Nr 5 2011 - EAA chapter 222

I MässbesökverkstadenMiniCruiserSE-XJTAttbygga i kolfiber visade sig vara mycket mertidskrävande än de kunnat drömma om och attarbeta med en fransk byggsats kräver tålamod.Men Nils Sparre och hans kamrater har ändåkommit en bra bit på väg med färdigställandeav sin MiniCruiser från DynAero.text: Nils Sparre Foto: Lennart ÖbornVi har nu kommit en bra bit på väg med färdigställandeav vår MiniCruiser från DynAero.Flygplanet kommer som en byggsats och är helti kolfiber. Att bygga i kolfiber visade sig varamycket mer tidskrävande än vi kunde drömmaom. Detta framför allt för att slipning ochspackling och grundmålning fick göras i fleraomgångar. Det var stort arbete att få fram enyta med acceptabel finish för att sedan kunnamålas.Att arbeta med en fransk byggsats kräver tålamodoch innovation då ritningar och instruktionerblandas på franska och engelska,flitigt användande av »Google översättning«löste en hel del av dessa problem. Fransmännenär också långsamma med sina svar på våra frågor,så även om vi till sist fick svar tog det sintid.Skrov, vingar och roder ytor är klara och målade.Inställning och justering av höjd- ochsido roder avklarade. Bränsleledningar dragnamellan motor och fram till vingarna och nupågår dragning av el och sammankoppling avinstrument och givare.Eldragningen är en stor utmaning som måsteplaneras noga för att slippa onödigt mycket kabeloch få ett överskådligt nätverk. Säkringar, brytare,instrument har planerats för att det skallbli hanterligt och servicevänligt. Jordplanetblev mycket större än vi antog från början så vivar tvungna att bygga ut det, eftersom kablarfrån alla strömförbrukare samlas där. Placeringenär viktig, för att det lätt skall kunna nåsfrån alla instrument, motorer, givare, belysningetc på ett smidigt sätt.Alla kablar har vi märkt med text som krymptsfast med genomskiljning krympslang, ett utmärkttips som vi plockat upp från EAA-nytt.Vi har valt EFIS modell Odyssey från MGL ochtillika deras radio V10 med inbyggd intercom,anslutningarna till mikrofon och hörlurar medskärmad kabel, allt kan styras via EFIS’en . Sensorerkommer också från MGL för konstgjordhorisont SP-4 AHRS som måste placeras så näramitten som möjligt och i tyngdpunkten. Kompasssensorn SP-2 kräver placering så att sensorninte påverkas av magnetfält från andra instrument,material, kontakter eller motorer somt.ex. de som styr klaffar, den kan om nödvändigtplaceras i vingen. Dessa sensorer av solidstate typ, är inte mycket större än en tändsticksask.I ett flygplan av kolfiber (och i plast för dendelen) måste man tillverka ett konstgjort jordplanför Komradioantennen och transponderantenn.Vi använder kopparfolie 25 mm brettoch limmat på insidan av skrovet som ett X ochmed längd anpassat till frekvensen, antennenplacerad i mitten.Då det gäller motorn en Rotax 914 är motorstyrningenoch kontroll av turbon redan kopplatoch ansluten till elektroniken. Den behöverdå bara monteras på insidan av brandskottet.Den elektroniska tändningen som sitter påmotorn anslutas till tändningsnyckel, med skärmadkabel.Bränslepumparna måste kopplas in på ett säkertsätt så att inte båda slås ut om huvudsäkringengår. Den ena pumpen får då ström direktfrån laddningslikriktaren.Sedan är det alla givare för temperatur förcylindertopp, avgaser, bränsleflöde, oljetemp,oljetryck etc. som måste dras in genom brandskottettill en RDAC X från MGL »engine monitoringmodule« som sedan skickar data i digitalform till vår EFIS där alla data presenteras på ettöverskådligt sätt.Nu återstår inkoppling av lanternor, anslutningav bränsleledningar till tankar i vingarna,koppla ihop klaffar med styrningen och anslutningav trimstyrning för skevroder med knapparpå styrspak. Styrning av värme som vi tarin efter oljekylaren och defrosterfläkt.Stolarna kommer att kläs i vinter och vi siktarpå att påbörja flygutprovningen till våren.12 eaa-nytt #5/2011