Finlandssvensk Idrottskultur - Urheilumuseo

spel såsom fotboll, handboll m. m. Vi srrävade i regel tili att vara möjligastmycket me, eftersom barnen var i allmänhet rätt mycket innesittande.De var i hög grad beroende av utomstående hjälp, taxi-bundna m.m.I uteprogrammen betonades sedan helt andra saker som för oss heltfriska människor är narurliga rörelser, såsom gång, löpning, gång i trappor,p.å kuperade stälIen m.m. Det visade sig att barnen hade ytterst stora svångheteratt klara av vardaglig motion.1 nära anslurning tili daghemmet fanns ett ytterst lämpligt berg med ca50 trappsteg Jrån foten tilI toppen, stora gropar med stenhinder, fina gräsmattor,på vlOtern lämpliga snöavsnitt osv.1 början av meprogrammen märkte man alldeles tydligt att dessa barnvar beroende av sina följeslagare, sin taxi. Man kunde också helt klartn:ärka att deras uppfosrrare isin välmening överbeskyddat dessa barn,~Jorr dem främmru:de för rörel~er i vår fria natur. Uteprogrammen liksom~nneprogrammen glCk ut på så mycket rörelse som möjligr med klättring1 trappor, terrängbanor med varierande hinder, olika hopp från avsatserpå olika nivå m.m.På vinrern framstod två alldeles nya problem:- barnen var fel klädda,- risken för förkylningar var överhängande.F~~ m~n personliga del fann jag arbetet bland denna handikappgruppo.erhort glvande, efter det man blivit du med gruppen och efter det man lärtSlg ställa fordringar i förhållande tili deras nivå och deras mått.Deras framsteg under de tre åren var i förhållande till deras kapacitet oerhörtstora, i förhållande till våra mått minimala.Ett !itet exempel: Då träningen inleddes hade de svårt att klara 10 trappstegupp och ned tillbaka. Detta gick galant efter tre år.Under ett motionsseminarium på Kårkulla cenrralansralt Iick vi bekantaoss med deras ledare för fysisk fostran, personalen och delvis eleverna. Enalld e~es rydlig slutsats kunde man dra: Arbetet med handikappgrupper äroerhort rungr och krävande.Man kunde k~nstater~ att en viss rrötthet fanns bland den ordinarie personalen.Ett tydllgt bevlS gavs för att en ledare icke orkar med för mångagrupper, utan bör koncenrrera sig på ett fåtal för att orka ge och ledagruppen med önskat resultat.Jag har här frarnlagt synpunkter ur mitt eget lilia synfälr, andra kanskehar helt motsatta. Föräldrar, fostrare och ledare befinner sig troligen allai rätt olika siruarioner.Dåvi firar barnets år 1979 skulle handikappgrupperna vara värda våru ppmarksamhet.32Det finlandssvenskabanskyttet i dagav Berndt BöckelmanI det följande framställs några personliga synpunkter på skyttesportenav i dag sådan den mövas inom den svenskspråkiga sektorn. Inom ramenför denna korefattade redogörelse är det möjligt att endast i stora drag behandlaämnet, man att ingå på detaljer. Detta gör även att mången läsarerroligen kommer att sakna någon för honom väsentlig fråga medan hanfinner någon här berörd synpunkt mindre väsentlig. Trots det har jag ansetten presemation av banskyttesporten av idag wom det svenska Finlandvara av betydelse för att i någon mån försöka få fram hela sporegrenen$Om sådan i dagsljuset från den undanskymda plats där den levat en långtid.Banskyttet med krutvapen såväl pistol- som gevärsskyttet hade underlandets första självständigherstid intili vinterkrigets utbrott en stark ställning.De Iinlandssvenska skyttarna var också starkt representerade blandlandseliten. Efter kriget infördes skyttet med lufrvapen tili Finland främstgenom de svenska förerungarna i Österbotten, Vasa Skyttegille och eldsjälenBertel Holm. Så småningom kom utvecklingen också att nå de övrigabanskyttegrenarna och ett sakta uppsving började noteras inom de svenskspråkigaföreningarna anslurna tili Svenska Finlands Skytteförbund (SFS).Härefter följer en korrfattad detaljgranskning av de olika grenarna i daginom banskyttet sådan de utövas inom SFS och därtili anslutna medlemsföreningar.300 meters skyttet, som omfattar frigevär 3 X 40 skott (inom SFS 3 X 20sk) och standardgevär 3 X20 skott (inom SFS 3 X 10 sk) skjutes av SFSskyttarså gott som enbart vid förbundsmästerskapen på sommaren. Grenenställer stora fordringar på arrangören, banfrågan och antalet markörerutgör svårlösta problem. För den enskilda skytten medför de dyra patronerna,som så gott som varje skytt själv helt måste bekosta, en märkbarekonomisk belasrning.Ställningen är densamma för hela landets skytteutövare, det är egentligenendast militärer i aktiv tjänst, vilka har något bättre möjligheter tiliträning. Totalt sett är rroligen denna form av skytte dömd att försvinna,men t. ex. för SFS, $Om årligen utkämpar en lagtävling mot Stockholmsläns skytteförbund, där momentet 3 X 10 skott standardgevär 300 meteringår, är det av vikt att fonsätta denna form så länge det är möjligt.Miniatyrgevärsskyttet har inom SFS för tillfället erövrat de största ska-33