Rehabilitering inom äldre- omsorgen - Sundsvall

2009-05-20Hos många av de intervjuade i omvårdnadspersonalen finns en medvetenhetom vad ett rehabiliterande förhållningssätt är. Samtidigt upplever man attdet inte alltid finns möjligheter att arbeta på det sättet. Ett hinder som nämnsär att alla i personalen inte gör på samma sätt på grund av olika synsätt ochinkörda vanor. Ibland kan det bero på inställning hos de äldre och brist påtid. Tiden nämns ofta men hos några av de intervjuade som provat att konsekventarbeta med ett rehabiliterande förhållningssätt håller man inte medom att tiden är ett hinder, utan menar att det går att få mer tid med det arbetssättet.Det blir också mindre tungt för personalen när de äldre gör mersjälva. Några menar att det är svårare på servicehusen där man inte kan lämnaden äldre en stund för att sedan komma tillbaka.I grupperna med sjuksköterskor råder en ganska stor samstämmighet om hurviktigt det är att arbetsgrupperna är enade i sättet att arbeta. För det krävsdialog och återkommande möten. Tid nämns inte ofta som ett hinder utandet är arbetsgruppens sätt att fungera som avgör om det går att arbeta medett rehabiliterande förhållningssätt eller inte.Arbetsterapeuter och sjukgymnaster som arbetar med utbildning inom detrehabiliterande förhållningssättet, anser att på många ställen, men inte påalla, fungerar det med positiv personal som ser fördelar med arbetssättet.Men helt avgörande är om chefen är tydlig och positiv och uppmuntrar tilldetta och till att de som fått utbildning som rehabombud deltar i tex rehabronder.De i personalen som arbetar med detta arbetssätt bekräftar detta tillrehabpersonalen, att de nu inte behöver lyfta så mycket eftersom den äldreblivit mer aktiv, de har märkt en vinst med arbetssättet. Det som kan varasvårt är att hinna med att handleda personalen och att göra det på rätt sätt.Handledningen måste vara kontinuerlig för att ha rätt effekt, dels för att detkommer ny personal men också för att följa upp att personalen arbetar pårätt sätt.6.6.3 RehabbehovFrån grupperna med omvårdnadspersonal finns ganska lite tankar om behovav rehabilitering hos de äldre. De flesta tänker på att gå promenader, och attröra på sig lite allmänt. Men i någon grupp har man reflekterat över sin roll.”Vi ser behoven, hur det förändras och vad de behöver. Så att de får hjälpmedel ochträning. Vi ser framgångarna också. Om rullstolen kanske inte behövs. Det är enslags uppföljning, att man har koll.”Sjuksköterskegrupperna kopplar mer till rehabpersonalen och kontakter meddem. De flesta har en bra kontakt, men ser att rehabteamen har för lite resurserför att de ska kontakta dem så mycket som de skulle behöva.I de olika grupperna finns några olika synsätt på de äldres behov av rehabilitering.Ett synsätt är att det finns mycket som de äldre kan ha behov av när36(81)