invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

tänksamt gentemot svenska myndigheter.Om det var den nya typen av asylsökande som spetsade till situationenär svårt att säga. Inte desto mindre skärptes kraven i mittenav 1980-talet. Vid ett tillfälle 1985 sade invandrarministern tilloch med att asylrätten endast gällde ”äkta” flyktingar och att inteens krig var ett tillräckligt skäl för att få asyl i Sverige. I detta varhon förmodligen hårdare än svensken i gemen, som nog ännutyckte det var berättigat för de värst utsatta flyktingarna att fåkomma till Sverige, undan från politisk förföljelse och krig.Emellertid visade sig sorteringen mellan äkta och falska flyktingar– eller politiska och ekonomiska flyktingar, som man ocksåuttryckte det – vara en närmast hopplös uppgift. Emellanåt avvisadesde mest behövande, samtidigt som andra släpptes in. Politikernalovade dessutom ständigt att väntetiderna skulle kortas,men det tycktes aldrig ske, utan flyktingar kunde bli sittandemycket länge i förläggningar.När samhället sedan inte heller på kommunal nivå klarade avflyktingmottagandet, minskade medborgarnas förtroende för myndigheternaoch missnöjet drabbade också flyktingarna. Främlingskapetaccentuerades. Många flyktingar representerade mycketfrämmande kulturer och religioner. Vad var det de tog med sig tillSverige egentligen? I synnerhet gällde främlingskapet och oronislam. Skulle Sverige fyllas med moskéer, beslöjade kvinnor,främmande musik, etniska tonårsgäng och män med utpräglademachoideal? Riskerade det ”upplysta och snälla” samhället attskjutas i sank i och med alla dessa främmande kulturer?Ändå, den nya organisation för flyktingmottagandet som bildades1985 rullade i Invandrarverkets regi på och 1986, för att väljaett år bland flera möjliga, så tog Sverige per capita emot flest flyktingari Europa.Världens eländeFör kritiker av svensk flyktinglagstiftning under senare delen av1980-talet framstod det som om politiken praktiskt taget var en71