Marsch för Studentstaden - Ergo

24 / PORTRÄTTET Ergo #4 / 2010I hemlandet Bangladesh går Anisur Rahman inte längresäker på grund av sin kritik mot islamistiska fundamentalisteroch bristen på demokrati. Men ett fristadsstipendiumi Uppsala ger honom möjlighet att ägna sig åt sittskrivande.Den ofrivilligejournalistenIden bangladeshiska politiken är sanningeninte alltid välkommen. Dethar Anisur Rahman fått uppleva.– Ingenstans säger politikernahela sanningen. Om politikernahade gjort det hade det inte funnitsnågra problem. Det bangladeshiskasamhället är genomsyrat av islamistiskafundamentalister. Poliser, journalister,politiker, diplomater och militärer.Trots att Bangladesh idag har enkvinnlig premiärminister har man intelyckats få bort den islamistiska fundamentalismenur den högsta ledningen.Islamisterna har kontakter och representanterlångt in i maktkretsarna, sägerhan.– Extremism är den sista utvägen förvissa människor och alla religiösa extremisterär emot mänskligheten. De tolereraringa andra grupper. I min hembylever garofolket, en etnisk minoritet,som ibland blir dödade av såväl polis somislamister och jag har uppmärksammatdetta i mina artiklar.Många av hans texter är kritiska motden islamistiska fundamentalismenoch bristen på demokrati i Bangladesh.Vid ett flertal tillfällen har han blivit trakasseradav polisen. Även islamister haruttalat hot mot honom.I Bangladesh arbetade Anisur Rahmansom journalist för att kunna försörja sig.Han blir fortfarande publicerad i bangladeshiskatidningar och tidskrifter dåoch då.– Jag personligen vill inte vara journalistöverhuvudtaget. Journalistik ochkreativt skrivande är inte vänner. Poesioch kreativt skrivande är fria och det ärjag själv som bestämmer vad, när ochhur man ska skriva, till skillnad frånjournalistiken som har en deadline, enbestämd struktur och en redaktör somständigt är efter en. Det är svårt för enpoet att skriva journalistiskt. Journalistikenska leva i en dag, medan poesin skaleva för all framtid.ENLIGT ANISUR RAHMAN kan man intelära sig skriva poesi eller göras till poet.Men sin karaktäristiska bengaliengelskaaccent förklarar han att poesi är ”detspontana överflödet av mäktiga känslor”,som den brittiske poeten WilliamWordsworth uttryckte saken.– Den kommer som en blixt i himlenoch man kan inte styra över det spontana,säger Anisur Rahman. Han menaratt den enda orienteringen man kan fåär att läsa poesi.– Den svenske poeten Tomas Tranströmerär total perfektion. Om en dikt inteär perfekt kommer den en dag att dö ochförlora sina läsares uppmärksamhet.Det kommer Tranströmers verk aldrigatt göra. Om man vill bli poet ska manleva sitt liv som hans. Andra exempel påperfekta poeter är den bangladeshiskenobelprisvinnaren Rabindranath Tagore,William Shakespeare, Ted Hughes,och Allen Ginsberg.För att bli en bra poet måste man läsamycket menar Anisur. Varje dag börjarhan med att läsa något.»OM MAN HAR MYCKETPENGAR I SIN FICKA HARMAN MÅNGA VALMÖJLIG-HETER PÅ MARKNADEN.SAMMA SAK GÄLLER FÖRORD OCH POESI.«– Om man har mycket pengar i sinficka har man många valmöjligheter påmarknaden. Samma sak gäller för ordoch poesi, säger han.Jag ber att får höra något han har skrivitpå bengali och han vecklar upp ettpapper som legat ihoprullat i bröstfickan.– Den här skrev jag i morse. Min datorhar inte det bengaliska typsnittet installeratså det är skrivet med latinska bokstäver.Han läser upp dikten. Tyvärr är det allförsällan man får höra en poet läsa uppsina egna dikter.När han läst klart berättar han att desstitel är ”En pensels medvetande”. Denhandlar om att medvetandet inte harnågon kontroll över vårt tänkande ellervad som händer runtomkring oss. Kanskereflekterar den Anisurs egen livssituation.I HÖSTAS HOTADES ANISUR av utvisning.Internationella Pen-klubben var mycketkritiska beslutet och gick ut med ettupprop till stöd för Rahman. Efter attha överklagat Migrationsverkets utvisningsbeslutfick han i november beskedom att han får stanna. Hans syn på detnya landet är delad.– Sverige är inte mitt land. Ens land ärden egna kulturen, språket, landskapet,sångerna och lukterna. En författaremåste vara nära sammanlänkad medsitt språk, folk och land. Bengali är mittspråk, bengaler är mitt folk och Bangladeshmitt land. Jag försöker hålla miguppdaterad om saker som händer därhemma och använda mig av det när jagskriver. I mitt gamla hem i huvudstadenDhaka hade jag en stor samling böcker.Det har jag inte här och det är för mig enkulturchock och det får mig att kännamig isolerad. Men jag försöker hålla migsynlig genom att föreläsa på universitetetoch inför andra grupper, säger AnisurRahman.– Jag vill vara ödmjuk. Svenskar är inteså ödmjuka. Ni är för organiserade. IDhaka kunde jag ringa en vän och sägaatt jag skulle till ett kafé eller en bokhandeloch de kom genast dit. I Sverige måsteman schemalägga allt. För att prata mednågon måsta man först stämma träff.Det var en stor chock för mig. Jag älskaratt ha en ödmjuk syn på livet, inte en såintensiv som här. Livet är inte schemalagt,födseln var inte heller och dödenkommer inte vara det. Visst, ibland kandet vara bra att planera saker, men detbehöver inte alltid vara så. Att se livetfrån andras perspektiv och att se till andrasbehov är viktigt för mig. Jag är inteframförallt poet, inte journalist ellerbangladeshier. Min identitet är människaoch som människa är inte bara minabehov viktiga för mig. Andras behov betydermycket. När man tänker så är detsvårt att schemalägga saker, säger han.DET ÄR VIKTIGT för en poet att inte ha ettrutinarbete, att inte ha en karriär menarAnisur.– Jag har inga rutiner, jag är totalt fri,men egentligen är jag inte fri alls. Jaghar inget fast arbete men mycket arbeteatt göra säger han.Vad som händer i framtiden vet haninte, bara att han kommer att skriva.Helst skulle han vilja vara i Bangladeshså snart som möjligt, men vet inte näreller om det kan bli så.– Det kan ta många långa år men hoppetlever kvar. Jag har en dröm om attvara tillbaka i min hemby innan jag fyllerfemtio.FREDRIK HAGLUND– I Dhaka kunde jag ringa en vän och säga att jag skullsäger Anisur Rahman.Uppsala är sedan 2008 en avflera svenska städer som hyserförfattare som tvingats fly sinahemländer på grund av hot ellertrakasserier. Fristadsstipendiaternafår under en viss tidbetalt boende och pengar till detnödvändigaste.