Sjuka skönhetsideal - Ergo

Ergo #6 / 2009 RECENSIONER / 25Betygen sätts i skala 0–5En ockupationsstyrka ur en av Amazonas indianstammar ger sig ut för att återerövra land som de fråntagits i “Birdwatchers“.Foto: Folkets bioPersonligt och politisktBirdwatchersRegi: Marco BechisFyrisbiografenOsvaldo är en ung schamanlärling som bor i Mato Grossodo Sul i Brasilien. Han tillhör en av ett oändligt antal indianstammarsom blivit av med sin mark till europeiskaerövrare. Osvaldos stam är hänvisad till det lilla reservatetsom markägaren avsatt åt dem. Men nu har de fåttnog! De har bestämt sig för att återta sin mark och ockuperaren liten bit land som en gång tillhörde stammen.Detta blir en ockupation med allvarliga konsekvenserför alla inblandade.”Birdwatchers” är en viktig film, mycket tack vare sittbrännande ämne. Det handlar om europeiska intressensom vill tjäna pengar helt utan hänsyn till ursprungsbefolkningen.I filmen blottläggs mekanismerna bakomoch de svåra konsekvenser som exploateringen av markfår för de boende i området. Den tar dock inte upp dessafrågor på ett torrt och tillrättalagt sätt. När man hör filmenshandling är det lätt att tro att den enbart är politisk.Det är den delvis, men behåller hela tiden det personligaperspektivet och tillåter inte det politiska att ta över.Osvaldo och de andra i stammen är i historiens centrum,men även markägaren, hans familj och anställdafår ta plats i handlingen. Hela filmen genomsyras av etthumant sätt att se på människan. De onda är inte enbartonda och de goda har sina dåliga egenskaper. Filmenskapar på så sätt förståelse för båda sidor, vilket gör denmycket slagkraftig och trovärdig.”Birdwatchers” är en film som känslomässigt skakarom sina åskådare. Anknytningen till verkligheten öppnarpå ett mycket konkret sätt dörren till ett stort problemsom finns för ursprungsbefolkningar i stora delarav världen. Detta hanterar filmen på ett utmärkt sätt.Mest minnesvärda är dock filmens starka karaktärer ochdet band man får till dem. Kombinationen av personligtoch politiskt gör ”Birdwatchers” till en ovanlig och högklassigfilmupplevelse.NICLAS GILLBERGLyckat mot alla oddsThe ReaderRegi: Stephen DaldryPremiär: 24 april på SFFinns det något tristare än högdragna filmatiseringar avkända romaner? Ni vet, stela kostymdramer där det antingenpratas för mycket (orden fanns ju redan där, liksom)eller för lite, och skådespelarna lämnas att i tysthetutstråla själslig vånda medan regissören koncentrerarsig på dekoren. Efter att framgångsrikt ha återlanseratlösnäsor på film i ”The Hours” så är Stephen Daldry nutillbaka med ännu en fnösketorr adaption av en modernklassiker som är på tok för litterär för sitt eget bästa. Såverkar det åtminstone till en början i ”The Reader” ochdå ska man ändå veta att anrättningen är rejält uppiffadmed heta sexscener mellan Kate Winslet och en atletisktonåring.Michael Berg, som han heter i filmen liksom i BernhardSchlinks förlaga, är bara femton år när han blir sjuk påväg hem från skolan en dag i det sena femtiotalets Berlin.Han tas om hand av Winslets spårvagnskonduktöroch den intensiva relation som utvecklar sig mellan Michaeloch den mer än dubbelt så gamla Hanna består avidel sängövningar. När de inte har sex så läser Michaelhögt för Hanna, alltifrån Tintin till Homeros. En dag stårHannas lägenhet tom och hyresgästen har gått upp i rök.Eftersom filmen är uppbyggd av återblickar så vet viatt relationen med Hanna har en förödande effekt påMichaels liv. Vi vet bara inte riktigt hur eller varför ochRalph Fiennes blekt hålögda uppenbarelse som den vuxneMichael är inte till mycket hjälp. Han utstrålar mestinre tomhet och det är som vanligt sådär måttligt kul attse på. Hannas återkomst kommer med mörka hemligheteroch berättelsen tar sig an stora frågor om skuld, skamoch, inte minst, det tyska nationaltraumat.Det är en ambitiös, för att inte säga våghalsig, satsningatt närma sig ett så laddat historiskt ämne som sviternaefter andra världskriget på det här viset. Verklighetsbakgrundenriskerar att reduceras till en kittlande dramatiskfondvägg. Nästintill dumdristigt är det dessutomnär man till råga på allt radar upp några av kostymfilmensklassiska felsteg: ålderssminkning av den gamlausla sorten man inte trodde gick att uppbringa längre,alltför välputsade kulisser med splitterny rekvisita ochengelsk dialog med varierande grad av dålig tysk brytning.Kort sagt, oddsen är inte i den här filmens favör.Än mer anmärkningsvärt är då att Daldry faktiskt rordet hela i hamn och den kraft han gör det med. Förvissohar han draghjälp av Kate Winslet, en skådespelerskasom kombinerar känsla och förnuft bättre än de flesta.Hon bottnar i filmens egendomliga melodramatik ochhjälper till att ta ner dramat på ett personligt plan. Saktaletar sig filmen inåt, och intressant nog börjar det närden någonstans på mitten vidgas av sina historiska anspråk.Det utvecklas till en spännande växelverkan mellansmå och stora brott och filmen blir angelägen och intimpå riktigt. I slutändan blir ”The Reader” allt annat änen stel filmatisering. Istället är det en stilla brinnandeframställning av isolering, bräcklig kommunikationoch om hur vi rättar in oss i leden. Sådant är inte mindreaktuellt idag.CHRISTOFFER OLOFSSONMycket naket med Kate Winslet i “The Reader“.Foto: Sandrew Metronome