invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29
invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29 invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29
tycker likadant men vågar inte stå upp för det”. Präster från hela landet berättadeom sina upplevelser – och sin rädsla. Det var deras berättelser somledde fram till min tredje artikel med rubriken ”Konsten att tysta en präst”.Jag menade där att präster var rädda att stå upp för sin kristna övertygelseoch att många upplevt bestraffningar för att de ifrågasatt exempelvis lämpligheteni att läsa koranen under gudstjänster eller att ha bekännande muslimersom faddrar under kristna dop. Artikeln beskrev också mekanismernasom används för att tysta ovälkomna röster och åsikter. Förtäckta hot, bestraffningar,förlöjliganden och stigmatisering möter den som tycker olika.Det är dubbelt effektivt. Genom att inte visa någon nåd mot den som opponerarsig, skräms andra till tystnad. Att försvara den som fallit i onåd, innebäratt själv hamna i skottlinjen. Guilt by association. /…/Ett antal gånger har jag fått frågan om jag inte var beredd på att det skullebli reaktioner och konsekvenser av mitt skrivande. Naturligtvis var jag det.Att den som uttrycker en obekväm åsikt drabbas av repressalier var ju självapoängen i mina texter. Ironiskt nog bevisade mina belackare min teori, justgenom att agera enligt bestraffningsmallen jag beskrivit. Detta var onekligenen liten seger i sig.Vad jag däremot inte var beredd på, var hatet. Det oresonliga, totala ochförgörande hatet. Hatet som inte vilar förrän man ligger komplett stilla, tystoch oskadliggjord. Jag var inte beredd på att jag skulle få göra erfarenhetenatt det fanns människor som, om möjligheten fanns, utan att tveka skulle haställt upp mig mot en vägg och arkebuserat mig – enbart på grund av att jagyttrat åsikter de inte delade.Ironiskt nog var det just dessa politiskt och ideologiskt drivna medieaktörer,som i andra sammanhang lovsjöng rätten att gilla olika, som utandröjsmål kastade Voltaire överbord och ställde vapnens omställare direkt påsearch and destroy. Det fanns inga som helst ambitioner att föra dialog.Målmedvetet, och med en fullständig övertygelse om den egna godheten,skred man till verket. Ändamålen helgade medlen och inga påståenden varför grova. Jag belades med än den ena, än den andra åsikten och i ett hujhade man förvandlat mig till en person jag hade mycket litet, om ens något,gemensamt med.100
De vände på sakfrågan. Vad som började som min önskan efter en tydligkristen identitet hos Svenska kyrkan i dess kontakter med andra religioner,hade plötsligt förvandlats till ett högerextremistiskt islamofobiskt angreppmot religionsdialog och muslimer. Någon muslim som upplevt sig kränkthade dock fortfarande inte gått att finna.Medierna jobbade i skift, utnötningsstriden fördes från många posteringar.Den ena dagen ett blogginlägg på blogg A, nästa vecka en ledare i facktidningenB, några dagar senare en artikel i kvällstidningen C, ett nytt inlägg påblogg A, veckan därpå en artikel i dagstidningen D och en ny ledare i B…Skribenterna hade ett par saker gemensamt: dels ville de markera sin lojalitetmot systemet genom att betona sitt totala avståndstagande från mig,dels baserades inget på vad jag skrivit, utan på de åsikter man stämplat migmed.Det gick så långt att Kyrkans Tidning på ledarplats krävde att personer medmin politiska åsikt skulle stoppas från att prästvigas. Tydligen var det flerrättigheter än yttrandefriheten som gått i graven sedan min gymnasietid.Jag omplacerades på mitt jobb. Arbetsgivaren hänvisade till ett läkarintygjag själv inte kände till. Detta ”läkarintyg” visade sig vid närmare kontrollbestå av ett utlåtande från företagshälsan som gjorde gällande att mina kollegerinte delade min politiska uppfattning och att jag därför borde omplaceras./…/Den enkla slutsatsen är att du aldrig kan vinna. Om du anser dig illa behandladi medierna så har du två val: du kan antingen vara tyst eller protestera.Om du är tyst så tolkas det som att dina motståndare har rätt. Om duprotesterar, så kan dina motståndare kontra med att du gör dig till martyroch hävda att ditt primära syfte ända från början var att bli angripen, baraför att andra ska tycka synd om dig.I mitt fall valde jag länge att inte bemöta angreppen, helt enkelt eftersomde var osanna. Men när mitt namn i en ledarartikel nämndes tillsammansmed både Utöya, Bering Breivik och fascism, var till och med mitt tålamodslut. Jag skrev ett bemötande och skickade in det till tidningen i fråga. Ingethände. Jag mailade, och fick svaret att det fanns mycket material som väntadepå publicering. Till slut skickade chefredaktören en journalist för att101
- Page 50 and 51: sydafrikanska varor osv. Principen
- Page 52 and 53: informera om islamofobi - vid sidan
- Page 54 and 55: Naturligtvis blev det debatt kring
- Page 56 and 57: ekämpa den onda rasismen. På hemm
- Page 58 and 59: med samverkansprojekt. Som en effek
- Page 60 and 61: - Linnea, säg inget, då kommer du
- Page 62 and 63: Jag har varit arbetslös ett halvå
- Page 64: tiska röster bland folket.Men oerh
- Page 67 and 68: ler, den växande arbetslösheten t
- Page 69 and 70: En generös flyktingpolitik är ett
- Page 71 and 72: tänksamt gentemot svenska myndighe
- Page 73 and 74: klassamhället är utrotat säger s
- Page 75 and 76: demokratiska invandrarminister Maj-
- Page 77 and 78: Nu sitter zigenarna på gräset uta
- Page 79 and 80: som man själv som att spy förakt
- Page 81 and 82: främlingsfientlig svans, men lejon
- Page 83 and 84: lingsfientliga ideal är inte konce
- Page 85 and 86: uppvigling, till dem som anser att
- Page 87 and 88: des till sjukhus. På platsen fanns
- Page 89 and 90: mycket sämre villkor utan att reag
- Page 91 and 92: ker att diskutera vidden av invandr
- Page 93 and 94: sport. Informationen måste vinklas
- Page 95 and 96: Dom flesta journalister idag undanh
- Page 97 and 98: lister hade publicerat med kritisk
- Page 99: Debattören, som uttalat sig kritis
- Page 103 and 104: verka som konstnär. Så hur skall
- Page 105 and 106: InvandringsstatistikHur många har
- Page 107 and 108: Diagrammet baseras på material fr
- Page 109 and 110: ursprungslandet, följt av Somalia.
- Page 111 and 112: I ovanstående diagram redovisas in
- Page 113 and 114: stanna under 30 år, i stället har
- Page 115 and 116: höriginvandringen är den största
- Page 117 and 118: Dagens Nyheter rapporterar att denn
- Page 119 and 120: vare sig är ensamkommande, minder
- Page 121 and 122: övrigt att önska vad beträffar k
- Page 123 and 124: spörsmål i en artikel på DN Deba
- Page 125 and 126: Svenska Dagbladet riktar de nedanst
- Page 127 and 128: är vi sämst vad gäller skillnade
- Page 129 and 130: AsylbedrägeriernaUtan identitetsha
- Page 131 and 132: slutsfattare på Migrationsverket,
- Page 133 and 134: UD:s möjligheter att hjälpa vara
- Page 135 and 136: Illegala invandrares utvidgade rät
- Page 137 and 138: lighet de möter, inte ens inom det
- Page 139 and 140: Detta beröm till trots är det vå
- Page 141 and 142: söker uppehållstillstånd här. S
- Page 143 and 144: ter annan förvånas läsaren över
- Page 145 and 146: tar till snabbare och effektivare p
- Page 147 and 148: När det gäller vuxna som vill kom
- Page 149 and 150: överdirektör vid Migrationsverket
tycker likadant men vågar inte stå upp för det”. Präster från hela landet berättadeom sina upplevelser – <strong>och</strong> sin rädsla. Det var deras berättelser somledde fram till min tredje artikel med rubriken ”Konsten att tysta en präst”.Jag menade där att präster var rädda att stå upp för sin kristna övertygelse<strong>och</strong> att många upplevt bestraffningar för att de ifrågasatt exempelvis lämpligheteni att läsa koranen under gudstjänster eller att ha bekännande muslimersom faddrar under kristna dop. Artikeln beskrev också mekanismernasom används för att tysta ovälkomna röster <strong>och</strong> åsikter. Förtäckta hot, bestraffningar,förlöjliganden <strong>och</strong> stigmatisering möter den som tycker olika.Det är dubbelt effektivt. Genom att inte visa någon nåd mot den som opponerarsig, skräms andra till tystnad. Att försvara den som fallit i onåd, innebäratt själv hamna i skottlinjen. Guilt by association. /…/Ett antal gånger har jag fått frågan om jag inte var beredd på att det skullebli reaktioner <strong>och</strong> konsekvenser av mitt skrivande. Naturligtvis var jag det.Att den som uttrycker en obekväm åsikt drabbas av repressalier var ju självapoängen i mina texter. Ironiskt nog bevisade mina belackare min teori, justgenom att agera enligt bestraffningsmallen jag beskrivit. Detta var onekligenen liten seger i sig.Vad jag däremot inte var beredd på, var hatet. Det oresonliga, totala <strong>och</strong>förgörande hatet. Hatet som inte vilar förrän man ligger komplett stilla, tyst<strong>och</strong> oskadliggjord. Jag var inte beredd på att jag skulle få göra erfarenhetenatt det fanns människor som, om möjligheten fanns, utan att tveka skulle haställt upp mig mot en vägg <strong>och</strong> arkebuserat mig – enbart på grund av att jagyttrat åsikter de inte delade.Ironiskt nog var det just dessa politiskt <strong>och</strong> ideologiskt drivna medieaktörer,som i andra sammanhang lovsjöng rätten att gilla olika, som utandröjsmål kastade Voltaire överbord <strong>och</strong> ställde vapnens omställare direkt påsearch and destroy. Det fanns inga som helst ambitioner att föra dialog.Målmedvetet, <strong>och</strong> med en fullständig övertygelse om den egna godheten,skred man till verket. Ändamålen helgade medlen <strong>och</strong> inga påståenden varför grova. Jag belades med än den ena, än den andra åsikten <strong>och</strong> i ett hujhade man förvandlat mig till en person jag hade mycket litet, om ens något,gemensamt med.100