Srebrenica - Göteborgs universitet

tidningen ”Tribina” påverkadeshårt av kriget, i alla fall rent fysiskt.– Under kriget fick jag mätahur stark jag var som person. Påen dag blev jag av med allt jaghade. Vi var på gatan med våratvå barn. Inget jobb, ingenstansatt bo, inga pengar, ingen mat…Folk bröt samman. Jag gjordeinte det. Jag hade tur som hadeen syster i Split, Kroatien, ochdit kunde jag skicka mina barn.Den serbiske journalistenMilos Vasic menar att det finnsstunder som får bägaren att rinnaöver.– Förr eller senare ser man ettlik för mycket och då får mannog, säger han. Men egentligenblev jag inte så illa berörd av attse lik, de var ju redan döda. Mestupprörd blev jag när jag såg flyktingar,till exempel en gammalkvinna som gick med en litenplastpåse i handen med lite grejeri. Den bilden förföljer mig.Synen på vad som är journalistensroll i krig hade både likheteroch skillnader bland deolika journalisterna. Att skrivadet som är sant, så långt det gårvar ett vanligt svar. Samtidigtsom vissa såg sin roll som någotväldigt konkret, till exempel attrapportera om människors vardag.– Man ska berätta vad somhänder för läsaren, anser Gunillavon Hall. Vi journalister är oftade som är först på plats när detgäller krig och därför är det viktigaframför allt att få ut information.Men det handlar ocksåom att förklara varför det händer.Man måste sätta saker i ettsammanhang för läsarna.Den bosniska journalisten AlmasaHadzic har en väldigt specifiksyn på vad journalistens rollunder kriget var.– Det viktigaste tycker jag äratt journalister hjälper att avslöjabrott mot civila. Jag tycker inte”Förr eller senareser manett lik förmycket ochdå får man nog.om att döma ut människor omjag är osäker vems fel det är. Mendet viktigaste tycker jag är att desom är skyldiga ska ses på separatfrån sin etniska grupp. Jag tyckerinte man ska skylla på ett heltfolk för brott begångna av individuellamänniskor. Brottslingarhar namn. Det är också en viktigroll som journalister har, att intebeskylla alla serber för det somnågra av dem gjorde.Av: Sofi Cederlöf21Hade Galtung rätt?Intervjuerna med våra journalisterbekräftar en del av Hanitzsch kritikmot Galtungs teori om fredsjournalistik,det finns många faktorer sompåverkar journalisternas arbete ikrig. I stort sett alla som vi pratatmed, både inhemska och utländskapratar om rörelsebegränsning,svårigheter att få hem material ochpress från redaktionen att skriva artiklar.De utländska journalisternamenar dessutom att det gäller atthitta en bra tolk för att inte informationska gå förlorad och att detär svårt att kontrollera om ens källorljuger eller talar sanning.Däremot verkar det som att en del avpunkterna i Galtungs fredjournalistikåterfinns som ideal hos några avjournalisterna. Till exempel säger juAlmasa Hadzic att de skyldiga skases separat från sin etniska gruppoch att brottslingar ska namnges,vilket också Galtung tycker: ”Givename to all evil-doers.”Av: Sofi Cederlöf’Hur många våldtagnahar du träffat?’Jag kände personligen att närman börjar märka att en historiagår runt så vill man intesprida den vidare. Det kanvara svårt, för det kan varahistorier som de har dragit påCNN och så ringer de hemifrånoch säger ’Öh, va fan, dumåste ha tag i nån som harfått halsen avhuggen samtidigtsom hon blev våldtagensamtidigt som deras barnfick titta på medan pappanblev upphängd i ett träd, fördet finns en sån familj’ ochman tänker ’Mmm…’ Detblir lätt en sån hets kringdet hela. Men då tycker jagatt det är min skyldighet attligga lågt.Ulrika By jobbade som sommarvikariepå DN när hon blevnerskickad till Tuzla i Bosnienför att rapportera om kriget ochintervjua de flyktingar som komtill Tuzla, framförallt från Srebrenica.Hon hade tidigare, somreporter på Närkes Allehanda,gjort ett reportage från Kroatien.– Det fanns ingen som jobbadeden här perioden som varkenville eller hade tidigare erfarenhet.Så då frågade de mig. Ochdet var ju helt omöjligt att tackanej till, även om man vet att det ärbland det svåraste man kan göra.Men jag kommer också ihåg attdet var personer på redaktionensom var jätteirriterade över attjag skulle åka.