här - Kommerskollegium

För att illustrera vilka problem som momshanteringen kan ge upphov ska vi ge ett exempel från våradjupintervjuer. Det handlar om ett företag i Götaland som tillverkar skyddsgaller. Företaget hade fåtten order av ett franskt företag som skulle leverera maskiner med tillhörande skyddsutrustning till ettföretag i Norrland. Det mest rationella och miljömässiga hade varit att leverera skyddsgallret direktfrån fabriken i Götaland till slutkunden i Norrland. Om företaget hade valt denna lösning hade manenligt egen utsago haft svårt att få tillbaka momsen på de insatsvaror som använts i produktionen avskyddsgallret. Problemet låg i att det franska företaget inte var momsregistrerat i Sverige. Lösningenblev att köra skyddsgallret hela vägen till Frankrike för att klarera in‐ och utgående moms och medvändande lastbil köra tillbaka utrustningen till slutkunden i norra Sverige. Denna omväg på 300 milvar lönsam för företaget eftersom momsen som betalats in till skatteverket för insatsvarorna varstörre än transportkostnaden.Mer generellt, för att momshanteringen ska kunna ske smidigt mellan företag i olika EU‐länder krävsatt båda parterna är momsregistrerade i varandras länder. Företagen betraktar detta som ett onödigthandelshinder som EU borde kunna lösa på ett smidigare sätt genom bättre samarbete mellan deolika ländernas skattemyndigheter. Ett annat exempel på hinder som beror på medlemsstaternastillämpning av momsdirektivet är att företag vid internationell användning av elektroniska fakturormåste anpassa sig till olika krav i olika EU‐länder. Detta på grund av att direktivet dels gör skillnad påpappers‐ och elektroniska fakturor och dels på att det finns ett utrymme för egna lösningar inskrivet idirektivet som tillämpats olika av medlemsstaterna.TjänstehandelnFöretagen har också fått redovisa sin syn på om de har samma möjligheter som inhemska företag attsälja tjänster i andra EU‐länder (Tabell 10). Endast två femtedelar av de tillfrågade företagen ansågsig ha samma möjligheter som de inhemska företagen och ungefär lika många ansåg attförutsättningarna var sämre. En femtedel hade ingen uppfattning i frågan. Industriföretagen harallmänt sett en mer positiv bild än tjänsteföretagen. En möjlig förklaring kan vara att det är lättare attsälja tjänster som är sammankopplade med varuexporten, t ex installation, drift och underhåll avtelekommunikationssystem. Skillnaderna mellan industrin och tjänstesektorn är dock liten och gårinte att säkerställa statistiskt.Den bransch som sticker ut mest i denna del är byggindustrin där endast ett av fem av företagenansåg sig ha samma möjlighet att sälja tjänster som de inhemska företagen i andra EU‐länder. Som visåg tidigare låg byggindustrin högt även i svaren angående problem med tekniska handelhinder. Enförklaring kan således vara att byggnormerna inte är harmoniserade och därför gerkonkurrensfördelar till den inhemska byggbranschen. Som vi ska redovisa nedan avvikerbyggindustrin också i frågan om möjligheten att flytta personal inom EU, där byggbranschen harstörst problem. Byggindustrin har också en negativ bild av möjligheten att konkurrera om offentligakontrakt. Mer än två femtedelar av byggföretagen som har försökt konkurrera på denna marknadanser att det inte har samma möjlighet att delta i offentlig upphandling som de inhemska företagen iandra EU‐länder.Även inom andra branscher står förklaringarna förmodligen att finna i den sammantagna effekten avmånga olika regelverk som påverkar möjligheterna att sälja tjänster inom EU. Vi ska försöka redaklarhet var problemen ligger för olika branscher inför slutrapporten under senhösten 2010. Den endaslutsatsen vi kan dra på basis av den allmänna frågan vi ställde är att näringslivet upplever att det ärsvårare att sälja tjänster än varor inom EU, även om problemen kan komma att minska framöver somett resultat av tjänstedirektivet som trädde ikraft i slutet av 2009. Detta är ett viktigt område attuppmärksamma eftersom tjänsteandelen av Sveriges handel har ökat under de senaste årtiondenaoch förmodligen kommer öka ytterligare i framtiden. 1717 Kommerskollegium 2010:1, Servicification of Swedish manufacturing.23