Sjuka skönhetsideal - Ergo

10 / NYHETER Ergo #6 / 2009Franska studenter i strejkSedan i slutet av januari pågåren strejk vid franska universitet.Orsaken är föreslagna reformersom enligt de protesterandestudenterna riskerar att görauniversiteten mindre tillgängligaoch mer anpassade efternäringslivets behov.Jag möter Mylène Sauvegrainutanför en av universitetetSorbonnes amfiteatrar där ettstormöte för studenterna justska hållas. Hon är 20 år ochläser engelska, på armen lyser den gulaarmbindel som märker ut de aktivt strejkandestudenterna. Hon suckar över attstrejken får så lite uppmärksamhet iFrankrike.– Strejken bojkottas i media. I börjanfick den en viss uppmärksamhet, mendet handlade ingenting om studenternautan endast om lärarna.TORSDAGEN DEN 18 MARs var en nationelldag för strejker och manifestationeri Frankrike. Kollektivtrafiken var tillstora delar inställd och det genomfördesomfattande manifestationer och demonstrationeröver hela landet. På universitetenhar undervisningen varit delvisinställd sedan slutet av januari ochden senaste månaden har Sorbonne varitblockerat av studentrörelser. De strejkandestudenterna har barrikaderat ingångarnamed stolar och bord för att påså sätt omöjliggöra all undervisning. Endel lokaler har varit helt stängda medandet på andra håll varit upp till varje lärareatt välja om han vill fortsätta undervisaeller delta i strejken. Samtidigt hardet genomförts talrika manifestationeroch demonstrationer.– Personligen tycker jag att blockadenär ganska barbarisk, men den är nödvändigav praktiska orsaker eftersom den ärdet enda sättet att förhindra kurser. Omkurserna skulle återupptas skulle studenternahindras från att mobilisera sigoch det skulle innebära döden för rörelsen,säger Mylène Sauvegrain.Bakgrunden till mobiliseringen ärStudenter demonstrerar i Paris.ett antal lagförslag som kommer attinnebära betydande förändringar förstudenterna. Bland annat kommermasterutbildningen att delas upp i två– en som är inriktad mot undervisningoch en annan som förbereder för forskning.Tidigare har det räckt med en treårigexamen från universiteten för att fåundervisa på gymnasienivå. Denna harsedan följts av ett pedagogiskt år medmycket praktik vid en institution somheter IUFM, under vilket studenten harbetalt av staten. Det kommer nu att ersättasmed en masterutbildning vilketinnebär att all pedagogisk förberedelseslopas samtidigt som studenten självmåste finansiera två extra år.– Det innebär en social ojämlikhet,Mylène Sauvegrain. Foto:Lovisa Håkanssoneftersom alla inte har råd med en två årlängre utbildning, säger Mylène Sauvegrain,och fortsätter:Foto: Maria Fibaek– Nu är universiteten en ganska tillgängligplats, men de nya lagarna kommeratt göra dem mer svårtillgängliga.Det innebär ett undergrävande av offentligheten.Enligt Sauvegrain kommer universitetenatt bli mer och mer som företag, ochmer och mer beroende av företag.– Regeringens mål är att privatiseraallt. Det innebär att ämnen som inte ärvinstbringande inte längre kommer attvara intressanta.Också universitetens självständighetär i fara, menar hon.– Nu är universiteten ganska autonoma,men även deras autonomi hotas.LOVISA HÅKANSSONLovisa HåkanssonMycket stårpå spel i stridenom universitetenFör en utomstående är det lättatt rycka på axlarna inför mobiliseringenvid de franskauniversiteten och betraktaden som ett lätt komiskt uttryckför ett typiskt franskt politiskt klimat.Det är särskilt frestande eftersomsakfrågorna är invecklade och svåröverskådliga.Från ett svenskt perspektiv terdet sig nästan obegripligt med den härtypen av strejker på universitet.För att förstå dem måste man kännatill det speciella förhållande som rådermellan universiteten och regeringeni Frankrike. Regeringen har betydligtstörre inflytande över villkoren för undervisningoch forskning än i Sverigeoch just nu genomför president Sarkozyomfattande reformer gällande dessavillkor. Sarkozy vill ge rektorn för varjeuniversitet en mycket större frihet attbestämma över universiteten samtidigtsom de som undervisar-forskar får betydligtmindre inflytande. Administrationenkommer att kunna bestämmasjälv där den tidigare tillfrågat dem medvetenskaplig kompetens. Universitetenfår en större autonomi gentemot statenmen denna autonomi ges framförallttill administrationen, så resultatet blirett slags fristående byråkratier där desom undervisar-forskar förlorar mycketav sitt inflytande.Sarkozy vill göra om universiteten medvinstbringande företag som modell ochrikta in forskningen mot ekonomisktlönsamma områden. Han argumenterarför detta med högerns klassiska argument:det går inte att göra något annatän att öppna universiteten för konkurrens.Den gamla modellen kan inte upprätthållasi en värld av marknadsekonomi.Ekonomin är en naturnödvändighetatt underkasta sig och här handlar detknappast ens om ett val.EN SÅDAN MODELL fråntar bland annatämnen inom humaniora möjlighetenatt bedriva forskning i någon vidareomfattning. I Frankrike finns en nationellorganisation för forskning, CNRS,som instiftades av Charles de Gaulle ochär världsberömd för den frihet den gersina anställda. Även den håller nu på attmonteras ner av Sarkozy.Det som nu sker i Frankrike får intereduceras till ett uttryck för en politiskmiljö där man ständigt strejkar. De senasteveckornas mobilisering är heltexceptionell. Frankrike har inte somSverige tre centrala fackförbund, utanåtta som alla har gått samman och kommitöverens för att kunna organisera deomfattande strejkerna. Så hur svararregeringen på de många protesterna?Med att vänta ut dem. Regeringen hållerfast vid de flesta av reformerna ävenom den låter vissa av dem träda i kraftnågot senare.Protesternas högljuddhet och regeringenspassivitet kontrasterar varandrai en låst politisk situation där det islutändan är mycket mer än specifikareformer som står på spel. Om ett heltland engagerar sig i en nationell mobiliseringutan att regeringen lyssnar, dåär det själva demokratin som är satt ifråga.