invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

cirka 400 personer, så var den vid 1960-talets början utan acceptablabostäder, utan gångbar yrkesutbildning och med helt obefintligeller mycket bristfällig skolunderbyggnad. Dessa romer kom attutgöra en idealisk grupp för ”kulturmötesexperiment” och Stockholmsstadskollegium tillsatte år 1963 en samarbetsdelegation förromska frågor. Romerna blev hett stoff för såväl massmedier sompolitiker och forskare och efter en välregisserad sommarkurs förromer 1964, vandrade Stockholms romer i första maj-tåget 1965från Humlegården till Konstfack under parollen ”Vi vill gå i skolan– gör det möjligt”.De rev ner applåder från välvilliga svenskar och under en tioårsperiodutsattes romerna för ett intensivt intresse från svenskamyndigheter, som reservationslöst tog deras parti. Det blev tabuatt uttala sig förklenande om romer. Fanns det några fel på dem,så berodde det enbart på att de under så lång tid varit så grymtdiskriminerade och förföljda. Kjell Öberg inledde en skrift 1971med följande ord, och refererade nog mera till rättänkande svenskarän till romerna:Det är riskabelt som att tända ljus i en krutdurk att diskutera zigenarfrågor iSverige. Vissa fakta är tabu; att nämna dem bestraffas med anklagelser omrasism. Varje zigenare vill bli bofast och leva samma liv som alla andra, påstårmånga av deras talesmän. Ve den som tvivlar! 61Samma år redovisade psykologen Ragnar Landén, såsom medlemav den pedagogiska ”IMFO-gruppen” under professor Arne Trankellsledning vid Stockholms universitet, en studie av inställningentill romer vid en affärsgata i Stockholm. Det var svårt för Landénatt hitta intervjupersoner, vilket han antog berodde på att dekunde förledas att ”säga för mycket” i en intervju. Några sidorepliker,som han redovisade är belysande för tidsstämningen:61 Tidskriften Invandraren, utgiven av Statens Invandrarverk, okt. 1971, s. 1.59