Sjuka skönhetsideal - Ergo

Ergo 6 / 2009RECENSIONER / 23BÖCKERDen förra krisens offerBlåsta! Nedskärningsåren som formade engenerationGustav Fridolin(Ordfront)”Ta emot mitt djupa och samhällsekonomiska tack” sägerGustav Fridolin till mig och mina generationskamrateri eftertexterna. Han drar slutsatsen att vi, 80-talisterna,är nedskärningsgenerationen som får kämpa för denvälfärd tidigare generationer tagit för självklar. Vi blirallt äldre innan vi etablerar oss i vuxenvärlden, då fastjobb och bostad blir ett svårare mål att nå. Vi är sjukareän våra föregångare, både fysiskt och psykiskt, och vi äräven mer kriminella. Dessutom har vi en tendens att förirraoss ideologiskt och rösta på Sverigedemokraterna.Före detta miljöpartisten och riksdagsledamoten GustavFridolin spårar problemen som möter 80-talisterna till kopiatornpå Bjärnums centralskola i början av 90-talet. Närskolan inte hade råd att köpa nya läroböcker var det kopiatornsuppgift att se till att elevernas kartor inte visade attÖsteuropa och halva Asien fortfarande bestod av Sovjetunionen.Kopiatorn fick även arbeta på högvarv för att tryckafram flygblad i protest mot sparkraven som inte bara slogmot läromedel, utan också mot kuratorer, lärare och fritidsledare.Svångremmen drogs åt kring hela den offentligavälfärden under de ekonomiska krisåren. I kalla krigetskölvatten spreds liberalismens ideologi där individualismenprisades på kollektivets bekostnad och människornasågs som kunder istället för medborgare. Detta har enligtGustav Fridolin lett till att vi som generation har förloratden trygghet våra föräldrar hade, trots att vi har materiellamöjligheter som de bara hade kunnat drömma om.JAG KÄNNER IGEN MIG i Fridolins beskrivning av vår generationoch i hans skildring av det tidiga nittiotalet,skillnaden mellan hans Vittsjö och mitt Västra Frölundaverkar inte ha varit så stor. På lågstadiet gick jag med plakatför att protestera mot nedläggningen av grannskolan.Men trängda av kommunens sparkrav slog lokalpolitikernatill dövörat och skolans elever fick komma tilloss istället sedan den bommats igen. Detta resulterade istörre klasser och en rad utbrända lärare, under tre år påmellanstadiet lyckades vår klass förbruka tre stycken.”Blåsta!” är ett intressant och nödvändigt, om än lite upprepande,inslag i debatten om välfärden och nedskärningarinom offentliga sektorn. Detta gäller inte minst år 2009,året som arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin harklassat som ett ”skitår”. Gustav Fridolin visar hur nedskärningarnapå nittiotalet har satt spår bland dem som försökeretablera sig inom vuxenvärlden. Hans förhoppningarär att politikerna ska undvika nedskärningarna nu när viär i den värsta krisen sedan början av nittiotalet. Men kommunernaär fortfarande trängda av sparkrav, och när jagsåg att min gamla gymnasieskola ska läggas ner känns detsom om historien upprepar sig.KJELL VOWLESGustav Fridolin.Foto Nina VarumoTragikomisk livshistoriaHerman Bylles testamenteGustav Stålhammar(Hydra förlag)Uppsalastudenten Gustav Stålhammar har skrivit romanenHerman Bylles testamente, där en 106-årig man berättarsin livshistoria. Historien motiveras av att HermanBylle får veta att han har två barn, vars mamma arbetadepå ett mentalsjukhus. Barnen växer upp på sjukhuset,och när mamman dör blir de kvar där tills ingen längreminns att de inte är patienter. Sedan dess tror de självaoch omgivningen att de är sinnessjuka. För att rätta tilldetta missförstånd och för att förklara att han inte tagitkontakt med dem, skriver Herman Bylle ner historien somledde fram till att han blev pappa utan att veta om det.GUSTAV STÅLHAMMAR har tidigare berättat i Ergo hurrädslan för ensamhet är hans starkaste drivkraft och attdet även gäller hans huvudperson. Herman Bylle är tillen början nöjd med livet i sin lilla öländska by. De mångabegränsningarna ger stabilitet och trygghet. Bristen påutmaningar ger lugn. Men när han ser ett kringresandecirkussällskap som sätter upp en föreställning i närheten,förbyts hans lugn mot frustration och uppgivenhet.För första gången ser han människan som en social varelse,ett flockdjur. Han iakttar hur publiken reagerar påolika uppvisningar och rör sig unisont. Han förtrollas avkonsterna på scenen och inser att människans potentialär mycket större än han trott. Ironiskt nog är är alla uppvisningarnai cirkusen, förutom trapetskonstnärens,ren lögn och illusion.Herman Bylles testamente presenteras som en sannhistoria, överlämnad i sitt originalskick till GustavStålhammar. Liknande stilgrepp var vanligt under1800-talet, till exempel i Mary Shelley Frankenstein.Gustav Stålhammar har sagt att hans inspiration blandGustav Stålhammar har skrivit en rejäl skröna.annat kommer från Selma Lagerlöv och Torgny Lindgrenoch precis som många av deras böcker är HermanBylles testamente en rejäl skröna, med mycket tragikomikoch väl utarbetade tankar om mänsklig psykologi.Det är också en typisk “bildungsroman” om hur en ungpojke upptäcker världen och blir vuxen.KLARA JOHANSSONFoto: Christine LenthammreWWW.UPPSALA.SE