invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

uppmaning till flyktingarna att göra sig av med sina pass- ochidentitetshandlingar och den massmediala uppmärksamheten avhur asylsökande anlände utan handlingar gjorde givetvis intesvenskarna mer försonligt stämda. Falska pass förekom också.Chefen för FN:s flyktingorgan UNRWA i Syrien skrev 1989 iSvenska Dagbladet att kostnaden för ett svenskt pass där var20.000 kronor samt att Sverige höll på att bli ett tryggt paradis förskurkar och mördare.Under 1980-talets senare del var svenskarna framme vid en situationdär de varken behövde några främlingar som arbetskrafteller hade särskilt lätt för att tycka synd om dem. Ändå var det tillen början inte någon speciell flyktingkategori som kritiken fokuseradespå, utan den drabbade invandrare i allmänhet.Ett av skälen till denna generella kritik var förmodligen destörre städernas segregationsmönster. Sverige hade ännu inte fåttnågot Chinatown eller Little Italy, utan invandrare av olika slagblandades med varandra i de betongförorter som byggdes under1960-talet och som inte alls var särskilt avsedda för invandrare.Samtidigt som de svenskar som haft möjlighet därtill lämnat ellerskytt dessa områden, blev invandrare och sämre lottade svenskarmed bostadsförmedlingarnas hjälp placerade där. Rinkeby, Tensta,Rosengård, Angered, Fittja, Brickebacken ... de flesta bland osskänner namnen på dessa kritiserade och idag hårt segregeradeförorter.När svenskarna blev i minoritet i dessa samhällen, som det intefanns någon egentligen anledning för utomstående att besöka därföratt de nästan uteslutande består av bostäder, så förstärktesinvandrarnas marginalisering.Det är en annan värld här. Folk säger att det inte finns några klasskillnader.Det är sånt jävla skitsnack. ”Vi är ju så himla fina, vi tar hand om våra invandrareoch dom får alla samma rättigheter; bostadsbidrag, barnbidrag,blablabla, får gå till barnavårdscentraler och det kunde dom ju inte hemma,där födde dom mitt på ... lergolvet. Här har dom fått så jävla bra.” Och visst,72