Srebrenica - Göteborgs universitet

diostationerna, så väl som vissatidningar som hade en starkkommunistisk tradition, var oftaberedda att hylla regeringen i sittrespektive land och kritisera allasom var ”emot” dem. Men 90-talet var också en period då nya,regimkritiska tidningar skapades.– Under 90-talet var alltinguppdelat i två sidor. Alla de storamedierna, med störst spridning,var regeringstrogna. Där fannsabsolut ingen objektivitet. Oberoendemedier däremot ville visaatt de var regimkritiska, meninte heller de var fullständigtobjektiva. De var inte tillräckligtkritiska mot oppositionspartier,berättar medieprofessorn viduniversitetet i Belgrad, Rade Veljanovski.Kulminationen kom den 5 oktober2000. Efter NATO bombningenoch flera månader avlandsomfattande demonstrationerbröt sig demonstranterna ini stadshuset, TV-huset och fleraolika myndigheter i Belgrad. TVapparaternaslocknade. Efter etttag dök det upp blodiga, svartkläddamän på TVn. De fumlademed kamerorna och utrustningen.De förklarade att Milosevicstid var över och att RTS (RadioTelevizija Srbije) inte längreskulle vara regimtrogen.Rade Veljanovski, med erfarenhetfrån radiojournalistik,fanns i radiohuset då det anföllsav demonstranterna.– Min nuvarande fru och jagförsökte starta TV-programmetigen. Det var jobbigt, småsabotage utfördes, de klippte avsladdarna, förstörde… Och detav olika anledningar: de ena föratt de inte ville att regeringen skakunna använda studion, och deandra för att oppositionen inteska göra det. Det var lite löjligt,säger han.Situationen i Bosnien var liknandemen förändringen kom”Det räckerinte längreatt kalla sigett ’regimkritisktmedium’ föratt vinna folks förtroende.inte lika plötsligt. Semso Tucakovic,medieprofessor vid universiteteti Sarajevo, berättar omuppdelningen mellan serbiska,kroatiska och bosniakiska (bosnienmuslimska)medier som ärparallellt verksamma i Bosnien.– När aggressionen mot Bosnienbörjade fanns tre mediesystem.De gamla kommunistiskamedierna upphörde inte utanblev oberoende. Så länge somdet finns tre olika system kaninte Bosnien bli en stabil stat,säger han.Idag är situationen mycketmer nyanserad. Det räcker intelängre att kalla sig ett ”regimkritisktmedium” för att vinna folksförtroende. Fler nyanser hardykt upp i mediernas rapportering,och mer krävs av dem. Derassituation präglas fortfarandeav politik och av bråk sinsemellanmen man kan ana att mediernaalltmer får sin självklara rolli samhället.– Efter den 5 oktober 2000finns objektivitet och ”objektivitet”,berättar Rade Veljanovski.Enligt honom fortsätter vissamedier att följa den gamla nationalistiskalinjen, och vissa nyamedier är ”salongsnationalister”,falska kritiker av de nuvarandemakthavarna. Men han påpekarockså att de nya medierna harspelat en viktig roll och att detvar de som har drivit utvecklingenframåt.Text och foto: MarijanaMilenkovicI väntan påKopanjaMarijana MilenkovicVILL MAN BLI UPPFATTAD somkorkad kan man testa att ringa runt iSerbien och fråga efter någon journalistsom har jobbat med händelserna iSrebrenica i juli 1995. Svaren varierar,men garanterar mycket nöje, bådeför den som ringer och för den somsvarar.Det svaret man oftast får om manfrågar Srebrenicafrågan är att den somsvarar knappt känner till vilket universumden staden ligger i. Själva ordetSrebrenica fungerar som ett krutpaket.Kombinerat med datumet ”juli 1995”i ett telefonsamtal kan den ibland orsakaatt luren läggs på eller att man blirskickligt kopplad till just den personpå företaget som kan minst om detta.Under vårt sökande stöter vi pånamnet Zeljko Kopanja. Han ärhuvudredaktör på en dagstidning i RepublikaSrpska, den serbiska entiteteni Bosnien som skapades efter kriget. Ien intervju med Peoples Magazine harhan sagt att han har en regimkritisktidning och att han inte accepterar attnågon begår folkmord i hans namn.År 1999, en dag efter han fyllde 45 år,förlorade han båda benen i ett attentat.Efter det har han återgått till sammajobb och förövarna har aldrig gripits.Vi försöker nå honom flera gånger fören intervju men sekreteraren säger atthan är upptagen. ”Jag har gett honommeddelandet men han är upptagen.””På möte.” ”Hemma förkyld.” ”Vet interiktigt var han är idag….”Vi hör rykten om hur RepublikaSrpskas president har finansierattidningen. Vi hör också att han intevar riktigt förtjust i den regimkritiskehuvudredaktören. Allt är bara rykten.Vi hoppas att Zeljko Kopanja till slutkommer ge oss en intervju om hur frihan får vara som journalist.Vi väntar fortfarande på samtal frånhonom.14