TANNEFORS KVARNBY - Linköpings kommun

KällorEftersom nästan samtliga byggnader från kvarnbyn är försvunna idag har vårt arbete varit ettsammanfogande av olika källor. Vår utgångspunkt har varit äldre lantmäterikartor, äldrefotografier, arkivstudier samt litteraturstudier. Kartorna är ett ypperligt material för att få enbild av hur området har förändrats över tid, och har gett oss värdefull information ombebyggelsens utbredning och byggnaders placering och storlek. Kring sekelskiftet 1900 finnsdet gott om fotografier och vykort från kvarnfallet och omgivande industrier, dockförekommer inte bostäder och uthus lika frekvent. Bilddatabasen Bild Linköping har varit enrik källa att ösa ur. Arkivstudier har genomförts av Häradsrättens arkiv i Landsarkivet iVadstena, Linköpings Byggnadsnämnds arkiv, Tannefors Hembygdsförenings arkiv,Östergötlands Länsmuseums arkiv samt Östgöta Brandstodsbolags arkiv i Åtvidaberg. Avdessa är det framförallt Brandstodsbolagets brandförsäkringshandlingar som har varitanvändbara eftersom de innehåller detaljerade beskrivningar av de byggnader somförsäkrades.Vi har studerat äldre östgötalitteratur såsom Broocman, Per David Widegren, Wilhelm Thamoch Anton Ridderstad. Pontus Almroth och Svante Kolsgård har i Linköpings Historia mycketförtjänstfullt skildrat industrins utveckling vid Tanneforsfallen. I B-uppsatsen ”Tanneforskvarnby – en kvarnbys utveckling, nedgång och fall” beskriver Per Petersson mer detaljeratde olika kvarnarnas verksamhet och ägoförhållanden under 1800- och 1900-talen. I boken”Kraften i Tannefors” har Bengt Öberg fokuserat på vattnets betydelse som kraftkälla ikvarnbyns historia. En verksamhet som har rönt stort intresse bland forskare är detpappersbruk som anlades redan 1628 intill Tanneforsfallen. Sune Ambrosianis ”Dokumentrörande de äldre pappersbruken i Sverige”, Arnold Sandbergs ”Linköpings stiftskyrkoarkivalier” samt Helene Sjunnessons och Thomas Wahlbergs ”Papper och massa iÖstergötland” ger tillsammans en fördjupad bild av det gamla pappersbrukets historia. I ettkortare avsnitt tar vi upp vattenkvarnarnas konstruktion, till vilket vi främst har använt oss avSven B Eks avhandling ”Väderkvarnar och vattenmöllor” från 1962 samt Roger Wadströms”Svenska Kvarntermer” från 1952.I Östergötlands Länsmuseum finns Robert Bohrns samlingar som är en källa av ett merovanligt slag. Bohrn levde 1877-1962 och var murare till yrket men vid sidan av sitt arbeteägnade han sig åt att dokumentera äldre Linköpingsmiljöer. Det är teckningar utförda i blyertsoch färglagda med krita. Bland annat finns några av kvarnarna i Tannefors avtecknade, ochdet finns också en skiss över kvarnbyn.4