poliserna - Blåljus

DEBATTSoc fattar beslut ochpolismyndigheten sitter med problemetFrån tid till annan ställs polismyndigheteninför problem somuppstår på grund av att andramed samhällsansvar fattar beslutmen samtidigt inte avsätter nödvändigaresurser. Ansvaret lämpasöver på polisen som medknappa resurser får lösa uppgiftenefter bästa förmåga. Situationensom beskrivs nedan inträffadei somras i en av länets norradistrikt men exemplen är fler ochproblemet finns i hela länet.Det hela började med att en ynglingpå 18 år anträffades av polisenen sommarnatt. Han var efterlystoch skulle omhändertas enligt LVU(Lagen om vård av unga) och skulleenligt beslut återbördas till ett hem iGöteborg. Stationsbefälet ringde runttill olika närliggande hem för att fåynglingen inkvarterad under nattenmen det var fullt på samtliga. Man togkontakt med socialjouren som ocksåringde runt, även det utan resultat.Frågan kom då upp om man kundeplacera ynglingen i det enda husrumsom polisen kan erbjuda, en arrest,han hade i vart fall fyllt 18 år. Eftersomdet fanns en viss osäkerhetkring detta ringdes myndighetenschef i beredskap. Han avrådde.Stationsbefälet tog då ytterligare ettvarv med socialtjänsten men det varhelt omöjligt att få fram en ledig plats.Då stationsbefälet föreslog att manskulle köra ynglingen till socialjourensa socialtjänsten uttryckligen nej tilldet. Enligt uppgift skulle det varaomöjligt på grund av interna konfliktersociala myndigheter emellan. När dettydliga beslutet kom hade man ävenvarit i kontakt med socialnämndensordförande.Polisbil eller taxi till andra myndigheter?Länsvakthavande kontaktades ochfick situationen beskriven för sig. Attavsätta resurser för att köra ynglingentill Göteborg under natten varuteslutet. Resursen behövdes till nyauppdrag på hemmaplan. Det fannsfler som bara väntade på att få polishjälp.Det beslutades därför att ynglingentrots allt skulle få övernatta ien arrest. Han fick då faktiskt en britsoch madrass att sova på och slippersitta i receptionen hela natten medbevakning.Men det finns även andra exempelsom ligger närmare i tiden. I novemberfick en radiobil avsättas för attgenomföra en transport till Skåne,även det tillföljd av ett beslut frånsocialtjänsten. Övertidskostnadenoch besväret att färdas över 100 mil isnöyra drabbade polisen. På sammasätt drabbades ett distrikt i länts södradelar då de fick genomföra en resa tillJönköping nyligen.Detta är exempel på problem somorsakas av andra myndigheter,och det sker som sagt inte bara videnstaka tillfällen. Det är ständigt återkommande.Detta är inte ett polisiärtansvar men det blir det när socialamyndigheter inte tar sitt ansvar.Frågan behöver diskuteras och få sinlösning och vi ställer frågan: Vem taransvar för det?Peter FrisellPOLISEN 7