Frukten av vårt arbete - Konjunkturinstitutet

Lönebildningenoch frukten av vårt arbeteEn faktabok om lönebildningeni samhällsekonominKonjunkturinstitutet • Medlingsinstitutet

Lönebildningenoch frukten av vårt arbete

Lönebildningen och frukten av vårt arbeteFörfattare: Peeter-Jaan KaskUtgivare: Medlingsinstitutet och KonjunkturinstitutetFormgivning och originalproduktion: Forma Viva, LinköpingFoto: Isabelle Rozenbaum och Frédéric CirouTryckning: LTAB, Linköping 20042:a reviderade upplaganMedlingsinstitutet • Box 1236 • 111 82 Stockholmtel: 08- 545 292 40 • www.mi.seKonjunkturinstitutet • Box 3116 • 103 62 Stockholmtel: 08-453 59 00 • www.konj.seISBN 91-974450-1-0

Innehållsförteckning3 Förord4 Sammanfattning6 Ordlista8 Kap 1 Varför behövs en väl fungerande lönebildning?12 Kap 2 Lönebildningen i backspegeln17 Kap 3 Förutsättningar för lönebildningen22 Kap 4 Hur stort är det långsiktiga löneutrymmet?28 Kap 5 Lönebildningen de närmaste åren31 Kap 6 En samhällsekonomiskt önskvärd lönebildning FleraYtterligare exemplarav den här skriftenkan rekvireras frånMedlingsinstituteteller Konjunkturinstitutet.Adresser:se texten härintill.

3FörordRegeringen har gett Konjunkturinstitutet (KI) i uppdrag attårligen utarbeta en rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarnaför lönebildningen. Syftet är att rapporten ska utgöraett kvalificerat faktaunderlag från en instans som är oberoendei förhållande till arbetsmarknadens parter. Rapporten är ocksåett viktigt underlag för Medlingsinstitutets verksamhet.Gemensamt arrangerar KI och Medlingsinstitutet årligenkonferenser för, i första hand, de avtalsslutande parterna omde samhällsekonomiska förutsättningarna för lönebildningen.KI:s lönebildningsrapport bildar underlag för konferenserna.Den är också – vad gäller de samhällsekonomiska förutsättningarnaför lönebildningen – grunden för Medlingsinstitutetsfortlöpande samtal med parterna inför kommande eller pågåendelöneförhandlingar.I samtalen med parterna har det framkommit önskemål om enkortare populärversion av lönebildningsrapporten avsedd fören bredare krets av förhandlingsansvariga inom fack- och arbetsgivarorganisationer,lönesättande chefer och politiker med ansvarför lönefrågor.Därför har KI och Medlingsinstitutet anlitat journalistenPeeter-Jaan Kask som utifrån KI:s lönebildningsrapportförfattat denna skrift i samverkan med KI och Medlingsinstitutet.Detta är den andra, reviderade, upplagan baserad på KI:slönebildningsrapport hösten 2003.Stockholm i februari 2004Ingemar HanssonKonjunkturinstitutetAnders LindströmMedlingsinstitutetSjälvständigtKI:s lönebildningsrapportär ett kvalificeratfaktaunderlagfrån en instans somär oberoende i förhållandetill arbetsmarknadensparter.

4Inflationsvägenär numera stängd.SammanfattningKlart plusAlla vinner ilängden på attlönebildningenanpassas till desamhällsekonomiskaramarna.En väl fungerande lönebildning ger upphov till stora samhällsekonomiskavinster.Sysselsättning och produktion gynnas, den offentliga välfärdenblir större och i slutänden blir det också mer pengar kvar i plånbokenför löntagarna.Alla vinner i längden på att lönebildningenanpassas till de samhällsekonomiska ramarna.Historiskt har arbetskraftskostnaderna ökat mer i Sverige än iomvärlden. Detta ledde till hög inflation med återkommandekostnadskriser och devalveringar samt slutligen till en kraftigminskning av sysselsättningen i början av 1990-talet.Sedan 1992 har förutsättningarna för lönebildningen förändrats

Lönebildningen och frukten av vårt arbete: Sammanfattning 5radikalt. Inflationsvägen är numera stängd. Riksbanken har prisstabilitetsom mål och ingriper när inflationen riskerar att avvikafrån målet.Arbetsmarknadens parter kan därmed inte längre varaktigtpåverka inflationen, däremot har de ett stort ansvar för hursysselsättningen utvecklas.På lång sikt bestäms ökningen av arbetskraftskostnaden i Sverigeav produktivitetsökningen och ökningstakten i företagens priser,produktpriserna. Det långsiktiga löneutrymmet bedöms vara cirka4 procent.I detta ska alla ökningar av arbetskraftskostnader rymmas, ävenarbetsgivaravgifter enligt lag och avtal.Alla löneökningar skaräknas, oavsett om de är bestämda i centrala avtal eller framförhandladepå arbetsplatsen. Även minskad arbetstid innebärhögre kostnader och ska därför räknas in i löneutrymmet ochmedföra en motsvarande lägre ökning av lönen.TillfälligobalansPå kort sikt kanlöneutrymmetbehöva anpassasmed hänsyn tillekonomiskaobalanser ellerönskemål om ökadsysselsättning.På kort sikt kan löneutrymmet behöva anpassas med hänsyn tillekonomiska obalanser eller önskemål om ökad sysselsättning.För att öka sysselsättningen behöver arbetskraftskostnaderna denärmaste åren öka långsammare än vad som är möjligt i ett merlångsiktigt perspektiv.Tillsammans med åtgärder för ett förbättratarbetsutbud skulle det öka möjligheterna att uppnå regeringensoch riksdagens mål om 80 procents reguljär sysselsättning.Konjunkturinstitutet förordar därför 3,2 procentsom en samhällsekonomiskt lämplig takt för ökningenav arbetskraftskostnaderna de närmaste åren.Stadigt målRiksbanken harprisstabilitet sommål och ingripernär inflationenriskerar att avvikafrån målet.

6OrdlistaArbetskraftskostnad = lön + arbetsgivaravgifter enligtlag och avtalBNP, bruttonationalprodukt = värdet av all produktionav varor och tjänster i ett land under ett årDevalvering = justering av växelkursen så att landetsvaluta blir mindre värd jämfört med andra valutor. Därigenomblir importen dyrare medan exportvarorna blirbilligare på utlandsmarknaden.EMU = den europeiska valutaunionen med gemensamvaluta och centralbankFinanspolitik = Riksdagens beslut om offentliga utgifteroch skatter som påverkar den samlade efterfrågan ochinflationenJämviktsarbetslöshet = den nivå på arbetslösheten somär förenlig med stabil inflation

Ordlista7Lönebildning = den process som bestämmer lönernapå arbetsmarknadenMakroekonomi = den del av nationalekonominsom behandlar inflation, arbetslöshet, BNP, etc.och sambanden dem emellanNominell löneökning = ökningen av lönen i kronoreller procentPenningpolitik = Riksbankens beslut om styrräntasom påverkar den samlade efterfrågan och inflationenProduktivitet = hur mycket varor och tjänster somproduceras i förhållande till de resurser som sätts in,oftast mätt per arbetad timmeReallöneökningar = löneökningar justerade förinflationen, alltså hur mycket lönerna ökat sedaninflationen räknats bortRelativlöneförändring = förändring av lönen för enviss grupp i förhållande till andra grupper på arbetsmarknadenSysselsättningsgrad = antalet sysselsatta som andelav befolkningen, normalt i åldersgruppen 16-64 årValutakorg = ett urval av valutor från de viktigastehandelspartnernaVinstmarginal = skillnaden mellan pris och kostnader

Avsnitt 1: Varför behövs en väl fungerande lönebildning?9ekonomisk balans. Det betyder att löneökningarna inte får varaså stora att sysselsättning och produktion äventyras.Det kan se ut som en konflikt mellan privatekonomiska ochsamhällsekonomiska mål. Men motsättningen är bara skenbar.I själva verket hänger privatekonomi och samhällsekonomi ihop.Värdet för löntagarna av stora lönepåslag urholkas snabbt vid enkris i samhällsekonomin, om räntor och priser skjuter i höjdenoch sysselsättningen hotas. En lönebildning som fungerar välinnebär färre arbetslösa, högre produktion, större offentlig välfärdoch i slutänden mer pengar kvar i plånboken för löntagarna.Därför tar arbetsmarknadens parter hänsyn till samhällsekonominnär de formulerar sina krav och motbud i avtalsrörelsen. Det ärrationellt eftersom samhällsekonomisk balans med hög sysselsättninggynnar såväl löntagare som företag.Lätt förgångetVärdet förlöntagarna av ettstort lönepåslagurholkas snabbtvid en kris isamhällsekonomin.För en enskild facklig organisation kan det dock vara frestandeatt försöka få ut lite mer just för de egna medlemmarna eftersomett enstaka avtal kan försvinna i mängden.Men en sådan strategi är förenad med stora risker. Om andraförbund följer efter och lönebildningen förvandlas till en huggsexablir i slutänden hela löntagarkollektivet förlorare när för högalöneökningar orsakar lägre sysselsättning och högre arbetslöshet.Alla vinner i längden på en lönebildning som förmår förenaprivatekonomiska och samhällsekonomiska intressen.Lönebildningen central process i samhällsekonominDen här skriften handlar om lönebildningen ur ett samhällsperspektiv.Lönebildningen är en av de mest centrala processernai ekonomin.Hushållens löneinkomster väntas 2003 uppgå till cirka 1 030 miljarderkronor. Lönebildningen bestämmer hur denna lönesummafördelas, men påverkar också andra processer i samhällsekonomin.Bästa skördenAlla vinner i längdenpå en lönebildningsom förmårförena privatekonomiskaochsamhällsekonomiskaintressen.

10Lönebildningens samhällsekonomiskt viktigaste uppgift äratt bidra till en varaktigt hög sysselsättning. En väl fungerandelönebildning klarar att hålla löneökningarna på en samhällsekonomiskthållbar nivå även då hjulen snurrar för fullt iekonomin och sysselsättningen är hög. Med fler personer ijobb blir BNP högre, vilket i sin tur innebär högre privat ochoffentlig konsumtion samt högre disponibla inkomster.Lönebildningen kan bidra till att mildra svängningar.Lönebildningen bestämmer också hur lönerna på olika delar avarbetsmarknaden förändras i förhållande till varandra, vilket spelaren viktig roll för den svenska ekonomins förmåga att anpassa sigtill strukturförändringar.Det primäraLönebildningenssamhällsekonomisktviktigasteuppgift är attbidra till envaraktigt högsysselsättning.Lönebildningen kan därtill bidra till att förebygga och mildrasvängningar i ekonomin. Dels genom att själv inte ge upphovtill störningar i form av för höga löneökningar, men ocksågenom att mildra effekterna av andra störningar, t.ex. ett efterfrågebortfallfrån utlandet.På alla dessa områden betyder en väl fungerande lönebildning enbättre samhällsekonomisk utveckling, som gynnar såväl löntagaresom företag. En dåligt fungerande lönebildning, där lönesättare tarmindre samhällsekonomiskt ansvar, ökar riskerna för störningaroch medför varaktigt lägre sysselsättning, högre arbetslöshet ochlägre BNP.

Avsnitt 1: Varför behövs en väl fungerande lönebildning?11Stora samhällsekonomiska vinsterKonjunkturinstitutet (KI) har i flera studier belyst de stora samhällsekonomiskavinster som kan uppnås med en väl fungerandelönebildning.I KI:s lönebildningsrapport för 2003 visas hur arbetsmarknadensparter genom återhållsamma löneökningar de närmaste årenskulle kunna bidra till en bättre samhällsekonomisk utveckling.Rapporten jämför två alternativ. Det ena är att lönebildningenfortsätter som hittills med löneökningar som är större än vad somär samhällsekonomiskt önskvärt. Detta medför att inflationen tarfart redan när arbetslösheten går under 4,1 procent. (Ekonomernatalar om en jämviktsarbetslöshet på 4,1 procent.) Det tvingarRiksbanken att tidigt höja räntan för att dämpa inflationen.Därmed blir arbetslösheten högre och sysselsättningsmålet på80 procent än svårare att nå.Det andra alternativet illustrerar en bättre fungerande lönebildningdär parterna tar större hänsyn till behovet av fler jobb ochen minskad arbetslöshet.Arbetslösheten kan då sjunka till 3,1procent innan löne- och prisökningarna tar fart (d.v.s. en jämviktsarbetslöshetpå 3,1 procent). Den tillfälligt lägre löneökningstaktenstimulerar efterfrågan på arbetskraft och bidrar till enlångsammare inflationstakt, vilket ger Riksbanken möjlighet attlätta på penningpolitiken.Skillnaden mellan alternativen är slående. Den långsiktiga effektenav en bättre fungerande lönebildning ger 1 procentenhet lägrearbetslöshet och 1,4 procentenhet högre sysselsättning år 2010,motsvarande drygt 50 000 fler jobb än i det första alternativet.Reallönen blir visserligen något lägre, men genom att fler personerhar ett arbete blir den sammanlagda lönesumman större.Den offentliga sektorn får via den ökade produktionen ochsysselsättningen större skatteintäkter och lägre kostnader förarbetslösheten. Därmed skapas ett utrymme för reformer ellerskattesänkningar på ca 12 miljarder kronor år 2010.Miljarderatt vinnaDen offentligasektorn får viaden ökade produktionenoch sysselsättningenstörreskatteintäkter ochlägre kostnader förarbetslösheten.TvåalternativKonjunkturinstitutetharstuderat tvåalternativför den makroekonomiskautvecklingenfram till 2010.

12Bakläxa80-talets högalönekostnader slogigenom direkt ihöjda exportpriser,sänkt konkurrenskraftoch minskadexport.Kronan var fast knutentill en valutakorg. Dehöga lönekostnadernaslog igenom direkt.Lönebildningen i backspegelnUnder slutet av 1970-talet och 1980-talet steg arbetskraftskostnadernai Sverige betydligt snabbare än i våra viktigastekonkurrentländer. Kronan var i princip fast knuten till en valutakorgoch den stora ökningen av arbetskraftskostnaderna slogigenom direkt i höjda exportpriser, försämrad konkurrenskraftoch minskad export.

Avsnitt 2: Lönebildningen i backspegeln 13Denna utveckling tvingade fram återkommande devalveringarsom i sin tur satte fart på inflationen och orsakade nya högalönekrav.De upprepade misslyckandena att stoppa löne- och prisspiralendrev fram en omläggning av politiken. På 1990-talet genomfördesen rad förändringar i de samhällsekonomiska förutsättningarna förlönebildningen. Många av de tidigare negativa mönstren kundedärmed brytas.TrendbrottetDen kanske viktigaste förändringen var att den fasta men justerbaraväxelkursen övergavs hösten 1992. Kronan tilläts flyta frittpå valutamarknaden.PrisspiralÅterkommandedevalveringar sattei sin tur fart påinflationen ochorsakade nyahöga lönekrav.Riksbanken fick i uppgift att hålla inflationen på en låg och stabilnivå. Inflationsmålet sattes till 2 procent (med ett toleransintervallpå plus/minus 1 procentenhet). För att göra det lättare att uppfyllamålet gavs Riksbanken också en mer oberoende ställning.Riksbanken har lyckats skapa trovärdighet kring penningpolitiken,vilket bl.a. avspeglas i att den förväntade inflationen nuligger nära 2 procent. Låg och stabil inflation minskar osäkerhetsmomenteti lönerörelserna.Arbetsmarknadens parter vet påförhand att prisökningarna inte drar iväg och ändrar avtaletsförutsättningar.Sanerade offentliga finanser. Underskotten i de offentliga finansernasteg kraftigt under krisåren i början av 1990-talet. Denefterföljande saneringen av de offentliga finanserna ökade trovärdighetenför Riksbankens inflationsmål och sänkte räntenivån.Lägre inflation och räntor bäddade för lägre löneökningar.Viktig nyhetDen kanskeviktigaste förändringenvar attden fasta växelkursenövergavshösten 1992.Industriavtal och Medlingsinstitut. 1997 enades parterna påindustrins område om det s.k. Industriavtalet.Avsikten medavtalet var att skapa en ram för en ansvarsfull lönebildning medbl.a. ett gemensamt ekonomiskt råd, regler som siktar till att få till

14stånd nya avtal innan föregående avtalsperiod löper ut och reglerför medling. Industriavtalet har fått efterföljare på flera områden.År 2000 tillkom Medlingsinstitutet, som har till uppgift att medlai arbetstvister, men också att mer allmänt verka för en väl fungerandelönebildning.För att stärka samsynen om lönebildningen hos arbetsmarknadensparter har Konjunkturinstitutet fått i uppdrag att varje år utarbetaen rapport om lönebildningens samhällsekonomiska förutsättningar.Få konfliktdagar. Antalet konfliktdagar i Sverige har minskatkraftigt sedan början av 1990-talet. 1995 och 2003 var de enda årsom hade mer än 200 000 konfliktdagar. Även i internationelljämförelse ligger Sverige bra till.Förlorade arbetsdagar 1985-2003800 000700 000Synar fältetFör att stärkasamsynen omlönebildningenhos arbetsmarknadensparterhar Konjunkturinstitutetfått iuppdrag att varjeår utarbeta enrapport omlönebildningenssamhällsekonomiskaförutsättningar.600 000500 000400 000300 000200 000100 00001985 1986 1987 1988 1989 1990 19911992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003Strejker och lockouter 1985–2003, antal förlorade arbetsdagar.Ytterligareinformation om arbetsinställelser finns påMedlingsinstitutets hemsida www.mi.se.Källa: Medlingsinstitutet

Avsnitt 2: Lönebildningen i backspegeln 15De senaste årens lönebildningHar Sverige nu kommit över problemen med lönebildningen?Fungerar lönebildningen som den ska? Skillnaden mellan 1980-talet och i dag är påfallande, men arbetskraftskostnaderna ökarfortfarande alltför snabbt trots att sysselsättningen är för låg ocharbetslösheten för hög.Sedan 1996 har arbetskraftskostnaderna stigit snabbare i Sverigeän i euroområdet. Diagrammet nedan visar att arbetskraftskostnadenper anställd i näringslivet 1996 – 2002 ökade med4,7 procent per år i Sverige mot 1,8 i euroländerna.Sverige har till viss del kunnat kompensera de större arbetskraftskostnadsökningarnamed en bättre produktivitetsutveckling.Enhetsarbetskostnaden, d.v.s. arbetskostnaden per produceradenhet, steg ändå med 1,8 procentenheter mer per år i Sverigeän i euroområdet.AlltförrasktSkillnaden mellan1980-talet ochi dag är påfallande,men arbetskraftskostnadernaökarfortfarande alltförsnabbt.Fortfarande större ökning än i EuropaArbetskraftskostnad per anställd, arbetsproduktivitet per anställdoch enhetsarbetskostnad inom näringslivet i Sverige och euroområdet1996-2002, genomsnitt för årlig procentuell förändring.Källor: OECD och Konjunkturinstitutet.6 Procent Sverige Euroländerna420Arbetskraftskostnad Arbetsproduktivitet EnhetsarbetskostnadGenom en bättre arbetsproduktivitet har Sverige delvis kunnatkompensera de högre arbetskraftskostnadsökningarna mellan1996 och 2002. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet iSverige ökade ändå 1,8 procentenheter mer per år än i europaområdet.Dyrareper styckArbetskraftskostnadenperproduceradenhet steg med1,8 procentenhetermer perår i Sverige äni euroområdet.

16Att detta inte fått stora negativa effekter på sysselsättningen framtill 2002 beror på att de ökade arbetskraftskostnaderna ocksåparerats av en försvagad krona och krympta vinstmarginaleri företagen. Ingen av dessa tre parerande faktorer kan vi dockräkna med blir bestående i framtiden. Det är inte sannolikt attproduktivitetsutvecklingen blir lika snabb framöver som denvarit de senaste åren. Kronan har förstärkts jämfört med 2002,och fortsatt krympta vinstmarginaler leder förr eller senare tilllägre investeringar och därmed lägre sysselsättning.I längden är därför ökningar av arbetskraftskostnaderna på desenaste årens nivå oförenliga med en samhällsekonomiskt balanseradutveckling. Förr eller senare drabbas sysselsättningen ochtvingar fram en dämpning av kostnadsökningen.KrympningFram till 2002har de ökadearbetskraftskostnadernaparerats av bättreproduktivitetsutveckling,enförsvagad kronaoch krymptavinstmarginaleri företagen.De senaste årens nivå är oförenligmed en balanserad utveckling.

17Parterna vet atthöga löneökningartvingar Riksbankenatt höja räntan.Förutsättningarför lönebildningenSverige har en rörlig växelkurs. Riksbanken har ansvaret förprisstabiliteten och ingriper när inflationen riskerar att avvikafrån målet.Arbetsmarknadens parter vet att alltför höga löneökningarkommer att tvinga Riksbanken att höja räntan, enåtgärd som dämpar aktiviteten i ekonomin och ökar arbetslösheten.Riksbankens inflationsmål har förändrat lönebildningens rolli samhällsekonomin. Något tillspetsat kan man säga att medanarbetsmarknadens parter tidigare förhandlade om inflationenpåverkar de numera i stället arbetslösheten.TillspetsatArbetsmarknadensparter påverkarnumera arbetslösheteni stället föratt, som tidigare,förhandla ominflationen.

18Löneökningstaktenfår inteöverstiga deni omvärlden.Internationellt bestämd kapitalavkastningUnder 1980- och 1990-talen avreglerades världens penningochfinansmarknader. I en värld med fria kapitalrörelser äravkastningskravet på kapital i hög grad internationellt bestämt.DämpatFörutsättningarnainför 2004 årsavtalsrörelse ärhelt annorlunda.Tillväxten är låg,sysselsättningenhar stagnerat ocharbetslöshetenhar ökat.Det betyder att avkastningen på investeringar i Sverige måstevara lika stor som avkastningen på investeringar i andra länder.Det betyder också att löneökningstakten i Sverige inte fåröverstiga den i omvärlden. Om kapitalavkastningen är lägre iSverige blir investeringarna också lägre, vilket slår mot sysselsättningoch tillväxt.Tillväxt och arbetsmarknadDen ekonomiska utvecklingen inför 2001 års avtalsrörelse kännetecknadesav stark tillväxt med snabbt stigande sysselsättning ochsjunkande arbetslöshet. Löneavtalen hamnade också på en relativthög nivå.Förutsättningarna inför 2004 års avtalsrörelse är helt annorlunda.Tillväxten är låg, sysselsättningen har stagnerat och arbetslöshetenhar ökat. Efterfrågan och produktion kommer att växa snabbareframöver, men återhämtningen blir förhållandevis långsam.

Avsnitt 3: Förutsättningar för lönebildningen 19Den långsamma återhämtningen innebär att sysselsättningenförblir låg och arbetslösheten förblir hög de närmaste åren.InflationFrån mitten av 1990-talet har inflationstakten i Sverige varitförhållandevis låg men också kraftigt varierande. 2001 och 2002var två år då inflationsmålet överskreds. Oron kring Irakkrigetbidrog till höga priser på bensin och olja. Den regnfattiga hösten2002 och den kalla vintern som följde medförde kraftiga elprishöjningar.En normalisering av energipriserna tillsammans medett svagare resursutnyttjande väntas dock medföra att inflationenminskar till i genomsnitt 1,4 procent 2004 och 2005, vilket ärnärmare en procentenhet lägre än under den gångna treårsperioden.ProduktivitetUnder 1970- och 1980-talen ökade produktiviteten i Sverigelångsammare än i många andra EU-länder. I samband medden ekonomiska krisen i början av 1990-talet steg den svenskaproduktiviteten snabbt bl.a. genom att mindre effektiva företagPrisnivånstigerFrån mitten av1990-talet harinflationstakten iSverige varit förhållandevislågmen också kraftigtvarierande. 2001och 2002 var två årdå inflationsmåletöverskreds.Mindre effektivaföretag slogs utvid den ekonomiskakrisen i början av1990-talet.Mindre änpå tre årInflationen minskartill i genomsnitt1,4 procent 2004och 2005, vilketär närmare enprocentenhetlägre än under dengångna treårsperioden.

20Utvecklingen av vår konkurrenskraft hängertill stor del på utvecklingen av lönerna.slogs ut. Även under andra halvan av 1990-talet var produktivitetsökningarnai Sverige förhållandevis stora jämfört medomvärlden, vilket delvis hängde samman med den kraftigauppgången i telekomsektorn. Även framöver väntas produktivitetsutvecklingeni Sverige vara god, om än inte på samma höganivå som under 1990-talet.AvgörandeAtt det svenskakonkurrenslägeti dag ändå är förhållandevisstarktberor på attSverige samtidigtockså haft ensnabbare produktivitetsökningänomvärlden.KonkurrenslägeDe svenska exportföretagens priser bestäms i hög grad avproduktionskostnaderna, som i sin tur framför allt består avarbetskraftskostnader. Utvecklingen av vår konkurrenskrafthänger alltså till stor del på utvecklingen av lönerna.Under de senaste decennierna ökade arbetskraftskostnadernabetydligt snabbare i vårt land än i konkurrentländerna. Dettamedförde återkommande kostnadskriser för den svenska exportindustrinoch efterföljande devalveringar.Arbetskraftskostnaderna har även under de senaste åren ökatnågot snabbare än i vår omvärld.Att det svenska konkurrenslägeti dag ändå är förhållandevis starkt beror på att Sverige samtidigtockså haft en snabbare produktivitetsökning än omvärlden i

Avsnitt 3: Förutsättningar för lönebildningen 21kombination med en relativt svag krona. Ingenting talar dockför att dessa faktorer under de närmaste åren kommer att varabestående.I början 1990-talet var löneandelen (den del av förädlingsvärdetsom tillfaller löntagarna) i näringslivet nedpressad till följd av denekonomiska krisen. Det har därför funnits utrymme att höjalöneandelen på vinstandelens bekostnad. I dag gör Konjunkturinstitutetbedömningen att ytterligare försämringar av vinstandelenriskerar att medföra minskade investeringar och ökadarbetslöshet.VinstandelVinstandel i svenskt näringsliv. Procent av förädlingsvärdet.Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.ÖkadekostnaderArbetskraftskostnadernahar ävenunder de senasteåren ökat någotsnabbare än i våromvärld.46444240383634321980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004Efter uppgången i början av 1990-talet har höga ökningar av arbetskraftskostnadernamedfört att vinstandelen i näringslivet fallit.Ytterligareförsämringar riskerar att få negativa effekter på investeringar och sysselsättning.Anm. Före 2000 är serien justerad för förändringar i räntebidrag ochskatter.DämpandeYtterligare försämringaravvinstandelenriskerar att medföraminskadeinvesteringar ochökad arbetslöshet.

22Produktivitetsförbättringarär kärnan i all välfärdsochinkomstökning.Hur stort ärdet långsiktiga löneutrymmet?Merper timmeMed hjälp avbättre arbetsorganisationeller modernaremaskiner är detmöjligt att produceramer perarbetad timme.Begreppen produktion och produktivitet speglar olika sidor avvåra ansträngningar att öka välståndet.Produktionsmått anger mängden varor eller tjänster som produceras.Begreppet produktivitet beskriver hur mycket vi får ut iförhållande till den arbetsinsats vi sätter in i produktionen, d.v.s.hur mycket varor och tjänster som produceras per arbetad timme.Genom att arbeta effektivare – med hjälp av bättre arbetsorganisationeller modernare maskiner – är det möjligt att producera merper arbetad timme.Produktivitetsförbättringar är kärnan i all välfärds- och inkomst-

Avsnitt 4: Hur stort är det långsiktiga löneutrymmet?23ökning. Det är i hög grad produktivitetsutvecklingen som lagtgrunden till den ökade materiella standarden i Sverige och andraindustriländer. Utvecklingen av produktiviteten står också icentrum för lönebildningen. Ju större produktion per timme,desto högre blir inkomsterna till företaget och därmed ocksåmöjligheterna att betala ut högre löner.I längden går det inte att höja de reala arbetskraftskostnadernamer än vad produktiviteten medger. I en liten öppen ekonomisom Sverige bestäms nämligen löneutrymmet på lång sikt avproduktivitetstillväxten. Försök att långsiktigt ta ut större löneökningarän vad produktivitetstillväxten medger slår bara motsysselsättningen.Tumregel för det långsiktiga löneutrymmetDet långsiktiga utrymmet för ökningar av arbetskraftskostnadernai Sverige, det som i dagligt tal kallas för löneutrymmet, kanförenklat beskrivas med följande tumregel:GrundenlagdDet är i hög gradproduktivitetsutvecklingensom lagt grundentill den ökademateriellastandarden iSverige ochandra industriländer.Långsiktigt löneutrymme = produktivitetsökningen+ produktprisökningenLåt oss titta på de tre termerna i ekvationen.Långsiktigt löneutrymme.Tumregeln gäller utrymmet förökningar av arbetskraftskostnader i ett långsiktigt perspektiv.Ett visst år eller ett antal år kan den samhällsekonomiskt lämpligalöneökningen av olika skäl avvika från det långsiktiga utrymmet(mer om detta nedan). Utrymmet innefattar inte bara löneökningarutan ökningen av alla arbetskraftskostnader.Produktivitetsökningen. Produktivitet kan mätas på många sätt.Det i detta sammanhang mest relevanta måttet är arbetsproduktiviteteni näringslivet, närmare bestämt produktionen per arbetadtimme i näringslivet.Löneökningar som motsvaras av ökad produktivitet försämrar juNödvändigbalansFörsök att långsiktigtta ut störrelöneökningar änvad produktivitetstillväxtenmedgerslår bara motsysselsättningen.

24De priser som påverkar företagens utgifter ochinkomster skiljer sig något från konsumentpriserna.inte företagets konkurrenskraft. De ökade lönekostnaderna uppvägsav att företaget kan producera mer och därmed får ökadeinkomster.Ökad produktivitet ger alltså utrymme för löneökningar.TjockareplånbokÖkad produktivitetger alltsåutrymme förlöneökningar.Produktprisökningen. Den andra viktiga faktorn som bestämmerlöneutrymmet är prisutvecklingen. När företagen höjerpriserna ökar inkomsterna. Därmed kan mer pengar avsättas tilllöner och vinster.I vanliga fall, när vi talar om prisökningar och inflation, menar viökningen av konsumentpriserna, mätt med konsumentprisindex.Den långsiktiga prisutvecklingen i Sverige bestäms av Riksbankensinflationsmål på 2 procent. Men de priser som påverkarföretagens utgifter och inkomster, produktpriserna, skiljer signågot från konsumentpriserna.Under en längre tid har priserna på de svenska företagens produkterökat långsammare än de svenska konsumentpriserna enligtkonsumentprisindex. Konsumentprisökningar på 2 procentbedöms framöver motsvara produktprisökningar på 1,7 procent.När löneutrymmet ska bestämmas är det alltså produktprisökningensom gäller.

Avsnitt 4: Hur stort är det långsiktiga löneutrymmet? 25Viktigt villkor: Samhällsekonomii balans med hög sysselsättningDet är viktigt att komma ihåg att tumregeln gäller under demycket bestämda förutsättningarna att samhällsekonomisk balansråder i utgångsläget och att sysselsättningen ligger på en samhällsekonomisktönskvärd nivå. Obalanser i ekonomin kan vid ettgivet tillfälle öka eller minska löneutrymmet jämfört med tumregeln.Sysselsättningen understiger i dag den av regeringen och riksdagenmålsatta nivån på 80 procent och kommer att sjunkaunder de kommande åren om arbetskraftskostnaderna stigermed 4 procent per år. En övergångsvis lägre löneökningstakt ikombination med ett markant högre arbetsutbud skulle göra detmöjligt att öka sysselsättningen och därigenom uppnå det uppsattamålet.Lokalt påöktNär vi här talar omlöneutrymmetmenas också delokala påslagen.Allt ska räknasNär vi här talar om löneutrymmet menas utrymmet för de sammantagnaökningarna av lönekostnaderna, d.v.s. inte bara förbundsvisavtalade löneökningar utan också de lokala påslagen (oavsettom de är bestämda i centrala avtal eller framförhandlade påarbetsplatsen).Även avgifter. I arbetskraftskostnadsökningarna ingår ävenökningar av andra kostnader som är förknippade med lönerna,t.ex. höjda pensions- eller försäkringsavgifter. Förändringar avsådana kostnader påverkar företagets kostnader och därmedutrymmet för ökad kontantlön.Höjs arbetsgivaravgifterna krymper i motsvarande mån utrymmetför andra kostnadsökningar som ska rymmas i löneutrymmet.Sänks arbetsgivaravgiften ökar utrymmet för andra ökningar avarbetskraftskostnaderna i motsvarande grad.Mindre platsHöjs arbetsgivaravgifternakrymperi motsvarande månutrymmet förandra kostnadsökningar.

26Olika avtalsmodeller har ändratinnebörden i det som nu mäts.GlidningTidigare omsattesdet centrala avtaleti förbundsavtalsom fastställdelöneökningar påen viss nivå. Alltutöver detta varlöneglidning.Arbetstidsförkortning. Minskad arbetstid, som inte kompenserasav motsvarande lägre månadslön, innebär ökade kostnader påsamma sätt som en löneökning. En arbetstidsförkortning innebärsåledes ett motsvarande lägre utrymme för ökad lön. (En dagsarbetstidsförkortning per år motsvarar 0,5 procent.) Det gälleräven om arbetstidsförkortningen införs som en lagfäst arbetstidsförkortning.Alla löneökningar. I löneutrymmet ingår alla löneökningar underperioden, oavsett om de är avtalade i förbundsvisa förhandlingareller om de bestäms i lokala företagsvisa eller individuella förhandlingar.Tidigare avgjordes lönebildningen till stor del vid förhandlingarmellan parternas centrala organisationer, t.ex. mellan SAF och LOeller PTK. Då var begreppen avtalsökning och löneglidningmycket tydliga. Det centrala avtalet omsattes i förbundsavtal somfastställde löneökningar på en viss nivå.Allt utöver detta var löneglidning.Avtal på förbundsnivå.Nu träffas löneavtal i förbundsvisa förhandlingar.På flertalet områden finns förbundsvisa potter som

Avsnitt 4: Hur stort är det långsiktiga löneutrymmet? 27kombineras med lokalt framförhandlade löneökningar. På andraområden är förbundsavtalet sifferlöst. Enligt den gamla definitionenskulle då hela löneökningen vara löneglidning. De olika avtalsmodellernahar ändrat innebörden i det som nu mäts som avtalsenliglöneökning respektive löneglidning.Det för samhällsekonomin väsentliga är att hela löneökningen,oavsett hur den avtalats, räknas in i löneutrymmet.Relativlöneförändringar. Olika grupper hävdar ibland att lönernainom en viss sektor är felaktigt satta. Lärare, sjuksköterskoroch kommunalarbetare är exempel på det från senare tid.Förändringar i relativa löner är nödvändiga för att omvandlingenav ekonomin ska kunna ske smidigt, men skapar också särskildaproblem i lönebildningen. Krav på högre löneökningar ängenomsnittet är nämligen betydligt vanligare än motsatsen.Teoretiskt är problemet med relativa löneförändringar enkelt.Om någon grupp ska ha lite mer än andra måste övriga hållaigen i motsvarande mån för att de totala löneökningarna skarymmas inom löneutrymmet.Hur stor förståelse särskilda krav än möter i den allmänna opinionenbrukar det i praktiken oftast inte leda till särskild återhållsamhetinom andra områden utan kan till och med leda till kompensationskravfrån andra grupper som anser sig ha rätt till liknandelöneförbättringar. De samlade ökningarna av arbetskraftskostnadernariskerar att pressas upp ovanför det tillgängligautrymmet och arbetslösheten riskerar att bli högre än vad denannars skulle ha blivit.Acceptans. Relativlöneförändringar som är förenliga med en välfungerande lönebildning förutsätter acceptans i form av faktisktåterhållsamhet från andra grupper.Mellan tankeoch handlingHur stor förståelsesärskilda krav änmöter i den allmännaopinionenbrukar det ipraktiken oftastinte leda tillsärskild återhållsamhetinomandra områden.Press uppåtDen samladeökningen avarbetskraftskostnadernariskerar att pressasupp ovanför dettillgängliga utrymmet.

28De närmaste årenbedöms produktiviteteni näringslivet ökamed cirka2,3 procentper år.SkyndalångsamtEn lägre ökningstaktskulle bidratill en mer gynnsamekonomiskutveckling.Lönebildningende närmaste årenPå lång sikt bedöms produktiviteten i näringslivet öka medcirka 2,3 procent per år medan produktpriserna väntas öka medcirka 1,7 procent. Enligt tumregeln i föregående avsnitt skulledet långsiktiga utrymmet för arbetskostnadsökningar då hamnapå 4 procent (produktivitetsökning 2,3 procent plus produktprisökning1,7 procent).

Avsnitt 5: Lönebildningen de närmaste åren 29Trots den inbromsning som sker i ökningen av arbetskostnadernavore det av flera skäl samhällsekonomiskt lämpligt med ännu lägrelöneökningar. En lägre ökningstakt skulle bidra till en mer gynnsamekonomisk utveckling:Lägre arbetslöshet. Återhållsamma löneökningar leder till lägrearbetslöshet. Om lönebildningen fungerar väl skapas ett ökathandlingsutrymme för räntepolitiken.Arbetslösheten kan då fallamer innan ekonomin blir överhettad och Riksbanken tvingasingripa med räntehöjningar.Snabbare konjunkturåterhämtning. En långsammare löneökningstaktskulle bidra till en snabbare återhämtning av konjunkturenoch därmed till högre sysselsättning. Inflationstrycket iekonomin minskar, vilket leder till lägre räntor som i sin turpåskyndar återhämtningen. Effekten av en samhällsekonomisktönskvärd lönebildning skulle bli ännu mer verkningsfull omriksdag och regering vidtar effektiva åtgärder som minskar ohälsanoch därmed ökar arbetsutbudet. Om inte de nyinträdda påarbetsmarknaden snabbt kan sättas i arbete riskerar annars arbetslösheteni stället att öka.Marginal mot osäkerhet. Om dollarn försvagas ytterligarejämfört med kronan så försämras det svenska näringslivets konkurrenskraft.Lägre arbetskraftskostnader skulle ge en bättresäkerhetsmarginal mot de rådande stora osäkerheterna omkonjunkturen och kronans kurs mot dollarn.Sammantaget motiverar dessa faktorer Konjunkturinstitutetatt förorda 3,2 procent som en samhällsekonomiskt lämpligökningstakt för arbetskraftskostnaderna under de närmaste åren.Arbetskraftskostnader och relativlöneförändringarDen samhällsekonomiskt lämpliga ökningen av arbetskraftskostnadernamed 3,2 procent. Denna siffra måste täcka in hela löne-Dollarkursi rörelseOm dollarn försvagasytterligarejämfört medkronan så försämrasdet svenskanäringslivetskonkurrenskraft.RekommenderatKonjunkturinstitutetförordar3,2 procent somen samhällsekonomisktlämplig årligökning under denärmaste åren.

30Plusoch minusEn höjning avarbetsgivaransvaretvid sjukfrånvaroger ett motsvarandelägre utrymmeför löneökningar.ökningen, liksom en eventuell förkortning av arbetstiden ellerändrade pensionsförmåner.Beräkningen bygger också på att arbetsgivarnas kostnader inteökar genom politiska beslut. En höjning av arbetsgivaransvaretvid sjukfrånvaro eller av de lagstiftade arbetsgivaravgifterna gerett motsvarande lägre utrymme för löneökningar.Behovet av relativa löneförändringar påverkar också lönebildningen.För att relativlönerna ska kunna justeras – t.ex. med hänsyntill arbetsmarknadsläget inom en bransch – måste de avtaladelöneökningarna kunna variera. Om några grupper ska få mer ängenomsnittet krävs att andra grupper i motsvarande mån fårmindre.Om någon grupp skaha lite mer än andramåste övriga hålla igen.

31Löneökningarinom ramenkan ge engod reallöneutveckling..En samhällsekonomisktönskvärd lönebildningEn väl fungerande lönebildning bidrar till viktiga samhällsekonomiskamål.Långsiktigt hållbar hög sysselsättning. Arbetsmarknadens parterhar ett stort ansvar för sysselsättningen. En väl fungerande lönebildningbidrar till hög sysselsättning och låg arbetslöshet.Prisstabilitet. Ökningarna av arbetskraftskostnaderna måste varaförenliga med Riksbankens inflationsmål och inte leda till attRiksbanken tvingas höja räntan för att dämpa sysselsättningen.God reallöneutveckling. Löneökningar inom ramen för vadsamhällsekonomin tål ökar möjligheterna till en god reallöneutveckling.FörenligastorheterÖkningen avarbetskraftskostnadernamåste varaförenliga medRiksbankensinflationsmål.

32Det långsiktiga löneutrymmetär riktmärket för lönebildning.Mindre svängningar i ekonomin. En väl fungerande lönebildningbidrar till att mildra effekterna på sysselsättningen av ekonomiskastörningar som t.ex. minskad efterfrågan på svenska produkter.MildareEn väl fungerandelönebildningbidrar till att mildrasysselsättningseffekternaavekonomiskastörningar.Smidig omvandling. En smidig anpassning av relativlönernaunderlättar omvandlingen av ekonomin och växande sektorersmöjligheter att tillgodose sitt behov av arbetskraft.Få skadliga arbetsmarknadskonflikter. En väl fungerade lönebildningger i minsta möjliga mån upphov till arbetsmarknadskonfliktersom orsakar kostnader bl.a. i form av produktionsbortfall.Så uppnås en väl fungerande lönebildning:Goda samhällsekonomiska förutsättningar. För att lönebildningenska klara sin uppgift måste de samhällsekonomiska förutsättningarnavara rimliga. Om ekonomin t.ex. är överhettad med alltför hög allmänefterfrågan försvåras en väl fungerande lönebildning.

Avsnitt 6: En samhällsekonomiskt önskvärd lönebildning33Anpassning av ökningen av arbetskraftskostnaden till detsamhällsekonomiska utrymmet. Det långsiktiga löneutrymmetär riktmärket för lönebildningen.Avvikelser är motiverade videkonomiska obalanser eller vid alltför låg sysselsättning.Alla kostnader ska rymmas, alla löneökningar ska räknas.Alla löneökningar och samtliga övriga arbetskraftskostnader skaräknas in i löneutrymmet. Hit hör även arbetstidsförkortningar.Hög löneflexibilitet.Vid störningar i ekonomin underlättasanpassningen om lönerna snabbt anpassas med hänsyn till detuppkomna samhällsekonomiska läget.Rationell förhandlingsordning. Samsyn om de samhällsekonomiskaförutsättningarna och förhandlingsreglerna underlättartillkomsten av nya avtal innan föregående avtal löpt ut.Samhällsansvar. Arbetsmarknadens parter har ett rationelltegenintresse av att ta samhällsansvar eftersom en väl fungerandelönebildning leder till att sysselsättning och produktion gynnas.Allt skatas medAlla löneökningaroch samtligaövriga arbetskraftskostnaderska räknas in ilöneutrymmet.Samsyn om samhällsekonomiska förutsättningaroch förhandlingsregler underlättar tillkomstenav nya avtal.

Lönebildningenoch frukten av vårt arbeteVarje höst ger Konjunkturinstitutet(KI) ut en rapportom de samhällsekonomiskaförutsättningarna för lönebildningen.Denna skrift har kommit till efter önskemålfrån arbetsmarknadens parter om enkortare populärversion av KI:s rapport.Den är avsedd för en bredare krets avförhandlare inom fackförbund och arbetsgivarorganisationer,lönesättande cheferoch politiker med ansvar för lönefrågor.Författare är journalisten Peeter-Jaan Kaski samverkan med Konjunkturinstitutetoch Medlingsinstitutet.En faktabok om lönebildningeni samhällsekonomin