invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

är inte mer fientliga gentemot invandrare än de varit tidigare.Den andra förklaringen brukade bestå i att några marodörer,som försökt sätta eld på någon invandrares villa eller slagit sönderfönster i en flyktingförläggning sa ”Vi var ju så fulla, att vi interiktigt visste vad vi gjorde.” Ibland var det också polisen som sadedet, i någon slags försonande ton: ”Äh, grabbarna hade druckitnågra öl och ville hitta på något kul och därför hände de här dumheterna.”Blinkningen till läsaren var förtrolig: ”Pojkar är pojkar,och visst var det här dumt men egentligen är det inget ont i de härgrabbarna.”På så sätt förnekades allvaret i rasistiska händelser. Det somsades var att ”svenskarna är egentligen inte på det här sättet, inteens de svenskar som utför dåden är sådana”. Genom att ignorerade drabbade invandrarnas perspektiv och rädsla, så valde de sida.De hävdade att svenskarna var goda också när det var alldeles uppenbartatt de inte var det.Därigenom isolerades dessutom rasistiska händelser och utsagorfrån övriga svenskar – det skapades en bild av en överväldigandemajoritet av goda svenskar och en liten klick av öppna rasister.Det var svårt att erkänna att svenskarna i en helt annan omfattningän som tidigare varit fallet protesterade mot den ökade invandringen.Invandrarfientlighet var något som den svenska eliten intekunde acceptera. I valet mellan att ta varningssignalerna på allvaroch dra ner på invandringen och att fostra svenska folket till ökadtolerans, var valet av det senare självklart. Klyftan mellan denpolitiska och mediala eliten och det ”korkade” folket skärps. Därmedskärps också ambitionerna att fostra svenskarna till ökad tolerans.Olof Palme sade nedanstående i sin regeringsförklaring den8 oktober 1982. Observera hur han kopplar invandringen till deninternationella solidaritet som han själv under lång tid varit denfrämste svenske exponenten för:68