Foliehatt - nej tack - TechWorld - IDG.se

Den långa resanNu ska vi se vad Uniview går för. Vi ska resa så långt det över huvud taget är möjligt.Vad är det vackraste i universum? Våregen jord förstås, och vi börjar, svävandepå en höjd av 18 000 kilometer, ungefärhalvvägs ut till den geostationära banan.De blå ringarna i bakgrunden visar ställendär man har funnit stjärnor medexoplaneter. Universums hemligheter ärmed oss hela tiden, trots att vi betraktarvår egen kära jord.Vi tar ett jättesprång utåt och hamnarmed ens utanför Vintergatan. Känslan närman drar musen åt sig och med ens sveperut ur solsystemet och Oortmolnet, barabrakar på fortare än ljuset och stannarutanför galaxen, är svår att förklara.Vi har nu kommit långt utanför vårt synliganärområde och befinner oss på cirka 10upphöjt till 8 solsystemsradier avståndfrån jorden. Alla prickarna är galaxer, urgamlaobjekt som såg ut så här bara tremiljarder år efter universums skapelse.Anledningen till att de tycks spruta ut ikvastar är att man inte känner till alla objekteftersom dammet i vår galax skymmersikten.Vi har kommit till den yttersta gränsen,universums bakgrundsstrålning som avbildaspå 13,7 miljarder ljusårs, eller 10,6gigaparseks avstånd. Den är egentligen enbild av hur universum såg ut strax eftersin skapelse för 13,7 miljarder år sedan,just i det ögonblick då ur-universum kallnattillräckligt mycket efter Big Bang föratt normal materia skulle kunna formasoch stråla.Jupiters måne Io är planetens mest spektakuläramåne. Den är gul av svaveldammsom under årmiljonerna har sprutat uppur vulkaner. Vulkanerna hålls vid liv avJupiters enorma gravitation som ständigtrör om i Ios inre. Tittar man närmare påde Galileobilder som används här hittarman flera aktiva vulkaner.Achernar, Er Rai, Miaplacidus med flera äralla stjärnor kring vilka man har hittatexoplaneter. Uniview kan märka ut allaexoplanetsystem med blå ringar. En dagfår vi direkta bilder av exoplaneterna. Dåkommer de att dyka upp som tredimensionellaobjekt i Uniview, var så säker.multiprojektorsystem tillsammansmed ett korrekt solsystem utan hack,hopp och scenbyten.SCISS marknadsansvarige Jan Warnstamförklarar:– Vi kan lätta från jorden och snabbtkomma ut utanför vår galax och förflyttaoss ut till mikrovågsbakgrunden i ett endasvep. Det är det som är det fina med det härprogrammet, även om man blir sjösjuk närman gör det allt för fort. Våra konkurrentersprogram kräver att man aktivt byterscener när skalorna förändras för mycket.Hos dem kan man inte landa på Mars och inästa ögonblick färdas utanför galaxen utanatt förlora precision.Koordinatnät och konstellationslinjerInte nog med att programmet ska kunna visualiseravärldsrymden ordentligt, av ett braastronomiprogram förväntar man sig enmängd olika koordinatnät i rymden. Människanbehöver olika hjälpmedel för att förstådet oändligt stora som en människohjärnaegentligen inte kan förstå. Därför finnsflera typer av koordinatnät, konstellationslinjermed mera. Ett sådant system är Oortmolnet,som är gränsen för solens påverkani universum.Det finns ett antal sätt att förflytta sig irymden. Håller man ned högerknappen ochdrar musen åt sig zoomar man utåt och hållerman ned vänsterknappen och drar, vridersig världsalltet. Det kallas för Star Trek-läge.Jörgen Städjes | 4 | TeknikaliteterDå kan man färdas fritt. Ljushastigheten äringalunda gränsen. Man tar sig från jordentill universums yttersta gräns på bara ettpar sekunder. Blev du putt, Einstein?Gasar och bromsar gör man genom attdra olika fort och när man släpper musknapparnabromsar universum mjukt, eftersomdet finns friktion inlagd. Alternativtkan man klicka på en planet eller stjärna ien lista och välja ”Fly to” i en meny så görprogrammet en snygg flygning till sagdaställe. Väljer man i stället ”Jump to” hamnarman vid destinationen på en gång.Rent logiskt är objekten uppdelade i avdelningarnaSolar System, Milky Way ochExtragalactic. Det är också kring dessa destora skalförändringarna sker, även om