Moderna Läkare nr 4 2009 - Sveriges läkarförbund

Tur & retur: Suecia-Perúdet är midNatt en lördag tidigt ifebruari och vi ska snart landa på flygplatseni Lima. Den peruanske medpassagerarenpå flyget har en stund tidigare berättatatt var och varannan taxi inte riktigt är attlita på. "Räkna med att bli rånade" sägerhan och skrattar. Vi ler artigt tillbaka ochtänker på våra stora resväskor med datorer,stetoskop och kursböcker. "Och räkna medatt vara magsjuka" tillägger han ochskrattar ännu mer.Lättnaden var stor när vi efter vår förstataxiresa i landet kom fram till adressen därvi skulle bo. Vi hade fått tips omboendet av en student från Uppsala somvarit på samma utbyte genom Linnaeus-Palme programmet året innan. Studentkollektivetsom vi fick nycklar till ingav enkänsla av Villa Villekulla. Det hade omkringtio små rum och en takterrass medytterligare två små hytter. Där ute på taketstod vi första natten och tittade ut överstaden som rymmer drygt nio miljonerinvånare och som även skulle vara vårt hemde närmsta tre månaderna.Vår första VecKa av utbytet i Perukännetecknades av varningar, försiktighetsrekommendationeroch ännu mervarningar. Vissa peruaner frågade till ochmed rakt ut: "Varför vill ni göra praktikHÄR?" För oss var svaret klart sedan länge.Vi ville lära känna en bit av Sydamerika ochfå ta del av ett annat lands sjukvård. Vi hadeförväntat oss att möta fattigdom, annorlundabehandlingsmetoder, mindre resurseroch sämre hygien. Vad vi inte räknat medvar att det bland all fattigdom även fannsöverflödig rikedom med gnistrande lyxigabilar och moderna privata kliniker.De stora klasskillnadernavar för oss den störstakulturkrocken.Majoriteten av invånarna hade förstås endasttillgång till de offentliga sjukhusen därockså vi gjorde vår praktik. Vi praktiseradeäven på sjukhus där patientens kostnadertäcktes av arbetsförsäkringar. Dessasjukhus höll en lite högre standard än deoffentliga, men var fortfarande långt ifråneuropeisk sjukvårdsnivå.Vi läste termin 7 respektive 8 så en typiskdag fylldes av mottagning, avdelningsarbete,akutsjukvård eller operation. Mottagningsdagarnavar ofta de mest intensivaeftersom alla patienter kallades dit tillklockan åtta, för att sedan tas emot någongång under dagen. Stämningen i väntrummet,där ibland närmare hundra personerträngdes, kunde bli ganska kaotisk. Undervår ortopediplacering kunde läkarna taemot uppemot femtio patienter varderaunder en förmiddag. För oss gällde det dåatt försöka hjälpa till att hålla reda på allapatienters pappersjournaler och sen försökalära oss tolka de röntgenplåtar som handledarenhöll upp framför fönstret.hälsosituatioNeN i landet skilde sigmycket från vad vi var vana vid. En slåendeskillnad var den höga incidensen av tuberkulossom landets regering inte fått buktmed. I norra delarna av Peru där Amazonasdjungel breder ut sig var istället malaria ochparasitsjukdomar vanligare.Under vårt påsklov flög vi till det gamlaInkarikets nav- staden Cuzco för att vandraInka-leden. Efter fyra dagars vandring påsom mest 4200 meters höjd nådde vi vårtmål och ett av världens sju nya underverk,Machu Picchu. En klar höjdpunkt undervår tid i Peru. Andra starka minnen äralla möten med patienter, handledare ochandra studenter. Det var roligt att få kännasig som en del av det peruanska sjukvårdssystemet.De dagar då vi självständigt fickha patientsamtal eller göra små kirurgiskaingrepp som de lärde oss, kände vi att viväxte.Efter tre månader i Peru klev vi den sistaapril av flygbussen i Uppsala. Stadenvimlade av valborgsfirande studenter ochsolen sken. Vi var trötta men lyckliga ochmed oss hem hade vi upplevelser och kunskaperfrån en oförglömlig vår.Anja Hasselblad & Clara PattonMSF Medlemmar6Alla fotton: Clara Patton