Marsch för Studentstaden - Ergo

10 / NYHETER Ergo #4 / 2010Studentprotest. Uppsala studentkårs studentombud Märta Lindqvistoch ordförande Kristina Ekholm (bilden) tog täten i det fackeltåg som iskymningen den 23 mars forcerade snömodden genom Uppsala.Budskapet: bevara Studentstaden som studentbostäder! Tåget utgickfrån centralstationen, stannade till utanför Vasakronans kontor påDragarbrunnsgatan och gick därefter vidare till Göteborgs nation.Per LöwdinUniversitetsdirektörensvåta drömStrax före påsk lade regeringenden sedan länge väntade autonomipropositionen.Retorikensäger att universitetenbör bli mer självständiga frånstaten, att universitetet ska vara samhälletskritiska spegel, att universiteten skavara fria att forska och undervisa om vadde vill och att studenterna ska ha frihetenatt läsa sig vad de vill. Det kritiska tänkandetska frodas.Staten styr universiteten genom treinstrument, finansmakten, regleringsmaktenoch utnämningsmakten. Attgöra universiteten finansiellt autonomaär uteslutet. Vill man öka den akademiskaautonomin har regeringen alltså tvåparametrar till sitt förfogande, regleringsmaktenoch utnämningsmakten.Det instrument som varit mest kontroversiellthar varit utnämningsmakten.Ända in på 90-talet utsåg regeringenytterst professorerna vilka förordnadesmed ‘kunglig fullmakt’. Påsenare år har kontroversen främsthandlat om universitetsstyrelsernassammansättning. Sedan 1988tillsätter regeringen majoriteteni dessa. Teoretiskt skulle det varamöjligt att bemanna universitetsstyrelsernamed regeringstrognakadrar som kräver politiskt korrektforskning.I vänsterretoriken har det framställtssom att dessa externa ledamöterföreträder ‘allmänintresset’,i den borgerliga retorikenhar påståtts att universiteten politiserats.Båda dessa påståendenär närmast nys, politiska myter,som odlats i retorik utanför universiteten.Den främsta effektenhar i verkligheten blivit att de föredragandesmakt stärkts enormt. Den harstärkts på bekostnad av institutioneroch fakulteter.Universitetens centralförvaltningarhar således blivit mäktigareoch allt mer välgödda.Man föreställer sig att universitetsbyråkratinssyfte är attbetjäna forskningen och utbildningen.Men idag kan enskilda tjänstemän ha ettmycket större inflytande än de disputeradeforskarna.Logiken talar alltså mycket starkt föratt staten borde avhända sig utnämningsmaktenoch styra universitetengenom anslag och regleringar. Iställetgör man nu tvärtom! Man säger sig avreglerauniversiteten genom att avskaffastora delar av högskoleförordningen.Samtidigt som regeringen ska fortsättaatt utnämna rektor och universitetsstyrelse.Det förslag som ligger på riksdagensbord kan närmast betecknas som enuniversitetsdirektörs våta dröm. Förebärandeatt högskolorna ska ha frihetatt organisera sin verksamhet eftereget gottfinnande försvagar man nämligende kollegiala organen, genom attta bort dem ur högskoleförordningen.Att föreskriva att det ska finnas fakultetsnämnderoch kollegialt beslutsfattandevore nämligen, enligt den somhållit i pennan, otillständig politiskklåfingrighet.Däremot är det uppenbarligen intepolitisk klåfingrighet, att regeringenäven framgent ska utse såväl rektor (efter”hörande” av personal och studenter)som majoriteten av ledamöterna iuniversitetsstyrelserna. I en fri högskolaskulle de snarare väljas kollegialt avlärare och studenter.Kritiken har inte låtit vänta på sig.Universitetskanslern Anders Flodströmhävdar att det inte blir någonökad frihet: “Istället verkar den här reformensfrämsta funktion vara att medhacka och spade ta död på den kollegialabeslutsmodellen. De föreslagna reformernakommer inte att minska detstatliga inflytandet över lärosätena,snarare kommer det att göra statssekreterarentill universitetsdirektör förhela Sverige.”Anna Götlind, ordförande för Universitetslärarnasäger: Regeringen talarom frihet, men därmed avses inte detför alla universitetslärare så grundläggandebegreppet akademisk frihet utanfrihet för universitetsdirektörerna ochhögskoleledningarna.Dagens Nyheter är på ledarplatsutomordentligt kritisk motatt ‘kollegialt beslutsfattande’tas bort ur förordningen.Det är ingen detaljreglering,skiver tidningen, utan en grundbult i denakademiska friheten: universiteten somen självstyrande republik av intellektuella.Förklaringen till att det blivit så tokigtkan närmast sökas i att statssekreterarensom uppenbarligen hålliti pennan är just universitetsdirektör.Någon ökad akademisk frihet blir detknappast! Om inte de borgerliga riksdagsledamöternagenomskådar retorikenoch fronderar. Frågan inställersig om de som lojala mulor kommeratt transportera förslaget ograverat tillriksdagsbeslut?