invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29 invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

10.07.2015 Views

ekämpa den onda rasismen. På hemmaplan, tyckte de sig i förstahand finna den i relationerna mellan invandrare och svenskar.Den svenska solidariteten och viljan att hjälpa gällde inte enbartför de större städernas politiskt aktiva grupper, utan också i detlilla samhället. Inte alla naturligtvis, men den del av det svenskafolket som hade rätt att göra sig hörd tog ställning för invandringoch invandrarna. Etnologen Billy Ehn har skildrat hur pappersbrukssamhälletÅsensbruk ställde upp för ett hundratal jugoslaver,som bodde och arbetade där åren 1965-73. Som en pappersbruksarbetareuttryckte det, med en knivsudd avundsjuka överderas kompetens att snabbt utforma ett materiellt gott liv:Vi har haft tur här som fått hit så fina jugoslaver. De är så arbetsamma ochekonomiska, ligger ingen till last. Fast jag fattar inte hur de kan ha haft rådatt skaffa nya bilar efter bara något år här. 57Alldeles utan spänningar förlöpte givetvis inte samvaron. I Åsensbruktyckte jugoslaverna att svenskarna var tysta, kyliga ochsvåra att få kontakt med. Ibland hände det till och med att devände sig bort eller inte besvarade en hälsning. Men det vore felatt se detta som en utfrysning eller systematisk diskriminering.Som Billy Ehn skriver:Man behöver inte anstränga sig över hövan för att göra tankeexperimentetatt många av exemplen på stridigheter och fientligheter mellan svenskar ochjugoslaver lika gärna kunde ha gällt osämja mellan olika svenskar. 58Åsensbruk visar vad det lilla samhället förmådde, när det fannsjobb åt alla och invånarna var intresserade och vänligt inställda.Detta är emellertid inte liktydigt med att det var lätt för invand-57 Billy Ehn 1974: Sötebrödet. En etnologisk skildring av jugoslaver i ett dalsländskt pappersbrukssamhälle.Tidens samhällsstudier 1974, s. 6558 Ehn a.a. s. 11956

are att finna sig till rätta överallt ens under 1960-talet. De jobbsom erbjöds, i synnerhet i städerna, var ändå de som svenskarnarankade lägst – enkla städ- och restaurangjobb, hårda industrijobb.En godhetsbyråkrati skapasMellan 1968 och 1974 arbetade invandrarutredningen. När denlagt fram sin uppfattning och de invandrarpolitiska målen jämlikhet,valfrihet och samverkan formulerats, så byggdes Invandrarsverigeupp mycket snabbt. Om dessa mål säger dåvarande generaldirektörenför Statens Invandrarverk, Kjell Öberg, i en tillbakablickandeintervju 1985 att de förmodligen bidrog till att debattenblev såpass lugn i Sverige:Jag tror att det beror på att debatten under många år gällde de här abstraktionerna;man behövde inte ens vara i luven på varandra, utan alla höll med.Hade vi redan från början haft hetsiga politiska debatter om konkreta delarav invandrarpolitiken, då är det inte alls säkert att det hade varit lugnt ... 59Utan att tillfråga folket beslutade Sveriges riksdag 1975 att Sverigei framtiden skulle bli mångkulturellt och därmed ett föredömeför en bättre värld. Samtidigt skedde emellertid en stor förändringdå arbetskraftsinvandringen kom att utgöra en allt mindre del avden totala invandringen, för att mer eller mindre marginaliserastill förmån för en ökande asylinvandring. De som kom hit fick oftastanna av ”humanitära skäl”, vilket som ovan visats stod i samklangmed elitens dröm m Sverige som internationell förebild.Samtliga riksdagspartier tog avstånd från rasistiska inslag i politikenoch Sverige fick ännu en av alla dessa svenska modeller.Tillförsikten tycktes oändlig. I Sverige löstes bostadsbrist med miljonprogram,orättvisor med jämlikhetsprojekt, åsiktsskillnader59 David Schwarz: ”Med facit i hand. Intervju med Kjell Östberg, i Invandrare och minoriteter nr2 1985, s. 5.57

ekämpa den onda rasismen. På hemmaplan, tyckte de sig i förstahand finna den i relationerna mellan invandrare <strong>och</strong> svenskar.Den svenska solidariteten <strong>och</strong> viljan att hjälpa gällde inte enbartför de större städernas politiskt aktiva grupper, utan också i detlilla samhället. Inte alla naturligtvis, men den del av det svenskafolket som hade rätt att göra sig hörd tog ställning för <strong>invandring</strong><strong>och</strong> invandrarna. Etnologen Billy Ehn har skildrat hur pappersbrukssamhälletÅsensbruk ställde upp för ett hundratal jugoslaver,som bodde <strong>och</strong> arbetade där åren 1965-73. Som en pappersbruksarbetareuttryckte det, med en knivsudd avundsjuka överderas kompetens att snabbt utforma ett materiellt gott liv:Vi har haft tur här som fått hit så fina jugoslaver. De är så arbetsamma <strong>och</strong>ekonomiska, ligger ingen till last. Fast jag fattar inte hur de kan ha haft rådatt skaffa nya bilar efter bara något år här. 57Alldeles utan spänningar förlöpte givetvis inte samvaron. I Åsensbruktyckte jugoslaverna att svenskarna var tysta, kyliga <strong>och</strong>svåra att få kontakt med. Ibland hände det till <strong>och</strong> med att devände sig bort eller inte besvarade en hälsning. Men det vore felatt se detta som en utfrysning eller systematisk diskriminering.Som Billy Ehn skriver:Man behöver inte anstränga sig över hövan för att göra tankeexperimentetatt många av exemplen på stridigheter <strong>och</strong> fientligheter mellan svenskar <strong>och</strong>jugoslaver lika gärna kunde ha gällt osämja mellan olika svenskar. 58Åsensbruk visar vad det lilla samhället förmådde, när det fannsjobb åt alla <strong>och</strong> invånarna var intresserade <strong>och</strong> vänligt inställda.Detta är emellertid inte liktydigt med att det var lätt för invand-57 Billy Ehn 1974: Sötebrödet. En etnologisk skildring av jugoslaver i ett dalsländskt pappersbrukssamhälle.Tidens samhällsstudier 1974, s. 6558 Ehn a.a. s. 11956

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!