7. Moralisk relativism - Lunds universitet

7. Moralisk relativism• Fisher skiljer på två huvudsakliga former av relativism:1. Agentrelativism: vad en agent bör göra bestäms av den agentensexisterande motivation.2. Talarrelativism (också känd som subjektivism): när en talare S gör ettmoraliskt yttrande, som t.ex. ”Det är fel att plåga djur”, så menar Snågot i stil med ”S förbjuds av den moral som jag accepterar”.• Bägge dessa två varianter av MR är former av ”individrelativism”snarare än kulturrelativism. Det de har gemensamt är, förenklat,att moralen är relativ en individ snarare än en kultur eller samhälle.• Även om kulturrelativism i olika former fortfarande försvaras ävenbland filosofer så är olika former av individrelativism mer populära.

7. Moralisk relativism• AR grundas på tesen om interna skäl (TIS),som utvecklades oberoende (om än i olikasammanhang) av B. Williams och G.Harman. (Harman har uttryckligenförsvarat AR, men inte Williams.)• TIS har sina rötter i Humes praktiskafilosofi. Den går ut på att alla normativaskäl för att handla är ”interna” i denmeningen att de förutsätter en redanexisterande motivation.• Det finns m.a.o. inga ”externa” skäl för atthandla, som agenter har oberoende av sinexisterande motivation (som t.ex. Kants”kategoriska imperativ”).Bernard Williams (1929-2003)Gilbert Harman (1938-)

7. Moralisk relativism• Uttrycket ”skäl för att handla” är tvetydigt:1. Ett motiverande (eller ”operativt”) skäl är vad agenten bakom enhandling själv skulle åberopa som sitt skäl för att handla.2. Ett normativt skäl är ett faktum som faktiskt ger skäl för att handla åten agent. Agenten själv behöver inte vara medveten om detta faktum,eller att det är ett normativt skäl.• TIS ska inte förstås så starkt att en agent har ett normativt skäl attutföra handling A vid tidpunkt t endast om agenten faktiskt ärmotiverad vid t att utföra A.• Tanken är snarare att skälet endast finns om agenten kan blimotiverad att utföra A genom att resonera korrekt utifrån sina nuexisterande motiv.• Ingen enighet råder om vad som räknas som att ”resonerakorrekt”.

7. Moralisk relativism• TIS ger oss AR om vi kombinerar den med ytterligare en tes:• Moralisk Rationalism (MR): en person bör (moraliskt) utföra enhandling A endast om han/hon har skäl att utföra A.• MR hör samman med tanken att moralen är praktisk. Denimplicerar att en person som säger ”Jag vet att jag bör(moraliskt) göra A, men vad spelar det för roll?” gör sigskyldig till någon sorts missförstånd.• Det är viktigt att inse att AR bara är sann med avseende påde moraliska begrepp om vilka MR också är sann, d.v.s. debegrepp som implicerar skäl att handla.• Harman menar att ”bör” (men även ”fel”) är skälimplicerande,men förnekade att ”bra” och ”dålig” är det.(Williams gjorde liknande påståenden.)

7. Moralisk relativism• Eftersom MR är (relativt) okontroversiell måsteden som försvarar AR i huvudsak försvara TIS.• Varför acceptera TIS? Två argument:• Skäl för att handla måste vara praktiska. De måstevara något som kan fungera som ett motiverande skälför en agent.• Naturalism: interna skäl är det inget konstigt med. Atten person har ett visst internt skäl är helt enkelt ettpsykologiskt faktum. Externa skäl däremot ärmystiska.

7. Moralisk relativism• Av samma skäl som ovan så är också kritiken motAR kritik mot TIS.– Ett inflytelserikt typ av argument (McDowell,Millgram) går ut på att det finns externa skäl – skälsom existerar oberoende av personens nuvarandemotivation – därför att deras existens behövs för attförklara situationer där en person upptäcker sig haskäl för att handla.Här måste man dock vara försiktig. Det är viktigt att TISanhängareninte kan förklara bort ett sådant fall med attsäga att personen ifråga bara får ny icke-normativinformation, t.ex. om att någon handling var mycket roligareän de tidigare hade trott. Det är sannolikt svårt att hittaokontroversiella fall.

7. Moralisk relativism• I sin enklaste form är talarrelativismen lik den position somofta kallas subjektivism (eller enkel subjektivism).• TR hävdar att när en talare S gör ett moraliskt yttrande,som t.ex. ”Det är fel att plåga djur”, så menar S något i stilmed ”S förbjuds av den moral som jag accepterar”.• I likhet med non-kognitivismen menar TR att den ytligagrammatiska formen hos våra moraliska yttranden ärmissvisande: vi menar egentligen något annat än vad vårauttalanden tycks säga.• TR har dock den fördelen gentemot NK att den åberopar enform av språkligt fenomen som inte alls är specifikt för detmoraliska språket, nämligen indexikalitet.

7. Moralisk relativism• Vissa ord i språket är indexikala. Det innebär att derasmening i en viss kontext bestäms av egenskaper hosden kontexten.• Exempel:• ”Jag är hungrig”• ”Det är kallt här inne”• ”Imorgon kommer solen tillbaka”• Eller, för den delen:• ”Jag är hungrig”• ”Det är kallt här inne”• ”Imorgon kommer solen tillbaka”[Ett verb hänvisar implicit till en viss tidpunkt.]

7. Moralisk relativism• Som exemplet med verb visar är det inte alltid omedelbartuppenbart att ett ord är indexikalt i en kontext.• Betrakta återigen exemplet:• ”Det är kallt här inne”• Vad som räknas som ”kallt” är normalt också kontextberoende.• Närmare bestämt är det väldigt frestande att tänka sig att vad som är”kallt” i en given kontext avgörs av hur den temperatur man talar omförhåller sig till en viss temperaturnorm, som i sin tur identifieras avkontexten.• Exempel: ”Det är kallt i Antarktis” [Normen kan vara genomsnittstemperaturen påjordytan generellt] ”Det är kallt i rum 203” [Normen kan vara den statistiskt normalatemperaturen i lärosalar på Lunds universitet]

7. Moralisk relativism– Vi behöver ytterligare ett begrepp: varje fullständig språklig satshar ett sanningsvillkor. Det är det sakförhållande som måsteråda för att satsen ska vara sann.– Om satsen innehåller indexikala ord är dock dess sanningsvillkorkontextberoende.• ”Det är kallt här inne”• Det är meningslöst att fråga vilket sanningsvillkoret är för denna satsom vi inte vet mer om var och när den yttrades, och vilket kriteriumför kyla som är relevant.– TR är tanken att moraliska termer också är indexikala:sanningsvillkoret hos en sats som innehåller en sådan termvarierar beroende på kontexten.– Vilken egenskap hos kontexten är relevant? Jo, talarens egenmoraliska uppfattning.

7. Moralisk relativism• En fördel med TR (jämfört med realismen) är att den kanförklara varför moralisk oenighet är så vanlig, utan att antaatt minst en av parterna alltid gjort sig skyldig till någotmisstag.• Detta är Mackies ”relativitetsargument” igen. Så det är mer avett argument mot realismen än för TR.• Men det finns också två stora problem:1. TR svarar inte alls mot hur vi använder språket. Vi tycker intesjälva att vi talar om våra egna moraliska uppfattningar när vi görmoraliska yttranden.2. TR är oförenlig med moralisk oenighet, eftersom varje talarehänvisar till sina moraliska uppfattningar:”Abort är fel enligt Gunvors moraluppfattning” är inte oförenligt med”Abort är inte fel enligt Sven-Åkes moraluppfattning”. Trots det verkarG och S-Å ha en genuin oenighet.

7. Moralisk relativism• Det går att bemöta bägge invändningarna med hjälp av sammamanöver: förneka den implicita förutsättningen att meningen hosett yttrande bestäms entydigt av (eller är identiskt med) desssanningsvillkor.• Då kan man fortsatt hävda att sanningsvärdet hos utsagan ärrelativt.1. När vi förnekar att det vi menar med våra moraliska yttranden är attnågot är rätt eller fel enligt våra egna moraliska uppfattningar så har vii ett avseende rätt.• Yttrandets sanningsvillkor varierar från talare till talare, men dess mening ärdensamma.2. När två talare verkar ha en oenighet så har de faktiskt också det, i ettavseende.• De två talarnas sanningsvillkor är inte oförenliga, men meningen med den enesyttrande är oförenligt med meningen hos den andres yttrande.