Finlandssvensk Idrottskultur - Urheilumuseo

orna av utövare. Också resultatnivån ligger här helt i imernationell klass.De främsta finlandssvenska miniatyrgevärsskyttarna under de senaste årenLeif Lajunen, Jarl Riska och Ralf Westerlund, samt något tidigare RolfJuselius, torde vara kända även utom skyttekretsar. Också återväxten blandungdomarna förefaller att vara tryggad, de fyra senaste åren har åtminstonenågon SFS-junior segrat i finländska mästerskapen på miniatyrgevärssidan,amingen i stäliningsskyttet eller i specialgrenen 60 (30) skott liggande.Här kan nämnas namn som Ekenäs-skyttarna Christian Cavonius och RalfAspelin, Sibbo-skytten Bjarne Kanten och flickjunioren Maria Böckelmanfrån Helsingfors.1nom pistolskyttet har SFS-skyttar i detta nu inte uppnått fullt sammahöga position som inom miniatyrgevärsgrenarna. Dock har främst Esboskytteförenings damlag ett Hertal gånger under de senaste åren förbämatfinländska lagrekordet i 30+30 skott miniatyrpistol med Sointu Degerlundsom mest kända namn. För tillfället förefaller de olika pistolgrenarnai varje fall att så gOtt som sakna utövare, som verkligen satsar allt intressepå denna sPOrt och är villiga att offra allt på sin utveckling till en bämeskytt, men också här ser det ut att ljusna bland juniorerna. Man kan noteraett FM-tecken år 1978 för Ekenäs-junioren Jan Nyberg. Kanske kommerde sen aste framgångarna vid skytte-VM i Söul att locka fram nya talangersåsom ofta är fallet efter större internationella framgångar.Jaktskyttet såsom sportgren omfattar hagelgevärsgrenarna (Hykrskyttet)rrap och skeet samt det grovkalibrigare hjorrskyttet och finkalibriga vildsvinsskyttet(de sistnämnda vardera på rörliga banfigurer). Också här ärstandarden bland de finlandssvenska utövarna rätt hög. Bland tlykrskyttarnakan nämnas nationella topparna Thomas Sundelin, från Esbo ochBengt samt Jarl Rosenberg, vardera från JSF. Hjort- och vildsvinsskyttethar sina främsta utövare inom SFS i detta nu i Borgå, 1ngå och Syd-Österbotten.Här ser framtiden igen ganska ljus ut, då främst juniorarbetet justnu ser ut att börja bära frukt.Luftvapenskyttet infördes som inledningsvis nämndes tilI Finland närmastgenom finlandssvenska krafter. SFS har också tidigt insett vilka möjlighetergrenarna inom decta skytte - luftgevär och luftpistol - ger förnyrekryteringen bland imresserade ungdomar. Banfrågorna kan i allmänhetlösas tillfredsställande också med begränsade ekonomiska resurser,skotten-patronerna är rätt billiga, endast vapnen fordrar en något störreengångs ekonomisk uppoffring. Detta gör att man inom föreningarna kanmotta ganska stora skaror av ungdomar på träningskvällarna. Av detta följerrätt naturligt att någon eller några ungdomar härefter blir inrresseradeav skytte också med krutvapen och utvecklingen kan gå vidare' mot antingenren hobby eIler programmerad träning för tävlingsskytte.Skidskyttet, vilken i någon mån morsvaras av löpskytte under sommar-34säsongen, utövas inte inom SFS, men där~mot inom Fi~ands SvenskaSkidförbund (FSS). För tillfället torde det Ime bland de hnlandssvenskaskidskyttarna finnas någon inom den absoluta eliten, men intresse för grenenförefaller nog att finnas. Atminstone på lång sikt kommer antagligenockså övergången tilI miniatyrgevär att öka skaran av inrresserade. Grenenhar i varje fall på grund av att tävlingen ganska lätt kan följas av publikenmöjlighet att utvecklas tilI en verklig publiksport.Slutligen utövas aktivt skytte ännu inom jaktvårdsföreningar också påfinlandssvenskt håll. Här är det närmast fråga om aktivt hobbyskytte, somutövas av främst jägare för att upprätthålla och förkovra sin skjurskicklighetmed tanke på jagande.Som gemensamt problem för all skytteutövning kan man nämna banfrågan.Beträffande 300-meters skyttet har saken redan berörts 00? konstaterarsatt den är svårlöst och på lång sikt troligen är en väsentllg faktor,som kommer att medföra att detta skytte försvinner från tävlingsprogrammenoMen också miniatyrgevärsbanor för 50 meter, pistolbanor för 25 ~eter,flyktskytte- och hjort- samt vildsvinsbanor fordrar stor~ ekonomIskasatsningar, då de flesta banor nuförriden u ppbyggs helautomatlserade .. Dettamedför naturligtvis igen en lättnad för tävlingsarrangörer genom mlOskadarrangörsstab, men ekonomiskt blir det berungande. Också andra :y~p~nkt~rpåverkar på skjutbanebyggen numera. Bland dem har b~l~er ocksa trlvsel.­synpunkter - äkta eller inbillade må vara osagt - bllvlt allt mera dOI~l1-nerande och gjort att sträckan till banorna blir allt längre för den akovaidrottsutövaren - skytten.För att bilden av skyttet inom det svenska Finland skall bli något så närfullständig bör också SFS såsom takorganisation tlyktigt beröras. Medlemsföreningarnasantal har under det sen aste decenniet ökat märkbart, det senastetillskottet - Alands Sportskytteförening - hälsades med mycketstor glädje genom att Aland på detta sätt kom att slutas till den övrigasvenskbygden inom denna idrottsgren. Livaktigheten förefaller allrså grund- .murad och på den negativa sidan noteras endast att det svenska Abolandför tillfället utgör en vit punkt på SFS:s verksarnhetskarta.Förbundsverksamheten har de senaste åren allt mera inriktat sig på skolningav såväl domare som aktiva skyttar och tränare. 1 detta nu är förbundersverksarnhet främst inriktad på skolning av utbildare och på att försökaarbeta fram toppskyttar inom de egna leden. Såsom siruationen ter sigför skyttar i dag, sporren betraktas ju med misstänksamma blickar påmånga håll, kan man svårligen tänka sig skyttet som en massport, utan utvecklingenmåste självmant leda mot toppidrott i förbundsregi.35