Gomspalt - artikel ur Hundsport Special nr 2 2006

För att få ökad kunskap om gomspalt är det viktigt att uppfödarna börjar göra efterforskningar. På Sveriges Lantbruksuniversitet pågår forskningdär man försöker klarlägga orsaken till dermoid sinus hos rhodesian ridgeback. Här är det underhuden i ridgen som inte är fullständigt "hopsydd"när valparna föds.sig att det därmed även ställs andra krav påprocessen när skalle, käkben och gom bildashos mastiffen jämfört med när vinthundenshuvud tar form. Vinthundens huvud är denmest ursprungliga typen av de två och tordeav den anledningen ha bättre förutsättningaratt utvecklas optimalt.Det är även allmänt känt att framförallt kortskalligarasers skallsömmar kan vara ofärdigtutvecklade vid födseln, att valpen har en fontanell– en spalt mitt på huvudet under svålen– som kan kvarstå under en längre tid.Att raser med så vitt skilda utseenden harolika förutsättningar till optimal utvecklingverkar egentligen ganska självklart, menäven inom de olika raserna finns det mycketsom tyder på att vissa linjer drabbas oftare avgomspalt än andra.För ett par år sedan lyckades amerikanskaforskare identifiera den gen hos människansom så att säga bär ansvaret för att ”sömnadsarbetet”skall fungera. Efter att ha studerat DNAfrån 1 968 familjer – närmare 8 000 människor– där gomspalt fanns i släkten, lyckades manäven identifiera nio olika avvikelser på denaktuella genen som gav upphov till defekten.I denna forskning kunde man dock inte finnanågra skillnader mellan olika etniska grupper.Hur defekten nedärvs hos hund är inte utrett.Olika arvsgångar har föreslagits. Eftersomspaltdefekterna varierar kraftigt misstänksmultifaktoriell eller polygen mekanism liggabakom.Hursomhelst är alla överens om att man inteskall avla på hund som har gomspalt och manskall avla ytterst sparsamt på de hundar somlämnat avkommor med defekten. Better safethan sorry. Återigen.KartläggningFör att man på sikt skall få reda på mer omgomspalt krävs att uppfödarna börjar göraefterforskningar i ämnet. När man får valparmed gomspalt bör man försöka ta reda på vadsom är den mest sannolika orsaken: Hur vanligtär det i min ras och när började det uppmärksammas?Hur är frekvensen på min linje? Hurser spalterna ut? Är de så de brukar se ut i minras/på min linje? Hur såg dräktighetstiden utför min tik? Inträffade något särskilt? Utsatteshon för stress eller miljögifter? Hur och vad åthon? Hade hon några infektioner?Man bör jämföra sin tiks dräktighet medandra tikars i rasen och på linjen. Dels med detikar som fått valpar med defekten, men ävenmed tikar som fött friska valpar. Vad skiljer demåt? Vilka är likheterna?Man bör även obducera valparna, i synnerhetom frekvensen drabbade valpar är ovanligthög. Det finns fall där man just på grund av obduktionhar kunnat härleda missbildningarnatill höga halter av miljögifter som av misstageller i hemlighet har dumpats i naturen.29Obducerar man valparna ger man ävenforskningen en möjlighet att studera hur defektennedärvs. För närvarande pågår exempelvisforskning på Sveriges Lantbruksuniversitet därman försöker klarlägga orsaken till dermoidsinus hos rhodesian ridgeback. Underlaget ärblodprover och vävnadsmaterial från drabbadevalpar.Dermoid sinus betyder ungefär hudspalt ochförkommer främst hos rhodesian ridgebackoch andra raser med så kallad ridge. Här är detunderhuden i den s k ridgen över ryggradensom inte är fullständigt ”ihopsydd” när valparnaföds. Spalterna varierar i grad och placering.Ibland är huden helt öppen ända ned till ryggkotorna,ibland har överhud och päls bildatsoch spalten blir då mer som en ficka.Defekten har tydligt släktskap med spinabifida som ju i sin tur sannolikt har en hel delgemensamt med gomspalt.Hur som helst rapporteras att man har framgångari detta forskningsprojekt och resultatet,som även humanmedicinen kommer att kunnadra nytta av, förväntas presenteras senare i år.Att fullständigt kartlägga gomspaltproblematikenlär dock bli svårare, då det sannolikt rörsig om flera olika syndrom. Men någon gångmåste man ju börja gå för att komma framåt.