Srebrenica - Göteborgs universitet

SammanfattningHur har rapporteringen sett utmed avseende på källor och partiskhet?Svenska och tyska tidningars rapporteringom massakern i Srebrenicabestår till större delen av helt specificeradekällor. Samtidigt kan det härpositiva resultatet också bero på attde vanligaste källorna är FN och övriga”västkällor”. Flera av de svenskaoch tyska journalisterna vi pratatmed, har påpekat att de undvek källorsom var inblandade i konfliktenoch att de på så sätt vänt sig till källorde uppfattat som neutrala men somockså hade längre avstånd från självahändelsen. Det kan också förklaradet faktum att det inte framkommervad som faktiskt skett i Srebrenica ide svenska och tyska tidningar underden tid som folkmordet i Srebrenicapågick. Det finns en skillnad mellande svenska och tyska tidningarna närdet gäller att låta civila bosniaker ochserber komma till tals. I de svenskatidningarna finns en tendens att istörre mån använda sig av civila källormedan de tyska tidningarna fokuserarpå elitkällor, vilket skulle kunnatyda på ett ställningstagande för debosnienmuslimska offren. De tyskatidningarna ser ut att ha en störredistans och verkar inte lika tydligt taparti för någon sida. Att den vanligastekällan i Politika precis som i tyskatidningar är ” västkällor”, kan vara etttecken på den mörkläggning av folkmordetsom vi sett tydliga tendenserpå och där fokus riktats på västvärldensroll i händelsen snarare än detegna ansvaret. Oslobodjenje är dentidning som har haft flest bosniskakällor, vilket är naturligt eftersom debosniska journalisterna har befunnitsig närmast händelsen.Hur har rapporteringen förändratsöver tid?Politika är den tidning i vårundersökning som genomgått störstförändring. Man har gått från enrapportering där värdeladdade ordsom ”terrorist” har varit vanligaför att beskriva motståndarpartenbosnienmuslimerna. Man har ocksåbörjat använda ordet ”folkmord” föratt beskriva händelserna i Srebrenica.Samtidigt är ordet ”folkmord” inte imajoritet av artiklarna. Man använderoftare det vaga begreppet ”illdåd”.Det tyder på att det fortfarande pågåren utveckling från mörkläggandet avinformation till att fullt ut tala omvad som faktiskt skedde.I den bosniska tidningen Oslobodjenjeär förändringen inte likastor. Vi har funnit att värdeladdadeord har gått mot mer neutrala. Demoniseringenav serber avtar visserligenmen inte i lika stor uträckningsom i Politika.Det största förändringen förframför allt svenska men också tyskatidningar är att de demoniserandebeskrivningarna av serber klingat avefter kriget. Det skulle kunna tyda påatt den svenska och tyska rapporteringenhar drag av det som Galtungdefinierar som ”krigsjournalistik”,det vill säga en polariserande rapporteringdär man dehumaniserar denena parten. Att denna typ av rapporteringavtar i såväl de tyska, svenska,bosniska och serbiska tidningarnastärker dock Hanitzsch kritik motGaltung. Under kriget har journalisterfrån alla länder påverkats av strukturellaproblem som kan ha resulterati dessa demonieringar. I och med attden politiska situationen stabiliserasefter kriget, förbättras möjligheten attfå tag på information och rapporteringenblir mer nyanserad.Hur har journalisternas arbetssituationpåverkats av kriget?Problem med rörelsebegränsningär något som journalister från allade olika tidningarna har gemensamt.Men det finns stora skillnaderi arbetsförutsättningar mellan deinhemska( bosniska och serbiska)och de utländska (svenska och tyska)journalisterna. Medan flera av deutländska journalisterna nämnerproblemet med att få tag på tillförlitliginformation, handlar de bosniskajournalisternas problem framförallt om brist på resurser och för denserbiske journalisten om hot och anklagelserom förräderi. Analysen avvår kvantitativa studie visar som sagtockså, att det har funnits en tydligtendens på mörkläggning av händelseni den serbiska tidningen Politika.De bosniska journalisterna vi talatmed, har befunnit sig närmare självahändelsen och uppger att de har hafttillgång till de närmaste källorna.Det kan vara en orsak till att ordet”folkmord” dyker upp i Oslobodjenjeredan 1995. Samtidigt som det ocksåkan vara ett resultat av ett propagandistisktspråkbruk som vi sett teckenpå när det gäller beskrivningen avserber. De stora strukturella problemsom omgärdat journalister från allaländer kan vara en förklaring till attflera av dem tycker att man ska ställasig på offrets sida och inte vara konsekvensneutral.Av: Sarah Görsch57