Srebrenica - Göteborgs universitet

Salih Brkic är huvudredaktörpå Bosniens federala TV-stationoch säger om sig självatt han är en av dem som kanmest om Srebrenica. Hanhar en privat samling av flerahundra radio- och TV-inslagpå kasetter.– Jag var en av dem sominvesterade mycket i detta.Under kriget köpte jag kasetternär jag saknade bröd.Bosniens ”Federalna Televizija”har sina kontor i källaren avBosniska kulturcentret i Tuzla.Rummen som huvudredaktörenSalih Brkic arbetar i är trångaoch slitna. Han sitter på en stol,med jackan på, kedjeröker ochtittar mig intensivt i ögonen närhan berättar. Det känns som atthan försöker sluka mig med sinberättelse.– Ett halvår innan visste jag,jag kände på mig att det skullebli illa i Srebrenica. Mina kollegorsa att jag tjatade för mycketom Srebrenica, att det hade lugnatner sig där. Men tyvärr hadejag inte fel, säger han.I början talar han lågt. Hanberättar hur bränslet i hans biltog slut när han första gångenskulle åka till Srebrenica. Hanfick skjuts, och de sista en ochen halv kilometerna sprang hantill flygfältet där helikopternskulle lyfta, men han missadeden. Andra gången lyckades hankomma till området utanför Srebrenicamed en kameraman ochfilma kvinnorna och barnen somflydde staden. Och då, när hanberättar om offren, blossar hanupp. Han reser sig från stolen,slår näven i bordet framför ochpekar svepande mot sin samlingav inslag.– Man kan anklaga mig för vadman än vill men jag har kasetter,dokument… Kasetter ljuger inte.Jag tackar Gud att det finns tekniksom kan dokumentera detta,säger han.Han berättar om flera av sinavänner som dog under Bosnienkriget.Han säger varje människasförnamn och efternamn undersamtalet och påpekar varjegång att det var hans närmstavänner.– Jag gjorde ett reportage somjag kallade ”De dödar oföddaFoto: Sofi Cederlöfbarn”, säger han.Sedan berättar han, med ettåterfunnet lugn, att reportagethandlade om när Tuzla granatbeskötsav bosnienserbiska trupperoch flera människor dog. Enav dem var en höggravid kvinna.Läkarna försökte rädda barnetmed kejsarsnitt, men också barnetdog av egna granatskador.Salih Brkic och hans kameramanföljde med kvinnan in i operationssalen.Jag försöker ta upp frågan omsaklighet och objektivitet i en sådanrapportering.– Objektivitet, det är att sägasanningen. Allt detta är sant, jaghar vittnen, säger han.När vi skiljs åt ber han omursäkt för sitt hetsiga temperament.Han påpekar att han intekänner något etniskt hat och försäkrarmig flera gånger att hansjälv har serbiska och kroatiskasläktingar. Han är mycket månom att hälsa med ”Salam aleykum”(arabisk hälsning) innanhan går till sin bil.Av: Marijana Milekovic48