invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29

terst privilegierad situation att vara europeisk medborgare och ifrågasättaägandet av länder. Tryggheten och skyddet i att ha ett fungerande land attkalla sitt – det är en nåd att stilla bedja om för flyktingar och papperslösa iett Europa som dagligen sorterar ut dem som obehöriga. I den bästa av världarär vi kanske alla frivilliga nomader, och jag menar allvar, som rör oss frittutan att skapa de blodiga konflikter som hävdandet av territorier innebär.Men vi är väldigt långtifrån en nyfiket nomadisk värld. 40Den värld som Mona Sahlin, Lena Andersson och Malin Ullgrendrömmer om, den är inte bara långt borta utan den finns helt enkeltinte, utom för det privilegierade fåtal, som kan förlägga sinidentitetsbildning i exempelvis yrket eller sitt skapande. Det vorerentav konstigt om Mona Sahlin tyckte det var viktigare att varasvensk än att vara socialdemokratisk politiker. För Lena Anderssonär säkert skrivandet, kombinerat med att läsa och tänka pådet som hon vill skriva, det helt centrala, vilket betyder att honkänner sig befryndad med andra skrivande människor. För MalinUllgren är den postmoderna identiteten – som för övrigt Lena Anderssonflera gånger kritiserat – en viktig plattform för att förståde skeenden hon skriver om.Alldeles oavsett hur dessa framgångsrika politiker och skribenteridentifierar sig själva så gäller för en förkrossande majoritet avjordens befolkning, i världens alla länder, att den egna identitetenbyggs upp som en komposition av släkttillhörighet, lokal, etnisk,religiös och nationell tillhörighet. Hur vore det att respektera ochutgå från detta faktum, i stället för att som rasister sortera ut demsom bär den nationella och etniska förankringen djupt inom sig?En i en gles skara av journalister som förstått detta är NathanShachar. I en krönika i Dagens Nyheter den 26 november 2012skriver han:40 http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-dethararmittland-ar-ett-satt-att-vridadefinitionen-ur-rasisternas42