nr 2-3/2008 - Logosmappen

Logos nr 2–3 – oktober 2008Le d a r e nVar inte förvånadeNär kultur-, idrotts- och ungdomsministerStefan Wallin (sfp) på sin blogglade ut ett ställningstagande i abortvideofrågan(6.9) kan det samtidigt tydas som enanvisning om hur folkkyrkan ska framföra sittkärnbudskap:Budskap från kyrkans officiella representanter, somandas intolerans mot fenomen som de yngre generationernalärt sig respektera och inkludera i singemenskap, kan stå kyrkan dyrt. En abortvideo, ettfortsatt demonstrativt kvinnoprästmotstånd elleruttalad homofobi kan tära på kyrkans trovärdighetskapitalmer än vad hundra lyckade skriftskolorger i gengäld.De två redan klassiska stridsfrågorna har härutökats med abortfrågan, även om Wallin liktde flesta andra debattörer nämner det konkretafallet med kaplan Halvar Sandells visning av enabortvideosnutt för en grupp konfirmander.Ett nyckelord är intolerans. Det moderna samhälletska vara tolerant – men det betyder samtidigtatt det måste vara intolerant mot dem somuppfattas intoleranta. Samhällets intoleransupplevdes starkt särskilt i de finländska etermediernaefter att meddelandet om att Sandell fåttsin andra anmärkning (se notis s 18).Hela saken, med början från föräldrarnasanmälan och biskopens agerande,verkade upplagd med syfte att i störstamöjliga mån misskreditera en förhatlig sanningssägare.I ett sådant läge är det inte förvånande att deflesta av folkkyrkans präster tiger stilla och väljeren försiktig väg i nyckelfrågorna. De som yttrarsig mot den politiskt korrekta uppfattningenriskerar biskopens bannstråle, likt prosten HenrikPerret för några månader sedan.Även utan vetenskapliga undersökningarkan man konstatera, att bloggkommentarer harutvecklats i en allt råare riktning på en kort tid.Det finns ett påfallande stort hat mot klassiskkristen trosuppfattning.2Detta är också att vänta enligt Jesu och apostlarnasförutsägelser.Var inte förvånade över den eld som ni måste gåigenom till er prövning, som om det hände er någotoväntat. (1 Petr 4:12)Vi ska inte förundra oss, om vi upplever motsägelseoch rentav får genomgå lidanden för vårtros skull. En kampanj som den som flera gångerhar riktats mot Halvar Sandell kan med skälkallas trosförföljelse.En fortsatt utveckling i samma riktningkommer också att leda till krav på sanktionermot de religionssamfund som fasthållervid en biblisk tro och etik.Frågan gäller inte bara hurudana metoder viska använda i konfirmandundervisningen. Vistår inför ett vägval beträffande hela den kristnatrons grundvalar.När abortvideofrågan aktualiserades införmidsommaren gjorde kyrkoherden i Jakobstad,Bo-Göran Åstrand, ett uttalande inför tidningspressen,där han ansåg att konfirmandundervisningenska vara som en smörgåsbord, därkonfirmanderna ställs inför olika tankar somde själva ska välja bland. Drar vi fullt ut konsekvensernaav detta är det likgiltigt vilken tro vihar, bara vi är nöjda med den själva.Men Guds folk lyssnar, lär och lyder när Herrentalar. Hans ord ska vi inte ifrågasätta.Ol a Ös t e r b a c k aLogos – organ för Föreningen Logos i Österbotten rf. Redaktion:Klas-Erik Isaksson, John Lasén, Roger Pettersson, Ralf Sandberg och OlaÖsterbacka. Ansvarig utgivare: Klas-Erik Isaksson. Layout: Ola Österbacka.ISSN 1459-3378.Material och diskussionsinlägg sänds helst via e-post till ola@ofsystem.fieller per post till Skolhusgatan 11 A 9, 65100 VASA.Tidningen sänds till dem som stött föreningen eller meddelat intresse.Gåvor för spridningen betalas till bankkonto 497028-241584 (Finland)och i Sverige till plusgirokonto 407 99 53-8.Pärmbild och fotografier (om annat inte nämns): Ola Österbacka.Tryck: Forsberg-Rahkola, Jakobstad.Pärmbilden är från Raftsundet i Lofoten, Norge.Logos 2–3/2008

Underordna er varandrai Kristi fruktanAv Jan BygstadTexten är ett utdrag ur enserie bibeltimmar över Efesierbrevet.Nedtecknat från cd-skivaoch översatt till svenska avOla Österbacka. Publicerasmed tillstånd.Att vara en kristen är att tillhöraett annorlunda folk, ettannat rike, där vi som Gudsfolk representerar en motkultur här itiden. Inte minst gäller det när vi ärinne på området underordning–jämställdhet.Bibeln tänker klart annorlunda änman tänker här i världen. Först ochfrämst ska vi vara uppmärksamma påhur Bibeln brukar ord och begrepp.Bibeln ger begreppen en annan meningän vi är vana med i dagligt tal.I Ef 5:21 sägs som en allmän regeltill alla troende: ”Underordna er varandrai Kristi fruktan.” Denna vers stårsom en bro mellan det föregående avsnittetoch det följande, där det talasom det kristna äktenskapet. Sammanhangetmed det föregående uttrycks ivers 18: ”Låt er uppfyllas av Anden.”Paulus nämner fyra frukter avtron.En av dessa frukter är: ”Underordnaer varandra.” Den gäller allatroende. Den bakom liggande tankegångenär den som Jesus talar omtill lärjungarna den sista kvällen deär samlade (Luk 22:25–27). Lärjungarnahar tvistat sinsemellan om vemsom är den främste. Jesus svarar, attden som är ledare ska vara som entjänare.Sedan hör vi i Johannesevangeliethur Jesus tvättar lärjungarnas fötter.Poängen är att det kristna idealet gårrakt emot det som ligger i den fallnamänniskans natur, nämligen självhävdelsebehovet.När detta behovtar sig uttryck mot andra människoryttrar det sig mycket snart som behovav makt, att bestämma över andramänniskor.Maktbegäret är en grundläggandedel av den fallna människans hjärtelag.I dag vill vi gärna råda, härskaoch styra över andra, men att tjäna äratt stå under. Det upplever vi som någotsom smakar surt och som vi helstvill slippa.Det är en grundton i kristna sammanhangatt kristna inte ska sökasig uppåt, att råda över andra, utantvärtom att stå under andra och alltsåtjäna varandra. Jesus säger i Matt20:28 om sig själv:Människosonen har inte kommit föratt bli tjänad utan för att tjäna och gesitt liv till lösen för många.Jesus stod verkligen över alla. Hanvar den som kom ovanifrån, som varsina lärjungars herre och mästare, jahan var deras Gud. Likväl utövadehan sitt herradöme över dem genomatt tjäna.Här vänder Bibeln våra begreppupp och ner. I världen handlar detom att ha makt och herravälde ochgöra sig gällande, och om man dåmåste trampa på andra människorspelar det inte så stor roll.I Guds rike gäller motsatsen. Därgäller det att tjäna. Så tvättar Jesuslärjungarnas fötter och han säger idet sammanhanget (Joh 13:15):Jag har gett er ett exempel, för att niska göra som jag har gjort mot er.Detta har de största konsekvenserför hur vi ska se på arbetet i Gudsrike. Alltför lätt tänker vi så, att viöverför det som gäller i världen tilldet som gäller i Guds rike. Det äringet särskilt i att ha så kallade småoch tillbakadragna uppgifter i världen.Att vara städare eller skoputsareräknas inte för någonting.Men i Guds rike tänker man inteså. Där räknas det att göra en ringatjänst som det allra största, medan detJan Bygstad är präst i DELK,Norge. Hans bibeltimmar finnspå cd och mp3-skivor.att stå främst alls inte behöver varadet största. Därför är det så i Guds rikessammanhang, att de som vill ståfrämst i Guds rike inte ska komma åtatt få det slags tjänst som man önskar.De som ska kallas till så kallade viktigagärningar i Guds rike bör varasådana som helst vill slippa det.I Johannes tredje brev har vi ett exempelpå detta. Den församling somaposteln Johannes skriver till har ettväldigt problem. I vers 9–10 läser vi:Jag har skrivit till församlingen, menDiotrefes, som älskar att vara denfrämste bland dem, vill inte ha med ossatt göra. Om jag kommer skall jag därförpåminna honom om vad han gör,hur han sprider elakt förtal om oss.Och han nöjer sig inte med det utanvägrar dessutom ta emot bröderna,och när andra vill göra det, hindrarhan dem och driver ut dem ur församlingen.Här hör vi om en församlingsledare,eller en som har tagit åt sig ledaruppgifteni församlingen, att hanrentav stöter ut församlingsmedlemmarsom inte vill underordna sig honom.Den sortens ledargärning har visett alltför mycket av i historien. Dettasäger aposteln uttryckligen som enallmän regel i församlingen: ”Underordnaer varandra i Kristi fruktan.”Också Petrus går till rätta med begäretatt härska och vara överordnad,vilket ligger i den fallna människansnatur (1 Petr 5:2–3):Var herdar för Guds hjord som finnshos er och vaka över den, inte av tvångLogos 2–3/2008 3

utan av fri vilja, så som Gud vill, inteför egen vinning utan med hängivethjärta. Uppträd inte som herrar överdem som kommit på er lott, utan varföredömen för hjorden.Begäret att styra och ha makt skainte ha rum i den kristna församlingen.Därför hör vi: ”Underordna er varandra.”Det är en Andens frukt och ettAndens kännetecken.Vi lägger också märke till ett annatuttryck: i Kristi fruktan. Annars brukarBibeln tala om gudsfruktan. Det ärett uttryck för att aposteln sätter Kristusi samma klass som Gud själv. Gudallena ska fruktas. Med detta uttrycksäger han alltså att Jesus är Gud.När ett sant och rätt gudsförhållandeska beskrivas i Guds ord kallasdet att frukta Gud. På många ställeni Bibeln hör vi om detta. Kanske vihär skulle påminna om det som sägs iprofeten Mal 1:6:En son hedrar sin far, en tjänare sinherre. Om nu jag är en far, var är dåden heder som borde visas mig? Ochom jag är en herre, var är då fruktanför mig? Detta säger HERREN Sebaottill er präster som föraktar mitt namn.Och ni frågar: ”På vilket sätt har viföraktat ditt namn?”Vi förstår att gudsfruktan har blivitborta i profetens samtid, tom. blanddem som gör tjänsten i Herrens hus.Om jag är en herre, var är då fruktanför mig? Samma fråga kan med fullrätt ställas också i möte med mycketav det vi möter i dagens kristenhet.För att frukta Gud handlar först ochfrämst om att man vet vem den Gudär som man har att göra med.Vem är HERREN? När Skriftentalar om honom kungör och uppenbararBibeln honom som den somär den Helige. Då Mose stod införtörnbusken och ville se vad det varför underlig syn han såg, att buskenbrann men inte brann upp, så gickhan närmare för att undersöka saken.Då ropar Gud (2 Mos 3:5):Kom inte närmare, Mose! Tag av digskorna, ty platsen där du står är heligmark.Mose står inför den Helige. Införden Helige visar sig två saker: 1) denstörsta vördnad, 2) det behövs ettvisst avstånd.Det som vi alltför ofta upplever ivåra dagar är ett i högsta grad ovärdigtumgänge med Gud, med hans4namn, med Herren Jesus och allt detsom hör till hans rike och hans ord.Man umgås med Gud som om hanvar en kompis, man klappar honompå axeln, och man hör att Jesus är kul,och annat liknande. Sådant är direktolämpligt. Jesus är inte kul, han är helig.Därför ska man umgås med denlevande Guden med fruktan.Detta begrepp fastställer hur vi skaumgås med Gud. Den som vill hållaGud för Herre ska böja sig i vördnadoch fruktan. Detta ligger också i detbibliska begreppet tillbedjan.I GT betyder detta ord bokstavligtatt kasta sig framför på ansiktet. Sågjorde man i ett möte med härskarensom man underkastade sig.När det nu i vårt textavsnitt talasom att underordna sig varandra,hänger det samman med att kastasig ner och underordna sig sin Herre.Han ska få vara Herre. Så är vi varandrastjänare. Vi är alla små barn, ochingen ska styra över andra.Därför är det så enligt Guds ord,att begreppen att frukta Gud och atttjäna varandra hör ihop. Här förstår viockså att Guds ord på det skarpastegår emot det allra mesta av det somvi annars hör och möter i vår tid, därallt ska vara lättvindigt, där ingentinglängre är heligt.Eftersom vi lever i en kultur somhar tappat bort det heliga, så är dettyvärr också så att exakt det sammagäller väldigt många kristna sammanhang.Här bör vi i hög grad besinnaoss på och bli övertygade omvem Gud är, han som är vår Gud.Han är Israels helige. Därför lyder detockså mycket klart hos profeten Jesaja8:13:Håll HERREN Sebaot helig. Låt honomvara er fruktan och den ni bävarför.I våra dagar är det inte vanligtatt beskriva Gud på det sättet. Menså beskriver Bibeln honom. Där detinte får stå så, blir allt som har medkristendom att göra billigt och trivialt.Därför talar Bibeln så som dengör. På vår sida blir gensvaret till attGud är helig att han är en Gud somvi fruktar.Jan Bygstads bibeltimmar över Efesierbrevetkan beställas viahttp://www.delk.no/bergen/Klicka Kjøp opptak.Utöver de 24 timmarna om Efesierbrevetfinns bl.a. Galaterbrevet (6), Trosbekännelsen(6) samt 2 och 5 Mosebok(vardera 5 bibeltimmar).Skivorna fås både som mp3-skivor ochsom vanliga ljud-cd.Gottfrid Sirén (91) började använda dator som 85-åring. Han bor ännu hemma trots sviterav svåra sjukdomar, stödd av sin hustru Inga-Lill, som även hon har varit svårt sjuk.På nästa sida berättar vi om det arkiv som han sysselsätter sig med så mycket han orkar.Logos 2–3/2008

I samband med invigningen av Biblionden 22 november kommer vi att i samarbetemed Lappträsk hembygdsföreningpresentera ett bibliotek och ett urklippsarkiv:GS-arkiv.Ett par skärmbilder från databasen i en preliminär version.Initiativtagare till arkivet är fil.mag. Gottfrid Sirén i Borgå, sontill Otto Wilhelm Sirén från Lappträsk,som var predikant i Evangeliföreningen.Gottfrid är medlem i FöreningenLogos nästan sedan starten.Han har bl.a. varit verksam som rektorför Vörå folkhögskola och ÖstraNylands folkhögskola i Pernå. En avhans specialiteter har varit Grundtvigspedagogiska idéer och hansmångsidiga nordiska och europeiskakontakter avspeglar sig i arkivet.GS-arkiv är ett unikt projekt, somska kunna utforskas via sökning påwebben. Fysiskt finns det mesta iLappträsk hembygdsförenings hembygdsgårdKycklings i Lappträsk.Detta arkiv inreddes för några år sedani ett vindsrum, som renoveradesför ändamålet. Eftersom utrymmenadär är begränsade och inte rymmerallt material har Gottfrid Sirén doneraten del böcker och en stor samlingarkivmaterial till Biblion.Trots det geografiska avståndetkommer arkivet att kunna utforskassom en enhet, eftersom FöreningenLogos på sin server erbjuder enwebbdatabas där inmatning sker efterhand i mån av möjlighet. Databasenhar gjorts av Ola Österbacka. Förinmatningsarbetet finns ännu ingentidtabell.Gottfrid Sirén har även donerat enillustrerad familjebibel till Biblion ochden kommer att ligga på altarbordetvid invigningsfesten.Hembygdsrådet HelgeRosas förevisar det sirénskaarkivet i hembygdsgårdenKycklings i Lappträsk.På bilden ovan ser vihembygdsföreningensordförande Gun-BrittHusberg (t.h.) diskuteraarbetet med inmatningeni databasen medsekreteraren Eva Rosas.Bakom dem Helge Rosas.Roger Pettersson och Hans Ahlskog begrundar det bibliotek som finns i Biblion. Det är endel av GS-arkivet och kommer att ytterligare kompletteras.Logos 2–3/2008 5

Är omvändelseförkunnelse nödvändig?Tänk dig att Gud kommer tilldig i en dröm och säger att duden natten kommer att dö. Ärdu beredd på att dö? Det var inteden rike mannen i Luk 12:16-21. Hanhade inte omvänt sig i tid. Omvändelseär nödvändig medan tid finns.Därför är den rätta förståelsen av omvändelsenknuten till insikten att viinte har oändligt mycket tid på oss,varken för egen del eller andras, attomvända oss.I dag ska vi tala om omvändelse.Då vill jag att vi ska fokusera på vadBibeln säger. Det är då lämpligt att sepå det Jesus förklarar i Luk 24:46–47som utgångspunkt:Det står skrivet att Messias skall lidaoch på tredje dagen uppstå från dedöda, och att omvändelse och syndernasförlåtelse skall predikas i hansnamn för alla folk, med början i Jerusalem...6Artikeln är en förkortadversion av Magnus Dahlbackasföredrag vid FöreningenLogos sommarfest iKronoby den 20 juli 2008.Det fullständiga föredragetfinns som mp3-fil underLogosDirekt i www.logosmappen.net.Magnus Dahlbacka.De tre saker som Jesus lyfter framär grunderna för omvändelsepredikan:1. ”Det står skrivet.” Enligt Jesusätt att läsa Bibeln är det här ingetnytt, utan något som Herren redanhar sagt i Gamla testamentet. Hanhar inte tigit om det förut, utan Jesushar öppnat lärjungarnas sinnen så attde förstår det. Det vill han göra ocksåi dag. Det står skrivet. Därför sägerJesus att vi ska predika.2. Omvändelse och syndernas förlåtelse.När vi predikar ska vi intepredika endast omvändelse. Vi skainte heller predika endast syndernasförlåtelse. Vi ska predika omvändelseoch syndernas förlåtelse.Vad betyder det? Det betyder attomvändelsen och syndernas förlåtelsehör ihop. Utan omvändelse kaningen förstå vad syndernas förlåtelsebetyder. Omvändelseförkunnelsenär det att få en människa att se sinsynd och att inse att hon är i behovav syndernas förlåtelse. Det här är ettmisstag som många omvändelsepredikanterofta gör, när man är så ivrigatt få sina medmänniskor till himlenoch man är orolig för att de är på syndensväg, att man gång på gång sägeratt de ska omvända sig från sin ondaväg, för annars går de under i ett evigthelvete. De varnar, men de glömmeratt säga någonting om syndernas förlåtelse.Det är till ingen hjälp om manvänder sig bort från sin onda väg omman inte samtidigt också vänder sigtill det som kan ge syndernas förlåtelse.Det här misstaget gör att manglömmer att förklara vad Jesus hargjort. Det kan ha ödesdigra konsekvenser.Det leder till att människanbygger sin väg till himlen på gärningarnasgrund. Ingen kommer till himlenpå gärningar. Dit kommer manendast på det som Jesus har gjort, ochden syndaförlåtelse som han på korsetgav oss alla. Det är väldigt viktigtatt vi håller ihop de här båda.3. Syndernas förlåtelse är knutentill Jesu namn. I Apg 4:12 står detatt frälsningen inte finns hos någonannan än Jesus. Det är bara Jesunamn som frälser. Man kan förkunnasyndernas förlåtelse på många olikasätt, t.ex. så att man i sitt hjärta tänker:”Jag stal den där karamellen avmin kamrat i går, så det är bäst att jagger en karamell tillbaka åt honom idag, så att den där synden inte räknas.”Man tänker att man kan sonasin egen synd, och man försöker görabättring genom att tänka att man skagöra bättre nästa gång. Så vill manfrälsa sig själv.Men det här är inte syndernasförlåtelse, enligt Bibeln, utan den ärknuten till Jesu namn och gärning.Några nyckelbegreppDet grekiska ordet för omvändelsenbetyder direkt översatt ungefär sinnesändring,eller att vända helt om,en sväng 180°, eller att tänka annorlunda.Vi måste förstå i vilket sammanhangbegreppet används. Dethandlar om att varje människa enligtBibeln är i ett totalt syndamörker, påväg bort från Gud, ända från den daghon föddes. Redan i mammas mageär hon på fel väg. Omvändelsen beståri att denna riktning ändras. Ingenfinns, som gör vad gott är, ingen finnssom söker Gud (Rom 3:11–12). Allaär vi på väg åt fel håll. Om det intefinns en enda människa som sökerGud måste Gud själv komma och dramänniskorna till sig. Det är det somJesus understryker i Joh 6:44.Att vara helt oförmögen är någotsom den rike ynglingen fick erfaranär han mötte Jesus. Han frågade:”Vad ska jag göra för att vinna evigtliv?” Jesus sa till honom: ”Gå och säljallt vad du äger, och kom sedan och följmig.” Det klarade inte den rike mannenav. Jesus tillspetsade det så här:Hur svårt är det inte för den som är rikatt komma in i Guds rike? ... Det somär omöjligt ... är möjligt för Gud.Omvändelsen är därför ett Gudsverk från början till slut. Vi söker intehonom, utan han söker oss och vi omvändstill honom. Det ser vi klarast iPetrus predikan i Apg 3:26:För er först och främst har Gud låtitsin tjänare träda fram, och han harLogos 2–3/2008

sänt honom för att välsigna er genomatt vända var och en bort från sinaonda gärningar.Omvändelsen är alltså att omvändasig från sina onda gärningar. Jesusvarnar sina åhörare i Luk 13:1ff för attde som inte omvänder sig kommeratt gå under:Just då kom några och berättade förJesus om de galileer vilkas blod Pilatushade blandat med deras offer. Jesusfrågade dem: ”Menar ni att dessa galileervar större syndare än alla andragalileer, eftersom de fick utstå detta?Nej, säger jag er, men om ni inte omvänderer, kommer ni alla att gå undersom de.”Det här är alltså Jesu omvändelsepredikan.Han tar denkonkreta situationen och fårmänniskorna att se att det finns viktigaresaker att tänka på än att tänka pådem som gick under: deras eget förhållandetill Gud. De är lika skyldigasjälva och det kunde ha gått dem lika.Också oss kan det gå lika illa. Vi måsteomvända oss från onda gärningar i ångeroch tro, annars går det dåligt.Läs Gal 5:19–21. Det är hårda ord:”De som lever så ska inte ärva Gudsrike.” Därför måste människan omvändasig.Det är viktigt att påminna oss ochvarandra om att vi inte kommer tillhimlen på basen av vad vi gör ellersäger, oberoende av om det är gott elleront, utan vi kommer till himlen påbasen av det som Jesus har gjort föross. Efter att vi har sagt det kommerångern och omvändelsen in som nödvändigheter.Som kristen kan maninte leva i synd. Vi ärkallade till daglig omvändelse.Om vi vägrarlyssna på förmaningarnaså vet vi hur det går,för aposteln säger: ”Jagsäger er i förväg, det somjag redan har sagt, att desom lever så ska inte ärvaGuds rike.”Vi ska inte tro att visom kristna är på densäkra sidan, att vi intemera behöver ta avståndfrån synden. Duoch jag har lika mycketsynd i oss som allaandra människor här på jorden. Denenda skillnaden är att vi vet att vi ärförlåtna på grund av det som Jesushar gjort. Därför ska vi varje dag flybort från det onda och följa Jesus, ochlyssna på honom och vila i honom.Också den rättfärdige kan hamna fel,på samma sätt som den orättfärdigekan omvända sig (Hes 33:10–14).Omvändelsen är också en omvändelsefrån gärningar som frälsningsgrund.Det var det Jesus ville få denrike ynglingen att inse i Luk 18:18f.Det var det som Paulus så skarpt uttrycktei Gal 2:16:Men eftersom vi vet att människaninte förklaras rättfärdig genom laggärningarutan genom tro på JesusKristus, så har också vi satt vår tro tillKristus Jesus, för att vi skall stå somrättfärdiga genom tro på Kristus ochinte genom laggärningar. Ty genomlaggärningar blir ingen människarättfärdig.Det goda eller onda vi gör frälseross alltså inte. (Läs också Gal 3:10.)Omvändelse är också, som redansagts, omvändelse till Kristus i tro. Petrusuppmanar människorna att vidden första pingsten låta döpa sig ochfå del av frälsningen i Jesus personligen.När Petrus förklarat omvändelsensbetydelse och det som Kristusgjort för dem, högg det till i hjärtat pååhörarna. Uppmaningen löd:Omvänd er och låt er alla döpas i JesuKristi namn, så att era synder blir förlåtna.Då skall ni få den helige Andesom gåva.Samtidigt är detta inte allt. Jesusvill att vi ska omvända oss och bli sombarn för att komma in i himmelriket. Attomvända sig från onda gärningar ochEfter Dahlbackas föredrag samtalade en panel kring ett antal ställdafrågor under ledning av Roger Pettersson. Fr.v. Juhani Martikainen, MagnusDahlbacka, Hans Ahlskog och Halvar Sandell.ett dåligt sätt att leva är en sak, ochatt bli som barn en annan.Efter att vi omvänt oss ska vi inteskryta med omvändelsen, som omden vore en merit att visa upp införGud. I stället ska vi bli som barn,som förlitar sig på vad Gud har gjortför oss, och fly till honom under allastunder av nöd. Han förlåter oss vårasynder dagligen och lyfter upp ossnär vi faller. En daglig omvändelse.Att vara kristen innebär att varjedag fly till syndernas förlåtelse ochdet som Jesus har att ge. Och framförallt: omvändelsen är inte bara det attman omvänder sig från synden, utanockså omvändelse till Jesus.Pånyttfödelsens ochomvändelsens förhållandetill varandraPånyttfödelsen är ett teologiskt begreppsom myntats av teologer påbasen av Joh 3:3 (att födas ovanifrån)och Tit 3:4 (bad till ny födelse ochförnyelse i den Helige Ande). Ordetfinns alltså som sådant inte i Bibeln,utan teologerna har skapat det för attkunna föra diskussionen om var manföds på nytt, eller föds ovanifrån.I de lutherska bekännelseskrifternahar omvändelsen nästan alltidanknytning till artikeln om rättfärdiggörelsen,men termerna ”omvändelse”och ”pånyttfödelse” användsibland med samma betydelse, iblandmed olika. De betyder lite olika sakerpå olika ställen.Ibland är omvändelsen det sammasom pånyttfödelsen. Det beror på deindividuella författarnasavsikter och förstås dehistoriska dokumentensbakgrund.Ibland betyder omvändelsebot eller bättringfrån synd, dvs. denånger man har över sinsynd och det som följerefter att man har förståttvad Jesus har gjort, ochi tro tar emot det somGud erbjuder: syndernasförlåtelse i Jesus.Ibland betyder pånyttfödelseoch omvändelsedet samma somrättfärdiggörelse. DettaLogos 2–3/2008 7

spänningsförhållande erkänner bekännelseskrifternasjälva att existeraroch är alltså inte beroende av senareforskares rön.Men låt oss titta närmare på bibeltexteni Johannes 3.Enligt Joh 3:3 säger Herren tillNikodemus att man inte kan seGuds rike utan att vara född pånytt. Och i vers 5 säger han, att densom inte blir född av vatten och Andeinte kan komma in i Guds rike.Alltså knyter Jesus pånyttfödelsentill dopet. Så säger också bekännelseskrifterna:“Utan människans egnagärningar blir människan pånyttföddi dopet.”Pånyttfödelsen uppkommer genomdet som den helige Ande verkari oss genom Ordet och sakramenten.När vi hör predikan väcker den heligeAnde tro på Jesus, och vi tror påvåra synders förlåtelse och sen får vifrid i hjärtat på basen av det som Jesushar gjort.Resultatet av pånyttfödelsen ärockså en glädjeyttring: man är så gladöver att ha fått sina synder förlåtnaför intet, att man också gärna görgoda gärningar för att hjälpa andraatt finna Jesus, och också annars leverärbart och vänligt mot alla i vardagen.Eftersom man föds på nytt skernågot nytt. Därför tänker jag mig attman i den stunden blir en ny skapelse(2 Kor 5:17).8Alltså, om någon är iKristus är han en nyskapelse. Det gamla ärförbi, se, det nya harkommit.Läs också Gal 5:16!Det betyder inte att vi helt och hålletslutar vara syndare på en gång. Detbetyder, att efter att vi har förklaratsrättfärdiga av tro tar Jesus sin boningi oss genom den helige Ande och verkarså att vi handlar enligt Guds vilja.Därför är man en ny skapelse.Utan den helige Ande kan varkendu eller jag följa Herren. Därför sändeJesus Hjälparen till oss. Han säger:”Om jag inte går bort, så kommer inteHjälparen till er.”Det är väldigt viktigt att Hjälparenkommer till dig och mig, och till allamänniskor. Det är genom honom somvi kommer till Jesus. Han leder oss pårätta vägar för sitt namns skull.Om det finns intresse kan var ochen gå till bekännelseskrifterna ochläsa mycket mera. Det är viktig läsning.Är omvändelseförkunnelsenödvändig?Som reformatorerna ska vi ge svareni punktform, så att det blir lätt attfölja.1. Omvändelsepredikan behövsför att den enligt Jesus och Skriften ärett led i Guds frälsningsplan att nå uttill alla folk (Lukas 24). ”Det står skrivet.”Den är Guds röst genom vilkenhan drar människor till sig, som inteannars förstår att söka honom.2. Omvändelsepredikan behövsför att alla människor står under syndenoch är skyldiga till den eviga dödenoch helvetet (Apologin, Rom 1–3). Demåste alla omvändas.3. Omvändelsepredikan behövsför att tron ska uppstå (Apologin). Dethjälper alltså inte enligt Apologin attpredika bara syndernas förlåtelse,fast det är väldigt viktigt, utan vi fårinte glömma bort omvändelsepredikan.Genom den förstår människanatt hon är en syndare, som inte klararsig utan syndernas förlåtelse i Jesus.Det kan vara ett hårt tal, men det ärnödvändigt.4. I dagens värld har materialismoch sekularisering i väst gjort oss blindaför en andlig verklighet, där vi allastår till svars för våra gärningar infören högre makt. Utan omvändelsepredikanhar människorna ingen möjlighetatt komma ut ur ekorrhjulet därGud inte existerar som en realitet.Hur många i din vänskapskrets,om du har icke-kristna vänner, troratt Gud ens existerar? De vet inteatt det kommer att komma en domen dag, då alla ska stå till svars införGud. Det är en overklighet och därfören lögnens värld. Genom omvändelseförkunnelsefår vi möjlighet attfå människor att vända blicken bortfrån det vi ser och hör, till det som ärdärovan, vad intet öga har sett ochintet öra har hört, och vad människohjärtatinte har kunnat ana, det somGud förberett åt den som älskar honom.För att få människornas blickarbort från denna värld till det himmelskamåste vi tala omvändelse. Det härär situationen i väst, där sekulariseringenoch materialismen har slagitrot.5. I andra religioner dyrkar manförgäves Gud, utan insikt om att Jesusär enda vägen till Gud. Också här måsteomvändelsepredikan ljuda, om änmed andra ord.Jämför med hur Paulus använderanknytningspunkter till det som hedningarkänner till och gör i sitt tal påAreopagen (Apg 17).Vad kännetecknar en braomvändelseförkunnelse?Jag vill nämna tre saker, som baserarsig ganska långt på det som MikkelVigilius har skrivit i sin bok ”Genomevangeliets kraft”. Författaren hargjort en analys av elva predikningar iApostlagärningarna och utifrån demgjort en lista på tre saker som bör finnasmed i en bra omvändelseförkunnelse.1. Förklara att människans förhållandetill Gud är skadat och att detta förhållandeär helt avgörande i livet. Dethär är det viktigaste som människanmåste fokusera sin blick på: hur skahon få ett återställt gudsförhållande?2. Avslöja människans synd och läsupp Guds dom så att människan blirmedveten om sin stora nödsituation. Vikan alla ställa oss frågan hur bra viär på det här. Jag vill inte att det härska bli teori, utan det här handlar omdina barn, dina föräldrar och om minfamilj.Är vi redo? Har vi förklarat förmänniskorna runt om oss att detkommer en dag då det är slut och viska avlägga räkenskap inför Gud? Ärvi beredda att säga att vår nästa kännerJesus för att jag har vittnat om honominför min nästa?Vi har alla ett ansvar. Vi behöverinse att nödsituationen är en verklighet,men vi behöver också kommaihåg att vi inte är de som kommermed de dåliga nyheterna. Det är oftaså som man tror. Men vi kommermed de goda nyheterna!För visst är det en bra sak att Jesushar dött för oss, eller hur? Inte är detnågon dålig sak att himlen är öppenoch att alla får komma till himlenLogos 2–3/2008

genom tron allena, utan laggärningar!Vi ska ta det här till oss, och inte troatt vi är de som alltid har de dåliganyheterna.3. Evangeliet om syndernas förlåtelse iJesus och kallelsen till omvändelse.Allt ska vara förankrat i Skriftenoch trons centrum, Jesu frälsning.Annars är omvändelsepredikan heltfalsk. Man kan fästa sig vid syndersom man ser i andras liv, och kanskeockså sitt eget. På basen av deså kallade yttre synderna pekar manlätt finger: du ska omvända dig! Menman knyter inte ihop det till Jesus ochdet som han har gjort.På det sättet blir det bara en röraav det hela, som inte alls är kristet,utan en gärningsreligion.Illustration från Vigilius: Genom evangelietskraft. Cirkeln illustrerar Bibelns samladebudskap. All kristen förkunnelse bör varacentrerad i Skriftens centrum: frälsningen iJesus.Vi ska akta oss för att peka fingeråt sådant som finns i denyttre cirkeln (se figuren ovan).I den kan det t.ex. stå ”problem i äktenskapet”,”lögner” eller varför inte”tobaksrökning”. Man fäster blickarnapå sådant utan att förstå eller göradet klart för den som lyssnar, att detinte är det som det handlar om.Det som det handlar om i omvändelseförkunnelseär att människornaska komma så nära Jesu kors sommöjligt. Det viktigaste är att få gudsrelationenupprättad. Efter det rensasde yttre synderna bort.Man kan fästa sig vid de yttre synderna,men inte peka finger, utanförklara genom dem att människansverkliga problem inte är problem i äktenskapet,eller lögnerna, eller andrayttre synder, utan det är att hon intekänner Jesus. Dit ska vi försöka peka.Se på Jesus, trons upphovsman ochfullkomnare!Huvudsaken är få riktningen klar,så att människan ser på Jesus. Jag lästei Stengrunden där en egenrättfärdigadjunkt sa till kyrkoherden: ”Du skagöra bättring!” Adjunkten var egenrättfärdig,så han ville inte ha någotmed alkoholdrycker att göra, och hanbetecknade alla som använde alkoholsom orättfärdiga. Kyrkoherden sa någoti stil med det här:– Jag är mycket hellre en översupendräng på Överby marknad än enegenrättfärdig pastor som ingen omvändelsebehöver.En människa som kan se väldigtsyndig ut i våra ögon, men har riktningenklar och kämpar med sinasynder, det gör henne inte nödvändigtvisoomvänd. Vi har alla synder ivåra liv. Vi ska inte tro att vi i det härlivet ser en människa som i sitt omvändatillstånd är syndfri.En bra predikan ska ha ett klart,modernt språk på ett sådant sätt attdet berör människors vardagsliv.Man ska kunna identifiera människanssekundära problem, randproblem.Här kan vi tänka på dålig hälsa,existentiell tomhet, dåligt äktenskap,lite pengar, självförverkligande, personligframgång, materiell tillfredsställelse.I stället bör den visa på detprimära problemet: att förhållandettill Gud är brutet. Det är viktigt attminnas att vi inte är någonting utankärlek (1 Kor 13). Det skall vi kommaihåg också i praktiken.Avslutningsvis ett citat från Vigilius:Genom evangeliets kraft, s. 138–139,med utdrag ur en predikan av SørenKierkegaard:Vad vill du höra om i Guds hus? Omfattigdom, sjukdom eller andra problem?Bara om jordisk nöd och elände.Om detta talas det inte i Guds hus. Åtminstoneborde det inte göra det i förstahand. Där talas det, och ska talas,först och främst om synden, och att duär syndare. Och att du inför Gud är ensyndare. Om att du i fruktan och bävaninför denna tanke ska glömma dinjordiska nöd. Visst är det ett märkligtsätt att trösta på. I stället för att deltagandefråga hur du har det, i stället föratt ge dig tips och råd, i stället för attvisa deltagande med din jordiska nödoch snabbt avhjälpa dig läggs det pådig en ännu tyngre börda, och du görstill syndare. Sedan talas det till verkliguppbyggelse om att det finns frälsningför syndare, tröst för ångerfulla. Menallt detta kanske inte berör dig, du somär helt upptagen med ditt jordiska lidandeoch flyr hit. Och ändå angår detdig. Förgäves ska du säga att det inteangår dig. Förgäves om du så skulle gåigen. Det är förkunnat för dig, både duoch Gud vet att det sades till dig ochdu hörde det.Det som är bra här är att vi görs tillsyndare, och ni märkte att predikantenslutade med att han liksom vänderbort blicken från anklagelser motGud och visar på att om en människainte tar emot det som Gud har att ge,så är det hennes eget fel, inte Guds.Alla människor bör förstå att vi allaen gång ska komma till en dom dåallting är slut. Då är det bäst att dethär är klart.Slutligen vill jag ännu säga, attkraften till allt det här som viska göra, predika omvändelseoch bättring och syndernas förlåtelsei Jesus, det är inte din och min kraftutan Guds egen kraft. Och den finnsi Ordet. Där får vi söka tröst, och därska vi vila. Det är Guds ord som verkardet som han har sänt det till attutföra.Vigilius citerar Charles Spurgeon(s. 162):Om du inte är klart medveten om att enövernaturlig kraft är verksamt närvarandei och genom Herrens ord, så låthellre bli att befatta dig med detta. Jaghar ingen tilltro till en död syndareskraft att leva, men däremot till evangelietskraft att göra en sådan levande.Nåväl, om det evangelium du predikarinte har den helige Andes kraft i sig,så kan du inte predika det med förtröstan,och du frestas i stället att arrangeraen underhållande föreställning, föratt locka till dig sådana personer somKristus som korsfäst inte förmår dratill sig. Då vanärar du evangelium ochden tro som Kristus kallar dig till.Vi ska alltså i Kristus slutföra verket,det verk som han har börjat. Tydet verk som Gud har påbörjat, detavslutar han också.Artikelförfattaren är missionär och bibelöversättarei Kenya (Slef och BLT).Logos 2–3/2008 9

BiblionKyrksalen ställs i ordningUnder september månadhar arbete pågått intensivtför att ställa kyrksalen ochköket i ordning. Här enbildsvit från olika skeden.Den 18 september kunde vårelektriker Klas-Erik koppla påbelysningen i takarmaturerna.På bilden till höger får vi en litenuppfattning om det mödosammaarbetet som till stor del skedde påmellantaket.Det stjärnbeströdda taket kommer attbevaras för tillfällen då man önskar enspeciell stämning.En byggnadsställning konstrueradesför arbetet med takarmaturernasamt för slipning och målning.Huvuddelen av köksinredningen anlände den11 september. Den kunde dock inte monterasomedelbart. Det visade sig nödvändigt att förnyarörledningarna i köket, och styrelsen beslöt även attlägga klinkerplattor på golvet.Utöver de möbler och inredningarsom vi berättat om tidigare ellerhär intill har vi också fått möjlighetatt köpa en begagnad flygel frånStockholm. Den kommer attlevereras i slutet av oktober.Under den fris som går runt helasalen kommer att monteras lamporav plafondtyp, vilkas ljusmängdkan regleras steglöst tack vare enbefintlig apparatur.Från det gamla församlingshemmet iEsse kunde en del möbler, främst bordoch stolar, köpas in för en spottstyver.En något sliten predikstol fick vi hämtahelt gratis. Den kommer att placeras iden lilla salen efter renovering.För spackling och slipning av väggarnahar det gått åt många talkotimmar.Ett varmt tack till alla ”tempelbyggare”! Ännu finns det behov av talkoinsatserav många slag. Kontakta John Lasén, tfn 044 380 10. Oftast sker talkoarbetepå eftermiddagar och även kvällstid.10Logos 2–3/2008

En fri församlinghar bildatsDen 1 augusti 2008 bildadesen fri lutherskförsamling i Vasa. Denfick namnet S:t JohannesEvangelisk-Lutherska Församling.Ordförande för den vidmötet utsedda interimsstyrelsenär David Åkerlundoch sekreterare är HansAhlskog. Sekreteraren redogörhär för bakgrundentill församlingen.Medlemmarna i S:t Johannesevangelisk-lutherska församlingkommer från olikasammanhang och livssituationer.Någon har länge varit församlingslösoch hunnit grubbla på frågan om denkristna församlingen en längre tid.Andra har först på senare tid insettatt de behöver en bibeltrogen kristengemenskap.Som en tillfällig lösning har gudstjänsterfirats i Föreningen Logos’regi under några år, men det har ståttklart att detta var en nödlösning. Enkristen måste ha tillgång till sakrament,själavård och annat som hör tillen kristen församling.Enligt Föreningen Logos’ verksamhetsplanska de gudstjänster somordnats i dess regi upphöra när enfri evangelisk-luthersk församlinghar bildats. Utmaningen har varit attbilda en sådan församling utan attsöndra enheten i den gudstjänstfirandeförsamling som samlats till Logosgudstjänsterna.Här ges en kort historiköver hur församlingen bildades.Publiceringen av Jan Bygstads tiobibeltimmar kring den kristna församlingenvar en viktig bas för deinledande diskussionerna kring församlingsbildandet.Bibeltimmarnautgavs i bokform i början av december2006 under namnet Den kristnaförsamlingen.Föreningen Logos ordnade frånmitten av januari 2007 några bibelstudierkring Bygstads bok. Dessasamtal var tänkta som det förstasteget av tre i arbetsmodellen för församlingsbildningenoch de kompletterades med genomgången av tredjetrosartikeln under bibelstudieserienpå torsdagskvällarna.Sedan följde steg två, där merakonkreta frågor behandlades. Vilkeninriktning skulle församlingen ha?Skulle det bli en fristående församlingsom sedan skulle börja orienterasig i församlings- och kyrkogeografin?Skulle vi genast gå med i någonav de existerande bekännelsekyrkornaeller skulle vi begära prästvigningi Missionsprovinsen (Mpr)?Dessa frågor diskuterades främstunder sommaren under några träffarbåde i Vasa, i Närpes och i Jakobstadsnejden.För att undvika kopplingararrangerades de inte av Logos.En annan betydelsefull kanal vardiskussionsforumet Pro Ecclesia, ditett 20-tal intresserade anslöt sig. Diskussionernakretsade kring de trealternativen och vi försökte ta frampositiva och negativa faktorer medde tre alternativen.Vi kunde snart konstatera att vi intekunde nå full enighet om vi skulle gåin för en fristående församling ellerorientera oss mot Mpr. Bekännelsekyrkoalternativetvar egentligen inteaktuellt, eftersom det antogs vara ettför stort steg för de flesta att ta på engång.Efter en tid blev det klart att en delav diskussionsdeltagarna inte kundegå in för Mpr-alternativet på grundav att det uppdagats oklarheter i centralalärofrågor. Då andra igen sågdet alternativet som det enda tänkbarablev diskussionen utdragen.För att komma vidare utarbetadesett förslag till församlingsordning avdem som röstade för en fri församlingutan bindning någonstans i initialskedet.Förslaget diskuterades vidett par träffar och lades även ut påPro Ecclesia.Dokumentet ledde till en utdragendiskussion och en hel del förbättringförslagkom fram och beaktadesäven. Diskussionen kretsade mestkring frågor som öppet vs. slutetnattvardsbord och kvinnans roll i församlingensolika organ. Ett hjälpmedelsom användes i samtalen var SethErlandssons föredrag Bekännelsetroheti praktiken.När det gäller nattvarden kom vifram till att inte fullt ut följa bekännelsekyrkornaspraxis att begränsa nattvardentill medlemmarna. På grundav att övergången kan bli svår förmånga vill vi i avvaktan på medlemskapefter samtal med föreståndareninbjuda också andra än medlemmartill nattvarden, om de inte har någonnattvardsgemenskap på annat håll.Nattvardsgudstjänster kunde hållaspå särskilda tider. De vanliga söndagsgudstjänsternafortsätter då sompredikogudstjänster och är öppna föralla.Under vintern anmälde fyra personeratt de var beredda att grundaen församling. Grundandet uppskötsdock på grund av att kyrkopolitiskafrågor diskuterades i ett annat sammanhangi april och även en andragång i början av juni.Initiativtagarna beslöt inbjuda tillett konstituerande möte 1.8.2008. Semesterperiodenanvändes för ytterligaresamtal. Inbjudan att delta somobservatör eller konstituerande medlemsändes ut till dem som hade varitmed och diskuterat.Församlingen konstituerades avsex personer från Vasa- och Jakobstadsnejdenden 1.8.2008, ett och etthalvt år efter att bibelstudierna kringden kristna församlingen inleddes.Också några andra intresserade deltog.När de församlade efter konstitueringenstämde upp i Martin Luthers”Vår Gud är oss en väldig borg”kunde man känna en doft av helighistoria. En församling på den gamlareformatoriska bekännelsen hadegrundats, ett viktigt kapitel i den lokalakyrkohistorien.Församlingen har upprättat enwebbplats på adressen http://sanktjohannes.info. Där kan församlingsordningenstuderas, och det ärtänkt att svar på frågor om församlingensfunktion och verksamhet skainföras efter hand.Församlingens egentliga verksamhetinleds kring första advent.Församlingen hyr Biblion för gudstjänsternaav Föreningen Logos ochplanerar även gudstjänster i Jakobstadsnejden.Vi är tacksamma för alla förböner.http://sanktjohannes.infoLogos 2–3/2008 11

Henrik West: Om bakgrunden för mitt utträde ur Den danske folkekirkeEtt hem i din kyrka på jorden …12Det ökande antalet utskrivningarur den evangelisklutherskakyrkan i Finlandengagerar. Att de flesta utträderpå grund av att maninte delar kyrkans trosbekännelseär uppenbart,men det torde också finnasett ökande antal som utträderpå grund av att folkkyrkaninte längre står fören biblisk tro.Vi erbjuder här läsarna enmöjlighet att ta del av deargument som fick en ungdansk att i början av 2008utträda ur Den danskefolkekirke. Vår situation iFinland är mycket snarlik.FörordBakgrunden för detta dokumentär en stor personlig sorgoch frustration över de kyrkligaförhållandena i vårt land. Det ärsmärtfyllt att uppleva att den kyrka,som jag döptes in i för 28 år sedan,som jag har förts till söndag eftersöndag genom hela min barndom,och som jag genom de senaste drygt10 åren har tjänat som kantor – attdenna kyrka rivs mer och mer sönder,därför att falsk lära och obibliskaordningar får allt större plats.Denna frustration förstärks av detillstånd som råder i missionsför -eningarna: det evangelisk-lutherskamedvetandet är starkt försvagat,det klara skiljandet mellan lag ochevangelium i förkunnelsen är underavveckling, och tidigare tiders klaraherderöst har ersatts av ett ledarskap,som först och främst försöker famnaså brett som möjligt.I denna krissituation är det viktigtatt vi försöker tänka principiellt-teologisktutifrån Bibel och bekännelseoch inte bara praktiskt-pragmatisktutifrån tidigare generationers val.Dessvärre finns det bland missionsfolki Norden en utpräglad tendensatt man i kyrkofrågan först ochfrämst känner sig bunden av de valsom ”hövdingarna” gjorde för merän 100 år sedan. Därför är det – setti ljuset av den kris som råder i såvälfolkekirken som i missionsföreningarna– hög tid att vi söker klarhet påBibelns och bekännelsens grund.För min egen del har jag stått i denna”övervägandeprocess” så länge atttiden är mogen till att väga de mångaolika argumenten och synvinklarnamot varandra och träffa en avgörelse.Med detta dokument vill jag därförge en någorlunda kortfattad redogörelseför hur jag ser på situationen,och varför jag har valt att gå ur Dendanske folkekirke. Dokumentet kanbetraktas dels som en personlig ”statusrapport”,dels som en redogörelseför kristna bröder och systrar, ochdels som en maning till andra om attallvarligt överväga sitt medlemskap iden kyrka som jag nu lämnar.Skulle det vara någon som, efteratt ha läst dessa sidor, önskar att genågon form av respons, så lyssnarjag med glädje till denna och jag skaförsöka att svara i mån av tid, krafteroch förmåga. Och skulle det varanågon som känner sig manad, så ärhan välkommen att vidarebefordradokumentet till andra som kan tänkasha positivt intresse av att få del ide tankar och överväganden som detrymmer.Hellerup, den 11 januari 2008He n r i k We s tkantor, teologistuderande ochtidigare lärare på LMHwesthenrik@gmail.comTiteln på detta dokument är inspirerat avden norska kyrkobönen, där det finns entackbön till Gud, för att han har givit oss”et hjem i din kirke på jorden”.Henrik WestKyrkans enhetId e n a p o s t o l i s k a t r o s b e k ä n n e l s e nbekänner vi tron på att det finns”en, helig, allmännelig kyrka”. Likasåheter det i artikel sju i den augsburgskabekännelsen att ”en heligkyrka skall äga bestånd till evärdeligtid”. Kyrkan är alltså en trosartikel,och det grundläggande i denna artikelär att vi tror att det finns bara enkyrka.När kyrkan är en trosartikel, så betyderdet att den inte är identisk mednågon synlig, yttre organisation, såsom Romarkyrkan hävdar. Kyrkanär nämligen till sitt väsen ”de heligassamfund” (apost. bek.), dvs. ”församlingenav de heliga och sant troende”(augsb. bek. art VIII). Därför är den iegentlig mening dold för våra ögonoch otillgänglig för empirisk undersökning,då Gud allena känner vårahjärtan.Samtidigt tror vi att kyrkan träderfram synligt i världen, nämligen därtroende människor samlas om Ordetsförkunnelse och sakramentensförvaltning. Vi anser dock inte attdet finns två kyrkor, en synlig och enosynlig, så som de reformerta menar.Det finns bara en kyrka: där evangelietförkunnas rent och sakramentenförvaltas rätt; där ska ingen tvivlautan veta att den enda, heliga, allmänneligakyrkan är tillstädes.Logos 2–3/2008

Genom rätt användande av nådemedlenträder kyrkan således framsom en synlig, avgränsad gemenskapav människor som bekänner Jesunamn ”med mun och hand”. Människor,som i liv eller lära förnekar Kristuseller öppet lever i strid med Gudsord, kan däremot inte räknas med tillkyrkan.Därför bör vi akta oss för den missuppfattningenatt kyrkan till sitt väsenhar en rent ”andlig” karaktär, ochatt den kyrka som ses synligt i dennavärlden, såväl som medlemskap idenna, har underordnad betydelse.När Paulus talar om kyrkan somKristi kropp (Rom. 12, 1 Kor. 10 & 12,Ef., Kol.), så är det nämligen inte baraen bild, utan en konkret verklighethan beskriver. Församlingen, alltsåde människor som samlas på ett konkretställe, är Kristi kropp, dvs. deutgör en enhet för att Gud har fogatsamman dem till en enhet.Därför ligger det långt från denbibliska läran om kyrkan när någratalar om ”den yttre kyrkan” som enrent mänsklig sammanslutning avkristna. I och med tron på Kristus harvi gemenskap med Gud, och just dengemenskapen sätter oss in i gemenskapenmed alla andra Kristus-troende.Som aposteln Johannes uttryckerdet:Men om vi vandrar i ljuset, liksom hanär i ljuset, så har vi gemenskap medvarandra, och Jesu, hans Sons, blod renaross från all synd. (1 Joh. 1:7)Paulus förmanar efesierna till att”vara ivriga att bevara Andens enhetgenom fridens band” (Ef. 4:3). Härmedsäger han två viktiga saker om kyrkansenhet:Fö r d e t f ö r s ta, att den är en redanföreliggande enhet. Förmaningengår nämligen inte ut på attåstadkomma enhet, utan på att fasthålladen. Fundamentet för kyrkansenhet har redan lagts av Kristus själv,och utanför detta fundament finnsingen sann enhet.För det andra tillkännager Paulus,att kyrkans enhet inte är någon självklarhet.Den är hela tiden hotad till sinexistens, liksom tron är det. Därför ärkyrkans enhet en sak som alltid börligga de troende allvarligt på hjärtat.Man måste nämligen kämpa för dessbevarande.Det är viktigt att vi fasthåller dettadubbla perspektiv: att kyrkan är en(”en kropp”, Ef. 4:4), för att den byggerpå en bestämd grundval (”en Herre,en tro, ett dop”, Ef. 4:5), utanför vilkendet inte ges någon kyrka, och att detär Guds vilja att de troende ska strävaefter att denna enhet kommer till synligtuttryck här i världen.Senare i kapitlet nämner Paulus enrad personer som på olika sätt har tilluppgift att förkunna Ordet: apostlar,profeter, evangelister och herdar ochlärare (v. 11). Dessa personers uppgiftär att (v. 12–13):... utrusta de heliga tillatt utföra sin tjänst attbygga upp Kristi kropp,tills vi alla når fram tillenheten i tron och i kunskapenom Guds Son.Härmed sägs det åter flera viktigasaker om kyrkans enhet.För det första, att Ordets tjänstär den mest grundläggande förutsättningenför att kyrkans enhet skakunna bestå. Kyrkans enhet fasthållsnämligen genom den rena förkunnelsenav Kristi Ord och den rätta förvaltningenav Kristi sakrament. Attetablera kyrklig gemenskap trots oöverensstämmelsei läran, har däremotinget att göra med kyrkans sanna enhet.För det andra förklarar Paulus detsom ett överordnat mål för tjänstenmed Ordet, att alla de troende nårfram till enhet. Genom förkunnelsenska ett mognande äga rum, som förde troende till gemensam växt i tron.Motsättningen till detta nämnerPaulus i det följande (v. 14):Vi skall då inte längrevara barn som kastas hitoch dit av vågorna ochsom förs bort av varjevindkast i läran.Motsättningen till sann kyrklig enhetär alltså läromässig förvirring ochsplittring. Ett sådant tillstånd ståri djup motsättning till det mål somGud har satt för kyrkan i världen: ”Viskall i stället i kärlek hålla fast vid sanningenoch i allt växa upp till honom somär huvudet, nämligen Kristus.” (v. 15)Vägen till sann kyrklig enhet gåralltså genom trofast förkunnelse avGuds uppenbarade sanning i Skriften,framburen av kärlek till Gud ochden kristne brodern.När Paulus säger ”i kärlek”, betyderdet inte att vi ska vara eftergivandei trosläran, så att säga ”hyvlaav de värsta kvistarna”, för att undgåstrid och splittring – det betyder däremotatt förkunnelsen ska vara tillrättalagdså, att den tar hänsyn till densvage brodern och just tar sikte påhans stärkande i tron.Kyrkan träder som nämnt framsynligt i världen som en gemenskapav människor sombekänner Jesu namn med mun ochhand. Det grekiska ordet i NT som vinormalt översätter ”att bekänna”, betyderordagrant ”att säga det sammasom”. När man bekänner så talar ochhandlar man alltså i överensstämmelsemed en bestämd instans, nämligenGuds Ord.Jesus sade till Petrus (Matt. 16:18):Du är Petrus, och på dennaklippa skall jag byggamin församling, och helvetetsportar skall inte fåmakt över den.Med detta uttalande syftar inteJesus på Petrus person, som Romarkyrkanfelaktigt hävdar, utan däremotpå den bekännelse som Petrusnyss har avlagt på hela lärjungaskaransvägnar: ”Du är Messias, den levandeGudens Son.”Det är alltså på bekännelsen tillKristus, Hans person, Hans gärningoch lära, som kyrkan är grundad.Därför hör det med till kyrkans väsenatt den är bekännande. Det betyderatt vi bara har biblisk grund för attsäga att den sanna kyrkan finns justdär vi ser och hör en bekännelse i ordoch handling, som stämmer överensmed Skriften.Det betyder att även om vi tror attdet kan finnas sanna kristna också ikyrkosamfund där det finns falsklära och falska ordningar, så kan viinte uppfatta sådana kyrkosamfundsom kyrkor i biblisk mening, och vikan inte heller ha någon kyrklig gemenskapmed dem.Logos 2–3/2008 13

Det är tankeväckande att Jesus iMatt. 16 fortsätter med att tala omnyckelmakten:14Jag skall ge dig himmelriketsnycklar. Allt vaddu binder på jorden skallvara bundet i himlen,och allt vad du löser påjorden skall vara löst ihimlen.Kristus har betrott sitt Ord ochsin gärning till kyrkan i så absolutmening att där kyrkan tillsäger syndernasförlåtelse, där är de verkligenockså förlåtna, och där kyrkan nekarsyndernas förlåtelse, där är de verkligeninte heller förlåtna.Jesus ger själv en mer utförlig vägledningför hur kyrkan ska lösa ochbinda i Matt. 18:15–20, och Paulusföljer upp med sin vägledning i 1 Kor.5.Det vi i detta sammanhang ska läggamärke till är att kyrkan på dessaställen förmanas att utstöta dem frånsin mitt, som uppenbart talar emoteller lever i strid med Skriftens vägledningoch håller fast vid detta. Kyrkansenhet bygger nämligen på sannoch enstämmig bekännelse av tron.Därför kan kyrkan inte tåla att någonmedvetet handlar i öppen motsättningtill Guds Ord och fasthållersin ståndpunkt, för ”litet surdeg syrarhela degen” (1 Kor. 5:6).Kyrkan är satt till att välsigna detsom Guds Ord välsignar, och till attförbanna det som Guds Ord förbannar.När kyrkan tvärtom välsignardet som Guds Ord förbannar, ochförbannar det som Guds Ord välsignar,så är den inte längre någon kyrkaöverhuvudtaget.Därför är det avgörande viktigt attvi som församling slår vakt om densanna, rena läran. Detta har nämligenevighetsbetydelse. Jesus varnar kraftigtför falska profeter, som ska trädafram i tiden före Hans återkomst.Deras villolära kommer att gripa omkringsig och föra många till avfall,och dessa villolärare ska till och med”göra stora tecken och under för att ommöjligt bedra även de utvalda” (Matt.24:24).Också apostlarna förmanar ossom och om igen att vara på vakt motfalsk lära (Apg. 20:29f; Gal. 1:6–9;Kol. 2:8; 2 Tess. 2:3–12; 1 Tim. 1:3-11;4:1–5; 2 Tim. 2:14–4, 5; 2 Petr. 2:1–3;1 Joh. 2:18–29; 4:1–6) och hålla ossborta från dem som för en sådan lära(Rom. 16:17f; 1 Kor. 5:9–13; Ef. 5:6–7;2 Tess. 3:6–14; 2 Tim. 3:5; Tit. 3:9–11; 2Joh. v. 7–11).Oenighet om evangeliets lära kaninte tålas i Guds kyrka, förr eller senaremåste det ske en uppgörelse.Yttre ordningar och fördragsamhet(kärlek till nästan) kan inte utgöragrund för någon sann enhet, när denläromässiga enheten är borta.Ansvaret för den splittring sommåste följa, om de falska lärarna intevill låta tillrättvisa sig utifrån GudsOrd, ligger ovillkorligen hos villolärarna.(Jag vill uppmana till att manläser alla de ovannämnda skriftställena.)Den kyrkliga situationenSka vi företa oss en rätt granskningav den kyrkliga situationenmåste vi använda dennabibliska lära om kyrkans enhet sommåttstock. Även om historiska, organisatoriskaoch personliga förhållandenkanske väger tungt i vårtmedvetande, så måste det alltid varaSkriftens lära om kyrkan som stårsom högsta domare i denna sak.Först måste vi se på folkekirkenoch dess förhållande till bekännelsen.Många av folkekirkens försvararebland de bibeltrogna framhäver förhållandetatt folkekirken dock, trotsalla fel och brister, fortfarande haren sann, evangelisk bekännelse. Bekännelsegrundvalenär i sin ordning,hävdar man.Här måste vi emellertid uppmärksammaen rad förhållanden som heltsätter detta påstående ur kraft.1För det första ska vi komma ihågatt bekännelsen inte är säkradbara för att man har en skriftligt formuleradgrundval, som är i sin ordning.Ska vi bedöma en kyrkas bekännelsemåste vi se på allt som sägs ochskrivs i förkunnelse, undervisning,själavård, sång osv. När det gäller bekännelsengör inte NT någon åtskillnadmellan en formellt vedertagengrundval och det praktiska utövandetav denna.2För det andra är det nödvändigtatt uppmärksamma att denevangelisk-lutherska bekännelsegrundvalende facto har övergetts ifolkekirken i och med underskriftenav Leuenberg-konkordien i maj 2001.Detta dokument utgör grundentill en gudstjänstlig gemenskap mellanförst och främst lutherska och reformertakyrkosamfund, men ocksåmetodistiska kyrkosamfund är anslutna.Med inträdet i denna gemenskaphar man bekänt att den lutherska ochden reformerta läran om inte minstsakramenten nu har samma hemortsrätti folkekirken.Det är milt sagt oroande att anslutningentill Leuenberg-konkordieninte har gett anledning till våldsamprotest från teologiska lärare på MFoch DBI och från folk med ledaransvari missionsföreningarna.3För det tredje är det meningslöstatt tala om folkekirken som enbekännelsekyrka överhuvudtaget, förvarken Skriften eller kyrkans bekännelseskrifterfungerar som norm förvad som förkunnas, lärs, tros, sjungseller bedes. Tvärtom hyllas prästernas”förkunnelsefrihet” som ett ideal.Det finns ingen anledning att nämnaexempel på vilka hemskheter dettahar fört till.Logos 2–3/2008

4För det fjärde måste det i naturligförlängning av detta också pekaspå det förhållandet att kyrkotukten äravskaffad. På grund av kravet omutrymme kan både präst och församlingslippa undan med snart sagt vadsom helst i både lära och liv, utan attdet får konsekvenser.Folkekirken har utvecklat sig tillen serviceinstitution med större fokuspå den enskilda medlemmensrättigheter än på sanningen.Konsekvenserna av detta äratt läropluralismen har slagitigenom på alla plan i folkekirken,från lekman till bis kop. Falsklära och falska ordningar inte bara tolereras,utan försvaras och uppmuntras,medan motståndarna förmanasatt foga sig.Det är dock viktigt att ha för ögonenatt villoläran och obibliska ordningarinte är huvudproblemet. De äregentligen bara följderna av att kyrkansnorm (Skriften) inte längre harabsolut auktoritet i alla frågor somrör lära och liv. Därför är villighetentill att göra bot och låta vägleda sigutifrån Skriften totalt frånvarande.Sett i ljuset av NT:s förmaning omatt inte ha något att göra med villolärarna,blir det således allt svårare att”manövrera” inom folkekirken sombibeltroende kristen.Som vanlig medlem kan man påintet sätt vara säker på att ha en präst,som rent faktiskt gör det som han ikraft av sitt kall är förpliktigad till,nämligen att förkunna Guds ord rentoch driva tillbaka all falsk lära. Mångakommer att bli tvungna att resa långtför att komma till en gudstjänst därde kan ha tillit till prästen.Och för de präster som önskar attvara sanna herdar och lärare, reser sigfortsatt fler hinder. Samarbete medkvinnliga och villolärande kollegorär i stort sett oundvikligt, och den villolärandebiskopens tillsyn kan maninte fullständigt undandra sig.Slutligen ska också det förhållandetpåpekas, att det idag äromöjligt för en kandidat att fåämbetet utan att genomgå en ordination,som nödvändigtvis komprometterarvederbörandes teologiskaintegritet – inte minst gentemot denförsamling som han sedan skall varaherde och lärare för.Detta är emellertid inte så mycketordinandens problem, som den kallandeförsamlingens. Om en församlingverkligen önskar en präst somstår fast på Ordets grund, så bör denaldrig låta honom genomgå den folkkyrkligaordinationscirkusen. Tvärtombör den ta saken i egen hand ochsjälv insätta en präst, så som Lutherockså vägledde församlingar i sinsamtid till att göra.(Att en sådan handling aldrigskulle kunna accepteras inom folkekirkensramar är en annan sak, ochunderordnad i detta sammanhang.)I förhållande till hela denna problemställninghar man pekat på ”Calmeyergate-linjen”som en möjlig vägfram. Den går i all korthet ut på attman avstår från varje frivilligt samarbetemed villolärarna.Rekommendationen från ”Deåtta” i det gemensamma uttalandetfrån februari 1998 pekar just i dennariktning. Problemet är bara att denna”nödordning” endast i ringa grad efterlevsi praktiken, och frågan blir dåockså öppen, om det inte i verklighetenär fullständigt omöjligt att följadenna linje i praktiken i den nuvarandesituationen.Det ursprungliga syftet med dennapolitik var att avskärma sig från enliten minoritet liberalteologer. Idagär situationen däremot att det är degammaltroende som utgör en litenminoritet. Därför är det idag omöjligtatt efterleva den nytestamentligaförmaningen om att inte ha någon gemenskapmed villolärarna.En präst kan inte förhindrakvinnliga eller villolärandepräster att ”vakta hans får”,och man är tvungen att låta villolärandebiskopar ordinera ens präster,bara för att nämna ett par problem.Även om många präster kanske känneratt de för det mesta klarar attundgå gemenskapen med de kvinnligaprästerna och villolärarna, så ärdet ett oundvikligt faktum att dennuvarande situationen rymmer allvarligapraktiska och själavårdandeproblem.I förlängningen till detta menarjag att också själva kyrkoordningenbör övervägas. Som fenomen gårordningen helt tillbaka till 300-talet,då kejsar Konstantin upphöjdeNågra förkortningaroch begrepp”De åtta”: ett namn som har använtsi Danmark för åtta konservativa organisationer,nämligen Menighetsfakulteteni Århus (MF), Dansk Bibel-Institut iKöpenhamn (DBI), Kristelig Foreningfor den Indre Mission (IM), LutherskMissionsforening (LM), Evangelisk-LutherskMissionsforening (ELM), KristeligtForbund for Studerende (KFS), KirkeligSamling om Bibel og Bekendelse (KSBB)och Felleskabet Kirkelig Fornyelse (KF).(Se närmare beskrivning av dem i bokenVägen fram? Lutherska väckelserörelser iuppbrott, 2001.)Calmeyergatelinjen: en kyrkligstrategisk position som konservativapräster och lekmän i Norge intog efterett möte i Calmeyergatens Misjonshus iOslo år 1920.Leuenberg-konkordien: ett ekumenisktdokument som antogs år 1973av de flesta lutherska och reformertakyrkor i Europa. Dokumentet behandlarmånga viktiga lärofrågor såsom kristologin,predestinationen, nattvarden ochrättfärdiggörelsen. Dokumentet ladegrund bl.a. för Borgå-överenskommelsen1992.kristendomen till statsreligion i Romarriket.I dess nuvarande formmåste den dock först och främst sägasvara en produkt av den lutherskareformationen.Inte minst på grund av den politiskautvecklingen på reformationstidenslutade det med att furstarnakom att stå i spetsen för de lutherskaterritorialkyrkorna. Luther var nogmedveten om att detta inte var någonoptimal lösning, men såg ingenannan utväg. Därför argumenteradehan för att fursten, inte som fursteutan som kristen, skulle stå i spetsenför ledningen av kyrkan.Så länge fursten förmådde hålladessa saker åtskilda (så han intemissbrukade sin världsliga makt ikyrkligt sammanhang) och verkligenvar en bekännande kristen, så kundedenna lösning väl också accepteras.Luther hade dock knappast förutsettatt man (som ett resultat avdenna nödlösning), från att ha haft enkyrka som orättmätigt hade tillägnatsig världslig makt, skulle få en kyrkasom låg helt och fullt i den världsligamaktens händer. Men så gick det.Logos 2–3/2008 15

Rätt snabbt blev stat och kyrkafullständigt invävda i varandra, ännumer än de hade varit före reformationen.Prästerna blev den världsligaöverhetens förlängda arm, vilket vihar en kvarleva av i civilregistreringen,som ju fortfarande äger rumi folkekirken.Värre är det dock, att Folketingetmed jämna mellanrum har blandatsig i kyrkans angelägenheter. Vi kanhär inte minst tänka på att det var folketingetsom skapade grundval förinförandet av de kvinnliga prästerna.Ett allvarligt problem är också attden stat, som utgör den lagstiftandemyndigheten i kyrkan, har infört lagstiftningi samhället som har GudsOrd emot sig. Här ska bara nämnasett av de allvarligaste exemplen,nämligen införandet av fri abort.Att en kyrka önskar att varakyrka för hela folket är intenågot problem, tvärtom. Detär det däremot när den önskar attvara det på folkets premisser, och detär just det som vi ser komma till uttrycki folkekirken.Också missionsföreningarnas status,funktion och principiella grundvalbör övervägas på nytt. Först vill jagunderstryka att det är ett faktum, attmånga troende i vårt land har funnitett andligt hem i det lokala missionshuset,mitt i den folkkyrkliga krisen,som har varat i omkring 150 år.På några platser och inte minstför IM:arnas del har det kombineratsmed ett större eller mindre engagemangi den lokala folkekirken. Dettahar varit en kyrkohistoriskt säregen,men dock på dansk grund särdelesseglivad struktur.Den har verkligen också öppetvarit bärare av ett rikt andligt liv,som har varit till stor välsignelse förmånga troende.Flera förhållanden gör det emellertidnödvändigt att överväga om tidennu är mogen till att finna nya vägar.Här vill jag inskränka mig till att förstoch främst peka på det rent principiella,att missionsföreningarnas motto”i kyrkan, men inte under kyrkan” ärdjupt problematiskt, ja, faktiskt heltoförenligt med kyrkans enhet.Om en grupp inom ett kyrkosamfundetablerar självständig nådemedelsförvaltningutanför det etablerade16herde-lärare-ämbetet och tillsyn, såhar man per definition trätt ur kyrkosamfundeti fråga.Det är en provokation som inte börtolereras av något kyrkosamfund.Den uppsplittring av nådemedelsförvaltningen,som kyrka-missionshus-strukturenhar medfört, är därförteologiskt sett djupt problematisk –oavsett det rika andliga liv som harkommit till uttryck inom denna ram– för de två påståendena ”i kyrkan”och ”inte under kyrkan” låter sig inteförenas.Som Mikkel Vigilius har visat i sindoktorsavhandling var de ursprungligastiftarna av missionsföreningarnai Norden också mer eller mindremedvetna om att de stod på en teologisktsett gungande grund, när deargumenterade för denna ordning.Men nöden tvingade dem att väljadenna teologiskt tveksamma lösningsom den bästa kompromissen i enväckelsetid.Den stående fråganblir om inte tiden i höggrad är mogen till attetablera självständigaförsamlingar med full nådemedelsförvaltningheltutanför folkekirken.De gamla väckelseledarna varmycket medvetna om att just dennalösning kunde bli nödvändig inomen överskådlig framtid, särskilt omförhållandena i folkkyrkorna fortsattförvärrades. Deras arvtagare haremellertid i allt mer stigande gradförträngt dessa tankar.Det att vara inom folkkyrkansramar har med tiden blivit en heltnödvändig del av ens identitet som”missionsfolk” (oavsett att mångabara ogärna har satt sin fot i dennakyrka).Sammanfattningsvis ser jag migtvingad till den konklusionen,att hela denna situation står idjup motsättning till den lära omkyrkans enhet som NT talar om: dengrundval som kyrkan är byggd påundermineras och tillintetgörs av villoläraoch obibliska ordningar – ochden enhet som skulle bli alltmer befästmellan de troende, har ersatts avdess diametrala motsats: Guds församlingslungas och drivs hit och ditav varje lärdomsvind.Men nöden är dubbel, för vi stårinte bara i en läromässig kris, utanhela ramen kring det kyrkliga livet(kyrka-missionshus-strukturen) verkarha gått i konkurs. Den nödlösningsom har utgjort ramen kring såmycket andligt liv har spelat ut sinroll – av såväl teologiska som samhällsmässigaorsaker.KonsekvenserMycket i denna genomgång bordesäkert fördjupas och andra viktigaämnen kunde tas upp. Det som jaghär har lyft fram måste dock varatillräckligt för att man kan bilda sigen uppfattning om varför jag har settmig tvungen att ta det vanskliga ochtunga beslutet att gå ur Den danskefolkekirke.När jag har tagit detta beslut, berordet först och främst på nöden för mitteget och för mina kristna bröders ochsystrars andliga ve och väl. Jag kanvarken inför mig själv eller andraförsvara att stanna kvar i folkekirkenlängre.Kyrkan är satt i världen för att förkunnaevangeliet, men om den skakunna göra det måste den först ochfrämst vara ett tryggt och säkert hem,där tron kan stärkas och församlingenbyggas upp.Folkekirken är idag enödemark, där vargarfritt kan gå på jakt blandfåren, och där varje enskildär överlämnad åtsig själv.Det finns helt visst några få någorlundatrygga ”enklaver” här och var,men de blir färre och färre och verkargå en dyster framtid till mötes.Den kyrkokamp som har varat imånga årtionden har dessvärre intefört till tryggare förhållanden. Tvärtomser framtiden mer dyster ut ännågonsin förr. Därför har jag valt attgå en annan väg.Jag önskar att vara med om att påGuds Ords grund bygga upp någotnytt, som kan bli ett andligt hem fördem, som jag har och kommer attbli betrodd med ett andligt ansvarLogos 2–3/2008

för. När jag vågar ta detta steg berordet först och främst på att jag vet, attbyggnadsverket inte ska börjas frångrunden (för fundamentet har redanlagts av Gud), och att enheten inteska uppnås av oss (för den föreliggerredan i och med vår gemensammatro på Kristus).Vägen framNär jag nu har tagit beslutet om attlämna folkekirken, så känner jagockså att jag är skyldig att tecknaen bild av det alternativ som jag villkämpa för.Först och främst bör vikten läggasvid en textnära och själavårdandeförkunnelse med en sann och klar åtskillnadmellan lag och evangelium, så att deanfäktade samvetena alltid kan ha enfast och säker tröst i evangeliets tillsägelseom syndernas förlåtelse förKristi skull allena.Vår tids förkunnelse och undervisningsamlar sig däremot i allt högregrad om det som folk själva önskarhöra, eller om det som de nyaste teologiskatrenderna från andra sidanAtlanten bjuder förkunnarna att talaom.Resultatet är att förkunnelsen harblivit förvärldsligad och lösrivenfrån Skriften. Det kristna innehålletbegränsar sig ofta till några få grundsanningar,och djupet och bredden avSkriften kommer sällan till sin rätt ipredikstolen. En ensidig förkunnelseav Guds kärlek har dessutom ersattden klara, bibliska skillnaden mellanlag och evangelium.Som förkunnare måste vi därförvåga tala mot församlingens och världensönskan om förkunnelsen, ochbära fram det bibliska budskapet rentoch klart i hela dess fullhet.Och samtidigt med detta måstevi varna för den falska läran, så somockså apostlarna gjorde det. Vi skavarna för villolära och falska ordningar,som för Guds folk på avvägar.Vi ska varna för såväl spiritualismsom sakramentalism i alla dessformer, och inte minst ska vi gå emotdet starka karismatiska inflytandet.Alltsammans med syftet att skapa ensann och verklig kyrklig enhet mellanGuds barn.Som den andra huvudpunkten villjag nämna vidarebefordrandet av denkyrkliga traditionen. Det är en utbreddmissuppfattning att medan Romarkyrkanhöll fast vid både Skriften ochtraditionen, så förkastade Luther denkyrkliga traditionen, för att han villenöja sig med Skriften allena.Det är en snedvriden bild, för detsom Luther gjorde var inte att förkastatraditionen i sin helhet, utan hanfråntog traditionen dess normerandestatus och förkastade de delar av traditionensom hade Skriftens ord motsig – resten behöll han.Att fasthålla den kyrkliga traditionenhandlar inte om – sommånga tror och menar – attman envist håller fast vid föråldradeformer för dessa formers egen skull,utan däremot om att man är medvetenom att man själv står som en litenlänk i en lång kedja av kristna ändatillbaka till fornkyrkan, där varje generationaktivt har fört vidare ochsjälv varit med om att forma och bearbetatraditionen (liturgi, psalmer,böner, kyrkoåret osv.).Tradition och förnyelse är därförinte motsatser, utan hör olösligt ihop.Den kyrkliga traditionen är bärare avett rikt andligt arv, som inte bara kanknuffas åt sidan utan att kyrkan bliromätligt mycket fattigare.Det är sant att om vi har Skriften,så har vi allt som är nödvändigt tillfrälsning. Men om vi förkastar traditionenså kommer allt att bero på vårkreativitet och andliga insikt här ochnu.Därför ser jag det som en viktiguppgift att föra vidare den kyrkligatraditionen och undervisa om den, såatt folk kan förstå den, glädja sig överden och själva bli aktiva medbärareav den.I motsats till de tendenser, somgör sig gällande inom stora delar avvåra tiders kyrkoliv, där ett förenklat,populariserat och amerikaniseratgudstjänstliv lovprisas, vill jag gärnavara med om att främja en djupareoch rikare tradition, som kan bäragenom hela livet, eftersom den intehar uppstått bara utifrån en enskildgenerations påhittighet (eller brist pådetsamma), och eftersom den inte ärskapad med utgångspunkt i det somvi har lust till och känner är rätt inuet, utan som tvärtom ”öser vattenur frälsningens källor”.Överhuvudtaget är det mitt hoppatt det ska vara möjligt att etableraförsamlingar, där allt bygger på,springer ut från och samlar sig kringGuds Ord. Det är den skatt som kyrkanblivit betrodd med och som denär satt till att föra vidare till kommandegenerationer.Men ska kyrkan bli bevarad ochska den kunna räcka ut till en värld,som famlar i blindo i mörkret utanförljuset från Kristus, så förutsätterdet att församlingen utgör en tryggoch säker bastion. Den måste vara ettväxthus för tron och för de troendesgemenskap.Hur nu en sådan fri evangelisklutherskkyrka helt konkret ska kunnaväxa fram, det kan jag inte ge någotrecept på. Varje enskild måste följasitt samvete och arbeta på sin plats.Således vill också jag arbeta för attdet här, där jag bor, ska kunna skapasett reellt alternativ till folkekirken.Och så kan vi förhoppningsvis förenasi ett kyrkosamfund – även omdet knappast kommer att bli särskiltstort.Till sist vill jag säga med psalmisten(Ps. 127:1):Om inte Herren byggerhuset är arbetarnasmöda förgäves.Därmed önskar jag understrykaatt jag inte lever i någon illusion omatt jag själv av egen kraft förmår att”bygga kyrka”. Allena Gud kan skapaett hem för sitt folk.Därför vill jag lägga över sakenpå Honom i bön om att Han ska gevisdom, insikt och omdöme till varjeenskild av oss, och om att Han skavälsigna arbetet.Han som förmår göra långt mer än alltvi ber om eller tänker, genom den kraftsom mäktigt verkar i oss, honom tillhöräran i församlingen och i KristusJesus, genom alla släktled i evigheternasevighet, amen. (Ef. 3:20f)Översättning från danska: GretaNilsson, översyn av Ingemar AnderssonLogos 2–3/2008 17

NotiserBiskopen skrev öppet brevtill Henrik PerretTorsdagen den 8 maj, mitt under pågåendekyrkomötessession, överraskadebiskop Gustav Björkstrand medatt rikta ett öppet brev till prostenHenrik Perret i Kyrkpressens insändarspalt.Biskopen gick till hårt angrepp moten del av Henrik Perrets blogginlägg,där han kommenterat de återkommandeprocesserna mot konservativapräster.Han hävdar också att det är Perretsom hade piskat upp en stämning avhat och oförsonlighet, något som Perrethade antecknat på kyrkans ledningskonto.Perret svarade förvånad och såradi följande nummer av Kyrkpressen.Han konstaterade att biskopensbrev blev ett kvitto på tesen om enkampanj mot de konservativa. Hanförundrade sig också över bis kopensord att de som inte samverkar medkvinnliga präster betraktar sådanasom spetälska.Många andra skribenter backadeupp Perret. Man fann det märkligt atten biskop gör dylika utfall mot en avstiftets präster – dessutom utan att hafört något samtal med honom.Det bör även noteras att Perretvar konkurrent till Björkstrand i denandra omgången av senaste biskopsval.Perrets bloggspalt, som läses avtusentals personer, har utan tvivel enviktig opinionsbildande funktion.OÖHalvar Sandell ochabortfråganKaplan Halvar Sandell i Markusförsamling visade en video av ettautentiskt abortingrepp under enskriftskola i juni. Det var en film frånMänniskoRätt för Oföddas hemsida(www.abortnej.se). Halvar Sandellberättar själv om händelsen:18Konfirmanderna samlades stående iring och tittade på min bärbara dator,på vilkens skärm från en laglig hemsidarullade en dokumentarisk videoupptagningfrån en kirurgisk abort.Bilden är kornig och inte helt skarp,pga att gynekologiska detaljer visas.Någon gick åt sidan redan efter de förstarörliga bilderna. Det hade den konfirmandenfull frihet att göra – ingentvingades att bli kvar och se på filmen.Sedan droppade allt flera av från aktivttittande. ... Vi tittade på varandraoch pratade. Då mediaplayern hadekommit fram till c 6.30 och det uttagnafostret sågs, stängde jag av det helaoch vi fortsatte lektionen med genomgångenav Guds bud.Trots att det inte blev någon uppståndelsekring filmvisningen underlägret, inte ens när föräldrarna senarekom på besök, så brakade mediadrevetloss efter lägret. När Sandellkontaktades fick han veta att biskopBjörkstrand och Hufvudstadsbladethade fått information om det skedda.Församlingsrådet i Markus församlingoch domkapitlet i Borgå stiftfick ta emot en anmälan. Föräldrarnaskrev:Vi anser att det är fullständigt oacceptabeltatt en skriftskolelärare tartill dylika metoder i uppenbar meningatt genom starka känslor och i skrämselsyftesöka stöd för sin egen inställning.MRO:s kampanj föroföddaUtdrag från webbplatsen www.abortnej.se.Människorätt för ofödda (MRO) somupprätthåller hemsidan www.abortnej.sekämpar för att främja de oföddas rätt tillliv. Det sker genom• att med icke-våldsmetoder protesteramot den fria aborten• att med bildens hjälp mänskliggöra detofödda barnet samt avslöja det dödligavåld som abort utgör• att på olika sätt stödja och hjälpa kvinnorsom befinner sig i en krisgraviditet.MRO är en politiskt och religiöst obundenorganisation.KyrkokampanjenKristna har historiskt hört till dem somstår upp för de ofödda. Men idag är kyrkantyst. Inte för att de kristna överlagtycker att aborter är i sin ordning. UtanFrågan togs upp i olika medier ochblev ett hett diskussionsämne. Detviktiga var att också abortens verklighetkom fram i diskussionernatrots att många ville koncentrera sigpå undervisningsmetoden. Biskopenuttalade sig i radion och lät förståatt Sandell har en extrem hållning iabortfrågan.Aktuellt 17 ägnade ungefär 10 minuterav sin sändningstid åt frågani sin sändning den 5 september. Avdenna tid ägnades en stor del åt entendentiös intervju med en studiogäst,utan att motparten kom till tals.TV-nytt ägnade ungefär en fjärdedelav sin kvällssändning åt sammaämne.Biskopen vände sig också till Statensfilmgranskningsbyrå, som behandladevisningstillfället som enoffentlig visning och bedömde helafilmen. De avgav ett utlåtande där deansåg att filmen borde ha 18 års åldersgräns.Med bl.a. detta som stödgav biskopen en anmärkning åt Sandell,samt sade att saken är slutbehandladför domkapitlets del.Biskopen nämnde dock att detfinns möjlighet för den som önskaratt pröva saken rättsligt.Detta tog Sfp-politikern BirgittaDahlberg fasta på och polisanmäldeför att man väljer att titta åt andra hålletoch ignorera abortfrågan. Det vill vi ändrapå genom att vända oss direkt till enskildaförsamlingar. Vi hoppas på ett uppvaknandeoch att kristna återigen ska bli desom bekämpar den stora oförrätt somaborterna är.Om att visa bilderOrdförande Mats Selanders slutsats är attvi måste finna vägar att visa det svenskafolket den medicinska sanningen om vaden abort är. Bilder på aborterade fosterär ett måste om vi ska kunna beröra folksdjupaste moraliska instinkter och så kunnabryta dödläget. Enbart argument räckerinte. Mångas första reaktion kommer attvara ilska mot budbäraren. Men det viktigaär att bilderna etsar sig fast – och detkommer de att göra. En bild säger mer äntusen ord. Och vi borde sakna ord infördagens abortsituation. Det är dags att ibilder visa vad en abort är – dödligt våldmot en liten värdefull människa.Logos 2–3/2008

händelsen. Just nu pågår förundersökninghuruvida Halvar Sandell harbrutit mot filmvisningslagen.Det som är förvånande är hurmånga som har överrumplats avabortdiskussionen. Man har inte kunnattänka sig att denna ”mänskligarättighet” är så blodig och rå att detinte går att visa. Många rättfärdigarsin syn med att aborterna i Finland iregel inte sker kirurgiskt utan medicinskt.Man tog upp frågan om självaaborterna i Radio Vega och 55% avdem som röstade var mot abort.RPSkapelsefrågan bekymrarMissionsprovinsenRedan när Missionsprovinsen togform höjdes kritiska röster om attman tummar på lärofrågorna för attfå rum för flera traditioner. Man fördeockså diskussioner hur man skulle fåen så stor konsensus som möjligt gällandekanske framförallt vigningar.Även Logos har ju haft kontaktertill Missionsprovinsen och många informellasamtal har hållits. Ofta harsamtalen gällt hur man inom Missionsprovinsenser på olika läropunkter.Frågorna har nog diskuterats menman har haft svårt att komma medklara besked. Bengt Birgersson skriverpå Missionsprovinsens hemsidaföljande:En bekymrande fråga, som skapatsplittring på flera håll och som gälltbl.a. en sann biblisk syn på skapelsen,är nu föremål för ett intensivt arbeteinom Missionsprovinsens läronämnd.Även om vi som syndiga individer harsvårt för att tolka och förstå Skriftenrätt i alla lägen, så är Skriftens vittnesbördden säkra och sanna grundenför vår tro och bekännelse. Läronämndensuppgift är då bl. a. att hjälpa ossatt uttrycka vår tro och bekännelse.Som en följd av diskussionernainom Missionsprovinsen tog FredrikSidenvall upp skapelsefrågan i en ledarei Kyrka och Folk. Detta ledde tillkommentarer av Marcus Söderbergsom ansåg att Sidenvall försöker anpassaBibeln till dagens synsätt.I samband med detta meddeladebiskop Arne Olsson att Missionsprovinsenskall avge ett utlåtande somvisar att Marcus Söderbergs anklagelseinte har någon grund.Sidenvalls undvikande svar leddetill att också Henrik Staxäng gick in idebatten. Problemets kärna blir tydligi Sidenvalls svar, han skriver:Det är min övertygelse och erfarenhetatt nya vetenskapliga teorier kange förnuftet hjälp att göra gemensamsak med tron när det gäller att se sanningeni Bibelns ord. Särskilt uppbyggligtblir det när det är fråga omallmänt vedertagen vetenskap och inteen av det kristna dogmat styrd kvasivetenskap.Med utgångspunkt från Lutherstvåregementslära säger Sidenvall atthan som Guds ords tjänare inte skallblanda sig i den naturvetenskapligaforskningen.Detta är nog en vinklad tolkningav Luther. Problemet idag är att forskarnainte sköter sin uppgift. Annatskulle det vara om forskarna bara uttaladesig om fakta, men nu är mycketav deras ”fakta” ett resultat av enallmän lögn.Som kristna skall vi avslöja kvasivetenskapen.Det är inte godtagbartatt man i namn av biologi, geografioch historia sprider en lögn i skolornagällande världens tillkomst. Lögnenom evolutionsteorin har redan fått ettenormt genomslag i vårt västerländskatänkesätt. Ett minimum av kravär att man ärligt säger att läran omevolutionen inte kan fastslås och attdet finns många problem med den.I naturvetenskapens namn harkvasivetare stigit in på det andligaregementets område och utan vetenskapliggrund ifrågasatt Skaparen.Anders Gärdeborn säger träffandei boken Intelligent skapelsetro:Om evolutionen har ägt rum, fannsdöden långt innan människan utvecklades.I så fall, om döden inte är ettresultat av Adams synd, finns syndenbara i fantasin. Och om synden baraär fantasi, behöver vi ingen frälsare.Vår bön är att Missionsprovinsensläronämnd kan avlägga en god bekännelse.RPElsin har grundatsDen 31 maj konstituerades ett samarbetsorganpå luthersk bekännelsetrogengrund i Märsta, Sverige. Dessnamn, Evangeliskt-Lutherskt Samarbetei Norden, benämns i praktiken medförkortningen Elsin.Elsin är ett samarbetsorgan somsyftar till att vara ett stöd för friståendelutherska församlingar/kyrkor.Det leds av ett råd med två representanterför varje ansluten församling/kyrka.Vid det konstituerande mötet anmäldesig fyra församlingar somgrundare.Som ordförande för rådet fungerarÅke Nilsson från Silverdalens evangelisk-lutherskaförsamling och somvice ordförande Ingemar Anderssonfrån Lutherska församlingen i Stockholmsområdet.Den sistnämnde äräven ansvarig för den webbplats,www.elsin.org, som kommer att öppnasinom kort.S:t Johannes evangelisk-lutherskaförsamling har senare anmält sig sommedlem av Elsin.Några församlingar och kyrkor,och även enskilda personer, har anmältom observatörsstatus och kanpå denna grund delta i rådets möten.Om observatörerna inräknas finnsrepresentation från fyra nordiska länder.Elsin är ingen kyrkobildning utanen plattform som strävar att främjafull kyrkogemenskap. Varje församling/kyrkaförblir intakt och självständig.Elsin vill vara ett stöd för att deenskilda församlingarna/kyrkornabättre ska kunna fullfölja missionsbefallningen.Elsin vill också vara tillstöd och hjälp för sådana som står ibegrepp att bilda församling eller därman har en sådan önskan.Förutsättning för anslutning ärgemensam trosgrundval – att Bibelnär Guds ofelbara ord och att de lutherskabekännelseskrifterna (Konkordieboken)är en rätt utläggning avvad Guds ord lär.Som närmaste verksamhetsformkommer Elsin att ge ut en jultidning,motsvarande den som FöreningenLogos har gett ut i ett nordiskt samarbete.Man kommer också att ordna seminarie-och kursdagar samt lägga utaktuella artiklar på Elsins webbplats.OÖLogos 2–3/2008 19

BöckerKyrkans tjugo sekelEtt kyrkohistorisktkompendiumCarl HenrikMartlingArtos bokförlag,2007Carl HenrikMartling hars a m m a n v ä g tett kompendiumi kyrkohistoria.Trots attboken omfattar448 sidor blir det inte några djupdykningar.Skall man sammanfatta kyrkans2000 år på ett tillfredsställandesätt så krävs det en tjock bok. Martlinghar gjort ett välprövat urval ochresultatet är en kyrkohistorik somomfattar alla tidsepoker och alla delarav världen. Dessutom behandlas allastora grenar av kristenheten.Det kan vara skäl att påpeka attboken inte utgår från lutherdomeneller från Sverige. Alla samfund ochländer behandlas så likvärdigt sommöjligt.Den som vill fördjupa sig i ett specielltkyrkosamfund eller ett landsspecifika kyrkohistoria får dockvända sig till andra verk. Boken saknarnoter men har en förteckning pådrygt 30 referenser.I det första kapitlet behandlas1 kyrkans födelse och görs avstampi Apostlagärningarnasskildring av urförsamlingen.Apostlarna och andra tongivandepersoner presenteras liksom de viktigasteförsamlingarna. Urförsamlingensundergång beskrivs samt församlingarnai Rom, Alexandria, Antiokia,Efesos och Korint. Den koptiska ochden etiopiska kyrkan uppstod i etttidigt skede, liksom de asiatiska kyrkornai Assyrien, Syrien och Armenien.Inledningskapitlet behandlar ocksåhur kyrkan utbreder sig samt hurden hotas av förföljelse, inre schismeroch heresier.Med tiden får kyrkan en fastareorganisation och även en tydligare20profil med fastslagen bibelkanon ochtrosbekännelser.Kapitlet avslutas med hur kejsarTheodosius år 380 deklarerar att alla”skall bekänna den religion, som lämnadestill romarna av den gudomligeaposteln Petrus ...”De följande seklerna i kyrkans2 historia kännetecknas av kampenmellan öst och väst samtmellan kejsar- och påvestolen.Under denna tid förs också flerainomkyrkliga strider, framförallt gällandekristologin men också gällandebilderna.I det tredje kapitlet berörs det3 faktum att påvedömet blirallt starkare och kyrkostatenblomstrar.År 1054 inträffade den slutligabrytningen mellan kyrkoledarna iRom och Konstantinopel. Under tidenblir allt fler folk kristnade, bl.a.i Norden. Den danske kungen HaraldKlak blev döpt år 826 och år 960kunde kung Harald enligt en runstenberömma sig av att ha vunnit ”helaDanmark och Norge och gjorde danernakristna”.Ansgar sändes till Sverige år 829men först år 1164 lösgjordes Svenskakyrkan från Danmark och ärkebiskopsdömeti Lund. För Norges delskedde detta år 1153.Finland, som till för 200 år sedantillhörde Sverige, blev kristet på1200-talet. Som nationalhelgon räknasbiskop Henrik, som blev martyrår 1156.Efter splittringen mellan öst4 och väst fick klosterväsendetett uppsving i väst och denteologiska skolastiken gjordeentré.Korstågen blev ändå bara en kortvarigsuccé och påvekyrkan blev alltsvagare. Kyrkliga koncilier blev alltviktigare och nationalstaterna fickstörre inflytande. Nationalkyrkornabörjade se dagens ljus.Det allmänkyrkliga läget vid medeltidensslut var bedrövligt. Kringår 1500 var påvar, biskopar och präs-ter förvärldsligade och teologisktobildade. Men grupper och enskildamänniskor trädde fram för att förnyaoch fördjupa det andliga arvet. Tecknenantydde en morgongryning.Det femte kapitlet ägnas det5 dramatiska sextonde seklet.Reformationen var väntad ochförberedd, men när den till sist komi sin kraft märktes det snart att densammanhållande kraften som tidigarefunnits i påvedömet saknades.Starka personer och motstridiga tolkningarledde till splittring och denvästerländska kyrkogemenskapenupplöstes.Förutom en rad lutherska, reformertaoch anglikanska kyrkor fannsockså en rad strömningar av spiritualistisk,anabaptistisk och humanistiskart som frigjorde sig från påvekyrkan.Den lutherska reformationen behandlaspå 30 sidor. Man får en brainblick i turerna mellan påvekyrkanoch Martin Luther. De reformatoriskaskrifterna presenteras i korthet, likasåLuthers medarbetare.De konflikter och kriser som uppstodmed svärmarna och böndernasamt med Erasmus och Zwingli gjordeatt reformatorerna fick preciserasin lära bl.a. i Augsburgska bekännelsen.I presentationen av luthersk teologilyfter Martling fram följande temanpå fem sidor: Skriftuppfattningen,Lag och evangelium, Rättfärdiggörelsen,Tro och gärningar, Människosynen,Den fria viljan, Predestinationen,Kallelsen, De två regementena, Gudstjänsten,Sakramenten, Kyrkosynensamt lutherska lärostrider. Bland desistnämna näms de antinomistiska,adiaforistiska, osiandriska, majoristiskaoch synergistiska striderna. Påliknande sätt presenteras också denkalvinska teologin.I kapitel fem berörs också hur reformationenfortgår på olika håll iEuropa. Norden blir lutherskt, medanZwingli fick anhängare i Schweiz.Anabaptisterna fick ett visst fotfästei Nederländerna och mennoiterna utvandradei ett tidigt skede till Nordamerika.Logos 2–3/2008

Kalvinismen hade en uppgörelsemed lutheranerna gällande nattvardssynen,och den fick anhängare iFrankrike (hugenotterna) och i Skottland(presbyterianismen). I Nederländernadrabbades kalvinismen aven svår strid kring predestinationsläran,den s.k. arminianska striden.Den engelska reformationen kännetecknasav spänningen mellankung Henrik VIII och påvekyrkan,samt senare mellan den anglikanskakyrkan, puritanerna och katolikerna.Den katolska motreformationenberörs i kapitel sex. Där6kommer det fram hur kyrkanförnyas och hur områden återkatoliseras.Katolska kyrkan kom ocksåsnabbt igång med missionen, bl.a. iSydamerika.7Under 1600-talet prägladeslutherdomen och kalvinismenav ortodoxin. Kampen för denrena läran riktade sig mot de andrasamfunden samt även mot avvikelseri de egna leden.De mest namnkunniga teologernavar Martin Chemnitz och JohannGerhard.Under denna epok verkade ocksåbiskoparna Gezelius. Martling skriver:”Gezeliusarna betecknar enhöjdpunkt i den finska kyrkans ochkulturens historia.”Danskarnas store man var JesperBrochmand.I England uppstod många riktningarpå 1600-talet och man kan talaom ett religiöst kaos. En stor del avpuritanerna sökte friheten i Nordamerika.Kungen försökte föra inepiskopalismen i det presbyterialaSkottland.Till råga på allt blev kongregationalisternaallt starkare och de betonadevikten av att hålla bort statenfrån församlingslivet. I sambandmed detta utvecklades baptismendär John Smyth var en av förgrundsgestalterna.John Bunyan är den mestkända för eftervärlden tack vare bokenKristens resa.Kväkarna har också sin upprinnelsei denna epok.På grund av emigrationen blevNordamerika ett speciellt område.Emigranterna kom i vågor från olikadelar av Europa och man tog med sigsina kyrkliga traditioner.Man brukar i amerikansk kyrkohistoriatala om ”de sju familjerna”.Eftersom den ortodoxa kyrkan komin i bilden senare behandlas sex avfamiljerna i kapitel sju. De är de romersk-katolska,lutherska, anglikanskaoch reformerta kyrkorna samtmetodismen och baptismen.I kapitel åtta behandlas olika8 former av pietism och upplysning.Det var många olika slag av influensersom drog genom Europa under1700-talet. Pietismen förde med sigen ökad missionsiver bland protestanterna.Även inom de katolska ochortodoxa kyrkorna skedde relativtstora förändringar.Den pietistiska väckelsen lade9 grunden till den mångförgrenadeväckelse, som kom attprägla 1800-talet. Väckelserna gav anledningtill att försvara den nedärvdaläran mot den nya tidens strömningar.Den katolska kyrkan hittade sinväg tillbaka och blev en allt viktigarefaktor i andligt avseende trots att kyrkostatenupplöstes.I anglikanska kyrkan framträddehögkyrkliga och bredkyrkliga, medanlutherdomen drabbades hårt avliberalteologin med Albrecht Ritschli spetsen.I USA etablerades samfunden ochnya såg dagens ljus. Det gick ocksåvågor av väckelser över landet. I Nordenvar det dock väckelserörelsernasom lämnat de tydligaste spåren från1800-talet.”Under 1800-talet karakteriseradesde nordiska nationalkyrkorna avväckelserörelserna. Väckelsens förutsättningaroch förlopp skiftade i deolika kyrkorna, men i stora drag kanden indelas i dels kyrkotrogna väckelserpå den kyrkliga Württembergpietismensgrund, vilka bevaradeden grundläggande gemenskapenmed nationalkyrkan, dels lågkyrkligaväckelser, som i princip var kyrkotrogna,men ur vilka separatistiskafrikyrkor stundom utvecklades.”Av väckelserna i Sverige nämnsschartauanismen, den sellergrenskaväckelsen, västgötaväckelsen (bakgrundi swedenborgianismen ochhoofianismen), det gammalpietistiskanorrlandsläseriet och ett merevangeliskt präglat lutherläseri.Som en säregen gren av den norrländskaväckelsen nämns laestadianismen.Den svenska nyevangelismen medCarl Olof Rosenius som central gestaltgav upphov till flera sammanslutningar,bl.a. Evangeliska Fosterlands-stiftelsen.I Finland uppkom fyra stora väckelserörelserpå 1800-talet: bedjarrörelsen,den gammalpietistiska väckelsenunder Paavo Ruotsalainen, denevangeliska samt den laestadianskaväckelsen.I Danmark blev N.F.S. Grundtvigen ledare för en bibeltrogen lågkyrkligväckelse och efterhand bildadestvå väckelsefåror, Indre Missionenoch den av rosenianismen inspireradeLuthersk Missionsforening tilEvangeliets Fremme i Danmark.I Norge var de ledande personernaHans Nielsen Hauge och Gisle Johnson.Speciellt i Hauges spår bildadessenare många föreningar. GenomJohnson fick väckelsen en mer kyrkligprägel.Det sista kapitlet ”Mot ett nytt10 millenium” är jämförelsevisomfattande. Martling försökersammanfatta den senaste utvecklingenhos de olika kyrkogrenarna samthur det kyrkliga läget ligger till i världenidag.Kapitlet avslutas med korta analyserom den globala missionen ochekumeniken. Man brukar tala om ensluten ekumenik när det gäller mellantrossyskon av samma konfessionmen från olika länder, en begränsadekumenik när man ställer vissa villkorpå motpartens tolkningar samtöppen ekumenik när olika kyrkoroch konfessioner söker gemenskaputan att på förhand ställa villkor.Som en inramning till boken om”Kyrkans tjugo sekler” citerar Martlingallra sist några ekumeniska dokument.Det visar måhända att hani sin sammanställning inte har favoriseratnågot särskilt samfund utanförsökt belysa kyrkohistorien så objektivtsom möjligt.Ro g e r Pe t t e r s s o nLogos 2–3/2008 21

Evangelisationpå luthersk grundGenom evangeliets kraft är en bok meden ”kristen” rubrik, och kanske justdärför sticker den inte ut i den kristnaboksamlingen. Men dess innehåll ärverkligen värt att ta till sig.Boken handlar om den kristna församlingensoch den enskilde kristneskallelse till mission och evangelisationi vår tid. Oberoende av om dessafrågor intresserar eller inte, bordeman läsa boken.Själv har jag aldrig betraktat migsom en evangelist. Brist på frimodighetatt vittna om Jesus i vardagssituationerhar tidigare gjort att jag aldrigöppnat en bok om evangelisation. Jaghar trott att evangelistens kallelse integäller mig, då vi alla har olika uppgifteri Guds rike.Genom att läsa boken har jag förståttatt man inte behöver vara räddför vad man skall säga eller hur manskall uttrycka sig rätt. Jag är kanskeinte alltid en ”evangelist”, men nogen kristen. Därmed är jag, tillsammansmed alla andra kristna, kalladatt vittna om Jesus i vardagen.Att vittna om Jesus handlar om attlita på hans kraft, inte på egen. Att pådet personliga planet ”våga vittna föroomvända” bör inte handla om attövervinna rädslan att säga fel saker,utan att sakligt bekänna sig som kristeni ord och gärning. Det var nästanmed tårar i ögonen jag insåg följande:Det levande och äkta vittnesbördetkan inte instrueras fram. Det verkasav Guds Ande genom evangeliet. Detvar ingen som instruerade den samaritiskakvinnan om hur hon skulleevangelisera, inte heller talade någonom för henne att hon skulle göra det.(s. 57–58)När detta är klart blir det intressantoch givande att läsa om hur evangelisationskall bedrivas på biblisktsätt. ”Genom evangeliets kraft” geren mycket bra inblick i vad det helahandlar om.Vigilius delar upp boken i sex delar.Både evangelisationens plats iförsamlingens regi tas upp, liksompersonlig evangelisation. ”Skallgudstjänsten vara evangeliserande?”,”Var kommer apologetiken in?” ärnågra frågor som författaren försöker22besvara. Också de nordiska väckelserörelsernasförhållande till bibliskevangelisation behandlas.Bibeln citeras ofta och regelbundeti de olika delarna. Mera behållningsom läsare får man om man dessutomslår upp de bibelställen som författarenhänvisar till.Det som ger boken det där extradraget, som gör att den också ärövertygande, är att den vågar varaifrågasättande och utmanande. Ochtrots att den ibland ifrågasätter ochutmanar, är den aldrig nedvärderandemot andra kristna. Tvärtom harförfattaren verkligen sållat ut mycketgott om evangelisation ur det bredautbudet.Personer såsom D. A. Carson, C.H. Spurgeon, Kierkegaard m.fl. fårkomma till tals när det de säger är iöverensstämmelse med det som Bibelnsäger, trots att alla ingalunda ärlutheraner.Vi talar alltså om en bok som säkertskulle ha genomslagskraft ocksåinom andra kristna rörelser. Det vorealltså önskvärt att man lägger åt sidanalla förutfattade meningar om atten av den lutherska ortodoxin prägladförkunnare inte vet vad evangelisationär.På ett ställe citeras t.ex. en historisk,icke-kristen källa som belyserde tidiga kristnas förhållande till denomgivande hedniska kulturen. Omockså vi kunde leva så i dag, då skullekristendomen vara trovärdig förde oomvända! Att både leva och lärasom Jesus lärde, vilken befrielse!Detta sätt att väva samman undervisningmed citat och berättelser görboken medryckande. Man ser att detsom är bärande i all kristen verksamhetär evangeliets kraft, Guds kraft.Vigilius vågar vara utmanande, hanvågar verkligen pröva allt och behålladet goda, eftersom han tycks vetavad Bibeln säger och presenterar detden säger på ett klart och tydligt sätt.Har jag då något att klaga på? Ja, påden frågan svarar jag att boken intei mitt tycke behövt vara så lång. Dåtänker jag på avsnittet som behandlaradiafora, dvs. saker som Bibeln varkenpåbjuder eller förbjuder, är onödigtatt ha med i denna bok. Författarennämner vissa drag i de kristnaförsamlingarna som kan betraktassom adiafora, och andra som inte ärdet. Eftersom sådana påståenden intekan härledas direkt ur Bibeln, utanman behöver ett längre utrymme tillatt granska varför det är si eller så,blir man som läsare bara konfunderad,då Vigilius här är för kortfattad.Adiafora kunde Vigilius gott habehandlat i en annan bok. Jag tyckteinte att detta avsnitt var tillräckligtövertygande och avsnittet tillfördeinte heller något väsentligt till evangelisationsperspektiveti boken.Jag rekommenderar boken varmtåt alla. ”När blir det väckelse?” frågarsig författaren. Det blir väckelse närvi inte mera står ut med att se våravänner gå förlorade. Då blir evangelisationviktigt. Då börjar man ställasig frågan vad man själv kan göra föratt hjälpa dem att komma in på densmala vägen.Ett bra sätt att börja är att be fördem och att läsa denna bok. Och sedanskall man veta att evangelietskraft fungerar oberoende av vårabrister.Ma g n u s Da h l b a c k aVigilius, Mikkel: Genom evangeliets kraftKyrkliga förbundets bokförlag och BV-förlag 2008ISBN 978-91-7238-157-5Logos 2–3/2008

D:r Martin LutherSjuttonde veckan eftertrefaldighet, tisdagPredikanFrån Evangelisk Själaspis för hemmet (förkortad)Ty HERREN känner derättfärdigas väg, men deogudaktigas väg leder tillfördärvet. (Ps 1:6)Så slät och vacker är de ogudaktigasväg, att det för mänskornasögon ser ut som omde skulle bli bestående i domen,även i de rättfärdigas församling.Men Gud, som aldrig kan bedragas,känner deras väg väl och vet,att de är ogudaktiga människor.Därför är de för honom inte räknadebland de rättfärdiga. Hanensam känner de rättfärdiga. Deogudaktiga känner han inte. Hanprisar varken dem eller deras ämbete.Fördenskull skall deras vägförgås, vilket de ändå inte tror.Förgås skall den, fastän den ärväl banad och så många vandrarpå den, att ingen kan tänka annat,än att den skall vara för evigt.Här ser du, hur noggrant profetenvarnar för skrymtarnas anseendeoch glänsande sken.Han förutsäger många slagsanfäktelser och vedervärdigheteroch förmanar oss att uthärdadem. Ty överallt föraktar och förkastarmänniskorna de rättfärdigasväg och menar att Gud intevet någonting om denna väg. Tyatt veta och tro detta är korsetsvishet. Därför känner Gud allenade rättfärdigas väg, så fördold ärden även för de rättfärdiga själva.Hans högra hand leder dem såunderligt, att det inte är en känslanseller förnuftets väg, utantrons väg, som ensam går genommörkret och ser osynliga ting.Här vill jag i likhet medmånga heliga fäder,såsom Anastasius ochAugustinus, förmana dig att interätt och slätt läsa psalmerna, somom de inte angick dig. Vi skallläsa dem, så att vi blir förbättrade,vår tro blir styrkt och vårasamveten blir tröstade i all nöd.Psaltaren är inget annat än enskola och övning för vårt hjärtaoch sinne, hur hjärtat är eller åtminstonebör vara beskaffat ochböjt. Därför läser den Psaltarenutan ande, som läser utan förståndoch tro.Ett exempel: Om du läser idenna psalm: Salig är den sominte följer de ogudaktigas råd, skalldu ge väl akt på orden. Avsky deogudaktigas råd och be med stortallvar för dig och hela kristenheten,att vi inte skall bli förförda.Också när du kommer till deföljande orden i denna vers: ochinte går på syndares väg, och vidare:eller sitter bland bespottare, såskall du åter med allvar be för digsjälv och alla kristna, att du ochde inte blir bedragna genom syndaresliv och vandel, som lyserskönt utvärtes, men ändå är idelskrymteri. Be att vi håller fast vidGuds ord, som lär hur vi skall trooch vilka gärningar var och en isitt kall skall göra, nämligen degärningar som Gud bjuder ochbefaller.Låt det inte bekymra dig, attde ogudaktiga är högt uppsattaoch har ett stort anseende införmänniskorna. Hör vad den heligeAnde genom David säger omdem! Han kallar dem ogudaktiga,syndare och bespottare, Defår sitt slut i fördärvet. De har bukentill sin gud och sätter sin ärai det som är deras skam, dessasom bara tänker på det jordiska(Fil. 3:19).Däremot när du läser, atten gudfruktig man harsin glädje i Herrens undervisningoch begrundar hansord dag och natt, så skall du intevara säker och mena dig vara ensådan, som har kärlek och lusttill Herrens undervisning. Utandu skall alltid, så länge du lever,av hjärtat ropa till Gud och be, atthan skall upptända lust och kärlektill Ordet i dig. Gör det likväli fruktan, och erkänn att det ännufattas dig mycket däri.Likaledes, när du läser att alltvad de fromma och trogna gör,det lyckas väl, skall du önska ochbe för alla, som är utsatta för ångest,nöd, motgång och anfäktelse,att de blir delaktiga av dennatröst. När du läser, att deras lövvissnar, skall du önska och be, attdet rena, oförfalskade Gudsordetallt mer och mer skall blomstraoch tillta i Kristi församling.Ser du att detta i någon månsker, så fröjda dig och var gladoch tacka Guds godhet och nåd,från vilken allt detta utgår.Fly bespottarnas skara;Sitt ej där de fräcka sitta;Deras tunga är en snara,Deras anda bönens smitta.Dig förnöje Herrens lagar;Herrens helga ord och rätterGive fröjd åt dina dagar,Give frid åt dina nätter.Logos 2–3/2008 23

Föreningen Logos i Österbotten rfBiblioteksgatan 565100 VASAInformationBiblions storasal och köktas i brukUngefär ett år efter köpet av debostadsaktier som berättigar tillgårdshuset vid Biblioteksgatan5 kan den stora salen nu tas ibruk efter renoveringsarbeten.Samtidigt kan vi också ta i brukett modernt kök, inviga en nyanskaffadflygel och presentera ettunikt arkiv och bibliotek. Arkivetpresenteras på s. 5.Som gästtalare kommer Åke Nilssonfrån Silverdalen i Sverige, ochChristian Ahlskog inviger flygeln.Vi gläder oss också åt ett antalandra gäster från vårt grannland,bl.a. en sånggrupp från Umeånejden.Juhani Martikainen och Anna-Karin Martikainen sjunger duett.2Invigningsfest 22–23 novemberLördag 22.1114.00 Invigningshögtidlighet, ordförandeKlas-Erik Isaksson med assistenter.Pianomusik: Christian Ahlskog.Festtal av Åke Nilsson. Sångprogram.KaffeserveringEn kort tillbakablick på anskaffningenav lokalen och inventarierna, JohnLasén; presentation av GS-arkivet,Ola Österbacka. Ordet fritt och hälsningar.Sångprogram.Servering av kvällsmat18.00 Kvällssamling. Ola Österbacka:Guds tempel. Klavikordmusik: ChristianAhlskog. Avslutning: Roger Pettersson.Söndag 23.1110.00 Gudstjänst med tacksägelse förde 6,5 år som Föreningen Logos harordnat gudstjänster. Liturg: RogerPettersson, predikant: Åke Nilsson,musik: Hans Ahlskog.Kyrkkaffe. Efter kyrkkaffet inleder S:tJohannes ev-luth. församling sin verksamhet.Den som behöver hjälp med logi kanvända sig till Ola Ös terbacka, ola@ofsystem.fi eller tfn +358 50 3396383.Vi är också tacksamma för anmälantill måltider ungefär en vecka i förväg.Tack för din förbön, och välkommen!S:t Johannes ev-luth. församlingInsättning i pastorsämbetehålls söndagen den 23 november 2008 kl12.30 i Biblion.Gudstjänsterhålls i medeltal varannan söndag kl 16.00i Biblion, Biblioteksgatan 5, Vasa. Denförsta gudstjänsten hålls första advent,30.11.2008.Någon gång per månad kommer gudstjänsteratt hållas i Jakobstadsnejden.Lokalfrågan är ännu öppen.Gudstjänsterna annonseras på http://sanktjohannes.info, via e-postlista ochSMS. Åtminstone Vasagudstjänsternasänds via LogosDirekt.Kontakt: församlingens pastor Ola Österbacka,+358 50 339 6383, ola@ofsystem.fi, eller styrelsens ordförande DavidÅkerlund, +358 50 308 3629, david.akerlund@live.se.Han som förmår göra långt mer än allt vi berom eller tänker, genom den kraft som mäktigtverkar i oss, honom tillhör äran i församlingenoch i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternasevighet, amen. (Ef 3:20–21)Webbadresser:Logosmappen:www.logosmappen.netBibelstudiernafortsätter i Logos’ regi varannan torsdagkl 19–20.30: 9.10, 23.10, 6.11, 20.11,4.12. LogosDirekt sänder kl 19–20.Redaktionell informationDetta nummer är ett dubbelnummeroch det sista för år 2008. En jultidningkommer att ges ut av Elsin (se s. 19).Föreningen Logos sänder ut tidningentill sina prenumeranter i Finland.Stöd Föreningen Logos:Logos bankkonto: 497028-241584PlusGirokonto Sverige: 407 99 53-8Logosmappens databasserver:databas.logosmappen.netProjekt Gezelius:gezelius.logosmappen.netLogosDirekt (vid aktiv sändning):logosdirekt.logosmappen.net/logosdirekt.sdpLångsam uppkoppling (typ mobil):logosdirekt.logosmappen.net/logosmobil.sdpLjudfiler (mp3):audio.logosmappen.netArkivet – ”video on demand”:www.logosmappen.net/logosdirekt/arkiv/ISSN 1459-337824Logos 2–3/2008