Srebrenica - Göteborgs universitet

LedareHur ska journalister rapportera i krig?Krigets första offer är sanningen,skriver författaren och journalistenPhilip Knightley. Han kunde likagärna syfta på nationernas omfattandeförsök att styra informationeni etermedierna, som motståndenjournalistiken möter i en krigszon.Begränsad rörelsefrihet, ryktesspridning,brist på information och inteminst hot mot ens egen säkerhet- från stat, soldater och minor.Är det något som bekräftats undervårt arbete så är det de kompliceradearbetsvillkor som krigskorrespondentenmåste förhålla sig till.Varför är det då så viktigt attutreda journalisternas roll i krig? Föratt medborgarna i en demokrati skallkunna ta ställning till en kompliceradkonflikt krävs att det finns en öppenoch balanserad rapportering. Dettahar blivit än mer uppenbart efterBush administrationens propagerandeför attacken mot Irak 2003, dåadministrationen aldrig presenteradeett nyanserat underlag av fråganför amerikanerna att ta ställningtill. I detta, liksom många andra fallgrundas medborgarnas ställningstagandetill stor del på mediernasrapportering. Därför är det av högbetydelse att pressen använder sig avflera källor och tydligt redovisar demi texten så att läsarna kan bedömaderas trovärdighet.I länder som befinner sig i enkonflikt riskerar medierna att låsas ien aggressivare journalistik. De kanmedvetet eller omedvetet rekryterastill det egna landets krigsansträngningoch polarisera konflikten i sinrapportering. Faran är, enligt FredsforskarenJohan Galtung, att dettabidrar till att förvärra konflikten ochminska analysen av bakomliggandeorsaker. Med hjälp av hans modellöver freds- och krigsjournalistik villvi se ifall denna typ av begränsningaräven påverkar svenska medier.Vi har läst om flera fall där serbiskaoch bosniska soldater underkriget tvingas minska grymheternanär media närvarar för att undvikaatt stöta sig med det internationellasamfundet. Det går så långt att bådasidor kräver att media närvarar vidfångutbyten för att minska risken attutsättas för bakhåll. Onekligen verkarmedia ha ett stort inflytande på destridande parterna i krig.Under bosnienkriget valde mångajournalister att engagera i konfliktenför att minska lidandet. Kritiska kollegoroch forskare menar att det inteär en roll en reporter bör ta. Men hurförhåller sig svenska och tyska tidningartill en engagerad journalistik?I sidorna som följer utreder vikrigsjournalistik med utgångspunkti massakern i Srebrenica som börjadeden 11:e juli 1995. Det som görfolkmordet i Srebrenica lämpligtatt studera är att det rör sig om enhändelse som fortgår flera dagar ochsom det till en början rådde stormedial osäkerhet kring. Det är ocksåen händelse som senare kom att fåmycket stor uppmärksamhet i mediaoch där vi även i journalistik från i årkan fortsätta leta efter förändringaröver tid.Av:Harald BaltzerFakta om arbetetVårt arbete är uppdelat i en kvantitativ och en kvalitativ undersökning.Den kvalitativa är baserad på intervjuer med 7 journalister som rapporterat under kriget.Den kvantitativa delen är baserad på kodning av artiklar med huvudfokus på massakern i Srebrenica. I dennaundersökning har vi använt oss av sju tidningar fördelade över Sverige, Tyskland samt Bosnien och Serbien.Av detta material har vi läst över 600 artiklar och kodat 443.Utöver våra undersökningar har vi intervjuat forskare och mediekonsumenter.Djupintervjuer har genomförts med totalt 26 personer. Dessutom har 9 personer intervjuats för voxpop.2

Freds- och konfliktforskaren svararVad var orsaken till kriget iBosnien?Det har alltid funnits en konfliktmellan serber och kroater omBosnien. När Titos partisanervann kriget 1945 mot de kroatiskaustaserna (extremnationalistiskorganisation) och de serbiskacetnicsen (rojalister, idagäven nationalister) skapades detsocialistiska Bosnien och Hercegovina.Tito som ville återskapafred i landet fann lösningen iatt Bosnien skulle tillhöra allatre folkgrupper: bosniaker (bosnienmuslimer),bosnienserberoch bosnienkroater. Alla trefolkgrupper delade på makteni landet så mycket som möjligt.När kommunistpartiet splittrades1989 och den ekonomiskakrisen i landet började, komproblemen. Jugoslavien börjadefalla samman. Slovenien ochKroatien bröt sig ur och fråganvar vad som skulle ske med Bosnienoch Hercegovina. Serbernatyckte att varje folkgrupp i Bosniensjälva skulle få bestämmaom de ville fortsätta tillhöra Jugoslavieneller bryta sig ur. MenBosnien kunde inte delas territorielltför i många områden bestodbefolkningen av både bosnienkroater,bosnienserber ochbosniaker. När man så till sluthöll folkomröstning i Bosnienom saken blev resultatet att landetskulle bryta sig ur Jugoslavien.Då började bosnienserbiskaparamilitära grupper ta makt ide kommuner de hade majoriteti och som de tyckte att de haderätt till. Så började den etniskarensningen och med den kriget.Vad var resultatet av kriget?Alla sidor lyckades genomdrivasin ”etniska rensning”. Det finnstre etniskt rena områden idag,ett bosnienkroatiskt, ett bosniakisktoch ett bosnienserbiskt.Alla sidor höll på med den etniskarensningen. Men den bosnienserbiskasidan kom längsteftersom de hade störst militärmakt de två första åren av kriget.Den bosniakiska armén rensadedock också stora områden påbosnienkroatisk befolkning.Vem vann kriget?Moraliskt har alla förlorat. Menstrategiskt och politiskt kanman säga att bosnienserbernahar vunnit mest eftersom de fåttsin entitet, Republika Srpskaerkänd och den har ganska storautonomi. Bosnienkroaternaoch bosniakerna måste å sin sidadela republik och den minstagruppen, bosnienkroaterna, harganska stor makt. Det pågår enpolitisk kamp mellan bosnienkroaternaoch bosniakerna omvem som ska ha mest makt.Roland Kostic är fil. doktor ifreds- och konfliktforskning vidUppsala universitetAv:Sarah Görschkontroll över områden med stor serbiskbefolkning för att möjliggöra en senareanslutning till den nya FörbundsrepublikenJugoslavien, bestående av Serbienoch Montenegro, som utropades 27 april1992. Omfattande tvångsvisa folkomflyttningar,s.k. etnisk rensning, genomförsframför allt i de av serber ockuperade områdenamen även i områden kontrolleradeav kroater och bosniaker.Huvudstaden Sarajevo utsätts för långvarigbeskjutning av serbiska trupper och enbelägring som bara i ringa mån kan lindrasgenom hjälpsändningar skyddade avFN-förband.1995 Den skyddade FN-zonen Srebrenicablir anfallen av bosnienserbiska styrkor,anförda av överbefälhavaren Ratko Mladic.Omkring 8000 män och pojkar tillfångatasoch dödas i en omfattande massaker.Efter ännu ett granatanfall mot civila iSarajevo i augusti, inleder NATO en tvåveckors luftoffensiv mot artilleriställningaroch olika strategiska mål på bosnienserbisktområde. Samtidigt går kroatiskastyrkor till anfall tillsammans med regeringsarméni Bosnien.I december undertecknar de stridande parternaDaytonavtalet som sätter punkt förtre års krig. Enligt avtalet delas Bosnienoch Hercegovina i två enheter, RepublikaSrpska (Serbiska republiken) och den, sedan1994 på papperet existerande, Bosniakisk-kroatiskafederationen. Den nya konstitutioneninnehåller svaga gemensammainstitutioner och enheterna men bibehållerskilda militär-, polis- och rättsväsen.En internationell styrka, IFOR, sätts inför att, under ett år, övervaka trupptillbakadragandeoch demobiliseringUnder kriget fördrevs över två miljonermänniskor från sina hem. Alla parter, särskiltden serbiska sidan, har enligt internationellabrottsutredningar begått grovabrott mot de mänskliga rättigheterna. 100000 människor dog på grund av kriget.Källa: Nationalencyklopedin och Min-4

På besök i ensargad stadBussen från Sarajevo går klockan sex. Det är enkall morgon och vi är på väg till Staden.Vi brukar kalla den så, för att inte uppröra någonpå endera sidan. Det som hänt där var så fasansfulltatt det är svårt att greppa. I tidningsartiklarnavi läst beskrivs det som allt från folkfördrivningoch etnisk rensning till massaker och folkmord.Över 8000 män och pojkar dog.Och nu sitter vi på bussen dit. Till staden varsnamn betyder silvergruva på bosniska, Srebrenica.6

tillbaka, undrar vi.– Det var skönt att kommatillbaka, men det var inte så finthär längre, svarar han.Vi väntar på en utveckling,men den kommer aldrig. Så kanskeär det som tolken säger, attde är väldigt trötta på att prataom det. Och det är nog inte såkonstigt heller. Sedan 1995 harotaliga inhemska och utländskajournalister varit här. I en av destörsta bosniska tidningarna,Oslobodenje, har det skrivitsspaltmeter om Srebrenica genomåren. Senast 2009, på årsdagarnaav massakern, ägnadetidningen ett tjugotal artiklar åtmassakern. Men Mladen tyckerinte att medierapporteringenhar varit nyanserad.– Medierna drar alltid uppdet negativa om Srebrenica. DetMinnesplatsen i Potocari.finns aldrig plats för något positivt,menar han.Trots den negativa mediebildenav hans hemstad tyckerhan inte att det leder till någonkonkret hjälp från de styrande i”På varje gravstenfinns eninskriptionpå arabiska:”Du ska inte kalladem döda som dogpå Guds väg, delever men du kaninte känna det.”Banja Luka och Sarajevo.– De bara pratar. Men vi seraldrig röken av några pengar ellerinsatser.Istället får man förlita sig påutländskt stöd. House of Trustdrivs framför allt med stöd avden tyska organisationen AWOBremerhafen och med hjälp avderas pengar jobbar man blandannat för att förbättra situationenför de unga i Srebrenica.Man har till exempel hållit kurseri datorkunskap och språk ochstartat fritidsgårdar.Vår tolk Emir ser trots dettainte sin framtid i Srebrenica.– Om jag fick chansen skullejag flytta härifrån så fort sommöjligt. Det är svårt för de ungahär, det finns inte så mycket jobb,säger han strax innan vi lämnarHouse of Trust för att bege osstill minnesplatsen för massakerni grannbyn Potocari.

Man har lämnat utrymme för att kunna fylla på med de namn som eventuellt kommer att dyka upp.Vi hoppas på att få en intervjumed någon som arbetar förminnesplatsen. Men väl frammemöts vi av beskedet att man harslutat ge intervjuer. Vi får svaretatt tidigare uttalanden från minnesplatsenspersonal har missbrukatsoch använts i fel sammanhang.Det de kan erbjuda ären guidad tur.Guidens röst är det enda sombryter genom tystnaden som råderpå minnesplatsen. Mittemotbegravningsplatsen ligger denbyggnad där de holländska FNsoldaternahade sin bas underkriget. Den 11 juli flydde 25 000människor hit från Srebrenica.De bosnienserbiska truppernahöll på att bryta sig igenom denskyddade FN-zonen och invånarnaförsökte i panik ta sig genomdet omgärdande taggtrådsstängslet,till det som de uppfattadesom sin sista möjlighet tillskydd. Men de holländska soldaternasläppte bara igenom gravidakvinnor och sjuka människor.En majoritet av människornavar utlämnade till de bosnienserbiskatruppernas våld. Mångaflydde så upp i skogarna och börjadeden milslånga vandringenmot den bosnienmuslimska stadenTuzla. Omkring 4000 av deklarade sig ända fram. 6000 blevtillfångatagna av de bosnienserbiskatrupperna och avrättade.De människor som var kvar i Potocariblev uppdelade; kvinnoroch barn satte man på bussaroch körde bort mot Tuzla, därde togs emot i bosniska flyktingläger.Männen höll man kvar ifångenskap. Så småningom blevde avrättade.Det visar sig att vår guide ärbosnienmuslim och att han varhär de där julidagarna 1995. Vadhände med honom?– Jag hade tur, det är allt mankan säga om det, svarar han påvår fråga. Sedan fortsätter hanlugnt och sakligt berätta om allfakta kring massakern.På några av gravarna växerännu inget gräs. För bara någramånader sedan, närmare bestämtden 11 juli i år begravdes471 personer som organisationenICMP (International Commissionon missing Persons) lyckatsidentifiera. Sedan 1996 harman identifierat 3749 offer. Merän 5000 återstår. Det tar sin tideftersom bosnienserbisk militären tid efter massakern grävdeupp och flyttade runt delar avkropparna till andra gravar. Olikadelar av en och samma kroppkan därför ligga utspridd i olikagravar, och enligt muslimsk lagkrävs det minst 70 procent av enkropp för att det ska kunna blifråga om begravning.I ena änden av minneplatsenfinns en allmän grav som ännu ärtom. Den är avsedd för de kropparsom eventuellt inte kommerkunna identifieras.10

Fjorton år har gått sedan massakernoch fortfarande är detmånga som inte har fått begravasin anhöriga. Och först nu ställsen av de ansvariga för massakern,Radovan Karadzic, inför rätta.Vi spatserar vidare runt begravningsplatsen.Tusentals vitagravstenar i absolut symmetriskarader omger oss och sträcker utsig en bit upp på slänten längrefram. På varje gravsten finns eninskription på arabiska: ”Du skainte kalla dem döda som dog påGuds väg, de lever men du kaninte känna det.”Vi viftar frenetiskt till varendataxi som passerar oss på vägenutanför minneplatsen. Ingenstannar men det känns som allavänder sig om och tittar efteross. Till slut lyckas vi få en taxi.Chauffören lurar oss visserligenpå pengar, men vi är ändå lätttadeatt vi lyckats ta oss tillbaka.Vi vandrar planlöst runt på huvudgatan.Försöker lite diskretfotografera. En ståtlig vit moskétornar upp sig högt över hustaken.Här och där gapar trasigahusfasader mellan hus som serhelt omärkta ut av kriget. I etttegelhus där framsidan är heltraserad hänger tvätt på en lina.Bor det folk där?Trots flera erbjudanden från personalenpå House of Trust omhusrum över natten, beslutar vioss för att ta sista bussen tillbakstill Sarajevo. Det känns alltförlockande att lämna Srebrenica.Men varför känner vi ett sådantobehag över att vara här? Alla vihar stött på här har ju varit trevligaoch hjälpsamma. Lite skamsnaöver vårt beslut men ocksålättade sätter vi oss på bussen.Bredvid oss sitter en ung tjejmed en hundvalp.– Vilken söt hund, vad heterden?Tjejen ser glad ut och svararatt den heter Niki. Äntligen servi vår chans att prata med enSrebrenicabo.– Så du är från Srebrenica?frågar vi.Tjejen nickar, vänder sig bortoch stirrar ut genom fönsterrutan.Vi gör inga fler försök att taupp kontakten under den slingrigafärden genom bergen, bortfrån Srebrenica.Av: Sarah Görsch ochSofi CederlöfFoto: Sofi CederlöfHär och där gapar trasiga husfasader mellan hus som ser helt omärkta ut av kriget.11

Medier som intekunde hanterafrihet”Det var som om någon tryckte på en knapp. Även den gamla jugoslaviskanyhetsbyrån TANJUG började rapportera att ’de demokratiskastyrkorna äntligen hade vunnit’. Det var ju samma människor som rapporteradepå ett helt annat sätt innan den 5e oktober!” Såhär berättarRade Veljanovski, före detta radiojournalist och medieprofessor vidBelgrads universitet, om statskuppen som inträffade i Serbien år 2000.Journalisthögskolan (Fakultet Politickih Nauka) i Belgrad

13Gågatan i centrala BelgradMedierna i Jugoslavienhar alltid varit underinflytande av politikenoch dess omfattande och frekventaförändringar. Journalisthögskolani Serbien och Bosnienidag är en del av ”Politiska fakulteten”där man, förutom journalistiken,också läser historia ochsociologi.Under kommunismen betraktadesjournalister som ”samhällspolitiskainformationsarbetare”vars jobb för det mesta gickut på att tjäna Kommunistpartietsintressen på bästa möjligasätt.– Jag ville inte bli medlem iKommunistpartiet, men jag vartvungen att bli det. Det var intelätt att vara journalist, man ficklyssna på partiets linje, konstaterarKosta Dimitrijevic, pensioneradkulturskribent från tidningen”Politika”.Trots det påstås det ofta attmedierna i Jugoslavien underkommunismen var friare än vadmedierna var i andra kommunistiskaländer.”Läsare, lyssnare och tittarefick del av en större variation iSocialistiska Federativa RepublikenJugoslavien än i restenav östra Europa” (G. Robinson:”Tito’s Maverick Media: The Politicsof Mass Comunication)Under 1980-talet föll denkommunistiska regimen ochett flerpartisystem infördes. Destörsta medierna hade då intehunnit utveckla sitt självständigatänkande. Däremot fick nationalistiskatankar, som generelltgoslavien ett kungadöme. KungenAleksandar Karadjordjevic,Jugoslaviens härskare från 1929till 1934, var en absolutist somförbjöd oberoende politiska partieroch medier. Överlag fannsingen längre period under Jugoslavienshistoria då mediernakunde utveckla sig. Journalistenpå den bosniska dagstidningen”Dnevni Avaz”, Almasa Hadzic,tycker att medierna inte var utveckladenog för att kunna hanterade skärpta politiska förhållandenaunder 90-talet.– Under kommunisttiden fickman instruktioner om vad manska skriva från Centralkommittén.Sen fick vi för mycket demokratioch vi kunde inte hanteradet så vi började slåss, påpekarhon med ett skratt.Under 90-talet blev mediesituationenallt mer polariserad.För vissa betydde frihet att deäntligen kunde uttrycka känslorav nationell tillhörighet. Andrauppfattade friheten som sin rättatt kritisera alla, även de ”egna”.Från den här situationen utveckladestvå tydliga linjer, somvar i samspel med den politiskascenen. De statliga TV- och ra-”Jag ville intebli medlem iKommunistpartiet,menjag var tvungenvar förtryckta under kommunismen,större plats. Så här beskriverRade Veljanovski, medieprofessorvid universitetet i Belgrad,den utvecklingen.– I varje (jugoslavisk) republikbörjade de skriva kritisktom de andra republikerna. Påså sätt kom de närmare sin egenregering, som fortfarande hadestarkt inflytande. De påverkadevilka som skulle jobba inom medierna,säger han.Innan kommunismen var Ju-

diostationerna, så väl som vissatidningar som hade en starkkommunistisk tradition, var oftaberedda att hylla regeringen i sittrespektive land och kritisera allasom var ”emot” dem. Men 90-talet var också en period då nya,regimkritiska tidningar skapades.– Under 90-talet var alltinguppdelat i två sidor. Alla de storamedierna, med störst spridning,var regeringstrogna. Där fannsabsolut ingen objektivitet. Oberoendemedier däremot ville visaatt de var regimkritiska, meninte heller de var fullständigtobjektiva. De var inte tillräckligtkritiska mot oppositionspartier,berättar medieprofessorn viduniversitetet i Belgrad, Rade Veljanovski.Kulminationen kom den 5 oktober2000. Efter NATO bombningenoch flera månader avlandsomfattande demonstrationerbröt sig demonstranterna ini stadshuset, TV-huset och fleraolika myndigheter i Belgrad. TVapparaternaslocknade. Efter etttag dök det upp blodiga, svartkläddamän på TVn. De fumlademed kamerorna och utrustningen.De förklarade att Milosevicstid var över och att RTS (RadioTelevizija Srbije) inte längreskulle vara regimtrogen.Rade Veljanovski, med erfarenhetfrån radiojournalistik,fanns i radiohuset då det anföllsav demonstranterna.– Min nuvarande fru och jagförsökte starta TV-programmetigen. Det var jobbigt, småsabotage utfördes, de klippte avsladdarna, förstörde… Och detav olika anledningar: de ena föratt de inte ville att regeringen skakunna använda studion, och deandra för att oppositionen inteska göra det. Det var lite löjligt,säger han.Situationen i Bosnien var liknandemen förändringen kom”Det räckerinte längreatt kalla sigett ’regimkritisktmedium’ föratt vinna folks förtroende.inte lika plötsligt. Semso Tucakovic,medieprofessor vid universiteteti Sarajevo, berättar omuppdelningen mellan serbiska,kroatiska och bosniakiska (bosnienmuslimska)medier som ärparallellt verksamma i Bosnien.– När aggressionen mot Bosnienbörjade fanns tre mediesystem.De gamla kommunistiskamedierna upphörde inte utanblev oberoende. Så länge somdet finns tre olika system kaninte Bosnien bli en stabil stat,säger han.Idag är situationen mycketmer nyanserad. Det räcker intelängre att kalla sig ett ”regimkritisktmedium” för att vinna folksförtroende. Fler nyanser hardykt upp i mediernas rapportering,och mer krävs av dem. Derassituation präglas fortfarandeav politik och av bråk sinsemellanmen man kan ana att mediernaalltmer får sin självklara rolli samhället.– Efter den 5 oktober 2000finns objektivitet och ”objektivitet”,berättar Rade Veljanovski.Enligt honom fortsätter vissamedier att följa den gamla nationalistiskalinjen, och vissa nyamedier är ”salongsnationalister”,falska kritiker av de nuvarandemakthavarna. Men han påpekarockså att de nya medierna harspelat en viktig roll och att detvar de som har drivit utvecklingenframåt.Text och foto: MarijanaMilenkovicI väntan påKopanjaMarijana MilenkovicVILL MAN BLI UPPFATTAD somkorkad kan man testa att ringa runt iSerbien och fråga efter någon journalistsom har jobbat med händelserna iSrebrenica i juli 1995. Svaren varierar,men garanterar mycket nöje, bådeför den som ringer och för den somsvarar.Det svaret man oftast får om manfrågar Srebrenicafrågan är att den somsvarar knappt känner till vilket universumden staden ligger i. Själva ordetSrebrenica fungerar som ett krutpaket.Kombinerat med datumet ”juli 1995”i ett telefonsamtal kan den ibland orsakaatt luren läggs på eller att man blirskickligt kopplad till just den personpå företaget som kan minst om detta.Under vårt sökande stöter vi pånamnet Zeljko Kopanja. Han ärhuvudredaktör på en dagstidning i RepublikaSrpska, den serbiska entiteteni Bosnien som skapades efter kriget. Ien intervju med Peoples Magazine harhan sagt att han har en regimkritisktidning och att han inte accepterar attnågon begår folkmord i hans namn.År 1999, en dag efter han fyllde 45 år,förlorade han båda benen i ett attentat.Efter det har han återgått till sammajobb och förövarna har aldrig gripits.Vi försöker nå honom flera gånger fören intervju men sekreteraren säger atthan är upptagen. ”Jag har gett honommeddelandet men han är upptagen.””På möte.” ”Hemma förkyld.” ”Vet interiktigt var han är idag….”Vi hör rykten om hur RepublikaSrpskas president har finansierattidningen. Vi hör också att han intevar riktigt förtjust i den regimkritiskehuvudredaktören. Allt är bara rykten.Vi hoppas att Zeljko Kopanja till slutkommer ge oss en intervju om hur frihan får vara som journalist.Vi väntar fortfarande på samtal frånhonom.14

fred på jorden?Är det ettrealistiskt mål?Johan Galtungär en norsk fredsforskare född 1930.Han grundade institutet för fredsforskningi Oslo 1959 och börjadeutge Journal of Peace Research 1964.Både institutet och tidskriften harspelat viktig roll i fredsforskningensutveckling. År 1969 tillträdde Galtungden vid Oslo universitet nyinrättadeprofessuren i freds- och konfliktforskning,den första i Skandinavien.En stor del av G:s produktion (totaltmer än 50 böcker och 1 000 artiklar)återfinns i nio samlingsvolymer.Källa: NationalencyklopedinThomas HanitzschUN Photo/Mark Gartenär en tysk biträdande professor på instituetför masskommunikation ochmediareserch född 1969. Han jobbarnu på Zurich universitet i Schweiz.Han har jobbat som reporter och redaktörför en lokal tidning. Han harockså studerat journalistik, arabiskastudier & orientalisk filologi ochIndonesiska studier. Han grundade”the ICA Journalism Studies InterestGroup” och är medredaktör för ”theJournal of Global Mass Communication”.Källa: www.thomas-hanitzsch.deSofi Cederlöf”TÄNK OM JAG KUNDE skrivaartiklar som skapade fred på jorden.Fan va coolt!” säger Ulrika By påDN när vi diskuterar konsekvensneutralitetmed henne. De allraflesta skulle antagligen hålla medhenne, fred på jorden är någontingbra och visst vore det coolt att varaen del i någonting bra.Den norske fredsforskaren JohanGaltung förespråkar fredsjournalistik,som han menar skulle kunnaskapa fred. Kanske har han rätt.Onekligen påverkar journalistikenmänniskorna som tar del av den,i alla fall till viss del. Skulle det blifärre krig om journalisterna börjadeskriva mer om offer, civila ochfredsförslag istället för att skriva omstrider, elitpersoner och våldshandlingar?Det känns dock lite som attGaltung glömmer att det finns olikatyper av krigsjournalistik. Det finnsjournalister som befinner sig i ettkrig, med liknande möjligheteroch begränsningar vare sig de ärutländska eller inhemska. Sen finnsdet journalister vars land befinnersig i krig, vilket kan påverka vad dekänner att de kan och får skriva. Senfinns det journalister som rapporterarom krig utanför kriget, med heltandra förutsättningar. Att buntasamman alla de och tro att de harsamma förutsättningar att ändra sinjournalistik känns en smula naivt.Så kanske har Hanitzsch enpoäng när han menar att Galtungmissar de strukturella problemensom journalister tampas med. Galtungär trots allt fredsforskare ochinte journalist. Å andra sidan, förstasteget mot en förändring är ett mål.Oavsett om det är realistiskt ellerinte.16

Undersökta tidningarNamn: OslobodjenjeLand: Bosnien, SarajevoProfil: Regeringstrogen dagstidningStorlek: En av de största i Bosnien.Antal artiklar som är med i undersökningen:194Namn: PolitikaLand: Serbien, BelgradProfil: Regeringstrogen dagstidningStorlek: En av de största tidningarna iSerbien.Antal artiklar som är med i undersökningen:52Namn: Süddeutsche ZeitungLand: Tyskland, MünchenProfil: LiberalStorlek: Den näst största tidningen iTyskland. (2008)Antal artiklar som är med i undersökningen:43Namn: Frankfurter Allgemeine ZeitungLand: Tyskland, FrankfurtProfil: KonservativStorlek: Den fjärde största tidningeni Tyskland. (2008)Antal artiklar som är med i undersökningen:41Namn: ExpressenLand: Sverige, StockholmProfil: LiberalAntal artiklar som är med i undersökningen:14Namn: Dagens NyheterLand: Sverige, StockholmProfil: LiberalAntal artiklar som är med i undersökningen:5617Namn: Svenska DagbladetLand: Sverige, StockholmProfil: KonservativAntal artiklar som är med i undersökningen:43Foto: Marijana Milenkovic ochSofi Cederlöf

Kriget som arbetsplatsProblem med rörelsebegränsning, svårigheter att få fram material ochfara för livet. Många av svårigheterna som journalisterna i Bosnienkrigetupplevde var liknande både för de inhemska och utländska journalisterna.Samtidigt fanns det en del saker som skiljde.– Det var mycket lättare för de utländska journalisterna, säger SefkoHodzic, bosnisk journalist på Oslobodjenje. De kunde stå framför ”HolidayInn” och rapportera i direktsändning med den utrustningen de hade.Det var exklusivt för dem. Hade jag stått framför ”Holiday Inn” hademina kollegor skrattat åt mig. Mina exklusiva rapporter gjorde jag vidförsta stridslinjen.18

Namn: Christian PalmeNationalitet: SvenskJobbade 1995: DN – somBalkankorrespondentRapporterade från: Norra Bosnien, Tuzla.Största svårigheterna: Problemet med attfå tag i tillförlitlig information. Olika källormed olika slags agendor som försökte gefalsk eller tillrättalagd information.Namn: Gunilla von HallNationalitet: SvenskJobbade 1995: SvDRapporterade från: Genevé, Sarajevo,Belgrad och olika byar i BosnienStörsta svårigheterna: Att få rätt ochobjektiv information. Oavsett var man är såär man fast på ena sidan. Beroende på varman är så får man den sidans syn med sig.En stor svårighet är också att man inte kanröra sig obegränsat.Foto: Marie KopcsikFoto: Harald BaltzerNamn: Matthias RübNationalitet: TyskJobbade 1995:Frankfurter Allgemeine ZeitungRapporterade från: Budapest och SarajevoStörsta svårigheterna: Det var extremtjobbigt att resa. Till exempel att resa in tillSarajevo var ett stort problem. Man kundebara resa in med FN. När jag reste mellanolika områden använde jag alltid en bil medtyska bilskyltar, på så sätt blev jag neutraloch kunde lättare ta mig fram.Foto: SvDSefko Hodzic hade godakontakter med officerarnai den bosniska armén. Iblandföljde han med dem ut tillstridslinjen. Men han kundealdrig publicera truppernas position.Hade han gjort det hadehan aldrig fått följa med demigen.– Vi brukade träffas på kvällenoch de berättade öppet för migvart de skulle dagen efter och satill mig vilken tid vi skulle träffasoch så åkte vi, säger han.Den serbiske journalistenMilos Vasic som jobbar på denregimkritiska tidningen Vremeanvände sig mest av källor inommilitären och polisen, folk somvar trötta på allt och ville berättaför någon. Han menar att hanskällor direkt efter att Srebrenicaföll berättade att det skulle bli enmassaker.Men alla hade inte lika lätt19att hitta trovärdiga källor. En avde största svårigheterna för desvenska och tyska journalisternavar just att hitta tillförlitlig information.SvD:s reporter Gunillavon Hall säger att ett sätt attlösa problemet var att helt enkeltskriva att detta är ena sidans versionav saken. Christian Palme,som då jobbade som Balkankorrespondentför DN, menar attdet i stort sett inte fanns någrapålitliga källor och att även FNhade en agenda i Bosnienkriget.Dessutom hade han problemmed att hitta en tillförlitlig tolk.– Valet av tolk var viktigt. Jagförsökte undvika statligt tilldeladetolkar. Men om jag måste haen tilldelad tolk så tog jag meden egen tolk också som jag litadepå, säger han.Ett stort problem för journalisternapå båda sidor var rörelsebegränsningenoch svårighetenatt få hem material till sin redaktion.Det här var före satellittelefonenoch Internet. ChristianPalme säger att han kunde sittapå fantastiskt material men varadagsresor från att sprida det.Han berättar också att man varextremt hårt kontrollerad, bådepå den bosniska och den serbiskasidan.– Det var gränspassager överallt.Bosnienserberna hade ettkontor i Belgrad där man fickhänga i dagar för att få resetillstånd.Plötsligt landade tillståndetoch då kunde man köra motgränsen, säger han.Den serbiska journalisten MilosVasic:s manual för krigsreportrarpå Balkan som deladesut till krigsreportrarna av UN-PROFOR innehöll bland annatinstruktioner för hur man skulleklara sig genom en checkpoint.

Namn: Milos VasicNationalitet: SerbJobbade 1995: Vreme. Jag är en av ägarnaoch grundarna.Rapporterade från: Först från Belgrad, senåkte jag till Tuzla i oktober 1995.Största svårigheterna: Ett problem var deständiga anklagelserna om förräderi, det vanligapatriotiska snacket. På den tiden hade viblivit vana vid hot och andra dumheter.Namn: Almasa HadzicNationalitet: BosniskJobbade 1995: TribinaRapporterade från: Vi var i Kladanj, ochså åkte vi därifrån några gånger till självagränsen mellan det serbiska och det muslimskaterritoriet där flyktingarna gick över.Största svårigheterna: Vi saknade allt! Vifick klara oss så gott vi kunde, har ingenaning hur vi lyckades! Det var nån som gavmig en skrivmaskin. Vart vi än kom så fickvi lite grejer, papper eller nåt.Foto: Sarah GörschFoto: Marijana MilenkovicNamn: Sefko HodzicNationalitet: BosniskJobbade 1995: Oslobodjenje och RadioBosna i HercegovinaRapporterade från: Var ledig just då. Annarsville jag alltid vara vid frontlinjen, därstriderna utspelades.Största svårigheterna: Det rådde brist påpapper till exempel, brist på filmrullar ochbatterier. Ett problem var också att vi varrörelsebegränsade, vi kunde intealltid komma till redaktionen eftersomden var beskjuten.Foto: Harald Baltzer– En limpa Marlboro och enflaska whiskey var den bästa metoden.Det var aldrig någon somvägrade, säger han.Den tyske journalisten MatthiasRüb på Frankfurter AllgemeineZeitung reste alltid medtysk registreringsskylt på sinbil för att visa att han var neutral.Den bosniske journalistenSefko Hodzic kunde ibland intekomma till redaktionen eftersomden var beskjuten. Men hanhade en granne som kunde faxaartiklarna åt honom.Det fanns också saker som journalisternahanterade på olikasätt. Den ständiga faran för sittliv som krigsjournalister uppleveroch den personliga påverkanav kriget hanterades olika av deolika journalisterna.– Flera utländska journalisterfrågade mig vilka konsekvenserjag kände efter kriget, sägerden bosniska journalisten SefkoHodzic. Hur mycket hat jagkänner. Men ingen närståendetill mig dog i kriget. Bara minsvärdotter blev lättare skadad,men hon överlevde. Så jag känneringa konsekvenser eller trauman.Jag frågade en vän till mig”En limpaMarlborooch en flaskawhiskey varden bästa metoden.Det var aldrignågon som vägradesom är psykiater, hur det kommersig att jag inte känner migtraumatiserad. Hon svarade attjag var av gott virke.Christian Palme säger att hanmådde ganska dåligt när hanlämnade Balkan. Då hade hanblivit beskjuten, varit med ombilolyckor, hala vägar och blivitrånad. Matthias Rüb var alltidglad när han kunde åka hem tillsin familj igen.– Det var en stor psykisk ochsjälslig belastning och jag behövdealltid några dagar efter attjag kommit hem för att kommatillbaks till ett normaltillstånd,säger Matthias Rüb. Men manlär sig leva med faran. Människornai Sarajevo levde med farornai år men om man bara ärdär i några veckor så måste maninse att det statistiskt sett är enliten chans att man ska råka utför något. Man får ta faran på allvaroch lära sig att leva med granatbeskjutningarna.Den bosniska journalistenAlmasa Hadzic, som jobbade på20

tidningen ”Tribina” påverkadeshårt av kriget, i alla fall rent fysiskt.– Under kriget fick jag mätahur stark jag var som person. Påen dag blev jag av med allt jaghade. Vi var på gatan med våratvå barn. Inget jobb, ingenstansatt bo, inga pengar, ingen mat…Folk bröt samman. Jag gjordeinte det. Jag hade tur som hadeen syster i Split, Kroatien, ochdit kunde jag skicka mina barn.Den serbiske journalistenMilos Vasic menar att det finnsstunder som får bägaren att rinnaöver.– Förr eller senare ser man ettlik för mycket och då får mannog, säger han. Men egentligenblev jag inte så illa berörd av attse lik, de var ju redan döda. Mestupprörd blev jag när jag såg flyktingar,till exempel en gammalkvinna som gick med en litenplastpåse i handen med lite grejeri. Den bilden förföljer mig.Synen på vad som är journalistensroll i krig hade både likheteroch skillnader bland deolika journalisterna. Att skrivadet som är sant, så långt det gårvar ett vanligt svar. Samtidigtsom vissa såg sin roll som någotväldigt konkret, till exempel attrapportera om människors vardag.– Man ska berätta vad somhänder för läsaren, anser Gunillavon Hall. Vi journalister är oftade som är först på plats när detgäller krig och därför är det viktigaframför allt att få ut information.Men det handlar ocksåom att förklara varför det händer.Man måste sätta saker i ettsammanhang för läsarna.Den bosniska journalisten AlmasaHadzic har en väldigt specifiksyn på vad journalistens rollunder kriget var.– Det viktigaste tycker jag äratt journalister hjälper att avslöjabrott mot civila. Jag tycker inte”Förr eller senareser manett lik förmycket ochdå får man nog.om att döma ut människor omjag är osäker vems fel det är. Mendet viktigaste tycker jag är att desom är skyldiga ska ses på separatfrån sin etniska grupp. Jag tyckerinte man ska skylla på ett heltfolk för brott begångna av individuellamänniskor. Brottslingarhar namn. Det är också en viktigroll som journalister har, att intebeskylla alla serber för det somnågra av dem gjorde.Av: Sofi Cederlöf21Hade Galtung rätt?Intervjuerna med våra journalisterbekräftar en del av Hanitzsch kritikmot Galtungs teori om fredsjournalistik,det finns många faktorer sompåverkar journalisternas arbete ikrig. I stort sett alla som vi pratatmed, både inhemska och utländskapratar om rörelsebegränsning,svårigheter att få hem material ochpress från redaktionen att skriva artiklar.De utländska journalisternamenar dessutom att det gäller atthitta en bra tolk för att inte informationska gå förlorad och att detär svårt att kontrollera om ens källorljuger eller talar sanning.Däremot verkar det som att en del avpunkterna i Galtungs fredjournalistikåterfinns som ideal hos några avjournalisterna. Till exempel säger juAlmasa Hadzic att de skyldiga skases separat från sin etniska gruppoch att brottslingar ska namnges,vilket också Galtung tycker: ”Givename to all evil-doers.”Av: Sofi Cederlöf’Hur många våldtagnahar du träffat?’Jag kände personligen att närman börjar märka att en historiagår runt så vill man intesprida den vidare. Det kanvara svårt, för det kan varahistorier som de har dragit påCNN och så ringer de hemifrånoch säger ’Öh, va fan, dumåste ha tag i nån som harfått halsen avhuggen samtidigtsom hon blev våldtagensamtidigt som deras barnfick titta på medan pappanblev upphängd i ett träd, fördet finns en sån familj’ ochman tänker ’Mmm…’ Detblir lätt en sån hets kringdet hela. Men då tycker jagatt det är min skyldighet attligga lågt.Ulrika By jobbade som sommarvikariepå DN när hon blevnerskickad till Tuzla i Bosnienför att rapportera om kriget ochintervjua de flyktingar som komtill Tuzla, framförallt från Srebrenica.Hon hade tidigare, somreporter på Närkes Allehanda,gjort ett reportage från Kroatien.– Det fanns ingen som jobbadeden här perioden som varkenville eller hade tidigare erfarenhet.Så då frågade de mig. Ochdet var ju helt omöjligt att tackanej till, även om man vet att det ärbland det svåraste man kan göra.Men jag kommer också ihåg attdet var personer på redaktionensom var jätteirriterade över attjag skulle åka.

Ulrika By var sommarvikarie på DN när hon skickadesner för att bevaka kriget i Bosnien.Hon kom ner till Tuzla ochchockerades över läget. Helavärldspressen var där och honupplevde det som att kommatill en stor presskonferens. Runtjournalisterna byggdes en industriupp, priset på bensin stegoch hon uppfattade det som attlokalbefolkningen både utnyttjadeoch var beroende av de journalistersom var där.– Om man aldrig har varit medom det förut så blir det en ganskahemsk upplevelse. Folk sitteroch dricker fin whiskey och äterfina middagar och sitter uppehela nätterna och skryter omvad de gjort under dagen, ’Hurmånga våldtagna har du träffat?’och ’Har du nåt tips på nån? Omjag vill träffa nån som verkligenhar råkat ut för nåt hemskt, vartska jag dra då?’ Tyvärr är det detstuket. Jag vet inte varför det blirså. Om folk liksom fjärmar sigför att det blir för jobbigt. Det ärinte alls trevligt.Foto: Harald Baltzer– Och sen blir det ännu sjukaredärför att alla ville rapporterafrån taket på Tuzla hotell, allaTV-kanalerna. Och då blir detkö, det är som att gå på Systembolaget,man får ta en kölapp.Och så ska alla se ut som om de”Det är somatt gå påSystembolaget,man fårta en kölapp.är de enda som är där, ’Det är såjävla häftigt, vi är i händelsernascentrum.’ Och hade man extratur då så kunde det komma nånmissil i bakgrunden. Och dethände ju ibland och då kom dener från taket och ba ’YES!’ Ochså är det.Det är en ganska cynisk bildsom hon målar upp av den typiskekrigskorrespondenten.Samtidigt som hon själv verkarha funderat en hel del kring hurman ska förhålla sig till det härmed sanningen, källor och möjlighetenatt kontrollera fakta.– Säg att du träffar en muslimfrån Bosnien och så säger hanatt ’Jag satt i ett fångläger utanförPridor och serberna tvingademig att dricka en liter motorolja.’Om det är sant så är ju det jättehemskt.Om det inte är sant,då är det ju jättehemskt om jagskriver om det, därför att då kanju folk få för sig att serber i gementvingar folk att dricka motorolja.Så hur jag än gör så blirdet någon slags konsekvens.Tänk om jag börjar fundera, kanman dricka en liter motorolja?Om jag skulle gå och kolla detoch så kanske jag kommer framtill att det är nog inte sant. Ochså väljer jag att inte skriva det.Men han kanske blev tvingad attdricka en deciliter motorolja, detvar bara så att han ville ta i liteför han kände sig så arg på allaserber. Fan, man kan hålla på så iall oändlighet, och till slut hamnarman på psyket.Hon skrattar till, mitt i alla resonemangoch teoretiska exempel.För någonstans måste manju hitta ett sätt att hantera allade här problemen. Hon säger attman får tänka att det är historikernasroll att ta reda på exaktvad som hänt, att hon mer är bärareav människors vittnesmål,och så länge man berättar det förläsaren så är det okej. Samtidigtsom det också finns en gräns.– När man hör hur journalisternaagerar på kvällen i hotellbaren,när de springer där ochropar ’Är det nån som har nånvåldtagen? Vi måste intervjuanån våldtagen!’ Den här desperationen,för att alla känner sammasak, den här min farbrors, kusinsmoster blev våldtagen, det hållerinte. Och då vill alla ha tag i justden som säger ’Jag blev det.’Av: Sofi Cederlöf22

FN har störst inflytandeVanligaste källanUN Photo/Olivia Grey Pritchard1. FN-tjänsteman15,5 %2. Övrig västkälla11,6 %23

på informationeni svenska tidningarFoto: Ahmed Bajric BlickoUN Photo/Marco Dormino3. Bosnienmuslimskcivil10,6 %4. FN-militär8,7 %Procentsatsen är beräknad på alla källor i de svenska artiklarna. Det totala antalet var 339 källor.24

”Beroendeförhållandet till de militära och de krigförande parternas källor innebär också en evig balansgångmellan tilltro och misstro, mellan samarbete och kritisk distans.”– Från osäker källa.I undersökningen ”Från osäkerkälla”, om svenska medierunder Gulfkriget 1991, skriverförfattarna att journalistikeni ett krigsområde möter storahinder i fysiska och psykiskapåfrestningar, dålig informationoch ett stort tryck påjournalisten att producera.Det är därför väldigt viktigtatt läsarna hålls informeradeom förhållandena under vilkeninformationen har hämtats ochframförts - så att publiken självkan ta ställning till sanningshaltenoch värdera uppgifterna.En viktig variabel i detta är källorna.Källor bedöms olika pålitligaoch används naturligtvis ocksåför att ge tyngd åt påståenden.FN’s generalsekreterare BoutrosBoutros-Ghali framstår sombetydligt mer pålitlig än ”insattpolitiker”. Lika viktigt är källansförhållande till ämnet - en moderatsom uttalar sig om ett avmoderaterna föreslagit projekt,men bara omnämns som en ”insattpolitiker” kan framstå sommer opartiskt och trovärdig.”Med andra ord är användandetoch redovisandet av källor enav de viktigaste nycklarna till deverkligheter som journalistikenhandlar om för både journalisternaoch mediekonsumenterna.”– Från osäker källa.I rapporten fann man attidealet var två oberoende informationskällori varje artikel ochen klar och tydlig redovisning avkällorna, om det är möjligt. Tyvärrvar resultatet av deras analysatt detta ofta inte var fallet. Omvi ser på hur ofta mer än två källorförekom finner vi samma resultat.Totalt fann vi 183 artiklarmed mindre än två källor. Serman det fördelat på varje nationstotala antal produceradeartiklar är det en hög andel sominte uppfyller idealbilden.Specificering av källorFör att få en bild av hur tydligtman namnger sin källa i tidningarnahar vi delat upp specificeringeni en gradskala. För atten källa skall anses specificeradkrävs att den (fullt ut) namngivits.Undantaget är i stort endastgeneralsekreteraren för FNsom under vår tidsperiod enbartkunde syfta på Boutros Boutros-Ghali. I övriga fall där man refererartill en yrkespost, i den måndet förekommit, har de fallit underdelvis specificerad källa. Ettexempel kan vara en hänvisningtill en icke namngiven FN-tjänstemaneller ”en källa inom den60%Andel artiklar med färre än två källor50%40%30%20%10%0%Sverige Serbien Bosnien Tyskland25Andelen är beräknad på varje lands totala antal undersökta källor. Fördelat per land undesöktes i Bosnien 582 källor och iSerbien 156 . I Tyskland undersöktes 252 och i Sverige 339. Totalt har 1329 källor undersökts.

serbiska regeringen”. Ifall ingenhänvisning finns för att målaupp uppgiftslämnaren har detklassificerats som en ospecificeradkälla. Här har vi inkluderathänvisningar som ”enligt uppgifter”.I samtliga tidningar som varitmed i vår undersökning, med ettundantag, är specificerade källorvanligast. Süddeutsche Zeitungskiljer sig ur mängden där manvanligtvis refererar till delvisspecificerade källor. I den serbiskatidningen, Politika, är detdock väldigt nära till delvis specificeradekällor. Där har manockså en större tendens än i deövriga tidningarna att användasig av helt ospecificerade informationskällor.Under 1996, året efter folkmordet,ser vi en avvikelse. Härfinner vi att samtliga svenska ochtyska tidningar nu till största delenanvänder sig av delvis specificeradekällor. I Expressens fallligger de visserligen på en deladförsta plats med specificerade”De svenskamedierna harhaft en höggrad av källorsom inte specificeratsfullt ut.källor - men det är intressant attman under en bestämd tidsperiodinte skriver ut fullt namnpå sina källor i samma utsträckning.Endast en bosnienmuslimskcivil källa finns under året,flest gånger figurerar Haagtribunalen/ICCsamt västkälla.2005 är dock majoriteten isamtliga tidningar specificeradekällor igen.Val av källorNär amerikanska regeringen underGulfkriget får uttala sig förväntarman sig kanske inte enlika kritisk utgångspunkt somnär irakiska motståndsmän intervjuas.Därför är det självklartviktigt vilka källor man väljer isin rapportering. Under vår undersökninghar vi funnit att detfinns klara tendenser på vilkakällor som tidningarna väljer.FN utgör den enskilt störstakällan, detta är speciellt tydligti de svenska tidningarna. Ävenom vi bryter ner grupperna imindre enheter hamnar FN påtopp med FN-tjänsteman. Påandra plats finner vi i svenskatidningar ”västkälla övrig”. Dennagrupp inkluderar alla västerländskakällor som inte innefattasav Sverige och Tyskland. Påen god tredjeplats kommer bosnienmuslimer.Om vi jämför alla bosniskaoch serbiska källor som förekommermot den enskilt störstakällan, FN, ser vi det är en störreskillnad mellan de svenska tidningarnaän vad vi hade väntat. IExpressen så utgör källorna ifrånBalkan en mycket större gruppän FN vilket kan antyda att manunder perioden värderade källorpå plats högre.SvD har hela 39 procent avsina källor inom FN, de övriga60%Jämförelse källor50%40%30%20%Bosniska ochSerbiska källorFN-källor10%0%DN Expressen SvDAndelarna är beräknade på varje tidnings totala antal undersökta källor. För DN är detta 168, Expressen 42 och SvD 129.26

Gunilla von Hall på SvD litade ganska mycket på FN.Foto: SvDtidningarna hamnar mycket lägrei snitt, 23 procent. Det är enväldigt hög siffra för en enskildorganisation. Ändå placerar sigSvD i mitten när det gäller antaletolika källtyper, flest hade DN.ResultatVår studie visar att precis somundersökningen gjord i ”Frånosäker källa” har de svenska mediernahaft en hög grad av källorsom inte specificerats fullt ut.Det är rimligt att dra slutsatsenatt många fler källangivelser, somexempelvis ”USA uppger”, hadekunnat specificeras tydligare föratt ge läsaren bättre verktyg attbedöma informationen. Självklartskall man anonymisera sinakällor ifall det är det enda sättetatt ta del av informationen mendetta innebär också att läsarnaomöjligen kan bedöma dess trovärdighetpå rimliga grunder.271996 använder sig svenska ochtyska tidningar främst av delvisspecificerade källor. Vad dettaberor på är svårt att säga då maninte har en betydande andel civilakällor man kan tänkas skyddaunder perioden.”FN har haftett enormtinflytandeöver undersökningenssvenskamedier som den enskiltstörstakällan tillinformation.Precis som under Gulfkriget1991 är det långt ifrån alla artiklarsom har två källor eller fler. Ställtemot idealet att alltid användasig av så många källor som möjligtoch tydliggöra dom i texteninnebär detta en brist i svensknyhetsrapportering.FN har haft ett enormt inflytandeöver undersökningenssvenska medier som den enskiltstörsta källan till information.Ulrika By, från DN, säger att honuppfattade UNPROFOR somtrovärdiga. Det gjorde även Gunillavon Hall från SvD.- Ja, FN litade jag ändå ganskamycket på. Även UNHCR, UNI-CEF och vissa organisationersom Läkare utan gränser. Storaetablerade organisationer alltså.Det är dock inte alla journalistersom fann organisationenpålitlig. Christian Palme, ocksåfrån DN, ansåg att inga källorkunde bedömas som pålitligaunder konflikten och att ävenFN hade en agenda.Av: Harald Baltzer

”Det fanns inget som jag inte fick fotografera,men jag hade en egen regel att aldrigfotografera lik. Jag kan inte förklara varförmen det finns inga lik i någon av mina bilder.Jag kunde inte störa dem som letar efterde sina bland liken.”Ahmed Bajric Blicko, fotografFoton: Ahmed Bajric Blicko

På Läktaren kom deNamn: Hasan Hadzic:Jobbade på: Tribina, Ljiljan, RadioZvornikJobbar nu: Dani (frilansar), PR (portparol)för Brcko området i regeringen,sponsrat av USA.Rapporterade om Srebrenica: Tuzla,Srebrenicas närmaste omgivning(Sapna)Foto: Harald BaltzerNamn: Mehmed Pargan:Jobbade då: Tribina, Slobodna Bosna,LjiljanJobbar nu: Slobodna BosnaRapporterade om Srebrenica: Tuzla,Srebrenicas närmaste omgivningFoto: Harald BaltzerTribina (”Läktaren”) är enveckotidning från Tuzla somjournalisten Hasan Hadzicskapade under kriget i Bosnien.Journalisterna MehmedPargan, Almasa Hadzic, fotografenAhmet Bajric-Blickooch flera andra skrev reportageom det de såg, ofta vidstridslinjer och platser därman tog emot flyktingar ellerbytte ut fångar. ”Vi vågadeallt!” säger Almasa Hadzicoch skrattar hjärtligt.Veckotidningen Tribina var enav de första oberoende tidningarsom dök upp under kriget i Bosnien.Journalisterna som jobbadedär var alla unga och oerfarnamen var oerhört drivna av ideal29om sanning, rättvisa och journalistikensuppgift att inte spridahat. Tidningen fick läggas nerefter några år på grund av dessdåliga ekonomi. Idag jobbar deflesta kvar inom journalistiken,på stora dagstidningar eller påradio.Mehmed Pargan jobbar påflera bosniska veckotidningar.Sin tid på Tribina minns hanmed nostalgi i rösten.– De flesta förlorade flera familjemedlemmar.Detta gav ossen viss tyngd. Man trodde påallt vi skrev. Vi kunde ha utnyttjatdetta för att hämnas, menvi lyckades bli bättre än så ochstå ovanför detta, trots att vi varunga, säger han.Enligt hans åsikt är intemänskligt lidande det som störjournalister att vara objektiva.De som har lidit mest har lärt sigatt leva med sin smärta och gåttvidare. Det är de som inte harupplevt kriget på nära håll somskapar problem, tyckte han.Han berättar hur stolt han äröver att de lyckades förhålla sigkritisk till alla myndigheter underhela kriget. De flesta källorde använde sig av var militärer,men istället för att återberättadet de sa valde Tribina journalisternaatt själva gå och kolla läget.På grund av detta bestod Tribinanästan enbart av reportage. MehmedPargan tycker att ”journalistikvilar på de missnöjda” ochmenar att de som kommer fram imedierna är de som vill förändra

närmast krigetNamn: Jobbade då: TribinaJobbar nu: Egen företagare (har en foto studio,”Blicko”), ”Dnevni Avaz”, frilansarFanns i juli 1995: Tuzla och i Sapna, i närheten avSrebrenicaAhmed Bajric Blicko var låssmed innan kriget iBosnien. Han gick i skolan i Loznica i Serbien. Hanshobby var att fota. Under kriget blev han fotograf påheltid. Hans fotografier är några av de få som finns påflyktingarna från Srebrenica. De har köpts av flera internationellamedier. Han har haft utställning i Växjöoch i Stockholm. Han säger om sig själv att han ärden första människan som återvände till Bosnien efterDaytonavtalet.Foto: Harald Baltzersin situation, medan de som ärnöjda med hur de har det ofta ärtysta.Objektivitet är ett kompliceratbegrepp för alla de här journalisterna.De talar ofta om hurenkla fakta inte räcker till förgod journalistik.– Man vill alltid säga att objektivitetbetyder sanning, mendet stämmer egentligen inte.Sanningen kan ibland orsaka allvarligakonsekvenser. Det finnsnågonting djupare än sanning.Man måste vara ärlig, säger AlmasaHadzic.Enligt Mehmed Pargan fårinte journalister känna att de skautföra en uppgift med sin journalistik,annars kan det, säger han,ha förödande konsekvenser.– Det finns sanning med enagenda och utan agenda, sägerhan.Almasa Hadzic saknar intesjälvkritik när hon berättar atthon säkert inte lyckats vara objektiv.Hon pratar om hur svårthon har att hålla känslorna i styrnär hon skriver om massgravarnamed offren från Srebrenica. Honberättar också om många situationerdå hon träffade flyktingaroch pratade med dem om det dehar upplevt.– Då finns inte längre någonjournalistik där, då är det baratvå människor som pratar medvarandra, säger hon när hon beskriversina samtal med våldtagnakvinnor.Alla pekar ut Hasan Hadzicsom sin ideella ledare, men hantar inte förtjänsten själv utanförklarar att omständigheternahjälpte.– Vi hade en stor frihet attrapportera hur vi ville, på grundav den anarkin som rådde i dethär området. Vi tvingade framvår frihet, säger han.Han berättar om hur nära tillstridslinjerna deras redaktionvar och hur omfattande krigethar påverkat både hans arbeteoch hans privatliv. Journalistensroll i krig, enligt honom, är attinte uppmana eller rättfärdigabrott.– Vårt mål var att så få människorsom möjligt skulle dö,förklarar han kortfattat.Av: Marijana Milenkovic30

Journalism ofattachmentBBC’s korrespondent under balkankrigen, Martin Bell, anseratt objektivitet är en illusion i krigsjournalistik. En krigsreporterkan inte vara sanningens spegel - händelserna påverkas alltidav journalistens närvaro och rapportering.Under kriget i Bosnien skapadesen ny skola av journalistik.Reportrar, som CNN’sChristiane Amanpour, togsida mot serberna och försöktehjälpa bosnierna. Menäven i Sverige skedde ettställningstagande.– Jag funderade i de termernaatt många svenskajournalister tog parti förbosnienmuslimerna, sägerDN’s utrikeskorrespondentChristian Palme.Den västerländska journalistikensideal, objektivitet, övergavsunder balkankrigen av en växandeskara journalister. Iställetför konsekvent och distanseradrapportering hävdar Martin Bellatt passionerade, ställningstagandenyheter ibland är moralisktönskvärda.31Man kan inte låtsats att maninte är en del av världen, en objektivåskådare. Känslomässigtopåverkad rapportering är intebara omöjligt, det är opassandepå plats vid en massaker, skriverhan. Dessa värderingar kom attbli grunden för ”Journalism ofattachment.”Belägringen av Sarajevo var kanskeinte ett militärt nederlag förserberna, men med en aldrig sinandeflod av bilder som visadedet civila lidandet de orsakadeförlorade de snabbt världsopinionen.Ett klart ställningstagandei media fokuserade på serbernasskuld och visade bosniakernasom försvarare och offer. Serbernaförlorade kriget i den internationellapressen redan innan deutklassades militärt.– Man kan säga att serberna[under Bosnienkriget] sköt sigsjälva i foten genom att släppain media, säger Vladislav Savic,från Sveriges Radios Utrikesredaktion.Soldater har alltså tryck på sigatt agera annorlunda framför kamerornaän i totalt mediamörker.Vid bosniska och serbiskafångutbyten krävde man till ochmed att utländska nyhetsteamskulle närvara som en garantiför att motparten skulle agerasom utlovat. Därmed erkändeäven de stridande parterna attjournalistens roll direkt påverkarhändelserna. ”Journalism ofattachment” kräver att man skallutnyttja det inflytandet till attminska lidandet i den lilla månman kan. Genom att rapporteravarje övergrepp vill man tvingaförövaren att i alla led minskagrymheterna.

- ska man välja sida i krig?Foto: Ahmed Bajric BlickoKritikerMen teorin har inte varit utankritiker, tvärtom har den väcktstor debatt.Flera av kritikerna anser att”Journalism of attachment” genomatt skriva ur offrens synvinkelförenklar komplexa händelsertill en strid mellan det godaoch onda. Detta resulterar i attman helt förlorar en nyanseradförklaringsmodell.En av Martin Bells kollegor påBBC under kriget, John Simpson,skriver att det under Bosnienkrigeti media skapades ett klimatdär det var väldigt svårt att förståvad som hände, eftersom alltingkom att ses genom ett ”förintelsens”-filter.Thomas Hanitzsch, docent i mediaoch kommunikationforskning,tycker inte att det alltidär trivialt att avgöra vem som ärförövare och vem som är offer iett krig. Detta är inte heller enroll någon reporter bör ta. Dentyske journalisten Matthias Rüb,på Frankfurter Allgemeine, hållermed om det.– Min uppgift som journalistär inte att ta parti och företrädaoffren. Vi som utrikesjournalisterär privilegierade på det visetatt vi har tillgång till platser ochupplevelser som tittarna och läsarnainte har tillgång till. Jagtycker inte att man ska skrivaom hur man själv upplever saker,utan man ska hålla sig objektivoch beskriva det för läsaren somden inte själv upplever. Det är sedanupp till den som konsumerarinformationen att ta moraliskställning och det tror jag att de ärkloka nog att göra själva.Av: Harald BaltzerKällorL Nord, A Shehata, J Strömbäck: Frånosäker källaNel Ruigrok; Journalism of attachment:Dutch newspapers during theBosnian war.Thomas Hanitzch: Journalists as aPeacekeeping Force? Peace journalismand mass communication theoryDavid Loyn;Good journalism or peacejournalismWilhelm Kempf: Conflict coverageand conflict escalationMartin Bell, Media Ethics, Journalismof attachmentMartin Bellarbetade som utrikeskorrespondentför BBC mellan 1962 och 1997. Underden perioden besökte han över 80länder och rapporterade från flera krigI Vietnam, Nigeria, Angola, Rwandaoch Balkan. Martin Bell är idag enpensionerad politiker.Källa: BBC32

”I have come to believe that objectivitymeans giving all sides afair hearing, but not treating allsides equally.”Christiana Amanpour CNN 1996”Hon menar förmodligenatt man skall varapå offrets sida. Detfinns en viss logik i detta.Det finns angripareoch så finns det offer.”Sevko Hodzic, Oslobodjenje”I och med att man har enviss vinkel så blir det juoftast någon som blir detsvarta fåret på så vis hållerjag med. Men jag tror inte såmycket att man ska ställningför ena eller andra sidan, omman bara tar ställning föroffren så förlorar man sintrovärdighet.”Gunilla von Hall, SvD”Jag håller med fullständigt. Det syns alltidvems sida man borde vara på, vilka ’bad guys’är. Jag brukar alltid skriva vad de sa också,men egentligen argumenterar jag emot dem.Jag har ingen förståelse för dem när det handlarom allvarliga saker, om krig, etnisk rensningoch folkmord. Då kan de fara åt helvete,ursäkta språket.”Milos Vasic, Vreme”Ganska väl formulerat. Troratt de flesta seriösa journalisterförsöker jobba så. Men detvar omöjligt att behandla lika.Jag tror att vad hon försökergöra är att sätta ord på en praxissom redan fanns.”Christian Palme, DN33Jag håller inte med. Min uppgift som journalistär inte att ta parti och företräda offren.Vi som utrikesjournalister är privilegieradepå det viset att vi har tillgång till platser ochupplevelser som tittarna och läsarna inte hartillgång till och därför måste man försökaatt skildra det man upplever utan att låta detfärgas av sin egen situation och det man självupplever.Matthias Rüb, Frankfurter Allgemeine Zeitung

Analys: när man väljeratt vara partiskThere is more evidence thanmany media personell care toadmit that journalists embarkedon crusades and became partial””siding with the Bosnian Muslimgovernment and demonising theserbs” - Nik Gowing citeras i bokenJournalism of Attachment:Dutch newspapers in the Bosnianwar.Att mäta ”Journalism of attachment”är inte den enklasteuppgiften i en kvantitativ studie.För att hitta indikationer har vifokuserat på ett fåtal variabler irapporteringen som kan visa påen partiskhet.Den första rör framställningenav sidorna och skall fångabegreppet demonisering. Vi hardefinierat detta som en osaklignegativ framställning av någonpart. Detta innebär i praktikenatt negativa värdeladdade beskrivningarsom ”blodtörstiga”eller ”vidriga” används.I vår undersökning har vi hittat32 fall där serber demoniserasoch 8 motsvarande fall därbosnienmuslimer gör det. Detförekommer främst i de två stridandeländernas tidningar menäven Sverige har flera fall.Lite oväntat är kanske attvästmakterna demoniserats hela21 gånger, huvudsakligen i denbosniska tidningen. I de flestaav dessa fall rör det sig om ilskaöver att västvärlden och de holländskaFN-soldaterna inte höllsitt löfte att skydda Srebrenica.Majoriteten av alla demoniseringarvisar sig under 1995 närden fullskaliga konflikten fortfarandepågick. Stig-Arne Nohrstedt,professor i medie- ochkommunikationsvetenskap, ärinte förvånad.- Ja det kan vara så. Polariseradebeskrivningar förekommeroftast när konflikten är sommest akut. Då stryker såna termermed.De svenska tidningarna demoniseradeserber fler gånger änvad de tyska gjorde men det rörsig ändå om låga siffror. (Se diagrammet)LögnerEtt annat sätt att mäta partiskhetär att undersöka hur tidningarnaförhåller sig till de olika sidornasuttalanden. Ett klart avståndstagandeär att påstå att någon sidaljuger direkt i artikeln. För attförenkla utförandet har vi fokuseratpå de två stridande parternasartiklar.I Oslobodenje anklagar manserberna för att ljuga i 11 artik-Fall av demonisering per tidningDemonisering av serberDemonisering av bosnienmuslimerDemonisering av Väst18195 520 0 01422030 0 0 0DN Expressen Politika Oslobodjenje FrankfurtAllgemeineSüddeutscheZeitungAndelen är beräknad på varje tidnings totala antal undersökta artiklar. Sammantaget undersöktes 443 artiklar.34

Artikel från Expressen den 12 juli 1995.lar. Här är det FN som framställssom mest negativt med hela 17fall, nästan var tionde artikel.Detta är i kontrast till den serbiskatidningen som i ett fallanklagar bosnienmuslimernaatt ljuga, men aldrig FN. Ändåförekommer organisationen iungefär lika stor andel i bådatidningarna. Resultatet får denserbiska tidningen att framståsom mindre aktiv när det gälleranklagelser om lögn.KällorYtterligare ett sätt att mäta partiskhetär att se vilken sida somfår uttala sig i varje tidning. Fördetta har vi tittat på de första trekällorna i varje artikel och hur deframställs.I våra svenska artiklar är denklart vanligaste källgruppen FN.I de tyska tidningarna och Politikaär det vanligast att man redovisarinformation från ”Västkällaövrig” som här betyder västerländskanationer utanför Sverigeoch Tyskland. I Oslobodenjeär det den egna sidan, bosnienmuslimer,som är i klar majoritetbland källorna.35Negativa framställningar avkällorna under Srebrenica tidenär mycket vanligare än positiva,och där är igen den bosniska tidningenstörst. Nato och FN är desom flest gånger framställs negativt.Det svenska materialet harfjorton fall och där är det främstserbiska källor som tillskrivs negativaattribut - precis som viddemoniseringen. De tyska mediernahar nästan identiskt resultat.I samtliga fall när en källaframställs positivt kommer denifrån det egna landet. Vanligastär detta i den bosniska tidningendär det inträffar tio gånger i 194texter.FotojournalistikDet sista som vi undersökt för attse en indikation på partiskhet ärvad det största foto i artikeln föreställer.Bildsättningen påverkaruppfattningen av nyhetsartiklari stor mån och kan vara dettydligaste kvantitativa sättet attundersöka hur en tidning vinklaren händelse. Frankfurter Allgemeinehar tyvärr utgått här dåde började använda foton först2007.Bosnienmuslimska civila ärden klart vanligaste fokusen ibilderna, utom i den serbiskatidningen Politika. I de flesta fallenvisar dessa foton flykten frånSrebrenica eller flyktinglägeromkring Tuzla.Serbiska civila visas bara enenda gång i urvalet och då i denserbiska tidningen.SlutsatserMånga av de svenska och tyskaartiklarna innehåller spår avställningstagande för den bosniskasidan. Samtidigt demoniserasfrämst serber och dessledare. De källor som oftastframställs negativt är i dessa tidningarockså serberna. Men händelsernai Srebrenica är också enrelativt liten del av kriget.Det finns inga tvivel om attdet grymmaste brottet har begåttsav serberna men det ärsamtidigt ett misslyckande attdemonisering förekommer överhuvudtaget. I det svenska materialetsvartmålas serberna ivar tionde artikel 1995. När man

jämför detta mot att de demoniseradesi 13 procent av artiklarnai Bosnien, som befann sig i krig,visar det på ett väldigt starkt ställningstagandeför en utomståendepart. Om detta är en generell tendensi de svenska mediernas rapporteringav kriget är det en klaravvikelse från en saklig och objektivrapportering.En undersökning gjord i Umeå,av professor Olle Findahl vid institutionenför Kultur och Medier vidUmeå Universitet, visade att tre årefter en massaker utförd av kroatermindes fortfarande svenskarnahändelsen - men nu svarade manatt serber begått brottet. Riskenär att ensidig rapportering, omden får fortgå, förändrar läsarnasuppfattning av historien såväl somindividerna i nationerna den omfattar.Av: Harald BaltzerHade Galtung rätt?De stridande ländernas två tidningar framstår i dethär resultaten som partiska. Detta förklaras nogbättre av Galtungs freds- och krigsjournalistiskateori än Journalism of attachment. Det förekommeraldrig några positiva beskrivningar av källornafrån motståndarsidan och trots att det i ettfall förekom ett avslöjande att den egna sidan ljögär det mer undantag än regel. Under en fredsjournalistiskanalys av en konflikt hade man iställetkunnat framhäva de positiva krafterna hos enmotståndare.I fotografierna framhäver bosnierna främst deegna civila, trots att bosnientrogen milis flyddefrån Srebrenica. I den serbiska tidningen fokuserarman på politiker och deras militär. Motståndarenscivila förekommer inte på någon tidnings störstafoton. Detta kan tolkas efter Galtungs krigsjournalistiskamodell med en polär rapportering utanförsök till förståelse av motståndarparten. Attman i fotografierna väljer att fokusera på serbernasövergrepp i den bosniska tidningen och på politiki Serbien skulle också kunna vara ett resultatav att man förstärker den inhemska uppfattningenom varför man skall fortsätta strida.Av: Harald BaltzerAktörer eller åskådare?Harald BaltzerHÖGT UPP PÅ TAKET till Holiday Inn i Sarajevo står ettkamerateam redo att filma. Det är kväll och regnet öser ner så attman knappt kan höra gevären och de dova smällarna i bakgrunden.Har de tur ikväll slår en kraftig granat ner i stan, bakom reportern,under sändning och illustrerar snyggt kriget. Då kan deräkna med applåder och tummar i vädret från de övriga avundsjukajournalisterna i lobbyn när de kommer ner för att ta sin öl.Men för tillfället trängs de på taket med flera andra kanaler somalla vill hitta den där kameravinkeln som får det att se ut somom just deras reporter står ensam på taket medan kulorna viner.Nedanför i lobbyn där folk samlats för att jämföra dagensupplevelser och byta information och källor ropar någon högtefter ett bra våldtäktscase till en intervju.I de sönderskjutna husen runt om hotellen kurar fleranyblivna försäljare och hjälpredor ihop sig runt små brasor avträpinnar som man tagit från möblerna de förra hyresgästernalämnat. Under morgondagen gäller det att snabbt vara frammevid hotellets portar så att man kan erbjuda sina varor och tjänstertill den nya ekonomiska superkraften i staden - de utländskajournalisterna. Denna industri säljer allt från sexuella tjänsteroch droger till kläder och souvenirer i form av kulor och granathylsor.Självklart är inte alla utrikeskorrespondenter sexköpare ellerknarkare - men det är en fläckvis desillusionerande bild av journalistikensgräshoppssvärm som vi fått uppmålad för oss underde senaste veckornas arbete. När stora delar av befolkningenlever på existensminimum smugglar maffian in kött och vin tilljournalisternas hotell. I krig är det naturligtvis alltid någon somskenheligt skor sig på andra, det var inte förrän Karadzic såldeammunition till den bosniska armén som Republika Srbska’sledare Plavsic skall ha övergivit honom. Men önskar man inteatt det internationella samfundets journalistkår skulle haftgemensamma värderingar som hindrat denna inflation i mänskligtvärde? Vilka moraliska värderingar är rimliga att kräva avindivider som under många år åkt mellan oroshärdar och settmänsklig misär?Jag vet verkligen inte.Skall man ta ställning för de offer man kan identifiera ochkräva att folk där hemma skall engagera sina politiker? Eller skallman försöka distansera sig från vad man upplever och tydliggörade komplexa bakomliggande orsakerna så att ens landsmänförstå varför det har hänt?Kanske behövs båda typer av journalistik i tidningarna.Både den objektiva avståndstagande som visar oss helheten ochden med den tydliga ståndpunkten som kräver att vi tar ansvarför vad vi ser. Det ena moraliska ställningstagandet behöverinte nödvändigtvis utesluta det andra i en tidning med fyrtiosidor. Men en sak har jag blivit rimligt säker på efter tjugo intervjueroch lika många forskningsartiklar. Journalisterna kanske är36

Sverige fokus på männi• Fler civila källor• Större andel bosniska ochserbiska källor• Större andel reportrar på platsSvenska tidningarna har ettstörre fokus på civila än tyskatidningarna när det gällerrapporteringen kring Srebrenica.DN är den tidning somsticker ut mest när det gälleratt låta civila komma till talsoch har överlägset flest civilakällor. En av tidningens korrespondenter1995, Ulrika Byskickades ner enbart för atttala med civila offer i Tuzla.– Det fanns ett uttalat behovfrån nyhetschefen att vimåste ha med vanliga människor,förklarar hon.Expressen och SvD har varderainte ens hälften så många civilakällor med i sina artiklar somDN. De tyska tidningarna placerarsig längst ner i denna undersökning.Den konservativa tidningenFrankfurter Allgemeinesaknar helt civila källor.Stig-Arne Nohrstedt, som ärprofessor i medie- och kommunikationsvetenskaphar märktatt det finns en tendens hossvenska medier till ökat fokus påmänskligt lidande när det gällerkrigsrapportering.37– Svenska medier fick väldigtstor kritik under Gulfkrigetför att de skildrade det som det”rena kriget”, man framställdedet som att USA lyckades medsina ”smarta bomber” och att fåcivila kom till skada. Senare visadedet sig att det inte var så ochjag tror att det har resulterat i ettpådrag när det gäller att skildradet mänskliga lidandet i krig.Han menar också att Sverigesstarka tradition av pacifismkan påverka att man väljer attskildra krigets offer i ganska storutsträckning jämfört med Tysklandsom är ett NATO-land.Lennart Weibull, professor imasskommunikation, har gjortflera studier med svenska ochtyska tidningar och han tror attförklaringen till skillnaden mellansvenska och tyska tidningarligger i två olika tidningstraditioner.Det finns en större elitismbland de två tyska tidningarna ivår undersökning.– Generellt sett så fokuserarman mer på sakfrågor i tyska tidningarmedan man i svenska tidningaroftare har vanliga människori fokus.En förklaring till hur ofta civilafår komma till tals kan ocksåvara hur de olika tidningarna harprioriterat rapportering på plats.En fjärdedel av DN:s material ärproducerat i Bosnien och Serbien,jämfört med FrankfurterAllgemeine, där endats fem procentär skrivet på Balkan.Lennart Weibull menar ocksåatt fokuseringen på sakfrågoristället för att skildra vanliga”Jag användehela tidenanonymakällor för attskydda folk.människor skulle kunna varaen förklaring till att de tyskatidningarna har en högre andelspecificerade källor i nyhetsmaterialet.Flera av de journalistervi talat med betonar just att intervjuermed vanliga människorunder kriget i Bosnien ofta innebaratt man inte kunde skriva utnamn. Dels för att skydda personeni fråga men också för att det

skan - Tyskland på eliten• Fler specificerade källor• Större andel västkällor• Större andel regeringskällor100806040200skulle kunna förstöra möjlighetentill ny information i framtiden.– Jag använde hela tiden anonymakällor för att skydda folk.Det hade inte varit möjligt annars,säger Christan Palme somrapporterade från Bosnien förDN.Den elitisering bland de tyskatidningarna som Weibull talarom visar sig i vår undersökningframför allt genom att ”västkällor”förkommer oftare än i desvenska tidningarna. Västkällorinnebär framför allt västligamedier, politiker och andra elitpersoner.Resultaten i vår undersökningpekar på så sätt ocksåpå att de tyska tidningarna harhaft större fokus på västvärldensdebatt kring det som skedde iSrebrenica än de svenska. En högreandel av de tyska artiklarnahandlar om FN-insatser och andrainternationella insatser. Detfinns också en större distans tillsjälva krigsområdet. Balkankällornaär färre i tyska tidningaroch man har betydligt högreandel av andrahandskällor frånBalkan än i de svenska tidningarna.Men Lennart Weibull ärförvånad över det här resultatet– Tyska tidningar har traditionelltsett haft mer folk på platsAndelen civila- och västkällorCivila källorVästkällorSvenska tidningarTyska tidningarBeräknat i procent av de första tre redovisade källorna i alla svenska och tyskaartiklar från 1995 till 2005. Det totala antalet redovisade källor i svenska tidningarär 207 och i tyska tidningar 193.när det gäller rapportering frånöstländer eftersom Tysklandhaft stora intressen i den delenav världen, så det är märkligt attdet inte är så i det här fallet.Av: Sarah GörschHade Galtung rätt?Att ha fokus på lidandet, ge en röst åtkrigets ”stumma”, är det fredsjournalistik?Det menar i alla fall Galtung.Enligt hans teori är i så fall de svenskatidningarna mer inriktade på att spridaett budskap om krigets lidande. Denmer elitorienterade tyska pressen seri vår undersökning ut att vara mer fokuseradpå det politiska spelet, någotsom Galtung håller för krigsjournalistik.Men är förklaringen verkligenså enkel? Medieprofessorn Stig ArneNoehrstedt betonar visserligen att pacifismenoch alliansfriheten har en långtradition i Sverige. Och Tyskland ärett NATO-land men hade å andra sidaninga FN-styrkor på plats underBosnienkriget. Debatten i FrankfurterAllgemeine och Süddeutsche Zeitunghar till stor del skildrat en tysk regeringsom ställt sig oerhört tveksam till att pånågot sätt ingripa i kriget på grund aven alltför skamfull och krigisk historia.Snarare ligger kanske förklaringen i entidningstradition som vänt ryggen mot”den vanliga människan” och inriktatsig på sakfrågorna och eliten.Av: Sarah Görsch38

Folkmordet som blevDen svenska och tyska rapporteringenmellan den 11och 22 juli 1995 präglas av istort sett samma problem.Bristen på information omvad som verkligen skeddede där julidagarna. Den 22juli, elva dagar efter att debosnienserbiska truppernaintagit staden och påbörjatmassakern, skriver flera avtidningarna att tusentalsmänniskor är på flykt frånSrebrenica och att många avflyktingarna fortfarande saknas.Men ingen av tidningarnanämner något om att enmassaker ägt rum.Medieprofessorn Semso Tucakovicmenar i sin artikel ”Journalistsas partners in crime – casestudy Srebrenica” att brottet utspeladesunder total medial tystnad.Han skriver:“Serberna begick det störstabrottet mot mänskligheten i Europai andra halvan av 1900-taleti en fullständig medial tystnad.Under tiden då nästan 8000människor brutalt slaktades rapporteradevarken lokala eller internationellamedier om den härkriminella handlingen”.Den svenske journalistenChristian Palme befann sig vidtidpunkten för folkmordet baranågra mil från Srebrenica, menhan hade ingen aning om vadsom skedde.– Det var ingen som såg vadsom hände. Ett par veckor efterSrebrenica så utgav FN:s säkerhetsrådbilder som de hävdadevar från massgravar. Men det varegentligen först då som det blevklart vad som hade hänt.Srebrenica var vid den här tidenockuperat av bosnienserbiskatrupper och det var svårt attFörekomst av orden folkmord och massakeri svenska tidningar i procentta sig in i enklaven. SvD:s korrespondentGunilla von Hall tänkertillbaka på sin rapportering.– Vi förstod inte vad somhade hänt. Det som hände därvar så fruktansvärt. Man kundeinte föreställa sig att något sådantkunde hända i Europa efterandra världskriget.Bara några månader senarei november 1995 åtalades bosnienserbernasledare Karadzicoch överbefälhavaren Mladic förfolkmord i Srebrenica och 2001fastställde Krigsförbrytartribunalenför krigsbrott i det fornaJugoslavien ICTY, att det var ettfolkmord det rörde sig om. Trotsdetta är ordet ”folkmord” intedet vanligaste begreppet för attbeskriva händelserna i Srebrenica.Ordet ”massaker” förekommerbetydligt oftare underåren 2000 och även 2005, efteratt ICTY fastställde att det var100908070605040FolkmordMassaker30201001996 2000 2005Beräknat i procent av det totala antalet artiklar per land, mellan 1996 och 2005. Totala antalet artiklar är i de svenska tid-39

en massakerett folkmord i Srebrenica. (Sediagrammen nedan) Undersökningenbaseras dessutom barapå om första beskrivningen avSrebrenica är ”massaker”, medanbegreppet ”folkmord” har räknatsin om det har stått någonstansi texten, så förmodligenkan begreppet massaker ha förekommitbetydligt oftare än vadstatistiken visar.10090807060Mark Klamberg är doktorand ifolkrätt och han har reagerat påatt svenska medier så sällan beskrivermassakern i Srebrenicasom folkmord. Han är kritisk tillatt man inte använder rätt begrepp.– Massaker är inte likvärdigtmed folkmord. För det förstafinns det ingen brottsrubricering”massaker”. Det finnsmord och utrotning som brottmot mänskligheten samt folkmord.Rent juridiskt skiljer sigfolkmord från övriga brott genomatt det krävs ett särskiltuppsåt att förgöra helt eller delvisen skyddad folkgrupp. Det ärdet som gör folkmord mer allvarligtän andra brott.Mark Klamberg tror att detkan finnas flera orsaker till attbegreppet folkmord inte har fåttfotfäste i de svenska och tyskatidningarna.– Det kan nog finnas olika anledningartill varför begreppet”massaker” används beträffandefolkmordet i Srebrenica, allt frånokunnighet till en önskan attbeskriva folkmord i förmildrandeordalag. Före domen avkunnadesvid ICTY kan det ocksåha funnits en genuin osäkerhetkring vad man skulle kalla händelsen.Av: Sarah GörschFörekomst av orden folkmord och massaker i tyskatidningar i procentFakta folkmordFolkmord definieras enligt folkmordskonventionensom handlingarbegångna i avsikt att utplåna, helteller delvis, en grupp på nationella,etniska, rasmässiga eller religiösagrunder. Till sådana handlingar räknasdödande eller orsakande av allvarligkroppslig eller mental skadapå medlemmar tillhörande en sådangrupp. Dit hör också att medvetet skapalevnadsförhållanden avsedda attåstadkomma fysiskt utplånande av engrupp, helt eller delvis, att genomföraåtgärder avsedda att förhindra födslarinom gruppen eller att tvångsförflyttabarn tillhörande gruppen till en annangrupp. Brottet kan begås såväl underfreds- som krigstid. Brottet folkmordhar en specifik definition, genom attde gärningar med vilka brottet genomförs(t.ex. mord, våldtäkt) måstevara genomförda med föresatsen atthelt eller delvis utplåna en specifikgrupp.Källa: www.mänskligarattigheter.gov.se5040folkmordmassaker30201001996 2000 2005ningarna 113 och i de tyska 84. Stapeln för ordet massaker visar endast den andelen artiklar där första ordet för att beskrivahändelserna i Srebrenica har varit massaker. Stapeln för folkmord visar alla artiklar där ordet folkmord har förekommitöverhuvudtaget.40

Rapport på avståndAtt låta båda sidor kommatill tals. Det har alltid varitMatthias Rübs mål somkrigskorrespondent. Menunder Bosnienkriget var detinte alltid så lätt när han befannsig på plats i brinnandekrig.– Det var faktiskt en fördel attjag hade min bas i Budapest ochinte i Bosnien eller Serbien, fördå hade det nog varit svårt att geen opartisk bild av konflikten.Jobbar man bara från ett landsom är inblandat i ett krig så trorjag det är oundvikligt att rapporteringenblir ensidig.Allra minst litade han på bosniskoch serbisk militär och andrakällor som var inblandade ikonflikten. Från Budapest hadehan tillgång till en mängd källor,internationella nyhetsbyråer,tyska, engelska och serbiskakällor och byggde ihop sin rapporteringpå dem. Men han reste”Det handlarinte omatt vara vidfrontlinjenoch skildra de senastekrigsnyheternautan det viktigaför mig är att framställamänniskornasvardag.också i Bosnien och Serbien.– Jag reste mellan de serbiskkroatisk-och bosniakiska områdenaför att kunna låta allasidor komma till tals. Alla deolika sidorna har en historia av41etnisk resningunder kriget ochdet är viktigt attberätta det. Tillexempel efterDaytonavtalet1995, när vissaserbiska förortertill Sarajevo föllunder bosniakiskkontroll, sååkte jag dit ochskrev om det.Jag pratade medserberna somvar tvungna attfly och bevittnadehur de grävdeupp sina dödafrån kyrkogårdarna.Matthias Rübtycker att tidningsjournalistensuppgift skiljer sig från TVjournalistens.– Det handlar inte om att varavid frontlinjen och skildra de senastekrigsnyheterna utan detviktiga för mig är att framställamänniskornas vardag. Hur hanterarde att de blivit fördrivnaoch att de förlorat anhöriga.Men det är också viktigt att synliggöravilka politiska struktureroch ekonomiska problem somligger bakom. Och detta oavsettvem som är offer och vem somär skyldig. Det viktiga är att beskrivahur människor på båda sidornaupplever sin situation.Han menar att flera av hanskollegor aktivt tar parti för offreni sin rapportering från konflikter,men själv är han starkt kritisk tillden typen av rapportering ochmenar att det är upp till läsarnasjälva att göra ett moraliskt ställningstagande.Foto: Marie KopcsikDen tyska tidningsjournalisten Matthias Rüb tycker attBosnienkriget var det svåraste han upplevt.Med tjugo års journalistisktarbete bakom sig ser MatthiasRüb tillbaks på Bosnienkrigetsom det svåraste han har upplevtprofessionellt och själsligt. Hanväxte upp efter andra världskrigetunder det tyska ”ekonomiskaundret”. En tid då många förträngtvad krig innebär, menarhan.– För mig blev det en påminnelseom att krig kan hända ochjag tror att man hade förträngtdet i resten av Europa. Det gavmig en insikt i att konflikter kanleda till så blodiga följder somfolkmord mitt i Europa. Efterkalla kriget fanns starka förhoppningarpå ett gemensamtEuropa, men de grusades i ochmed kriget i Bosnien.Av: Sarah Görsch

Ordkrig: propagandamot mörkläggningKriget i Bosnien beskrivs oftasom en konflikt som utspeladespå flera plan, inte minstdet mediala. Vår undersökningvisar att medan Oslobodjenjepräglas av propaganda,tyder resultaten frånPolitika på mörkläggning.Så här definierar Garth Jowettoch Victoria O’Donnell propaganda:“Propaganda is the deliberate,systematic attempt to shape perceptions,manipulate cognitions,and direct behavior to achieve aresponse that furthers the desiredintent of the propagandist”.Den mest påfallande skillnadenär ordet ”folkmord” somförekommer mer än dubbelt såofta i Oslobodjenje än i Politika.FN har officiellt klassat händelsensom folkmord efter domenmot Radislav Krstic den 2 augusti2001. Då hade undersökningarav det som hände redanpågått i flera år. Trots det så dykerordet ”folkmord” upp i Politikaförsta gången år 2005 (i detundersökta materialet), dettai samband med tioårsdagen. IOslobodjenje beskrivs händelsensom folkmord redan 1995 ifyra artiklar, innan utredningenens har börjat. Semso Tucakovic,medieprofessor vid universiteteti Sarajevo och före detta journalistpå Oslobodjenje, tycker attman har gjort så bra man kunnatunder kriget.– Bosniska medier hade baraAnnat15%chansen att rapportera om vadden bosniska sidan gjorde, ochdet under mycket dramatiskaförhållanden. De behövde intehitta på, de berättade det de såg,säger han.Generellt finns en störrespridning bland beskrivningarnai Politika än vad som finnsi den bosniska tidningen. Beskrivningarnavarierar från ”illdåd”,som faktiskt förekommerBeskrivningar av händelsen i PolitikaFinns ej23%Strider8%Händelserna/situation6%Folkmord6%Massaker/människoslakt4%Intagning/fall11%Andelen är beräknad på totala antalet artiklar i Politika, 52.Mord/massmord4%Illdåd15%Tragedi/missöde4%Etniskrensning/etniskaggression4%Beskrivningar av händelsen i OslobodjenjeAnnat21%Finns ej15%Folkmord16%Tragedi/missöde11%Massaker/människoslakt7%Mord/massmord3%Strider1%Händelserna/situation6%Intagning/fall10%Illdåd8%Andelen är beräknad på totala antalet artiklar i Oslobodjenje, 194.Etnisk rensning/etniskaggression2%42

Oslobodjenje i Bosnien• Skrev folkmord från början• Använde värdeladdade beskrivningarav händelsen• Skrev fler artiklaroftare i den här tidningen änvad den gör i Oslobodjenje, tillen beskrivning av händelsensom bosnienmuslimsk aggressionmot serber (artikeln är från1995). De beskrivningarna sominte är värdeladdade (”händelserna”,”situation” eller ”strider”)förekommer oftare i Politika.– Regimtrogna medier varinte det minsta objektiva under90-talet. Srebrenica, sa de, varett till bevis på vilka lögner somsprids om serber. Srebrenicafanns inte för dem, påstår RadeVeljanovski från universitetet iBelgrad.Orden som används för attbeskriva händelsen i Oslobodjenjeär väldigt laddade: ”tragedi”,”massaker” och även ”Golgata”och ”helvete” förekommerbetydligt oftare. Därmed kanman säga att materialet i Oslobodjenjeär propagandistisk i43den bemärkelsen att det försökerskapa starka föreställningaroch väcka känslor.Politika väljer däremot attmörka händelsen. Det finns 194artiklar under den undersöktaperioden i Oslobodjenje mennästan bara en fjärdedel av det iPolitika. Bilden av det som händerär fylld med så mycket motsattauppgifter att läsaren aldrigriktigt får en chans att förstå dentill fullo.Det samma gäller när man tarupp beskrivningarna av de partersom var inblandade. Den mestfrekventa beskrivningen av denserbiska sidan i Oslobodjenje är”cetnik” eller ”fascist”, ett mycketkänsloladdat men även specifiktord, som definierar den serbiskasidan i 33 av 194 artiklar. I Politikabeskrivs bosnienmuslimernasom ”terrorister”, ”angripare”och till och med ”mujahedin” i 7av 52 artiklar. Den största gruppenär dock ”offer” med 11 artiklar.Detta bidrar inte direkt tillläsarens förståelse av situationen.Läsaren får ”lite av varje” elleribland direkt motsatta bilderfrån en artikel till en annan.Medieprofessorn SemsoTucakovic blickar mot framtidenoch säger att medier borde vara”samhällets spegel”. Han tilläggeratt medierna i Bosnien idagär ”en spegel för de skelögda”.Han menar att propaganda fortfarandefinns närvarande i bosniskamedier och att det saknasobjektivitet.– På en fri marknad kommerdet inte längre vara viktigt omjag skyddar serbers, kroaters ellerbosniakers intressen. Detenda viktiga kommer att varakvaliteten av mitt arbete, sägerSemso Tucakovic.Av: Marijana Milenkovic

Politika i Serbien• Skrev folkmord först 2005• Använde neutrala beskrivningarav händelsen• Skrev få artiklarčetnikMedlemmar av en serbisk nationalistiskorganisation, grundad 1903, sedermeraen del av motståndsrörelsen under andravärldskriget. Även benämning på serbiskastyrkor under krigen i f.d. Jugoslavienpå 1990-talet.ustašaKroatisk extremnationalistisk rörelse somgrundades 1929 i protest mot att en kungligdiktatur infördes i Jugoslavien (somdå också fick sitt namn). Ustašas ledareAnte Pavelić var inspirerad av de italienskafascisterna. Ustaša ville göra Kroatiensjälvständigt och deltog i mordet på kungAlexander 1934.bosniakerDen slavisktalande befolkningen av muslimsktursprung i Bosnien och Hercegovina,tidigare kallad muslimani (muslimer),som hade status som folk i detforna Jugoslavien. Som bosniaker räknasofta också muslimer från andra delar avdet forna Jugoslavien med serbokroatiskasom modersmål.OrdlistafolkmordGenocidium, en internationell straffrättsligbenämning. Enligt en FN-konventionfrån 1948 ett antal uppräknade gärningar”förövade i avsikt att helt eller delvis förintaen nationell, etnisk, rasmässigt bestämdeller religiös grupp som sådan”.etnisk rensningSystematisk tvångsmässig fördrivning aven befolkningsgrupp från ett geografisktområde. Uttrycket, som introduceradesmed kriget i forna Jugoslavien 1991–92,är inte ett entydigt begrepp. Flera av desskomponenter, t.ex. plundring, förstörelseav civil egendom, fängslande av civila,våldtäkt och mord, utgör tydliga brott motfolkrätten.GolgataAvrättningsplatsen där Jesus blev korsfäst(Matteus 27:33, Markus 15:22, Johannes19:17). Golgota låg alldeles utanför detdåvarande Jerusalem. Gravkyrkan i Jerusalemska vara byggd över platsen.Källa: NationalencyklopedinHade Galtung rätt?I sin teori säger Johan Galtung attkrigsjournalistik är ”elite oriented”.Den ”stresses that only the elite canmake peace”, En av de första artiklarnasom vi stöter på under våranalys är en intervju med den dåvarandeserbiske presidenten SlobodanMilosevic som också publiceradesi ”Time Magazine”. I ”TimeMagazine” är rubriken ”Fred omsex månader, säger Milosevic”. IPolitika lyfter man fram hans uttalande”det finns bara en lösning förBosnien och det är lika rättigheterför alla parter”. Längre ner i Politikasartikel säger Milosevic i enunderrubrik: ”Jag är bara en människa”.Av: Marijana Milenkovic44

”Det är bevisat att listan [överoffren i Srebrenica] inte stämmer.Tyvärr är det allmäntkänt att muslimer gillar attmanipulera. Kroater också. Den riktigalistan, så vitt jag vet, innehållerbara 1300 offer.Vems ärKosta Dimitrijevic pratar mycket om böcker och om serbiska intelektuella.Foto: Sarah Görsch

Foto: Marijana MilenkovicSalih Brkic har gjort många nyhetsinslag om offren från Srebrenicasanningen?”Man kan anklaga mig för vadman än vill men jag har kasetter,dokument… Kasetter ljugerinte. Jag tackar Gud att detfinns teknik som kan dokumenteradetta.46

– När Milosevic kom var detsamma sak som kommunism.Det som var bra var attman äntligen kunde skrivaom brotten som muslimeroch usatase begick mot serber.Innan var det bortglömt,vi hade liksom slätat överdet, säger Kosta Dimitrijevicom sin karriär som journalistpå 80- och 90-talet.47Han är pensionerad kulturskribentpå Politika, författaretill 17 böcker och vinnare avflera serbiska litteraturpriseroch utmärkelser som han fickefter kommunisttiden. Han harbland annat skrivit en bok därhan skarpt kritiserar Politikashuvudredaktör under 90-talet,Dragan Hadzi-Antic. Jag ber honomberätta om hur det gick till,men han föredrar att tala om enannan bok, en som en vän tillhonom har skrivit om kriget iBosnien.– Det mest intressanta i bokenär en hel rad fotografier somvisar människor som slaktadesav muslimer. De mördade folk ihundra serbiska byar, så Srebrenicavar också en hämnd av någotslag, säger han.När det handlar om händelsernai Srebrenica tycker han attsiffran 8000 kommer från västoch är förfalskad. I ett debattprogramsåg han en man berättaatt han hade träffat några av de8000 som påstås vara döda, iChicago i USA.– De levde där, hade familjoch allt. Det är bevisat att listaninte stämmer. Tyvärr är detallmänt känt att muslimer gillaratt manipulera. Kroater också.Den riktiga listan, så vitt jag vet,innehåller bara 1300 offer, sägerhan.Han talar mestadels med enlugn, onyanserad röst och sitterstelt i sin fåtölj. När han berättarnågra anekdoter däremot, piggnarhan till, rätar på sig och ler.Så fort känslorna visar sig i hansansikte tittar han mot golvet ochser ut som en pojke som har ställttill med bus.Han berättar om problem hanhar haft under sin karriär i Politika.Problemen, menar han, beroddepå att han var patriot, ochsamtalet glider över till definitionenav patriotism. Enligt hansåsikt borde journalister kämpaför sitt folk och deras intressen.För övrigt tycker han inte attnågon av sidorna under Bosnienkrigethar rapporterat sanningsenligt.– Om Bosnien rapporterademan olika. Alla hade sin egenhistoria. Men jag tror att mångaserber for illa i Bosnienkriget,säger han.Jag frågar varför han tycker attjust hans version är den sanna,om det finns flera versioner. Hansäger att man aldrig riktigt vetvems version som är sann.Som avskedspresent får vita med oss hans väns bok omBosnienkriget och flera av hansegna böcker. Han har dem i fleraexemplar, berättar han. I en avböckerna har han skrivit: ”FrånKosta Dimitrijevic, till Marijana,för hennes kamp för sanning.”Av: Marijana Milenkovic

Salih Brkic är huvudredaktörpå Bosniens federala TV-stationoch säger om sig självatt han är en av dem som kanmest om Srebrenica. Hanhar en privat samling av flerahundra radio- och TV-inslagpå kasetter.– Jag var en av dem sominvesterade mycket i detta.Under kriget köpte jag kasetternär jag saknade bröd.Bosniens ”Federalna Televizija”har sina kontor i källaren avBosniska kulturcentret i Tuzla.Rummen som huvudredaktörenSalih Brkic arbetar i är trångaoch slitna. Han sitter på en stol,med jackan på, kedjeröker ochtittar mig intensivt i ögonen närhan berättar. Det känns som atthan försöker sluka mig med sinberättelse.– Ett halvår innan visste jag,jag kände på mig att det skullebli illa i Srebrenica. Mina kollegorsa att jag tjatade för mycketom Srebrenica, att det hade lugnatner sig där. Men tyvärr hadejag inte fel, säger han.I början talar han lågt. Hanberättar hur bränslet i hans biltog slut när han första gångenskulle åka till Srebrenica. Hanfick skjuts, och de sista en ochen halv kilometerna sprang hantill flygfältet där helikopternskulle lyfta, men han missadeden. Andra gången lyckades hankomma till området utanför Srebrenicamed en kameraman ochfilma kvinnorna och barnen somflydde staden. Och då, när hanberättar om offren, blossar hanupp. Han reser sig från stolen,slår näven i bordet framför ochpekar svepande mot sin samlingav inslag.– Man kan anklaga mig för vadman än vill men jag har kasetter,dokument… Kasetter ljuger inte.Jag tackar Gud att det finns tekniksom kan dokumentera detta,säger han.Han berättar om flera av sinavänner som dog under Bosnienkriget.Han säger varje människasförnamn och efternamn undersamtalet och påpekar varjegång att det var hans närmstavänner.– Jag gjorde ett reportage somjag kallade ”De dödar oföddaFoto: Sofi Cederlöfbarn”, säger han.Sedan berättar han, med ettåterfunnet lugn, att reportagethandlade om när Tuzla granatbeskötsav bosnienserbiska trupperoch flera människor dog. Enav dem var en höggravid kvinna.Läkarna försökte rädda barnetmed kejsarsnitt, men också barnetdog av egna granatskador.Salih Brkic och hans kameramanföljde med kvinnan in i operationssalen.Jag försöker ta upp frågan omsaklighet och objektivitet i en sådanrapportering.– Objektivitet, det är att sägasanningen. Allt detta är sant, jaghar vittnen, säger han.När vi skiljs åt ber han omursäkt för sitt hetsiga temperament.Han påpekar att han intekänner något etniskt hat och försäkrarmig flera gånger att hansjälv har serbiska och kroatiskasläktingar. Han är mycket månom att hälsa med ”Salam aleykum”(arabisk hälsning) innanhan går till sin bil.Av: Marijana Milekovic48

Förändring över tid -1995Bosnienmuslimernakallas ”terrorister” iden serbiska tidningenPolitikaDen 11 juli 1995 marscheradebosnienserbiska trupper in i enklavenSrebrenica i östra Bosnien.Staden hade då varit underFN:s skydd runt två år, men FNsoldaternavar få och kunde intebeskydda den utsatta muslimskabefolkningen. Inga journalisterfanns på plats.Idag finns kamerainspelningarsom visar bosnienmuslimskapojkar som skjuts till döds avserbiska paramilitära trupper.Det råder inga tvivel längre omvem som är den utsatta sidan,men den klara bilden av händelsenvar mycket svårare att fåi början.FN-insats i fokusFokuset i alla tidningar 1995 liggerpå FN och utländska insatseri Srebrenica. I svenska tidningarhar 21,2 procent av det totala antaletartiklar detta som fokus. Ettundantag där är Expressen, varsstörsta fokus (tre artiklar)liggerpå en mer generell analys av situationen.49Från flykting till terroristHändelserna i Srebrenica beskrivsoftast som strider i Serbien,attack/anfall i Bosnien ochintagning/fall i Sverige och Tyskland.I Sverige, Tyskland och Serbienär det vanligaste första ordetför att beskriva bosnienserber”stridande”, ”trupper” eller”förband”. I den bosniska tidningenOslobodjenje” är det däremot”cetnik”. I de flesta artiklarnaär det dock inte helt klartifall man menar att karakteriseraen hel etnisk grupp eller bara desom faktiskt agerar på ett nationalistisktsätt.Bosnienmuslimerna beskrivsoftast som ”flyktingar” eller ”fördrivna”medan den vanligastebeskrivningen i Politika är ”terrorister”. Återigen var det intemöjligt för oss att avgöra i vilkafall man menar att ge karaktäråt hela den etniska gruppen ochi vilka fall detta är beteckningenför de man menar finns där ochdå.Inga civila på bild i PolitikaDet vanligaste bildmotivet ärbosnienmuslimska civila i allatidningar förutom Politika. Utav25 artiklar så fanns det enbarttvå artiklar i Politika som var illustrerade,en med en karta ochden andra med en bild på en FNmilitär.Demonisering av serberOsakligt negativa beskrivningarav serber förekommer i tio procentav de svenska artiklarna.Flest gånger finner man sådanabeskrivningar i DN och Expressen.SvD saknar helt sådana beskrivningar.I tyska tidningarförekommer fem procent demoniseringarav serber och endasti Süddeutsche Zeitung. I Oslobodjenjefinns demoniserandebeskrivningar av serber i tolvprocent av fallen medan Politikahar åtta procent demoniseringav bosnienmuslimer.

från terrorist till offer2000Bosnienmuslimernakallas ”bosnienmuslimer”i den serbiskatidningen PolitikaDet här året sker omfattandepolitiska förändringar i Serbien.Efter en statskupp den 5 oktober2000 gick makten över till en koalitionav demokratiska partier.Men som det visar sig i vår analys,dröjde förändringarna inommedierna ytterligare några år.Minnesceremoni i fokusDe bosniska artiklar handlarfrämst om minnesceremoninvid begravningsplatsen i Potocari.När det gäller Sverige så finnsbara två artiklar och det i DN,med fokus på utredningen avbrottet. I Politika ligger fokusetpå minnesceremonin, men medbara två artiklar, och den ena avdem tar upp trafikproblem i sambandmed minnesceremonin. Ide tyska tidningarna ligger fokusetjämnt fördelat mellan minnesceremonin,identifikationenav offren och utländska insatser,men där handlar det bara om treartiklar.Massakern -vanligaste ordDe flesta tidningarna beskriverhändelserna i Srebrenica sommassaker. Undantagen är FrankfurterAllgemeine där händelsenbeskrivs som erövring eller fall.Ett undantag är också Politikadär händelsen ligger i fokus förbara tre artiklar år 2000, och enav dem (en krönika) beskriverhändelsen som ”Västvärldensexperiment”.När det gäller hur de två parternai kriget beskrivs så finnsmestadels bara neutrala ordalag,utan särskilda beskrivningar i deflesta tidningar. I Oslobodjenjedock varierar beskrivningenav bosnienmuslimerna mellan”efterlevande”, ”flyktingar / fördrivna”och även ”martyrer” i enartikel.Oslobodjenje har flest bilderCivila bosnier är i fokus på bildernai svenska, tyska och bosniskaartiklar. I Politika liggerfokuset i bilderna på serbiska ledareoch regeringskällor istället.Flest bilder finns i Oslobodjenjeoch förutom bosniska civila såfinns även FN i några få bilder.Demoniseringen avtarIngen demonisering av bosnienserberförekommer längre i desvenska och tyska tidningarna. IOslobodjenje har de osakligt negativabeskrivningarna av serberockså avtagit men inte försvunnithelt, då de finns i fyra procentav artiklarna. I Politika hittarman en artikel av tre med endemoniserande beskrivning avbosnienmuslimer.50

2005Bosnienmuslimernakallas ”offer” i denserbiska tidningenPolitikaI juli 2005, på tioårsdagen avmassakern, sker en fullständigexplosion i alla de undersöktatidningarna när det gäller Srebrenica.Den demokratiska regeringeni Serbien har nu etableratsig tillräckligt för att kunnata upp händelserna i Srebrenicaoch peka ut de skyldiga utan attta politisk skada av det. Minnescentreti Potocari är färdigbyggtmed hjälp av amerikanskt bidrag.Bill Clinton besöker platsen ochhedrar offren år 2003.I Bosnien gör man en analysDet totala antalet artiklar stigermest i Oslobodjenje. Fokusetligger mestadels på minnesceremoninvarvat med beskrivningarnaav massakern. Här ärdock Oslobodjenje ett undantageftersom de det året publiceradeen bilaga med en översikt överdet som hände. Artiklar från 90-51talet publiceras om och flest artiklarger någon slags analys ellerbakgrund. En stor del av fokusetligger även på utredandet avkrigsbrott.Ordet folkmord i PolitikaPolitika beskriver till största delhändelserna i Srebrenica som ett”illdåd.”Det finns dock en enorm variationmellan beskrivningarnaav händelsen i den serbiska tidningen.Folkmord dyker förstagången upp det här året i Politika,medan en faktaartikel beskriverhändelserna som en konsekvensav ett bosnienmuslimsktanfall mot serber. I en stor andelav artiklarna anges dock ingenbeskrivning av det som har häntoch den bilden är fortfarandenågot oklar.Alla andra tidningar som ingicki vår analys beskriver händelsenpå samma sätt: som massakereller människoslakt.Det verkar som att fokus nuhar flyttat från aktörerna till självahändelsen, för både bosniakeroch serber beskrivs i neutralaordalag i de flesta artiklar i allatidningar. Serberna är mestadels”stridande” eller ”trupper” medanbosniakerna beskrivs som ”offer”.Det största undantaget finnsi SvD som i en artikel förknipparserber med ordet ”bödlar”.Demoniseringen fortsätterDe osakligt negativa framställningarnaav serber ökar något iOslobodjenje. I Serbien innehållerfem procent av artiklarnademonisering av bosnienmuslimermedan de svenska och tyskatidningarna inte heller detta årinnehåller några svartmålandebeskrivningar av serber.

2009Bosnienmuslimernakallas ”offer” i denserbiska tidningenPolitikaDen 1 juli 2009 påbörjar Sverigeen period av ordförandeskap iEU. I Serbien och Bosnien fortsätterdemokratiska förändringarmen med många bakslag.Nationalistiska organisationersom ”1389” och ”Obraz” är alltmer aktiva i Serbien och RepublikaSrpska och dess status ärett ämne i många diskussioner.Vissa politiska krafter strävarefter att förändra Daytonavtaletoch att tillåta fler områden i Bosnienatt vara självständiga.Minskat intresse i tysk pressDet generella intresset för händelsernai Srebrenica sjunkeröverlag. I Frankfurter Allgemeineoch Süddeutche Zeitung finnsinga artiklar alls som fokuserarpå detta. Fokuset i Oslobodjenjeligger främst på minnesceremonin.I övriga tidningar liggerfokuset jämt fördelat mellanminnesceremonin, olika typerav demonstrationer i sambandmed begravningen, men även påmänskligt lidande generellt samtåteruppbyggnad av Srebrenica.Muslimska offer i PolitikaI Oslobodjenje kommer ordet”folkmord” fram på ett tydligtsätt, även med en definition somtogs fram 1948. Händelserna iSrebrenica beskrivs som folkmordi 11 av 28 artiklar. Även iPolitika beskrivs händelsernasom folkmord i en artikel, menmajoriteten använder ordet ”illdåd”.I alla andra tidningar uppmärksammashändelsen betydligtmindre och värdeladdadeord avtar.De flesta artiklar i Politikabeskriver bosnienmuslimernasom ”offer”, vilket är en tydligförändring jämfört med år 1995.Oslobodjenje beskriver bosnienserbernasom ”förövare” och därär förändringen i inställningennågot mindre sen 1995. Dockpekar det ordet inte alltid på serbersom etnisk grupp utan i vissmån bara på de som begått brottet.Den exakta innebörden i vadsom menas med begreppen ärtyvärr omöjlig att analysera.Fler bilder i OslobodjenjeNästan hälften av artiklarna iOslobodjenje är illustrerade medbilder 2009 jämfört med ungefären fjärdedel 1995. Det vanligastemotivet på bilderna är bosnienmuslimskacivila.Spridningen i Politika är ocksåganska stor, men med lite merbetoning på serbiska källor. I övrigtfinns få bilder i de svenskaoch tyska tidningarna.Politika demoniserar inteDet finns inga demoniserandebeskrivningar i Politika detta år.Däremot har Oslobodjenje osakligtnegativa beskrivningar avserber i sju procent av artiklarna.Inga demoniseringar finns i desvenska artiklarna.Av: Marijana Milenkovic ochSarah Görsch52

Förändringen över tid är störst i Politikas rapporteringAnalys: information tar tidPolitika har vandrat en långväg. Där har man gått frånen oklar, förvirrande bildav händelsen till en som ärbetydligt klarare. Minst avalla har bilden förändrats isvenska och tyska tidningardär beskrivningarna, medvissa undantag, är konstanta.Den största enskilda förändringensom har skett i de undersöktatidningarnas rapporteringom Srebrenica finns i Politika.Under kriget beskrevs både händelsenoch aktörerna ofta medord som var direkta motsatser53till varandra. I andra fall användesordalag som var så neutralaoch avlägsna att en eventuell läsaresvårligen kunde förstå rentpraktiskt vad det är som håller påatt hända i Srebrenica. Artiklarnavar få 1995 och 2000 vilket bidrartill den brist på informationsom utmärker den perioden. Deär som flest 2005 och något färre2009. De åren beskrivs händelsenbland annat som ”folkmord”och ”illdåd” vilket tyder på attman även börjar se händelsensom ett brott utfört av enskildamänniskor. Sådana artiklar ärdock fortfarande få vilket skullekunna innebära att förändringenmot en helt objektiv beskrivningfortfarande inte är slutförd.I Oslobodjenje skulle mankunna säga att förändringen inteär lika tydlig. Där förekommeröverlag fler värdeladdade ordoch mycket känslosamma beskrivningarav det som händerfrån själva början. Den serbiskasidan i kriget framställs oftaosakligt negativt, särskilt underkriget. Fokuset ligger ofta i bådetexterna och bilderna på de bosniakiskacivila, vilket kanske ärnaturligt, men också tyder påen mer engagerad journalistik i

Hade Galtung rätt?Foto: Marijana MilenkovicOslobodjenje. Det som ärmest överraskande i denhär tidningen är att markörendemonisering (osaklignegativ framställning) inteförsvinner helt efter kriget,som det gör i de svenska ochtyska tidningarna, utan stigerigen mellan år 2000 och2009. Fler orsaker till händelsennämns och FN pekasofta ut som de skyldiga fördet som har skett i de analyserandeartiklarna. Dock ären del av artiklarna demoniserandeäven mot FN somnästan pekas ut som störreskurk än serberna.Alla beskrivningar äröverlag mer konstanta i desvenska och de tyska tidningarnaän vad de är i materialetfrån de krigsdrabbadeländerna. Detta skullekunna tyda på att journalistikenär klart påverkad avkriget men också på att enonyanserad rapporteringförekommer i länder somrapporterar om kriget frånett avstånd.Av: Marijana MilenkovicUndersökningen visar, både genom textanalys ochgenom intervjuer, påfallande likheter mellan JohanGaltungs teori om krigs- och fredsjournalistik ochläget under krigsrapporteringen om Srebrenica.Tittar man på statistiken så ligger fokuset från1995 i alla länder på ord som beskriver strider ellerdet militära läget.– Jag var mycket där det krigades. De säger attjag rapporterade om kriget som om det vore en fotbollsmatch.Vem som sköt, vem som blev träffad,säger den bosniske journalisten Sefko Hodzic. Jaghade goda kontakter med officerarna i armen. Jagvisste ofta var striderna skulle utkämpas nästa dag.Johan Galtung beskriver i sin artikel “High Road,Low Road - Charting the course for Peace Journalism”:“The low road, dominant in the media, seesa conflict as a battle, as a sports arena or gladiatorcircus. The parties, usually reduced to two, are combatantsin a struggle to impose their goals. The reportingmodel is that of a military command: whoadvances, who capitulates short of their goals; lossesare counted in terms of numbers killed or woundedand material damage.”Redan år 2000 och särskilt år 2005 skiftar fokusetdrastiskt från det omedelbara, militära, till offretoch mänskligt lidande. Ord som ”tragedi” eller”missöde” istället för ”attack” eller ”anfall” användsför att beskriva händelsen. Fler civila används somkällor och ligger i fokus på bilderna. Även återuppbyggnadav Srebrenica nämns i några artiklar, ochbetydligt fler artiklar är någon slags analys där mansöker orsaker.Så här säger Semso Tucakovic, medieprofessornvid universitetet i Sarajevo, om sin syn på mediernasframtid i Bosnien.– Man pratar fortfarande inte om utsatta människor,utan om utsatta serber eller muslimer… Innanskrev de om ”cetnik” eller terrorister… När Bosnienutvecklas så att människor kommer i centrum, ochinte människans etnicitet eller religion, då kommerdet bli mer objektivt.Enligt honom ligger ansvaret för den förändringensnarare på den övergripande politiska strukturenän på människors individuella handlingar.– Jag talar för mina elever om pressfrihet somgaranteras av den europeiska konventionen. Menen kommentar jag hörde från en student var att honomedelbart skulle bli avskedad om hon skrev någontingsom hennes chef inte tyckte om. Hon sa att honhar två barn och måste tänka på att överleva. Henneschef har istället en politisk agenda, säger han.Så här säger Johan Galtung om fredsjournalistikenstendenser:“Peace journalism tries to depolarise by showingthe black and white of all sides, and to de-escalate byhighlighting peace and conflict resolution as muchas violence. How successful it can be remains to beseen.”Av: Marijana Milenkovic54

”Människor vaknadeMedieenkätNamn: Sinisa PetkovicÅlder: 37Yrke: Reparerar kamerorStad: BelgradVilka tidningar läser du? Blic, PressLäser du Politika? Ja.Litar du på Politika? Ja, till 50 procent. Jaggillar att läsa mellan raderna.Vilka medier följde du under kriget? Politika,tittade på TV. Jag var en del av kriget, jag var 20 år gammaloch det var dåliga tider.Namn: Anja & Lana Nikic´Ålder: 20.Yrke: JuridikstuderandeStad: TuzlaVilka tidningar läser ni?: Oslobodenje,farfar läser den, pappa läserden. Det är en familjetradition.Gillar inte tidningar, läser nyheterpå internet annars. Vi är en ny generation,vi är för unga för att läsa tidningar.Namn: Nebojsa CvetkovicÅlder: 30Yrke: Grafisk designerStad: BelgradVilka tidningar läser du? Politika, BlicLitar du på Politika? Ja.Vilka medier följde du under kriget? Politika,lite grann.Övriga kommentarer? Jag läser inte tidningarså mycket. Politika är torrare, Blic är underhållning.55Namn: Jelena CosicÅlder: 29Yrke: JuristStad: BelgradVilka tidningar läser du? Novasti, Blic,PressLäser du Politika? NejVarför? Det finns inte i vår familjetradition.Jag tänker inte så mycket på politik.Foto: Harald BaltzerPå köksbordet ligger delar av engranat som slog ner vid deras husunder kriget. Nu är den mest ettminne, eller kanske en påminnelse,om det hemska som var.Lejlas son var bara ett år när krigetbröt ut. All hennes kraft gickåt till att hålla sig själv och sinbaby vid liv under ockupationenav Sarajevo 1992-95. Att frågahenne om hennes medievanorunder kriget blir som att frågaett fattigt barn vilket dataspeldet tycker bäst om. Hon skrattar,överseende.– Jag läste inte tidningar underkriget, alla pengar gick tillatt köpa mat. Det fanns ingenelektricitet så vi kunde inte tittapå TV. Jag visste aldrig vad somhände utanför Sarajevo underkriget. Någon gång ibland lyssnadevi på radio, säger hon. Förde äldre människorna var detsärskilt viktigt att lyssna på radio.Jag hörde om några somkopplade ihop en cykel med entransformator och så turades deom att trampa så att de kundelyssna på radio.I Belgrad däremot var situationenen annan. Media gick att tadel av rent praktiskt, men mankunde aldrig veta att det de skrevfaktiskt var sant.Slobodan Popović är 32 åroch jobbar som projektledare.Han gick i gymnasiet under kriget,men var inte så intresseradav det då. Han följde B92, Vreme,Studio B och Nasha Borba.Men inte den största tidningen iBelgrad, Politika.– Jag läste inte Politika särskiltmycket under kriget, säger han.Det var regeringspropaganda.Nu är det bättre, deras nuvarandechefredaktör är en bra jour-

plötsligt upp”Foto: Harald BaltzerSlobodan Popović blev chockad när han hörde vad som hänt i Srebrenica.nalist med mycket integritet.När Lejla hörde om massakerni Srebrenica första gångenvar det genom rykten. ”De sägeratt hemska saker har hänt där.”– En natt satt FN-soldater ochdrack med chetniks. FN-soldaternasläppte in dem i säkerhetszonenoch de dödade tusentalsmänniskor, berättar hon.I Belgrad blev genombrottet försanningen om Srebrenica enBBC-dokumentär som visades2001.– Jag kommer ihåg att det varen stor chock för mig, säger SlobodanPopović. Det var en storgrej, alla pratade om det. Heltplötsligt var Srebrenica på allanyheter. Det var första gångenjag förstod vad som hänt. Jag varchockad och skämdes. Det vardå som jag förstod varför vi harså dåligt rykte. Det var en bomb,människor vaknade helt plötsligtupp.Av: Sofi CederlöfOljud 19:30Marijana MilenkovicScenen jag mest kommer ihåg från minuppväxt är hur jag sitter med de vuxnaoch lyssnar när de diskuterar politik.Jag förstår inte vad de säger förutomnågra enskilda ord. Kroater, slovener,krig, fara… Politik diskuteras vidköksbordet lika ofta som matprisernaeller vädret.En del i den diskussionen är ocksåmedier. I de vuxnas samtal är det alltidnågon politiker som ljuger i TV elleri tidningar. Det motsatta argumentetbrukar vara att det inte är personensom ljuger utan journalisterna i tidningeneller TV-programmet. Sammamänniska i samma samtal blir ofta enskurk, en jävel, en hjälte, en förrädare,den enda vettiga, en mördare…Min första föreställning om medierär helt enkelt att de ljuger, kanske föratt jag har hört det så många gånger.När jag sedan växte upp blev mitt förtroendeinte bättre. På slutet av 90-taletprotesterade bokstavligen hela landetpå grund av valfusk. Allting hade avstannatoch folk var på gatan med banderollerdygnet runt i ett par månaderår 2000. Som en del av protesten skulleman göra så mycket oljud som möjligtmellan klockan 19:30 och 20:00, tidenför den längsta nyhetssändningen påden statliga TV-stationen. Initiativetkom från den regimkritiska Radio B92för att ”ingen skall behöva höra deraslögner”. Jag var med då och bankade,skrek och visslade.Några gånger var jag hemma ochtittade på den statliga TV-kanalensnyhetssändning (det fanns inga andraatt se på). Jag kommer särskilt ihåg engång när demonstranterna råkade varaprecis utanför mitt fönster. Jag satte pånyhetssändningen, och den var verkligensvår att höra med allt bankande.Den bestod av två inslag. Det förstahandlade om hur många plommon viplockat i år. Det var många. Det andrainslaget var vädret. Det skulle bli soligt.Sedan sa nyhetsuppläsaren hejdå ochjag gick ut och fortsatte protestera.56

SammanfattningHur har rapporteringen sett utmed avseende på källor och partiskhet?Svenska och tyska tidningars rapporteringom massakern i Srebrenicabestår till större delen av helt specificeradekällor. Samtidigt kan det härpositiva resultatet också bero på attde vanligaste källorna är FN och övriga”västkällor”. Flera av de svenskaoch tyska journalisterna vi pratatmed, har påpekat att de undvek källorsom var inblandade i konfliktenoch att de på så sätt vänt sig till källorde uppfattat som neutrala men somockså hade längre avstånd från självahändelsen. Det kan också förklaradet faktum att det inte framkommervad som faktiskt skett i Srebrenica ide svenska och tyska tidningar underden tid som folkmordet i Srebrenicapågick. Det finns en skillnad mellande svenska och tyska tidningarna närdet gäller att låta civila bosniaker ochserber komma till tals. I de svenskatidningarna finns en tendens att istörre mån använda sig av civila källormedan de tyska tidningarna fokuserarpå elitkällor, vilket skulle kunnatyda på ett ställningstagande för debosnienmuslimska offren. De tyskatidningarna ser ut att ha en störredistans och verkar inte lika tydligt taparti för någon sida. Att den vanligastekällan i Politika precis som i tyskatidningar är ” västkällor”, kan vara etttecken på den mörkläggning av folkmordetsom vi sett tydliga tendenserpå och där fokus riktats på västvärldensroll i händelsen snarare än detegna ansvaret. Oslobodjenje är dentidning som har haft flest bosniskakällor, vilket är naturligt eftersom debosniska journalisterna har befunnitsig närmast händelsen.Hur har rapporteringen förändratsöver tid?Politika är den tidning i vårundersökning som genomgått störstförändring. Man har gått från enrapportering där värdeladdade ordsom ”terrorist” har varit vanligaför att beskriva motståndarpartenbosnienmuslimerna. Man har ocksåbörjat använda ordet ”folkmord” föratt beskriva händelserna i Srebrenica.Samtidigt är ordet ”folkmord” inte imajoritet av artiklarna. Man använderoftare det vaga begreppet ”illdåd”.Det tyder på att det fortfarande pågåren utveckling från mörkläggandet avinformation till att fullt ut tala omvad som faktiskt skedde.I den bosniska tidningen Oslobodjenjeär förändringen inte likastor. Vi har funnit att värdeladdadeord har gått mot mer neutrala. Demoniseringenav serber avtar visserligenmen inte i lika stor uträckningsom i Politika.Det största förändringen förframför allt svenska men också tyskatidningar är att de demoniserandebeskrivningarna av serber klingat avefter kriget. Det skulle kunna tyda påatt den svenska och tyska rapporteringenhar drag av det som Galtungdefinierar som ”krigsjournalistik”,det vill säga en polariserande rapporteringdär man dehumaniserar denena parten. Att denna typ av rapporteringavtar i såväl de tyska, svenska,bosniska och serbiska tidningarnastärker dock Hanitzsch kritik motGaltung. Under kriget har journalisterfrån alla länder påverkats av strukturellaproblem som kan ha resulterati dessa demonieringar. I och med attden politiska situationen stabiliserasefter kriget, förbättras möjligheten attfå tag på information och rapporteringenblir mer nyanserad.Hur har journalisternas arbetssituationpåverkats av kriget?Problem med rörelsebegränsningär något som journalister från allade olika tidningarna har gemensamt.Men det finns stora skillnaderi arbetsförutsättningar mellan deinhemska( bosniska och serbiska)och de utländska (svenska och tyska)journalisterna. Medan flera av deutländska journalisterna nämnerproblemet med att få tag på tillförlitliginformation, handlar de bosniskajournalisternas problem framförallt om brist på resurser och för denserbiske journalisten om hot och anklagelserom förräderi. Analysen avvår kvantitativa studie visar som sagtockså, att det har funnits en tydligtendens på mörkläggning av händelseni den serbiska tidningen Politika.De bosniska journalisterna vi talatmed, har befunnit sig närmare självahändelsen och uppger att de har hafttillgång till de närmaste källorna.Det kan vara en orsak till att ordet”folkmord” dyker upp i Oslobodjenjeredan 1995. Samtidigt som det ocksåkan vara ett resultat av ett propagandistisktspråkbruk som vi sett teckenpå när det gäller beskrivningen avserber. De stora strukturella problemsom omgärdat journalister från allaländer kan vara en förklaring till attflera av dem tycker att man ska ställasig på offrets sida och inte vara konsekvensneutral.Av: Sarah Görsch57

”Jag tror vi litar för mycket på medierna.”Sofi CederlöfNär jag pluggade Internationellarelationer på universitetet frågade vårföreläsare oss en gång: ”Vilka litar nimest på, era föräldrar eller DN?” Dethär var inte en klass som gillade atträcka upp handen så resultatet blevtre för föräldrarna och en för DN.Jag svarade aldrig, det är en komplexfråga, naturligtvis har mina föräldrarspecialområden där jag har stortförtroende för deras åsikt, men skullenågon tvinga mig att svara, generellt,då skulle jag välja DN.Jag tror att många känner så. Mandiskuterar källkritik och medier åena sidan och refererar till DN somtrovärdig källa å andra sidan. Ävenfast man vet att man inte ska, så harnog många i det här landet ett lite välstort förtroende för medierna.En av journalisterna vi pratademed tyckte att det var historikernasroll att ta reda på vad som verkligenhände. Många av de andra uttryckteliknande åsikter, deras uppgift somkrigsreportrar var att skriva sanningen,så långt som det var möjligt.Och visst förstår jag argumentensom DN:s Ulrika By framförde, mankan inte alltid kolla upp alla fakta närman är mitt i ett krig och man kaninte begära av människor som befinnersig där att de ska kunna bevisasin historia för att man ska prata meddem. Men jag blir ändå chockad närjag hör henne berätta om journalistersom skriker i lobbyn efter ”någonvåldtagen”, om journalister somplockar det bästa ur varje historiaoch om att självaste DN-redaktionenringer och vill ha den saftigastehistorien.Några av journalisterna har sagtatt det ärligaste man kan göra är attskriva ut när man är osäker på något.På så sätt skapar man förtroendehos läsarna. Jag håller med. Ändåtycker jag att man ser det alltför sällan.Vi förstår alla att krig är en svårarbetsplats. Men vi måste nog få detupprepat för oss lite oftare.”De har krävt mer av sig själva än sanning.”Marijana MilenkovicSerbien är nog inte det landet somman skall vara uppvuxen i om manvill ha idealistiska föreställningar omnågonting. Saker och ting fungerarsällan som de ska. Busstidtabellerfinns inte, mat kostar för mycketjämfört med ens lön och man villalltid ha mer respekt för sig själv änvad man har. Ändå överlever man,konstigt nog. Ibland tror man till ochmed att man på något sätt är bättre ände som har allt de behöver.Jag har nyligen pratat med endel journalister och de har alla haften sak gemensamt: de har alla varitolika. När jag har frågat hur objektivade tycker att de är i sitt jobb har endel svarat att de har varit mycket objektivaeftersom de aldrig har ljugit.Mycket stolta, nästan med darr pårösten, har de svarat att de i hela sittliv bara skrivit sanning i sina tidningar.Det är för dem det journalistiskaidealet.Naturligtvis skulle man lätt kunnatro att detta och inget annat är dethögsta idealet och att det är så manvinner läsarnas förtroende. Det trorman ända tills man, förr eller senare,kommer till slutsatsen att det intebara finns en sanning, det vore ju förenkelt.Det inser man när man hör historienom de andra, de som aldrig harförväntat sig att verkligheten kommeri färdiga förpackningar. De harkrävt mer av sig själva än sanning. Dehar krävt moral. Moral för mig innebärbland annat att alltid utgå ifrånatt man kan ha fel.Vissa av journalisterna som jaghar pratat med har förlorat mer änvad jag ens kan föreställa mig. Derasnära familjemedlemmar dog ellerblev skadade, de förlorade sina husoch all sin egendom, och ändå har destannat av några sekunder innan deslängde ut sina ord till världen, ochtänkt. Har jag fel? Finns det ett bättresätt att göra det här på? Kan jag blibättre än mig själv?Sanningen kan gå och lägga sig.Detta för mig var ett överraskanderesultat.58

AbstractUniversity of Gothenburg, the department of journalism, media and communication.Title: Srebrenica- objective news coverage or propaganda?Authors: Marijana Milenkovic, Sofi Cederlöf, Sarah Görsch and Harald BaltzerThe Bosnian war (1992-1995) was an exceptionally gruesome conflict for journalists. The conditionsunder which war reporters and war correspondents worked must have made a certain influence on theinformation they later presented to the public.In order to acquire a better understanding of this problem we chose to concentrate on the Srebrenicagenocide. In July 1995 the Bosnian Serbian army marched into Srebrenica, a small town in EasternBosnia, and committed the act of genocide: they separated the men from the women and children andkilled them in secret. This event was covered differently by different media. Our research aimed to understand:1. What is it like for journalists to report about a war, both from within the war stricken areas andfrom abroad?2. How objective have their articles been? What sources of information did they use? Have theybeen neutral?3. How has the information reported about this event changed over time?To achieve this we conducted around 30 different interviews with journalists and media experts. Sevenof these interviews were included in our analysis. We have also made a quantitative analysis of 443newspaper articles from several of the largest daily newspapers published on certain dates between1995 and 2009. In Serbia: Politika. In Bosnia: Oslobodjenje. In Germany: Süddeutsche Zeitung andFrankfurter Allgemeine Zeitung. In Sweden: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet and Expressen.Our conclusions were as follows:The journalists working conditions have been challenging, but in different ways. While foreign journalistshad a hard time reaching any local sources of information due to distance as well as languagedifficulties, the domestic journalists have been more personally effected by the war and had no chanceto reach the “enemy” side for interviews or comments. One result of this might be that they often talkABOUT the enemy but not WITH them.Objectivity, as a summary, varies over time. Non factual negative descriptions are more present in thebeginning, during the war. Information is lacking in the beginning of our analysis (1995). In the end(2009) the event that took place in Srebrenica 1995 is defined as genocide, in some cases massacre. Bothvictims and perpetrators are mentioned, which was lacking 1995.We have tried to compare our results in general with media theories written by Johan Galtung, TomasHanitzsch and others (see list for details).59

ArbetsrapportTitel: Srebrenica - saklig rapportering eller propaganda?Författare: Harald Baltzer, Sofi Cederlöf, Sarah Görsch och Marijana MilenkovicJournalistprogrammet på JMG, Göteborgs universitet, termin 3Handledare: Tomas Andersson OdenBakgrundSyfteSyftet är att få en bild av hur svenska, bosniska, serbiska och tyska tidningsjournalister arbetade ochrapporterade under Bosnienkriget samt att se hur rapporteringen har förändrats över tid.Frågeställningar1.Hur har rapporteringen om Srebrenica sett ut med avseende på källor och partiskhet?2.Hur är förändringen över tid?3.Hur har journalisternas arbetssituation påverkats av kriget?AvgränsningVi har valt att titta på artiklar där huvudsakligt fokus är Srebrenica under perioden 11-22/7 1995, (periodendå massakern pågick) 11-12/7 1996, (årsdag) 11-12/7 2000, 11-12/7 2005, 11-12/7 2009 i DN, SvD,Expressen, Süddeutsche Zeitung och Frankfurter Allgemeine Zeitung samt 11-15/7 1995, 11-12/7 2000,11-12/7 2005, 11-12/7 2009 i Politika och Oslobodjenje.Vi har alltså valt bort alla artiklar där Srebrenica nämns men inte varit i fokus för artikeln. Vi har ocksåvalt att endast koda redaktionellt material, vi har alltså inte kodat insändare, debattartiklar som inteär skrivna av journalister osv.DefinitionerKälla – en källa är någon/några som gör någon form av uttalande. Källan behöver inte vara namngivenför att räknas som källa.Källa led 1 – källan som är närmast tidningen. I de fall där det bara finns ett led har källan alltid kodatssom källa led 1. I de fall där det finns flera led, t.ex. Milosevic säger till Reuters så blir Reuters källa led1.Källa led 2 – används endast när källor förekom i flera led. Källa led 2 är andra steget i källedet. I exempletovan blir Milosevic källa led 2. Oftast är källa led 2 ursprungskällan, dvs. den som citeras vidare.Om källa led 2 inte är ursprungskällan (dvs. att det finns tre led, Milosevic sa till Reuters skriver TT) såhar detta markerats för att kunna sorteras ut.Specificerad källa – en källa som står med namn, t.ex. befälhavare för de bosnienserbiska styrkornaRatko Mladic. FN:s generalsekreterare har tagits med här, även när han inte stått med namn eftersomdet bara finns en generalsekreterare åt gången.Delvis specificerad källa – en källa som har t.ex. titel men inte namn, eller någon annan information omkällan som ger en fingervisning om den men inte namnger fullt ut. T.ex. bosnienserbisk militär.Ospecificerad källa – i stort sett ingen information alls framkommer om källan. T.ex. enligt uppgifter.Demonisering/osaklig negativ rapportering – har använts sparsamt. När man använt värdeladdade negativaord om endera gruppen (serber eller bosniaker) så att hela gruppen har utmålats på ett negativtsätt. Exempel” de blodtörstiga serberna”. En beskrivning som till exempel ”terrorist” har bedömts somdemonisering när det inte finns någon tydlig motivering till varför man använder begreppet . När ensådan förklaring finns har vi ansett att det inte kan räknas som en osaklig negativ framställning ochdärför ingen demonisering60

Övrig västkälla – källa från västvärlden (Europa, USA, Australien) som inte passar in under kategorierna:svensk, tysk, bosnisk, serbisk, EU (alltså representant för EU), FN (representant för FN), NATOeller övrig nyhetsbyrå.Svensk militär – i de fall då svenska militärer har intervjuats i sin ställning som FN-militär har dessakodats som FN-militär.MetodResearchVår research innebar att vi tog fram så många relevanta studier som vi kunde och valde ut Tomas Hanitzsch,Johan Galtung och Nel Ruigrok som de mest relevanta (se listan nedan för detaljer).Kvantitativ undersökningVi har gjort en kvantitativ undersökning av tidningsartiklar där Srebrenica har varit i fokus under perioden11-22/7 1995, 11-12/7 1996, 11-12/7 2000, 11-12/7 2005, 11-12/7 2009. I Politika och Oslobodjenje blevperioden kortare på grund av mängden av material: 11-15/7 1995, 11-12/7 2000, 11-12/7 2005 och 11-12/72009. Vi har tittat på typ av artikel, plats där artikeln är skriven, källor, inställning, partiskhet, fokusoch bilder i följande tidningar:SverigeDagens NyheterExpressenSvenska DagbladetTysklandSüddeutsche ZeitungFrankfurter Allgemeine ZeitungBosnienOslobodjenjeSerbienPolitikaMotiveringDe svenska och de tyska tidningarna har valts dels på storlek, vi ville titta på några av de största tidningarnai landet. Men vi har också haft som kriterium att de ska ha haft en person på plats någon gångunder den här perioden eller strax efteråt. Detta eftersom vi var intresserade av att titta på just ”på platsrapportering” och också för att vi ville göra intervjuer med journalister som var på plats och försöka seen koppling mellan deras berättelser och deras rapportering. I Bosnien och Serbien har vi valt lite annorlunda,vi ville egentligen ha fler olika tidningar med lite olika inriktning, både titta på regimtrognaoch regimkritiska tidningar i både Bosnien och Serbien. Tyvärr så gick inte detta på grund av tidsbrist,tidningarna är på bosniska och serbiska och vi har bara en i gruppen som kan läsa detta språk. Dettagjorde att vi bara tittade på en bosnisk och en serbisk tidning, båda regimtrogna.Perioden har vi valt eftersom de bosnienserbiska trupperna gick in i Srebrenica den 11 juli 1995 och viville titta på vad man skrev därifrån och en tid framåt för att se hur lång tid det tog innan man förstodoch skrev om vad som hade hänt. Sen gjorde vi nedslag ett år efter, fem år efter, tio år efter och i år föratt se hur rapporteringen förändrats över tid. Här var vi tyvärr tvungna att göra en avgränsning på detserbiska och bosniska materialet. På grund av tidsbrist så tittar vi bara på artiklar fram till den 15 juli1995 och datumen ett år efter är helt borttagna.61

4. angripare/aggressorer5. oövervinnerliga6. civila7. segrare8. flyktingar9. fångar10. terrorister11. erövrare12. försvarare13. döda14. efterlevande/överlevande15. bödlar16. fördrivna61. mujahedin62. ockuperade63. martyrer64. barbarer65. förövare66. återvändande67. odjur80. annat81. beskrivs ej99. finns inte med i artikelnV33. Falsk informationsspridning/lögner (Lögn)1. Motståndarparten ljuger2. Flera av parterna (exklusive egen part) ljuger3. Flera av parterna (inklusive egen part) ljuger4. Egen part ljuger5. Ingen ljuger6. Utländsk tidning – ej inblandad i konflikten7. Går ej att avgöra8. FN/Väst ljuger80. Annan part ljugerInformationV34. Huvudsaklig fokus (Fokus)1. anfall/intagning2. strider3. dödsskjutningar4. flykt5. flyktingläger6. mänskligt lidande7. muslimer tillfångatagna8. våld/våldtäkter begångna av serber/bosnienserber9. massaker10. nödhjälp från andra länder11. nödhjälp inom landet12. sjukvård13. fredsinitiativ14. FN-insats15. utländsk insats72

Bilaga 3: frågeschema forskareFrågeschema forskare:1. Berätta om din forskning? Huvudresultaten?2. Hur kommer det sig att det just är Srebrenica du forskar om?3. Hur var det med objektiviteten i bosnisk/serbisk press under kriget på 90-talet, enligt dinåsikt?4. Hur ser du på medieutvecklingen i landet?5. Hur tycker du rapporteringen om Srebrenica har förändrats över tid i bosniska/serbiska medier?6. Hur tror du att folk ser på Srebrenica efter den mediebevakning som varit?7. Hur stor förtroende har folk för medier här? Idag? 90-tal?8. Vilken är mediernas roll/plikt i krig?76