2007 16 Påföljd för mord - à klagarmyndigheten

Påföljd för mord– en sammanställning av domar meddelade efterHögsta domstolens dom NJA 2007 s. 194RättsPM 2007:16Utvecklingscentrum GöteborgNovember 2007

InnehållsförteckningInledning .......................................................................................................4Bakgrund och syfte.................................................................................4Påföljd för mord ............................................................................................4Den rättsliga regleringen ........................................................................4Kort om doktrin och praxis ....................................................................5NJA 2007 s. 194 ...........................................................................................7Kort om omständigheterna i målet.........................................................7Tingsrättens domskäl..............................................................................8Hovrättens domskäl ...............................................................................8Högsta domstolens domskäl ...................................................................8Domar som meddelats efter NJA 2007 s. 194.............................................10Norrköpings tingsrätts dom den 7 december 2006 i mål B 2812-06 ochGöta hovrätts, avd 1, dom den 26 april 2007 i mål B 3383-06 ............10Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 29 januari 2007 i mål B 6619-06och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 4 april 2007 i mål B1481-07 ...............................................................................................12Sollentuna tingsrätts dom den 5 februari 2007 i mål B 3781-06 och Sveahovrätts, avd 9, dom den 19 april 2007 i mål B 1259-07 .....................15Göteborgs tingsrätt, avd 12, dom den 13 februari 2007 i mål B 5955-06och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 27 april 2007 i mål B1577-07 ...............................................................................................17Solna tingsrätts dom den 27 februari 2007 i mål B 2741-07 och Sveahovrätts, avd 9, dom den 26 april 2007 i mål B 1723-07 .....................19Vänersborgs tingsrätts dom den 4 april 2007 i mål B 327-07 ochHovrättens för Västra Sverige, avd 3, dom den 1 juni 2007 i mål B 2292-07.........................................................................................................21Södertörns tingsrätts dom den 5 april 2007 i mål B 679-07 och Sveahovrätts, avd 8, dom den 14 juni 2007 i mål B 3347-07 ......................23Halmstads tingsrätts dom den 13 april 2007 i mål B 2384-06 ochHovrättens för Västra Sverige, avd 1, dom den 19 juni 2007 i mål B2291-07 ...............................................................................................25Östersunds tingsrätts dom den 19 april 2007 i mål B 2347-06 ochHovrättens för Nedre Norrland, rotel 3, dom den 20 juni 2007...........27Kalmar tingsrätts dom den 27 april 2007 i mål B 3859-06 och Götahovrätts, avd 3, dom den 9 juli 2007 i mål B 1297-07 .........................29Uppsala tingsrätts dom den 2 maj 2007 i mål B 132-07.......................31Vänersborgs tingsrätts dom den 16 maj 2007 i mål B 3124-06 ............32

3Södertörns tingsrätts dom den 22 maj 2007 i mål B 3332-07 och Sveahovrätts, avd 7, dom (deldom) den 14 september 2007 i mål B 4453-07.............................................................................................................33Västmanlands tingsrätts dom den 5 juni 2007 i mål B 321-07 och Sveahovrätts, avd 1, dom den 27 augusti 2007 i mål B 4692-07 .................35Linköpings tingsrätts dom den 29 juni 2007 i målen B 396-07 och B1464-07 samt Göta hovrätts, avd 2, dom den 24 augusti 2007 i mål B1852-07 ...............................................................................................37Göteborgs tingsrätts, avd 12, dom den 4 juli 2007 i mål B 2102-07 ochHovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 31 augusti 2007 i mål B3131-07 ...............................................................................................39Malmö tingsrätts, avd 3, dom den 5 juli 2007 i mål B 2192-07............41Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom (deldom) den 6 juli 2007 i mål B9719-07 ...............................................................................................42Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 25 juli 2007 i mål B 4091-07...44Alingsås tingsrätts dom den 17 augusti 2007 i mål B 886-07 ochHovrättens för Västra Sverige, avd 3, dom den 12 oktober 2007 i mål B3656-07 ...............................................................................................45Karlskoga tingsrätts dom den 24 augusti 2007 i mål B 303-07 och Götahovrätts, avd 1, dom den 26 oktober 2007 i mål B 2306-07 ................47Norrtälje tingsrätts dom den 27 augusti 2007 i mål B 740-07 och Sveahovrätts, avd 8, dom den 18 oktober 2007 i mål B 6581-07 ................50Göteborgs tingsrätts dom den 21 september 2007 i mål B 6231-05.....52Västmanlands tingsrätts dom den 26 september 2007 i mål B 2728-0754Södertörns tingsrätts dom den 28 september 2007 i mål B 6986-07 ....55Södertörns tingsrätts dom den 8 oktober 2007 i mål B 9048-07 ..........57Malmö tingsrätts, avd 2, dom den 12 oktober 2007 i mål B 3217-07...58Haparanda tingsrätts dom den 19 oktober 2007 i mål B 474-07 ..........59Alingsås tingsrätts dom den 23 oktober 2007 i mål B 1320-07.............60Slutsatser.....................................................................................................61

4InledningBakgrund och syfteDen 30 mars 2007 meddelade Högsta domstolen en dom angående straffmätningvid mord (NJA 2007 s. 194). Domen innebar en kursändring. Normalstraffetför mord synes numera vara fängelse i tio år medan livstids fängelsefortsättningsvis endast ska komma i fråga för de allvarligaste fallen. Det gårdock inte att få någon närmare ledning av domen vilka fall som ska anses somde allvarligaste.Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Göteborg, beslutade under våren2007 att via Rånet efterlysa morddomar som lett till fängelsestraff och sommeddelats efter Högsta domstolens avgörande. Insamlandet har pågått framtill och med den 31 oktober 2007. Det har kommit in 46 domar avseende 29olika fall.Utvecklingscentrum Göteborg har gått igenom domarna och sammanställtdem i denna rättspromemoria. Syftet har varit att granska domstolarnasstraffmätning för att få vägledning om vilka fall som anses som de allvarligaste.Påföljd för mordDen rättsliga regleringenEnligt 3 kap 1 § brottsbalken ska den som berövar annan livet dömas förmord till fängelse i tio år eller på livstid.I 29 kap 1 § första stycket brottsbalken stadgas att straff ska, med beaktandeav intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för dentillämpliga straffskalan efter den samlade brottslighetens straffvärde. I andrastycket samma paragraf anges att vid bedömningen av straffvärdet ska särskiltbeaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltaladeinsett eller borde ha insett om detta samt de avsikter och motiv somhan eller hon haft.De objektiva omständigheterna, i vid benämning, vid brottet utgör enligtbrottsbalkskommentaren 1 en självklar utgångspunkt för straffvärdebedömningen.Detta märks genom att lagtexten särskilt nämner den skada, kränkningeller fara som gärningen inneburit. Vid bedömningen bör utgångspunktenkunna tas i brottets rekvisit. Även om de objektiva omständigheterna vidbrottet bildar en naturlig utgångspunkt för straffvärdebedömningen, är desubjektiva omständigheterna ofta av större betydelse i detta hänseende. I bestämmelsenanges att det särskilt ska beaktas vad den tilltalade insett ellerborde ha insett om de objektiva omständigheterna samt vilka avsikter ellermotiv som han eller hon haft. Vid straffvärdebedömningen ska hänsyn intetas till sådana omständigheter som inte täcks av gärningsmannens uppsåt elleroaktsamhet. Det är också av betydelse hur grov oaktsamheten har varit liksom1Brottsbalken - En kommentar. Berg, Berggren, Bäcklund, Munck, Wersäll och Victor,del 3 s. 29:1 ff.

5vilken form av uppsåt som förelegat. Även bakgrunden till gärningsmannenshandlande har betydelse. En impulshandling torde inte vara lika straffvärdsom en gärning som noga planlagts. Även två till synes likartade gärningar kanvara att bedöma olika med hänsyn till det bakomliggande motivet. I kommentarentill 29 kap 1 § brottsbalken sägs att det på ett allmänt plan är en försvårandeomständighet om gärningsmannen genom sitt handlande har visat enuppenbar likgiltighet inför rättsligt skyddade värden.I 29 kap 2 § respektive 3 § brottsbalken anges ett antal omständigheter somska anses vara försvårande respektive förmildrande vid bedömningen avstraffvärdet. Omständigheterna är exemplifierande. Det kan därför finnasandra omständigheter som kan vara av lika stor betydelse vid bedömningen avstraffvärdet. När det gäller mord kan särskilt nämnas 29 kap 2 § andra punktenbrottsbalken som anger som försvårande omständighet att den tilltaladevisat särskild hänsynslöshet. Enligt förarbetena 2 ska det därvid vara fråga omnågot extra utöver den hänsynslöshet som normalt ingår i begåendet av ettbrott och som i förekommande fall beaktats i brottsrekvisiten.Kort om doktrin och praxisEnligt straffrättskommitténs förslag 3 skulle straffskalan vid mord vara fängelsepå livstid eller i tio år. Det anfördes att straffet för mord i regel borde varafängelse på livstid, men att det kunde förekomma fall där gärningen med hänsyntill omständigheterna vid brottet visserligen borde betecknas som mord,men där livstidsstraffet ändå framstod som alltför strängt. Med hänsyn tilldetta borde straffskalan för mord innehålla även fängelse i tio år. Trots att dennormala påföljden för mord således skulle vara livstids fängelse, nämns påföljdernai omvänd ordning i brottsbalken. Detta ska dock enligt kommentarentill brottsbalken inte tillskrivas någon betydelse, då straffskalorna alltid anges isamma ordning, med det lindrigaste först.Domstolspraxis har dock utvecklats i en något annan riktning. I NJA 1985 s.510 uttalade Högsta domstolen beträffande straffrättskommitténs ovannämnda utgångspunkt, att den omkastning av systematiken som innebar attmord blev den normala rubriceringen när någon berövat annan livet, medandråp förebehölls de mindre allvarliga brotten, vilket inte varit kommitténsutgångspunkt när uttalandet skedde, borde medge domstolarna större frihetvid påföljdsvalet än vad som framgick av kommitténs uttalande. Fallet rördeen man som av svartsjuka sköt en annan man med minst två skott genomfönstret till det rum där offret sökt skydd för att undkomma gärningsmannen.Gärningsmannen hade innan de dödande skotten avlossades skjutit genomden låsta dörren till rummet där offret befann sig och även försökt bryta uppdörren. Högsta domstolen fann, trots den grymhet som förföljelsen av offretinneburit, att det långvariga psykiska stresstillstånd som gärningsmannen utsattsför och förhållandet att brottet begåtts under inflytande av psykisk abnormitetutgjorde skäl att bestämma påföljden till fängelse i tio år.I NJA 1999 s. 531 uttalade Högsta domstolen att det av 3 kap 1 § brottsbalkeninte framgår vad som ska vara den normala påföljden för mord, utan att2Brottsbalken - En kommentar. Berg, Berggren, Bäcklund, Munck, Wersäll och Victor,del 3 s. 29:24.3NJA II 1962 s. 94.

6valet måste grunda sig på en samlad bedömning av omständigheterna i varjesärskilt fall. Fallet avsåg en man som nattetid i avsikt att stjäla trängt sig in i envilla och efter att ha överraskats av en boende i villan, som förföljt gärningsmannenut ur villan, dödat den boende på garageuppfarten genomknivstick/hugg. Mannen dömdes av Högsta domstolen till fängelse på livstid.Två justitieråd var skiljaktiga och ansåg att påföljden skulle bestämmas tillfängelse i tio år. Majoriteten motiverade sammanfattningsvis sitt beslut medatt mordet begåtts nattetid i samband med inbrott i en bostad, att brottetvarit helt oprovocerat, att offret varit obeväpnat och ur stånd att värja sig motett knivangrepp, att det inte varit fråga om en hastigt uppkommen paniksituationsamt att angreppet utförts med stor brutalitet.I praxis har härefter en samlad bedömning av omständigheterna i olika falllett till olika slutsatser. Frågan är då vilka omständigheter som påverkar bedömningen?Givetvis ska reglerna i 29 kap. brottsbalken avseende straffmätningbeaktas, men vad gäller specifikt för straffbestämningen vid mord?Ett försök att sammanfatta dessa faktorer har bland annat gjorts av Nils Rydgren,som i uppsatsen Fängelse på livstid – lagens strängaste straff angett följandefem huvudpunkter:• grymhet (grym misshandel, utnyttjande av hjälplöst tillstånd, orsakat offretsvår dödsångest),• förslagenhet (dödande på ett svårupptäckbart sätt eller särskilda döljandeåtgärder i efterhand, särskilda anordningar för att förmå offret att utsättasig för faran, annan noggrann planering),• främjande av annat brott,• omfattade brottslighet, och• faktorer hänförliga till gärningsmannens person (tidigare brottslighet ochfarlighet, själslig abnormitet och farlighet, gärningsmannens ålder).I ett betänkande av utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömda 4gjordes bland annat en genomgång av förarbeten och rättspraxis avseendestraffmätningen vid mord. Utredningen konstaterade att de omständighetersom domstolarna beaktade när det gäller att avgöra om en gärning ska rubricerassom mord eller dråp, beaktades även vid valet mellan ett tidsbestämtstraff och fängelse på livstid. Utifrån en granskning av rättspraxis drogs slutsatsenatt det är långt ifrån självklart när en gärning ska rubriceras som mordrespektive dråp. Utredningen fann dock att det av Högsta domstolens praxisframgår att omständigheter som synes tala för att en gärning ska bedömas somdråp är att gärningen har utförts under inflytande av plötslig, stark affekt somhar kunnat förklaras av någon form av provokation samt att händelseförloppetfår antas ha varit kortvarigt. Omständigheter som å andra sidan framhålls föratt gärningen ska vara att bedöma som mord har varit att gärningen varitoprovocerad, att offret befunnit sig i en utsatt eller skyddslös situation, attoffret varit närstående till gärningsmannen och att händelseförloppet intevarit kortvarigt. Detta kan jämföras med vad som enligt uttalanden i förarbetenanormalt gör att uppsåtligt dödande inte bör anses vara mindre grovt;nämligen att:4SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff

7• dödandet har ingått som en plan för att genomföra ett annat brott, t. ex.rån,• dödandet har skett på ett sätt som är svårt att upptäcka eller annars gettprov på förslagenhet,• dödandet har medfört onödigt lidande för offret eller annars gett uttryckför ovanlig grymhet,• dödandet har skett under utnyttjande av allmän nöd eller fara,• flera personer har deltagit i dödandet, eller• dödandet har avsett en nära anhörig 5 .Den ovan nämnda utredningen fann beträffande påföljdsbestämningsfrågan,efter en genomgång av fyra refererade rättsfall, varav två lett till livstids fängelse6 och två till tidsbestämda straff 7 , att de fall som lett till livstids fängelsebåda avsett gärningar begångna i samband med inbrott i bostäder, där gärningsmannenvisade grymhet respektive stor brutalitet. De omständighetersom synes ha vägt tyngst i de fall där straffet tidsbestämdes är i det ena falletatt gärningsmannen var utsatt för ett långsvarigt psykiskt stresstillstånd ochbegick gärningen under inflytande av psykiskt abnormitet samt i det andrafallet att händelseförloppet gick tämligen snabbt och att gärningen begicks ihastigt mod under inflytande av våldsam aggression.NJA 2007 s. 194Åklagarmyndigheten har i RättsPM 2007:10 kommenterat Högsta domstolenssenaste dom, NJA 2007 s. 194, när det gäller straffmätning för mord. Nedanståndetext är delvis hämtad från promemorian.Kort om omständigheterna i måletDen tilltalade dömdes för att ha huggit en kniv i ryggen på sin sovande sambo.Han handlade med direkt uppsåt att beröva sin sambo livet. Den tilltaladehade under en tid misstänkt att hans sambo var otrogen. Angreppet hade inteföregåtts av provokation och den tilltalade handlade inte i hastigt mod. Dentilltalade dödade målsäganden i deras gemensamma sovrum när deras gemensammabarn låg och sov i ett angränsande rum. Han följde sedan upp knivhuggetgenom att, efter det att målsäganden fallit ned på golvet, ta ett strupgrepppå henne som han inte släppte förrän han såg att hennes tunga hängdeut från munnen.Gärningen skedde utan närmare planering. Händelseförloppet var relativtsnabbt och målsäganden hann sannolikt inte uppfatta vad som höll på att inträffa.Enligt det rättspsykiatriska utlåtande som inhämtades i målet torde dentilltalade vid tiden för gärningen ha befunnit sig i en psykisk kris.5Uppräkningen ur senast aa s. 55 är hämtad från Brotten I av Nils Jareborg, 2uppl.6RH 1986:12 och NJA 1999 s. 5317NJA 1985 s. 510 och RH 1998:55

8Tingsrättens domskälNär det gällde påföljdsfrågan konstaterade tingsrätten att rättspraxis ger vidhanden att livstidsstraff i regel har utdömts där döden tillfogats offret på ettsärskilt våldsamt sätt eller offret utsatts för stort lidande, dödsångest eller eljestbehandlats särskilt illa.Tingsrätten konstaterade vidare att gärningsmannen gett sig på en sovande,närstående ung kvinna, mor till hans yngsta två små barn, i parets gemensammasovrum, i nära anslutning till de rum i vilka fyra små barn vid tillfälletlåg och sov. Gärningsmannen hade med en stor kniv åstadkommit ett kraftigthugg som var den direkta dödsorsaken. Den efterföljande strypningen förstärkteenligt tingsrätten intrycket av ett ytterst våldsamt och hänsynslösthandlingssätt. Påföljden skulle därför enligt tingsrätten bestämmas till fängelsepå livstid.Hovrättens domskälI påföljdsfrågan uttalade hovrätten att påföljden för mord är enligt 3 kap 1 §brottsbalken fängelse i tio år eller på livstid. Av bestämmelsen framgår intevad som ska vara den normala påföljden för mord utan valet mellan tidsbestämtstraff och livstidsstraff måste grundas på en samlad bedömning av omständigheternai det enskilda fallet.Hovrätten fann att annat inte hade framkommit än att händelseförloppet varrelativt snabbt och att kvinnan sannolikt inte han uppfatta vad som skulleinträffa. I den i målet verkställda rättspsykiatriska undersökningen angavs attmannens förtvivlan över den situation som rådde i äktenskapet kulminerademed en total kontrollförlust och att han redan vid tidpunkten för brottet befannsig i en psykisk kris. Detta tillstånd saknade enligt hovrätten sannoliktinte betydelse för händelseförloppet.Vid övervägande av samtliga omständigheter fann hovrätten att brottet intekunde anses präglat av sådan särskild hänsynslöshet att påföljden skulle bestämmastill fängelse på livstid. Hovrätten bestämde istället straffet till fängelsei tio år.Högsta domstolens domskälHögsta domstolen konstaterade att antalet livstidsstraff från att tidigare havarit lägre än antalet tidsbestämda straff under senare år har blivit högre. Vidarekonstaterades att utvecklingen gått mot en skärpning av den påföljd somi realiteten följer av ett livstidsstraff. När regeringen genom beslut om nådomvandlade livstidsstraff bestämdes tiden fram till och med 1993 till 12-16års fängelse. Från och med 1994 har regeringen i stället bestämt fängelsestrafftill 18-25 år.Högsta domstolen fann med hänsyn till det anförda, och till att mord avserfall av uppsåtligt dödande som inte rubriceras som dråp därför att de inte ärmindre grova brott, att livstidsstraffet vid straffmätningen för mord bör förbehållasde allvarligaste fallen. Högsta domstolen ansåg att enbart denomständigheten att mordet begåtts med kniv mot en skyddslös närstående ihennes hem inte motiverade att straffet skulle bli livstids fängelse. Inte heller

en samlad bedömning av alla omständigheter i målet gav anledning till attdöma till livstidsstraff.9

10Domar som meddelats efter NJA 2007 s. 194Norrköpings tingsrätts dom den 7 december 2006 i mål B 2812-06 ochGöta hovrätts, avd 1, dom den 26 april 2007 i mål B 3383-06Två personer träffade på en tredje person på en bro. De tre hade tidigare underkvällen varit i handgemäng med varandra. Samtliga var mer eller mindreberusade. Gärningsmännen misshandlade offret och kastade sedan denne överräcket och ned i vattnet, ett fall om ca nio meter. Offret avled till följd avdrunkning. - Annan påföljd än ett mycket långt fängelsestraff kunde intekomma ifråga.GärningsmanGärningsman 1 - 19-årig man som var obekant med offret.Gärningsman 2 - 20-årig man som var obekant med offret.InställningGärningsman 1 erkände att han berövat offret livet men bestred ansvar förmord eftersom han inte hade uppsåt därtill. Han erkände misshandel ochvållande till annans död.Gärningsman 2 erkände att han berövat offret livet men bestred ansvar förmord eftersom han inte hade uppsåt därtill. Han förnekade misshandel menerkände vållande till annans död.GärningViss osämja och handgemäng hade förekommit mellan offret och gärningsmännensamt deras kompisar tidigare under kvällen. Offret var kraftigt berusadvid gärningen. Även de båda gärningsmännen, som var kamrater sedanlänge, hade under kvällen druckit alkohol. Gärningsmännen och offret träffadevarandra på en bro där offret misshandlades och senare slängdes över räcketoch ned i vattnet. Fallet var ca nio meter. Offret avled på grund av drunkning.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann bl. a. med hänsyn till gärningsmännens uppgifter visat att deberövat offret livet. Vidare var utrett att de båda vid tillfället insett att detfanns en avsevärd risk för att offret skulle avlida tillföljd av fallet mot vattenytanoch genom att därefter hamna i vattnet. Det ansågs dock inte visat att devid gärningstillfället var likgiltiga till om offret skulle överleva eller inte.PåföljdsfråganInte av intresse här med hänsyn till att gärningen inte bedömdes som mord.DomslutGrov misshandel och grovt vållande till annans död. Fängelse fem år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten fann i likhet med tingsrätten att sannolikheten varit mycket hög föratt offret skulle avlida till följd av fallet från bron och den följande vistelsen i

11vattnet samt att de båda gärningsmännen, när de lyfte offret över räcket, insågatt det fanns en avsevärd risk för att offret till följd av deras handlande skulleavlida. Tingsrätten fann också efter ett resonemang att de varit likgiltiga införvad som kunde bli följden av deras handlande. Gärningen kunde inte ansesmindre grov.PåföljdsfråganAnnan påföljd än ett mycket långt fängelsestraff kunde inte komma ifråga.Med beaktande av 29 kap 7 § brottsbalken bestämdes påföljden till fängelse isex år.DomslutMord. Fängelse i sex år.Domen har vunnit laga kraft.

12Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 29 januari 2007 i mål B 6619-06 och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 4 april 2007 imål B 1481-07En kvinna bestämde sig för att separera från sin man efter drygt 30 års äktenskap.Hon lämnade hemmet och bodde därefter i ett antal lägenheter för attinte mannen skulle hitta henne. Mannen letade efter henne bl. a. på arbetsplatsenoch hemma hos väninnor till kvinnan. Den aktuella dagen hade hanhyrt en bil, delvis maskerat sig, och stod och väntade utanför hennes arbete.När kvinnan körde hem följde han efter till en parkering i närheten av hennesbostad. Mannen tog fram ett gevär, laddade det med fem patroner samt skötdärefter kvinnan på nära håll med ett skott i axeln och ett dödande skott ibröstet. Han vände därefter vapnet mot sig själv och sköt sig i bröstet medlivshotande skador som följd. - Vid en samlad bedömning av omständigheternafann både tings- och hovrätten att brottet inte var hänförligt till de allvarligastefallen av mord.Gärningsman57-årig man som var gift med offret sedan drygt 30 år.InställningMannen erkände att han bragt sin hustru om livet men bestred ansvar förmord då han inte haft uppsåt att skada eller döda henne. Han medgav ansvarför grovt vållande till annans död.GärningKvinnan hade kort tid innan gärningen lämnat in ansökan om äktenskapsskillnadoch flyttat ut ur makarnas gemensamma bostad. Hon flyttade först till sinsons lägenhet men hyrde därefter en annan lägenhet eftersom hon misstänkteatt mannen hittat henne. Mannen hade dagen innan gärningen hyrt en bil somkvinnan inte kände igen. Han maskerade sig med keps och solglasögon. Bilenkörde han till hennes arbetsplats i avsikt att komma i kontakt med henne.Han väntade i flera timmar till dess hon körde från arbetet och följde sedanefter till en parkeringsplats i närheten av hennes bostad. Han parkerade närahennes bil, tog fram geväret och laddade det med fem patroner. Han skötdärefter två skott mot kvinnan. Ett skott träffade i axeln när hon var kvar ibilen och det andra, dödande, skottet avlossades från mycket nära håll ochträffade i bröstet då hon lämnat bilen. Mannen riktade därefter vapnet motsig själv och sköt sig i bröstet med livshotande skador som följd.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann utrett att mannen orsakat sin hustrus död genom att skjutahenne med ett kulgevär. Genom den tekniska och muntliga bevisningen vardet utrett att direkt uppsåt att döda förelegat eftersom han på kort avståndskjutit med vapen mot kvinnans bröst. I fråga om rubricering fann tingsrättenatt det inte fanns några förmildrande omständigheter. Dödandet kunde inteanses ha varit resultat av något infall utan mannen hade snarare redan dagenföre eller i vart fall flera timmar före gärningen bestämt sig för att döda kvinnansom var närstående och vid tillfället helt skyddslös.

13PåföljdsfråganVid en samlad bedömning fann tingsrätten att händelseförloppet var relativtsnabbt även om offret sannolikt hann uppfatta vad som höll på att hända innanhon träffades av det andra dödande skottet. Mannen hade vid brottetutvecklat ett akut kristillstånd – svår emotionell krisreaktion – som kulminationav några veckors ökande oro, rastlöshet, bristande koncentration och dåligsömn med återkommande självmordstankar efter det att hustrun lämnathonom och hållit sig undan. Detta tillstånd saknade sannolikt inte betydelseför händelseförloppet under vilket han också försökte att ta sitt eget liv. Brottetkunde sammantaget inte vara präglat av sådan hänsynslöshet att påföljdenborde bestämmas till livstids fängelse.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganDet var utrett att mannen berövat kvinnan livet genom att skjuta henne i armenoch bröstet. Hovrätten fann genom en mängd omständigheter även utrettatt manen hade direkt uppsåt att döda offret. I rubriceringsfrågan beaktadehovrätten att gärningen föregåtts av planering och att han med ett livsfarligtvapen sökt upp och skjutit offret när hon befann sig i en mycket trängdsituation, att händelseförloppet inte var helt kortvarigt, att offret måste hakänt dödsångest, att mannen haft tid för besinning och att gärningen inte föregåttsav provokation.PåföljdsfråganValet mellan fängelse tio år eller på livstid ska enligt hovrätten grundas på ensamlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständighetersom tidigare särskilt lyfts fram i praxis som försvårande är att gärningen varitoprovocerad, att offret har befunnit sig i en utsatt eller skyddslös situation, attoffret varit närstående och att händelseförloppet inte varit kortvarigt. Hovrättenhänvisade därefter till NJA 2007 s. 194 och poängterade att det av domeninte framgår vilka särskilda omständigheter som kännetecknar de allvarligastefallen. – Hovrätten ansåg att det finns en rad omständigheter som gjorde attdet fanns anledning att se allvarligt på brottet. Det var riktat mot en närståendemed direkt uppsåt att döda. Gärningen var oprovocerad. Motivet varoffrets önskan om äktenskapsskillnad. Gärningen hade föregåtts av att hanunder en tid förföljt henne på ett sätt som gjort henne så rädd att hon bl. a.upprepade gånger bytt bostad och telefonnummer. Vid gärningen hade honbefunnit sig i en skyddslös ställning inklämd mellan de parkerade bilarna ochutan flyktmöjlighet på grund av den öppnade bildörren. Det dödande skottethade föregåtts av att hon fått sin axel söndertrasad och armen obrukbar. Gärningenvar inte helt kortvarigt och det fanns utrymme för besinning hos mannensamtidigt som offret måste ha känt dödsångest. Gärningen begicks inte ihastigt mod utan föregicks av planering. – Hovrätten konstaterade att det itidigare praxis vid straffmätningen vid mord som stöd för ett livstidsstraffåberopats inslag av särskild grymhet eller förslagenhet, att dödandet varit avsettatt främja eller dölja annan brottslighet och att det handlat om flerfaldigbrottslighet. Även faktorer kring gärningsmannens person har åberopats. Ingenav dessa omständigheter är aktuella i förevarande fall. Vid en samlad be-

14dömning fann hovrätten att brottet inte är hänförligt till de allvarligaste fallenav mord.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens domslut.Domen har vunnit laga kraft.

15Sollentuna tingsrätts dom den 5 februari 2007 i mål B 3781-06 ochSvea hovrätts, avd 9, dom den 19 april 2007 i mål B 1259-07En kvinna anlade brand i lägenhet, som de var på väg att flytta från, i avsiktatt beröva sambon livet. Mannen fick omfattande brännskador på i stort setthela kroppen och avled efter två dagars sjukhusvård. – Med hänsyn till gärningarnasallvarlighet bestämdes påföljden till fängelse 14 år.Gärningsman43-årig kvinna som var sammanboende med offret sedan ca tio månader.Missbruksproblem förekom i förhållandet.InställningDen misstänkte förnekade gärningen.GärningFörhållandet mellan kvinnan och offret var stormigt. Offret var alkoholist ochhade tidigare dömts vid ett par tillfällen för misshandel av sambon. Gärningsmannenhar hällt brännbar vätska på/invid offret och i den lägenhet därde befann sig. Vätskan hade därefter antänts. Offret avled efter två dagarsvård på sjukhus. Han hade multiorgansvikt efter brännskador av andra gradenpå 90 procent av kroppsytan.Tingsrättens bedömningSkuldfråganDet ansågs utrett att gärningsmannen sprutat eller hällt brännbar vätska pågolvet i hallen och badrummet (primärbrandhärdar)och sedan tänt på vätskan.Det var däremot inte styrkt att brännbar vätska sprutats eller hällts påoffret. Gärningsmannen ansågs dock genom sitt agerande varit likgiltig för attoffret skulle avlida.I rubriceringsfrågan beaktades att det inte visats att gärningen föregåtts avplanering, att kvinnan hade svårigheter att hantera komplexa situationer ivardagen, att offret haft svår dödsångest och lidit stort samt att gärningenriktades mot en närstående.PåföljdsfråganMed hänsyn till gärningarnas art och straffvärde kunde annan påföljd än fängelseinte komma ifråga. Tingsrätten beaktade vid straffmätningen att det intevar visat att gärningarna föregicks av planering och att kvinnan uppvisadepsykologiska särdrag.DomslutMord och grov mordbrand. Med tillämpning av 26 kap 2 § andra stycketbrottsbalken bestämdes påföljden till fängelse 14 år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten fann styrkt att gärningsmannen anlagt eld i lägenheten och attdenna orsakat offrets död samt att lägenheten totalförstördes. Hovrätten ansågatt gärningsmannen måste ha insett riskerna för dessa följder. Eftersom

16hon ändå agerat på detta sätt har hon varit likgiltig för de inträffade effekterna.PåföljdsfråganMot bakgrund av omständigheterna i målet och allvaret i de båda gärningarnafanns det enligt hovrätten inte skäl att sätta ned det av tingsrätten utdömdafängelsestraffet.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har vunnit laga kraft.

17Göteborgs tingsrätt, avd 12, dom den 13 februari 2007 i mål B 5955-06 och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 27 april 2007 imål B 1577-07Fyra personer drack alkohol tillsammans. Av någon anledning uppstod ovänskapsom medförde att en person tog en yxa som han slog upprepade gånger ihuvudet på offret som befann sig sittande i en soffa. Tre av dessa hugg varvart och ett för sig dödande då de orsakade omfattande brott på skallen ochhjärnskador. Förutom dessa tre skador fanns ytterligare hugg- och skärsår ihuvudet och på höger armbåge samt sticksår i vänstra låret m.m. Tingsrättenbestämde påföljden till fängelse på livstid medan hovrätten inte ansåg attbrottet kunde anses som hänförligt till de allvarligaste fallen av mord.GärningsmanMisstänkt 1 – 49-årig man som var bekant med offret genom sitt alkoholmissbruk.Misstänkt 2 – 54-årig man som var bekant med offret genom sitt alkoholmissbruk.InställningDe båda misstänkta förnekade gärningen.GärningOffret var alkoholist. Även de båda misstänkta är alkoholister. De inblandadevar berusade vid gärningstillfället. Irritation uppstod (eventuellt på grund aven gammal skuld). Misstänkt 1 utdelade flera hugg i offrets huvud med enyxa. Tre av dessa hugg var vart och ett för sig varit dödande då de orsakadeomfattande brott på skallen och hjärnskador. Förutom dessa tre skador fannsdet ytterligare hugg- och skärsår i huvudet, på höger armbåge, sticksår i vänstralåret m.m.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann styrkt att misstänkt 1 uppsåtligen berövad offret livet. Varkentekniska eller rättsmedicinska utredningen uteslöt att det endast varitfråga om en gärningsman. Gärningen begicks mot en kraftigt påverkad personsom inte kunde eller hann försvara sig. Inget framkom som gjorde att gärningenskulle bedömas som mindre allvarlig. Misstänkt 1 dömdes för mord. Detansågs dock inte styrkt att misstänkt 2 deltagit i gärningen på sätt som påståtts.PåföljdsfråganMed hänsyn till att yxa användes som tillhygge och att förloppet inte kan havarit endast kortvarigt framstod gärningen enligt tingsrätten som så rå ochhänsynslös att påföljden borde vara fängelse på livstid. I samma försvåranderiktning talade att offret befann sig i en utsatt situation, att han inte hunnitförsvara sig samt att angreppet såvitt framkommit inte föregåtts av någonprovokation från hans sida. Angreppet var plötsligt och omedelbart livsfarligt.Mordet var av sådan kvalificerad beskaffenhet att påföljden enligt tingsrättenskulle bestämmas till fängelse på livstid.Domslut(GM 1)Mord m.m. Fängelse på livstid.

18Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganEn samlad bedömning omständigheterna ledde fram till att hovrätten deladetingsrättens bedömning. Med hänsyn till det omfattande våld som riktats motdet berusade och försvarslösa offret kunde gärningen inte bedömas som mindreallvarlig.PåföljdsfråganValet mellan fängelse i tio år eller på livstid måste enligt hovrätten grundas påen samlad bedömning av omständigheterna i det särskilda fallet. Hovrättenhänvisade till NJA 2007 s. 194 och anförde att det av den domen inte framgårvilka särskilda omständigheter som kännetecknar de allvarligaste fallen. I tidigarepraxis har som huvudfaktorer vid straffmätningen åberopats inslag avsärskild grymhet eller förslagenhet, att dödandet varit avsett att främja ellerdölja annan brottslighet och att det handlat om flerfaldig brottslighet. I nuaktuellt ärende gav utredningen enligt hovrätten vid handen att gärningsmanneni ett tillstånd av påtaglig alkoholberusning visserligen använt ett kraftigtövervåld mot ett skyddslöst offer, men att händelseförloppet från det att slagenutdelades till dess offret förlorade medvetandet måste ha gått tämligensnabbt. Vid en avvägning av omständigheterna fann hovrätten att brottet intekunde anses som hänförligt till de allvarligaste fallen av mord.DomslutMord m.m. Fängelse elva år.Domen har vunnit laga kraft.

19Solna tingsrätts dom den 27 februari 2007 i mål B 2741-07 och Sveahovrätts, avd 9, dom den 26 april 2007 i mål B 1723-07En man misstänkte att han drogats av den som han bodde inneboende hos.Han bestämde sig för att inte bo kvar och krävde tillbaka pengar för hyra somhan erlagt. När han inte fick det bestämde han sig för att använda våld för attfå pengarna. Han misshandlade offret svårt genom kraftigt trubbigt våld motskallen. Han band därefter offret. Repet löpte runt halsen till ryggen där händernavar ihopbundna med fötterna. En strumpa stoppades i offrets mun mentogs ut när han lämnade lägenheten. Efter gärningen stal han offrets bankomatkortoch kod och försökte under flera dagar att göra uttag på kortet. Offrethittades död efter tio dagar. – Gärningsmannen planerade och utfördegärningen med stor brutalitet och grymhet. Han övergav offret, som då kanskefortfarande levde, utan möjlighet att få hjälp. Efter gärningen försökte hankomma åt offrets pengar och han gjorde inte något för att denne skulle kommaunder vård. Påföljden bestämdes till livstids fängelse.Gärningsman26-årig man som var inneboende hos offret.InställningDen misstänkte erkände att han misshandlat offret och orsakat dennes dödmen förnekade mord eftersom han inte hade uppsåt att beröva annan livet.GärningDen misstänkte var inneboende hos offret. Han uppgav att han upptäckte attoffret var homosexuell och narkotikamissbrukare. En dag misstänkte han attoffret försökte droga honom varför han inte ville bo kvar. Han begärde att fåtillbaka vad han betalat i hyra. När han inte fick tillbaka några pengar bestämdehan sig för att använda våld för att få det. Han slog och möjligen ävensparkade offret i huvudet. Han band därefter offret som då troligen var medvetslös.Repet löpte runt halsen till ryggen där händerna var ihopbundna medfötterna. En strumpa stoppades i offrets mun men togs ut när han lämnadelägenheten. Efter gärningen stal han offrets bankomatkort och kod och försökteunder flera dagar att göra uttag på kortet. Avsikten var att återkommaoch befria offret när han fått tillbaka sina pengar men så skedde inte. Offret,som hittades efter tio dagar, uppvisade flera skallskador med framförallt brottpå skallbasen som uppkommit genom direkt kraftig inverkan av trubbigt våld.Döden orsakades av skallskadorna.Tingsrättens bedömningSkuldfråganGenom den misstänktes egna uppgifter och den tekniska bevisningen fanntingsrätten ställt utom rimligt tvivel att den misstänkte berövat offret livetgenom att tillfoga denne skallskador.PåföljdsfråganVid straffmätningen beaktades det som försvårande omständigheter att gärningsmannenplanerat att använda våld mot offret och att han genomfördesina planer med stor brutalitet och grymhet samt att han slutligen övergavoffret, som då kanske fortfarande levde, utan möjlighet att få hjälp. Tingsrättenansåg också att det var försvårande att gärningsmannen efter gärningenförsökte komma åt offrets pengar och att han inte gjorde något för att denne

20skulle komma under vård. Några förmildrande omständigheter framkom inte.Påföljden skulle därför enligt tingsrätten bestämmas till livstids fängelse.DomslutMord. Fängelse på livstid.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning i fråga om skuld och rubricering.PåföljdsfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning. Av de skäl tingsrätten angivit fannhovrätten att mordet var av mycket allvarlig art och att därför fängelse pålivstid skulle därför följa på brottet.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har vunnit laga kraft.

21Vänersborgs tingsrätts dom den 4 april 2007 i mål B 327-07 och Hovrättensför Västra Sverige, avd 3, dom den 1 juni 2007 i mål B 2292-07En man dödade sin hustru i det gemensamma hemmet genom tre knivhugg,varav ett dödande hugg träffade i levern. Båda parter var missbrukare och devar vid tidpunkten för gärningen inne i en missbruksperiod. Mannen hadetidigare dömts för misshandel av hustrun vid ett flertal tillfällen. – Gärningenansågs inte tillräckligt allvarlig för att hänföras till de fall där påföljden skarendera ett livstidsstraff.Gärningsman48-årig make till offret. Både gärningsmannen och offret hade alkoholproblemoch var vid tidpunkten för gärningen inne i en missbruksperiod. Mannen hadetidigare dömts vid flera tillfällen för misshandel av hustrun.InställningMannen kunde varken erkänna eller förneka gärningen eftersom han på grundav berusning inte mindes händelsen.GärningGärningsmannen var tidigare under dagen på sjukhus på grund av ett fall.Offret ringde upp sjukhuset och bad läkaren behålla mannen för avgiftning.Läkaren berättade detta för mannen. När gärningsmannen senare under dagenkom hem var han förargad över att offret ringt sjukhuset. Senare samma kvällringde offret upp polisens länskommunikationscentral och uppgav att hennesman var galen. Under telefonsamtalet högg mannen offret tre gånger medkniv. Offret avled av ett knivhugg i levern.Tingsrättens bedömningSkuldfråganDen misstänkte erkände gärningen för en granne omedelbart efter händelsenoch offret pekade ut maken som gärningsman dels för LKC-operatören, delsinför en granne som kom in i lägenheten innan offret avled. Gärningen hadeinte föregåtts av någon omedelbar provokation. Tingsrätten noterade att treknivhugg riktats mot vitala delar av offrets kropp och att döden föregåtts avdödsångest. Gärningen var därför enligt tingsrätten att bedöma som mord.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade inledningsvis till NJA 2007 s. 194 och konstaterade attenbart det att gärningen begåtts med kniv mot en skyddslös närstående i henneshem inte motiverade ett livstidsstraff. Vid en samlad bedömning av omständigheternaborde påföljden enligt tingsrätten bestämmas till ett tidsbestämtstraff.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen överklagades.

22Hovrättens bedömningSkuldfråganPå de av tingsrätten anförda skälen skulle gärningen enligt hovrätten rubricerassom mord.PåföljdsfråganValet mellan de aktuella straffalternativen grundas på en samlad bedömningav omständigheterna i det enskilda fallet. Högsta domstolen har sagt att, vidstraffmätningen för mord, livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligaste fallen,men vilka särskilda omständigheter som kännetecknar sådana fall har inteangetts och domen ger därför ingen nämnvärd ledning vid straffbenämningen.Hovrätten konstaterade att den nu aktuella gärningen hade förövats av enfysiskt överlägsen person mot en skyddslös närstående, att den ägt rum i parternasgemensamma bostad, att våldet utgjorts av tre hugg mot vitala delar avoffrets kropp samt, såvitt framgått, var kulmen på ett antal misshandelsbrottgentemot offret. Utredningen visade också att offret hade dödsångest och attgärningen inte var särskilt kortvarig.Trots ovanstående mycket försvårande omständigheter var dock inte gärningenenligt hovrätten tillräckligt allvarlig för att hänföras till de fall där påföljdenskulle rendera ett livstidsstraff.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens domslut.Domen har vunnit laga kraft.

23Södertörns tingsrätts dom den 5 april 2007 i mål B 679-07 och Sveahovrätts, avd 8, dom den 14 juni 2007 i mål B 3347-07Gärningsmannen sökte upp offret med anledning av att denne skulle ha utsattsgärningsmannens hustru för våldtäkt samt därefter utsatt familjen för hotpå grund av den gjorda polisanmälan. Det blev bråk och gärningsmannenhögg offret flera gånger med en kniv och skar därigenom av halspulsådern.Offret utsattes även för omfattande våld med en hammare mot huvudet vilketbl. a. medförde att pannbenet krossades. - Med hänsyn till det psykiskatillstånd som gärningsmannen befann sig i vid tiden för gärningen, att våldetvarit snabbt övergående och inte präglats av alltför stor grymhet bestämdespåföljden till fängelse tio år.Gärningsman24-årig man som sedan ett par månader tillbaka var bekant med offret ochumgicks flitigt med denne. Mannen försökte ta sitt liv på häktet.InställningDen misstänkte bestred ansvar för mord under åberopande av nödvärn ellernödvärnsexcess.GärningDen misstänkte gjorde gällande att offret innan den aktuella händelsen våldtagithans fru och riktat hot mot hans familj i anledning av den polisanmälansom våldtäkten föranledde. Han sökte upp offret för att enligt egen uppgifttala denne tillrätta. Han tog med sig en kniv. När gärningsmannen träffade påoffret i ett trapphus tog offret ett struptag på gärningsmannen och attackeradehonom med en hammare. Gärningsmannen lyckades dock avväpna offretoch tog själv hammaren och slog offret upprepade gånger i huvudet med bl.a. krosskador som följd. Ett flertal knivstick utdelades. Det dödande sticketutdelades när offret låg på golvet. Offrets halspulsåder skars av.Tingsrättens bedömningSkuldfråganGenom mannens egna uppgifter och övriga bevisningen var det enligt tingsrättenutrett att gärningsmannen tilldelat offret flera knivhugg och slag meden hammare samt att offret berövats livet genom att halspulsådern skars av.Tingsrätten ansåg vidare med hänsyn till det kraftiga våldet och placeringenav knivhugget uppenbart att gärningsmannen hade uppsåt att beröva offretlivet.Med hänsyn bl. a. till avsikten med besöket och med beaktande av gärningsmannensegen avsaknad av skador samt till det stora antal slag som gärningsmannenutdelade fann tingsrätten att det inte hade förelegat någon nödvärnssituation.Tingsrätten fann inte heller att situationen var sådan att han svårligenkunnat besinna sig.När det gällde rubriceringen beaktade tingsrätten att gärningen i viss mån varplanerad och att våldet som utdelats var kraftigt och riktat mot vitala delarsamt att det dödande sticket utdelats när offret låg skyddslös på golvet. Trotsmisstanken om tidigare övergrepp mot mannens hustru ansåg tingsrätten attgärningen sammantaget inte skulle betraktas som mindre grov.

24PåföljdsfråganMed hänsyn till det psykiska tillstånd som gärningsmannen befann sig i vidtiden för gärningen på grund av hustruns självmordsförsök och de händelsersom föregick det samt då gärningen, även om det var fråga om kraftigt våld,var snabbt övergående och inte präglad av alltför stor grymhet bestämdetingsrätten påföljden till fängelse i tio år.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganVad som förekom i hovrätten gav enligt hovrätten inte anledning att frångåtingsrättens bedömning i skuld- och rubriceringsfrågan.PåföljdsfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning i fråga om den valda påföljden.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har vunnit laga kraft.

25Halmstads tingsrätts dom den 13 april 2007 i mål B 2384-06 och Hovrättensför Västra Sverige, avd 1, dom den 19 juni 2007 i mål B 2291-07En kvinna hade under lång tid varit utsatt för såväl fysiskt våld som allvarligpsykisk och social press av sin make vilket förvärrades under den sista tidenföre gärningen. Den aktuella dagen var mannen berusad och hotade attdöda henne vid flera tillfällen. När mannen somnat hämtade kvinnan tvåknivar från köket, gav sig upp i sängen och högg mannen ett stort antalgånger över hela kroppen. Offret hade 64 stick- och huggskador. - Omständigheternakring brottet ansågs inte sådana att de motiverade fängelsepå livstid.Gärningsman36-årig kvinna som var gift med offret.InställningDen misstänkte vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar iförsta hand på grund av att hon inte hade uppsåt att beröva mannen livet ochi andra hand på grund av att hon handlade i nödvärn.GärningMannen utsatte sin hustru för fysisk och psykisk misshandel under längre tid.Den aktuella dagen var mannen onykter och kvinnan bad en granne kommapå besök för att mannen skulle hålla sig lugn. Han hotade ändå med att slåsönder saker och slog omkring sig med en hammare m.m. Hans beteende leddetill att man kontaktade grannens son som kom dit och försökte få med sigmannen till psyket, dock utan att lyckas. Senare på kvällen blev kvinnan ensammed mannen och han hotade då vid upprepade tillfällen bl. a. att hanskulle döda henne. Hon var rädd att han skulle skada barnen. Mannen uttaladeatt han hade mycket att rätta till och att han inte kunde svara för om honvar i livet efter natten. Så småningom gick mannen och lade sig och somnade.Kvinnan hämtade då två knivar från köket, gick upp i sängen och högg honomi halsen. Mannen vaknade och försökte ta sig upp men hon fortsatte att hugga.Avvärjningsskador som fanns på mannens händer och underarmar tyddepå ett våldsamt motvärn. Det fanns också blod på golv, gardiner och väggarsom tydde på tumult. Offret hade 64 skär- och sticksår mot bröst, bål, ansikte,armar, hals och ben. Det var fråga om ett utdraget händelseförlopp.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten ansåg att i vart fall likgiltighetsuppsåt förelåg. Det var enligt tingsrätteninte fråga om en nödvärnssituation. Gärningens beskaffenhet samt attden begåtts mot närstående talade för mord. Tingsrätten ansåg emellertid attdet förhållandet att gärningen inte föregåtts av någon särskild planering ochdå kvinnan under lång tid varit utsatt för fysisk och inte minst allvarlig psykiskmisshandel som eskalerat den närmaste tiden före gärningen och kulmineratpå brottsdagen, att gärningen borde rubriceras som dråp.PåföljdsfråganDen svåra press som kvinnan levt under påverkade enligt tingsrätten påtagligtstraffvärdet av gärningen. Tingsrätten ansåg dock inte att skäl förelåg att gåunder straffminimum för dråp.

26DomslutDråp. Fängelse sex år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten fann i likhet med tingsrätten att kvinnan agerat på det sätt åklagarenpåstått och att hon hade uppsåt att döda mannen. Hovrätten fann inte attdet varit fråga om en nödvärnssituation. Det ansågs således klarlagt att kvinnangjort sig skyldig till ett uppsåtligt dödande med användande av kniv moten skyddslös närstående i den gemensamma bostaden, att förloppet inte varkortvarigt och att mannen upplevde dödsångest och annat lidande. Någonbeaktansvärd provokation hade inte förelegat när gärningen utfördes. Dessaomständigheter talade enligt hovrätten för att rubriceringen skulle vara mord.I hovrätten hördes läkaren som var ansvarig för den rättspsykiatriska undersökningen.Han hördes om kvinnans långvariga psykiska stresstillstånd och atthon i gärningsögonblicket befunnit sig i ett psykiskt undantagstillstånd medstark nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Den omständighetenansåg dock hovrätten inte tillräcklig för att bedöma gärningen som mindregrov. Gärningen bedömdes därför som mord.PåföljdsfråganOmständigheterna kring brottet var enligt hovrätten inte sådana att de motiveradefängelse på livstid.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen har vunnit laga kraft.

27Östersunds tingsrätts dom den 19 april 2007 i mål B 2347-06 ochHovrättens för Nedre Norrland, rotel 3, dom den 20 juni 2007Gärningsmannen gick in i sitt kök där offret befann sig med gärningsmannensfru. Gärningsmannen utdelade ett kraftigt slag med gevärskolven mot offretshuvud med omfattande krosskador som följd. Därefter följde ett tumult innefattandeytterligare minst ett slag mot offrets huvud med geväret, varefteroffret sköts med ett närskott i ansiktet. - Rätten hänvisade till NJA 2007 s.194 och fann vid en sammantagen bedömning att mordet hade ett straffvärdeom tio år.Gärningsman36-årig man som var bekant med offret genom att offret hyrde en del av ettäldre boningshus på den gård där gärningsmannen, dennes hustru och tvådöttrar bodde. Äktenskapet var ansträngt och mannen misstänkte att offrethade en affär med hans hustru. Enligt kvinnan hade hon och offret endast enkamratrelation. Såväl offer som gärningsman missbrukade narkotika.InställningDen misstänkte vitsordade att han avlossat det dödande skottet men bestredansvar för mord/dråp då han saknade uppsåt. Han uppgav att han hade tagitmed sig geväret för att skydda sig mot offrets hund. Anledningen till att hanavlossade vapnet var för att tömma det och därmed förhindra att det skullekomma att användas mot honom själv.GärningGärningsmannen var svartsjuk och misstänkte att offret hade ett förhållandemed hans hustru. När han gick in i huset hade han med sig ett gevär som hantidigare placerat ut under entrén till huset. Gärningsmannen utdelade ett slagmed gevärsstocken mot offrets huvud med allvarliga krosskador som följd.Skadorna kunde enligt rättsläkaren i sig ha varit livsfarliga. Tumult uppstoddärefter. Ytterligare, i vart fall ett, slag utdelas med geväret mot offrets huvud.Döden orsakades av ett skott i huvudet från ca 1-1,5 meters håll.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann att det inte fanns något som tydde på att skottet avlossats avmisstag. Gärningsmannens agerande innan och vid gärningen visade enligttingsrätten att han haft avsikt att döda. Gärningsmannen hade framställt ensprängladdning som han placerat vid offrets bostad. Han hade placerat utvapen och ammunition i närheten av bostaden. Han hade köpt en kniv ochskrivit lappar om att han skulle ”klippa” offret. Vid gärningen utsatte han förstoffret för en allvarlig misshandel. Han osäkrade sedan vapnet och sköt motoffrets huvud. Efter gärningen berättade han att avsikten varit att döda offretoch han visade ingen ånger över vad som hänt. Han hade också enligt tingsrättenmotiv till gärningen i det faktum att han misstänkte att offret hade någonform av förhållande till hans hustru. På grund av ovanstående och att offretutsatts för dödsångest och lidande samt att gärningen föregåtts av planering,ansåg tingsrätten att gärningen skulle bedömas som mord.PåföljdsfråganTingsrätten konstaterade att praxis, vid valet mellan tidsbestämt straff ochlivstidsstraff, har grundats på en samlad bild av omständigheterna i varje sär-

28skilt fall. Tingsrätten hänvisade därefter till NJA 2007 s. 194 och fann vid ensammantagen bedömning att mordet hade ett straffvärde om tio år.DomslutMord m.m.. Fängelse tio år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning att det inte fanns något som tyddepå att skottet avlossats av misstag. Hovrätten ansåg att gärningsmannens fyndav föremål som enligt hans synpunkt tydde på sexuella aktiviteter framstodsom ett utlösande motiv. Gärningsmannens beskrivning att offret skulle ha”tjurrusat” mot honom motsades enligt hovrätten av vittnesuppgifter och avden tekniska utredningen. Hovrätten ansåg istället att utredningen visade attdet allvarligt skadade offret i skottögonblicket befunnit sig i en stillaståendeeller stapplande situation. Enligt hovrätten hade gärningsmannen ett direktuppsåt att döda offret.PåföljdsfråganAnledning saknades enligt hovrätten att ändra den av tingsrätten bestämdafängelsepåföljden.DomslutHovrätten fastställde den överklagade domen.Domen har vunnit laga kraft.

29Kalmar tingsrätts dom den 27 april 2007 i mål B 3859-06 och Götahovrätts, avd 3, dom den 9 juli 2007 i mål B 1297-07Offret, en lätt handikappad 65-årig kvinna, kvävdes sannolikt först tillmedvetslöshet och höggs därefter till döds med 21 knivhugg. – Domstolarnahänvisade inledningsvis till NJA 2007 s. 194 och fann vidare att ingenplanering var styrkt, att det mesta tydde på att gärningen begåtts i hastigtmod och under inflytande av stark aggression, att offret troligen varit medvetslösnär knivhuggen utdelades, att offrets lidande inte medvetet hadeförlängts samt till att gärningsmannen handlande inte heller i övrigt varpräglat av sådan råhet och grymhet att påföljden av det skälet skulle bestämmastill fängelse på livstid.Gärningsman30-årig man. Han hade en sexuell relation till det 65-åriga offret. Gärningsmannenoch offret hade känt varandra under ca ett års tid.InställningDen misstänkte förnekade gärningen.GärningOffret befann sig i en utsatt situation, naken i sin säng i bostaden. Hon kvävdesinledningsvis genom tryck över mun och näsa troligen med en kudde.Gärningsmannen utdelade därefter med kniv ett stort antal hugg (22 stickskadoroch en ytlig skärskada) medan hon fortfarande levde men troligen varmedvetslös. Hon avled på grund av blodförlust.Tingsrättens bedömningSkuldfråganGärningsmannens ändrade flera gånger sina uppgifter om vad han haft för sigunder den aktuella tiden och han kom enligt tingsrätten med långsökta förklaringardärtill. Hans beteende under förundersökningen och under rättegångenvisade enligt tingsrätten starka tecken på att han i efterhand konstrueradeinvändningar av olika slag. Gärningsmannens uppgifter om annan tänkbargärningsman ansåg tingsrätten vederlagda. Gärningsmannen hade lämnatDNA-spår i offrets lägenhet bl. a. på lakan, i ett par jeans som låg i soppåseupphittad nära offrets bostad samt fingeravtryck på en soppåse. Gärningsmannenhade vidare rivmärken på sin kropp som enligt tingsrätten talade medsynnerlig styrka för att han var rätt gärningsman. Tingsrätten bedömde gärningensom mord med hänvisning till NJA 1989 s. 97 och NJA 1994 s.310.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade inledningsvis till NJA 2007 s. 194 och beaktade vidpåföljdsbestämningen att offret var en skyddslös och till gärningsmannen närståendeperson. Tingsrätten beaktade vidare att offret angreps i sitt eget hemsamt att hon var vid medvetande och kämpade för sitt liv. Tingsrätten beaktadeäven att ingen planering hade föregått gärningen utan att den företeddetecken på oöverlagd besinningslöshet. Vid en samlad bedömning fann tingsrättenatt påföljden kunde stanna vid fängelse i tio år.DomslutMord. Fängelse tio år.

30Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten delade i huvudsak tingsrättens bedömning. Enligt hovrätten måstedödsorsaken ha varit en kombination av kvävning och ett flertal knivstick iöverkroppen.PåföljdsfråganHovrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och beaktade att ingen planeringvar styrkt, att det mesta tydde på att gärningen begåtts i hastigt mod och underinflytande av stark aggression, att offret troligen varit medvetslös närknivhuggen utdelades och att offrets lidande inte medvetet hade förlängts.Hovrätten fann inte heller i övrigt att gärningsmannens handlande präglats avsådan råhet och grymhet, utöver den hänsynslöshet som alltid föreligger vidett uppsåtligt dödande som är att bedöma som mord, att påföljden av detskälet skulle bestämmas till fängelse på livstid.Vid en samlad bedömning fann hovrätten, särskilt med beaktande av Högstadomstolens dom, att omständigheterna inte var sådana att påföljden skullebestämmas till fängelse på livstid.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens domslut.Domen har vunnit laga kraft.

31Uppsala tingsrätts dom den 2 maj 2007 i mål B 132-07Tre män träffades och drack alkohol på en campingplats. Av någon anledningblev de ovänner och offret förmåddes på något sätt att lämna ifrån sig bankkortmed tillhörande kod. Offret misshandlades till döds genom kraftigt yttrevåld mot bröstkorgen. Även andra skador fanns på offret. Dödsförloppet varutdraget och pågick under flera timmar. - Även om det fanns försvårandeomständigheter ansågs brottet inte vara att hänföra till de allvarligaste fallenav mord.GärningsmanTvå 43-åriga män som var bekanta med det 70-åriga offret sedan i vart falldrygt ett år. De träffades och drack bl. a. öl och whiskey tillsammans denaktuella kvällen.InställningDe misstänkta förnekade gärningen.GärningOffret dödades genom kraftigt yttre våld mot bröstkorgen (brott på bröstbenet,som var intryckt 1-1,5 cm, och brott på flertalet revben). Det fanns ävenskador på tarmkexet, levern m.m.Tingsrättens bedömningSkuldfråganSammantaget fann tingsrätten styrkt att gärningsmännen tillsammans och isamförstånd misshandlat offret så allvarligt att han avlidit. Det var enligttingsrätten utrett att gärningsmännen riktat kraftigt våld mot offrets bröstkorgnär denne legat på rygg. I nyktert tillstånd måste de enligt tingsrätten ha insettatt det fanns en avsevärd risk för att de skador som offret tillfogades skullekunna leda till dennes död. Gärningsmännen försökte inte skaffa hjälp, vilkethade kunnat rädda offrets liv. Gärningsmännen ansågs av tingsrätten att havarit likgiltiga inför att den misshandel som de utsatt offret för skulle kunnamedföra hans död. Vid rubriceringen beaktade tingsrätten att offret var enäldre, sjuklig och skyddslös man och att syftet med gärningen var att berikasig på dennes bekostnad.PåföljdsfråganTingsrätten konstaterade att livstidsstraff ska enligt NJA 2007 s. 194 förbehållasde allvarligaste fallen. Även om det i förevarande fall fanns försvårandeomständigheter ansåg tingsrätten inte att brottet var hänföra till de allvarligastefallen av mord.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen har vunnit laga kraft.

32Vänersborgs tingsrätts dom den 16 maj 2007 i mål B 3124-06Mannen och kvinnan hade varit på krogen tillsammans med vänner. Sällskapetgick sedan hem till kvinnans lägenhet där de fortsatte att festa. Undernatten/morgonen uppstod ovänskap och kvinnan högg först en person, somförsökte lugna henne, upprepade gånger i ena benet. Hon jagade senare enannan person ut i trapphuset där hon högg denne med kniv upprepade gångermot bl. a. överkroppen så illa att han avled. - Tingsrätten hänvisade till NJA2007 s. 194 och ansåg att gärningen inte kunde anses tillhöra de allvarligarefallen av mord.Gärningsman32-årig kvinna som sedan ett ca ett halvår hade ett förhållande med offret.Båda var påverkade av alkohol vid tillfället. Kvinnan led enligt ett utlåtandeinte av allvarlig psykisk störning men uppfyllde kriterierna för borderline personlighetsstörning.InställningKvinnan förnekade gärningen.GärningParet gick tillsammans med andra personer ut på krogen. Efter stängningsdagsgick de tillbaka till kvinnans lägenhet och fortsatte att dricka alkohol. Kvinnanoch mannen blev osams. En annan person som försökte lugna kvinnan ochhindra bråk höggs upprepade gånger i ena benet av kvinnan. Flera personerlämnade då lägenheten. Kvinnan gav sig därefter på offret, som jagades ut urlägenheten till trapphuset där kvinnan högg/stack offret ett flertal gånger medkniv mot överkroppen. Offret hade flera stick/skärsår på bröstet, i ansiktet, påvänster axel och höger hand. Han avled på grund av skador på lungorna ochhjärtat.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann att det genom den tekniska undersökningen och vittnesförhörvar utrett att våldet utövats av kvinnan och att erforderligt uppsåt förelåg(likgiltighetsuppsåt). Tingsrätten beaktade vid rubriceringen att förloppet intevarit kortvarigt, att offret känt dödsångest och att gärningen inte föregåtts avnågon omedelbar provokation.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och ansåg att gärningen inte kundeanses tillhöra de allvarligare fallen av mord. Med hänsyn härtill och medtillämpning av 26 kap 2 § brottsbalken bestämdes påföljden till fängelse tio åroch sex månader.DomslutMord, grov misshandel m.m. Fängelse tio år sex månader.Domen har vunnit laga kraft.

33Södertörns tingsrätts dom den 22 maj 2007 i mål B 3332-07 och Sveahovrätts, avd 7, dom (deldom) den 14 september 2007 i mål B 4453-07Vid ett större bråk knivhöggs en person i bröstet så illa att han senare avled.Efter den gärningen jagade gärningsmannen ytterligare en person i avsikt attäven beröva denne livet. Det senare offret lyckades dock undkomma. Vidbråket uttalades även hotelser m.m. – Hovrätten fann att det med de principersom Högsta domstolen slagit fast inte fanns grund att bestämma påföljdentill livstids fängelse.Gärningsman23-årig man som inte hade någon relation till offret. Gärningsmannen åtaladesbl. a. för mord, försök till mord, misshandel och olaga hot begångna vid ettoch samma tillfälle. Han hade tagit kokain innan gärningen.InställningDen misstänkte förnekade gärningarna.GärningUnder en nyårsfest uppstod ett större bråk i ett trapphus. Med anledning avbråket ringde en person efter ett antal kamrater som anslöt till platsen. Flerapersoner var beväpnade med kniv. En person som försökte springa från platsenblev ikappsprungen och knivhuggen i bröstet. Hugget utdelades med enstor kniv mot bröstregionen med betydande styrka. Då kniven befann sig ioffret vreds den om och orsakade en L-formad skada. Hugget gick in i nedrelungloben, mellangärdet och levern. Ena revbenet var avskuret. Offret avledav blodförlust. Efter gärningen jagade gärningsmannen ytterligare en personsom han ville döda men denne lyckades komma undan.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann genom ett antal förhörsuppgifter och utredningen i övrigtstyrkt att det var den misstänkte som utdelade knivhugget mot offret.Gärningsmannen måste enligt tingsrätten i vart fall ha insett att hans handlandeskulle komma att orsaka offrets död. Den uppenbara risken för dettatillsammans med den brutalitet i handlandet och den aggressivitet som uppvisatsmot offret visade enligt tingsrätten att gärningsmannen var likgiltig införkonsekvensen.Tingsrätten ansåg att gärningsmannen hade möjlighet att besinna sig. Kraften ihugget och det faktum att kniven vreds om visade på ett hänsynslöst agerande.Brottet kunde därför enligt tingsrätten inte anses som mindre grovt.Gärningsmannen jagade efter händelsen ytterligare en person och uttaladehan skulle döda även denne. Genom att han tog upp förföljandet hade hanenligt tingsrätten skridit till verket och påbörjat angreppet. Tingsrätten ansågalltså att försökspunkten hade passerats. Genom att han tidigare huggit detförsta offret, att han uttalade att han skulle döda denne samt att han upptogförföljandet manifesterade han enligt tingsrätten sitt uppsåt.

34PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade inledningsvis till NJA 2007 s. 194. De omständighetersom anfördes under skuldfrågan och som medförde att gärningen bedömdessom mord och inte som dråp var enligt tingsrätten inte sådana att de – i linjemed Högsta domstolens praxis – motiverade livstids fängelse. Inte heller ensamlad bedömning av alla omständigheter i målet gav enligt tingsrätten tillräckliganledning att döma till livstidsstraff. Med beaktande av att mordförsöketvisserligen hade påbörjats men inte alls närmat sig fullbordan och medbeaktande av den övriga brottsligheten bestämde tingsrätten påföljden tillfängelse 12 år.DomslutMord och försök till mord m.m. Fängelse 12 år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning och fann styrkt att gärningsmannenvid sitt handlande varit i vart fall likgiltig inför effekten. Gärningen föregicksenligt hovrätten inte av någon egentlig planering utan utlöstes av det bråksom började inne i trapphuset. Hovrätten ansåg att gärningsmannen hade haftmöjlighet att besinna sig. Som tingsrätten noterade fanns enligt hovrätten inteheller i övrigt några omständigheter som medförde att brottet skulle ansessom mindre grovt.Hovrätten delade även tingsrättens bedömning av den gärning som rubriceradessom försök till mord.PåföljdsfråganI fråga om påföljd fanns det enligt hovrätten bara två alternativ – ett tidsbestämtstraff inte understigande fängelse i tio år eller fängelse på livstid. Hovrättensuppfattning var att ett beslut att bestämma påföljden till livstids fängelseendast kunde grundas på omständigheter hänförliga till den gärning sombedömdes som mord. Vid en samlad bedömning fann hovrätten att omständigheternai detta fall inte var sådana att det med beaktande av de principerHögsta domstolen slagit fast fanns grund att bestämma påföljden till livstidsfängelse. Gärningsmannen skulle därför enligt hovrätten dömas till ett tidsbestämtstraff. Hovrätten ansåg att den av tingsrätten bestämda strafflängdenframstod som väl avvägd.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har inte vunnit laga kraft.

35Västmanlands tingsrätts dom den 5 juni 2007 i mål B 321-07 och Sveahovrätts, avd 1, dom den 27 augusti 2007 i mål B 4692-07Offret fick besök av två bekanta. De drack öl och rökte hasch tillsammans.Det uppstod ovänskap på grund av att offret påstods ha stulit hasch som lågframme på ett bord. Gärningsman 2 misshandlade offret genom sparkar ochslag i huvudet och på kroppen. Han skallade även offret i ansiktet. Gärningsmännenledde därefter tillsammans offret fram till balkongräcket och gärningsman2 knuffade/lyfte därefter offret över räcket med ett fall på ca niometer som följd. Offret avled av de skador han ådrog sig vid fallet. – Bådetingsrätten och hovrätten ansåg vid en samlad bedömning av omständigheternaatt gärningen inte präglades av sådan grymhet eller förslagenhet att denskulle föranleda fängelse på livstid.GärningsmänMisstänkt 1 – 41-årig man som var ytligt bekant med offret. Han lider av lindrigtbegåvningshandikapp.Misstänkt 2 – 36-årig man som var bekant med offret sedan flera år.InställningMisstänkt 1 medgav att han lett fram offret till balkongfönstret men förnekadeatt han hade uppsåt att döda. Han förnekade vidare att han agerade tillsammansoch i samförstånd med misstänkt 2 och påstod att han tvingats attmedverka av denne.Misstänkt 2 förnekade gärningen men erkände att han utdelat ett slag i ansiktetpå offret.GärningOffret och de båda misstänkta drack innan gärningen öl och rökte hasch. Detblev ovänskap på grund av att en mindre mängd hasch saknades. Misstänkt 2misshandlade därför det då liggande offret med sparkar och slag i huvudet ochpå kroppen. En del slag utdelades med en flaska. Han skallade även offret iansiktet. De båda misstänkta ledde därefter offret fram till balkongräcket ochmisstänkt 2 knuffade/lyfte därefter offret över detta med ett fall på ca niometer som följd. Offret avled av de skador han ådrog sig vid fallet.Tingsrättens bedömningSkuldfråganDe båda misstänkta lämnade två berättelser som var oförenliga med varandra.Tingsrätten fäste tilltro till misstänkt 1:s berättelse och lade i huvudsak dentill grund för bedömningen, eftersom den till skillnad mot misstänkt 2:s berättelsestöddes av den övriga bevisningen.Tingsrätten ansåg att situationen för misstänkt 1 var sådan att han hade kunnatvägra att medverka och bege sig från platsen. Rätten ansåg inte att han pågrund av sitt begåvningshandikapp saknade förmåga att inse resultatet av gärningen.Han ansågs därför ha handlat med insikt om vad misstänkt 2 avsåggöra och den sannolika konsekvensen därav. Tingsrätten ansåg misstänkt 2:sagerande som så kvalificerat att han skulle betraktas som gärningsman och attde agerat tillsammans och i samförstånd.

36PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och fann att brottet, även omhändelseförloppet inte var helt kortvarigt och haft drag av avrättning (i skuldfråganangav tingsrätten att offret ”i praktiken fullt medveten om vad somskulle komma att ske letts ut som till slakt och därvid inte gjort något effektivtmotstånd”), inte präglats av de inslag som krävs för att livstids fängelseskulle dömas ut.DomslutMord. Gärningsman 1 dömdes med hänvisning till 29 kap 3 § 2 p och 3 pbrottsbalken till fängelse åtta år. Gärningsman 2 dömdes till fängelse tio år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganEnligt hovrätten framkom inga nya uppgifter som skulle kunna föranleda hovrättenatt göra en annan bedömning av gärningsmännens respektive roller.PåföljdsfråganHovrätten beaktade att gärningen inte hade föregåtts av någon planering utansnarare synes ha varit en stundens ingivelse. Som försvårande omständigheteransåg hovrätten att händelseförloppet inte varit kortvarigt och att dödandetföregåtts av allvarlig misshandel från gärningsman 2:s sida. Vid en samladbedömning fann hovrätten att gärningen inte präglades av sådan grymhet ellerförslagenhet att den skulle föranleda fängelse på livstid.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens domslut (beträffande gärningsman 1 hänvisadesäven till 23 kap 5 § och 29 kap 3 § brottsbalken).Domen har inte vunnit laga kraft.

37Linköpings tingsrätts dom den 29 juni 2007 i målen B 396-07 och B1464-07 samt Göta hovrätts, avd 2, dom den 24 augusti 2007 i mål B1852-07En 80-årig kvinna berövades livet genom en kombination av strypande ochkvävande våld mot halsen och ansiktet som inte var helt kortvarigt. Gärningsmannenhade dessförinnan utsatts henne för ett kraftigt våld mot ansiktetmed allvarliga skador och medvetslöshet som följd. Kvinnan hade ocksåbundits och, förmodligen efter döden, tillfogats skador i underlivet. Gärningsmannenhade efter händelsen stulit hennes plånbok och smycken m.m. -Vid en samlad bedömning av omständigheterna fann både tingsrätten ochhovrätten att gärningen var av så allvarligt slag att påföljden skulle bestämmastill fängelse på livstid.GärningsmanOffret var en 80-årig änka som led av diabetes och hade hjärtproblem. Honanvände rullator. Den misstänkte var en 26-årig granne till offret med missbruksproblem.De båda var ytligt bekanta med varandra.InställningDen misstänkte förnekade gärningen men medgav att han på något sätt varitdelaktig i vad som skett hos offret. Han hade dock inget minne rörande denaktuella tiden.GärningKvinnan dödades i sitt hem. Den tekniska utredningen talade starkt för attdöden orsakats av kvävning genom tryck mot andningsvägarna i kombinationmed tryck mot halsens övre del (dvs. en kombination av kvävning och strypning).Offret företedde även tecken på kraftigt trubbigt våld mot huvudet,munhålan och halsens övre del. Tillhygge hade använts. Kvinnan hade ävenbundits och, förmodligen efter döden, tillfogats skador i underlivet.Domstolens bedömningSkuldfråganMed hänsyn till utredningen ansåg tingsrätten uteslutet att någon annan änden misstänkte dödat offret. Gärningen skulle enligt tingsrätten bedömas sommord. På grund av de tillgrepp som skedde i anslutning till mordet ansågtingsrätten att även åtalet för grovt rån var styrkt.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade inledningsvis till NJA 2007 s. 194 och beaktade därefterföljande omständigheter. Mordet förövades mot en ensam 80-årig kvinna ihennes hem av en person som hon känt visst förtroende för. Hon hade intekunnat värja sig mot våldet som bl. a. bestått av slag med tillhygge i ansiktetmed svåra skador som följd. Gärningsmannen hade bundit henne i hennessäng och utövat strypande och kvävande våld mot hennes ansikte samt på ettsvårförståeligt sätt tillfogat henne stickskador i underlivet. Gärningsmannenhade efter den grymhet han visade vid gärningen även stulit offrets plånbokoch smycken m.m. Vid en samlad bedömning av omständigheterna ansågtingsrätten att gärningen utgjorde ett så allvarligt fall att påföljden skulle bestämmastill fängelse på livstid.

38DomslutMord. Fängelse på livstid.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten fann att utredningen visade att offret blivit berövad livet genom enkombination av kvävning och strypning efter att ha bundits och bl. a. utsattsför kraftigt våld mot ansiktet. Hovrätten fann vidare att den misstänkte hadevarit i lägenheten under den tid då gärningen inträffade. Offrets blod fanns påhans jacka. Han företedde färska skador på sina händer och han lämnade lägenhetenmed gods som tillhörde offret. Det fanns enligt hovrätten inte ensen antydan om att någon annan person skulle ha befunnit sig på platsen ochförövat gärningen. Ett uppsåtligt dödande av en 80 år gammal dam i hennesbostad på ett smärtsamt och skräckfyllt sätt medförde enligt hovrätten attgärningen skulle bedömas som mord. Hovrätten ansåg att det grova rånetkonsumerades av mordet.PåföljdsfråganHovrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och fann vid en samlad bedömningav omständigheterna att gärningen utgjorde ett så allvarligt fall att påföljdenskulle bestämmas till fängelse på livstid.DomslutHovrätten fastställde tingsrätten domslut.Domen har vunnit laga kraft.

39Göteborgs tingsrätts, avd 12, dom den 4 juli 2007 i mål B 2102-07 ochHovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 31 augusti 2007 i mål B3131-07Två heroinmissbrukare bestämde sig under en spårvagnsfärd för att stjäla endator från en passagerare. De följde efter offret när denne stigit av spårvagnenoch när gärningsman 1 försökte ta datorn gjorde offret motstånd. Gärningsman1 tog då fram en kniv som han stack offret med i bröstet, buken och ryggen.Offret avled till följd av sticket i bröstet som trängde in i hjärtat. – Såvältingsrätten som hovrätten ansåg vid en samlad bedömning att enbart det förhållandetatt mordet skett med kniv i rånsyfte inte borde föranleda att ettlivstidsstraff skulle dömas ut.GärningsmanMisstänkt 1 - 28 årig man som var obekant med offret.Misstänkt 2 - 23 årig man som var obekant med offret. De misstänkta varytligt bekanta med varandra.InställningMisstänkt 1 förnekade gärningen men medgav ansvar för grovt rån och grovtvållande till annans död.Misstänkt 2 förnekade gärningen men medgav ansvar för medhjälp till rån.GärningDe båda misstänkta träffades den aktuella dagen av en tillfällighet. De missbrukadeheroin och åkte därefter spårvagn till en förort. Under spårvagnsresanupptäckte de en person som hade en dator med sig. De bestämde sig för attråna offret på datorn. De steg av på samma hållplats som offret och båda följdeefter denne. När misstänkt 1 försökte ta datorväskan gjorde offret motstånd,varför misstänkt 1 tog fram en kniv som han högg offret med. Offrethöggs/stacks med tre knivhugg (bröst, buk och rygg) och avled till följd avsticket i bröstet som trängde in i hjärtat.Tingsrättens bedömningSkuldfråganAv utredningen ansåg tingsrätten styrkt att misstänkt 1 varit likgiltig för omoffret skulle komma att avlida av de skador som tillfogades honom. Hans endasyfte var att till varje pris komma över datorn. Tingsrätten ansåg att ett uppsåtligtdödande som skett i rånsyfte regelmässigt ska bedömas som mord.Tingsrätten ansåg vidare att misstänkt 2 saknade uppsåt att beröva offret livet,men att hans delaktighet var sådan att han var att anse som medgärningsmansåvitt gällde grovt rån. Rånet ansågs grovt eftersom det enligt tingsrätten utförtsmed synnerlig hänsynslöshet och råhet.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och anförde att enbart det förhållandetatt mordet hade skett med kniv i rånsyfte vid en samlad bedömninginte borde föranleda att ett livstidsstraff skulle dömas ut.DomslutMord m.m. Gärningsman 1 dömdes till fängelse tio år (gärningsman 2 dömdesför grovt rån och narkotikabrott till fängelse sex år).

40Domen överklagades.Hovrättens bedömning (endast beträffande den som dömdes för mord)SkuldfråganHovrätten ansåg att vad som förekommit i hovrätten inte motiverade någraandra slutsatser än dem som tingsrätten kommit till beträffande gärningsman1:s agerande och rubriceringen av hans gärning.PåföljdsfråganHovrätten delade tingsrättens uppfattning i påföljdsfrågan.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har vunnit laga kraft.

41Malmö tingsrätts, avd 3, dom den 5 juli 2007 i mål B 2192-07Mannen hade efter ett bråk i den gemensamma bostaden tagit strypgrepp påsin hustru och hållit kvar greppet under två-tre minuter. Han hade däreftertagit fram en kniv och tilldelat henne ett stort antal knivhugg i halsens vänstrasida vilket medfört skador på bl. a. halspulsådern, inre blodådern m.m. -Tingsrätten ansåg inte att gärningen var av så allvarlig art att fängelsestraffetskulle bestämmas till livstid.Gärningsman24-årig make till offret.InställningMannen erkände gärningen men gjorde gällande att den skulle bedömas somdråp.GärningMannen hade enligt egen uppgift efter ett bråk mellan makarna i den gemensammabostaden utdelat ca tio knivhugg mot offrets hals. Våldet med knivenvar med hänsyn till de uppkomna skadorna åtminstone delvis kraftigt.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann att mannens erkännande stöddes av övrig utredning. Av utredningenframkom bl.a. följande. Mannen hade efter händelsen ringt till polisenoch släktingar till offret och berättat vad han hade gjort. Det fanns ingatecken på att någon annan person varit i lägenheten. Offrets blod fanns pågärningsmannens byxor och strumpor. Han hade tidigare hotat döda hustruneftersom han misstänkte att hon var otrogen. I mannens berättelse fanns enligttingsrätten inget som utgjorde skäl att anse brottet som mindre grovt.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade inledningsvis till NJA 2007 s. 194 och ansåg att ävenom alla mord var allvarliga och ifrågavarande mord var allvarligt även sommord betraktat kunde det inte anses vara av så allvarlig art att fängelsestraffetskulle bestämmas till livstid.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen har vunnit laga kraft.

42Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom (deldom) den 6 juli 2007 i mål B9719-07Gärningsmannen hade tillsammans med andra diskuterat, planlagt och införskaffatvapen i avsikt att döda två personer. Gärningsmannen åkte tillsammansmed andra till en lägenhet där han sköt det första offret, den som öppnadedörren, med automateld. gärningsmannen gick sedan in i lägenheten därhan även sköt offer 2 med automateld. Offren avled i princip omedelbart avskottskadorna. Det avlossades minst 21 skott i lägenheten. – Tingsrätten konstateradeatt gärningsmannen gjort sig skyldig till två mord. Vid valet mellanfängelse på livstid beaktade tingsrätten att gärningsmannen varit utsatt för hotfrån offren. Tingsrätten konstaterade vidare att det sätt som dödandet utfördespå haft karaktär av avrättning men ansåg att gärningen i övrigt inte hadeutförts på sådant sätt att påföljden skulle bestämmas till livstids fängelse.GärningsmanMisstänkt 1 – Man 31 år som kände offren sedan flera år.Misstänkt 2 – Man 39 år som var tidigare bekant med offren. Han har intepåträffats efter gärningen och är häktad i sin frånvaro och internationellt efterlyst.Misstänkt 3 – Man 34 år som var ytligt bekant med offren. Han åtalades bl. a.för medhjälp till mord (chaufför).InställningMisstänkt 1 – Han erkände att han med ett automatgevär avlossat skott somträffade och dödade två av offren. Han förnekade att han haft uppsåt att berövadem livet. Han förnekade också att han agerat tillsammans och i samrådmed misstänkt 2. Han medgav ansvar för vållande till annans död. Vidareförnekade han att han försökt döda ytterligare två personer.Misstänkt 2 - -Misstänkt 3 – Han vitsordade de faktiska omständigheterna när det gälldemedhjälp (chaufför för gärningsmännen) men bestred ansvar på grund av nöd.GärningHändelseförloppet var starkt präglat av de inblandades etniska tillhörighet(Vietnameser). Under 2006 uppstod flera konflikter mellan två rivaliserandelöst sammansatta nätverk. De båda grupperna drabbade samman och uttaladedödshot mot varandra samt uppvisade knivar och handeldvapen. I början avoktober 2006 blev konflikten akut då två personer sköts ihjäl.Den aktuella kvällen åkte misstänkt 2 och misstänkt 3 till Göteborg. De bestämdeträff på en restaurang med misstänkt 1 och ett antal andra landsmän.På restaurangen diskuterade de igenom situationen och vad som skulle göras.Runt midnatt åkte misstänkt 1-3 tillsammans med andra personer till en lägenhetdär det hämtades ett automatgevär av typ k-pist, två pistoler, ammunitionoch ljuddämpare. I lägenheten planerades hur morden skulle gå till ochvilken rollfördelningen som skulle gälla mellan misstänkta 1 och 2. Misstänkt1 var den som skulle skjuta med automatgeväret och misstänkt 2 var den somskulle skjuta eventuella överlevande med en pistol i huvudet.De tre åkte bil till platsen. När de kom fram till lägenheten ringde misstänkt 2på dörren. Misstänkt 1 sköt en kulsvärm i den person som öppnade. Offretlevde en stund men avled av skadorna. Misstänkt 1 gick sedan in i lägenheten

43där han sköt ytterligare en kulsvärm mot offer 2 som avled omedelbart. Misstänkt2 gick sedan in i lägenheten. Misstänkt 2 hamnade i ett handgemängmed andra personer som fanns i lägenheten. Under handgemänget tappadehan magasinet ur pistolen och lyckades inte att skjuta någon person. Totaltavlossades minst 21 skott i lägenheten.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann genom de diskussioner som förevarit, att automateld öppnadesomedelbart efter det att dörren öppnats till lägenheten och att misstänkt1 var maskerad att det inte rådde någon tvekan om att han sköt med uppsåtatt döda. Tingsrätten godtog att hans uppgift om att han hade utsatts för hotfrån offren men brottet ansågs ändock inte som mindre allvarligt.Även om det fanns en del omständigheter som talade för att misstänkt 1 ävenhade för avsikt att skjuta ytterligare en person fann tingsrätten inte dettastyrkt.Tingsrätten ogillade åtalet mot misstänkt 3 eftersom åklagaren inte lyckadesmotbevisa hans invändning om nöd.PåföljdsfråganTingsrätten konstaterade att gärningsman 1 gjort sig skyldig till mord i två fall.Vid bestämmandet av om tidsbestämt straff eller fängelse på livstid skulleutdömas beaktade tingsrätten att brotten haft sin upprinnelse i att gärningsman1 var utsatt för dödshot från de båda offren. Tingsrätten konstateradevidare att det sätt som dödandet utfördes på haft karaktär av avrättning menansåg att gärningen i övrigt inte hade utförts på sådant sätt att påföljden skullebestämmas till livstids fängelse. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvaradefängelse i 14 år men vid straffmätningen beaktades att gärningsmannen utvisadespå livstid.DomslutMord. Fängelse 12 år.Domen har inte vunnit laga kraft.

44Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 25 juli 2007 i mål B 4091-07Gärningsmannen satt på offrets överkropp och höll enligt egen uppgift förhennes näsa och mun under ca 10-20 minuters tid med sina händeroch/eller med en handduk eller kudde till dess hon avled till följd av kvävning.Offret hade under hela händelseförloppet händerna fastlåsta bakomryggen med handfängsel. – Enligt tingsrätten hade gärningsmannen visatstor hänsynslöshet genom att täppa till andningsvägarna under en längre tidunder vilken offret var skyddslös. Vid en samlad bedömning ansågs dockinte att gärningen var sådan att den förskyllde fängelse på livstid.Gärningsman25-årig man som var studiekamrat med offret. Han hade kontakt med offreten kortare period före den aktuella händelsen.InställningDen misstänkte förnekade gärningen, men medgav ansvar för misshandel ochvållande till annans död. Han medgav att han hållit för offrets mun under ca10-20 minuter för att tysta henne men inte märkt att han höll för hennesnäsa. Han hade inte uppsåt att beröva offret livet.GärningDen misstänkte och offret umgicks med mat och dryck under kvällen i denbostad där offret arbetade som barnflicka. De hade åtminstone ett samlag.Offrets händer var då fastlåsta bakom ryggen med handfängsel. För att tystakvinnan som blev högljudd höll gärningsmannen för hennes mun, varvid honkvävdes till döds. Efter gärningen stal den misstänkte bl. a. en dator, mobiltelefonoch digitalkamera.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten ansåg att det med hänsyn till samtliga omständigheter bl. a. dentid som gärningsmannen hållit för offrets andningsvägar och hans underlåtenhetatt tillkalla ambulans, var visat att denne var likgiltig för om offret skulleöverleva eller inte. Gärningen ansågs inte ha föregåtts av planering. Tingsrättenansåg att det var svårt att tro att offret bestämt träff med den misstänkte iavsikt att ha sexuellt umgänge, men bedömde att det med hänsyn till utredningeninte gick att avgöra om det varit frivilligt eller inte.PåföljdsfråganTingsrätten anförde att påföljdsfrågan skulle avgöras genom samlad bedömningav omständigheterna i det enskilda fallet. En utgångspunkt borde enligträtten vara att livstidspåföljden skulle förbehållas de kvalificerade morden, desom planerats, utförts med särskild grymhet eller skördat mer än ett offer.Tingsrätten fann att gärningsmannen hade visat stor hänsynslöshet genom atttäppa till andningsvägarna under en längre tid under vilken offret varitskyddslös. Vid en samlad bedömning fann rätten dock att det inte förelågsådana kvalificerande moment att gärningen förtjänade livstids fängelse.DomslutMord. Fängelse elva år (inklusive våldtäkt mot andra målsägande).Domen har inte vunnit laga kraft.

45Alingsås tingsrätts dom den 17 augusti 2007 i mål B 886-07 och Hovrättensför Västra Sverige, avd 3, dom den 12 oktober 2007 i mål B3656-07Gärningsmannen satte sig efter bråk med offret i sin bil, varvade upp motornoch körde därefter över offret som släpades med under bilen. Offretavled omedelbart av skadorna. – Domstolen fann att praxis för denna typav brott är fängelse i tio år.Gärningsman23-årig man som var obekant med offret. Både gärningsmannen och offret varalkoholpåverkade.InställningDen misstänkte kunde varken erkänna eller förneka gärningen eftersom haninte mindes den.GärningSju personer inklusive gärningsmannen färdades i gärningsmannens bil, enChevrolet van som väger 2,4 ton, på väg hem från en cruisingträff. Alla i sällskapetutom två hade druckit alkohol. På hemvägen stannade sällskapet viden kiosk för att urinera m.m. Vid samma tid var offret gående på väg hem närhan hörde sällskapet föra oväsen och rusade fram till dem. Det uppstod ettbråk som upphörde efter ett tag. Gärningsmannen satte sig i sin bil, varvadeupp motorn och körde därefter på och över offret som stod med ryggen motbilen och pratade med andra ca en halvmeter framför bilen. Offret släpadesmed under bilen och avled omedelbart av skadorna (bl. a. omfattande brottpå skallen).Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann styrkt att gärningsmannen kört över offret med bil samt atthan varit likgiltig för om offret berövades livet. Gärningen bedömdes sommord.PåföljdsfråganTingsrätten noterade att för mord är inte stadgat lindrigare straff än fängelsetio år och att detta enligt Högsta domstolens praxis ska vara normalpåföljdenför sådana brott. Det saknades enligt tingsrätten skäl att frångå denna praxis.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten fann i likhet med tingsrätten visat att gärningsmannen medvetetkört över offret med bil. Med hänsyn till det sätt som fordonet framförts såvar enligt hovrätten den faktiska sannolikheten för att offret skulle avlida tillföljddärav mycket hög. Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att gärningsmanneninsett denna sannolikhet samt att han varit likgiltig för om offretskulle avlida.

46Vid bedömningen av om gärningen skulle bedömas som mord eller dråp beaktadehovrätten att gärningen i och för sig framstod som en impulshandlingsom delvis kunde förklaras av att gärningsmannen blivit upprörd och arg överoffrets beteende mot två kamrater. Det som talade för en strängare bedömningvar det förhållandet att orsaken till varför offret konfronterade sällskapetvar att någon av dem utövat skadegörelse vilket gärningsmannen måste havarit medveten om. Bråket avstannade därefter och pågick inte när gärningsmannensatte sig i bilen. Enligt hovrätten hade gärningsmannen haft tid förövervägande vilket inte minst framgick genom att han varnade en av de andrasom stod framför bilen. Med hänsyn till det anförda och med beaktande avdet sätt som gärningsmannen berövade offret livet ansåg hovrätten att brottetmed hänsyn till omständigheterna vid gärningen inte framstod som mindregrovt.PåföljdsfråganHovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om valet av påföljdoch fängelsestraffets längd.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har inte vunnit laga kraft.

47Karlskoga tingsrätts dom den 24 augusti 2007 i mål B 303-07 och Götahovrätts, avd 1, dom den 26 oktober 2007 i mål B 2306-07Gärningsmannen och offret hade en sexuell relation. Den aktuella dagen åt deoch drack alkohol i mannens bostad. När offret blev berusad och högljuddoch inte ville lämna bostaden uppstod ett tumult mellan dem. Mannen slogkvinnan med tre-fyra slag i ansiktet så att de båda föll i golvet. Eftersom kvinnanskrek satte han sig gränsle över henne och tog med sina händer ett tagrunt hennes hals. Han höll kvar händerna så att hon ströps. När han märkteatt hennes bröstkorg fortfarande rörde sig gick han och hämtade ett skärp somhan lindade i runt hennes hals. När han såg att det inte gav någon effektivtgjorde han en snara av skärpet som han lade runt hennes hals och drog åt.Efter dödandet våldtog han kroppen. - Rätten noterade ett antal förmildrandeoch försvårande omständigheter och fann vid en samlad bedömning gärningenvara av så allvarlig karaktär att påföljden inte kunde bestämmas till annat änfängelse på livstid.Gärningsman29-årig man som hade en sexuell relation med offret sedan något år.InställningDen misstänkte erkände att han bragt offret om livet men ansåg att det bordebedömas som dråp. Han erkände att han våldtagit kroppen.GärningDen misstänkte och offret hade tidigare på dagen ätit lunch tillsammans ochdruckit vin. De skildes därefter. Senare på kvällen kom offret hem till mannenoch de åt mat och drack alkohol igen. Enligt gärningsmannen blev kvinnanmycket berusad och missade bussen hem. Hon spelade hög musik vilkethan tyckte störde grannarna. Han försökte förmå henne att vara tyst och lämnalägenheten men misslyckades och det blev tumult mellan dem. Han sloghenne med tre-fyra slag i ansiktet så att de båda föll i golvet. Eftersom honskrek satte han sig gränsle över henne och tog med sina händer ett tag runthennes hals. Han höll kvar händerna så att hon kvävdes. Efter ett tag blev hantrött i händerna av greppet och gled ned bredvid henne men höll henne alltjämtrunt halsen med armen.När han märkte att hennes bröstkorg alltjämt rörde sig gick han och hämtadeett skärp som han lade runt hennes hals men när han märkte att det inte vareffektivt lindade han skärpet som en snara. Hans avsikt var att döda henneeftersom hans liv ändå var förstört med hänsyn till det som hänt. När hanströp henne såg han chock och förståelse i hennes ögon.Efter gärningen hade han samlag med den döda kroppen för att straffa hennessjäl som han upplevde fanns kvar i rummet. Han släpade sedan in kroppen iduschen för att tappa den på blod då han avsåg att senare stycka kroppen.Han gick dock istället till polisen och berättade vad som hänt.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten ansåg att erkännandet styrktes av övrig utredning. Han hade varitkvinnan helt överlägsen och hon hade ingen chans att värja sig. Gärningsmannenstillvägagångssätt och ådagalagda effektivitet fick enligt tingsrätten dö-

48dandet närmast att likna en avrättning. Han hade uppsåt att döda. Med hänsyndärtill och i beaktande av att dödandet varit effektivt men likväl långdragetansågs han ha ådagalagt sådan hänsynslöshet och uppkallat sådan långvarigdödsångest för offret att gärningen skulle bedömas som mord. – När det gälldegriftefrid ansåg tingsrätten att gärningen till sin natur var så skändlig ochallvarlig att den inte skulle anses konsumerad utan särskilt citeras.PåföljdsfråganTingsrätten inledde med att konstatera att det vid brottsbalkens införandeanmärktes att normalpåföljden är fängelse på livstid medan förmildrande omständigheterkunde medföra ett tidsbestämt straff. Högsta domstolen har iNJA 1985 s. 510 förespråkat en mer nyanserad bedömning där samtliga omständigheterbör tillmätas betydelse (jämför NJA 1999 s. 531) och i NJA2007 s. 194 att livstidsstraffen bör förbehållas de allvarligare fallen av mord.I förevarande fall ansåg tingsrätten att det var förmildrande att gärningsmannensjälv anmält sig och tidigt erkänt gärningarna. Det ansågs försvårande attdet varit fråga om ett långsamt dödande där ångest uppkommit hos offret.Gärningsmannen hade varit överlägsen och dödat utan misskund. Han hadeinte visat ånger utan lagt skuld på offret.Tingsrätten konstaterade att det vid valet av påföljd livstids fängelse eller etttidsbestämt fängelsestraff i lagförarbetena har särskilt anförts vissa efterföljandegärningar som en försvårande omständighet. Tingsrätten fann vid en samladbedömning gärningen vara av så allvarlig karaktär att påföljden inte kundebestämmas till annat än fängelse på livstid.Tingsrätten anmärkte särskilt att det av Högsta domstolen förda resonemangetom regeringens varierande praxis i nådehänseende inte längre kan äga relevansi och med att lagstiftaren numera har överlåtit åt domstolar att utvecklapraxis rörande tidsomvandling, vilket bör medföra större praxisenhetlighet.DomslutMord och brott mot griftefriden. Fängelse på livstid.Domen överklagades.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning både i skuld- och rubriceringsfrågan.PåföljdsfråganI fråga om påföljd anförde hovrätten följande. I förarbetena till straffbestämmelsen(NJA II 1962 s. 92 ff.) angav straffrättskommittén att påföljden i regelbör vara fängelse på livstid, men att det kan förekomma fall där ett sådantstraff framstår som alltför strängt. Straffrättskommittén utgick dock från attdråp skulle vara huvudstadgandet vid uppsåtligt dödande och att rubriceringenmord skulle förbehållas dråp som var att bedöma som grova. Ordningen ibrottsbalken blev emellertid den omvända.Hovrätten kommenterade därefter NJA 1999 s. 531 i vilket sägs att det inteframgår av 3 kap 1 § brottsbalken vad som är normalstraffet utan att detta

49måste grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskildafallet. I NJA 2007 s. 194 ansåg Högsta domstolen att livstidsstraff bör förbehållasde allvarligaste fallen av mord.Som förmildrande omständighet beaktades att mannen frivilligt angett sig. Deförsvårande omständigheter som hovrätten angav var att parterna, även om deinte var närstående i egentlig mening, haft ett tämligen långt förhållande samtatt kvinnan som var avsevärt mindre och berusad befann sig i en skyddslössituation och saknade möjlighet att försvara sig.Hovrätten konstaterade att gärningen skett utan närmare planering. Gärningsmannenansågs dock ha varit medveten om hur hans olika strypgrepppåverkade offret. Under händelseförloppet gick han systematiskt tillväga ochhans agerande, i vart fall i slutskedet, bar närmast prägel av en avrättning.Händelseförloppet var inte helt kortvarigt och gärningsmannen hade fleramöjligheter att besinna sig och avbryta gärningen. Offret insåg vad som höllpå att hända och måste ha haft dödsångest. Hovrätten ansåg att även om brottetinte kunde anses ha utförts med sådan synnerlig grymhet som nämns iförarbetena innefattade det moment av sådant slag att brottet framstod somsärskilt grovt. Till detta kom att mannen hade samlag med den döda kroppen.Vid en samlad bedömning av omständigheterna fann hovrätten att påföljdenborde bestämmas till fängelse på livstid.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har inte vunnit laga kraft.

50Norrtälje tingsrätts dom den 27 augusti 2007 i mål B 740-07 och Sveahovrätts, avd 8, dom den 18 oktober 2007 i mål B 6581-07Den påverkade gärningsmannen misshandlade inledningsvis utan förvarningoffret med slag och sparkar i ansiktet. Gärningsmannen hämtade sedan enkniv och högg det liggande och försvarslösa offret i två omgångar med ettstort antal hugg. Gärningsmannen gick sedan vidare till en grannfastighet därhan med kniv försökte att döda ytterligare två personer samt misshandlade enperson. Gärningsmannen gick därefter vidare till ytterligare en fastighet därhan med kniv försökte misshandla en kvinna och senare likaledes med knivhota två personer. - Vid en samlad bedömning av omständigheterna vid detbrutala och skoningslösa mordet fann såväl tingsrätten som hovrätten att detföll in under den kategori av mord som såväl enligt hittillsvarande som enligtdet nya rättsfallet skulle rendera livstidsstraff.Gärningsman21-årig man som några veckor före gärningen lämnade ett familjehem där hanvarit placerad. Han missbrukade amfetamin och alkohol. Mannen var bekantmed första offret samt ytligt bekant med det andra och tredje offret.InställningDen misstänkte medgav ansvar för dråp. När det gällde försök till mord, grovmisshandel m.m. förklarade han att han varken kunde erkänna eller förnekagärningarna eftersom han endast hade fragmentariska minnesbilder av händelseförloppet.GärningGärningsmannen var på besök hos bekanta och drack alkohol. Han gick sedandärifrån tillsammans med offret. De gick hem till offret och pratade när denne,enligt den misstänkte, sade något ofördelaktigt som han inte längre mindes.Den misstänkte slog därför offret med sex till sju slag i ansiktet och sparkadedenne även tre till fyra gånger i ansiktet. Han hämtade sedan en knivoch högg det liggande offret flera gånger i sidan. När han var på väg därifrångick han tillbaka och utdelade ytterligare hugg eftersom offret avgav ett ”gurglande”ljud. Offret hade sammanlagt mer än tjugo stickskador och flera ytligaskärskador på bålens fram- och baksida. Tre stick gick in i hjärtat, fem i levern,mjälten och lungorna. Sticken hade bl. a. förorsakat att stora kroppspulsådernskurits av. Efter den inledande händelsen gick gärningsmannen vidaretill ett grannhus där han trängde sig in och tilldelade två personer knivhuggi bröstet (varav det ena var livshotande medan det andra varit livshotandeom det inte, turligt nog, träffat mitt på bröstbenet). En person fick sårskadorfrån kniv på haka, armbåge, rispor på halsen och hudskador på ena skulderbladet.Gärningsmannen gick därefter vidare till ytterligare ett hus ochförsökte där misshandla en kvinna med kniv. Efter den händelsen gick hanvidare till ännu ett hus där han med kniv hotade två personer.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann genom den misstänktes berättelse och de slutsatser somkunde dras av den medicinska och tekniska utredningen gärningen styrkt.Gärningsmannen ansågs ha haft ett direkt uppsåt och motivet var att hindraoffret från att polisanmäla den inledande misshandeln. Brottet som ansågsbrutalt och skoningslöst kunde enligt tingsrätten inte bedömas som dråp.Tingsrätten fann även övriga gärningar styrkta.

51PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och uttalade att domen väckt förvåninghos underrättsdomare. Domen ger enligt tingsrätten intryck av attHögsta domstolen på statistiska grunder vill ändra rättstillämpningen därföratt livstidsstraff blivit vanligare i domstolarnas praxis samtidigt som nådepraxisvad gäller omvandling av livstidsstraff till tidsbestämda straff har blivitsträngare. Tingsrätten ansåg att Högsta domstolens prejudikat inte är särskilttydligt. Det är de allvarligaste – inte de allra allvarligaste – fallen av mord somenligt Högsta domstolen ska komma i fråga för livstid. Det understryks att detalltjämt är en samlad bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall somavgör valet mellan tidsbestämt straff och livstidsstraff (jämför NJA 1999 s.531). – Tingsrätten konstaterade att offret bragts om livet genom flera var försig dödliga knivhugg sedan han dessförinnan utsatts för en brutal misshandelsom gjorde honom försvarslös och möjligen medvetslös. Motivet var att skyddasig mot att bli polisanmäld. Gärningsmannen hade alltså ett direkt uppsåt.Dödandet ägde rum i två led. Vid en samlad bedömning av omständigheternavid det enligt tingsrätten brutala och skoningslösa mordet fann rätten att detföll in under den kategori av mord som såväl enligt hittillsvarande praxis somenligt det nya rättsfallet borde rendera livstidsstraff. Tingsrätten uttalade attom rätten funnit att ett tidsbestämt straff skulle kunna komma i fråga skulleden samlade brottsligheten ha motiverat ett gemensamt straff på fängelse i 14år.DomslutMord, försök till mord, grov misshandel, försök till grov misshandel, olaga hotoch ringa narkotikabrott. Fängelse på livstid.Domen överklagades endast i påföljdsfrågan.Hovrättens bedömningSkuldfråganHovrätten fann att gärningsmannen i enlighet med tingsrättens dom skulledömas för mord, försök till mord i två fall, grov misshandel, försök till grovmisshandel, två fall av olaga hot och ringa narkotikabrott.PåföljdsfråganHovrätten delade tingsrättens bedömning att enbart mordet hade ett straffvärdesom uppgick till fängelse på livstid.DomslutHovrätten fastställde tingsrättens dom.Domen har inte vunnit laga kraft.

52Göteborgs tingsrätts dom den 21 september 2007 i mål B 6231-05En person slogs medvetslös av misstänkt 1. Därefter utdelade misstänkt 2 ett isig dödande knivhugg mot det liggande och medvetslösa offret. Misstänkt 3utdelade därefter ett i sig dödande slag med en kofot i offrets panna. Offretbars sedan ut av okänd och lades delvis avklädd på marken. – Gärningen ansågsav domstolarna vara rå och hänsynslös. Påföljden bestämdes till fängelse itio år.GärningsmanMisstänkt 1 – Man 26 år som var obekant med offret. Han var fullvärdig medlemi Brödraskapet Wolfpack.Misstänkt 2 – Man 22 år som var obekant med offret. Han var tidigare supportertill Brödraskapet Wolfpack. Han var påverkad av öl och kokain vidgärningen.Misstänkt 3 – Man 25 år som var obekant med offret. Han var supporter tillBrödraskapet Wolfpack. Han var påverkad av tabletter och alkohol vid gärningen.Offret hade tidigare anknytning till Hells Angels. Han var tatuerare och höllpå att starta en egen verksamhet. Den aktuella kvällen var han påverkad ochhade tidigare hamnat i bråk och blivit utkastad från en annan lokal.InställningMisstänkt 1 – Han erkände misshandel genom ett slag med armbågen. Hanförnekade att han agerade tillsammans och i samförstånd med annan.Misstänkt 2 – Han förnekade gärningen.Misstänkt 3 – Han medgav att han utdelat ett slag med kofot men förnekadebrott på grund av nödvärn/excess. Han förnekade vidare att han agerade tillsammansoch i samförstånd med misstänkt 1 och 2.GärningGärningen utfördes i en lokal som disponeras av Brödraskapet Wolfpack. Dethade varit ett medlemsmöte i lokalen och därefter anordnades en fest som varöppen för alla. Ett flertal personer vistades i lokalen under natten. Under natten/morgonenuppkom meningsmotsättningar mellan misstänkt 1 och offretsom enligt uppgift handlade om att offret uttalat sig negativt om misstänkt 1:statueringar och tatuerare. Misstänkt 1 gick fram till offret och utdelade ettslag med armbågen så att denne föll ned i en soffa. Därefter gick misstänkt 2fram till det då medvetslösa offret och utdelade hugg med en kniv. Huggetträffade i buken så att levern i sin helhet penetrerades. Misstänkt 3 gick därefterfram och slog en kofot i pannan på offret vilket ledde till blödningar ihjärnbarken. De skador som orsakades av kniven och kofoten var, var för sig,tillräckliga för att leda till döden. Offret bars sedan alltjämt vid liv ut ur lokalenav okänd och placerades delvis avklädd på marken utanför lokalen. Detvar vid tillfället minusgrader ute vilket enligt tingsrätten inte ökade offretsmöjligheter att överleva.Tingsrättens bedömningSkuldfråganMisstänkt 1 befanns skyldig till grov misshandel. Misstänkt 2 erkände inledningsvisgärningen men tog senare under förundersökningen tillbaka erkännandetoch hävdade att han blivit uppmanad av Brödraskapet Wolfpack att ta

53på sig knivskärningen. Tingsrätten var dock övertygad om hans skuld. Misstänkt3 befann sig enligt tingsrätten inte i en ansvarsbefriande situation närhan utdelade slaget med kofoten. Det var inte enligt tingsrätten visat att deutfört mordet tillsammans och i samförstånd.PåföljdsfråganEnligt tingsrätten hade gärningsmännen uppvisat råhet och hänsynslöshet.Påföljden för gärningsman 2 bestämdes till tio års fängelse (gärningsman 3överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning).Domslut (av intresse)Mord. Fängelse tio år.Domen har inte vunnit laga kraft beträffande gärningsman 2.

54Västmanlands tingsrätts dom den 26 september 2007 i mål B 2728-07Gärningsmannen utdelade ett hugg/stick som träffade offret i vänstra flanken/sätesområdetoch ett dödande hugg i bukens vänstra sida när offret lågned. Gärningsmannen försökte utdela ytterligare hugg. - Tingsrätten ansåg attomständigheterna liknade de som förelåg i NJA 2007 s 194 och fann därföratt påföljden skulle bestämmas till fängelse i tio år.Gärningsman24-årig man som var tidigare obekant med offret. Han var alkoholpåverkadvid gärningen.InställningDen misstänkte förnekade gärningen. Han vitsordade att han genom knivhuggberövade offret livet men bestred ansvar under åberopande av nödvärn eller ivart fall putativt nödvärn. Han uppgav sig inte heller ha haft uppsåt att berövaoffret livet. Om dödandet ansågs uppsåtligt borde det enligt honom bedömassom dråp.GärningDen misstänkte var enligt uppgift deprimerad bl. a. på grund av pågåendeseparation och tog därför lugnande medicin, utöver ordination. På kvällengick han ut på krogen och drack öl. Offret hade tidigare under kvällen haftfest tillsammans med sina kamrater. De gick också ut på krogen. Den misstänkteoch offret stötte samman under kvällen varvid osämja uppstod. Dethade tidigare på kvällen förekommit visst handgemäng mellan den misstänkteoch kamrater till offret. Gärningsmannen utdelade ett hugg/stick som träffadeoffret i vänstra flanken/sätesområdet och ett dödande hugg i bukens vänstrasida (aortan skars sönder) när offret låg ned. Gärningsmannen försökte utdeladeytterligare hugg som avvärjdes.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann att det inte förelegat något angrepp från offrets sida. Utredningenvisade enligt tingsrätten istället en ensidig attack från den misstänkte.Någon nödvärnssituation ansågs således inte ha förelegat. Det dödande våldetutfördes mot en liggande och praktiskt taget försvarslös person vilket medfördeatt tingsrätten bedömde gärningen som mord.PåföljdsfråganTingsrätten ansåg att omständigheterna var liknande dem som förelåg i NJA2007 s 194. Tingsrätten beaktade att det rörde sig om en attack med kniv motett offer som befann sig i ett försvarslöst läge och därefter utsattes för ett dödandehugg. Påföljden bestämdes till fängelse i tio år.Domen har inte vunnit laga kraft.

55Södertörns tingsrätts dom den 28 september 2007 i mål B 6986-07Gärningsmannen dödade sin 71-årige far genom ett knivstick i halsen. Hanutövade även i övrigt ett massivt fysiskt våld mot offrets huvud, armar ochkropp. – Tingsrätten ansåg att omständigheterna inte gav skäl att bestämmapåföljden till fängelse på livstid.Gärningsman45–årig man som är son till offret. Han led inte av allvarlig psykisk störningmen företedde tecken på en personlighetsstörning med antisociala drag(UNS). Han missbrukade alkohol och hasch. Han åtalades 2000 för mordförsökav fadern efter att ha huggit honom med kniv i magen. Tingsrätten dömdehonom för mordförsök men hovrätten ändrade domen och bedömde gärningensom grov misshandel. Han dömdes även 2005 för olaga hot mot sinfar.InställningDen misstänkte förnekade gärningen.GärningSonen bodde tillsammans med mamman i en lägenhet som tillhörde offret.Mamman vistades dock tidvis på vårdhem. Offret och ytterligare son bodde iett hus på samma ort. Gärningsmannen utsatte offret för ett omfattande ochbrutalt våld. Offret hade stick och skärskador samt skador efter ett i övrigtmassivt fysiskt våld mot huvudet, armarna och kroppen. Det senare våldetmot huvudet utövades när offret låg ned. Offret släpades sedan in i ett duschkar.Döden orsakades av en fem cm djup stickskada i offrets hals med förblödningsom följd. Offret hade avvärjningsskador.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann efter en genomgång av olika omständigheter styrkt att detvar sonen som var gärningsman. De omständigheter som beaktades var bl. a.att offret levt tillbakadraget och till synes endast umgåtts med familjen. Ingetsaknades i lägenheten efter brottet. Det fanns blodavsättningar i lägenhetenoch försök att bringa oordning som hade arrangerats. Sonen var tidigare dömdför brott mot fadern. Fadern hade vid två tillfällen strax före händelsen, bl. a.till polisen, gett uttryck för sin rädsla att sonen skulle döda honom. Gärningenägde rum i bostaden. Sonen var den som sist såg offret i livet och var den somhittade fadern död. Sonen hade själv visa skador och en blandbild DNA frånfadern hittades i nagelskrap från sonen.PåföljdsfråganVid valet mellan fängelse tio år och fängelse på livstid konstaterade tingsrättenatt det senare ska förbehållas de allvarligaste fallen. Det förhållandet attett mord begåtts mot en skyddslös närstående i dennes hem har inte ansettsmotivera det strängare påföljdsvalet. Utredningen gav enligt tingsrätten ingetstöd för att mordet var i egentlig mening planerat utan tydde snarare på attgärningsmannen handlat impulsivt. Vad som framkommit visade enligt tingsrätteninte att omständigheterna i övrigt kring mordet gav skäl att bestämmapåföljden till fängelse på livstid.

56DomslutMord. Fängelse tio år.Domen har inte vunnit laga kraft.

57Södertörns tingsrätts dom den 8 oktober 2007 i mål B 9048-07Gärningsmannen tilldelade med kniv sin sambo ett stort antal stick- och skärskadori halsen, bröstkorgen, bålen, ryggen, underlivet och benen. Offret hadeäven avvärjningsskador. - Gärningsmannen var dömd för dråp 2001. På grundav återfallet och att han oprovocerat huggit offret ett stort antal gånger bestämdespåföljden till fängelse på livstid.Gärningsman35-årig man som var sambo med offret sedan några månader. Han hade alkoholproblem.InställningDen misstänkte erkände att han berövat offret livet genom att hugga hennemed kniv men ansåg att gärningen var att bedöma som dråp.GärningDen misstänkte och offret hade tidigare på kvällen varit på restaurang. När dekom hem satt de på balkongen och drack sprit. Mannen tog fram en kniv och”slog” mot offret. Han mindes inte mer av händelsen.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann styrkt att mannen var den som dödade offret. Han hade berättatdetta för ett par som han åkte till efter händelsen och som senare ringdepolisen. Det fanns enligt rätten inget som tydde på att någon annan befunnitsig i lägenheten. Offrets blod fanns på mannens kläder och på en handduksom fanns i hans bil. I lägenheten fanns fotsteg med blod och på mannensstrumpor fanns blod från offret.Med hänsyn till att offret befann sig i en skyddslös situation, att hon måste hakänt dödsångest och att de var närstående ansåg tingsrätten att gärningenskulle bedömas som mord.PåföljdsfråganGärningsmannen dömdes 2001 för dråp till fängelse. Han frigavs villkorligtunder 2005.Tingsrätten konstaterade att mannen återfallit i likartad brottslighet som varav allvarlig art. På grund av återfallet och att han oprovocerat huggit offret ettstort antal gånger bestämde tingsrätten påföljden till fängelse på livstid.DomslutMord. Fängelse på livstid.Domen har inte vunnit laga kraft.

58Malmö tingsrätts, avd 2, dom den 12 oktober 2007 i mål B 3217-07Gärningsmannen sökte upp offret tidigt på morgonen i dennes bostad beväpnadmed kniv. Offret hade nyligen inlett en relation med gärningsmannens f dflickvän. Gärningsmannen utdelade ett stort antal hugg med kniven mestadelsmot offrets hals och bål. Flera skador var var för sig dödliga. – Tingsrättenansåg att gärningen var att hänföra till den kategori som Högsta domstolenbenämner de allvarligaste fallen. Med hänsyn till att gärningsmannen vid tidpunktenför gärningen var under 21 år bestämdes påföljden under hänvisningtill 29 kap 7 § andra stycket brottsbalken till fängelse tio år.GärningsmanEn 20-årig man (han fyllde 21 år nio dagar efter gärningen) vars f.d. flickvännyligen hade inlett en relation med offret.InställningGärningsmannen erkände att han berövat offret livet men bestred ansvar underåberopande av att han, så länge han var medveten om sina handlingar,inte haft uppsåt att döda.GärningGärningsmannen chattade med offret under falsk identitet för att på så sätt fåreda på saker om offret och dennes relation med gärningsmannens f d flickvän.Gärningsmannen sökte senare upp offret i dennes bostad tidigt på morgonenbeväpnad med kniv. När offret öppnade hade denne enligt uppgift frångärningsmannen en pistol i handen. Pistolen försvann emellertid på något sättinnan första knivhugget utdelades. Offret hade skador efter 40 utfall medkniv mestadels på hals och bål. Flera av skadorna var var för sig potentielltlivshotande. Halsskadorna var direkt dödande.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann att gärningsmannens tillvägagångssätt innefattade ett mycketomfattande knivvåld som inte gav utrymme för annan slutsats än att han hadeen direkt avsikt att beröva offret livet. Det fanns enligt rätten i föreliggandefall inte några omständigheter som utgjorde skäl att anse brottet som mindregrovt.PåföljdsfråganTingsrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194. Gärningen innebar enligt tingsrättenatt gärningsmannen efter förslagen planering och beväpnad med kniv,nattetid, begett sig till offrets bostad och där olovligen trängt in i densamma.Därefter hade gärningsmannen utsatt offret för ett knivvåld som måste betecknassom besinningslöst. Gärningen var därför enligt tingsrätten att hänföratill den kategori som Högsta domstolen benämner de allvarligaste fallen. Medhänsyn till att gärningsmannen vid tidpunkten för gärningen inte fyllt 21 årbestämde tingsrätten påföljden under hänvisning till 29 kap 7 § andra stycketbrottsbalken till fängelse tio år.DomslutMord. Fängelse tio år.Domen har inte vunnit laga kraft.

59Haparanda tingsrätts dom den 19 oktober 2007 i mål B 474-07Två män hamnade i bråk med varandra. Senare samma natt åkte offret tillsammansmed några kamrater hem till gärningsmannen där offret började slåsönder fönsterrutor med ett bollträ. Gärningsmannen sköt tre skott, ett i marken,ett mot offret som gick in i bukens nedre del och ett, det omedelbartdödande skottet, som gick in i vänster överarmen och bl. a. passerade vänsterlunga, hjärtat och lever. - Med hänvisning till NJA 2007 s. 194 fann tingsrättenatt omständigheterna inte motiverade att fängelse på livstid dömdes ut.Gärningsman37-årig man som kände offret sedan tidigare.InställningDen misstänkte erkände att han berövat offret livet men bestred ansvar underåberopande av ansvarsfrihetsgrunderna i 24 kap brottsbalken.GärningDe två männen hade tidigare samma dag hamnat i bråk med varandra. Efterbråket åkte gärningsmannen hem och hämtade ut en revolver av typ Smith &Wesson kaliber .357 Magnum ur ett kassaskåp. Han laddade revolvern medhalvmantlad ammunition. Anledningen var att han var rädd att offret ochhans kamrater skulle komma hem till honom på natten. Senare på kvällen/nattenåkte också offret tillsammans med några kamrater hem till gärningsmannendär offret började slå sönder fönsterrutor med ett bollträ. Närgärningsmannen, som inledningsvis hade gömt sig, gick fram mot offret toggärningsmannen fram revolvern och sköt ett skott i marken. Offret hade dåslängt ifrån sig bollträt. Gärningsmannen sköt därefter ett skott mot offretsom gick in i bukens nedre del och ut genom sätesmuskulaturen. Gärningsmannensköt därefter ytterligare ett skott, det omedelbart dödande skottet,som gick in i vänsteröverarm och passerade bl. a. vänster lunga, hjärtat ochlevern innan det ut på högerflanken.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann genom gärningsmannens egna uppgifter och utredningenvisat att han berövat offret livet genom att skjuta denne med två skott. Genomvittnesuppgifter och teknisk utredning fann tingsrätten vidare att gärningsmanneninte befunnit sig i en nödvärnssituation, i vart fall inte efter detandra skottet (det första som träffade offret). Gärningsmannen påstod attoffret sprungit mot honom och hållit något mörkt i ena handen vilket rätteninte fann stöd för i vittnesförhören. Situationen var enligt rätten inte hellersådan att han svårligen kunde besinna sig. Genom att skjuta mot en personmed den typ av vapen som det var fråga om och med halvmantald ammunitionhade gärningsmannen enligt tingsrätten ett likgiltighetsuppsåt. Tingsrättenansåg inte att gärningen kunde anses som mindre grov.PåföljdsfråganMed hänvisning till NJA 2007 s. 194 fann tingsrätten att omständigheternainte motiverade att fängelse på livstid dömdes ut.DomslutMord m.m. Fängelse tio år sex månader. Domen har inte vunnit laga kraft.

60Alingsås tingsrätts dom den 23 oktober 2007 i mål B 1320-07En man och en kvinna blev osams och kvinnan misshandlade mannen, somvar sjuklig, genom ett stort antal slag samt sparkar mot huvudet och kroppen.Mannen avled flera timmar efter misshandeln av den samlade blodförlusten. –Tingsrätten fann att kvinnan hade utdelat ett stort antal slag mot offret menansåg att brottet likväl inte kunde anses vara präglat av sådan särskild hänsynslöshetatt påföljden skulle bestämmas till fängelse på livstid.GärningsmanEn 49-årig kvinna som hade känt offret sedan 25 år och som en relation medhonom i drygt tio år. De var särbos. Alkoholproblem förekom i förhållandet.InställningDen misstänkte förnekade gärningen. Hon påstod att mannen satt och tittadepå TV när hon lämnade hans bostad.GärningMannen och kvinnan hade blivit osams, förmodligen om pengar. Kvinnanmisshandlade mannen i hans hem genom ett stort antal slag med eller utantillhygge (sannolikt bakstycket av en hurts) samt sparkar mot huvudet ochkroppen. Mannen som medicinerades med blodförtunningsmedlet Varan avledav den samlade blodförlusten. Våldet betecknades inte som kraftig medundantag av två revbensskador. Mannen kan ha levt åtta-nio timmar efter detatt han tillfogades skadorna.Tingsrättens bedömningSkuldfråganTingsrätten fann visat att kvinnan berövade mannen livet. Tingsrätten anfördeatt utredningen visade att kvinnan hade mannens blod på trosor, jeans och entröja vilka lagts i en tvättkorg i hennes lägenhet. Hon hade vidare trampat ihans blod i gästrummet och hon hade avsatt fingeravtryck i blod på en läkemedelsförpackningsom låg bredvid mannen. Tingsrättens slutsats var attkvinnan medvetet lämnat en osann berättelse under förundersökningen ochvid huvudförhandlingen i tingsrätten. Mannens mobiltelefon hittades också iMalmö dit kvinnan åkte efter gärningen. Kvinnan hade också vissa egna skadorsom enligt tingsrätten kunde tolkas som uppkomna efter bråk. Tingsrättenansåg att kvinnan var i vart fall likgiltig inför risken att misshandeln skullesluta med döden. Gärningen kunde enligt rätten inte bedömas som mindregrov med hänsyn till att de haft en nära relation, att kvinnan kände till attmannen var försvagad av sjukdom, att hon trots detta angrep honom medvåld, att hon tidsmässigt hade tid att besinna sig men fortsatte misshandelnoch att hon tilldelade mannen ett stort antal slag mot huvud och kropp. Offretavled också först flera timmar efter misshandeln.PåföljdsfråganTingsrätten fann att kvinnan hade utdelat ett stort antal slag mot offret menansåg ändå att brottet inte kunde anses vara präglat av sådan särskild hänsynslöshetatt påföljden skulle bestämmas till fängelse på livstid. Tingsrätten hänvisadetill NJA 2007 s. 194.DomslutMord. Fängelse tio år. Domen har inte vunnit laga kraft.

61SlutsatserI NJA 2007 s. 194 anvisade Högsta domstolen en tydlig kursändring när detgäller straffmätning för mord. Livstids fängelse ska fortsättningsvis endastkomma i fråga för de allvarligaste fallen. Av detta följer att tio års fängelsenumera är normalpåföljden för mord.Såvitt kan utläsas av tillgänglig statistik har antalet morddomar enligt Högstadomstolen varit relativt konstant under den senaste femtonårsperioden. Enskillnad, om man jämför morddomar under åren i början av 1990-talet medsådana domar under åren 2002–2004, är att antalet livstidsstraff från att havarit lägre än antalet tidsbestämda straff numera har blivit högre (jfr prop.2005/06:35 s. 13). Om man tittar på praxis under en annan period, de senastefem till tio åren, har denna varit fast. I ungefär hälften av fallen där påföljdenbestämts till fängelse har fängelse tio år dömts ut och i andra hälftenfängelse på livstid.Bilden har ändrats väsentligt genom Högsta domstolens dom. I denna promemoriabehandlas 46 domar avseende 29 olika fall där påföljden bestämtstill fängelse. Av de 29 fallen har således 17 fall prövats av både tingsrätt ochhovrätt. Antalet laga kraftvunna domar uppgår till 15 stycken. I endast femfall har fängelse på livstid dömts ut vilket motsvarar drygt 17 procent av fallen.Av de fem fallen har endast två domar vunnit laga kraft (knappt sju procent).Högsta domstolens dom har alltså medfört att domstolarna gör en betydligtsträngare bedömning av de omständigheter som krävs för att fängelsepå livstid ska dömas ut.Som nämnts ovan finns det för närvarande fem fall som enligt domstolarnatillhör de allvarligaste fallen. De fem domarna har meddelats av;- Solna tingsrätt/Svea hovrätt, se sidan 19-20. Domen har vunnit laga kraft.- Linköpings tingsrätt/Göta hovrätt, se sidan 37-38. Domen har vunnit lagakraft.- Karlskoga tingsrätt/Göta hovrätt, se sidan 47-49. Hovrättsdomen meddeladesden 26 oktober 2007 och har inte vunnit laga kraft.- Norrtälje tingsrätt/Svea hovrätt, se sidan 50-51. Hovrättsdomen meddeladesden 18 oktober 2007 och har inte vunnit laga kraft.- Södertörns tingsrätt, se sidan 57. Tingsrättsdomen meddelades den 8 oktober2007 och har inte vunnit laga kraft.Nämnas kan även Malmö tingsrätts dom, se sidan 58, där påföljden enligttingsrätten skulle ha blivit fängelse på livstid om inte gärningsmannen varitunder 21 år vid gärningen.I samtliga fall har tingsrätten och hovrätten varit överens om straffmätningen.Det finns för närvarande inte något fall där hovrätten ändrat en tingsrätts dompå fängelse på livstid. Det finns inte heller något fall där hovrätten ändrat ettav tingsrätt utdömt tidsbestämt straff till fängelse på livstid.Högsta domstolens dom ger inget svar på vilka omständigheter som krävs föratt ett fall ska anses tillhöra de allvarligaste fallen. De omständigheter somdomstolarna beaktat när det gäller att avgöra om en gärning ska rubricerassom mord eller dråp används påfallande ofta även vid valet mellan ett tidsbe-

62stämt fängelsestraff och fängelse på livstid. I de fem ovan nämnda domarnaovan har bl. a. följande omständigheter omnämnts.• Brottets planering, t. ex. att brottet planerats under lång tid och sedanutförts i enlighet med planeringen.• Hur brottets utförts, t. ex. brutalt, ett utdraget händelseförlopp där offretkänt dödsångest och gärningsmannen haft möjlighet att besinna sig, attoffret bundits och lämnats bunden och eller varit allvarligt skadad.• Offrets person, t. ex. äldre, närstående, fysiskt svagare eller försvarslösperson.• Händelser efter gärningen, t. ex. att kroppen våldtagits efter dödandet, attgärningsmannen stulit saker från offret eller försökt få ut pengar från offretsbankkonto, att gärningsmannen inte på något sätt agerat för att offretskulle kunna hittas och ev. komma under vård.• Gärningsmannens person, t. ex. att denne tidigare dömts för uppsåtligtdödande.Det går inte att dra några säkra slutsatser om det har någon betydelse vilkentyp av dödligt våld som använts. I de fem fall där livstids fängelse dömts uthar det varit fråga om grovt trubbigt våld mot huvudet, strypande ochkvävande våld, strypning, stickskador av kniv respektive stick och skärskadorav kniv. Inte i något av de fem fallen har skjutvapen använts.Såvitt kan bedömas är ovan nämnda omständigheter i huvudsak samma somtidigare gällt och kommenterats i både doktrin och praxis. Äldre praxis ärdärför alltjämt av vägledning när det gäller att bedöma vilka omständighetersom krävs för att livstidsstraff ska dömas ut. Det finns ett antal fall i promemoriandär flera av de ovan nämnda omständigheterna förelegat men därdomstolarna vid en samlad bedömning ändå inte funnit att livstids fängelsebör komma ifråga. I ett fall fann t. ex. domstolarna att brottet var riktat motnärstående med direkt uppsåt att döda, att gärningen var oprovocerad, att denföregåtts av planering, att offret känt dödshot och att gärningsmannen haft tidatt besinna sig. Påföljden bestämdes till fängelse i tio år. I ett annat fall vargärningen planerad, det fanns ett direkt uppsåt att döda och gärningsmannenmisshandlade inledningsvis offret som även utsattes för viss dödsångest. Äveni det fallet bestämdes påföljden till fängelse i tio år. Praxis är långtifrån klaroch entydig.Högsta domstolens dom har lett till en debatt om straffskalan för mord. Nuvarandepraxis har medfört att vissa våldtäktsbrott och narkotikabrott ger ettlängre fängelsestraff än mord. Det finns sedan tidigare förslag om att straffskalanför mord ska ändras. Utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömdaanförde i ett betänkande 8 att det borde övervägas att utvidga straffskalanför mord på så sätt att den omfattar t.ex. fängelse i lägst tio och högst sextonår eller på livstid.Debatten har också lett till att Straffnivåutredningen 9 med förtur ska se överstraffskalan för mord i syfte att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätningoch därigenom också en höjd straffnivå för detta brott. Utredningen8Frigivning från livstidsstraff (SOU 2002:26 s. 120).9Ju 2007:4. För direktiv och tilläggsdirektiv se dir. 2007:48 och 2007:137.

63ska i ett delbetänkande diskutera kring det tidigare nämnda förslaget från Utredningenom frigivningsprövning av livstidsdömda men Utredningen är ävenfri att komma med andra förslag. Livstidsstraffets vara eller inte vara omfattasdock inte av direktiven. Delbetänkandet ska lämnas till Justitiedepartementetsenast den 30 november 2007.För tiden fram till dess praxis stabiliserat sig eller att straffskalan ändrats böråklagare vid processföringen på ett aktivt sätt bidra till att driva rättsutvecklingenframåt.Utvecklingscentrum Göteborg önskar även fortsättningsvis få del av intressantadomar i mordfall.