Finlandssvensk Idrottskultur - Urheilumuseo

Här i vår kulrur är vi måna om och har alla möjlighecer att tillfredsställavåra barns behov av näring och rent fysisk omvårdnad. 1 u-Iänderblir det väl. nn speciellt under det internationella barnaåret juSt dessabehov och llvsv lllkor som organisationer och enskilda kommer att satsapå och också kan göra något åt.Hur har då våra egna barn i fråga om behovstillfredsställelse för andramedfödda och viktiga behov? Vi inom gymnastikkretsar riktar då naturligrnog in oss på barnens behov av rörelse och vilka möjligheter barn idag har till en riktig behovstillfredsställelse därvidlag. Först under senareår har man uppmärksammat att barns rörelsebehov är lika viktigt som attäta och sova. ".Bar~ rör sig väl alltid, barn är väl aldrig stilla", säger vi dåspontant. J~. VISSt ~r det. san.t eIler borde vara men hur ofta begränsar vilnte .deras rorelsefnhet pa tranga och ej funktionella lekplacser och parker.VI vet nu an barn (alla levande varelser) har en medfödd lust och strävanat~ röra sig i ~h utfor~ka sin omvärld. Hur går det om man begränsare~!er satter stOpp ~o~ dem. I d;ras ständig~ ~pptäckarive:? Ja, hUI går detfor oss alla nar VI lOte far vara mest pnmara behov tlllfredsställda?. De? vanligaste reaktionen blir då aggressivitet eIler någon slags flykt UIslcuatlonen .. När våra barn inte får röra sig på fria ytOr och med meningsfylltmatenal att utforska ger de sig på varandra och slåss och bråkar~ller flyr till n~~on fantasivärld. Här kanske vi har en förklaring tilI denokande aggresslvlteten och den meningslösa förstörelsen i våra större städeroch sambällen.Om vi vuxna ger våra barn tillfällen och möjligheter att låta dem utf?rska,l~a in, repet~ra och därigenom tillägna sig ett ny tt område, vareSlg det galler motOrik, språk eller hur närmaste omgivning fungerar, utvecklasbarnet och varje ny färdighet eller kunskap integreras och gynnarhela barnecs personlighetsutveckling.. Denna medfödda vilja eller nyfikenhet att ständigt gå vidare och läraSlg nya områden brukar man kalla "orienteringsreflexen" och den tjänarsamma syfte som barnecs övriga medfödda reflexer. De finns där vid födelsenoch är en slags förberedelse för kommande mer medvetna rörelseroch funktioner. Om barnet från början får tillfredsställa sin nyfikenhetpå omvärlden via.~~ nära vuxenk?ntakt skapar det hos barnet en trygghetoch barnet ges mOJligheter an bh oberoende och trygg i sig själv genomde kunskaper om omvärlden som det undan för undan på detta sätt förvärvar.1 vår barngymnas.tik har vi i. S~erige goda möjligheter att tillgodosedessa behov av .. meOlngsfyllda akt~vlteter och rörelse för våra barn genomatt ~arnet upptac~er och skaffar slg kunskaper juSt genom en trygg vuxen.1 manga år har VI al!betat på så sätt i vår Mamma-Barn-gymnastik, där vikunnat ta emot mycket små barn som rön sig med mamma eller annan38vuxen. Nu försöker vi utöka med vad vi kallar Farniljegymnastik somöppnar nya möjligheter att meningsfyllt svara på rörelsebehov i olikaåldrar och utvecklingsstadier.1 familjegymnastiken är det fascinerande att se hUI en familj medbarn i olika åldrar löser samma uppgift allt efter motOrisk utveckling, koncentrationsförmåga,koordinationsförmåga mellan öga-hand osv. Var ochen tar ut en rörelse eller utför en uppg~ft efter sina förutsättningar. Härkan då också föräldrar (eller annan vuxen) lära sig bli mer observant påbarnecs utveckling och därigenom hjälpa till med ny inlärning när mognadenfinns för art en ny tt kliv i utvecklingsrrappan skall kunna tagas.Att stå som iaknagare eIler att delta i familjegymnastik föder mångatankar i riktningar mot art; "så här borde kanske all vår gymnastik (rörelse)utformas". Här tillvaratas spontan rörelseglädje hos de små och man kanse den vakna tilI ny tt liv hos de vuxna, var och en umycker en rörelseeIler löser en uppgift utifrån sin egen förmåga tilI kreativitet och sinegen kropps möjligheter. En väsentlig stimulans för kreativitet och umycksförmågages också av samarbetet barn-vuxna, då man ständigt g~r varandranya impulser och vidareutvecklar rörelser och lekar.Vi som har förmånen att leda vuxen-barn-gymnastik (familjegymnastik)har nog alla svårr att återgå till det mer traditionella sättet att leda, dären grupp på kanske 50 människor med 50 olika kroppar skall utföra enrörelse precis på samma sätt som den ofta mycket vältrimmade ledarensom med stOr elegans och fulländad spegelteknik framför gruppen utförett väl inlärt program. Van tOg här barnecs spontana glädje vägen, lustenoch gläd jen att få uttrycka sin egen kropps känsla och förmåga? Vemsäge): att min kropp vill umycka detsamma inför en rytm som ledarenframför gruppen eller vad den kände som komponerade programmet?. Denna form av inlärning, där all information utgår från instruktörenhar tidigare varir det mest vanliga arbetssättet inom gymnastiken. MetOdenbrukar beskrivas med "visa, instruera, öva, korrigera" och syftar attnå den färdiga prestarionen hos eleverna. Uppgifterna är bundna och gesgenom handledning från ledaren-instruktören tilI gruppen. Från beteendevetenskapenhar man lånat termen "deduktivt" arbetssätt som tillämpningpå denna metod.1 vår småbarnsgymnastik har vi alltid varit observanta på bamets utvecklingoch uppmärksammat att små barn upplever allt med hela sin lillavarelse och umycker detta intensivt med kropp och själ. Små barn ärverkligen på alla sätt "helhecsvarelser". Utifrån barnecs upplevelser ochumyckssätt har så vår barngymnastik helt följdriktigt utvecklats tilI att viför länge sedan lämnade det "deduktiva" arbetssättet. 1 stället observerarvi och utgår från bamet - individen och barngymnastiken präglades alltsårelativt tidigt av den "induktiva" metOden i dialogen barn-vuxen. Detta39