TANNEFORS KVARNBY - Linköpings kommun

LINKÖPINGS KOMMUNTANNEFORS KVARNBYen förstudie av förutsättningar för enmodellrekonstruktionJeannette Kreutz Bergman & Jessica Åkeson, Kultur och fritidsförvaltningen 2010.

InnehållsförteckningInledning sidan 3Källor sidan 4Historik sidan 5Pappersbruket sidan 13Kvarnarna sidan 20- Kvarntyper sidan 20- Kvarnfall 1 sidan 23- Kvarnfall 2-3 sidan 25- Kvarnfall 4 sidan 28- Kvarnfall 5-6 sidan 30- Kvarnfall 7 sidan 32- Kvarnfall 8-9 sidan 35- Kvarnfall 10 sidan 40- Kvarnfall 11 sidan 43- Kvarnfall 12 sidan 46Källförteckning sidan 48Bilagor sidan 502

InledningVåren 2010 inkom ett medborgarförslag till Linköpings kommun om att uppföra en modellöver Tannefors kvarnby. Tannefors Hembygdsförening gav 2009 ut boken Kraften iTannefors som beskriver kvarnbyns utveckling från medeltiden genom industrialismensgenombrott och fram till kvarnarnas och industriernas nedläggning under 1900-talet. Dennabok inspirerade Kent Karlsson till att lämna in ett medborgarförslag till kommunen. I sittförslag refererar Kent Karlsson till att det i Gamla Linköping finns andra äldre byggnaderbevarade men dock inga från kvarnbyn. ”Den verksamhet som bedrevs i Tannefors Kvarnbymåste på något vis också bevaras för eftervärlden inte bara i bokform utan det är mycketviktigt att dagens – och morgondagens generation får kunskap om hur mycket slit och arbetedet var med att få ihop till mat för dagen och hur man konstruerade olika maskiner avnaturmaterial.”Kommunstyrelsen remitterade Kent Karlssons medborgarförslag till Kultur- ochFritidsnämnden. På framställan av nämnden har Kommunstyrelsen tillskjutit medel för attfinansiera denna förstudie. Studiens primära syfte är att klarlägga om befintligt arkivmaterialger tillräcklig kunskap för att kunna bygga en modell över kvarnbyn. Dessutom är syftet attsammanställa arkivmaterialet på ett sådant sätt att det kan utgöra underlag för eneventuellt kommande modell.Foto över kvarnbyn i Tannefors, odaterad. Tannefors Hembygdsförenings arkiv.3

KällorEftersom nästan samtliga byggnader från kvarnbyn är försvunna idag har vårt arbete varit ettsammanfogande av olika källor. Vår utgångspunkt har varit äldre lantmäterikartor, äldrefotografier, arkivstudier samt litteraturstudier. Kartorna är ett ypperligt material för att få enbild av hur området har förändrats över tid, och har gett oss värdefull information ombebyggelsens utbredning och byggnaders placering och storlek. Kring sekelskiftet 1900 finnsdet gott om fotografier och vykort från kvarnfallet och omgivande industrier, dockförekommer inte bostäder och uthus lika frekvent. Bilddatabasen Bild Linköping har varit enrik källa att ösa ur. Arkivstudier har genomförts av Häradsrättens arkiv i Landsarkivet iVadstena, Linköpings Byggnadsnämnds arkiv, Tannefors Hembygdsförenings arkiv,Östergötlands Länsmuseums arkiv samt Östgöta Brandstodsbolags arkiv i Åtvidaberg. Avdessa är det framförallt Brandstodsbolagets brandförsäkringshandlingar som har varitanvändbara eftersom de innehåller detaljerade beskrivningar av de byggnader somförsäkrades.Vi har studerat äldre östgötalitteratur såsom Broocman, Per David Widegren, Wilhelm Thamoch Anton Ridderstad. Pontus Almroth och Svante Kolsgård har i Linköpings Historia mycketförtjänstfullt skildrat industrins utveckling vid Tanneforsfallen. I B-uppsatsen ”Tanneforskvarnby – en kvarnbys utveckling, nedgång och fall” beskriver Per Petersson mer detaljeratde olika kvarnarnas verksamhet och ägoförhållanden under 1800- och 1900-talen. I boken”Kraften i Tannefors” har Bengt Öberg fokuserat på vattnets betydelse som kraftkälla ikvarnbyns historia. En verksamhet som har rönt stort intresse bland forskare är detpappersbruk som anlades redan 1628 intill Tanneforsfallen. Sune Ambrosianis ”Dokumentrörande de äldre pappersbruken i Sverige”, Arnold Sandbergs ”Linköpings stiftskyrkoarkivalier” samt Helene Sjunnessons och Thomas Wahlbergs ”Papper och massa iÖstergötland” ger tillsammans en fördjupad bild av det gamla pappersbrukets historia. I ettkortare avsnitt tar vi upp vattenkvarnarnas konstruktion, till vilket vi främst har använt oss avSven B Eks avhandling ”Väderkvarnar och vattenmöllor” från 1962 samt Roger Wadströms”Svenska Kvarntermer” från 1952.I Östergötlands Länsmuseum finns Robert Bohrns samlingar som är en källa av ett merovanligt slag. Bohrn levde 1877-1962 och var murare till yrket men vid sidan av sitt arbeteägnade han sig åt att dokumentera äldre Linköpingsmiljöer. Det är teckningar utförda i blyertsoch färglagda med krita. Bland annat finns några av kvarnarna i Tannefors avtecknade, ochdet finns också en skiss över kvarnbyn.4

HistorikVattenkraften i Tannefors har utnyttjats sedan lång tid tillbaka. På en kort sträcka fallerStångån med tio meter vilket innebar att platsen var idealisk för att anlägga kvarndrift. 1 Detfinns uppgifter från 1300-talet som tyder på att kvarnar varit i drift vid Tannefors. Från 1311finns det daterat att domkyrkan genom testamenten blivit ägare till flera kvarnar i Tannefors. 2Det var mycket kostsamt att uppföra en vattenkvarn, och till medeltidens kvarnägare hördestat, kyrka eller enskilda stormän. 3 I Tannefors finner man Linköpings hospital ochdomkyrkan som ägare till kvarnfallen långt fram i tiden. Vid medeltidens slut fanns detfjorton kvarnar i området kring Tanneforsfallen. De användes för att mala spannmål förmänniskors och djurs behov. Det innebar att Tannefors var en av länets största kvarnbyar viddenna tid. 4 Vid slutet av 1600-talet fanns vid Tanneforsfallen ett tiotal kvarnar, fem torp, ettsoldattorp, fem ryttartorp, två badstugor samt ytterligare ett stort antal byggnader. Av dessakvarnar hade tio tre par stenar medan två av kvarnarna hade två par stenar var. 5 Kvarnbynsområde hörde till St. Lars församling i Hanekinds härad fram till 1911 då områdetinkorporerades i Linköpings stad.Kolorerat vykort efter fotografi av Didrik von Essen 1902. Bild Linköping.1 Tannefors Hembygdsförening, Glimtar från Tannefors, Linköping 1999, sidan 9.2 Hantverk och manufakturer i Linköping, Linköping 1940, sidan 282.3 Östergötlands länsmuseum, Stångebro, händelser kring vattnet, Linköping 1997/98, sidan 228.4 Johansson Sören, Nya glimtar från Tannefors, Linköping 2007, sidan 11.5Borna Ahlkvist Helene m.fl. Kring Stång, Stockholm 1994, sidan 43.5

Enligt äldre källor anlades ett pappersbruk av biskop Brask på platsen 1523 6 men senarekällor har reviderat den uppgiften. 7 Däremot anlades ett pappersbruk 1628 av domkapitlet iLinköping. Det hade sin storhetstid under 1700-talet men lades ned i början av 1800-talet. 8Pappersbruket var dock inte verksamt under hela denna tid utan driften låg tidvis nere.Verksamheten var ju beroende av tillgång på vattenkraft vilket kunde variera. Olika syner ochprotokoll upprättade över pappersbruket ger information om dess verksamhet genom tiderna. Iprotokollet till 1697 års karta står exempelvis att det fanns en papperskvarn medstugbyggnader som ägdes av Linköpings domkyrka men som nu stod öde.Kartan visar hur det såg ut vid Tanneforsfallen 1697. Man kan räkna till tolv tullkvarnar ochen papperskvarn. På ömse sidor av Stångån fanns de tolv tullkvarnarna med sex på varderasidan. Det var inte bara området längs vattnet som räknades till kvarnbyn, utan byn sträcktesig en bit från Stångån. Bostäderna till kvarnarna låg i nära anslutning till dem. Kvarnbyn hartraditionellt delats upp i den norra och den södra delen även om det geografiskt sett inte är enkorrekt beskrivning. Äldre kartor har numrerat kvarnfallen från 1-12. I folkmun hade de dockofta ett annat namn. På den norra sidan fanns Solskina, Jerusalem, Vinterbråka, Skalleborana,Krypin och Snuggan. På den södra sidan fanns Kapernaum, Pustan, Cylinderuret, Gropensamt Långholmen. Hur gamla dessa namn är går inte med säkerhet att slå fast. Men troligtvisär det gamla namn som beskriver kvarnarnas olika egenskaper. Det var förmodligen främstkvarnarbetarna som använde namnen och under 1800-talet föll de i glömska och istället9benämndes kvarnarna efter de olika ägarna.Geometrisk avmätning från 1697. Lantmäteriet.6 Gyllenhammar O. F. Anteckningar om Tannefors, avskrivna och bevarade i ÖLMs arkiv.7 Sjunnesson Helene m.fl. Papper och massa i Östergötland, Stockholm 2003, sidan 23.8 Sandberg Arnold, Linköpings stifts kyrkoarkivalier t.o.m. 1800. En arkivhistorisk undersökning, Linköping1948, sidorna 228-233.9 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidan 7.6

Siffrorna på kartan på föregående sida, går att härleda till olika tomtgränser. Det står beskrivethur marken var beskaffad, vad som odlades m.m. Exempelvis nämns att det fanns havreåker,humlegård, lerjord, sandmylla etc. 101697 tillsattes kvarnkommissioner i länen. De hade till uppgift att se till skattläggningen avkvarnarna som uppförts i allmänningsvatten. 11 I ett utdrag ur Kvarnkommisionens protokollfrån 1697 kan man studera flera av de kvarnar och tomter som fanns där då.På den norra sidan fanns den kvarn som i äldre tid kallades för Hällegårds eller Hälla kvarn. Den hade ett parstenar. Kvarntomten sträckte sig ända till gatan och pappersbrukets byggnad stod på dess mark.Pappersbruket tillhörde domkyrkan och stod ursprungligen en bit bort närmre vägen där nu en stamp stod,men när det reparerades kom den att flyttas en bit. Vattendammen hade förhöjts vilket ledde till problem dåkvarnen vid lågt vatten inte kunde använda de översta stenarna. Kvarnen var vid detta tillfälle i så dåligtskick att den var tvungen att repareras. Den andra kvarnen som räknades upp kallades inte vid något namn,utan benämndes som den som Daniel Jönsson brukar. Den hade tre par stenar. Kvarnbyggnaden var mycketförfallen, endast kvarnstenarna uppgavs vara i gott skick. Den tredje kvarnen benämndes Carls kvarn iTannefors. Den hade tre par stenar vilket den översta hade stått stilla i tre år på grund av för lågt vatten tillföljd av när de närliggande kvarnarna är i bruk. Den fjärde kvarnen ägdes av guvernören Soop. Även denhade tre par stenar. Vid det femte kvarnfallet fanns en såg fram till 1695 men den var vid undersökningenriven. Mjölnaren ville på nytt anlägga en kvarn vid fallet. Den sjätte kvarnen brukades av Måns Nilsson ochhade tre par stenar. Det sjunde kvarnfallet hade inhyst en hammarsmedja men den fanns inte längre kvar.Marken nyttjades av Måns Nilsson vid kvarnfall nr 6. Den åttonde kvarnen brukades av en Erik. Liksomandra kvarnar hade den tre par stenar varav två var igång. Dessa hittills uppräknade kvarnfall fanns på dennorra sidan.På den södra sidan fanns kvarn nr 1 som brukades av Lars Knutson. Den hade tre par stenar och var i dåligtskick. Kvarnen bredvid hade tre vattenhjul men var 1697 inte införd i Kronans jordebok då den under enlängre tid legat öde. Tredje kvarnen tillhörde domkyrkan och byggdes 1693 på samma plats där domkyrkantidigare hade en sågkvarn. Kvarnen hade två par stenar. Den fjärde kvarnen tillhörde Linköpings Hospitaloch bestod av tre par stenar. Den hade byggts till för trettio år sedan. Det femte kvarnfallet hade tillhörtKronan men var nu öde. Om den sjätte kvarnen uppgavs att den brukades av en Daniel Pärson. Den sjundeoch sista kvarnen brukades av Jon Olofson som vid undersökningen beklagade sig över att den tredje stenenbrukar skadas svårt om vintrarna. 1210 Beskrivning till 1697 års karta över Tannefors, finns i Tannefors Hembygdsarkiv.11 Wadström Roger, Svenska kvarntermer 1, Uppsala 1986, sidorna 90-91.12 Avskrift från Sysslomansarkivet om Tannefors pappersbruk, kopia i Tannefors Hembygdsförenings arkiv.7

Storskiftetskarta från 1773. Lantmäteriet.Storskifteskartan från 1773 och en tillhörande beskrivning berättar om kvarnar ochpappersbruk vid Tannefors. Dock är det bara södra sidan av ån som har siffernumrering,kvarnarna på den norra sidan omnämns inte. Om område 12 berättas att det är backar och bergmed mjölnarstugor, ladugårdar, logar och lador samt kvarnar. Nr 13 som ligger mitt för bronär en tomt tillhörande Krono Hospitalet i Linköping. Där fanns en kvarn, (Hospitalskvarnen),logar, lador och ladugårdshus. 13Under 1800-talet genomgick kvarnbyn stora förändringar, såväl vad gäller bebyggelsen,verksamheten och tekniken. Vad gäller den första hälften av 1800-talet är vår kunskap ombebyggelsen är bristfällig. Om vi går till samtida källor såsom ”Ny beskrivning överÖstergötland” skriver Per David Widegren: ”Vid Tannefors äro 11 qvarnhus med inalles 36par stenar”. I Wilhelm Thams beskrivning över Linköpings län 1854-55 omnämns att det iTannefors finns nio kvarnverk med totalt trettiotre par stenar, samt såg, grynverk ochpappersbruk. 14 I kartmaterialet finner vi pappersbrukets byggnader på en karta upprättad 1820av A F Delander. Dessa är också beskrivna i ett syneprotokoll från 1828 15 .Papperstillverkningen lades ned 1833, men byggnaderna kom att nyttjas för andraverksamheter såsom tobaksfabrik och färgeri, och fanns kvar långt in på 1900-talet. 1613Utdrag ur skifteskarta 1773, Lantmäterimyndigheten i Östergötlands Län, Akt 116. Kopia ut TanneforsHembygdsföreningsarkiv.14 Tham Wilhelm, Beskrivning över Linköpings län 1854-1855, Linköping 1994, sidan 387.15 Ambrosiani, Sune Dokument rörande de äldre pappersbruken i Sverige, Stockholm 1921, sidorna 117-122.16 Sjunnesson, Helene m.fl., Papper och massa i Östergötland 2003, sidan. 28. Original i Lantmäteriets arkiv,Gävle.8

Tannefors södra kvarnby. Karta upprättad 1820 av Sam Schött. Linköpings kommuns lantmäteri.Enligt husförhörslängderna bodde vid 1800-talets mitt omkring 150 personer i byn, ochantalet hade fördubblats vid århundradets slut. Mjölnarfamiljerna och deras tjänstefolkutgjorde en dominerande grupp bland dessa. I husförhörslängderna finns också de olikakvarnarnas ägare och arrendatorer namngivna, och det går att utläsa när det sker ett skifte iägarskap eller arrendatorskap. 17Anläggandet av Kinda kanal på 1860-talet måste ha varit förödande för byn eftersom kanalensdragning skar rakt genom byn på den södra sidan av fallen. Flera hus revs och avhysningenfick till viss del ske med hjälp av kronolänsman. Det fanns även ett nordligt alternativ somskulle ha varit mer skonsamt för bebyggelsen men sträckan blev längre och troligen innebardet ett besvärligare grävarbete på grund av den branta sluttningen. 18 Kartorna som upprättadesmed anledning av kanalens anläggande är vår främsta källa till kunskap om kvarnbynsutseende innan kanalens tillkomst. 1870 var kanalen i sin helhet färdig och togs i bruk förtrafik, såväl transporter som turistturer. I ”Vägledare för turister på Kinda Kanal af Cervus”från 1888 kan man läsa om Tannefors: ”Sju mjölkvarnar, tricotfabrik med omkring 60arbetare, 2 sågverk, 1 benstamp, 1 vaddfabrik, 1 snusqvarn, äro här i verksamhet. Linköpingsvattenledning har här pumpmaskin och filtreningsbassiner derifrån vattnet utpressas tillreservoaren, belägen nära kyrkogården.” 1917 Östergötlands länsmuseum, Stångebro – händelser kring vattnet, Linköping 1997/98, sid 199, sidan 212.18 Ibid., sidan 235.19 www.kindakanal.se9

Kinda kanals dragning. Karta upprättad 1865 och 1868 av Ernst Wiman. Linköpings kommuns lantmäteri.Den tekniska utvecklingen tog fart under 1800-talet men närhet till vattendrag var fortfarandeavgörande för mer energikrävande verksamhet. Kvarnbyn tycks ha varit den plats i Linköpingdit elektriciteten först kom, eftersom en belysningsanläggning installerades i TanneforsTricotfabrik i början av 1890-talet. Det dröjde dock till omkring 1940 innan samtliga kvarnarhade elektrifierats. Antalet kvarnar var omkring tio under 1870-talet och Tannefors vardärmed en av länets största och för jordbruket mest betydelsefulla kvarnbyar. De flestakvarnar var rena mjölkvarnar som fick kraften från vattenhjul som drev två till tre stenar. Detfanns även sågkvarnar och grynkvarnar. Fram till 1800-talets slut dominerade tullkvarnarnadär bönder kunde mala sin säd mot avgift. Dessa omdanades till handelskvarnar, och vidsekelskiftet 1900 fanns det endast en tullkvarn kvar vilken var i bruk fram till 1944.På 1870-talet rådde det högkonjunktur i landet vilket även påverkade verksamheten iTannefors kvarnby. Kvarnrörelsen började få ge vika för företag inom den expansivatextilbranschen, såsom trikå- och vaddfabriker samt ullspinnerier. Ofta nyttjades de gamlakvarnbyggnaderna eller kvarnfallen av de nya verksamheterna för att maximalt kunna utnyttjavattenkraften. De flesta av dessa företag var små och kortlivade men vissa blev mycketframgångsrika såsom Tannefors Tricotfabrik som grundades 1873 av bröderna Österberg,samt Holmgrens Ullspinneri som ägdes av baptistpastorn och fabrikören J W Holmgren. Detfanns också annan industriell verksamhet såsom Asklunds Tobaksfabrik som drev en såg samten snuskvarn i pappersbrukets gamla byggnader. Ett företag av en helt annan karaktär var detnybildade Vattenaktiebolaget som 1873 lät uppföra en pumpstation på platsen för den gamlaLångholmskvarnen. Här hämtade Linköpings första vattenledningssystem sitt vatten. 2020 Almroth Pontus, Kolsgård Svante, Linköpings historia del 4, Linköping 1978, sidan 119.10

Kolorerat vykort från 1905. Vattenverkets pumpstation med bassänger syns till vänster. Bild Linköping.Befolkningen ökade kraftigt under senare delen av 1800-talet och kvarnbyn omvandlades tillden industriella förstaden Tannefors. Även kvarndriften utvecklades till större och meraffärsmässiga enheter. Ett exempel är Erik Eriksson som på 1890-talet köpte ett par kvarnar,koncentrerade verksamheten till kvarnfall 10 och lät uppföra en ny anläggning under namnetErikssons Valskvarn. Den blev snart den största bland kvarnarna i Tannefors och hade mångaframgångsrika år innan familjeföretaget såldes 1943. Det nya företaget, Östgöta GrynkvarnAB, som köpte Erikssons Valskvarn, blev känt som en av de modernaste havrekvarnarna ilänet. Erikssons Valskvarn levererade mjöl till bl.a. AB Nordstjernans ElektriskaKnäckebrödsfabrik som var inrymd i kvarnen vid kvarnfall 8-9. Företaget hade startat 1904som Nya Bageriet som snart gick i konkurs. Under entreprenören Jonn O Nilssons ägarskapkom företaget att utvecklas till Linköpings största industribageri. För att bli heltsjälvförsörjande på mjöl övertogs den så kallade Bolagskvarnen 1928. Tillverkningenflyttades 1935 till en nyuppförd fabriksbyggnad längs Nya Tanneforsvägen, och 1944 såldesföretaget till Wasakoncernen. 2121 Almroth Pontus, Kolsgård Svante, Linköpings historia del 5, Linköping 1981, sidorna 55-56.11

I och med att elektriciteten vann terräng fick närheten till vattenfall en minskad betydelse. Enav nackdelarna med vattenkraften var att kapaciteten blev låg i samband med lågt vattenstånd,vilket tillhör den normala variationen i Stångåns vattenflöde. Industrin övergav de brantasluttningarna vid Tanneforsfallen till förmån för plan mark som var mer lättillgänglig förtransporter och byggnationer. Flertalet kvarnfall köptes upp av staden. Vattenkraften komistället att utnyttjas för tillverkning av elektricitet. Då stadens elverk byggde Tanneforskraftstation 1949-50 vid det övre fallet på södra sidan torrlades fallen, se bilden nedan. 22 I ochmed Grynkvarnens nedläggning i mitten av 1950-talet gick kvarndriften i graven. Byggnadenanvändes till magasin och bröddepå till 1973 då den revs. Det förekom dock annanverksamhet i de gamla kvarnbyggnaderna, såsom Linköpings Bageri AB som var inhyst i NyaStenhuskvarn vid kvarnfall 8-9 till början av 1970-talet.I mitten av 1970-talet varkvarnbyn en öde plats,vissa kvarnar hade rivits,de övriga var förfallna. Isamband med pågåendestadsplanearbete föranleddedet Östergötlandslänsmuseum att göra enbyggnadshistorisk inventeringår 1977. I ettyttrande av museichefSven E Noreen anges attde kvarvarande byggnadernahar ett stort23kulturhistoriskt värde.Det var emellertid svårtatt finna användning förden gamla kvarnbebyggelsensamtidigtsom trycket på bostädervar starkt vilket ledde till att merparten av byggnaderna revs. Mjölnarbostaden Snuggan, NyaStenhuskvarnen samt en f.d. kvarnägarbostad är de sista byggnader som kan berätta om en tiddå detta var industrins vagga i Linköping.22 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidan 95.23 Östergötlands länsmuseums arkiv.12

PappersbruketVattenmärke för Tannefors 1632. Linköpings domkyrkas sigill. Avritning ur Molae Chartariae Suecanae. 24Domkapitlet i Linköping fick genom kungligt privilegium daterat den 9 januari 1628 tillståndatt hålla boktryckare, bokbindare och pappersmakare. Detta ledde till att ett pappersbrukanlades i Tannefors. Domkyrkan hade dock ursprungligen inga andelar i bruket utan det ägdesav ett konsortium bestående av biskopen samt ett flertal domkapitelsledamöter och höga civilaämbetsmän i staden. Vid slutet av 1650-talet byggdes ett nytt kvarnhus sedan det gamlabrunnit ned eller blivit så förfallet att det var tvunget att ersättas av ett nytt. Detta byggebekostade domkyrkan och tiden efter detta har domkyrkan kommit att betraktats som ensamägare till pappersbruket. Till en början skötte domkapitlet driften av bruket med hjälp avduktiga pappersmakare. Från 1689 var pappersbruket utarrenderat fram till dess nedläggning1833. 25I sysslomansarkivet finns en beskrivning, daterad 1698, över de förbättringar/reparationer avpappersbruket som skulle eller borde utföras. Domkapitlet ville att vattenhjulet skulleöverbyggas så att byggnaderna kom att ligga under samma tak. Så blev det inte utan enligtprotokollet avviker byggnaden från ritningen genom att de två brukshusen inte blevsammanbyggda under ett tak. Arrendatorn förband sig istället att efter arrendets slut somkompensation till domkyrkan avstå från det nybyggda torkhus som han uppfört.24 Sjunnesson, Helene m.fl., Papper och massa i Östergötland, Stockholm 2003, sidan 24.25 Sandberg Arnold, Linköpings stifts kyrkoarkivalier t.o.m. 1800. En arkivhistorisk undersökning, Linköping1948, sidorna 228-230.13

Pappersbruket byggdes ut 1715 då det på en holme söder om strömarmen uppfördes en nybruksbyggnad innehållande stampar och torkutrymmen. 26 Det var en timmerbyggnad medbrädtak innehållande torkvind. Byggnaden uppmätte 11 m på längden och 9 m på bredden. 27Pappersbruket, 1936. Bild Linköping.1783 hölls en syn av pappersbruksbyggnaden som uppgavs vara i dåligt skick. 28 En syninnebar att man utförde en dokumentation och kontroll av en fastighet för att bedöma dessskick. Det gjordes exempelvis inför att ett arrende löpte ut och den nya arrendatorn skulleöverta fastigheten. Vid denna syn 1783 ansåg synemännen att pappersbruksbyggnaden borderivas och istället ersättas med en ny innehållande två valsverk. Denna byggnad skulleuppföras lite längre nedströms där fallet var större. Vårfloden 1788 var starkare än vanligt ochförstörde stora delar av byggnaderna och dess inredning. Då blev det ännu mera angeläget attuppföra ett nytt brukshus. Det tog dock ända tills 1820 innan en ny byggnad stod färdig. 29När Per David Widegren 1817 gjorde en beskrivning av Östergötland nämner han attTannefors pappersbruk har en kyp, två valsar och två blekar. 3026 Lindell, Thord, Hantverk och manufakturer i Linköping, Linköping 1940, sidan 286.27 Sjunnesson Helene m.fl. Papper och massa i Östergötland, Stockholm 2003, sidan 25.28 Ibid., sidan 27.29 Ibid., sidorna 27-28.30 Widegren, Försök till en ny beskrivning över Östergötland, Linköping 1817, sidan 635.14

Tannefors 1820. 1 Pappersbruket med det större valshuset. 2 Hjulhuset. 3 Det mindre valshuset. 4 Sätesbyggnadfrån 1728. 5 Bruks- och torkhus från omkring 1800. Efter karta över pappersbrukets tomter av AF Delander1820. 31En syn vid Tannefors den 17 oktober 1828 nämner att följande hus fanns vid pappersbruket:En sätesbyggnad, d.v.s. ett större bostadshus, uppfört 1728. Den mätte 26 alnar lång, 14 alnarbred och 6 alnar hög. Huset hade brädtak klätt med tegel och var indelat i en sal, fyrakammare, kök och förstuga, samt vind. Vinden användes till papperstorkning. Synen tog uppett antal brister i byggnaden som behövde repareras och vad det skulle kosta att reparera. Påtomten fanns ett nytt hus, ett torkhus, som var uppfört av timmer under tegeltak. Detta hus var16 alnar och 7 tum långt och 13 alnar och 11 tum brett. Höjden angavs inte. I den norra delenav huset fanns förstuga och ett större rum för pappersberedningen. I den södra delen fanns enbod och ett brygghus. Över hela våningen fanns en torkvind. 32Ett nytt brukshus skulle enligt 1795 års arrendekontrakt uppföras av sten men domkapitlethade, vid synen 1823, godkänt att det fick uppföras av trä. Detta hus stod på ett platt berg ochomgavs av strömfåror från Stångån på östra och västra sidan. Det var 23 alnar långt och 15alnar och 10 ½ tum brett. Den nedre våningen var 3 alnar och 15 tum bred invändigt tillbjälklaget. Den övre våningen i den norra avdelningen hade 4 alnar och 12 tum till bjälklagetmedan det i den södra delen var 3 alnar och 15 tum till bjälklaget. Över hela fanns en rymligvind med luckor åt alla håll som användes till papperstorkning. Nedre våningen stod påsyllgång och stolpar med fyllda väggar, allt av ek. Det fanns sex fönsterlufter och i den nedre31 Sjunnesson, Helene m.fl., Papper och massa i Östergötland, Stockholm 2003, sidan 28.32 Ambrosiani Sune, Dokument rörande de äldre pappersbruken i Sverige, Stockholm 1921, sidorna 117-121.15

våningen fanns det en avdelning på mitten med en skiljevägg av ek. I den södra delen fannsett valsverk och i den norra en kyp som byggts för papperstillverkning. Husets andra våningvar av furutimmer med laxknutar. Det hade luckor på alla sidor och användes till att torkapapper på. Taket på byggnaden bestod av brädor som klätts med tegel. 33Denna byggnad uppfördes 1728 som mangårdsbyggnad till pappersbruket, och revs 1988.Fotograf Gunnar Lindqvist. Fotot är från Länsmuseets inventering 1977. Se ritning på följande sida.Pappersbrukets mangårdsbyggnad från 1728. Uppmätning av Östergötlands Länsmuseum, Sune Ljungstedt1977.33 Ambrosiani Sune, Dokument rörande de äldre pappersbruken i Sverige, Stockholm 1921, sidorna 117-121.16

Detta bostadshus hörde också till pappersbrukets tomt. Ritningen är från 1925 inför en tillbyggnad. UrLinköpings Byggnadsnämnds arkiv.Det gamla brukshuset var beläget mitt emot det nya på den sydöstra sidan av Stångån. Detmätte 14 alnar och 10 tum långt, 8 alnar och 9 tum brett samt 15 varv högt. Även detta hushade tegeltak och var för övrigt vid detta tillfälle i gott skick. I och med att det beskrivs vadsom behövde åtgärdas får man också en bild av hur det såg ut på platsen. Exempelvis nämnsatt vattenrännan till de båda brukshusens vattenhjul med dammluckor var i dåligt skick liksomen gångbro. Vidare var dammen till pappersbrukets vattendrag av timrade kistor, fyllda medsten. Dessa befanns vid synen också vara i dåligt skick. Sätesbyggnaden från 1728, detnyuppförda huset samt det som benämndes nya brukshuset borde rödfärgas enligtsynemännen. Det fanns ett staket som var förfallet som även det borde ersättas med ett nytt.Utöver dessa nämnda byggnader fanns även ett flertal andra som i 1796 års syn upptogs varaarrendatorns enskilda egendom. Dessa skulle nu från 1828 tillhöra den tillträdandearrendatorn. 34Driften av pappersbruket övertogs 1832 av bokhandlaren J F Olander och året efter, 1833,avstannade bruket i och med att Olander gick i konkurs. Arrendekontraktet överläts tillborgenärerna till 1836 men tillverkningen stannade av helt. Efter att pappersbruket lagts nedinrättades ett garveri i lokalerna. 35 1846 började Jon Asklunds snus- och tobaksfabrik attarrendera pappersbrukets byggnader. Företaget tillverkade också cigarrlådor varpå ett hyvlerietablerades. Ett färgeri och spinneri inrättades också omkring 1860 då fabrikör C. W. Svanfelt34 Ambrosiani Sune, Dokument rörande de äldre pappersbruken i Sverige, Stockholm 1921, sidorna 117-121.35 Sjunnesson Helene m.fl., Papper och massa i Östergötland, Stockholm 2003, sidan 29.17

hyrde ett av de mindre husen som låg mitt emot boningshuset. När Svanfelt avlidit överlätshans rörelse till ett konsortium som fortsatte verksamheten. 36Pappersbrukets mark ägdes alltjämt av domkyrkan. 1940 brann valshuset ned. Några årsenare, 1949, ansökte domkyrkan om rivningstillstånd för de övriga bruksbyggnaderna.I den kulturhistoriska byggnadsinventering som utfördes av Östergötlands länsmuseum 1977dokumenterades två bostadshus som bedömdes ha stort kulturhistoriskt värde. Det anges attdet är ytterst angeläget att byggnaderna bevaras och upprustas. Båda byggnaderna är idagrivna. Det första byggdes 1728 som mangårdsbyggnad till pappersbruket. I inventeringenbeskrivs det som ”ett envånings timmerhus med fasad av rosafärgade plattor. Underplattorna rödfärgad panel. Sexdelade fönster med vitmålade bågar. Moderna vindsfönster.Sadeltak med tegel. Två skorstenar. Ingång från S med spegelprydda dörrar. Nedre spegelnhar karnisformad kontur. Öster om ingången nedgång till källare.” 1961 byggdes det om ochfasadplattorna kom till. Enligt en äldre lantmäterikarta från 1820 benämns det som ”Gamlapappersbruksbyggningen”.Den andra byggnaden beskrivs som ”Tvåvånings timmerhus reveterat med gul spritputsvilken nu täcks av gråa fasadplattor. Slätputsade pilastrar, vilka på kortsidorna är tättplacerade. Fyrdelade fönster med röda bågar. Sadeltak med tegel. Två skorstenar. Fyrsidigttrapphus med lågt sadeltak åt N. Byggnaden antas vara från 1800-talets första hälft”.Ytterligare fem byggnader finns beskrivna över stadsäga 1285, se ritning på följande sida:b) ”Envånings verkstadsbyggnad av trä. Fasad med rödlackerad plåt. Moderna fönster.Sadeltak med korrugerad plåt. Skorsten i V gaveln. Byggnadens V del av timmerhärstammar från tiden före 1820”.c) ”Tvåvånings verkstadsbyggnad av trä. Fasad av lackerad plåt, nedre våningen röd,övre våningen ljusgrå. Sexdelade fönster med vita bågar. Sadeltak med korrugerad plåt.Datering: Före 1893”.d) ”Kraftverk med fasad i rött tegel. Datering: 1934”.e) ”Tvåvånings verkstadsbyggnad med fasad dels i rödlackerad plåt, dels i tegel med gråputs. Hög fyrsidig tegelskorsten. Datering okänd”.f) ”Envånings verkstadslänga med pulpettak. Datering: 1964”. 3736 Gyllenhammar O. F. Anteckningar om Tannefors, avskrivna och bevarade i ÖLMs arkiv.37 Östergötlands länsmuseums arkiv.18

Karta över stadsäga 1285 med byggnader tillhörande pappersbruket. Kartan upprättades av ÖstergötlandsLänsmuseum i samband med byggnadsinventering 1977.19

KvarnarnaSiffrorna markerar de olika kvarnfallens numrering. Karta från tidigt 1900-tal. Linköpings kommuns lantmäteri.Nedan följer en beskrivning av olika typer av vattenkvarnar för att ge en bild av hur kvarnarnakan ha sett ut och varit konstruerade. Därefter presenteras de olika kvarnfallen var för sig.KvarntyperVattenkvarnar drivs av strömmande vatten oftast med hjälp av vattenhjul. I Tannefors fannsdet mestadels sådana hjulkvarnar. En annan typ av kvarn i äldre tid var väderkvarnar somistället för vatten fick sin kraft av vinden. Vid sidan av spannmålshantering användeskvarnarna som sågar och benstamp. Benstampen var en kvarn som i äldre tid användes för attkrossa djurben till benmjöl.Skvaltkvarnen var den enklaste typen av vattenkvarn. Den krävde en liten fallhöjd på vattnet ochvar därför lättplacerad. Det var en mindre kvarn där säden maldes mellan kvarnstenar med horisontelltplacerat vattenhjul och med horisontellt liggande kvarnstenar. Kvarnen fick sin kraft via vatten somleddes in genom en vattenränna till vattenhjulet. Det var den typen av kvarn som användes för lokalmjölproduktion i mindre skala. 3838 Ek Sven B, Väderkvarnar och vattenmöllor, Stockholm 1962, sidorna 5-9.20

Bilderna visar en skvaltkvarn och en hjulkvarn. 39Hjulkvarnen är en utveckling av den enklare skvaltkvarnen. Den hade istället ett vertikaltvattenhjul som drevs med en horisontell axel och för att överföra axelns rörelse tillkvarnstenarna, som satt horisontellt, behövdes en kuggväxel. Det fanns två typer av vertikalavattenhjul. Antingen med underfallshjul där vattenströmmens rörelseenergi drev hjulet i ochmed att vattnet sprutade horisontellt mot den nedre delen av hjulet. Den andra typen varöverfallshjul där istället vattnet tillfördes vid hjulets översta del. Tyngden i vattnet, desslägesenergi, användes sedan som energi och drev hjulet runt. En mellanvariant var det såkallade bröstfallshjulet där vattnet strömmade mot hjulet i axelhöjd. På så sätt utvanns kraftbåde ur lägesenergin och ur rörelseenergin. 40När man i äldre källor talar om vattenkvarnar är det oftast svårt att avgöra om det ärskvaltkvarn eller hjulkvarn som avses. Vilken kvarntyp som anlades beror på hur vattendragetsåg ut på den aktuella platsen. En skvaltkvarn behövde nämligen, som redan nämnts, inte såhög fallhöjd på vattnet som en hjulkvarn. Kvarnhusets byggnadssätt varierar i olika trakter. Inorra Sverige var knuttimrade kvarnhus vanliga medan det i söder oftare förekom skiftesverk.I områden där det var vanligt med halmtak hade kvarnarna också halmtak medan det i andraområden var vanligt med spån- eller torvtak. 41Vattnet leddes fram till vattenhjulet på olika sätt. Många gånger var kvarnhuset byggt övervattendraget på en stenfot. På så sätt kom vattenhjulet att stå direkt i vattendraget så att detträffades av det forsande vattnet på dess ena sida. Om vattendraget var större var det iställetvanligare att vattnet leddes i en grävd kanal på sidan av vattendraget och fram till vattenhjulet.Denna variant har varit vanligast i Norrland där vattendragen var branta och vattenrika. Menäven om det inte fanns så stor tillgång på djupt, strömmande vatten, så kunde man bygga enfördämning och via en vattenränna leda vattnet till hjulet. 42I Tannefors, liksom på många andra håll, fanns tullkvarnar. Det var en avgiftsbelagd kvarn imotsats till bykvarnar som ägdes gemensamt av byborna. Där fick man mala mot attkvarnägaren fick en del av mjölet som avgift. Tullmalningen är en gammal företeelse. Under39 webnews.textalk.com/bygd-i-samverkan/15-orseryds-kvarnar40 Wadström Roger, Svenska kvarntermer 1, Stockholm 1986, sidorna 42-51.41 Ibid., sidan 33.42 Ibid., sidan 39.21

medeltiden fick kyrkan och klostren stora inkomster från sina kvarnar. Även kronan och adelnägde tullkvarnar. Det ledde till en konflikt med de privatägda, mindre kvarnarna. På 1600-talet försökte statsmakten centralisera kvarnnäringen som ett led i att stärka rikets finanser ochen kvarntull infördes 1625. Det innebar att där ”tullkvarnar kunde nås med god bekvämlighet”skulle husbehovskvarnar rivas, annars fick de stå kvar. Under 1700-talet kom förbud mot attuppföra husbehovskvarnar på skatte- och kronojord utan syn. Vid slutet av 1800-talet kommånga kvarnar att moderniseras med ny teknik. Vattenhjulen ersattes av turbiner och man togånga och motorer till hjälp. 43 Under 1890-talet kom elektriciteten till Tannefors.När det gäller kvarnbyggnader benämns våningsplanen som loft eller bottnar. Helmer Solidberättar i sin bok Kvarnarbetarminnen om sin tid vid Erikssons Valskvarn i början av 1920-talet. Kvarnen som var byggd 1893, bestod förutom källaren av valsbotten, rörbotten, siktochputsbotten samt ett vindloft. Dessutom fanns under källaren ett rum helt ingjutet medcementväggar, golv- och takvalv. Detta rum var alltid helt vattenfyllt i och med att de treturbinerna stod där. Under detta golv fanns avloppet från turbinerna. Golvet i turbinrummetkallades skulbotten. På varje botten var golvytan ca 130 kvadratmeter. Källaren var självahjärtat i maskineriet. Det var här som den stora huvudaxeln låg som från turbinerna fickkraften överförd från kuggdrev. Från huvudaxeln överfördes därefter kraften till andra axlaroch transmissioner i hela kvarnverket via stora och breda remskivor. På valsbotten stod tvårader med nio höga brunlackerade dubbelvalsar samt ett par stenar. I rörbotten fanns ett stortantal trärör som förde vidare godset från loftet ovanför. På sikt- och putsbotten hängde femdubbla plansiktar i stativ. De drogs genom en axel under golvet. Det fanns två kärnputsarmellan siktarna. Dessa måste ständigt hållas avkylda vilket ett luft- och fläktsystem ordnade.Högst upp fanns ett vindsloft. En annan del av byggnaden, förutom kvarnverket, utgjordes av44rensfunktionen. Maskiner för rensning av spannmål fanns på varje loft.Bilden ovan visar skvaltkvarnens konstruktion. Bringéus Nils-Arvid, Arbete och redskap, sid 110.43 Sundin Ulla, Bygdens hantverkare och verkstäder, Stockholm 1985, sidorna 78-79.44 Solid Helmer, Kvarnarbetarminnen Stockholm 1986, sidorna 74-75.22

Kvarnfall 1Detta är det översta fallet på den södra sidan. Den folkliga benämningen på denna kvarn varKapernaum. I beskrivningen till 1697 års karta kan man läsa följande: ”Kronokvarn om 3 parstenar, med gård uppbyggd på berget, samt fem andra byggnader på södra sidan ån, somligapå bergen och somliga straxt nere vid ån”. 45Den 18 jan 1818 inträffade en ödesdiger brand i kvarnen där flera mjölnardrängar omkom.Det rättsliga efterspelet blev långvarigt och finns dokumenterat i Häradsrättens arkiv. En nykvarn uppfördes 1831, en mjölkvarn med vattenhjul men också en såg och en grynkvarn. Vidkvarnfallet uppfördes Villa Berg som var ett corps de logi. Det uppfördes av sonen tillmjölnaren Karl Andersson som ägde fall nummer 1. Villa Berg var mangårdsbyggnad till detre Tanneforsgårdarna; Nattstuvugården, Ödegården och Hejdegården. Till dem hörde störremarkområden på den södra sidan. 461876 såldes kvarnen till bröderna August och Herman Österberg som tillhörde enframgångsrik företagarsläkt och var engagerade i flera av kvarnarna i Tannefors. Kvarnenregistrerades för tre par stenar. Bröderna drev kvarnrörelsen vidare men inrättade också envaddfabrik på övervåningen och anlade en benstamp. På 1890-talet lades rörelsen ned ochkvarnverket revs ut. 1899 köptes fallet av ingenjör Oscar Zander, som även köpte kvarnfall 2-3 samt 8-9. Från kvarnfall 1 byggdes det en ränna som ledde vattnet till kvarnfall 8 och 9 därett mindre elverk hade anlagts 1890 av bröderna Österberg. 1905 gick Zander i konkurs vilkenomfattade 1 miljon kronor och var den största konkursen dittills i Linköping. 47Kvarnfall 1 1905. Bild Linköping.45 Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby - livet kring forsen, Linköpingsbygden: hembygdsföreningar berättar,Linköping 2004, sidan 122.46 Ibid., sidan 124.47 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 10-11.23

Östgöta Enskilda bank inköpte konkursboet och sålde 1918 kvarnarna 1-3 till Linköpingsstad. Det är oklart om det bedrevs någon verksamhet därefter. Kvarnbyggnaderna revstroligen under 1930-talet, en uppgift säger december 1937. Efter många års utredande anlades1949-50 ett vattenkraftverk av Linköpings Elektriska Kraft- och Belysnings AB, som var istadens ägo. Kraftstationen var placerad vid fall 1, men då kraftverket utnyttjade helaströmfallet stängdes Tanneforsfallet helt. 48 Detta kraftverk är för övrigt ännu i drift.Kvarnbostaden vid kvarnfall 1, oktober 1936. Bild LinköpingI Östgöta Brandstodsbolags arkiv finns en upprättad försäkring från 1878 där följandebyggnader tas upp:Bostadshus under tak av bräder och tegel innehållande ett eldrum. Huset är reveterat och mäter 49 ½ fotlångt, 15 ½ fot högt och 21 fot brett.Kvarnhus med tre par stenar samt ett grynverk under tak av brädor och tegel, innehållande ett eldrum. Husetär rödfärgat och mäter 38 fot långt, 19 fot högt och 26 fot brett.Ett brygghus av timmer under spåntak. Det var 28 fot långt, 11 fot högt och 14 fot brett.En bodbyggnad av timmer under spåntak. 43 fot långt, 14 fot högt och 14 fot brett.En kvarnskulle av resvirke och brädor under snedtak, samt avträde. 32 fot långt, 14 fot högt och 16 fot brett.Bodhus av timmer under tegeltak. 20 fot långt, 5 fot högt och 20 fot brett. 4948 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidorna 71, 95-99.49 Östgöta Brandstodsbolags arkiv.24

Kvarnfall 2-3Eftersom kvarnarna slogs samman redan 1876 beskrivs de här tillsammans. I beskrivningentill 1697 års karta står att läsa: ”Nr 2: Frälsekvarn om 2 par stenar, med gårdstomt ochnödtorftiga byggnader därpå. Hör till salig Georgen Kaggs arvingar. Nr 3: Kvarn om 2 parstenar, ingen tomt eller gård, hör till Linköpings domkyrka.” 50Kvarn 2 kallades Pustan i folkmun, och på 1800-talet var den en frälsekvarn som drev tre parstenar. Den fungerade som en mjölkvarn och fick kraften från vattenhjul. 1874 köptes kvarnenmed såg av Tannefors Kvarnaktiebolag som lät riva den 1875.Kvarn 3 benämndes som Berget eller Domkyrkokvarn. Under 1800-talet var den enkronokvarn med två par stenar, vilket ökades till tre par stenar från 1845. Gustaf Dahlgrenägde kvarnen från åtminstone 1828 och troligen till 1874 varför den kallades Dahlgrenskakvarnen. Tannefors Kvarnaktiebolag köpte kvarnen med fall 1874 och 1875 revs helakvarnbyggnaden. 51Bolagskvarnen till höger. Vykort från 1929. Bild Linköping.Tannefors Kvarnaktiebolag som bildades 1874, uppförde 1876 den så kallades Bolagskvarnenpå platsen för kvarnfall 2 och 3. Den har även kallats Cylinderuret. Den byggdes helt i tegel,och kraften utvanns ur ett vattenhjul som drev åtta par stenar. Den drevs som handels- ochtullkvarn. Till en början fanns kvarnen i bottenvåningen och såg och snickeri påövervåningen, men snart användes hela byggnaden till kvarndrift. 1890 såldes kvarnen till50 Tannefors Hembygdsförenings arkiv.51 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 11-12.25

öderna August och Herman Österberg som jämte kvarn 1 drev kvarnrörelsen vidare fram till1899. Den nya ägaren var ingenjör Oskar Zander som samtidigt köpte kvarnfall 1 och 8-9.Zander var en företagsam man med många idéer men med bristande ekonomiska kunskaper.Företagets konkurs 1905 var den största i Linköpings historia. 52Egendomen övergick till Östergötlands Enskilda Bank som arrenderade ut kvarnen.Vattenhjulen byttes ut mot två turbiner som kompletterades med en elektrisk motor. 1920köpte Linköpings stad egendomen och 1925 såldes kvarnbyggnaden till Elektriskaspisbrödsfabriken Nordstjärnan som var i behov av en kvarn för att förse fabriken med mjöl.Vid vattenkraftverkets tillkomst övergick man helt till eldrift och några år senare upphördeverksamheten. Kvarnen såldes till Linköpings stad. Under många år stod byggnaden öde ochrevs slutligen 1982. 53Bolagskvarnens södra sida, 1982. Fotograf Bo Samuelsson. Bild Linköping.Bolagskvarnen sett från väster. Foto av Sune Ljungstedt 1978, Östergötlands Länsmuseums arkiv.52 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidorna 36-38, 56-62.53 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 12-13.26

1977 inventerade ÖLM byggnaden och berättar följande om den: ”Tvåvånings kvarnbyggnadav tegel med granitsockel. Fasaden har större ytor i rött tegel. Fönsteromfattningar i gulttegel. Nedre fönster stickbågiga och smårutade. Övre fönster rundbågiga. Taklist medtandsnitt i omväxlande rött och gult tegel. Sadeltak med plåt. Stickbågiga takkupor. Ingångfrån söder genom trevånings tornbyggnad med pyramidtak krönt av vimpel med årtalet 1876.En hisslucka åt söder omges av en huv i korrugerad plåt. En skorsten på västra gavelspetsen,en längre åt öster. Inredningen är fullständigt utriven”. 541891 tecknades en försäkring i Östgöta Brandstodsbolag över följande byggnader påkvarntomten:Ett boningshus av timmer som var reveterat på ut- och insida. Tak av spån och tegel med välvd källare.Våning inredd till 4 rum och kök samt 2 garderober. Frontespisvåningen inredd med 3 rum och kök samt 4garderober. Detta hus hade måtten 46 fot långt, 14,6 fot högt och 27 fot brett.Ett boningshus av timmer, reveterat både ut- och invändigt. Tak av brädor täckt med tegel. Huset var inrettmed 3 rum och kök, samt 3 vindsrum med 4 större garderober. Detta hus mätte 38 fot långt, 14 fot högt och28 fot brett.En uthusbyggnad innehållande stall, vagnshus, fähus med foderlucka av timmer samt vidbyggt kvarnstall avresvirke och brädor under tak av spån. 70 fot långt, 10 fot högt samt 18 fot brett.Ett vagnshus av timmer med inredd spannmålsrum under tak av tegel och brädor. Detta hus mätte 25 fotlångt, 9,5 fot högt och 18 fot brett.En ladugårdsbyggnad av timmer inredd till stall, fähus och foderlada samt ovanpå detta en foderskulle undertak av spån. Byggnadens mått var 44 fot långt, 10,5 fot högt och 20 fot brett.Ett svinhus av timmer under tak av tegel och brädor. 17,5 fot långt, 7 fot högt och 9,5 fot brett.En byggnad av resvirke och brädor under spåntak med tegelväggar. Inredd till två visthusbodar. 21,5 fotlångt, 8 fot högt och 11,5 fot brett.Ett avträde av resvirke och brädor under spåntak inredd i två avdelningar. 10 fot långt, 8 fot högt och 7,5 fotbrett.En byggnad av resvirke och brädor med spåntak, innehållande tre vedbodar med mellanväggar och tredörrar. Detta mätte 29,5 fot långt, 9 fot högt och 12 fot brett.En notering i försäkringshandlingarna berättar följande: ”Obs! Avstånd till huset nr 1 är 36 fot, till hus nr 282 fot och till hus nr 3 302 fot. Till de övriga husen är det 164 fot, allt räknat från kvarn.” 5554 Östergötlands länsmuseums arkiv.55 Östgöta Brandstodsbolags arkiv.27

Kvarnfall 4Bohrns teckning av Gropkvarnen, odaterad. ÖLMDenna kvarn har gått under benämningen Hospitalskvarnen i och med att den ägdes avLinköpings Hospital, som i sin tur hade tagit över den från Vadstena Hospital. Ett annat namnden haft är Gropen på grund av det låga läget. 56 I beskrivningen till 1697 års karta kan manläsa följande: ”Gropkvarnen om 3 par stenar, ingen tomt endast stuga vid kvarnen. Hör tillLinköpings hospital.” 57Kvarnen vid fall nr 4 var en ren mjölkvarn som drevs med vattenhjul. Erik Eriksson som ägdeErikssons Valskvarn övertog 1894 arrendet för att bättre kunna reglera vattenflödet till kvarn10. 1903 höll hospitalet auktion på tomt och fall som kom att köpas av LinköpingsVattenledningsbolag. Linköpings stad övertog fastigheten 1908, varpå man 1913 lät bygga omluckor och dammfästen för att förbättra flödet till vattenverkets turbiner vid fall nr 5 och 6. Isamband med det revs kvarnen i oktober 1913. 5856 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidan 71.57 Tannefors hembygdsförenings arkiv.58 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidan 71-72.28

Ägorna under Tannefors kvarntorp nr 4. Upprättad 1899 av lantmätaren G W Müntzing. Lantmäteriet.1878 tecknades försäkring i Östgöta Brandstodsbolag över de byggnader som fanns vidHospitalskvarnen.Kvarnbyggnaden mätte efter reparationer samma år, 28,5 fot långt, 14 fot högt och 27,5 fot brett. Den hade 3par kvarnstenar och ett grynverk som drevs av vatten. Vattenhjulet satt vidbyggt på den norra sidan medvattenrännor. Byggnaden var av timmer.Ett boningshus av timmer under tak av tegel på brädor, inredd med stuga och kök på nedrebotten samt stugaoch kammare på den övre botten. Detta hus mätte 30 fot långt, 14 fot högt och 17 ½ fot brett.Ett kvarnhus av timmer under tak av tegel på brädor inrett med 3 par kvarnstenar och ett grynverk samt enkammare med eldstad. På norra sidan av kvarnhuset satt ett inbyggt hjulhus med 3 vattenhjul. Måtten fördetta hus var 38 ½ fot långt, 14 fot högt och 27 ½ fot brett.En uthusbyggnad av timmer under spåntak inredd till stall, fähus och loge. 46 fot långt, 8 ½ fot högt och 16½ fot brett.Ett kvarnhus med tre väggar under brädtak. 21 ½ fot långt, 6 fot högt och 14 fot brett.Ett uthus av resvirke och brädor innehållande källare, svinhus, vagnshus och spannmålsbod under tak avbrädor. 36 fot långt, 10 fot högt och 14 fot brett.29

Kvarnfall 5-6Långholmskvarnen med slussen i förgrunden, mellan åren 1875 och 1878. Östergötlands Länsmuseums arkiv.Den folkliga benämningen på de här kvarnarna var Långholmen eller Stenhuskvarnen samtSågholmen. Det är oklart om det rör sig om en eller två kvarnar. I slutet av 1600-talet fannsdet dock två kvarnar vilket framgår av beskrivningen till 1697 års karta. ”Nr 5: Frälsekvarnom 3 par stenar, stugubyggnad vid strömmen. Hör till magister Löfgrens änka. Nr 6:Frälsekvarn om 3 par stenar, endast stugubyggnaden utmed strömmen. Possideras av saligmagister Erik Peter Simoni Löfgrens änka.” 591805 noterades den för 6 par stenar och det var en mjölkvarn driven av vattenhjul. Från 1830var kvarnen frälse med 3 par stenar och krono med 3 par stenar. 60 En mjölnarbostad låg därden nedre kanalbron finns. Det var det Kränska huset som köptes och revs av Kanalbolaget.Kvarnen var i familjen Ringströms ägo mellan åren 1841 och 1873 då fall nr 6 samttomtmarken Sågholmen, såldes till Linköpings Vattenledningsbolag. Ringström fortsatteverksamheten i kvarnen och anlade en snickeri- och hyvlerifabrik på övervåningen istället förden såg som tidigare låg på Sågholmen.Vattenledningsbolaget, i vilket staden hade aktier, hade bildats 1873 för att förbättra stadensvattenförsörjning. Uppströms fallen i Tannefors fanns rent vatten varför mark inköptes ochdet anlades ett vattenverk som stod färdigt 1875. Då kvarnen brann ned 1878 såldes resten avtomten till Vattenledningsbolaget som nu ägde hela egendomen. Det första pumpverket som61drevs med en turbin på 30 hästkrafter, fick nu tillskott av en ångmaskin. 1892 byggdeVattenbolaget ut verksamheten och ett maskinhus samt ytterligare ett pumpverk med en turbin59 Tannefors Hembygdsförening arkiv.60 Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby - livet kring forsen, Linköpingsbygden: hembygdsföreningar berättar,Linköping 2004, sidan 128.61 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidorna 27-29.30

på 50 hästkrafter uppfördes. Linköping stad köpte hela egendomen 1907. 1920 ladesvattenverket ned men vattenverksbyggnaden stod kvar en bit in på 1970-talet. 62Vattenverket på Sågholmen, troligen sekelskiftet 1900. Övre bilden: Östergötlands Länsmuseums arkiv. Nedrebilden: Bild Linköping.62 Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009, sidan 45.31

Kvarnfall 7Kvarn nr 7 är träbyggnaden i bildens mitt, år 1928. 63Detta var det översta fallet på den norra sidan. Det folkliga namnet har varit Solskina ellerFogdekvarnen. 1697 beskrivs kvarnen som ”Kronokvarn, 3 par stenar med gård och tomt.” 64Vi kan följa innehavarna av kvarnen tillbaka till 1793. 1830 noteras kvarnen som enkronoskattekvarn med 3 par stenar drivna av vattenhjul. Den fungerade som en renmjölkvarn. 65 Kvarnrörelsen lades ned 1877 då fabrikören och baptistpredikanten J NHolmgren köpte kvarnen. Kvarnen som var förfallen revs, och året därpå uppfördes en nybyggnad som inreddes till vaddfabrik. I ett nybyggt annex startades ett ullspinneri och helaföretaget gick under namnet Holmgrens Ullspinneri. På 1890-talet var 17 personer anställda ispinneriet. Kraften kom till att börja med från vattenhjul men i slutet av 1890-talet insattestroligen vattenturbiner. Antagligen fanns i byggnaden ytterligare två turbiner som gav krafttill det lilla ullspinneriet på pappersbrukstomten. Elektriska motorer kompletteradeturbindriften från 1920. Företaget fick namnet Tannefors Ullspinneri då P E Lindqvist blevägare 1902. Företaget var kvar i familjens ägo till 1931.Industrimannen JO Nilsson köpte egendomen 1931 för AB Nordstjernans ElektriskaKnäckebrödsfabriks räkning. Knäckebrödstillverkningen hade vuxit ur sina lokaler och en nyfabriksbyggnad uppfördes 1934-35 på den del av fastigheten som vetter mot Nya63 Bilddatabasen Bild Linköping.64 Beskrivning till 1697 års karta i Tannefors Hembygdsförenings arkiv.65 Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby - livet kring forsen, Linköpingsbygden: hembygdsföreningar berättar,Linköping 2004, sidan 130.32

Tanneforsvägen. Samma år anlades ett elkraftverk vid en del av kvarnfallet. Spinnerietarrenderade lokaler till dess nedläggning på 1940-talet, efter att delar av lokalerna brunnit1940. 1944 köpte Wasa-koncernen spisbrödsfabriken som drevs fram till nedläggningen ibörjan av 1970-talet. 1992 revs slutligen allt och ersattes med flerfamiljsbostäder. Kraftverketlades troligen ner då dammfästen och dylikt byggdes om med anledning av den kraftstation somLinköpings stad anlade 1949-1950 på motsatta sidan. 66Kvarn 7. Fotograf Einar Jagerwall 1960-talet. Bild Linköping.Kvarn 7. Fotograf Gunnar Lindqvist 1961. Bild Linköping.66 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 14-15.33

Ullspinneribyggnaden 1920. Ritningar från Linköpings Byggnadsnämnds arkiv.34

Kvarnfall 8-9Även vid kvarnfall 8-9 slås kvarnarna samman vid mitten av 1800-talet. Till 1697 års kartahör denna beskrivning: ”Nr 8 Frälsekvarn med 3 par stenar med gård och tomt. Hör tillkapten herr Ekblad. Nr 9 Kronokvarn med 3 par stenar med gård och tomt.” 67I folkmun har kvarn 8 kallats Jerusalem och kvarn 9 Vinterbråka. De var mjölkvarnar drivnaav vattenhjul med tre par stenar vardera. 1853 fick de båda kvarnarna samma ägare, mjölnareCarl Ringström. Han sålde dessa till ett bolag från Norrköping som rev kvarnarna och byggdeen ny av tegel, Nya Stenhuskvarnen. Den drevs av vattenhjul och var troligen både handelsochmäldkvarn och inhyste en grynkvarn. I slutet av 1860-talet köpte August Curmanegendomen, han behöll kvarnjorden men sålde fallrättigheten och kvarnen. De nya ägarna varinte intresserade av att driva kvarnrörelse utan rev ut kvarnverket och startade en trikå- ochyllefabrik i byggnaden. Inåt gården byggdes en flygel som inrymde färgeri och blekeri ochverksamheten kom att heta Tannefors Tricotfabrik. Bröderna Österberg tog 1873 över detsnabbt växande företaget som 1874 sysselsatte 174 personer och var därmed ett av stadensstörsta. Tillverkningen bestod bland annat av yllehalsdukar, strumpor och tröjor.Till vänster syns Stångåns Tricotfabrik, år 1900. Fotograf Didrik von Essen. Bild Linköping.Kraften kom från vattenhjul och troligen fanns även ett gasverk för fabrikens belysning. År1890 anlades även ett elkraftverk vid fallet och några år senare installerades vattenturbiner.Åren därefter skedde ägarskifte ofta. Då Oscar Zander köpte företaget 1899 ändrades namnet67 Tannefors Hembygdsförenings arkiv.35

till Stångåns Tricotfabrik men verksamheten blev kortvarig då Zander gick i konkurs 1905.Industrimannen Jonn O Nilsson köpte egendomen och sålde den vidare till sitt eget företagLinköpings Elektriska Kraft och Belysningsaktiebolag. Lokalerna arrenderades ut, en kort tidfanns Linköpings Mejeri inrymt i lokalerna liksom AB Tannefors Yllefabrik. 1921 blirLinköpings stad ägare till kvarnfall jämte byggnaderna.I kvarnbyggnadens undervåning startade 1904 Nya bageriet som snart gick i konkurs, ochövertogs av Jonn O Nilsson som ändrade namnet till Spisbrödsfabriken Nordstjernan.Företaget bolagiserades 1925 och fick namnet AB Nordstjernans ElektriskaKnäckebrödsfabrik. 1928 övertog företaget Bolagskvarnen på kvarnfall 2-3 sommoderniserades och blev fabrikens huvudkvarn. Antalet anställda uppgick 1931 till 61personer. Efterfrågan på knäckebröd var stor och 1935 flyttades produktionen till en nyfabriksanläggning på intilliggande fastighet vid Gamla Tanneforsvägen. Lokalerna övertogsav AB Linköpings Margarinfabrik som drev bageri och livsmedelsindustri. Under 1940-taletändras namnet till Linköpings Bageri AB som fortsatte verksamheten till början av 1970-talet.Byggnaden är idag ombyggd till bostäder. 68Tomterna 8 och 9, år 1919. Linköpings byggnadsnämnds arkiv.68 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 16-17.36

I den byggnadshistoriska inventering som utfördes av Östergötlands länsmuseum 1977beskrevs en byggnad som ska ha byggts som kvarnägarbostad kring 1800-talets mitt och finnsomnämnt som fabrikör Österbergs hus. En småskola inrymdes i bottenvåningen åren från1920-talet till 1941. Därefter fanns bageribolagets kontor i bottenvåningen och bostäder iövervåningen. Det beskrivs i inventeringen som ”ett 1½ vånings timmerhus, reveterat med gulslätputs. Vitputsade pilastrar. Frontespiser med av tre fönsters bredd med litet rundfönster iröstet. Sexdelade fönster med bruna bågar och bruna dörrar. Sadeltak med plåt. Tvåskorstenar. Byggnaden tros vara från 1800-talets mitt, (efter 1859).” 69Kvarnägarbostaden syns i bakgrunden, odaterad. Tannefors Hembygdsförenings arkiv.Ritning från 1920 av f.d. kvarnägarbostad och skola. Linköpings Byggnadsnämnds arkiv.69 Östergötlands länsmuseums arkiv.37

I en skrivelse från Tannefors Hembygdsförening till Östergötlands länsmuseum 1992 framgårdet att fastighetsägaren planerade att riva kvarnen jämte magasin och generatorshus.Magasinet och generatorshuset tycks ha blivit rivna men planerna beträffande kvarnenändrades lyckligtvis.I Östgöta Brandstodsbolags arkiv finns en försäkring upprättad 1891 över f.d.kvarnlägenheten 8-9:Ett boningshus av timmer, reveterat både ut- och invändigt med tak av brädor, spån och tegel. Huset hadetvå våningar med gråstenskällare under som var välvd med tegel. Andra våningen bestod av sju rum med sexeldstäder, samt tambur och skafferi. Övre våningen har frontespis och är inredd till sex rum med eldstäderoch fyra garderober. Byggnaden mätte 60 fot långt, 12,5 fot högt och 36 fot brett.En stugbyggnad av timmer med tegeltak. Under teglet fanns torv och näver. I huset fanns två rum medkakelugnar och ett kök med spis. Byggnaden hade vind och en mindre kammare. Detta hus mätte 36 fotlångt, 11 fot högt och 23 fot brett.En uthusbyggnad som dels bestod av timmer och dels resvirke och dubbla brädväggar med sågspånsfyllnadmellan och dels resvirke och brädor allt vilande på gråstensgrund. Tak av spån inrett på följande sätt: dentimrade delen som ligger i norr är inredd till ett garnmaskineri och ett häststall med selkammare ochfodergång samt ovanpå dessa lägenheter en foderskulle. Intill stallet finns ett varumagasin i 2 våningar somär inklätt med dubbla brädväggar med sågspånsfyllning. Under nedervåningens golv är det murat med tegeltill en höjd av 1 ½ fot. Trossbotten är lagd med murbruk och sågspån. Det fanns för övrigt en vedbod, ensnickarbod, en visthusbod samt ett avträde. Över de sistnämnda lägenheterna fanns en torkvind. Väggarmellan stallet och varumagasinet var timrade. 70Ritning över Nya Stenhuskvarnens baksida med tillbyggnader från 1924. Linköpings Byggnadsnämnds arkiv.70 Östgöta Brandstodsbolags arkiv, 1891.38

Ritning av spisbrödsfabriken, det mittersta huset nedan. Ritning från 1917 ur Linköpings Byggnadsnämndsarkiv.Linköpings bageri, 1950- 60-tal. Fotograf Arne Gustafsson. Bild Linköping.39

Kvarnfall 10Bohrns teckning av Skalleborana, odaterad. ÖLM.Kvarnen folkliga namn var Skalleborana, och senare även Tholanders kvarn (Tholander varägare från 1850). Ur beskrivning till 1697 års karta står att läsa: Frälsekvarn med gård ochtomt. Hör till Erik Soop. 71Noterades 1826 som en frälsekvarn med 3 par stenar och fungerade enbart som mjölkvarndriven av vattenhjul. 72 Carl Tholander fick ärva kvarnen omkring 1850 och drev den till 1885.Erik Eriksson tog över ägarskapet 1893, jämte kvarnen Krypin på intilliggande fastighet. Enny och modern handelskvarn med namnet Tannefors Nya Valskvarn uppfördes 1894. Den fickfyra vattenhjul samt elektrisk motor men redan två år senare ersattes vattenhjulen av treturbiner samt ett elverk för belysning i kvarnen.Namnet ändras till AB Erikssons Valskvarn då bolag bildas 1904. Den kom att bli den mestmoderna och största av kvarnarna, och antalet anställda varierade mellan 15 och 20 personer.Då familjen Eriksson 1943 sålde företaget, byggdes kvarnen om och startade igen 1946 undernamnet Östgöta Grynkvarn AB. Den kom att bli känd som den modernaste havrekvarnen ilänet och var i drift till mitten av 1950-talet. Det innebar slutet för kvarndriften och73Bageribolaget övertog lokalerna för att använda dem som magasin. Kvarnen revs 1973.71 Tannefors Hembygdsförenings arkiv.72 Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby - livet kring forsen, Linköpingsbygden: hembygdsföreningar berättar,Linköping 2004, sidan 134.73 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 11-18.40

Östgöta Grynkvarn 1950-tal. Fotograf Einar Jagerwall. Bild Linköping.Den sista perioden användes kvarnen som magasin för Bageribolaget. Det vänstra fotot är taget på 1970-talet,fotograf: Per-Olov Axelsson, Bild Linköping. Fotot till höger är från 1960-talet, fotograf: Arne Gustafsson, BildLinköping.Norra och södra fasaden. Ändringsritningar från 1945. Linköpings Byggnadsnämnds arkiv.41

Valskvarns kontorsbyggnad i korsningen Nya Tanneforsvägen-Stationsgatan. Bild Linköping.Disponent Erikssons bostad på Stationsgatan 2 B, 1972. Fotograf Lennart Aronsson. Bild Linköping.Bostadshus på Stationsgatan 2 A, troligen f.d. kvarnägarbostad, 1961. Bild Linköping42

Kvarnfall 11Bohrns teckning av kvarnen Krypin, odaterad. ÖLM.I anslutning till 1697 års karta finns denna beskrivning: ”Frälsekvarn, 3 par stenar med gårdoch tomt. Hör till herrar Boije på Ryd. Dessutom en tomt som hört till en såg som förut hadestått i strömmen och indelt på Råberga rusthåll, som före detta inspektören Petter Claessoninnehar.” 74Kvarnen har gått under benämningarna Krypin och Tullkvarn. Namnet Krypin förklaras avRobert Bohrn bero på att platsen framför kvarnen och bron endast var ca 12 m lång och attvägen på ena sidan var nedschaktad. Därför var det mycket smalt och trångt att komma framtill kvarnen. Enligt annan förklaring kom namnet av att kvarnägaren lät luffare komma ochsova i kvarnen. Namnet Tullkvarn har en enkel förklaring genom att detta var kvarnbyns sistatullkvarn, det vill säga en kvarn där bönder kunde mala sin säd mot en avgift.Den noterades 1830 som kronoskattekvarn. Ett vattenhjul gav kraft till fyra par stenar från1861. 75 Två turbiner ersatte vattenhjulen på 1890-talet och dessa kompletterades med enelektrisk motor 1920. 1893 såldes egendomen till Erik Eriksson som just köpt kvarn 10, ochinkorporerade denna i verksamheten. En smedja anlades 1894, och 1900 stod ytterligare ensmedja med reparationsverkstad färdig, vilken fick namnet Erikssons Valskvarns74 Tannefors Hembygdsförenings arkiv.75 Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby - livet kring forsen, Linköpingsbygden: hembygdsföreningar berättar,Linköping 2004, sidan 135.43

Reparationsverkstad. Redan under 1910-talet lades emellertid verkstaden ned och byggdes omtill bostadshus.Tullkvarnen fotograferad 1936. Bild Linköping.Kvarnen nr 11, odaterat fotografi taget av fotograf Forster, Bild Linköping.Tillsammans med två kompanjoner startade Eriksson 1902 Tannefors Nya Tricotfabrik ikvarnhuset. Fram till nedläggningen 1911 sysselsatte företaget 54 personer medtrikåtillverkning. När familjen Eriksson sålde sina kvarnegendomar i Tannefors 1943 fortsattemjölnare C E Pettersson driften vid kvarnen, men nu endast med elektriska motorer som44

drivkraft. 1956 nedmonterades kvarninventarierna. Det var den sista kvarnen som var i driftoch hade fungerat som både handels- och tullkvarn från 1894-1956. Då den revs omkring1960 var den i Linköping stads ägo. 76Bostadshus och f.d. smedja med reparationsverkstad, 1965. Fotograf Lindahl, Bild Linköping.Längre upp bakom kvarnen fanns en stor villa, som byggdes när Frans Andersson var ägaretill egendomen, från slutet av 1880-talet till 1893. Den kallades även kamrer Dahlgrens villa.Kamrer Dahlgrens villa. Bild Linköping.76 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidorna 18-19.45

Kvarnfall 12I beskrivningen till 1697 års karta kan man läsa: ”Frälsekvarn om 2 par stenar med gård ochtomt. Hör till regementsbarberaren Eckermans arvingar.” 77Snuggan är det namn denna kvarn har haft i folkmun. En förklaring till namnet ges av RobertBohrn som menade att eftersom kvarnen låg nedströms fallen fick kvarnen ”snugga” till sigsitt driftvatten som redan hade använts av andra kvarnar. 78 År 1826 noterades den somfrälsekvarn med 4 par stenar. 79 Kvarnen fungerade enbart som mjölkvarn fram till dessnedläggning 1920 då det fanns 3 vattenhjul. Enligt den sista mjölnaren Oscar Fredrik Hanssontestamente kom området 1929 i Linköpings stads ägo. Med anledning av anläggandet av enstrandpromenad längs Stångån lät staden riva den då förfallna kvarnen 1931. 80Bohrns teckning av f.d. kvarnägarbostaden Snuggan vid tiden då ett café var inrymt här, 1937. ÖLM.Ett bostadshus, som idag går under benämningen Snuggan, hörde till kvarnen och finnsbevarat. Det har fungerat som bostadshus, café, småskola, hobbylokal till äldreboendet inärheten och är idag återigen bostadshus. Östergötlands Länsmuseum gjorde enkulturhistorisk byggnadsinventering 1977 och beskriver då bostadshuset som ”ett tvåvåningstimmerhus, reveterat med grågul spritputs. Reveteringen är på östra gaveln fäst medträpluggar på svagt rödfärgat timmer. För övriga fasader är reveteringen omgjord i senaretid. Spritputsad granitsockel med förkroppningar under fasadens slätputsade pilastrar.77 Tannefors Hembygdsförenings arkiv.78 Bohrns samlingar, Östergötlands länsmuseums arkiv.79 Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby - livet kring forsen, Linköpingsbygden: hembygdsföreningar berättar,Linköping 2004, sidan 136.80 Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling nedgång och fall, B-uppsats i historia, Linköpingsuniversitet 1992, sidan 19.46

Förspikade breda fönster med ramar och förhöjda överstycken i grönmålat trä. Förstukvistenmed runda trästolpar åt norr flankeras av smala, stickbågiga fönster. Sadeltak med enkupigttegel. Två skorstenar, utvändig ingång till pannrum från söder.”Inventeraren uppskattade att byggnaden uppfördes under 1700-talet eller tidigt 1800-tal.Nordiska museet gjorde en uppmätning 1933 och fann att byggnaden var så pass stor att denkunde benämnas som gästgivaregård, troligen med anledning av att ett café var inrymt i husetvid denna tid.Snuggan är idag privatbostad. Tannefors Hembygdsförenings arkiv.Bakom bostadshuset Snuggan fanns vid inventeringstillfället ytterligare en byggnad somantogs vara från 1800-talet. Det var ”ett och ett halvplans trähus med röd locklistpanel ochbetongsockel. Låga fönster under takfoten åt öster. Långsidan åt väster saknade fönster.Samtliga fönster var då igenspikade. Dörrar och foder var grågröna och vindskivorna varsvarta. Sadeltaket hade enkupigt tegel samt en skorsten.” 8181 Östergötlands länsmuseums arkiv.47

KällförteckningArkivHäradsrättens arkiv, Landsarkivet i VadstenaLantmäteriet, Linköpings kommunLinköpings Byggnadsnämnds arkivÖstergötlands Länsmuseums arkivÖstgöta Brandstodsbolags arkiv, finns i depå i Brukskultur ÅtvidabergWebbadresserhttp://bildlinkoping-bilddatabas.linkoping.se/http://www.lantmateriet.se/http://www.kindakanal.se/http://www.webnews.textalk.com/bygd-i-samverkan/15-orseryds-kvarnarTryckta källorAlmroth Pontus & Kolsgård Svante, Linköpings historia del 4, Linköping 1978.Almroth Pontus & Kolsgård Svante, Linköpings historia del 5, Linköping 1981.Ambrosianis Sune, Dokument rörande de äldre pappersbruken i Sverige, Stockholm 1921.Borna Ahlkvist Helene m.fl., Kring Stång, Stockholm 1994.Bringéus Nils-Arvid, Arbete och redskap, Stockholm 2003.Broocman Carl Fredrik, Beskrifning öfver Östergötland 1760, faksimileutgåva Linköping1993.Ek Sven B, Väderkvarnar och vattenmöllor, Stockholm 1962.Gyllenhammar O. F., Anteckningar om Tannefors. De finns avskrivna i ÖstergötlandsLänsmuseums arkiv.Johansson Sören, Nya glimtar från Tannefors, Linköping 2007.48

Karlsson Kerstin, Tannefors kvarnby – livet kring forsen, Linköpingsbygden:hembygdsföreningar berättar, Linköping 2004.Lindell Thord, Hantverk och manufakturer i Linköping, Linköping 1940.Petersson Per, Tannefors Kvarnby – en kvarnbys utveckling, nedgång och fall, B-uppsats ihistoria, Linköpings Universitet 1992.Ridderstad Anton, Östergötlands beskrivning med dess städer samt landsbygdens socknar ochalla egendomar, Stockholm 1917.Sandberg Arnold, Linköpings stifts kyrkoarkivalier t.o.m. 1800. En arkivhistoriskundersökning, Linköping 1948.Sjunnesson Helene m.fl., Papper och massa i Östergötland, Stockholm 2003.Solid Helmer, Kvarnarbetarminnen, Stockholm 1986.Sundin Ulla, Bygdens hantverkare och verkstäder, Stockholm 1985.Tannefors Hembygdsförening, Glimtar från Tannefors, Linköping 1999.Tham Wilhelm, Beskrifning öfver Linköpings Län 1854-1855, faksimileutgåva Linköping1994.Wadström Roger, Svenska kvarntermer 1-2, Uppsala 1986.Widegren Per David, Försök till en ny beskrivning över Östergötland, Linköping 1817,faksimileutgåva Linköping 1993.Östergötlands Länsmuseum, Stångebro – händelser kring vattnet, Årsbok 1997/1998,Linköping.Öberg Bengt, Kraften i Tannefors, Tannefors Hembygdsförening 2009.49

BilagaBild1.Kartan ärfråntidigt1900-talochärursprungligen iskala1:400,Linköpingskommunslantmäteri.. Enligt brandförsäkringen 1878: 38 fot långt, 19 fot högt och 26 fot brett.1.Kvarn1. 1våning,rödfärgadefasaderundertegeltak50

1a Kvarnägarbostad till kvarn 1. 2 våningar med inredd vind, reveterade fasader undertegeltäckt sadeltak. Enligt brandförsäkringen 1878: 49 ½ fot långt, 15 ½ fot högt och 21 fotbrett.2-3. Bolagskvarnen. Tegelbyggnad i två våningar med inredd vind under plåttäckt sadeltak.2-3a. Kvarnägarbostad till kvarn 2, Enligt 1891 års brandförsäkring: Ett boningshus avtimmer, reveterat både ut- och invändigt. Tak av brädor täckt med tegel. Detta hus mätte 38fot långt, 14 fot högt och 28 fot brett. (se foto).2-3b. Enligt 1891 års brandförsäkring: Ett boningshus av timmer som var reveterat på ut- ochinsida. Tak av spån och tegel. Detta hus hade måtten 46 fot långt, 14,6 fot högt och 27 fotbrett.4. Hospitalskvarnen, kvarnfall 4. Timmerbyggnad i 1½ våning. Enligt 1878 årsbrandförsäkring: 28,5 fot långt, 14 fot högt och 27,5 fot brett.4a. Bostadshus till Hospitalskvarnen. 2 våningar. Enligt 1878 års brandförsäkring: Ettboningshus av timmer under tak av tegel på brädor. Detta hus mätte 30 fot långt, 14 fot högtoch 17 ½ fot brett.4b. Enligt 1878 års brandförsäkring: Ett uthus av resvirke och brädor innehållande källare,svinhus, vagnshus och spannmålsbod under tak av brädor. 36 fot långt, 10 fot högt och 14 fotbrett. Osäkerhet råder om det är denna byggnad som avses.4c. Enligt 1878 års brandförsäkring: En uthusbyggnad av timmer under spåntak inredd tillstall, fähus och loge. 46 fot långt, 8 ½ fot högt och 16 ½ fot brett. Osäkerhet råder om det ärdenna byggnad som avses.4d. Enligt 1878 års brandförsäkring: Ett kvarnhus av timmer under tak av tegel på brädorinrett med 3 par kvarnstenar och ett grynverk samt en kammare med eldstad. På norra sidanav kvarnhuset satt ett inbyggt hjulhus med 3 vattenhjul. Måtten för detta hus var 38 ½ fotlångt, 14 fot högt och 27 ½ fot brett. Osäkerhet råder om det är denna byggnad som avses.5-6. Vattenverket, kvarnfall 5-6. Tegelbyggnad i en våning under plåttäckt sadeltak.5-6a. Vattenverkets reningsbassänger, 3 st.5-6b. Bostadshus troligen tillhörande vattenverket. Ljus panelklädd byggnad i 1½ våningunder plåttäckt sadeltak.7. Kvarnfall 7, vaddfabrik och ullspinneri. Träbyggnad i 2 våningar med faluröda panelkläddafasader under tegeltäckt sadeltak.7a. Gamla bruksbyggnaden tillhörande det f.d. pappersbruket (se 1820 års karta). 1½ vån medröda panelklädda fasader under brutet tegeltäckt tak. Enligt 1828 års syn: det mätte 14 alnaroch 10 tum långt, 8 alnar och 9 tum brett samt 15 varv högt. Även detta hus hade tegeltak.7b. Hjulhuset tillhörande det f.d. pappersbruket (se 1820 års karta).7c. Det mindre valhuset tillhörande det f.d. pappersbruket. (se 1820 års karta)51

7d Mangårdsbyggnad till pappersbruket. Timmerbyggnad i 1½ våning med rödfärgad panel.Enligt 1828 års syn: en sätesbyggnad uppfört 1728. Den mätte 26 alnar lång, 14 alnar bredoch 6 alnar hög. Brädtak klätt med tegel7e. Nya bruksbyggnaden tillhörande det f.d. pappersbruket. Enligt 1828 års syn: 23 alnar långtoch 15 alnar och 10 ½ tum brett. Över hela fanns en rymlig vind med luckor åt alla håll somanvändes till papperstorkning. Nedre våningen stod på syllgång och stolpar med fylldaväggar, allt av ek. I den södra delen fanns ett valsverk och i den norra en kyp som byggts förpapperstillverkning. Taket på byggnaden bestod av brädor som klätts med tegel.7f. Boningshus. Timmerhus i 2 våningar reveterat med gul spritputs, tegeltäckt sadeltak. (se1977 års inventering)8-9. Nya Stenhuskvarnen, kvarnfall 8-9. 2 våningar, tegelstomme under sadeltak. 20m långt,11,5 m brett.8-9a. Kvarnägarbostad till kvarn 8-9, 18 m långt och 10,5 m brett. Timmerhus i 1½ våning,reveterat med gul spritputs, plåttäckt sadeltak. (se 1977 års inventering). Enligt 1891 årsbrandförsäkring: Ett boningshus av timmer, reveterat med tak av brädor, spån och tegel. Husethade två våningar. Byggnaden mätte 60 fot långt, 12,5 fot högt och 36 fot brett.8-9b. Enligt 1891 års brandförsäkring: En uthusbyggnad som dels bestod av timmer och delsresvirke. Inrett på följande sätt: den timrade delen som ligger i norr är inredd till ettgarnmaskineri och ett häststall med selkammare och fodergång samt ovanpå dessa lägenheteren foderskulle. Intill stallet finns ett varumagasin i 2 våningar Det fanns för övrigt en vedbod,en snickarbod, en visthusbod samt ett avträde. Över de sistnämnda lägenheterna fanns entorkvind.10. Erikssons Valskvarn, kvarnfall 10. Vinkelbyggnad i 3 våningar samt 1 suterrängvåning.Faluröda träfasader under sadeltak.10a. Bostadshus, troligen f.d. kvarnägarbostad. 1½ våning med putsade fasader undersadeltak.10b. Valskvarns kontorsbyggnad samt disponent Erikssons bostad. Vinkelbyggnad i 2våningar med putsade fasader under sadeltak.11. Tullkvarn, kvarnfall 11. 1½ vån med två våningar i suterräng mot vattnet, falurödträbyggnad under sadeltak.11a. Smedja/bostadshus till Tullkvarn. 2 vån, putsade fasader under sadeltak.11b. Disponent Dahlgrens villa. 1½ vån, putsade fasader under sadeltak.12. Kvarnen Snuggan kvarnfall 12.12a. Mjölnarbostaden Snuggan. 2 vån, reveterad timmerbyggnad under sadeltak.52

Bild 2. Kvarnbyn väster om Kinda kanal, 1901. Lantmäteriet.Bild 3. Området mellan Stångån och Kinda kanal, 1901. Lantmäteriet.53

Bild 4. Robert Bohrns rekonstruktion av kvarnbyn. Daterad 1943, dock är det oklart vilken tid som skildras.ÖLMBild 5. Rekonstruktion av den gamla kvarnbyn i Tannefors, skisserad av T Lindell efter en åldrigexpropriationskarta. ÖLM54

Bild 6. I förgrunden syns slussarna med stadens första vattenverks reningsdammar, 1901. Fotograf Didrik vonEssen. Bild Linköping.Bild 7. I förgrunden syns nedre Tanneforsslussen samt vattenverkets reningsdammar, 1890.Fotograf Lovén. Bild Linköping.55

Bild 8. Tanneforsfallen ca år 1900. Fotograf Didrik von Essen. Bild Linköping.Bild 9. Tanneforsfallen, 1902. Fotograf Didrik von Essen. Bild Linköping.56

Bild 10. Tanneforsfallen år 1905. Bild Linköping.Bild 11. Tanneforsfallen. Bild Linköping.57

Bild 12. Tanneforsfallen. Bild Linköping.Bild 13. Tanneforsfallen. Fotograf Einar Jagerwall. Bild Linköping.58

Bild 14. Bolagskvarnen till vänster och Nya Stenhuskvarnen till höger. Fotograf Einar Jagerwall. BildLinköping.Bild 15. Tanneforsfallen i jämnhöjd med vattenverkets pumpstation, 1950–60-tal. I bakgrunden seskvarnägarbostaden till kvarn 2-3. Fotograf Arne Gustafsson. Bild Linköping.59

Bild 16. Tanneforsfallets övre del, stegen står lutad mot gamla kraftverket. 1950–60-tal.Fotograf Arne Gustafsson. Bild Linköping.Bild 17. Tanneforsfallen nedanför Erikssons valskvarn, år 1900. Fotograf Didrik von Essen. Bild Linköping.60

Bild 18. Tanneforsfallen med vattenverkets pumpstation till höger. Bild Linköping.Bild 19. Tanneforsfallen nedströms Tullkvarnen efter kvarnen Snuggans rivning. Bild Linköping.61

Bild 20. Bolagskvarnen år 1970, fotograf Per-Olov Axelsson, Bild Linköping.Bild 21. Bolagskvarnen, kvarnfall 2-3. Bild Linköping.62

Bild 22. Slussgatan med Erikssons valskvarn till vänster och Bolagskvarnen till höger, 1960-tal.Fotograf Arne Gustafsson, Bild Linköping.Bild 23. Stationsgatan med Tullkvarnen till vänster och Erikssons valskvarn till höger, år 1965.Fotograf Lindahl, Bild Linköping.63

Bild 24. Tanneforsfallen med Erikssons valskvarn till vänster. Bild Linköping.Bild 25. Bostadshus längs Stationsgatan, 2A, bakom Erikssons valskvarn år 1961. (nr 10A i karta)Bild Linköping.64

Bild 26. Kvarnägarbostad till kvarn 2. (nr 2-3A i karta) Bild Linköping.Bild 27. Mjölnarbostad till kvarn 2, år 1952. (nr 2-3A i karta) Bild Linköping.65

Bild 28. Kvarnägarbostad till kvarn 3, även kallat Trapphuset. (nr 2-3B i karta) Tannefors Hembygdsföreningsarkiv.Bild 29. Boningshus stadsäga 1284, troligen tidigare tillhörande pappersbruket, år 1961,(nr 7F i karta), Bild Linköping.66

Bild 30. Uthus, troligen söder om Kinda kanal. Bild från Tannefors Hembygdsförenings arkiv.Bild 31. Magasin och verkstadslokaler, möjligen bakom Tullkvarnen? (nr 11-11A i karta). TanneforsHembygdsförenings arkiv.67

Bild 32. F.d. valskvarnens kontorsbyggnad, Stationsgatan 2B. (nr 10B i karta) Fotograf Arne Gustafsson. BildLinköping.Bild 33. Bohrns teckning av kvarnmästarbostad, troligen tillhörande Gropkvarnen, 1908. ÖLM.68