetvis mycket viktiga i ett tvistemål –de utgör ramen för hela processen. Ett yrkande måste kunna görasom till ett domslut utan att behöva ändras. De rättsfakta som utgörgrunder skall vara tydligt angivna. Det är naturligt att såväl yrkandensom grunder kan ändras eller justeras genom tillägg och strykningarunder målets handläggning. Det faktum att ändringar kankomma att behövas längre fram utgör dock inte ett godtagbart skälför att inte tidigt i processen tvinga fram tydligt angivna yrkandenoch grunder. Det är nödvändigt att domstolen och motparten vethur talan ser ut vid varje given tidpunkt, inte minst för att motpartenskall kunna bedöma vilken bevisning som behövs för käromåletrespektive svaromålet. I varje skede av processen skall det alltså varaglasklart vilka rättsfakta som åberopas till grund för talan.Det är vår uppfattning att domarna ställer hyfsat stora krav påtydlighet från advokaterna när det gäller formuleringen av yrkandenmen att kravet på angivande av rättsfakta emellanåt brister. Ettpåstående om oaktsamhet eller att avtalsbundenhet uppkommitgodtas emellanåt utan att klarhet vunnits om vari oaktsamhetenpåstås ha bestått eller vilka omständigheter som är avtalsgrundande

12 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTrättsfakta. Det finns inte någon anledning att inte ställa höga krav idessa avseenden. Det är ett absolut minimikrav att domaren integer sig förrän advokaten förmått honom att fullt ut förstå vad sommenas (även om resonemanget till äventyrs inte håller).Bevisuppgift m.m.En särskild fråga är om domstolen bör kräva att stämningsansökaninnehåller bevisuppgift (jämför 42 kap 2 § RB). Lagrummet uppställerkrav på att bevisuppgift skall lämnas i stämningsansökan samtföreskriver att de skriftliga bevis som åberopas bör inges. Det harblivit mycket vanligt att käranden inte anger någon bevisning istämningsansökan och stundom biläggs inte heller de handlingarsom utan tvekan kommer att ha betydelse i tvisten (oavsett om deutgör skriftliga bevis eller endast åskådningsmaterial för sakframställningenvid en huvudförhandling). Ursäkten är som regel attkäranden inte på detta stadium vet vad av det som åberopas i stämningsansökansom är tvistigt. Käranden hemställer av processekonomiskaskäl om anstånd med att ange sin bevisning till dess dettaklarnat. Detta kan förefalla rimligt eftersom bevisning endast fårföras om i målet tvistiga omständigheter. I andra fall anger käranden,som i vart fall på ytan bättre vill uppfylla sin skyldighet enligträttegångsbalken, att han utgår ifrån att åberopade rätts- och bevisfaktaär ostridiga varför någon bevisning för närvarande inte åberopas.Domstolarna utfärdar regelmässigt stämning när kärandenuttryckt sig på dessa sätt. Vi har inte i sig någon erinran mot dettaförfaringssätt. (Mer om detta nedan.)Många mål domineras av bevisfrågor. Part har att utgå ifrån attde omständigheter som han åberopar faktiskt kommer att bestridasav motparten, om han inte redan vet att de är ostridiga. Det vorealltså fullt rimligt om domarna började kräva att kärandens advokati stämningsansökan klargjorde vilka omständigheter som, enligtden skriftväxling som normalt föregått talans väckande, är ostridigaoch beträffande övriga omständigheter krävde att bevisningen angavs.Trots allt är det ju så, att en advokat som för parts räkninganhängiggör en talan har haft anledning att fundera på hur relevantapåståenden skall styrkas. Har advokaten inte funderat pådetta utan utgått ifrån att långtgående vitsordanden kommer att

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 13göras av svarandesidan, eller att övertygande bevisning skall kommafram under målets handläggning, då har han förberett sig för dåligtinnan talan väcktes. Risken är då uppenbar för långa svarsfrister dådet behövs tid för omfattande utredning. Kärandens utredning ärnämligen då inte klar.Utfärdas stämning på grundval av en stämningsansökan som inteinnehåller en bevisuppgift, har domaren ofta anledning att kontaktakärandens advokat och klargöra att en bevisuppgift skall avges ikärandens andra skrift med yttrande över svaromålet. Att domarenkan behöva ge käranden rejält med tid för den andra skriften, därdetta krav på angivande av bevisning skall uppfyllas, är en annansak. (Mer om detta nedan.)Innan stämning utfärdas bör svarandeombudet (om sådant uppgivits)kontaktas, så att en rimlig tid för svaromålet kan bestämmas.Om så inte sker innan stämning utfärdats bör det ske kort därefter.Har den domare som skall vara referent i målet inom någon ellerhögst några veckor varit i kontakt med båda ombuden och presenteratsig samt börjat diskutera en preliminär tidsplan och vad domarenförväntar sig av parterna och deras advokater, tror vi attmycket är vunnet redan där.Ett första skäl för att tidigt börja tala om bevisning är att parterna”tvingas ut på banan” tydligare och tidigare än om de tillåts attförst endast ägna sig åt argumentation i ett par skrifter. Det kanmånga gånger vara hälsosamt för den part som har bevisbördan förviss omständighet (bevisbördefrågor bör diskuteras under förberedelseni tvistemål) att stanna upp och pröva sin egen talan. En sådanövning på vardera sidan kan också leda till att parterna träffaren förlikning på ett tidigt stadium. Det är vår uppfattning att styrkanav bevisningen ofta klarnar på ett relativt sent stadium då processen(bland annat av kostnadsskäl eller fastlåsta positioner) hargått för långt för att parterna skall kunna uppnå en rimlig förlikningeller göra en hedersam reträtt. Ett andra skäl är att om bevisningenläggs fram tidigt är det troligt att förberedelsesammanträdetkommer att bli effektivare och mer inriktat på sakfrågor änrättsfrågor och annat. Ett tredje mer speciellt skäl, men nog så viktigtfrån tidsplaneringssynpunkt, är att editionsfrågor bör tas uppsenast vid förberedelsesammanträdet. För att en diskussion omedition skall bli meningsfull och leda till något konkret torde förut-

14 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTsättas att parterna redan åberopat (och ingivit) den skriftliga bevisningde redan har tillgång till. (Mer om detta nedan.) Av liknandeskäl är det viktigt att frågor om sakkunnigbevisning tas upp redanpå detta stadium.När det gäller själva bevisuppgiftens utformning är det vår uppfattningatt domaren bör kunna kräva av advokaten att denne ärförmögen att skilja mellan å ena sidan rätts- och bevisfakta och åandra sidan slutsatser och rättsföljder. (Mer om detta nedan.) Endastgenom att i tid ha avtvingat parterna bevisuppgifter kan meningsfulladiskussioner mellan domare och advokater hållas vid förberedelsesammanträdetom vad som behöver styrkas samt om bevistemataangetts precist nog.Sammanfattningsvis är det vår uppfattning att domstolarnaskrav på advokater rörande bevisuppgifter bör skärpas i den tidigaförberedelsefasen. Det torde sällan finnas anledning att accepteraatt bevisuppgift lämnas senare än i parts andra inlaga.Kommunikation och föreläggandenDet är vår uppfattning att domstolarna kan vara flexibla och användatelefonen och ”informella” e-postmeddelanden i större utsträckningoch därigenom höja kraven på advokaterna dels vadgäller tydlighet (det är lättare att ”gömma sig” i skriftlig handläggningän vid telefonkontakter och muntlig inställelse), dels vad gällertidsplanering och tidspassning.Advokaterna bör under den inledande skriftväxlingen få efteromständigheterna anpassade detaljerade förelägganden om de integenom sin processföring visat att behov därav saknas. Det tordemånga gånger vara lättare för domaren att formulera ett detaljeratföreläggande om ett sådant föregås av en telefonkontakt mellandomare och advokat, eller mellan domaren och båda advokaterna(telefonkonferenser där viss fråga eller vissa frågor skall avhandlasär ofta lättare att få till stånd än regelrätta muntliga förberedelser).När en part ansatt den andra parten med frågor eller, som ofta sker,i inlagor hemställt om förelägganden för motparten att svara ellerförtydliga sig i vissa avseenden, bör domaren inte bara skicka överinlagan med ”ni-skall-yttra-er-föreläggande”. Domaren bör iställetgå igenom frågorna och i ett särskilt föreläggande förklara för den

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 15andre partens advokat vad domstolen förväntar sig av ett kommandeyttrande. Det kan någon gång vara bra att klargöra att domstolenavser att kalla till särskilt förberedelsesammanträde per telefon iomedelbar anslutning till att yttrandet kommer in om det skullevisa sig att föreläggandet inte följts. När domaren bara ”agerar brevlådaoch brevbärare” och helt enkelt vidarebefordrar yttrandet tillden andre parten är det inte lika givet att man får de svar som rätteligenkan krävas. En sådan hantering kan också effektivt avstyra detibland förekommande (o)skicket att en advokat genom frågor ochgenom att påstå sig inte förstå vad motparten menar eller vad dennehar för uppfattning i olika avseenden i det närmaste trakasserarmotparten. Här kan det vara lämpligt att domaren sätter ner fotenoch frågar parten vad denne vill uppnå med frågorna och vad svarenhar för relevans.Avslutningsvis några ord om en praktisk, men inte obetydlig,fråga om kommunikation. I en svensk civilprocess skall inlagoringes i två original till domstolen men ingen till motparten. Intesällan blir motpartens exemplar liggande hos domstolen en tid.Inget hindrar att den advokat som ger in två exemplar av en inlagasamtidigt skickar en kopia till motpartsombudet. Om domarentycker att det är en lämplig ordning bör han ställa kravet att så sker.Detta är en lämplig fråga att diskutera och komma överens om viddomarens första informella kontakt med advokaterna. Kravet börsedan framställas uttryckligen, lämpligen i skrift, i de mål där domarenvill ha det på detta vis. Skälet härför är att ordningen attendast kommunicera med domstolen är så djupt rotad hos svenskaadvokater att om mer än så skall krävas i vissa mål så bör detta påpekasuttryckligen.TidsplaneringEnligt 42 kap 6 tredje stycket RB bör domstolen, om det inte pågrund av målets beskaffenhet eller av annat särskilt skäl är obehövligt,upprätta en tidsplan för målets handläggning. 7Detta är ett7Kravet på upprättande av tidsplan kommer att skärpas. I prop. 2004/2005:131 harföreslagits att parterna (i praktiken blir det advokaterna) aktivt skall delta i planeringenoch att en tidsplan skall följas upp. Vad vi här föreslår torde vara möjligt såvälnu som efter ändringen.

16 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTmycket viktigt verktyg. En preliminär tidsplan bör, tycker vi, diskuterasså snart käromålet inkommit eller i vart fall senast när svaromåletanlänt och då konturerna av målet kan skönjas. Att tidsplanenkan behöva revideras när något oförutsett inträffar och att denär att se som ett i viss mån ”levande” dokument är uppenbart. Menen första tidsplan bör fästas på pränt senast när svaromålet kommitin. En sådan preliminär tidsplan kan nog sällan avse hela hanteringenfram till en huvudförhandling, men kan exempelvis omfattaplaneringen fram till förberedelsesammanträdet.Varför tidsplanera? Till att börja med är en tidsplan, i de ”normalmål”vi håller oss till, aldrig eller nästintill aldrig obehövlig. (Detär ett mycket högt betyg till de advokater som företräder parterna imålet om rätten anser en tidsplan är obehövlig; dessa torde då ansesså disciplinerade och lojala att handläggningen av målet löser sig avsig själv.) Genom att ta initiativ till en diskussion om konkret tidsplanering,visar domaren att han avser att driva målet effektivtframåt. Tidsplanen kommer att ha en disciplinerande effekt påadvokaterna (och därmed parterna), inte minst om de fått vara medoch påverka denna. När tidsplanen diskuteras får advokaterna tillfälleatt informera domaren om vad han rimligen inte kan kännatill rörande advokatens arbetssituation och annat som har att göramed advokatens arbetsvillkor som kan påverka handläggningen avdet aktuella målet.En advokat vill inte gärna behöva ursäkta sig för en domare pertelefon när en tidsplan som advokaten samtyckt till inte efterlevtseller, vid halvtidskontroll, visar sig inte kunna efterlevas. (Bättre attprioritera det mål där det finns en tidsplan som domstolen följerupp och istället, vid för stor arbetsbörda, begära anstånd i någotannat mål.)Det är vår uppfattning att det ofta skrivs för många inlagor i encivilprocess och att handläggningen tar för lång tid. Genom attanvända sig av en tidsplan kan antalet inlagor begränsas och handläggningstidenförkortas. Detta innebär en effektivisering av arbetetbåde för domaren och för advokaten.Vi kan båda ärligt säga att vi vanligtvis har en sådan arbetsbördaatt vi praktiskt taget aldrig kan svara inom en två eller tre veckorlång svarsfrist när en inlaga från en motpart plötsligt dimper nedpå skrivbordet. Ett autentiskt exempel: Mitt senaste yttrande gavs

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 17in den 4 januari. Efter flera för mig okända anståndsbeslut ingermotparten en inlaga den 25 mars, vilken kommuniceras med”ni-skall-yttra-er-föreläggande” den 3 april. Enligt föreläggandetskall yttrandet inges den 13 april. Detta fungerar inte.Det är mycket som skall göras när en inlaga av någon omfattningkommer från motparten. Så här kan det se ut: Först skall den läsasoch begrundas varefter tid för att arbeta med den egna inlagan skallsättas av bland alla andra arbetsuppgifter, förhandlingar och kansketjänsteresor. Sedan skall uppgifter delas ut till olika medarbetareeller klientföreträdare, i vissa fall efter att inlagan översatts tillannat språk. Kommentarer, information och dokumentation sominkommer skall bedömas, systematiseras och analyseras. Mötenskall bokas och genomföras. Uppgifter skall stämmas av med olikauppgiftslämnare. Text skall författas i ett första utkast och kanskeöversättas till annat språk. Utkastet skall genomgås av upptagnamänniskor och kommenteras, varefter ett andra utkast skall tasfram och stämmas av med huvudmannen, vilket kan innebära ytterligareredigeringar. Kort sagt: domaren kan nog aldrig begära atten advokat yttrar sig på kort tid när en motpartsinlaga kommerutan förvarning. Det enda rimliga krav som kan ställas i ett sådantläge är att advokaten läser igenom inlagan en första gång och inomkort därefter meddelar när svar kan beräknas kunna avges. Ett sådantbesked kan domaren be om per telefon. Därefter får domarenta ställning till tidpunkten för kommande yttrande.Med en tidsplan som advokaterna får vara med och påverka ärchanserna goda att realistiska tidsramar sätts och att målet planerasför rätt antal inlagor. Krav kan då ställas på advokaterna att de i godtid klargör om en viss frist inte kommer att hålla, så att en anståndsbegäranpå en månad inte ges in på svarsfristens sista dag.Risken för detta kan f.ö. nästintill helt undanröjas om domarenringer upp advokaten ”i halvtid” eller skickar honom ett e-postmeddelande och frågar hur arbetet fortskrider med det yttrandesom närmast förväntas. Ett ärligt svar kan då krävas liksom ettpåskyndande av arbetet om det ser ut som att det annars finns riskför förseningar. Självklart anser vi att man kan kräva av advokaternaatt de självmant i tid meddelar att en frist inte kan klaras av,men en förfrågan från domaren uppfattar i vart fall inte vi somnågot negativt eller påträngande. Risk för förseningar finns alltid,

18 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTäven i mål där tidsplaneringen diskuterats och bestämts i samrådmed advokaterna, men när dessa förseningar upptäcks i tid kanverkningarna av dem ofta mildras genom att gällande tidsplan revideras,kanske efter en telefonkonferens.Inte sällan bör man vid tidsplaneringen ”börja bakifrån”, t.ex.med första möjliga tidpunkt för huvudförhandling och med fråganom hur många inlagor advokaten tror kommer att krävas samt hurmånga dagars huvudförhandling som kan tänkas behövas. Är detomöjligt att bestämma tid för huvudförhandling ett år (eller mer) iförväg kan man ändå planera skriftväxlingen och när förberedelsenskall vara avslutad samt vilken månad huvudförhandlingen skallhållas. Det är dock att kräva för mycket av advokaterna att de lojaltskall rätta sig efter en tidsplan om den inte, i vart fall efter förberedelsesammanträdet,innehåller datum för huvudförhandling somen ”morot”. Det är inte tillräckligt att man först efter att hela förberedelsefasenär avslutad skall försöka hitta en tid för huvudförhandling.En sådan tidsplan är inte effektiv. 8Tidsplanering är nog nyckeln till det mesta. Skall domaren kunnaställa krav på advokaterna i handläggningsfrågor krävs en seriöstidsplanering och god uppföljning och kommunikation. Tidsplaneranvänds regelmässigt i skiljeförfaranden och oftast med mycketgott resultat.Domstolen kan kräva att advokaterna följer uppgjorda tidsplaneroch, i den mån förskjutningar blir nödvändiga, visar prov på flexibilitetnär tidsplanen behöver revideras, särskilt när sådant behovuppkommer till följd av partens eget agerande.8Vi är väl medvetna om att huvudförhandlingsdagar är en bristvara i domstolarna,särskilt för s.k. tresitsar. Kanske borde fler mål avgöras av en domare och kanskeborde fler huvudförhandlingsdagar för tresitsar göras tillgängliga. Att vissa av dessavisar sig inte behöver tas i anspråk innebär rimligen överkomliga problem för domarna,eftersom de ändå har mycket annat att göra under dessa ”bonusdagar”. Vårtråd till den domare som vill att parterna skall förlikas: Sätt ut målet till huvudförhandling!

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 19Sammanträde för muntlig förberedelseInledningDet finns olika skolor när det gäller vid vilken tidpunkt, efter hurmånga inlagor, det första sammanträdet för muntlig förberedelseskall hållas. Vi tänkte inte orda om det här. Förberedelsesammanträdetär något som ingår i den tidsplanering av tvisten som redanbör ha diskuterats och helst överenskommits. Följande anser vi varalämpligt rörande genomförande av förberedelsesammanträdet.Det bör finnas en plan för sammanträdet. Det är också till fördelom domaren meddelat advokaterna vilka särskilda frågor de förväntasvara förberedda på och den bedömda tidsåtgången. Genom attpå förhand meddela advokaterna vad de förväntas kunna redogöraför eller svara på vid sammanträdet sätter sig domaren i en bra positionför att kunna ställa krav vid sammanträdet.Det är självklart rimligt att kräva att de relevanta frågor somställts i inlagor, men ännu ej besvarats, får svar vid förberedelsen.Detta gäller naturligtvis i synnerhet om part undvikit att svara påfrågorna i en inlaga som ingivits efter att frågorna ställts. Har frågornaställts i den senast i målet inkomna inlagan kan det varalämpligare att frågorna besvaras vid sammanträdet, varefter densom svarar därutöver följer upp med en inlaga för att eventuelltkommentera svaren.Vad ska uträttas?Förberedelsesammanträdet är, som vi ser det, ett möte där (i) frågorskall ställas och svar lämnas samt, (ii) tvistens fortsatta handläggningplaneras varvid helst tidpunkten och tidsåtgången för huvudförhandlingenbestäms. Blir det förresten någon fortsättning? Justdet, (iii) vid förberedelsesammanträdet bör frågan om förlikningtas upp. I den delen kan domaren, om han på förhand klargjort atthan tänkt initiera förlikningsdiskussioner, kräva att advokaternahar klart för sig i vad mån de har mandat att träffa en uppgörelsevid sammanträdet, alternativt att de kan nå sina huvudmän och fåbesked om hur dessa ställer sig till ett lämnat förslag till förlikning.Har domaren däremot inte klargjort att han avser att göra ett allvarligtmenat försök att hjälpa parterna att förlikas vid sammanträ-

20 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTdet eller på förhand fått beskedet att några förlikningsförhandlingarinte kan bli aktuella, är det enda krav som rimligen kan ställas påadvokaterna att de själva tar ansvar för att söka nå en uppgörelseom och när detta anses lämpligt. Således bör advokaterna kunna geett klart och tydligt svar på frågan om förlikningsdiskussioner börföras vid sammanträdet och i så fall vilken roll, om någon, de villatt domaren skall ha.Advokaterna skall givetvis vara väl bekanta med möjligheternatill medling och ha tagit upp detta alternativ med sina huvudmän.Vid en medling står advokaterna normalt inte i förgrunden påsamma sätt som under en rättegång. Medlaren talar ofta direkt tillparterna. Advokaternas roll är här mer tillbakadragen, men givetviskan advokaternas råd behövas även under medlingen. En medlingkan mycket väl ligga i huvudmannens intresse och det kan givetviskrävas att advokaterna inte av prestigeskäl ställer sig i vägen för ettförlikningsförsök genom medling.En sak till om förlikningsdiskussioner vid förberedelsesammanträdet:om advokater och domare skiljs åt och det ”ligger i luften”att parterna kan komma att förlikas - diskussionen kanske verkadelovande - även om det inte var möjligt att nå hela vägen vid sammanträdet,så bör domaren kräva återkoppling inom viss tid, åtminstonei form av en rapport över telefon (om ej i form av en återkallelseskrift)om hur det har gått och för en diskussion om huruvidadomaren kan vara behjälplig för att parterna skall uppnå en förlikning.Särskilt om frågorNu över till ämnet ”förberedelsesammanträdet som frågestund”. Defrågor som ställs bör först och främst ställas av domaren till advokaterna.Frågorna bör syfta till att reda ut vad som är tvistigt ochostridigt samt att domaren, om det är oklart, skall kunna förståmålet och vad parterna menar. Inte sällan har också advokaternabehov av att ställa kompletterande frågor till varandra (de lär intekunna förvänta sig att domaren ställer alla relevanta frågor ochadvokaterna bör vid denna tidpunkt antas kunna målet bättre ändomaren). Advokaterna bör få tillfälle att ställa sina frågor först

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 21efter att domaren ställt sina. Varje väl förberedd advokat har medsig en frågelista till ett sammanträde för muntlig förberedelse.Advokaternas frågor skall gälla vad som påstås i sak och vilka omständighetersom vitsordas respektive bestrids. Helt nya frågor frånmotpartens advokat kan man inte alltid begära skall kunna besvarasvid sammanträdet, men tidigare ställda frågor som nu upprepas börkunna besvaras. Om en advokat avser att ställa nya frågor vid förberedelsesammanträdetkan det vara lämpligt att dessa överlämnas tillmotparten och domstolen i god tid före sammanträdet. I annat fallkan man räkna med att frågan ”duckas” med standardsvaret: ”Detkan jag inte ta ställning till här och nu, och jag vill förresten fåfrågan förd till protokollet så att jag vet exakt vad jag skall svarapå”. Det är inte mycket vunnet därmed.Domaren kan kräva av advokaterna att de avhåller sig ifrån atthålla små ”förberedande förhör” med eventuellt närvarande partsrepresentanter.Ofta frågar den ena advokaten den andre advokaten något i stilmed ”hur kan du påstå att [det och det], leder till [den eller denrättsföljden], och görs detta även gällande om man istället utgårifrån [det och det]”? Då har advokaterna alltså börjat argumenterarättsligt eller närmare bestämt har den ene advokaten börjat tenteraden andre om dennes rättsliga resonemang! Då är man, enligt vårmening, utanför det område inom vilket svar måste kunna lämnas,och domaren bör inte heller kräva att den advokat som får frågansvarar. Dock bör domaren själv inte dra sig för att ställa den typenav frågor, frågor om juridik, om domaren inte är så inläst på rättsområdet.Advokaterna är i rättsligt komplicerade mål oftare merintresserade av att undervisa domaren än motpartsombudet ävenom en bieffekt blir att motpartsombudet också förstår. De flestaadvokater föredrar att reda ut eventuella missförstånd om juridikeneller, om man så vill, att föreläsa för domaren i god tid före avgörandetframför att läsa om missuppfattningar i domen. Det finnsalltså skäl att domaren, som trots svensk rätts inställning om juranovit curia inte kan vara expert på alla rättsområden, inbjuder advokatenatt förklara juridiken och att han gärna klargör vilket rättsligtstöd advokaten menar finns för den lösning på ett visst problemsom förfäktas. Det finns goda skäl att begära detta, alternativt attadvokaten förklarar att han fram till slutanförandet endast avser att

22 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTåberopa omständigheter och förlitar sig på principen da mihi rem,dabo tibi jus (giv mig saken så ger jag dig rätten) med de risker detinnebär för partens sak. 9Särskilt om planeringVad sedan gäller planeringen av den fortsatta handläggningen ärdet alldeles klart att domaren skall kräva att advokaten har med sigsin almanacka (och att den advokat som inte förmår föra sin egenalmanacka utan istället måste ringa sin sekreterare eller assistentfaktiskt kan få tag på denne). Domaren kan nämligen kräva attadvokaterna deltar i diskussionen om fortsatt tidplan och att advokaternalämnar tydliga besked i frågor som om när nästa inlaga(med överenskommet innehåll) kan inges, hur många (om något)yttranden som behövs därefter och tidpunkter för dessa samt närhuvudförhandling kan hållas. Varje förberedelsesammanträde bordesluta med en skriven tidsplan för fortsättningen fram till ochmed en huvudförhandling. Domaren kan kräva att advokaternamedverkar till detta.Man kan inte alltid komma så långt som man kanske önskat vidett förberedelsesammanträde; låt oss strax återkomma till vad somkan göras om inte tillräckligt resultat uppnås.Först vill vi bara säga följande: Det värsta vi vet kan förekommavid sammanträde för muntlig förberedelse är när, efter de formaliasom alltför ofta tar litet för mycket tid, domaren inleder med att beadvokaterna rabbla upp parternas yrkanden, grunder och därefterger den ene och därefter den andre tillfälle att hålla sakframställning.Detta ger ofta advokaterna den oroväckande signalen att domarennog inte är påläst och vill få målet presenterat för sig. Ochrisken är uppenbar att ett sammanträde som inleds på det sättetnärmast urartar i en grälsjuk debatt mellan advokaterna, vilkensedan helt i onödan skall sammanfattas av en stackars tingsnotarie iett ofta mångordigt protokoll. Denna typ av förberedelse avslutasofta med rättens tillkännagivande att ena parten skall yttra siginom ett visst antal veckor från att protokoll mottagits; som om detvore en vettig startpunkt för en tidsfrist. Den domare som genom-9Detta brukar med juristjargong kallas för att göra en ”lindskogare”; något somkräver mycket is i magen av advokaten. Vårt råd: ”Don’t try it at home”.

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 23för ett förberedelsesammanträde på det sättet borde kanske inte hakallat till sammanträdet vid just den tidpunkten. Lyckligtvis blirdenna typ av förberedelsesammanträden enligt vår erfarenhet alltmer ovanliga.Om vissa svar inte kan lämnas vid ett förberedelsesammanträde,kanske inte ens på frågor som även tidigare ”duckats” är det ofta ettbra sätt att driva målet framåt att avsluta sammanträdet och sättaut en ny tid för fortsatt förberedelse inom högst två eller tre veckor,vid vilken just dessa utestående frågor skall gås igenom. Då blirdet ännu svårare för den advokat som försöker undvika att svara attkomma undan. Advokaten sätts härigenom effektivt under pressoch vet exakt vad domaren förväntar sig. Varför är det så ovanligtatt ett förberedelsesammanträde följs upp av en fortsättning inomett par veckor? Så kan ju ske i form av ett telefonsammanträde, ochdetta behöver ofta inte pågå längre än någon timme. Man hinnermed mycket under en timmes telefonsammanträde om agendan ärklar och tydlig.ProtokolletInte sällan är protokollen från förberedelsesammanträdet onödigtlånga, ibland rentav pratiga. Det torde vara bättre att protokollethålls kort och att det inriktas på vad som eventuellt tillagts ellerändrats när det gäller yrkanden och grunder samt vad som eventuelltvitsordas i sak. Har någon processuell fråga varit uppe skall dengivetvis också återspeglas i protokollet. Rättslig argumentation ochandra synpunkter av pläderingskaraktär behöver däremot, anser vi,inte alls antecknas i protokollet. Advokaten kommer nämligennästan alltid att tycka att argumentationen återges ofullständigteller onyanserat. Slutligen är protokollet ett lämpligt ställe att formaliseraen vid sammanträdet överenskommen eller reviderad tidsplanför resten av rättegången. Advokater gör ofta åtaganden vidsammanträden för muntliga förberedelser. Det finns all anledningatt fästa dem på pränt och att senare följa upp att åtagandena infrias.Som advokat har man tidigt lärt sig att vara tydlig med vad somvitsordas, d.v.s. att avgränsa vitsordandet till förekomsten av ettvisst faktum. Ändå kan vitsordanden inte sällan missförstås, liksom

24 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTannat som sägs vid förberedelsesammanträdet. Med tanke på vilkenvikt domare ofta lägger vid vad som antecknats i protokollet frånden muntliga förberedelsen när diskussion uppkommer senare(kanske vid huvudförhandlingen om exempelvis en taleändring) ärdet med viss bävan man emellanåt avstår från att yttra sig överinnehållet i protokollet även om det är något som man inte heltkänner igen. Vore det inte en lämplig ordning att domaren, innanprotokollet undertecknades och expedierades, skickade ut ett utkastoch bad advokaterna om eventuella synpunkter inom viss tid? Detär rimligt att kräva av advokaterna att sådana svar lämnas på mycketkort tid (inom några få dagar). Så kan lämpligen ske genomstrykningar eller tillägg för hand eller elektroniskt i ett utkast somdärefter återsänds (s.k. ”mark-up”), varefter protokollet skrivs ut.En sista sak om protokollen skall nämnas även om den berörts iförbigående ovan. Det är inte ovanligt att den advokat som härnästhar att yttra sig i målet säger att han eller hon bör föreläggas attgöra detta inom visst antal veckor från att protokollet mottagits.Detta är tröttsamt att höra. Det torde höra till undantagen att vadsom står i protokollet (den faktiska formuleringen) har någon avgörandeinverkan på vad som härnäst skall skrivas eller göras i målet.Eftersom advokaten varit närvarande och förhoppningsvis fångatupp vad som avhandlats vid förberedelsesammanträdet vet dennedärför vad som kommer att stå i protokollet, särskilt i de avseendendär något förväntas av honom. En begäran om att tidsfristen skallbestämmas på detta sätt torde därför vara ett försök att köpa sigytterligare tid, inget annat. Något sådant behov skulle f.ö. inte föreliggaom domaren och advokaterna istället gått igenom hela tidsplanenför hela perioden från avslutat förberedelsesammanträde tillhuvudförhandling, vilket vi alltså menar alltid bör ske. Varje protokollfrån förberedelsesammanträde bör innehålla besked om närhuvudförhandling skall hållas.Särskilt om editionI internationella skiljeförfaranden planeras ofta förfarandet så, atten begäran om ”production of documents” (ungefär edition) skallinkomma vid viss tidpunkt och att yttrande från motparten översådan begäran skall inkomma vid viss senare tidpunkt, varefter

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 25skiljenämndens beslut skall meddelas vid viss tidpunkt och utbyteav handlingar skall ske senast före viss dag. Ofta förordnas det isärskild ”processkrift” eller ”procedural order” att en begäran omedition och motpartens inställning därtill skall följa en viss form,t.ex. ”the Redfern-schedule” 10 , som de flesta känner till och somordföranden annars kan upplysa om. Det har alltså, trots avsaknadenav effektiva tvångsmedel, blivit så vanligt med edition i skiljeförfarandenatt man, för att editionsfrågorna inte skall tillåtas fördröjahandläggningen, inkluderar editionsskriftväxlingen och beslutetsamt verkställigheten därav i tidsplanen redan från början.Dessa inlagor utväxlas då ofta parallellt med övriga inlagor i sak.Det är inte lika vanligt med edition i svenska civilprocesser som iinternationella skiljeförfaranden, men när frågor om edition uppkommersker detta inte sällan på ett ganska sent stadium och tarlång tid att reda ut. Det finns, tycker vi, goda skäl att regelmässigtta upp frågan om edition vid förberedelsesammanträdet, så att betydandeoch oförutsedda tidsförskjutningar kan undvikas. Har mantidigt behandlat frågorna om bevisning och har parterna givit inden dokumentation som de avser att luta sig mot och som de självahar i sin besittning är det möjligt att ganska tidigt fastställa om detfinns behov av editionsförelägganden. Advokaterna har alltså anledningatt tidigt i målet fundera på dessa frågor. I ett av domareoch advokater välskött mål skall behovet av edition inte behövauppkomma sent. När frågan om edition sedan ställs på sin spets ärmotpartens inställning dessutom ofta avvisande. Det torde därförofta vara lämpligt att behandla frågor om edition vid ett sammanträdemellan advokater och domare ansikte mot ansikte istället föratt parterna gräver ned sig i skyttegravarna och skriver långa inlagori ämnet. Ofta är vad som efterfrågas inte relevant. Det är ocksåoklart om de efterfrågade dokumenten finns och vad som skallstyrkas (parten är ute på en ”fishing expedition”). En editionsbegärankan också behöva snävas in från att först ha varit alltför omfattandeoch oprecis. Ofta gör motparten gällande att han inte inneharhandlingarna i fråga. Men det är ofta så att viss edition framstårsom högst rimlig och att ett yrkande om editionsföreläggande där-10Se Alan Redfern, Martin Hunter, Law and Practice of International CommercialArbitration, fjärde uppl. sid 301 f.

26 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTför faktiskt bör bifallas. Detta inte minst p.g.a. det lågt ställda kravetpå handlingarnas förväntade bevisvärde (att de kan ha betydelsesom bevis) och möjligheten att kategorisera handlingar genom atthänvisa till visst bevistema. Genom att öppet diskutera dessa frågoroch kräva att advokaterna tar reda på vad som faktiskt finns (för attundvika omgången med editionsförhör) kan mycket tid sparas ochen ”process i processen” undvikas. Från effektivitetssynpunkt är ettfrivilligt utlämnande av relevanta handlingar utan tvekan att föredraframför editionsföreläggande, men när det är tydligt att partvägrar att lojalt lämna ut handlingar som kan bli föremål för editionsföreläggandeär det bra om detta klarläggs tidigt så att denna”process i processen” kan påskyndas.Avslutande skriftväxling och slutlig bevisuppgiftInlagorna m.m.Den avslutande skriftväxlingen (d.v.s. den mellan förberedelsesammanträdetoch huvudförhandlingen) skall normalt inte varasärskilt omfattande. Det bör i normalfallet handla om en eller tvåinlagor per part. Visserligen kan den första av dessa vara ganskaomfattande, särskilt om målet är ”baktungt” i fråga om bevisningen,och ofta måste advokaterna i det här skedet på nytt sammanträffamed förhörspersoner. Kanske skall så lång tid som sex till åttaveckor erbjudas advokaterna för deras respektive första inlaga efterförberedelsesammanträdet, dock under förutsättningen att ambitionenär att parterna slutligt skall ange sin bevisning i dessa inlagor.Eftersom det nu bör finnas en tidsplan med tid bestämd förhuvudförhandlingen, är det mycket viktigt att advokaterna gör sittyttersta för att följa tidsplanen. Tidsplanen bör följas upp med”halvtidskontroller” och domaren bör kräva att advokaten i god tidmeddelar om tiden inte räcker till, eftersom marginaler visserligenfinns men kanske inte är så stora.I det här skedet är det särskilt viktigt med kommunikation (t.ex.om anstånd beviljas) och att tidsplanen vid behov, men endast vidbehov, revideras. Ofta kan en advokat som överskrider sin frist meden vecka acceptera att fristen för hans nästa inlaga förkortas medmotsvarande tid.

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 27Bevisuppgift (uppdaterad) och något om bevistemataDet är helt naturligt att parts bevisuppgift kommer att se annorlundaut när målet tas till huvudförhandling än den gjorde när denförst avgavs. Bevisning faller bort till följd av vitsordanden ellerefter att påståenden frånfallits. Bevisning tillkommer sedan motpartenvisat sin bevisning och sedan fördjupade intervjuer hållitsmed förhörspersoner och nya omständigheter och handlingar drasfram i ljuset. Man får räkna med att ett flertal förändringar sker.Eftersom alla advokater numera har tillgång till datorer och programför ordbehandling och dokumenthantering är alla gamla inlagori ett mål tillgängliga i elektronisk form. Det finns därför allanledning att kräva att advokaterna varje gång de uppdaterar (ändrar)bevisuppgiften skriver ut hela bevisuppgiften, varvid domarenlämpligen kräver att ändringarna markeras (t.ex. med över- respektiveunderstrykningar). Det är en stor fördel om den slutliga bevisuppgiftenfinns samlad på ett ställe, så att domaren och motpartensadvokat slipper att gå till fem olika inlagor för att pussla ihop den.Detta är också en förövning inför vad advokaterna behöver göra ihovrätten eftersom hovrätten alltid kräver att den bevisning somåberopas anges fullständigt och i ett sammanhang (svepande hänvisningarav typen ”samma bevisning åberopas som vid tingsrätten”godtas som bekant inte där).Vad gäller angivandet av bevistema finns det en konflikt mellan,å ena sidan, parts intresse och, å andra sidan, domstolens och motpartensintresse. Part vill gärna avge bevisuppgift med vida bevistemata,såsom ”till styrkande av motpartens oaktsamhet” eller ”tillstyrkande att avtalet har den innebörd käranden gjort gällande”.Det är rimligt att begära att advokaterna kan skilja på omständigheteroch slutsatser och att bevistemata avser tvistiga omständigheter.Syftet med sådana svävande bevistemata är att man vid ett förhörvill kunna fånga upp något som man till äventyrs inte tänkt på.Många gånger är det inget problem och eventuella överraskningarunder förhören kan hanteras. Motparten vet kanske vad det är sompåstås konstituera oaktsamhet, kanske till följd av parts tydligaåberopanden av rättsfakta, eller så kan situationen lösas genom attmotparten tillåts utvidga bevistemata med sina förhörspersoner föratt därmed bemöta det nya som kommer fram. Andra gånger är det

28 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTemellertid som upplagt för problem vid huvudförhandlingen om enpart tillåtits vara för otydlig. Plötsligt förstår motparten, eller närmarebestämt den advokat som företräder motparten, vad det faktisktär som läggs hans klient till last och att utredningen bristereller så framgår det att den ”svävande parten” velat undanhålla enviktig omständighet som på detta sätt presenteras först på huvudförhandlingeni ett förhör. Sådana situationer kan leda till berättigadekrav på att huvudförhandlingen ställs in och bör givetvis undvikas.Sammanfattning av parternas talanEnligt 42 kap 16 § RB bör rätten, när det är till fördel för handläggningenav målet, göra en sammanfattning av parternas ståndpunkter,så som de uppfattas av rätten. Enligt vår uppfattning är det isnart sagt varje mål av någon betydelse till stor fördel om en sådansammanfattning upprättas. Med tanke på att det är förenat med enhel del arbete att upprätta ett sådant dokument, ett arbete som intesällan visar sig bli onödigt till följd av en sen förlikning mellan parterna,är det rimligt att ställa krav på att advokaterna bidrar. 11 I skiljeförfarandenvill snart sagt varje ordförande att advokaterna e-postar sina inlagor i ”Word-format” till ordföranden eller dennessekreterare, så att funktionen ”copy/paste” kan användas vid upprättandetav reciten. Det finns ingen anledning att inte i en civilprocessbegära samma enkla serviceåtgärd från advokaterna. Attmed hjälp av dessa filer och vad som i övrigt förekommit i måletupprätta en sådan sammanfattning är en perfekt notarieuppgift!Eftersom sammanfattningen inte skall vara en ren”copy/pasteprodukt” finns naturligtvis all anledning att skicka utsammanfattningen för synpunkter till advokaterna. Dessa kan lämnasi form av en ”mark-up”. Tre syften uppnås härmed. (i) Därefterlär det vara svårt för part att ändra sin talan vid huvudförhandling11Enligt de lagändringar som ännu inte trätt i kraft (se not 7 ovan) skall domstolenkunna förelägga parterna (d.v.s. i själva verket advokaterna) att ge in underlag till ensådan sammanfattning, som enligt den nya lagtexten skall kallas för sammanställning.Med ordet sammanställning markeras bland annat att dokumentet ifråga kanpåbörjas långt innan förberedelsen är avslutad och att den successivt byggs ut underskriftväxlingens gång.

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 29eller åberopa nya omständigheter eller bevis utan att detta ansesotillbörligt eller grovt vårdslöst. (ii) Advokaterna får före huvudförhandlingenett ”kvitto” på vad domaren förstått eller inte förstått,vilket kan innebära bland annat tidsvinster. (iii) Advokaternaoch deras huvudmän slipper upptäcka eventuella missförstånd förstvid genomgång av domen, utan kan rätta till dem i god tid.Planering av huvudförhandlingTrycket m.m.Som redan nämnts tycker vi alltså att advokaterna skall inbjudas attdelta vid upprättande av sammanfattningen av parternas ståndpunkter.Advokaterna bör även involveras i att bidra till och lämnasynpunkter på vilka andra handlingar som rätten bör inkludera idet som brukar kallas ”trycket”. Allt som oftast inkluderas i trycket,utöver ovan nämnda sammanfattning och vissa formaliauppgifter,endast de handlingar som åberopats som skriftlig bevisning. Vadsom åberopas som skriftlig bevisning kan vara ganska slumpartat,eftersom det strängt taget sällan är mer än några enstaka handlingar,om ens någon, som är bevismedel i egentlig mening. Däremot ärdet många handlingar i processmaterialet som skall gås igenomunder sakframställningarna, under förhören och kanske också vidslutanförandena.Lämpligen ber domaren advokaterna att sätta ihop vad som iskiljeförfaranden brukar kallas ”core bundle” eller ”common bundle”,i vilken alla de handlingar de vill använda sig av under huvudförhandlingensätts i kronologisk eller annan lämplig ordning. Såsker regelmässigt i skiljeförfaranden, där det f.ö. inte är ovanligt attalla i målet ingivna handlingar, inklusive inlagorna som sådana,sätts in i pärmar och sidnumreras (f.n. är det också på modet attsedan förminska storleken till A5 och kopiera in text på såväl framsombaksidorna varefter alltihopa binds in ett slags små böcker, s.k.”mini-binders” – mycket behändigt!). Sedan har den moderna teknikenslandvinningar gjort att processmaterialet kan presenterasmed IT-stöd (exempelvis i ”Powerpoint” och med kopior av allahandlingar i ”core bundle”). Det finns alltså en hel del här som advokaternaoch deras personal kan hjälpa till med. Vad domstolenunder alla omständigheter bör göra är att ta kontakt med advoka-

30 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTterna och tillfråga dem hur de avser att presentera sin bevisningoch åskådningsmaterial.Planeringsmöte eller liknandePlaneringssammanträde för huvudförhandling bör ofta kunna hållasper telefon. Det är en självklarhet i skiljeförfaranden att advokaternaär med och planerar slutförhandlingen. Eftersom en domstolmåste delge vittnen kallelser är det förståeligt att domstolen villveta hur långa förhören kommer att bli, men att kräva att en advokatkan ange det på förhand är att kräva lite för mycket. Den perfektahuvudförhandlingsplanen är en utopi. Vad som ofta inträffarär att sakframställningarna tar längre tid än planerat och att förhörentar kortare tid. Det enda man vet med säkerhet är att huvudförhandlingenaldrig till punkt och pricka följer manus oavsett hurnoggranna domaren och advokaterna har varit vid planeringen.Huvudförhandlingar skall planeras med mycket luft. Hellre flerakorta dagar än endast en eller få dagar som riskerar att bli för långa,med all den irritation det skapar hos domstolens ledamöter och hosvittnen som får vänta. Och att kräva av en advokat att klara av etttvistemål av någon betydelse på en dag med allt vad det innebär (atthålla sin egen sakframställning, att lyssna på motpartens dito ochdärvid vara uppmärksam på glidningar och ändringar, att analyseraoch anpassa sig till allt som händer och hantera på ”volley” de frågorsom kommer upp, att hålla uppmärksamheten på rättens reaktioner,att svara på frågor i pauser från den orolige klientrepresentanteneller vittnen, att med en samtidig blick på bevistematagenomföra huvudförhör och motförhör och anpassa sig till oväntadesvar, att hinna anpassa sitt slutanförande till vad som hänt underdagen samt att genomföra slutanförandet och lyssna till motpartensdito och kanske replikera samt att få ihop kostnadsräkningen)är nästan för mycket. Endagshuvudförhandlingar är väl tuffa föradvokaterna. Alla inblandade, domare som advokater, har mer attgöra än att sköta en pågående huvudförhandling, så vad gör det omen rättegångsdag blir lite kortare än planerat? Inget, det är en bonus.Kan en huvudförhandling i ett tvistemål inte antas klaras av påen halvdag bör därför regelmässigt två huvudförhandlingsdagarinplaneras.

BERGMAN OCH FLYGT: VAD KAN OCH BÖR DOMAREN KRÄVA AV ADVOKATEN… 31Det är ofta bättre att kalla flera vittnen till samma tid. Av advokaternakan krävas att de ser till att vittnena går att nå och att vittnenainställer sig vid lämpliga tider.FörlikningVid huvudförhandlingens inledning är det inte ovanligt att rättensordförande, som tidigare kanske inte befattat sig med målet eller ivart fall inte varit i kontakt med advokaterna, inleder med att efterhöraom förlikning inte kan träffas. Det är att ställa alldeles förlåga krav på advokaterna. Dessa skall naturligtvis innan huvudförhandlingenpåbörjas ha uttömt möjligheterna till förlikning så attman inte måste börja med att spräcka tidsschemat genom att gå in ien förhandlingsfas. Att sedan en förlikning ändå kan komma attträffas, t.ex. efter att parterna fått anledning att omvärdera processoddsenunder pågående eller efter avslutad huvudförhandling,är en annan sak. Ett minimikrav som kan ställas på advokater ärsåledes att de inte blir förvånade över att frågan om förlikningkommer upp när huvudförhandlingen påbörjas och att de därvidkan ge ett klart och tydligt besked att förlikningsmöjligheternauttömts, emedan det f.n. inte finns förutsättningar för förlikning.SlutordDet viktigaste som vi har velat framhålla i denna uppsats är attdomaren bör kommunicera mycket och öppet med advokaterna, atthöga krav bör ställas på när och hur bevisningen anges, att en tidsplansom upprättas i samråd med advokaterna är nästintill nödvändigför en effektiv ”case management”, att vanliga tekniska hjälpmedelbör användas och att mindre formalism och mer flexibilitet ihandläggningen bör efterstävas.Rättegångsbalken lämnar domaren stor frihet när det gällerhandläggningen av kommersiella tvister. Domaren begränsasfrämst av risken för att den materiella processledningen och andraingripanden kan göra honom jävig; en gräns som svenska domare iallmänhet håller ett betydande säkerhetsavstånd till. Att domarenpå sätt vi föreslagit samspelar något mer med advokaterna än vadsom vanligtvis sker idag lär inte medföra att domaren annat än

32 TILL MINNET AV SÖDRA ROSLAGS TINGSRÄTTundantagsvis kommer ens nära den gränsen. Den svenska rättegångsformenerbjuder många möjligheter för domaren. Rättegångsbalkenlär inte lägga några hinder i vägen för de effektiviseringar,eller om man så vill moderniseringar, som föreslagits i dennauppsats.Det finns, tycker vi, en hel del som kan göras för att effektiviserahandläggningen i civilprocesser. Vi har givit en del exempel i dennauppsats. Det förhåller sig, enligt vår uppfattning, inte så att delånga handläggningstiderna vid tingsrätterna har någon enkel förklaringeller skall skyllas enbart på domarna, domstolsorganisationeneller advokaterna. Allt sker i samspel och rent allmänt finnsdet utrymme att höja kraven något snäpp på samtliga aktörer. Vi äralla, domare som advokater, professionella aktörer med tillgång tilltekniska hjälpmedel och duktiga medarbetare. Vi har relativt storfrihet att agera i de frågor som behandlats i denna uppsats. Vi böranvända de verktyg och den frihet som Rättegångsbalken erbjuderoch vi bör ställa sådana krav på varandra som är rimliga för professionellaaktörer att leva upp till. Domarna skall inte vara rädda föratt höja ribban och ställa tydligare krav på advokaterna - de är vana.Klienterna, som finansierar deras verksamhet, förväntar sig betydligtmer av advokaterna när det gäller t.ex. service och tillgänglighetän de krav vi här föreslagit att domarna bör ställa. Men dessa krävermotprestationer från domarna.