Sjuka skönhetsideal - Ergo

24 / RECENSIONERErgo #6 / 2009Betygen sätts i skala 0–5MUSIKMoa Killander (mitten) med Mia Jones, och Daniel Lantzsom medverkar som musiker på “I grevinnans trädgård“.Foto: Jussi HaavistoAvskalat och arkaisktMoa Killander“I grevinnans trädgård”(Do Music Records)Att varva egna alster med tonsatta dikter av Erik AxelKarlfeldt är inte direkt att göra det lätt för sig. Moa Killander,som tidigare uppmärksammats för sina Karlfeldttolkningar,klarar det dock med hedern i behåll. Ikontrast till poetens två tonsatta dikter låter Uppsalasångerskansnio texter väl enkla, något annat vore ju ensensation.Men det lite ålderdomliga uttrycket, som även hämtarkraft ur den svenska vistraditionen från Bellman tillCornelis Vreeswijk, fungerar överlag bra. Och i sångersom “Grevinnan och greven” och “Det regnar i dag” studsarorden fjärilslätt över de avskalade tonerna, så att detibland är svårt att avgöra om det är Karlfeldt eller Killandersom talar.Anonyma rockareMonk’s Head(myspace.com/monkshead)ANDREAS JAKOBSSONFörst fylls man som lyssnare av känslan att här kommersån där genomtraditionell stomprock, lite Hellacopterseller något som The Creeps kunnat göra för tjugo år se-dan. Men så kommer “The Stone”, en sorts music hallklezmer-popsom känns hämtad ur soundtracket tillDisneyfilmen “Aristocats” (ni vet, katterna som jazzarpå vinden). Därefter är den virvlande rockmusiken likasvårbeskrivlig som nyss (rätt gott betyg att munkarnalyckats smälta ihop något eget i degeln), förutom att TheBeatles och Muse torde stå i musikernas skivhyllor. Detsorgsna slutnumret “Glorified Smiles” är verkligen heltbetagande i all sin episka symfighet.Min nyfikenhet är väkt, så jag kan bara beklaga att manvia omslaget inte informeras om ett dyft annat än att någonvid namn Anders Härstedt sitter på upphovsrätten.MySpace-forskning ger vid handen att denne individäven står för sång (föredömligt stark sådan) och gitarr, ärbandets huvudperson samt härstammar från Karlskrona.Det egna inspirationsnamndroppandet inkluderar åsin sida en rad blueshjältar, vilka å tredje sidan kanskefinns där bak, men undertecknad inte hör mycket av.Objektivt kvalitativtAgents of Mercy”The Fading Ghosts of Twilight”(Foxtrot Music)Uppsalamusikern Roine Stolt har alltsedan 1970-taletstonår varit djupt imponerad av de brittiska progrocklegendarernai Genesis. Att favvoskivan genom tidernaheter ”The Lamb Lies Down on Broadway” låter sig noterasgenom större delen av mannens karriär, från Kaipamot The Tangent, Transatlantic och soloskivorna samtnaturligtvis i huvudskeppet The Flower Kings.Men aldrig tidigare har det varit så tydligt som här, idet projekt Stolt initierat tillsammans med Nad Sylvan,vokalist i Unifaun och en total kopia av Peter Gabriel ochPhil Collins på en och samma gång! Eller är det så attden Genesis snarlika sången färgar av sig, så att även deBeatles- eller Queen-lika låtarna låter Genesis, även de?Oavsett vilket, är detta Stolt-komponerade och -produceradeverk (han sjunger och spelar naturligtvis gitarrockså) ännu ett kapitel i den sentimentala ”tillbaka tillrötterna”-anda som initierades redan på Blomkungarnassenaste ”The Sum of No Evil”. Vackert, gripande ochobjektivt kvalitativt, även om Roine fordom presteratlångt bättre.Fokuserat men livfulltMiss LiDancing the whole way home(National/Bonnier Amigo)DANIEL REICHBERGDANIEL REICHBERGKritikerrosade, produktiva Linda Carlsson är tillbakaunder signaturen Miss Li med sitt fjärde album. Den härgången är det en mer lågmäld men minst lika charmigMiss Li vi får möta. Linda Carlsson fortsätter att bjuda pålysande kabaré, glada poppärlor, retrosoul, voluminös”balkanblås” och en genomsprudlande personlighet.Hennes musik känns fortfarande både livfull, intensivoch full av färgade smådetaljer. Ändå upplever jag MissLi som mer samlad och mindre spretande på Dancingthe whole way home, vilket är positivt. Men detta tilltrots känns det som om någonting fattas för att dennaskiva riktigt ska lyfta Miss Li till nya nivåer, som hon säkertsjälv önskar. Mättnadskänslan infinner sig när detär sisådär en handfull låtar kvar, ändå fortsätter jag attlyssna. Sista spåret Stupid girl imponerar och duettenmed Amanda Jensen i den utmanande låten BourgeoisShangri-la känns ganska spännande. Klart är att Miss Lihar mycket kvar att ge, hennes karriär som kabaré- ochcirkusprinsessa har ändå bara börjat.ELLEN PERSSONFILMSjälfullt om soulAm I Black Enough For YouRegi: Göran OlssonFyrisbiografenDet är en kitslig fråga att recensera dokumentära personporträtt.Är det filmen eller personen man bedömer?Fallet ”Am I Black Enough For You” om Billy Paul är dockmindre problematiskt i detta avseende. Enbart tilltagetatt lyfta fram denna halvt bortglömda soulartist frånPhiladelphias gyllene sjuttiotal är värt en eloge. Det ärdessutom en i högsta grad njutbar och tankeväckandefilm.Göran Olsson närmar sig Paul och hans musik meden finstämd närgångenhet. En dokumentär kan grovträknat inta tre olika förhållningssätt inför verklighetoch åskådare: en naivt didaktisk och objektivistisk hållningdär filmskaparens sanning explicitgörs genom tillexempel en berättarröst; en motsatt strategi att iställetvisa sig så lite som möjligt och snarast blott observeravärlden; samt slutligen en mer självreflexiv strävan attsynliggöra den ofrånkomliga subjektiviteten som interaktionenmed verkligheten innebär.Olsson rör sig subtilt mellan de två senare strategierna.Länge håller han sig helt i kulisserna. Det är Billy Paulsröst som får tala, i ord och ton – ofta till utsökt stämningsskapandebilder från ett nattligt Philly. Däremellanger låtskrivaren Kenny Gamble en musikalisk ochpolitisk bakgrund till Pauls korta tid på toppen, medanett par yngre svarta artister berättar om vad han betyderidag. För att vara en långfilmslång biografi kan de återkommandehållpunkterna synas vara få.Just koncentrationen – på Paul själv och hans hustruBlanche, samt på musiken – är dock filmens styrka. I samtalenblir också regissörens roll mindre undanskymdallteftersom. Filmens titel är tagen från Göran Olssonsegen favoritlåt – den militanta black power-sång somföljde upp megahiten Me and Mrs Jones 1972. Billy Pauloch hans fru är inte eniga – inte med varandra och intemed Olsson. Filmens tätaste scener kommer när skivansom inte gjorde Billy Paul till stjärna tas upp. Am I BlackEnough for You må ha nått kultstatus bland en yngre generationsvarta musiker. För paret Paul är den ännu ettsår – ett uttryck för skivbolagets strävan att sätta artisternai kampens tjänst.Här blir Olssons dokumentär en högst politisk film,som genom att låta en handfull personer resonera kringen enda låt lägger en rad attityder till svarthet och vitheti dagen. Dessutom får vi en intressant historielektionom hur den till synes kanske så slickade 70-talssoulenfyllt väl så politiska funktioner som vår svenska progg.Slutligen får vi också höra en röst som går utanpå detmesta.Billy Paul. Känd soulartist från 70-talet.PER VESTERLUNDFoto: Folkets bio