Nr 13 1999 - Svenska Slagruteförbundet

April 1999 - Svenska slagruteförbundet - ÅRGÅNG 18 NR. 13I Detta Nummer:Riktlinjer och mål 2Ordföranden har ordet 3Slagruta av Arne Groth 4Slagrutan - 1890 4Viktor Schauberger 5Levande Vatten av V Schauberger 6-7Replik av Sigrún Godjónsdóttir 8-9Med slagruta på Lanzarote av A Groth 9Var går gränsen för tankens makt? 10,13,19Anundshög av Sten Arkstedt 11-13Jordstrålning av Rolf Klasson 14-17Reds Hörna 17Svar till Per-Ola Quists inlägg av A Groth 18-19Martorpsfallen av Mikael Jensen 20RedaktionenAnsvarig utgivareSven LindMaltvägen 9663 41 HammaröTel. 054-52 43 56RedaktörHenrik SöderlundNorrlandsgatan 30752 29 UppsalaTel. 018-50 23 23Fax. 018-15 14 51E-mail:henrik.soderlund@swipnet.se

FÖRSLAG TILL NYA STADGAR FÖR...är nu färdiga att föreläggas årsmötetför beslut. Den vid förraårsmötet tillsatta stadgekommitténoch styrelsen är eniga om förslaget.I stadgetexten, som harskickats ut till medlemmarnasamtidigt med Slagrutan nr 12,föreslås dock med anledning avinkomna synpunkter följandeändringar...§ 9 första stycket om styrelsemötenföreslås lyda:Styrelsen sammanträder på kallelseav ordföranden eller på begäran avminst fyra styrelseledamöter. Konstituerandestyrelsemöten skall hållasinom två veckor efter årsmöte. Därutöverskall styrelsen varje verksamhetsårhålla minst två protokollfördasammanträden till vilka styrelseledamöternaskall kallas. Suppleanternaskall förhandsinformeras om varjestyrelsemöte och kallas vid förfall förordinarie ledamot.§ 17 första stycket om röstningoch beslut föreslås lyda:Röstning sker öppet man skall vid valske med slutna sedlar om någon begärdet. Rösträtt äger den som betalatsist förfallen medlemsavgift senastfyra veckor före årsmöte och tvåveckor före extra möte. Varje närvarandemedlem har en röst. Styrelseledamotfår ej rösta om egen ansvarsfrihet.Röstning genom fullmaktär ej tillåten.Med dessa ändringar är stadgeförslagetshela innehåll såledesfastlagt. Enligt nuvarande stadgarmåste beslut om stadgeändringfattas med klar majoritet vidtvå på varandra följande årsmöten.Vid redigeringen av de slutligenantagna paragraferna är avsiktenatt nytt stycke skall markerasgenom indragning av texten.EFTERLYSNINGav redaktionenANNONSERINGav redaktionenFörbundet växer och det är ju trevligtmen det bidrar ju också med enökad arbetsbelastning för oss alla engageradei SSF. Jag söker därför någonsom kan tänka sig vara intresseradav att avlasta mig i redaktionsarbetetmed tidningen. I grova draghandlar det om att bistå med insamlingarav artiklar, intervjuer, recensionerav böcker, bilder osv. Så är detnågon som är intresserad hör av er.(Jag ser gärna att den eller de somev. är intresserade har tillgång till internetoch email i någon form).Red.SSF - SLAGRUTANc/o Henrik SöderlundNorrlandsgatan 30752 29 Uppsala018-50 23 23070-8890209henrik.soderlund@swipnet.seFrån och med nästa nummerkommer det att vara möjligtatt annonsera i tidningen tillnedanstående priser. Detta förutsattatt annonsens innehåll och utförandeligger i linje med förbundets verksamhetoch inriktning.- Annonspriser -En fjärdedels A4: 300 krEn åttondels A4: 200 krMedlemsavgift: 140 kr/år. Medlem utan tidning: 100 kr/år.Medlemsmatrikel: 25 kr. Svenska Slagruteförbundets postgironr. 47 28 95 - 2SLAGRUTAN

Hej kära slagrutevänner!Det kan ha sina sidoratt gå med slagruta. Harni samma erfarenhet som jag,nämligen att slagrutan är ett utmärktinstrument i många situationer,men att den stundom kanvara en svårflirtad hjälpreda medegen vilja och som inte alls villgå som den förväntas ?Resultaten kan ofta skänka djup tillfredsställelse,men kan också emellanåtge stunder av besvikelse. Tillfredsställandeär att få reda på att envattenåder eller en brunn som mantagit ut fanns på rätt plats och på rättdjup och gav rätt mängd vatten. Detär också stärkande för självförtroendetom man får tecken på att manhar lyckats i någon av de mer subtilaverksamheterna som omfattar kartpendlingoch avstörning av skadligalinjer med mera.För någon tid sedan fick jag telefonfrån en äldre dam som bad mig kommaoch undersöka hennes lägenhet.Hon mådde inte bra. Kunde det finnasnågot otrevligt med lägenheten ?Jag for dit och fann en svart jordströmsom gick genom hela henneslägenhet, och jag lyckades under mittbesök att eliminera inverkan av den.Någon tid senare ringde hon för atttacka och sa : “Så här bra har jaginte mått på tre år”. Att höra sådantstärker. Eller också kan man medhjälp av PSI-spåret leta reda påborttappade föremål. Min fru hadegömt undan sina smycken innan viskulle åka på semester. När vi komtillbaka kunde hon inte hitta demigen. Hon hade lagt dem på något fiffigtställe förstås, men kunde intekomma ihåg var. Känns situationenigen? Jag kunde efter ett tag hittaORDFÖRANDEN HAR ORDETav Sven LindSLAGRUTANskrinet med hjälp av PSI-spår ochpekare, vilket resulterade i stor glädjei huset. När jag skulle påla för entillbyggnad på vårt hus, tog jag förstreda på med pekarens hjälp att detvar 2,3 meter från markytan ner tillberget. Detta visade sig stämma nästanpå centimetern när.När man upplever sådana positivahändelser känns det bra, och det ärinte utan att man kan känna sig litestolt och samtidigt tacksam överslagrutans förmåga. Men universumsträvar efter balans. Har man varitmed om upplevelser som fått tuppkammenatt resa sig, finns det maktersom ser till att den plattas till igen.Som nu till exempel i helgen. Dåtänkte jag tillämpa mitt slagrutekunnandepå en praktisk och rolig uppgift.Om man kan få reda på hurdjupt det är från markytan ner tillberget, borde man också kunna tareda på vattendjupet i en sjö. Och nuskulle Polarn och jag ut och pimplaabborre. Jag hade hört att det skullefinnas ett bra abborrgrund en bit utfrån stranden, men platsangivelsenvar vag och obestämd. Jag vartvungen att leta reda på grundet själv.Det borde vara lätt att få tag på detmed slagruta tyckte jag. Dagen förefisketuren gick jag ut på rekognosceringmed min pekare och fann ettområde stort nog för att vara ett acceptabeltabborrgrund. Här kundejag mäta att botten reste sig flera meter.Kalas! Här skulle abborren stå.Det var helt klart. Jag märkte ut området,och nästa dag gav jag mig medtillförsikt ut i sällskap med Polarn,som hade blivit invigd i slagrutekonstensförträffligheter. Det var då, närvi hade borrat ett flertal hål runt helaområdet, men alla med samma negativaresultat, som jag insåg att makternagillar balans. På det uppmärktaområdet fanns inte tillstymmelse tillnågot grund. Och inte till någon abborreheller. Jag var tvungen att erkännaatt jag hade misslyckats. Detär lätt att bli lurad.Den där historien med abborrgrundetvar ju på lek och jag störs inte avden. Allvarligare är det om kontaktenmed det översinnliga påverkar enslivsåskådning i stort. Det är svårt,ofta omöjligt att avgöra om inkommandeinformation är sann eller falsk.Jag får då och då inviteratt övervara möten där s.k. kanaliseradinformation presenteras för åhörarna.Ofta är det ärkeängeln Michaelsom påstås vara den informerandekontakten. En del medlemmar i vårtförbund tror fullt ochfast på sådana tankar, medan andratar klart avstånd från dem. De fallerinte heller inom SFS:s överenskomnaverksamhetsramar. Jag möter sådanauppgifter med tveksamhet, och villinte och kan inte påstå att den ena ellerden andra sidan har rätt. Så kommerdet att förbli tills jag får klararebesked. Så länge jag inte kan avgöraom uppgifterna kommer från godaeller onda krafter föredrar jag att hållamig neutral och avvaktande. Tidsnog ger sig svaret av sig själv.Nu stundar tiden för anmälan till årsmötet,som denna gång skall hållas iLjungskile. Återigen blir det tid förnya erfarenheter. När detta skrivs ärinte programmet fastlagt i sin helhetän. Det kommer att omfatta mångaspännande föredrag, förutom slagrutekurserför såväl nybörjare som merförsigkomna. Välkomna till dettamöte i Bohuslän, som vi hoppas kanhållas under vackert vårväder!

Som bekant kan man medslagrutans hjälp undersökaoch upptäcka många märkligaoch intressanta ting.Moder Jord är täckt av många,många linjer av olika karaktär - detfinns två helt olika serier av nätverk,jordstrålningsnäten och chakranätenoch det finns de linjer som slingrar sigfram. De slingrande är också av tvåslag: naturliga och sådana som är ditlagdaav människor eller djur. Till denaturliga hör till exempel vattenådror,på fornlämningar hittar vi linjer sompenslats dit av våra förfäder och iskogen känner vi igen viltväxel medslagruta.Människor, djur, stenar, metaller m.m. har också sin aura som, precissom Moder Jords linjer kan mätasoch frekvensbestämmas.Jag har utarbetat en avstörare somstör av ett stort antal jordströmmar,vatten, kvicksilver m.m och jag kallarden Elvira. Elvira är en s.k. avstörareför jordstrålning. Den är konstrueradSLAGRUTAav Arne Grothav mig. Konstruktionen bygger påmina upptäckter om olika funktionerhos jordstrålningar. Den består aven mängd svängningskretsar som ärmycket noga tillmätta (likt ett välstämtinstrument) och samverkar i attneutralisera det negativa (skadliga) ide jordstrålningar som avstörarenberäknats för. Avstörningen gällersprickor i urberget (kvarts- sprickor),ett curryliknande diagonalnät,currynätet, hartmannätet, strömmandevatten (åder), jordströmmar, "Eljordströmmar",underjordsströmmar(min benämning), jordpulser, samtytterligare tre icke namngivna ochkvicksilveravstörning. Detta innebäratt Elvira är den mest omfattande avstörarenoch mycket lämplig att användabåde vid direkt påverkan påjordstrålning och när jordstrålningsamverkar med känslighet för elektromagnetiskafält, kvicksilver ochandra tungmetaller. Elviran är gjordför att genom induktion samverkamed det närbelägna 50-periodiga elnätetoch vissa "jordstrålningslika"flöden som fångats upp av detta. Denskall placeras lodrät och inte skymmaseller täckas av plåtar o.d. Enicke skärmad elsladd från en stickkontaktskall passera det lodrätaElviraröret. Härvid ligger en elfas påfrån en av sladdens båda trådar. Föratt göra detta måste man tillfälligtskruva bort stickkontakten.En praktisk variant är att göra sig enkort skarvsladd med Elviran mellankontakterna. Den är lätt att ta medpå resor och genom att förse denmed en lämplig ögla av snöre kanden lätt hängas upp i häftstift o.d.Ovanstående text är hämtad frånArne Groths hemsida:http://w1.563.telia.com/~u56302584/arne.htmRed.Iforna tider användes allmäntför uppletande af malmer,skatter, vattenådror mm. engrenformig qvist - hälst afvide men äfven af rönn,sk. flogrönn, apel eller syrén,samt skuren undervissa hemlighetsfulla ceremonier,på vissa dagar, dåmånen intog derför “lämpligaställningar till jorden”. Detta in-SLAGRUTANur Nordisk Familjebok 1890strument kallades slagruta (lat.virgula divinatoria, T. wünschelruthe)Användningen skedde så attman med afvigvända händereller med knogarna invändafattade i slagrutansgrenar och hållande densammarätt ut gick öfverden trakt som man ville undersöka.När man då passeradeöfver ett “jordagods” skulle spetsenaf slagrutan böja sig nedåt.Det hela måste anses vara ett vidskepligtpåfund utan värde.Slagrutans användning hade längevarit ur bruk i Sverige men märkligtnog har den på senaste tid återkommit till heders för uppsökandeaf vatten.Th. Nordström. t.f KommerserrådSLAGRUTAN

Jag har under en längre tidvarit intresserad av miljöfrågoroch ny teknik som arbetarmed naturen i stället för motden. Det var på det sättet jag förstkom i kontakt med Schaubergersidéer.Det som gjorde att jag blev så intresseradvar helt och hållet boken "Detlevande vattnet"'s (av Olof Alexandersson)förtjänst. Den är mycketvälskriven och är rekomenderad läsningför alla som har ett begynnandeintresse för Viktor Schauberger. Närjag läst ut boken kände jag tydligt attjag behövde få veta mer, efter en delproblem med att få kontakt med Implonik-Informationfick jag kontaktmed författaren själv och fick den vägendet material som jag har lagt upphär. Jag fick även en del svårare ochmer matematiskt/tekniskt materialsom jag inte kommer att lägga upp änpå ett tag. Mycket av materialet är direktaöversättningar (gjorda av OlofAlexandersson) från skrifter av V.S.publicerade i IMPLOSION, en tidningsom började ges ut 1961. En av dessaartiklar har jag utsett till introduktionp.g.a. att jag anser den vara lätt attförstå, mycket intressant och ger eninblick i Schaubergers tänkande.P.g.a. mitt eget otillräckliga kunnandeom V.S. och hans idéer kan jag intelova att jag kan besvara eventuellafrågor, men ni får väldigt gärna kontaktamig ändå. Om ni vill ha mer materialän det jag lagt upp hänvisar jag iförsta hand till de böcker som är listadenedan.Böcker för intresserade:“Det levande vattnet”Denna bok rekommenderas varmt!Författare: Olof Alexandersson.Förlag: Proprius.VIKTOR SCHAUBERGERvattentrollkarlen från Österrike(http://www.xpress.se/~jela0218/Schauberger/)Förtext till bok:Vår livsmiljö är hotad Luften, vattnetoch jorden håller på att fördärvas.Skadorna visar sig överallt. Nedsmutsning,förgiftning, råvaruutplundringbryter ner livsprocesserna ochförstör energikällorna. Skogen dör.Födan förstörs. Livskvalién avtar. Detser vi dagligen, det vet vi alla - ävende som suger ut, och de forskare som"tänker en oktav för lågt" i fråga omnaturens sätt att arbeta och inte serhur vi närmar oss en energikris av oanademått. "Ett nytt sätt att känna förnaturen börjar arbeta sig fram i vårtid. Detta kommer också att kräva ettnytt sätt att forska. Det finns redan entradition på detta område fastän denhittills mest har fått leva underjordiskt,utsatt för förlöjligande så snart denstuckit upp huvudet. I denna traditionhar Viktor Schauberger sin plats. Detkan också vara på tiden att se eftervad det finns för värdefullt att hämtaockså hos de utstötta och hos kättarna",skriver fil. drKerstin Anér, f statssekreterareoch självinriktad på forskningenspolitiska ansvar,om detta försök attmed Schauberger somportalfigur teckna bildenav en ny teknik,vars huvudprincip ärsamarbete med naturen"Boken är en flammande apell, ett ropom att vi skall vakna upp ur vårt tekniskadagdrömmeri."(P A Atterbom i Jaktmarker och Fiskevatten)“Living Energies”Författare: Callum Coats.Förlag: Gateway Books.Denna bok kan närmast ses som enuppföljare till boken ovan, trots att detär en annan författare. Den går djuparein på flera detaljer och är merheltäckande. Men det är ingen bok attbörja med, den är ganska svårläst ochkräver hyfsat goda kunskaper i Engelska.Det är inte så lätt att få tag på dennabok. Den säljs inte i Sverige vad jagvet. Men man kan beställa den antingengenom akademibokhandeln el. liknande,eller över Internet (fast detkräver förstås kreditkort). Förlagethar även publicerat andra böcker omSchauberger, bl.a. "Living Water" d.v.s. den översatta varianten av ovanståendebok.Förlagets sida på Internet:Gateway Books are the publishersof "Living Water" and "LivingEnergies", both very good booksfor anyone that is intrested in Shauberger.I even consider "LivingWater" to be required reading beforeasking me or reading my material.SLAGRUTAN

Livsmedelsbristen i världenblir allt större. Den är enföljd av att vattnet behandlasfel både ifråga om rörelse,lagring och hushållning.Där människor svälter måste rådaofred. Därför är det nödvändigt attsöka efter orsakerna till att de gamlakulturfolken hade så yppig vegetationoch tog flera skördar om året, kortsagt: vad som var källan till deraskultur men också varför de gick underav överkultur.I naturen finns två krafter:a) gravitationen - strävan nedåtb) levitationen - strävan uppåtI kampen mellan det ur-kvinnliga,den uppbyggande livsprincipen, ochden befruktande, ur-manliga principen,beror det på den cykloida rörelseartensavgörande roll om levnadsstandardenskall stiga eller sjunka.Jämviktstillståndet mellan de uppåtochde nedåtsträvande krafterna förbliralltid konstant. Minskas tyngdenav råvaru-uppbyggnaden som följdav en störning av den cykloida rörelseartenså är detta ett tecken på atten störning av uppbyggnaden avkvalitetsämnen vilken endast kan fungeramed hjälp av den cykloidasvängningsrörelsen.Kultiverar man den cykloida rörelsearteni flytande vattnet så stegrasuppbyggnaden av kvalitetsämnen.Högre potensämnen byggs upp. Denstegrande uppdriftskraften balanserasemellertid av motvikten hos en ökandetillväxt av råvaror varför den labilajämvikten under alla förhållanden bevaras.Mellan de båda, sig utjämnande,krafterna - den uppbyggande ochden nedbrytande - står den aktuellalevnadsstandarden som en visare påLEVANDE VATTENav Viktor Schaubergerödesvågen - eller en barometer somanger vad för slags välstånd som råder.En nedgång hos levnadsstandardenbetyder att den cykloida rörelsenförsummas. Omvänt stiger genastlevnadsstandarden om denna rörelseartåter främjas. Alla råvarors existenshar denna rörelseart att tackaför sitt upphov. Utan den cykloidarörelsen är ingen utveckling av kvalitetsämnemöjlig och därför ej helleravskiljande av det som ännu är bristfälligtoch olämpligt för den högre utvecklingen.Sett urnaturriktig synpunktså är växtlighet ochvegetation - liksomalla livsföreteelseröver huvudtaget - attbetrakta som mindervärdigaenergikoncentrationerpåråvarustadiet.Detta påstående blir genast begripligtom man betraktar vattnet - som kankallas livets förstfödde - eller denförsta kristallationen - som en bärandesubstans med varierande tyngd.Befruktningsämnet - även kallatsyre - har ett annat slags spänningoch därför också en annan atomviktän de motsatt laddade (polariserade,ö. a.) fruktämnena (väte och kol). Desenare kan endast byggas om ellerbyggas upp till fria laddningar (frienergi, ö.a.) genom den cykloida rörelsearten.Först på det sättet är detmöjligt att förtära (binda) befruktningsämnet(syret) genom de egentligauppbyggnadsämnena.Produkten av denna om- och uppbyggnadär Det levande vattnet ( dasfrequente Wasser )Om däremot fruktämnena binds avSLAGRUTANbefruktningsämnet, som varken reagerarpå tryck eller sugning, så uppstårvärme. Vattnet förlorar sinegentliga uppbyggnadsenergi, får enfadd karaktär och går under. Denenorma förlusten av uppbyggnadsenergikan man kanske fatta om manbetänker att vid uppvärmingen av ettstörre vattendrag med 0,1 grader Cper m^3 vatten förtärs en uppbyggnadsenergisom motsvarar 42 700kgm.Om detta vatten, som blivit varmtoch med fadd smakp g a brist på cykloidrörelse, nu på provsätts i en sådan rörelse,så närmar sigvattnet, trots solensinverkan anomaliepunkten+4 graderC. Vid denna temperaturbinds syretav kolsyran och därmedlever fruktämnet upp på bekostnadav befruktningsämnet. Vattensom förs i en sådan rörelse blir friskt,drag- och släpkraftigt och måsteavge sitt överskott på uppbyggnadsenergitill den omgivande marken. Idenna byggs då genast upp grundvattenoch följden är att värme drasbort från marken. En växtzon utvecklas(groddzon, Keimzone, ö.a.) - en gränszon mellan den positivtladdade atmosfären och den negativtladdade geosfären - som måste liggai rötternas område om de förutnämnda fruktämnena skall kunna utvecklasvidare och rötternas protoplasmaskall kunna avge sitt överskottpå uppbyggnadsenergi. Det ärsamma process som i den mänskligakroppen där denForts nästa sida.

normala uppbyggnaden av blodet endastkan ske vid den organiska anomaliepunkten(c:a + 36 grader C).Om temperaturen stiger över + 40grader inträder sönderfall av blodet.Vid denna temperatur upphör ocksåvarje skag av vegetation, som då torkaroch fräts bort, vilket också skerdå markens temperatur om vinternsjunker och uppbyggnaden av växtsafterna- den egentliga ackumulatornav uppbyggnadsenergi - inställes.Blodets svängningsrörelse orsakaruppbyggnaden avblodet och därmedkretsloppet. Mendetta är ingalundabara ett "kretslopp"utan ett kretslopp ikretsloppet. Blodetsrörelse löper i enspiralformad in- ochutsvängning och hardärmed en liknandedrivkraft som en urfjädersom genomden levande rörelsearten oupphörligtuppladdas och åter urladdas genomden ständiga andningen samt näringsochvattenupptagandet. Ju mera rytmisktimpulsrörelsen verkar ( se t exrytmiska kroppsövningar ) ju sundareblir organismen som genom denna,den bäst lämpade impulsrörelsen uppehållerblodets inre svängningskraftoch därmed också, i vidare bemärkelse,den andliga spänningskraften.Levande Vatten... forts.När alltså ett vattendrag ständigt görnågot liknande kroppsövningar frånhöger till vänster och åter från vänstertill höger, så uppstår en kraftigvattenuppbyggnad och därmed skerett förtärande av instrålad värme.Denna binds tack vare det starka tillväxandetav vatten- och uppbyggnadsenergin.Syret blir kallt och inaktivtunder det att vätet blir frigjort ochhögaktivt. Först därigenom kan denriktiga syntesprocessen utvecklas.Om man däremot rätar ut ett vattendragså fälls de olika tunga sedimentenut och sjunker till botten. (Denmoderna flodregleringen har ju sommål att förkorta vattnets väg genomatt räta ut alla meandrar varigenomfallhöjden ökar). En flod fördjuparsig i ytterkurvan och grundas upp iinnerkurvan (se hur sedimenten avlagrasdå en flod blir varmare) Jordensytligablodomlopp(vattnet, ö.a.)har därmedkastats ur sinbana både längsoch tväraxligtoch är nu urspel.Om man iställetföreställer sig ennaturriktig flodregleringsom iytterbanan är profilerad ungefär somen bob- eller järnvägsbana (doseringin mot kurvan, ö.a.) så är det klart attett sådant vattendrag kan försörjahela omgivningen med högvärdiguppbyggnadsenergi. Vattnets farbanamåste vara så profilerad ( i tvärsnittsett ) att vattnet som kommer medfart in i en kurva välvs över in emotströmningsaxeln och i allt mindre spiralvindlingarrusar in emot mitten,mot denna axel. Där har de centraltgående befruktningsämnena samlatsig eftersom de inte reagerar på centrifugalakrafter. Men då är det ocksåklart att de kvinnliga fruktämnena däromslingrar de manliga befruktningsämnenaom restlöst förtär dem. I dethär fallet börjar allting omkring ettsådant vattendrag att blomma upp.Om i omvända fallet avtar jordensfrukter ju mer vattnet rätas ut ochdärför ej längre kan utföra sina naturriktigarörelser, utan dör utan förbarmande.Dåligt vatten - dåligt liv. Gott vatten -gott liv. INGET VATTEN - INGETLIVLevande (frekvent) vatten betyderalltså ett vatten i vilket de organiskasyntesprocesserna kan förlöpa naturriktigt.I detta vatten dominerar fruktämnenaeller de utvecklingsriktigauppbyggnadsenergierna, vars ständigtmer utvecklade avfallsämnen iallt högre grad stelnar (materialiseras,ö.a.) genom starkt ljus- värmeinflytande.Som råvaror av lägre klass ärde dömda att vegetera. Den biologiskaföljden är ett överflöd på vegetationeller näring.I motsatta fallet har vi naturligtvis atträkna med brist på näring, livsrum -och därmed med nödvändighet -krig.Låt därför vattnet få utföra sinakroppsövningar, d v s låt vattnet fåha sin rätt att så mycket som det såönskar få svänga sig som det vill. Dåfår vi näring i överflöd och därmed ärden eviga freden given av sig själv.Mätta människor har också tålamod.Wien i september 1943Ur tidskriften IMPLOSION nr 24.Översättare. Olof Alexandesson.Internetadress:http://www.xpress.se/~jela0218/Schauberger/SLAGRUTAN

Replik på P.O Quist artikel“Jordstrålning - bluff eller barabåg?” i Slagrutan nr 12. /Red.För hundra år sedan fannsdet en enorm tilltro till desnabbt växande naturvetenskaperna.Man var övertygadom att alla naturens gåtor skullelösas snart. Vi vet hur det blev.I dag är frågorna fler än någonsin,trots en ofantlig mängd kunskap. Detär förvånande att det än i dag dykerupp synpunkter som tyder på attfolk tror att inget mer av vikt finns attupptäcka.Om många människor i flera länderberättar om ständiga observationerav en viss typ av fenomen, då börman väl dra slutsatsen att där finnsnågot som är värt att ta på allvar ochundersöka, fast det inte passar in ikända vetenskapliga mallar.Det skulle ju kunna hända att detfattas en mall eller så, för inte skall viväl vara så tvärsäkra på att alla naturenslagar redan är avslöjade.Sen är det klart att det medför problemom observationerna inte är direktaman måste lära sig hur manskall komma åt dem och alla människorkan inte lära sig metoden. Detär en svaghet vi måste dras med sålänge det inte finns instrument somvem som helst kan avläsa.Där sitter vi idag, vi som arbetarmed slagruta och pendel. Det finnsen stor mängd observationer, men viär dåliga på att dokumentera ochupprepa och sätta in observationernai system. För många är slagrutanen hobby och ett nöje - inget ont idet - men fler skulle behöva arbetaorganiserat.REPLIKav Sigrún GudjónsdóttirEn massiv dokumentation skulle antagligenhjälpa oss på vägen så vi blirtagna på allvar av etablissemanget.Först då kan man vänta sig att detsatsas pengar och forskarkrafter.Själv är jag utbildad naturvetare ochvar mycket skeptisk mot det helanär jag träffade på fenomenet förförsta gången genom en kurs.Nu är jag helt fascinerad av företeelsen,håller kurser själv och har specialiseratmig på leylinjer som ärmycket dynamiska i mina trakter.Jag har lagt upp entvåårsplan för attsamla in regelbundnaobservationer medavsikten att påvisamönster i deras rörelser.Ett visstmönster har redanvisat sig men detfinns oregelbundenhetersom förbryllar.Där står man i dag och det går attgöra en jämförelse med astronominshistoria och Galilei. Den store astronomenKepler lär ha sagt att astrologinär astronomins moder. Då menadehan att astrologernas samladeobservationer lade grunden till astronomernasberäkningar. Vi är helt enkeltfortfarande på insamlingsstadiet.På Galileis tid var det kyrkans mänsom inte ville veta av något nytt somkunde rubba deras cirklar. I dagfinns det andra som axlar den rollen.I en artikel i tidningen Slagrutan12/98. gör P-O Quist stort nummerav det faktum att naturen visar inteupp några tydliga mönster för Currykrys.Han tycker att fjällvärlden medsina kärva förhållanden skulle vararent prickig om Currykryssen var såaktiva som man har låtit påskina. Nuär jag ingen expert på just Currykryssmen så mycket har jag sett attde är helt klart olika starka och deflyttar sig bortåt en halvmeter då ochdå. Den naturliga växtligheten påverkasdå inte av så mycket. Ömtåligaprydnadsväxter kan helt klart farailla om de sitter i ett krysställe.I skogen har jag sett ett område påflera kvadratmeter där det växte endastlite mossa. Runt om stod skogenfrisk och grön. I det kala stycketkunde vi konstateraatt tvåleylinjer korsadesochverkade extraförtätade justdär. Det varsvår att kollaomgivningenpå grund avde täta snåren.Testet med muskelstyrka får minaelever pröva på - men då skall manstå på ett starkt Currykryss för attdet skall bli påtaglig effekt.Fenomen som växtrötters upptagningav joner från marken och därmedförmåga att ta upp vatten, liksomarbetet via nerver och muskler,bygger båda på krafter som flyttarladdade partiklar genom cellmembran.Ett ytterligare fenomen i sammagrupp är förmågan hos vissa personeratt stoppa kraftiga blodflöden“stä blod” som det heter i Norrland.En person som blev “behandlad” pågrund av ett yxhugg, berättade hurhuden kring såret blev vit och blödningenupphörde.forts. nästa sidaSLAGRUTAN

Ihöstas tänkte vi till lite extra,Ylva och jag - varför inteordna en slagrutekurs påLanzarote och på så sätt kombinerarekreation med slagruteundersökningari en annorlundanatur.Skönt att komma bort från det kallahöstrusket. Deltagarna skulle redanvara duktiga slagrutegångare. Vilyckades samla ihop en liten grupppå elva personer, oss själva inräknade.Det var både slagruteförbundareoch ”vanliga människor”. Transporteroch hotellrum ordnades av olika resebyråer.Den 17 november samlades vi påmorgonen i receptionen på Los Cocoterosi Puerto del Carmen och sedanbar det av ut i naturen i hyrda bilar.Ylva och jag hade då redan undersöktön i en vecka för att finnalämpliga utflyktsmål för slagruta, naturupplevelseroch måltider.Ön är starkt präglad av vulkanism. Inordväst finns en stor och mycketskyddad nationalpark, Timanfaya,- Annons -MED SLAGRUTA PÅ LANZAROTE HÖSTEN -98av Arne Grothmed fantastiska formationer av svarta,delvis mycket stora, block avlava. I centrum av området reser sigvulkanen Fuego där det bara är endryg meter ned till mycket het sten.Därifrån kan man med en specialbussbeskåda det imponerande lavalandskapet.Vi passerade många trevliga byaroch gjorde uppehåll vid intressantaslagruteplatser, både vid kust och inland.På grund av de mycket kraftigavulkanutbrotten, som varade i sex årutan uppehåll under 1700-talet, saknarön grundvatten och källådror(sällsynt). Vid vattnets frekvens finnerman i stället något som vi kalladevattennätet. Ett rutnät i N och S medrutkant ca 140 cm och linjebredd ettpar decimeter. På några få platserdär en svag källåder gick var linjernasmalare i detta nät som man ävenkan finna hemma i Sverige. Men härvarierar linjetjockleken mycket beroendepå att ådrorna ”lånar kraft” fråndetta nät.Varje gång en stor dyning bröts motstranden gungade nätverket (bättregitter). Vi besökte också en vackergrotta och såg fantastiska utsikter.Vissa stränder, i lä av stora klippor,erbjuder skyddade platser för slagrutegång.Kvällarna gick åt till gemensammarestaurangbesök och slagruteundersökningarinomhus på ettmycket rymligt hotellrum med veranda.Där studerades healing, avstörningoch situationen med mjältchakranätets”spröt” som visade sig hahunnit på millimetern lika långt motkortslutning som hemma i Sverige.Som alltid när intresset är stort blevdet aldrig brist på sysselsättning ochalla trivdes.Detta inspirerade Ylva och mig attgöra något liknande till våren. Alltså24-28 april, denna gång på Malta iMedelhavet - en ö med mycket gamlakulturlämningar och mystik.Ring oss på telefon 0563-302 02om du vill följa med. Detbrådskar - resorna är snart slut!Det var långt till läkare och han skulleha förblött utan denna hjälp. Vad ärdet som kan få de släta musklerna iblodkärlen att dras ihop? Detta ärantagligen släkt med psi-effekten.Dessa tre företeelser är en bra uppgiftför en fysiolog. En typ av experimentsom skulle vara intressanta äratt täcka över olika sorter av slagrutelinjermed varierande material avReplik... forts.olika tjocklek. Sen mäter man hurlång tid det tar för linjerna att ta sigigenom. Där skulle man verkligen behövaett bra mätinstrument men i dagensläge får vi använda de förkättradeslagrutan. Jag har sett hur en tjockskiva av skumplast helt kan släcka utett starkt Currykryss. Hur länge dethöll vet jag inte.En höst då jag gick varje dag ochmätte hur ett par leylinjer flyttade sigblev gatan som jag mätte på asfalterad.Då jag gick med min slagruta påden nya asfalten hittade jag inte linjernaoch i en veckas tid fick jag tamig fram längs dikeskanten för att registrerahur de flyttade sig. Sen komde igenom och mitt arbete blev bekvämare.Detta visar i alla fall att effektenkommer från marken och intefrån kosmos som någon hävdat.SLAGRUTAN

VAR GÅR GRÄNSEN FÖR TANKENS MAKT?Åke Lindgrens forskningoch erfarenheter utgör enutmaning mot nutidensmaterialistiska vetenskap. Kanskeär hans väg något att gå vidare påför fördomsfria forskare.Åke Lindgren hävdar att tankensmakt är nära nog obegränsad. Detgäller bara att bli medveten om detta- och det kan man bli med hjälp aven medveten person. Sådan hjälp kankallas initiering. Och det är just initieringsom Åke Lindgren säger att hanbjuder på, när han i Medborgarhuseti Stockholm gör ett av sina ytterstsällsynta offentliga framträdanden.Ämnet framstår som mystiskt metafysiskt,när Åke Lindgren pratar omdet. Men Åke själv är en naturlig ochenkel person med glimten i ögat. Hanframhåller att det är bra att han har enbakgrund som ingenjör i maskinteknik.- Det är bra att vara rotad i det jordiska,så att man inte förlorar sig i detandliga, när man sysslar med sådantsom jag.Det gör det kanske litet lättare förhonom också att bli tagen på allvar.Vad Åke sysslat med i tjugo år ochgjort sig känd för är hur elektromagnetiskafält, material i omgivningenoch jordstrålning - bland annat såkallade krysspunkter i olika slags rutnätoch vattenådror - påverkar ossmänniskor och annat levande.Det skall sägas att i vissa andra länder- inte minst i Tyskland - har detforskats och skrivits mycket om jordstrålning.Förr reste Åke omkring och gjorde"avstörningar" i bostäder. Jag hadesjälv ett besök av honom och minnsReportage: Åsa Freijatt han gick omkring med sin slagrutaoch andra instrument i stugan, där jagbodde, och mätte upp osynliga linjeroch knutpunkter, som kunde påverkavälbefinnandet negativt. Och så flyttadehan sängen en bit från väggen,ställde skrivbordet litet på sned ochrådde mig att flytta barnens sov- ochlekplats. Och han drog metalltrådarfrån element och lampor och spikadefast metallklämmor på golvlister. Dettakallades avstörning - och efter detskulle man må bättre.- Idag gör jag inte avstörningar på detsättet, säger Åke.Nu arbetar han på distans, alltså medett slags mental kartläggning och avstörning.- Och det senaste halvåret har jag arbetatpå ett kosmiskt plan! tilläggerhan överraskande som om det voreen naturlig sak.Med detta avser Åke Lindgren attdet förekommit mycket negativ inverkanfrån rymden, som har påverkatmänskligheten i stort sett negativt ochsom han har åtgärdat (stört av). Idaghar Åke intentionen att utveckla sittarbetssätt så att de drabbade skakunna bemästra problemen själva.Under föredraget ber han åhörarnaatt, åtminstone för tillfället, kasta allaförutfattade meningar och all eventuellskepsis över bord. Han förklarar attdet han säger inte grundar sig på vetenskapligforskning, för då skulle haninte ha haft något viktigt att säga idag.I stället rör det sig, som han säger,"min erfarenhet och min egen forskningi begränsad betydelse".Åke ger en kort sammanfattning avsin uppfattning om vad världen är.Bakom skapelsen fanns en tanke, enavsikt, och därur föddes ordet, logos,SLAGRUTANsom det så högtidligt heter, säger han.Ur ett slags enhetlig visdom kom vimänniskor i utvecklingen till ett stadiumdär vi kunde välja - och vi valdeatt vända oss bort från källan - vilketblev en draksådd.- Men det handlar inte om någonarvssynd, utan i stället syns i varje nyföttbarns ögon en glimt av det oförfalskademänskliga väsendet, av enren men outgrundlig källa. Varje födelseinnebär en ny chans till varaktigkontakt med källan. Tankens innerstaväsen är en brygga till denna källa,som är kärlek förenad med Gud Fadersmakt. Den kraft som kan hämtasur denna källa, kallar Åke kärlekskraft.Möjligheten att få tillgång till dennakärlekskraft vill Åke fästa vår uppmärksamhetpå - särskilt nu i en tidsom sägs präglas av en frekvenshöjningoch en ökande medvetenhet.Och i detta perspektiv vill han se förekomstenav jordstrålning, vilken ären negativ påverkan, som hör sammanmed vår distansering från urkällan,Fadern.Publiken får också en kort orienteringom vad Hartmannlinjer och currylinjerär. Åke säger att det finns två negativtverkande slag av biofält, ett från jordenoch ett från vissa andra planeter.Han nämner de osynliga strålningslinjersom korsar varandra så att de bildarett nät av täta maskor över helajorden, där korsningspunkterna harden starkaste strålningen och är farligast.forts sida 13.

Anunds hög Kvinnan iborgen och Mannen iskeppet om labyrintenoch skeppsättningenTrojeborgens mönster har varit oförändrati ca 3000 år, och det har återfunnitspå vitt skilda platser från Ishavettill Orienten, säger Dan Mattsson.Vi står i duggregnet tillsammans meden grupp slagrutemänniskor och betraktartrojeborgen vid Lindbackeutanför Nyköping. Dan fortsätter attberätta: Sverige har cirka 300 trojeborgarvarav kanske 30 är från forntid.De ligger gärna intill gravfält, somhär i Lindbacke. Men vi är som sagtinte ensamma om att ha trojeborgar.På Peloponnesos väster om Athenhar man funnit lertavlor med labyrintfigurersom kan dateras från ca 1200f Kr, och de ser likadana ut som denhär trojeborgen. Namnet Troja symboliserartroligen en befäst stad. IItalien har man hittat en 1600 årgammal avbildning av en labyrint därordet Troja står i etruskisk skrift.Men det märkliga är att också indianernai Nordamerika använde precissamma figur långt före Columbus tid.Hohokamindianerna i Södra Arizonaristade en bild av labyrinten på insidanav ett hus någon gång på 1100-talet e.Kr.Lindbacke trojeborg är vackert symmetriskoch mycket väl bevarad,trots sina nernötta gångar. Eftersomgruppen är här för att känna påkraftlinjerna, så sätter vi igång att undersökaplatsen med slagruta ochpekare. Upprepade indikeringar gersamma resultat: Ett mönster av linjerstrålar ut från trojeborgens mitt.Om vi märker upp det här mönstretpå marken, säger Dan, så kan vi seANUNDSHÖGav Sten Arkstedtatt det ser ut som blomblad med sina32 radiella linjer och åtta cirklar. Denlängst ut ligger på cirka 20 meters radie.Mönstret liknar de vackra rosettfönstrensom finns exempelvis ikatedralen i Chartres och NotreDame i Paris. Men linjerna ligger intebara på marken i ett plan, utanmönstret bildar i själva verket en kupolsom reser sig runt om och ovanförtrojeborgen.Kring de forntidatrojeborgarnafinns många legenderoch myter.De flesta berättarom enkvinna som hållsfången i en befästningoch somSLAGRUTANmåste befrias.Från 1000-taletfinns en illustreradskildring avden indiske hjältenRama. Hanräddar sin kvinnaSita ur demonenRavanas fästning,tecknad just somlabyrintens centrum.Sita är en inkarnation av jordensdotter Sri, och Rama är inkarnationenav himmelsguden Vishnu.Nordamerikas Hopi-indianer kallarlabyrintmönstret för "Modern ochBarnet", och där får labyrinten varasymbolen för Moder Jord helt enkelt.I många fall kan man koppla ihopsägnerna med fruktbarhetsriter.Här i Lindbacke har det troligen funnitsen offerlund åt guden Frey ellerfruktbarhetsgudinnan Freja på ängennedanför trojeborgen, berättar DanMattsson. Vi kommer in på en företeelsesom Dan redan har dokumenterat,nämligen stenskeppen vid denbekanta Anunds hög utanför Västerås.Vi tittar på Dans illustrationeroch flygfoton av de två sammanbyggdaskeppsfigurerna. Stenarnasom bildar varje skepp är placerademed stor precision i två cirkelbågarsom skär varandra i stävarna. I bådafigurerna har man använt sig av detperfekta harmoniskaförhållandesomkallas det gyllenesnittet: Idet smalareskeppet är förhållandetmellancirkelradienoch centrumavståndetmellancirklarnalika med gyllenesnittet. Detfrämre, bredareskeppetgömmer gyllenesnittet iförhållandetmellan h a l v acentrumavståndetoch cirkelradien. Dan förklararockså att det bredare skeppet innehålleren lösning på det klassiskaproblemet om cirkelns kvadratur,och att dess geometri återger den exaktaformen av Cheopspyramiden!ALPHAOMEGAs utsände tillåter sigatt tvivla högt på den fornnordiskemannens kunskaper i matematik,men Dan förklarar tålmodigt: Folkvar inte dumma på den här tiden.forts. nästa sida

Grekerna var väldigt avancerade igeometri, gyllene snittet och så vidare.Och det är ingenting som hindraratt kunskaperna kom hit till Norden isamband med handelsutbytet tvärsigenom Europa. Kanske 1000 år innanAnunds hög byggdes så fannsdet folk i Grekland som visste attjorden var rund, och de visste till ochmed hur stor den var. Etthundra årföre Kristi födelse lyckades de räknaut avståndet till månen med hög precision,genom att använda trigonometri.Man mätte under solförmörkelsehur solskuggan rörde sig överjorden. Deras kunskapervar nog begränsadepå vissa områden,men i andra avseendenvar de mer avanceradeän vad vi är idag.Hantverksskicklighetensom de hade, den harvi förlorat i modern tid.Bronsåldersfynd -guldsmycken ochbrons lurar - bevisar att man hadekunskaper på vissa områden somstod långt över våra. Ingen gjutarekan idag åta sig att tillverka enbronsålderslur, det är alltför svårt. Påsmyckena finns det guldpärlor medmikroskopiska mått som är fastlöddapå smyckena - fastlödda! Med dagensmetallurgiska kunskaper ochlödningsteknik kan vi inte göra omdet jobbet utan att smälta eller förstörapärlorna! Vi behöver bara betraktaspiralornamenten på bronssköldaroch ceremoniyxor - detkrävs ganska stora insikter i matematikför att passa in spiralmönstretsymmetriskt i en given cirkelyta! Såvisst är det möjligt att mannen i Nordenkände till så relativt enkla matematiskaprocedurer som behövs förAnundshög... forts.att rita upp gyllene snittet i en stensättning!Visserligen har vi inga texterkvar från bronsåldern, bara bilder.Omkring 400 e Kr skrev man häruppemed runskrift. Men kom ihåg attdet inte heller finns några originalmanuskriptkvar från forn-Grekland,utan att det var araberna som skrevner den grekiska kunskapen och bevaradeden.Vi förflyttar oss till en skogsdungeknappt en kilometer från Dan Mattssonshem i Koppartorp. Här visarhan stolt sin egen upptäckt - en hällristning.Dan ber några i gruppen attförsöka mäta påen kvinnas auranär hon ställersig på olikaplatser på hällristningen.Vikommer fram tillatt hennes auraväxer på en avfigurerna. EfteråtförklararDan:Den kraftigaste punkten på berget ärmarkerad på ett alldeles speciellt sättmed en viss typ av figur, medan allade andra bilderna, fotsulor och så vidare,inte verkar vara placerade mednågon speciell baktanke, de ligger litevarstans. I det här fallet är det denstora spiralen som bildar förstäven tillbåtfiguren. Om du går och kännermed en kristall i handen, då märkerdu att just den punkten är den häftigaste.Frågan ställs nu om det är vanligtatt linjer eller kraftpunkter ärknutna till hällristningar på dethär sättet.Troligen, säger Dan, men här finnsmycket att forska vidare i. Jag harnyligen undersökt intressanta hällar iNorrköping. Där finns det linjer utmärktamed skålgropar. Man harknackat runda fördjupningar, skålgropar,som ligger i rad. Linjernastämmer överens med linjer som gerutslag med slagruta på gräset nedanförberghällen. Det här är ett av de fåexempel som vi känner till där linjerär markerade redan i forntiden. Oftastkan man indikera linjer vid enfornlämning, men här är två linjerverkligen markerade med skålgropar.Totalt har vi mätt upp 40 linjerdär som ligger med nio graders vinkelisär. Alla går in i en mittpunktsom ligger bakom hällen på andra sidangräsmattan, men det finns ingetsynligt tecken eller spår av självacentrum.Vi återgår till att tala om jordstrålning,och jag frågar om linjerna ärstabila.Har de alltid funnits på sammaplats och varit lika starka?Jag har hållit på i tolv år, säger Dan,och jag har inte märkt att de flyttatpå sig. Möjligen kan bredden variera.Däremot finns det tecken på attlinjerna ändrar intensitet med månfaserna,speciellt några minuter föreoch efter fullmåne och nymåne. Mendet kan också vara så att det är vårförmåga att känna linjerna som varierarvid de här tidpunkterna.Nästa fråga - kan man avstöra ellerflytta på jordstrålningens linjer?Nej, jag tror inte på avstörning avhus och sängplatser och så vidare,säger Dan. I de flesta fall påverkasbara människor som känner till avstörningen.Naturligtvis kan en personbestämma sig för att gå över enplats utan att känna något utslag, ochdå får han inte något utslag.forts nästa sida.SLAGRUTAN

Men jag kan fortfarande känna linjerna,och när jag ber samma människaprova igen, då har avstörningenslutat fungera.Slutligen ber vi Dan förklara vadhan anser att jordstrålningsfenomenetegentligen är för något.För det första så slår jag bakut omdet är någon som försöker förklaravad jordstrålning är, för det är ingensom vet idag, menar Dan. Vi måstefortsätta att undersöka de platsersom finns, och dokumentera vad vihittar. Först när man har samlat tillräckligtmed material kan man försökapresentera det med olika matematiskamodeller som går att applicera.Och sedan kan man möjligenbörja dra några slutsatser om det.Anundshög... forts.För det andra så finns det inga andrakulturer än vår västerländska somhåller på som vi gör och frågar vaddet är och hur det fungerar. I andrakulturer har människan inlemmat fenomeneti sin föreställningsvärld ochaccepterat det som det är, som någontingheligt. Det är bara så. Omman ber om en förklaring så bara tittarde på en.I bilen på hemväg försöker jag summeradagens alla intryck. På någotsätt skiljer sig stenformationerna åt ien sorts yin och yang, eller hur? Trojeborgenmed sina rundade gångargömmer en kvinna, alltså yin. Stenskeppenå andra sidan, med sina rätalinjer och cirklar i en intrikat geometriskkonstruktion, känns mycketmycket manliga, alltså yang. Och såhällristningen med sin spiralformadekraftpunkt - är det inte yin igen?Vindrutetorkarna sveper en hastigtittglugg i hällregnet, på nytt och pånytt igen. Yin och yang.Dan Mattssons bok heter"Jordstrålning, Hälsa och forntidavetande" (ALPHAOMEGA hadeen recension om boken i nr 3-95).Ovanstående text är hämtad fråntidskriften AlphaOmega 2-96.http://www.alphaomega.se/svenska/kvinnani.html.AlphaOmegas Hemsida: http://www.alphaomega.se/svenska/index2.htmlVar går gränsen för tankens makt? ... forts.Jordstrålningen hänger samman medbland annat vattenådror och sprickbildningari marken, i synnerhet i jordenseteriska "kroppsled".Åke har för länge sedan slutat användaden gamla trogna slagrutan - pådet gamla vanliga sättet - mest för atthan upptäckt att det är oerhört lättatt förvilla sig och man kan skapaenergifält med tanken och sedan fåutslag för dessa. Den upptäcktenledde också till att Åke uppmärksammadetankens och den mentalainställningens oerhörda makt. Ochdet är denna tankens makt som hanvill lära andra att använda. Efter enrening av Egot kan vi få tillgång tillFaderns kärlekskraft. Vägen dit förutsätterett utvecklat "Kristussjälv".Åke ger en antydan om att människani en framtid kan tänkas utveckladenna process så att förutsättningarskapas för att via tanken manifesterafysisk materia - att bygga via tanken.Han berättar hur han numer "tänkerbort" eller motverkar störningar, därhan förut skulle ha gjort avstörningarpå fysisk väg. Ett problem har varitatt det ständigt uppstår nya sprickor iberggrunden, vilka påverkar känsligapersoner negativt. En tidigare strålningsfrieller avstörd plats kan dåplötsligt drabbas av stark jordstrålning.Åke berättade att han dock bemästradedetta problem genom attgöra avstörning av kommande bergsprickori framtiden - utanför vårtidsdimension!Åke säger att genom en speciell användningav tanken kan han få tillgångtill extraordinära kunskaper. Endel av dessa vill han delge människorsom är beredda att ta emot det. Hanpresenterade mentala verktyg somhan utarbetat för att åhörarna av hansföredrag i fortsättningen själva skullekunna störa av sina uppehållsplatser.Detta innebär en genväg till kärlekskraften.Dessa verktyg är speciella"sentenser", där tanken, känslan ochviljan öppnar vägen för kärlekskraften.Dessa sentenser kan liknas vidaffirmationer - ett målinriktat medvetettankeinnehåll.Sentensernas innehåll vill inte Åke attvi skriver ut. Dem vill han delge människorpersonligen. Det hänger sammanmed att den mäktiga tankenockså måste vara en god tanke. Detär när den egna tanken sammanfallermed den universella tanken, denhögsta vibrationen, "Gud Fader",som den rätta skapande kraftenkommer.forts sida 19.SLAGRUTAN

Här har jag samlat liteuppgifter kring fenomenetsom kallas jordstrålning.Vad fenomenet är vet jaginte. Och det verkar inte som någonannan vet det heller. Den etableradevetenskapen vet det inteheller eftersom man oftast fråndet hållet förnekar att fenomenetexisterar.Fenomenet yttrar sig på olika sätt.Det går inte att kort beskriva yttringarna.De direkta yttringarna är utslagpå slagrutor, vinkelpekare och pendlar.Andra mer långsiktiga yttringarkan vara störningar i människors livfrån sömnstörningar till insjuknande icancer. Det finns fortfarande mångaförvirrande fakta. Det är naturligt eftersomfenomenet fortfarande är outforskat.Vad man nu behöver göra är att samlaså många fakta som möjligt och attsprida kunskap om fenomenet. Såsker, och tecken tyder på att ävenseriösa forskare börjar intressera sigför detta. Ett klarläggande av jordstrålningensnatur och inverkan påmänniskor, djur och växter kommersäkert att innebära en mindre revolutionoch påverka vårt sätt att leva ochförändra hela vår världsbild. Om duvill veta mer om fenomenet kan duläsa Episoderna som belyser fenomenetfrån lite olika håll. Vill du gå vidareså finns några grundläggande experimentbeskrivna som du själv kan utföra.JORDSTRÅLNINGav Rolf KlassonVårt vetande i kosmisktperspektivUtan tvivel har vetenskapen kommitmycket långt här på jorden. Man blirklart imponerad av t.ex. läkarvetenskap,datateknik, rymdteknologi, astronomietc. Astronomin har beskrivituniversum för oss så som vi kan uppfattaden med våra sinnen och vårainstrument. Det gör det också möjligtatt sätta in oss själva som varelser iett universellt perspektiv. Där utefinns miljoner galaxer. Försök föreställdig hur många en miljon galaxerär. Betänk sedan att varje galax bestårav miljoner solar / stjärnor. Försökföreställa dig en miljon miljonersolar ! Runt en del av dessa solarsnurrar ett antal himlakroppar.På en av dessa himlakroppar uppstårliv. En av livsformerna utvecklar kunskapom sin omgivning. Efter en tidsrymdav några tiotusen varv av himlakroppenrunt sin sol anser många avvarelserna att de vet det mesta om sinomvärld. De kan tala om för restenav varelserna att ”så här är det ”. Vihar kartlagt allt av värde och våramodeller omfattar allt som finns av fenomen.Lite tveksamma om rymdenär krökt eller inte är dom, men ändå !Som lekman (vilket nedsättandeord !) kan du inte hitta något som interedan är upptäckt ! Jag är inte så säker.Jag tror att den som studerar sin omgivningoch noterar de fenomen somuppträder mycket väl kan finna sakersom inte kan förklaras med nu gällandemodeller av verkligheten. Att avfärdadessa iakttagelser som ovetenskapligapåminner lite om tiden föreKorpernikus.Som gammal tekniker, som jobbatmed felsökning i elektronik, vet jaghur farligt det är med förutfattade meningar.Om man snabbt drar slutsatserav de uppenbara felfunktionernamen bortser från någon detalj sominte stämmer i felteorin så kommerman lätt på fel spår ! När felet ärkonstaterat framstår det man bortsågifrån som fullständigt logiskt ! Lite såtycker jag att den etablerade vetenskapenförhåller sig till fenomenetjordstrålning / slagrutor och liknandefenomen.Fenomenen finns där, men man bortserfrån dem eftersom de inte har någonplats i de nuvarande modellernaav verkligheten. Jag tror de är ledtrådartill nytt vetande. Men som bekantkan ibland uppenbara sanningar varamycket svåra att upptäcka beroendepå en förutfattad mening om sakernastillstånd. Vad framtiden har att kommamed är svårt att veta. Ett citat fårillustrera det : "Flygmaskiner är enteknisk omöjlighet" / Lord Kelvinordförande i brittiska vetenskapsakademien,1895. Kanske, i enframtid, kommer jordstrålningsfenomenenatt framstå som fullständigt logiskai den tidens världsbild.Kabeln under snönFör min del började mitt intresse intemed jordstrålning direkt. Ett annat fenomenfångade mitt (och andras) intresse.Här kommer en liten historia:För många år sedan, på 70-talet vistadesjag tillfälligt på ett förråd tillhörigtdåvarande Televerket. Det var påvintern och snön låg decimeterdjup.En yngre reparatör kom in och frågadeefter tjock koppartråd. Efter enstund hörde vi honom ropa högt (lässvära) av förvåning. Det funkar ! Hanhade gjort sig ett par vinkelpekareoch fick nu utslag, dvs pinnarnasvängde ihop, när han passerade endörr med stålkarm.forts nästa sidaSLAGRUTAN

Han berättade då denna historia:Han och en kollega hade åkt för attreparera ett kabelfel. Det gällde attlokalisera kabeln för att kunna grävaupp den och laga felet. Till sin hjälphade de en metalldetektor. Trotslångvarigt sökande kunde de inte lokaliserakabeln. Turligt nog kom enäldre televerkare till deras hjälp. Medhjälp av ett par vinklar av koppartrådlokaliserade han snabbt kabeln. Naturligtvisvar de unga männen skeptiska,men när de fann kabeln då degrävde på anvisad plats, var detvungna att antingen tro på att vinklarnafungerade eller att den äldre luratdom på något vis. Vår vän gjorde detenda rätta - provade själv.Vi hade snart provat vinklarna självaoch gick ut på gårdsplanen och fickdiverse utslag. Bl a lokaliserade vi varavloppet gick och en brunn, förstdold under snön, för avrinningsvattenfrån gårdsplanen.De seriekopplade slagrutemännenDet var en sammankomst med övernattningi en stuga vid sjön. Av någonanledning kom samtalet in på slagrutor.En person, en man, visade att hanmed hjälp av slagruta kunde lokaliseravattenledningen som gick från sjönoch upp till stugan. Vi provade alla attgå med slagrutan. Endast några fåfick utslag med träklykan. Då fick desom misslyckats gå tillsammans medslagrutemannen. Vi kallar honom heltenkelt för mannen i fortsättningen.Genom att de höll varandra i handoch med sina fria händer höll i slagrutankunde nu fler personer få klykanatt göra utslag. Alla som ensammainte fått utslag, men som tillsammansmed mannen fick utslag, fick samlas iJordstrålning... forts.en egen grupp. Alla som inte fått egetutslag och som INTE HELLER medmannen fått utslag, samlades i engrupp. Om nu två (eller flera !) ur denförsta gruppen höll varandra i händernaoch de med fria händer tog klykansskänklar FICK DE UTSLAGmed klykan !Nu kommer det märkliga: Om desom inte fått utslag med klykan varkensjälva eller tillsammans med mannengjorde som första gruppen FICKDE OCKSÅ UTSLAG MED KLY-KAN !!Det verkar som människorna var polariseradeoch om man seriekoppladeflera svaga människor med sammapolaritet så räckte kraften till för utslag.Ett lyckat misslyckandeEfter att ha läst Göte Andersson"PSI-spåret" ville jag försöka upprepaexperimentet. Jag har sedan en tidsaknat en bok (om jordstrålning !).Jag hade lånat ut den till en personsom jag "litat till 100% på", men denmänskliga naturen är som bekant liteopålitlig ibland. Nåväl, en helgdagsmorgonvid 6-tiden var det dags.Jag gick ut i trädgården och letade uten Curry-ruta som var fri från strålning.Jag kunde gå ett helt varv inne irutan utan att få en rörelse på vinkelpekarna.Så markerade jag mittpunktenoch ställde mig där och visualiseradeboken framför mig. Jag kändepå ett oförklarligt vis att något hände.Efter några minuter kunde jag intekoncentrera mig längre utan kände attdet var klart.Nu var det spännande, skulle jag finnanågot PSI-spår ? Jag började gåvarvet runt och faktiskt fick jag ett utslag.Genom att gå längre från mittpunktenkunde jag få ut en riktning.Spåret gick att följa. Markeringarnablev till en nästan rät linje. Avvikelsenvar ca 5 - 10 cm från en rät linje. Linjengick in i en grannes hus ! Var jagboken på spåret ?Jag kontaktade grannen, vi kallar honomför E. Jag förklarade experimentetför E men kunde naturligtvis intekalla detta för ett bevis för att hanhade boken hos sig. Efter att ha funderatett tag och följt spårets riktning isitt hus föreslog E att jag skulle göraen krysspejling innan jag fick kommain i huset och se var spåret passerade.Jag lyckades hitta en ruta i hansträdgård också och fick fram en ytterligareen linje som gick in i husetifråga. Att det var ett PSI-spår kundejag kolla genom att föra pekarna nedmot marken där utslaget försvann ochföra dem upp i luften varvid utslagetockså försvann men pekarna vändedär emot mig i stället för framåt. Viden Curry-linje kvarstår utslaget bådenedåt och uppåt. Dags att gå in i huset.Linjerna möttes över ett skrivbordbelamrat med böcker, tidningar ochannat papper. Där fanns ingen boksom tillhörde mig ! Frun i huset ställdeglädjande nog upp på att gå igenomalla högarna för att se om det fannsen liknande bok som den jag sökte.Till slut öppnade hon ett underskåpoch började plocka ut innehållet ävendär. Till slut tog hon ut en hemjordhantel som vägde 3 - 4 Kg och saskämtsamt att "det kanske är den härdu fått tag i" ! Ja, enligt vad jag lärtfrån Göte så var det inte svårt attkontrollera den saken. Hanteln flyttadestill ett annat rum och PSI-linjernakontrollerades. De var inte kvar därde var förut ! De hade följt med hanteln.forts nästa sidaSLAGRUTAN

Det var ingen tvekan om att minaPSI-spår hade hittat deras hemgjordahantel ! Kanske tycker du att experimentetdärmed är misslyckat ?Inte jag. För det första: jag kan läggaut PSI-spår. För det andra: jag kanskilja PSI-spår från andra kraftlinjer.Och sist men inte minst: jag har settatt PSI-spåret följer uppspårat föremål.Dessutom kunde jag konstateraatt spåret fanns kvar i ca 4-5 timmar.Kvarstår: varför blev det inte knytningtill boken utan till hanteln ? Vardet hantelns höga densitet som fångademin stråle ? Fortsättning följer ..Boken är tillbaka !En dag i slutet av april (-98) kom engod vän, vi kallar honom A, cyklandetill vårt hus. Efter en stunds artigheterså tog han fram min förloradebok. Vad trevligt ! Men...det uppstodett par frågetecken. Han bornämligen åt det håll mitt PSI-spår pekade!Husens lägenFråga 1: Var det en slump att bokenbefann sig i PSI-spårets förlängning.Fråga 2: Var det en slump att hantelnbefann sig i PSI-spårets riktning.Fråga 3: Kanske jag hittat spåretigen om jag gått längre bort i spåretsriktning ?Fråga 4: Spåret följde ju hanteln närjag flyttade på den. Det tyder på attdet var just hanteln jag fångat, men ...Jordstrålning... forts.boken fanns ju där den fanns ! Längreän så kommer jag nog inte på detspåret :-)VerktygFör att kunna detektera jordstrålningbehövs något instrument som visarvar kraftfälten finns. Det finns fleraolika "instrument" men gemensamtför dem (av mig kända) är att manhåller dem i händerna. Det finnsslagrutor, dvs den traditionella grenklykansom "kloka gubbar" (varföringa kärringar :-) använt sedan längeför att leta vatten. Det finns s.k. vinkelpekare(se bilden). Det finns ocksåde som använder en pendel ellerett spö. Själv får jag inga utslag medslagruta (se episod två) men vinkelpekarefungerar utmärkt.Du kan tillverkadem av nästan vad du vill, någonmetalltråd, plexiglas eller tom.trä !Experiment: Curry-linjerTillverka dig ett par vinkelpekare enligtfiguren nedan.De kan vara avnågon styv metalltråd.Själv använderjag ett par avplexiglas, lätta ochtrevliga att hantera.Gå ut på en öppen yta, helst utan elledningareller annat"onaturligt" som kanstöra dina försök.Plocka framkompassen och ställin riktningen på 45grader ( eller 50grader om du har en400-graderskompass).Ta ut kompassriktningensom alltså blir NO. Fatta vinkelpekarnai ett löst pistolgrepp ochluta dem något nedåt-framåt så att depekar rakt fram och är parallella. Villinte pekarna vara stilla kanske du direktstår på ett kraftfält. Flyta dig dåframåt eller åt sidan tills det blir lugnt.Håll nu händerna stilla medan dusakta går i kompassriktningen. Hållden en handen lite högre än denandra så pekarna kan inta ett lägeparallellt över varandra. Om du har"förmågan" kommer du att på vissaställen få utslag d.v.s. pekarna rör sigemot varandra tills de slår ihop. Markeraplatsen där så sker. Kanske blirutslaget så att pekarna slår ut frånvarandra. Det är också ett utslag -markera platsen. Notera särskilt deutslag som ligger med ca 4 metersmellanrum. Det är nämligen de s. k.Curry-linjerna.För att kontrollera att det är dem duhittat, går du tillbaka till utgångspunkten,förflyttar dig 3-5 meter i sidledfortfarande vänd mot NO. Gå nu ikompassriktningen igen och noterautslagen. Genom att dra en linje "påtvären" genom de markerade platsernakan du se var currylinjerna går ,de röda linjerna på bilden.forts nästa sidaSLAGRUTAN

Ställ dig nu mellan två av linjerna ochta ut kompassriktning NV (360 - 45= 315 grader eller 400 - 50 =350nygrader) och upprepa förfarandet.Efter ett par promenader bör du nukunna rita ut de korsande currylinjerna.Du kanske får utslag som intepassar in i rutnätet. Det finns andrajordstrålningsfält som Hartmanlinjer,vattenådror eller bergs-sprickor somockså kan ge utslag.Vatten- och el-ledningar kan ocksåge utslag. Currylinjerna är de starkasteoch mest uppmärksammadelinjerna. Uppsök nu de s.k. kryssen.Slår vinkelpekarna utåt när du ställerdig där ? ok, det gör mina också !Om du lyckats med ovanstående kandu nu utföra några andra intressantaexperiment.Experiment: Ett levande fältJordstrålning... forts.Att fältet, alltså Curry-linjen, inte ärstatisk utan kan påverkas, kan duövertyga dig om på detta sätt: Placeradig på en curry-linje så att du fårutslag med dina pekare. Låt nu någongå över linjen en bit ifrån dig.Notera att pekarna rör sig när personenpasserar linjen. Prova med enlinje som passerar en kulle, byggnadeller annat som hindrar dig att se närpersonen rör sig. Detta för att uteslutaatt du vet när pekarna skall rörasig.Experiment: Personlig auraPlacera en försöksperson mitt i encurry-ruta, alltså helt fri från currylinjer.Fatta pekarna på vanligt visoch gå mot personen. När du är ca20 -30 cm från personen får du utslagpå pekarna. Du har detekteratpersonens personliga aura. Gå in frånolika håll och lägg märke till hur långtut från kroppen auran sträcker sig.Flytta nu personen till ett curry-kryssoch gör om försöket. Någon skillnadi auran ?Experiment: ArmstyrkaDetta experiment kan upplevas somobehagligt av försökspersonen. Obehagetligger helt på det psykiska planet.Placera en försöksperson mitt i encurry-ruta, alltså helt fri från currylinjer.Be personen sträcka ut ena armenrakt ut åt sidan från kroppen.Tryck nu ned armen under försökspersonensmotstånd. Notera personensförmåga att hålla emot.Flytta nu personen till ett curry-kryssoch gör om försöket. Någon skillnadi styrka ?Experiment: MyrstackarDu har säkert fått lära dig att myrornabygger sina stackar på trädenssödersida. Man kan ta ut väderstreckengenom att se på hur stackarnaligger i förhållande till träden.När du nu har lärt dig hur man tar utCurry-kryss så kan du kolla vad somverkligen styr myrornas val av byggplats!Ovanstående artikel är hämtadfrån internetadress:http://hem.passagen.se/vi4klas/jord/jord.htm#EPISOD2.Du kan nå Rolf Klasson påemail:vi4klas@hem.passagen.seQuist artikel i föregående nummerhar väckt en del tankar ochdärmed också glädjande bidragittill en engagerad debatt i tidningen...Syftet med att ta med Quists artikelvar att försöka ge en ungefärlig bild avhur den traditionella vetenskapen behandlaroch ser på fenomenet jordstrålningi dag. Och så länge den etableradevetenskapen fortfarande sitterpå de ekonomiska och tekniska resur-REDS HÖRNAav Henrik Söderlundserna ser jag dessutom faktiskt gottom skäl att låta oss titta närmare påderas sätt att arbeta och analyserautan att bli rädda för vad vi ser. Jagmenar, vi kan inte sitta på vår kammarelänge till och forska utan att stämmavåra resultat mot omvärlden runtomkring. En omvärld som dock(tyvärr?) fortfarande använder sig aven analysteknik som uppenbarligeninte är riktigt fullständigt eller komplett.I första hand handlar det om attgöra oss förstådda, att byta erfarenheter.För att göra det krävs det att vi talarsamma språk. Vill vi nå ut medvåra forskningsresultat och funderingarutanför förbundet får vi lov att användade kanaler som finns till förfogande.Men det förutsätter ett vokabuläroch analysmetodik som i något avseendeharmonierar med den vetenskapvi har idag. Gör vi inte det pratarvi bara förbi varandra och det önskaderesultatet blir om intet. /Red.SLAGRUTAN

SVAR TILL PER-OLA QUISTS INLÄGGDet är ingen ”vetenskap”som dykt upp med jordstrålningsintresset– inteheller en onaturligt stor anhopningav skojare eller bluffmakare.Det är helt enkelt så att enmängd människor, både i Sverigeoch utomlands, intresserar sig förett nygammalt fenomen, nämligenslagruta och jordstrålningar,och deras växelverkan med människanskropp och själ.Bland alla dessa intresserade finnsdet många med minst lika gedigennaturvetenskaplig utbildning somPer-Ola Quist. Man är nyfiken ochvetgirig på ett fenomen som, justemedan det är så svårt att inlemmaunder konventionellt tänkande väckernyfikenhet.När man sedan undersöker sakennärmare och jämför och tänker efteroch skärper tankegångarna undermeningsutbyten och upplever mycketspeciella effekter (inser att det inte ärinbillning) då upptäcker man vissa”spelregler” för hur dessa fenomenuppträder och påverkar oss. Reglersom har en matematisk prägel i geometriskutformning, eller fenomenensfrekvenser och dessa frekvensers inbördesförhållanden. Det finns enmängd olika jordstrålningar, men detde har gemensamt är att deras frekvenserligger exakt på”trappstegen” i en bestämd geometriskserie – ett bestämt steg för varjeslags jordstrålning.1,0003375 x (23/21) = slagfrekvensvid steg x, slagfrekvens är en”180 o – händelse”.x = 66 för Curry; 62 för Hartmann;58 för källåder; 50 för jordström; 46av Arne Grothför underjordström; 42 för jordpulso.s.v.x = …..0,1,2,3…………. 90…Mellan x = 0 och 90 har vi funnit exempelpå ett 40-tal jordstrålningar.Det handlar om den frekvens då slagruteutslagetuteblir då man söker taut motsvarande jordstrålning medanman hör tonen.I stället för att lyssna på toner kanman vid försök på t. ex. Currylinjelägga en 13,7 cm lång (isolerad)koppartråd runt vänster handled,Hartmann 19,7 cm o.s.v.5552/slagfrekvens= koppartråd icm. (allmänt)Å, snälla Per-Ola, tänk efter när Dubeskriver muskeltestet! Självklart bliren lång arm svag …. därför behöverman inte jobba så hårt…det går braatt dra med en fjädervåg …för attmärka en förändring.När det gäller Currykryss, och allamöjliga slags kryss, så vill jag sägabåde till Per-Ola och många i förbundet,att det behöver inte varaCurrykrysset i sig som är farligt, mendet tycks vara så att vissa”olämpligheter” med låg frekvens(steg 8-25) serveras endast på”Curryfat” (kryss), andra på”Hartmannfat” efter för oss än sålänge ganska okända regler. I skogenkan man spåra ett slags revirförhållandei detta – arbete pågår. Vissajordströmmar ger typiska skador påträd efter längs strålzonen, andra gerinte en enda skada. Vi är inte klaramed reglerna för när,, var och hurvanlig jordstrålning blir giftig ellerstörande. Varför skulle en mängdkunniga och vänliga och nyfiknaSLAGRUTANmänniskor bli ohederliga bluffmakarenär de får tag i en slagruta – ochdessutom börja lura sig själva? HarPer-Ola någon klarsynt förklaring tilldetta?Det finns mycket sunt förnuft i detsom görs för att utreda och användaslagrutefenomenet för närvarande.De påhopp som görs är av personersom hämtar prestige ur ett eget, oftaalltför snävt vetenskapsområde därandra redan på ett tidigt stadium dragitupp tankens riktlinjer.Ett arbetsområde behöver inte varavetenskapligt förankrat, men det underlättarom några av de verksammahar en vetenskaplig förankring.Fysikalisk och kemisk tankekatekespassar inte i slagruteutredning, psykologi,parapsykologi, pedagogik,ekonomi, religion, politik eller tillverkningav möbler. Slagrutefolketkan säkert på egen hand, och medhjälp av dem de själva väljer, sökaförklaringar och arbetsvägar.Per-Ola nämnde som typiskt teckenpå bluff att man inte säkert förklararett fenomen med vad man redanvet – elektricitet, magnetism ochtyngdkraft. Egendomligt resonemang– som om vi vore idioter.Vi har börjat med att visa att fenomenenär svåra att få in under dessabegrepp på grund av sitt strukturellaoberoende av en mängd vitt skildaämnen som genomkorsas; t.ex. (våt)torv, sand, berg, jord och is på sjö.Den mentala kontakten med linjersom skall sökas är svår att förstå fysikaliskt– men är ändå mycket påtaglig.Här kommer man in på parapsykologi,psykobiofysik m.m.

forts nästa sidaSvar till Per-Ola Quists inlägg ... forts.Det märkliga med kyrkornas placering(före kompassen) är att de liggermycket ofta parallellt med Hartmannätetsom från ort till ort svänger15 o . Återigen detta att man upptäckerhur folk i gamla tider arbetade efterbestämda regler när det gälldejordstrålning. Detta, liksom husbyggnader,gjordes ytterst noga efter linjesystemen.Inte, enligt Per-Olas hejsansvejsanstatistiska betraktelseöver naturens linjer. Nej, Currykrysspassades exakt in i hörnen genomhusritningens (skala 1:1) förflyttningpå marken. Då fick man ett minimumav de 50 cm breda Currylinjerna pågolvytorna.Det finns gott om arkeologiska bevisför Curry- och Hartmannlinjer ochpraktiska bevis bland en massa människorsom arbetar med saken. Attpåstå något annat är som att säga tillen stor grupp människor som sysslarmed musik att det där är ju inte vetenskapligtbevisat att det inte bara ärplåtskrammel och därmed bluff ochbåg. Då är det väl inte underligt omnågra människor reser sig och säger:”stick iväg lille põjk och kör dina vetenskapligatankegångar på de enklasaker de är avsedda för!”Var går gränsen för tankens makt? ... forts.Bland åhörarna i Medborgarhusetfanns flera som uttryckte stor entusiasmoch tackade Åke för en annorlundaoch spännande kväll. På enfråga till åhörarna om några var intresseradeav en uppföljning av kvällensföredrag, tycktes hela auditoriet,ett par hundra personer, räcka upphänderna.I övrigt framhöll Åke att jorden ochmänniskan påverkas efter provsprängningarav kärnladdningar.Trots att de franska provsprängningarnaavslutats, har de fortfarande allvarligaföljder. Åke förklarade attjordens eteriska skikt spricker uppmed som följd negativa symptom hoskänsliga personer. Detta resulterar ien ökning av sjukdomarna - även iSverige. Vi påverkas också enligtÅke av mycket annat onaturligt, såsomkläder av kemiskt behandlatmaterial. Under en timme efter föredragetfick åhörarna rita skisser avsina bostäder. Av dessa gjordesoverheadbilder, som projicerades påväggen. Med hjälp av Åkes"sentenser" fick så åhörarna utföradistans-avstörningar av sina bostäder.Det var detta som var det väsentligaunder föredragskvällen: attenvar själv skulle kunna klara av attgöra avstörningar i sin närmiljö. Åkeberättar senare att flera av åhörarnahar rapporterat positiva resultat.Åke Lindgren citerar Max Planck,den tyske fysiker som lade grundentill kvantfysiken, enligt vilken det intefinns någon minsta materiapartikel,utan att i stället allt utmynnar i ettslags potential, en möjligheternasenergi. Enligt kvantfysiken kan någonobjektiv, stabil verklighet inte fastställas,eftersom allt tycks förändras ioch med att det observeras. Planckska ha sagt att "vetenskap innebärständiga framsteg mot ett mål somden poetiska intuitionen kanske kanuppfatta men som intellektet aldrighelt och fullt kan omfatta".Kommentar av SM:Åke Lindgrens erfarenheter och tankarkan inte bedömas utifrån någonteoretisk modell av verkligheten, utanendast genom empirisk forskning.Räknar man med att en ateistiskmaterialistiskverklighetsuppfattningär riktig, framstår vad Lindgren sägersom nonsens. Men om vi menar att vihar att göra med ett mentalt universum,ett tankeuniversum, då framstårhans resultat och idéer som fullt möjligaoch rimliga.Denna artikel är hämtad från internetadress:http://www.sokaren .se/INDEX102.HTMLmed tillstånd av tidskriften Sökarenvars hemsida Ni finner påadress: http: //www.sokaren.se/index.html/Red.SLAGRUTAN

På Kinnekulle finns det enhel del vackra platser attbesöka. Lika väl som vitycker att de är vackra och tilldragandei dag så tyckte människordet för flera tusen år sedan.Det finns tre naturreservat i områdetoch ett av dem heter Österplana hed.I ena änden av heden ligger ett vattenfallsom är värt att besöka på vårenbara för att det är vackert. Påsommaren finns det i regel inget vattendär. Om man inte vill gå över hedenså går det lika bra att kommaifrån andra hållet. Vägen mellan Husabyoch Västerplana har två parkeringsplatsermed vandringsleder tillMartorpsfallen. Den närmast Husabyär 1.6 km. Den närmast Västerplanaär 1.1 km. Jag rekommenderar densenare för dem som är intresseradeav currylinjer. Den vägen tycker jagdessutom är vackrare.Väl vid fallen så finns det ett fenomensom jag aldrig tidigare har sett på någonannan plats. Det går att se i naturennär djur och växter väljer att gåeller stå i currylinjer. Martorpsfallenär den enda plats jag känner till därdet går att se sprickor i berget somföljer currylinjerna. När fallet är torrtär det väldigt lätt att se och mäta utlinjerna. Längst upp i fallet, där vattenfåranär som smalast, korsar enlinje fåran diagonalt. Linjen syns iform av en höjdskillnad med en lodrätkant. Följ linjen till en liten ask.Efter asken blir höjdskillnaden större.Följ linjen vidare till det stora fallet. Ihörnet av den sprickan finns ytterligareen ask fast betydligt större. Linjengår sedan vidare rakt in i klippansom en tydlig och lodrät spricka. GåMARTORPSFALLENav Mikael Jensenrunt klippan och se att sprickan ävensyns på andra sidan och även i nästaklippa. Denna linje går från nordvästtill sydost.Gå tillbaka till den lilla asken. Vinkelrättill den första linjen går en annanlinje. Den bildar det första lilla falletdär vattnet rinner rakt över kanten.Höjdskillnade är på någon decimeter.Följ linjen mot sydväst. Där ärden mest fascinerande synen överhur rakt currylinje skär genom berget.Klippanreser sig heltlodrät och följerdessutomcurrylinjenspikrakt. Omman bortomdenna sprickaföljer linjenmed blickenså ser manförst en talloch bakomdenna en ask.De står båda på linjen.Tillbaka till den lilla asken och följlinjen mot nordost. Där växer ytterligarenågra småaskar på linjen ochom man böjer sig ned och tittar nogai marken, kanske skrapar lite på jordeneller de stenar som ligger där, såser man att linjen också här syns somen spricka rakt ned i marken.Currylinjerna ger mycket tydliga utslag.Hartmanlinjerna märks nästaninte alls. Det var bara vid några fåställen där pekarna över huvudtagetrörde sig.På vägen tillbaka till parkeringen(eller till fallen om man tänker på det)så ser man, när man kommer till endel av vägen som har bar berggrundsom underlag, hur berget har spruckiti en tydlig och några mindre tydligafyrkanter. Dessa följer också currylinjernaoch ger även här tydliga utslag.Förutom den underbara miljön (detfascinerande kalkstenslagret som harformats av havet) och den avslappnadeatmosfär som här råder så finnsdet alltså tydliga tecken på att currylinjernafinns i naturen. Om du intetror på jordstrålning eller kraftlinjerså ta medkompassen ochmät själv. Linjernagår från nordvästtill sydost och frånnordost till sydväst.Det är tydligtatt avstånden ärfyra meter. Se t.ex. den linje somgår parallellt medden linje i falletsom jag ovan harbeskrivit. Kantensom är det största fallet i forsen liggerockså den på currylinjen c:a fyra meterfrån den övre linjen. Även den ären lodrät vägg som tydligt markerarcurrylinjens höjd och längd.Ovanstående artikel finner du påinternetadress:http://www. algonet.se/~nu/jord/mar.htmellerhttp://www.kinnekulle.com/kullen/martorp.sv.php3/Red.SLAGRUTAN