här - Kommerskollegium

Tabell 7. Har ni problem att ta reda på vilka regler som gäller för att sälja en vara eller tjänsti andra EU länder?Ja (+/‐) Nej (+/‐) Vet ej (+/‐)Totalt 9,7 (1,4) 88,2 (1,6) 2,1 (0,8)Industrin 6,6 (3,1) 92,7 (3,3) 0,7 (1,2)Tjänstesektorn 11,7 (4,1) 85,4 (4,6) 3,0 (2,4)FöretagsstorlekSmå 9,6 (1,6) 88,0 (1,8) 2,4 (0,9)Medelstora 10,7 (3,6) 89,1 (3,6) 0,2 (0,2)Stora 9,3 (2,7) 90,2 (2,7) 0,5 (0,4)BranscherLivsmedel 9,7 (5,3) 90,3 (5,3) 0,0 (0)Skog 9,7 (7,2) 89,9 (7,2) 0,5 (0,8)Kemi 5,2 (4,5) 94,8 (4,5) 0,0 (0)Verkstad 6,1 (5,1) 92,7 (5,6) 1,2 (2,3)Övrig industri 6,2 (6) 93,8 (6) 0,0 (0)Bygg 13,8 (8,8) 82,6 (10) 3,6 (5,3)Handel 10,0 (5,5) 86,4 (6,3) 3,5 (3,4)Företagstjänster 16,5 (9,2) 81,5 (9,7) 2,0 (4)Övriga tjänstenäringar 10,4 (8,2) 88,4 (8,4) 1,2 (2,4)Tekniska handelshinderI Tabell 8 redovisas andelen företag i olika branscher och storleksklasser som anger att de harproblem med s k tekniska handelshinder; fördelat mellan (a) tvång att anpassa produkterna som följdav olika nationella regelverk och (b) tvång att genomgå ytterligare provningar eller certifieringar hosandra EU‐länder. Vi har även frågat specifikt om (c) olika miljökrav utgör ett hinder för handeln inomEU. Det bör nämnas att ”tekniska” hinder av ovan slag inte nödvändigtvis syftar till att hindra handelnmen de kan ändå ha den sidoeffekten p g a de merkostnader som uppkommer för företagen om deär tvungna att anpassa, prova och certifiera sina produkter för olika marknader. Det kan vara legitimtatt ställa högre nationella miljökrav på t ex tvättmedel om den lokala miljön är mer känslig. Dessahinder är tillåtna i en EU‐rättslig mening om de är proportionerliga till samhällsnyttan. Den allmännasträvan är samtidigt att minska dessa hinder i möjligaste mån genom gemensamma produktregleroch märkningsregler, ömsesidigt erkännande av provningar och certifieringar. Tabell 8 visar att detåterstår en del att göra på detta område.Drygt två av tio företag (21,7 procent) uppger att de är tvungna att anpassa sina varor och tjänsterför den lokala marknaden. Andelen är något högre för industriföretagen (23,7 procent) än förtjänsteföretagen (19,6 procent). Störst problem har livsmedelsindustrin (38,1 procent) följt avföretagstjänster (30,6 procent) och kemiindustrin (27,8 procent). Noterbart är också att de storaföretagen svarar jakande på denna fråga i högre grad än småföretagen (34,2 procent jämfört med18,2 procent). Detta ska inte tolkas som att anpassningskraven inom samma produktområde skiljersig åt. Hypotesen är snarare att stora företag verkar på fler marknader och med ett större utbud avprodukter och därför tvingas till fler anpassningar totalt sett. Det kan t o m vara så att små företaghar svårare att uppfylla kraven och därför avstår från att verka på vissa marknader inom EU. Som visåg tidigare är de små företagen i högre grad fokuserade på den nordiska marknaden än medelstoraoch stora företag (Tabell 4 och 5).20