Nr 3 - ASVT

AvelsvärderFöre detta ledamoten i avelsvärderingsnämnden, Staffan Philipsson,skriver om bakgrund, erfarenheter och framtid.När urvalet på hingstsidanövergick från premiering tillavelsvärdering 1985 kan mantala om ett systemskifte i ordetsverkliga mening. Före 1985utfördes premieringarna avolika nämnder, på olika platser,i landets fyra olika premieringsdistrikt.Under den här tiden bedömdes allaraser av nämnden och i stort gälldesamma grundsyn för shetlandsponnynsom för den varmblodiga travaren.Exteriören spelade en mycketstor roll, liksom den veterinära bedömningen.En världsstjärna i vår rasriskerade att bli kasserad om benställningarnainte vara någorlundakorrekta och en korrekt och snygghabil travare kunde bli godkänd. Ingetont om personerna i nämnderna –det var själva systemet det var fel på.Från 1978 hade i alla fall travaveln enadjungerad ledamot i nämnden.Ny huvudman, ny metodikI samband med Hästutredningen1982 markerade Lantbruksstyrelsen– som dittills varit huvudman förpremieringsväsendet – att man avsågatt delegera detta uppdrag och ansvartill näringen. För travavelns delblev STC ny huvudman och inför”systemskiftet” 1985 tog arbetet fartmed utformningen av det system somnu varit i bruk i 20 år – Avelsvärderingen.Staten ålade de nya huvudmännenatt använda tillgänglig forskning idet nya systemet – framförallt skullemodern avelsmetodik tillämpas i bedömningarna.Tidpunkten kunde knappast ha varitmera gynnsam: Den ATG-stöddaavelsforskningen hade presenteratmånga intressanta resultat, som blandannat ledde fram till index även påtravare. Veterinär Lars-Erik Magnussonledde ett projekt om sambandmellan travarens exteriör och hållbarhet/prestation.Efter hand komockså resultaten från veterinär BjörnSandgrens (också ATG-stödda) undersökningangående lösa benbitar atttillämpas i systemet.Samtidigt gick Avelsföreningen uttill sina medlemmar (plus proffstränarna)med en enkät, där svaren istora drag gav sitt gillande till en värderingmed minimikrav – både vidavelsgodkännandet och avkommeprövningen.Nu präglades begreppet”den vida tratten”, vilket innebär attrelativt många unga hingstar skulleprövas i aveln, men i gengäld skullekraven vara höga vid avkommebedömningen.Avelsforskningen lade hörnstenarnaArvbarhetsundersökningen för ettantal prestationsmått på travarna visademedelhöga värden (utom förantal starter). Det var en av hörnstenarnai bygget av en ny bedömningsmodell(figur 1).Annan information från ATGforskningenframgår av figur 2. Denjämför säkerheten i den informationman kan få från egna prestationer,härstamning, syskon och avkommeresultat,vilket ligger till grund förhästens förmodade avelsvärde.Några nyckeltal:• Fullständig information om hästensegna prestationer betyder mera förbedömningen av hästens avelsvärdeän all tillgänglig information omhästens härstamning.• Det krävs information om 8 styckenhelsyskon, för att ge samma säkerhetsom hästens egen prestanda.• Redan vid 5 startande avkommor(olika mödrar, olika miljöer i uppfödningoch träning med mera) harman ett säkrare värde än vad hästensegna tävlingsresultat ger. Dettavar de vetenskapliga fakta somanvändes för att få Tibur godkänd,vilket lyckades.• Redan med 20 startande avkommor(med vissa förutsättningar omantal starter med mera) är informationsvärdetså högt som 0,76. Dethar legat som grund för att tidigtkunna ”plocka bort” misslyckadeförärvare från aveln.Nämnden fick ofta höra att man bordeinvänta ett större antal avkommor– men under 20 år har ännu ingenutslagen hingst med så här få avkom-32Travhästen nr 3 • 2005