TANNEFORS KVARNBY - Linköpings kommun

Bilderna visar en skvaltkvarn och en hjulkvarn. 39Hjulkvarnen är en utveckling av den enklare skvaltkvarnen. Den hade istället ett vertikaltvattenhjul som drevs med en horisontell axel och för att överföra axelns rörelse tillkvarnstenarna, som satt horisontellt, behövdes en kuggväxel. Det fanns två typer av vertikalavattenhjul. Antingen med underfallshjul där vattenströmmens rörelseenergi drev hjulet i ochmed att vattnet sprutade horisontellt mot den nedre delen av hjulet. Den andra typen varöverfallshjul där istället vattnet tillfördes vid hjulets översta del. Tyngden i vattnet, desslägesenergi, användes sedan som energi och drev hjulet runt. En mellanvariant var det såkallade bröstfallshjulet där vattnet strömmade mot hjulet i axelhöjd. På så sätt utvanns kraftbåde ur lägesenergin och ur rörelseenergin. 40När man i äldre källor talar om vattenkvarnar är det oftast svårt att avgöra om det ärskvaltkvarn eller hjulkvarn som avses. Vilken kvarntyp som anlades beror på hur vattendragetsåg ut på den aktuella platsen. En skvaltkvarn behövde nämligen, som redan nämnts, inte såhög fallhöjd på vattnet som en hjulkvarn. Kvarnhusets byggnadssätt varierar i olika trakter. Inorra Sverige var knuttimrade kvarnhus vanliga medan det i söder oftare förekom skiftesverk.I områden där det var vanligt med halmtak hade kvarnarna också halmtak medan det i andraområden var vanligt med spån- eller torvtak. 41Vattnet leddes fram till vattenhjulet på olika sätt. Många gånger var kvarnhuset byggt övervattendraget på en stenfot. På så sätt kom vattenhjulet att stå direkt i vattendraget så att detträffades av det forsande vattnet på dess ena sida. Om vattendraget var större var det iställetvanligare att vattnet leddes i en grävd kanal på sidan av vattendraget och fram till vattenhjulet.Denna variant har varit vanligast i Norrland där vattendragen var branta och vattenrika. Menäven om det inte fanns så stor tillgång på djupt, strömmande vatten, så kunde man bygga enfördämning och via en vattenränna leda vattnet till hjulet. 42I Tannefors, liksom på många andra håll, fanns tullkvarnar. Det var en avgiftsbelagd kvarn imotsats till bykvarnar som ägdes gemensamt av byborna. Där fick man mala mot attkvarnägaren fick en del av mjölet som avgift. Tullmalningen är en gammal företeelse. Under39 webnews.textalk.com/bygd-i-samverkan/15-orseryds-kvarnar40 Wadström Roger, Svenska kvarntermer 1, Stockholm 1986, sidorna 42-51.41 Ibid., sidan 33.42 Ibid., sidan 39.21